universitetsstatus

Interpellation 2002/03:155 av Bill, Per (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-02-03
Anmäld: 2003-02-04
Besvarad: 2003-02-11
Sista svarsdatum: 2003-02-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 februari
Interpellation 2002/03:155
av Per Bill (m) till utbildningsminister Thomas Östros om universitetsstatus

Högskoleverket avslog Mitthögskolans ansökan om att bli universitet den 16 december 2002 eftersom högskolan inte bedömdes mogen att bli universitet.

Nu ger regeringen Mitthögskolan löfte om titeln universitet utan att högskolan nått upp till de uppsatta kvalitetsmålen. Det är som att lova en nyinskriven läkarstudent sin legitimation, oavsett vilka kurser han går eller klarar. Det är ett hån mot alla som jobbar med kvalitetsutveckling att låta stora, viktiga förändringar gå till på detta sätt.

Vill man vara vänlig kan man konstatera att regeringen i varje fall lärt sig något sedan Carl Tham gav bort titlar men struntade i att ge resurser. Högskolorna i Växjö, Karlstad och Örebro fick inte förutsättningarna att genomföra en seriös och successiv uppbyggnad av de nyutnämnda universiteten.

Men en utbyggnad av forskning och forskarutbildning måste ske på ett sådant sätt att varje universitets eller högskolas särart tas tillvara. För de nya universiteten är det angeläget att sträva efter en organisation för forskning och utbildning som säkerställer en egen profil och särställning. Forskarcentrum med definierad inriktning kan verka kvalitetsfrämjande, öka högskolornas attraktionskraft gentemot omgivningen och samtidigt underlätta en övergång till fristående form och öka möjligheten att klara kraven för universitet.

Det är av avgörande betydelse regeringen i framtiden förbinder sig att inte utnämna nya universitet utan att samtidigt binda sig för en långsiktigt hållbar finansiering. För att kunna bibehålla universitetsbegreppets trovärdighet och kvalitetsstämpel gäller det att högskolan först visar tillräcklig kvalitet och sedan får utnämningen.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att högskolor nått upp till de uppsatta kvalitetsmålen innan de får sin universitetsstatus?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa universitetsbegreppets trovärdighet?

Debatt

(11 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:155

Webb-tv: universitetsstatus

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)

Anf. 8 Thomas Östros (S)

Herr talman! Per Bill har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att högskolor nått upp till de uppsatta kvalitetsmålen innan de får sin universitetsstatus och för att säkerställa universitets- begreppets trovärdighet. Sverige har i dag ett högskolelandskap med ett flertal universitet med examensrätt i forskarutbild- ningen inom samtliga vetenskapsområden och några högskolor som tilldelats vetenskapsområde, det vill säga som har rätt att utfärda examina inom forskarut- bildningen inom ett avgränsat område. Därutöver har vi ett stort antal högskolor som inte har rätt att själv- ständigt bedriva forskarutbildning men som däremot numera även de har fasta forskningsresurser. Detta högskolelandskap är ett uttryck för regeringens strä- van att skapa minst en stark högskola i varje län. Givetvis måste en mycket noggrann kvalitetsbe- dömning göras inför ett beslut om att ge en högskola universitetsstatus eller vetenskapsområde. Därför begärs ett yttrande från Högskoleverket innan beslut fattas. När Högskoleverket ska göra sin prövning av en högskolas förutsättningar att erhålla vetenskapsområ- de tillsätter verket en bedömargrupp som gör en kva- litetsbedömning. På grundval av bedömargruppens rapport fattar sedan Högskoleverkets styrelse sitt beslut om yttrande. Högskoleverkets yttrande ligger sedan till grund för det beslut regeringen sedan fattar, antingen detta avser vetenskapsområde eller universitetsstatus. Det är också denna procedur som säkerställer att högsko- lor uppfyller högt ställda kvalitetskrav innan de får sitt vetenskapsområde eller sin universitetsstatus. Jag vill i detta sammanhang samtidigt påpeka att det svenska systemet för kvalitetsutvärdering av den högre utbildningen, som trädde i kraft 2001, anses vara ett av de mest ambitiösa i Europa. Det innebär bland annat att Högskoleverket regelbundet ska ut- värdera alla lärosäten, ämnen och program och som en sista åtgärd kan återkalla ett examenstillstånd. Högskoleverket ska även regelbundet kvalitetsgrans- ka forskarutbildningen. Vad gäller det nu aktuella lärosätet, Mitthögsko- lan, vågar jag påstå att få lärosäten i Sverige har ge- nomgått så omfattande kvalitetsutvärderingar som Mitthögskolan. Beslutet att tilldela Mitthögskolan universitetsstatus har föregåtts av en ingående be- dömningsprocess. Mitthögskolan ansökte 1997 om att få benämnas universitet år 2000. Regeringen förklarade 1998 att Mitthögskolan skulle ges förutsättningar att utvecklas till universitet. Mitthögskolans anslag till forskning och forskarutbildning har därefter under perioden 2000-2003 höjts med 47 miljoner kronor. Mitthögskolan inkom i januari 2000 med en kom- plettering till den tidigare inlämnade ansökan om att få bli universitet. Regeringen beslutade i oktober 2000 att från den 1 januari 2001 tilldela Mitthögsko- lan naturvetenskapligt vetenskapsområde, eftersom högskolans naturvetenskapliga forskning av Högsko- leverket bedömdes uppfylla högt ställda kvalitetskrav. Mitthögskolan återkom i januari 2002 med en an- sökan om humanistisk-samhällsvetenskapligt veten- skapsområde och prövning av benämningen univer- sitet. Ansökan om vetenskapsområde remitterades till Högskoleverket för yttrande. I sitt beslut om att Mitthögskolan ska få universi- tetsstatus från den 1 januari 2005 har regeringen tagit fasta på Högskoleverkets bedömning att de humanis- tisk-samhällsvetenskapliga forskningsmiljöerna bör ges ytterligare en tid att konsolidera sig. Jag förutsät- ter att de två år som återstår innan Mitthögskolan blir universitet kommer att utnyttjas till detta. Regeringen anser också, liksom Högskoleverket, att Mitthögskolan bör vidareutveckla sin forskning och forskarutbildning inom det humanistisk- samhällsvetenskapliga området på det sätt som Hög- skoleverket har efterfrågat. Regeringen anser dock, mot bakgrund av den am- bitiösa utveckling av forskning och forskarutbildning som Mitthögskolan har uppvisat sedan den första prövningen gjordes 1998, liksom det goda interna kvalitetsarbete som Mitthögskolan enligt Högskole- verkets bedömning visat, att Mitthögskolan själv är mogen att ansvara för utvecklingen av sin forsknings- och forskarutbildningsmiljö. Mitthögskolans ledning har också förklarat sig be- redd att omedelbart vidta åtgärder inom det humanis- tisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet för att stärka i första hand de forskarutbildningsmiljöer som enligt Högskoleverkets bedömargrupp är starkast. Högskoleverkets kvalitetsgranskningar borgar för att regeringsbeslut om universitetsstatus och veten- skapsområde baseras på högt ställda kvalitetskrav. Som jag sade tidigare har Sverige ett synnerligen ambitiöst kvalitetsutvärderingssystem, som vi själv- klart ska värna om för att säkerställa att universitets- begreppet behåller sin trovärdighet. Allt detta borde vara väl känt för Per Bill. Jag misstänker därför att Per Bills interpellation snarare bottnar i Moderaternas motstånd mot att bygga ut högskolan i hela landet.

Per Bill (M)

Anf. 9 Per Bill (M)

Herr talman! Jag får börja med att tacka för ett långt och snabbt svar. Det är ett svar som egentligen inte motsäger min verklighetsbeskrivning, som handlar om duktiga, ambitiösa högskolor som inte riktigt når upp till den ribba som är upplagd när det gäller kvalitetskrav och där det sedan kommer in politiska värderingar. Jag tackar också, herr talman, för den lilla insinu- ationen på slutet som dels ger mig möjlighet att tala om hur det verkligen ser ut, dels ger mig rätten till några kryddiga motinsinuationer. Herr talman! Jag har absolut ingenting emot nya högskolor. Tvärtom har jag flera gånger i debatter med utbildningsministern berättat att min syn är att det här är bra också för de stora universiteten och andra högskolor, därför att det ger en institutionell konkurrens och innebär att högskolor och universitet får kämpa lite grann för att få studenter. Man blir inte tvingad att åka långt för att läsa någonting, utan vill man kan man göra det relativt nära. Det är bra. Jag har heller ingenting emot Mitthögskolan. Tvärtom skulle jag kunna stå långt fram i ledet för att välkomna Mitthögskolan den dag som Högskolever- ket ger klartecken att de har klarat alla kvalitetskrav. Det som oroar mig när det gäller det här är att vi har sett dels en urholkning av grundutbildningen, dels en urholkning av forskningsanslagen och dels en politisering av både högskole- och forskningspoliti- ken. Vad vi nu ser är en politisering som egentligen in- nebär att Socialdemokraterna skapar ett tvåvägssys- tem för högskolor som vill bli universitet. Det ena spåret, som jag skulle vilja var det enda spåret, hand- lar om att man jobbar hårt med sin kvalitet och att Högskoleverket och deras professionella granskare ska säga till när man har uppnått kvalitetsmålen. Därmed kommer utnämningen från regeringen. Men nu har det vid flera tillfällen synts ett annat spår i snön, ett spår som handlar om att man går mycket långt på kvalitetsnivån men att man sedan kan samla ihop lobbyister, LO och lokala sossepolitiker och kräva att bli godkänd trots att man inte har kvalat in enligt de kvalitetskrav som varit uppsatta. Då oroar jag mig, därför att helt plötsligt blir politiska kontak- ter viktigare än det sista mödosamma kvalitetsarbetet. Det här riskerar att universitetsbegreppet tappar kva- litetsvärde. Ser inte utbildningsministern någon risk i den här smitvägen för att bli universitet, som vi har sett flera prov på de senaste fem åren? Eller är det kanske så illa att det här egentligen är ett kalkylerat sätt att köpa röster? När man är nästan ända framme, när det är bara något eller några år kvar, säger Socialdemokra- terna: Nu utnämner vi er till universitet ändå, och sedan behöver ni inte göra det sista arbetet - dess- utom får vi många hundra eller tusen extra röster i dessa orter därför att vi har hjälpt er över den sista kvalgränsen. Är det verkligen så illa?

Birgitta Sellén (C)

Anf. 10 Birgitta Sellén (C)

Herr talman! Tack, utbildningsministern och rege- ringen, för att vi i vårt län och Mitthögskolan äntligen har nått målet. Jag är alltså inte så negativ som Per Bill. Jag har kämpat under många år och vet att kvali- tetsbedömningen har gjorts i många olika omgångar. Vi har också från vårt håll i Centerpartiet stött det här i våra motioner och avsatt extrapengar till forskning och så vidare. Mitthögskolans bedömningsprocess har varit ingående. Precis som ministern säger har få lärosäten i Sverige genomgått så omfattande kvali- tetsvärderingar som Mitthögskolan. Mitthögskolan har ansökt i flera år och fått vänta och vänta. Jag tror att det är bra, för ett tag växte Mitthögskolan så att det var kvantitet i stället för kvalitet. Nu börjar vi som bor nära se kvaliteten. De uppfyller de uppsatta kriterierna för att få bli ett uni- versitet och få universitetsstatus. Den 1 januari 2005 var ett glädjebesked - jag hoppade högt av glädje när jag läste meddelandet häromveckan. Jag har en liten fundering vad gäller pengarna. Visserligen har det tillförts pengar, 47 miljoner, från 2000 till 2003. Men när Örebro, Jönköping och Karl- stad fick universitetsstatus såg vi att det inte följde med pengar. De har fått skylten men inte resurserna. Hur ser det ut med det i framtiden? Kan vi hoppas på att få mer resurser till Mittuniversitetet, eller vad det nu kommer att heta? Jag skulle vilja ställa en fråga till Per Bill varför han är så orolig för att universitetsbegreppet ska få sämre trovärdighet. Jag blev mycket illa berörd av skrivningen i interpellationen: "Nu ger regeringen Mitthögskolan löfte om titeln universitet utan att högskolan nått upp till de uppsatta kvalitetsmålen. Det är som att lova en nyinskriven läkarstudent sin legitimation, oavsett vilka kurser han går eller kla- rar." Jag tyckte att det var ett väldigt anmärkningsvärt uttalande. Det fick mig att tro att Per Bill inte känner till de kvaliteter som finns på Mitthögskolan. Visser- ligen säger Per Bill i sitt anförande att han tycker att det är en bra högskola, men jag börjar fundera: Ska man inte utse fler universitet? Är det där Moderater- nas tvekan ligger? Vi har ju upplevt att även lokala riksdagspolitiker med moderat stämpel har varit ne- gativa till att Mitthögskolan ska få bli universitet. Jag ser det så att det här är en högskola som verk- ligen ligger i tiden. Andra universitet och högskolor har under årens lopp kritiserat distansutbildningen, som är specifik för Mitthögskolan, medan vi har sett det som att det verkligen ligger i tiden. Den teknik som finns i dag talar ju för distansutbildning. Mitthögskolan - eller jag ska kanske börja säga Mitthöguniversitetet - är en föregångare som jag tror kommer att få väldigt stort värde för framtiden.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 11 Ulf Nilsson (Fp)

Herr talman! Debatten om begreppet universitet i Sverige är ofta väldigt laddad, och vi vet alla att det ligger en väldig status i universitetsbegreppet. Vi ser hur högskolor på olika håll i landet och hur politiker i region och kommun kämpar. Vi ser hur politiker i enskilda motioner i riksdagen och i skrivelser till regeringen kämpar för att just deras högskola ska bli universitet och få universitetsstatus. För mig har definitionen på ett universitet, fram till för några år sedan, varit att det är någonting med bredd och djup. Det har flera vetenskapsområden och examinationsrätt när det gäller forskare, och inom vetenskapsområdena bedriver man forskning i ett stort antal ämnen. Egentligen är det fortfarande min definition, men jag har insett att det har skett en glid- ning utan att någon egentligen har talat om vad den nya definitionen på ett universitet innebär. I dag kan ju regeringen mycket väl tänka sig att diskutera universitetsstatus om man har något eller några ämnen man forskar i och har examinationsrätt. Med tanke på laddningen i begreppet borde det finnas något slags konsekvens i bedömningen och vissa lättbegripliga principer, så att det inte blir vad rege- ringen i det enskilda fallet tycker är lämpligt. Jag har väldigt svårt att se en riktig konsekvens i behandlingen. Jag vet att man i Jönköping ansökte om vetenskapsområde, som Högskoleverket till- styrkte 2001; det ligger fortfarande hos regeringen. Jag vet att Malmö högskola och Södertörns högskola ansökte om universitetsstatus för ett år sedan, och det har ännu inte lämnats till Högskoleverket. Mitthög- skolan får däremot löfte om att bli universitet mot Högskoleverkets rekommendation. Det är klart att det då är lätt att få intryck av att det handlar mer om politiska och taktiska beslut än om beslut som är grundade på kvalitetsbedömningar. Därför skulle jag helt enkelt vilja ställa en fråga till utbildningsminis- tern, för klarhetens skull: Vad behövs för att en hög- skola ska få kallas universitet? Räcker det med en begränsad forskarutbildning i ett ämne? Behövs det en bredd? Jag menar att konsekvens är det bästa. Kanske ska vi lämna den gamla definitionen helt och bara säga att alla högskolor som bedriver någon form av godkänd forskning ska kallas universitet. Det finns ju vissa länder som gör så. Att som i dag ha kvar den oerhör- da statusen i begreppet universitet och samtidigt inte ha klart för sig vilka regler som gäller är väldigt för- virrande och frustrerande för många av våra lokala politiker och för många av våra forskare och univer- sitets- och högskoleanställda. Min enkla fråga är alltså: Vad menar utbildnings- ministern är definitionen på en högskola som ska ha rätt att benämna sig universitet?

Thomas Östros (S)

Anf. 12 Thomas Östros (S)

Herr talman! Är det något som regeringen har va- rit väldigt tydlig med - ibland har vi faktiskt varit i konflikt med flera borgerliga partier - så är det hur viktigt det är med kvalitetsgranskningar i högskolan. Det handlar om hur viktigt det är att vi stärker Hög- skoleverkets ställning, så att man verkligen gör om- fattande regelbundna, inte ad hoc-mässiga utan sys- tematiska, kvalitetsutvärderingar av det svenska hög- skoleväsendet. På den här punkten har inte minst Per Bill backat efter hand. Han har uttryckt sin respekt för att Hög- skoleverket i dag, efter regeringens initiativ, faktiskt fungerar precis på ett sådant sätt som vi har rätt att kräva, som en respekterad institution som med hjälp av forskare gör bedömningar av den vetenskapliga kvaliteten. Det andra, minst lika viktiga, är att beslutsfattare respekterar de här bedömningarna. Också där har vi varit mycket tydliga från regeringen. I takt med att vi har byggt upp den här kvalitetsgranskningen har vi gett Högskoleverket befogenheter att till och med gå så långt som att ta bort examensrätten om till exempel kvalitetskraven inte uppfylls i någon utbildning. Det har också skett i praktiken. Det är ett väldigt genom- gripande beslut för en högskola, men det leder till att kvaliteten förbättras, och man får en tydlig ribba som alla ska nå. Det är en väldigt viktig förändring som innebär att skolorna, också när de har blivit universi- tet, kontinuerligt kommer att utsättas för en kvalitets- granskning av forskare, lärare och studenter både i grundutbildning och i forskarutbildning. Det finns ett slags missförstånd i diskussionen om att regeringen inte följer Högskoleverkets beslut. Högskoleverket var mycket tydligt med att det är tid som krävs för att man ska nå kvalitetskraven och att man ska följa bedömargruppens rekommendationer om att koncentrera insatserna mera till ett antal äm- nen inom humaniora och samhällsvetenskap. Därför kom också Högskoleverket med ett pressmeddelande samtidigt som regeringen fattade beslutet som rubri- cerades: "Det är ett klokt beslut". Högskoleverket skriver: "Beslutet följer det förslag som Högskoleverkets styrelse överlämnade till regeringen i december förra året. Regeringen har tagit fasta på bedömningen att det behövs ytterligare ett par år för att utveckla och förstärka forskningsmiljön inom det humanistisk- samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet." Högskoleverket skriver vidare: "Högskolverket anser också att en ny prövning av det aktuella vetenskapsområdet inte är värd det om- fattande arbete en sådan prövning innebär. Däremot kommer Högskoleverket att fortsätta att granska kva- liteten på Mitthögskolans grund- och forskarutbild- ning inom ramen för de ordinarie kvalitetsutvärde- ringarna." Ni ifrågasätter väl inte att Högskoleverket är en stark och oberoende myndighet. Regeringen följer naturligtvis mycket noggrant och tar till sig vad Hög- skoleverket har att säga. Det är en intressant spricka som kommer fram, som har varit så tydlig hela tiden. Centern är intresse- rad av att driva en högskoleutveckling som gör att fler studenter får chansen att läsa vid högskolorna. Det gäller också fler forskarstuderande, som Sverige behöver. Vi behöver fler som har disputerat, som kan bli lärare i högskolan, som kan jobba i näringslivet och i offentlig sektor. Det behövs i hela landet. Där- för har det varit så viktigt att också stärka högskolor- na runtom i vårt land. Det har varit ett bra samarbete med Centern. Tyvärr har det hackat de senaste åren för att Centern har valt att samverka med de övriga borgerliga partierna. Per Bill och kanske också Ulf Nilsson, fast jag vet inte säkert, är som ett släpankare som efterhand accepterar besluten och säger: De var inte så dumma. Det var nog bra med lite mer konkur- rens. Precis så tycker jag. Det ska vara starka aktörer som konkurrerar med varandra. Alla ska inte bli uni- versitet. Det lönar sig att jobba hårt med att speciali- sera sig, bli allt bättre inom de områden där man har styrkor. Då kan man ta ett steg vidare och få rätten till forskarutbildning, men för det stora flertalet högsko- lor kommer det att handla om att man har ansvar för grundutbildningen. För att få bedriva forskarutbild- ning måste man då samverka med de universitet som har rätten till forskarutbildning. Det är en stark mo- dell för högskolans utveckling som har lett till Mälar- dalens högskola, som klarar sig väldigt bra i konkur- rensen på teknikområdet, Blekinge Tekniska Hög- skola, Högskolan i Kalmar och flera andra mycket starka högskolor.

Per Bill (M)

Anf. 13 Per Bill (M)

Herr talman! Utbildningsministern är erkänt skicklig på att med flit misstolka sina meddebattörer, eller motdebattörer. Jag har försökt att vara tydlig med att det, som jag ser det, handlar om principer. Det handlar inte om huruvida man älskar en högskola jättemycket eller mycket eller någonting annat, utan det handlar om att vi ska ha konsekvens, precis som Ulf Nilsson var inne på. Vi måste hitta konsekventa regler som gäller alla. Vid flera tillfällen har en högskola nästan nått hela vägen. Sedan har det kommit politiska skäl - jag vet inte hur lömska de är - eller så är Socialdemo- kraterna bättre än myndigheterna på att bedöma hu- ruvida man verkligen har nått upp till det som krävs. Jag noterade att utbildningsministern i svaret för- utsätter att man har nått upp till de här kvalitetsnivå- erna 2005. Det är ändå en rätt skicklig prognos. Var- för säger man inte 2006 eller 2007 eller 2004? Jag tror inte att det är bra att det finns två vägar att gå den sista biten, där den ena innebär att man kanske måste göra ännu ett varv med Högskoleverkets dukti- ga granskare. De är inte alls några rektorer som slår en på fingrarna när man gör fel utan de är som dukti- ga konsulter och hjälper till i kvalitetsutvecklingsar- betet. Det här är oerhört viktigt. När man läser pressmeddelandet från Högskole- verket tycker jag att det också ger vatten på min kvarn, nämligen att det för Mitthögskolans egen skull hade varit bra om man just hade fått fortsätta det här dyra kvalitetsarbetet ännu en tid. Men det går inte efter den skickliga kompromiss som Thomas Östros hittade, där han både lyckades få Högskoleverket att inte vara direkt missnöjt och LO att vara mycket nöjt. Det återger jag från en socialdemokratisk tidning. De borde väl känna igen en skicklig kompromiss när de ser en. Vad händer nu med Mälardalens högskola, Mal- mö högskola, Södertörns högskola och Blekinge Tekniska Högskola? Flertalet av dem är mycket bra, skulle jag vilja säga, högtstående kvalitet. De besök man gör där själv är ju inte alls tillräckliga för att tala om huruvida de har nått alla kraven. Men jag skulle bli glad om de nådde sina kvalitetsmål. Men då blir frågan: Ska de fortsätta att satsa sten- hårt bara på kvalitetsspåret eller ska de också försöka se om det finns några lokala LO-föreningar i Malmö, Eskilstuna med flera som de ska alliera sig med? Ska de se till att kunna gå både kvalitetsspåret och politi- kerspåret? Är det verkligen så vi ska ha det? Om man vill kan man också tänka sig att få kon- sistens i det hela genom att sänka ribban lite grann och säga att Högskoleverket i framtiden ska komma fram till att nu är det dags för den politiska processen, det vill säga nu är det fråga om politiska avgöranden. Man har nått så långt i kvalitetsarbetet att det nu blir en politisk fråga. Herr talman! Jag hoppas verkligen att vi inte är på väg åt det hållet, det vill säga att vi sänker kvalitets- ribban oavsett om det gäller Malmö eller Mälardalens högskola och säger: Skaffa er bra kontakter! Jag hop- pas att vi håller fast vid hårda krav.

Birgitta Sellén (C)

Anf. 14 Birgitta Sellén (C)

Herr talman! För oss i länen, Jämtlands och Väs- ternorrlands län, växer framtidstron. Avfolkningslän som vi är är det mycket positivt med den ökade status som ett universitet ger. Självklart anser jag inte att den stärkta statusen ska vara motiv för att högskolan ska bli universitet utan det är kvaliteten som är det viktiga, att man klarar av allt som hör till det. Ingen, kan jag säga - förutom vissa moderater på riksnivå - är negativ till det här beslutet. Vad gäller lokala politiker är det alltså inte bara socialdemokra- ter som är positiva utan alla partier har kämpat för det här. Därför kan jag nog säga, även om jag också kan vara kritisk till Socialdemokraternas sätt att jobba ibland, att det inte bara är fråga om deras röstfiske nu utan faktiskt alla partiers röstfiske, om vi ska prata om sådant. Det är bra att bågen har fått spännas under vänte- tiden. Det är bra för kvaliteten. Att Högskoleverket har insett att det här är ett klokt beslut av regeringen tycker jag visar att man var väldigt nära att ge ett godkännande. Det är också nästan två års tid kvar tills högskolan blir universitet. Under den tiden kan man ju leva upp till kraven utan att sänka ribban, som Per Bill befarar. Jag tror inte att vi behöver se några så- dana negativa effekter över huvud taget i framtiden. Till utbildningsministern kan jag säga att Center- partiet hela tiden har kämpat för kvalitet. Därav har följt att vi har skurit ned på antalet platser, som mi- nistern var inne på. Men jag fick inget svar på hur det ser ut med pengar 2005. Kommer vi att få mer peng- ar?

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 15 Ulf Nilsson (Fp)

Herr talman! Jag ställde i förra inlägget frågan till utbildningsministern vad han menar att begreppet universitet innebär. Så länge en definition saknas blir det i första hand ett statusbegrepp, någonting som är väldigt snyggt att sätta på ett brevpapper när man har internationella kontakter. Dessutom blir det orättvist mot dem som inte får detta statustyngda begrepp till sitt namn. Vad är det då som krävs för att få kalla sig univer- sitet och vad anser utbildningsministern att det ska krävas i framtiden? Räcker det med forskarutbildning på en liten del av ett vetenskapsområde? Finns det något krav på bredd? Finns det krav på flera veten- skapsområden, och så vidare? De här frågorna svarade inte utbildningsministern alls på när jag ställde frågan. Kanske han själv inte har något svar på frågan. Men om han har det skulle jag vara tacksam att få höra det.

Thomas Östros (S)

Anf. 16 Thomas Östros (S)

Herr talman! Det ska bli ett nöje att den här gång- en börja med Ulf Nilssons fråga, eftersom jag av respekt för huvudinterpellanten valde att framför allt diskutera Per Bills frågeställningar i första repliken. Det förvånar mig att Ulf Nilsson inte känner till att riksdagen själv har tagit ställning till kriterierna för universitetsbegreppet i Sverige. I budgetproposi- tionen från 1997 utvecklar regeringen detta i ett antal punkter som riksdagen också har ställt sig bakom: Ett lärosäte som har en grundutbildning och forskning som är väl etablerad och av god vetenskaplig kvalitet, har en tillräcklig omfattning av grundutbildning och utbildning inom ett antal ämnesområden, har en till- räcklig omfattning av forskningsverksamhet och forskning inom ett antal ämnesområde, har goda infrastrukturella förutsättningar för att bedriva grundutbildning och forskning, exempelvis biblio- teksresurser, goda internationella kontakter inom grundutbildning och forskning och uppfyller kravet att självständigt inrätta professurer och utfärda dok- torsexamen. Läs bedömargruppens rapport sedan, Ulf Nilsson, så ser du att ur detta hämtar de sin praxis för att göra sina bedömningar. Ur detta har Högskoleverket ut- vecklat sin praxis. Läs också Högskoleverkets reak- tion på regeringens beslut. De noterar att regeringen har lyssnat och följt Högskoleverkets rekommenda- tion. Det här är en sak som jag personligen också är mycket engagerad i, att få respekt för kvalitetsutvär- deringarna och respekt för den myndighet som ska vara spindeln i nätet när det gäller att stärka kvalite- ten i svensk utbildning och forskning. Sänka ribban, säger Per Bill. Jag skulle snarare vilja säga tvärtom. Den process Mitthögskolan har gått igenom är snarare att vi har höjt ribban, om man ska uttala sig om hur ribbans läge har förändrats. Man ligger vida över den status som Karlstad, Örebro och Växjö hade 1998. Det var också mycket medvetet från regeringens sida att visa att det är en lång och mödosam väg för att bli universitet. Man kommer hela tiden att åtföljas av mycket kvalificerade granskningar. Precis som Per Bill säger är det inte granskningar med uppgift att bara slå på näsan utan det är de som ger möjligheten för lärosätet att utvecklas. Där har Mitthögskolan sin styrka. Man har lyssnat på kvalitetsutvärderingarna, fattat mycket obekväma beslut, flyttat om resurser, koncentrerat insatser. Nu säger man att man kommer att använda de två år som är kvar för att ta till sig bedömargruppens kritik när det gäller att man har satsat på för många områden. Man borde ha koncent- rerat insatserna till ett fåtal områden för att där skapa den kvalitet som behövs. Just det! Det är precis det som behövs för att kunna ta ytterligare ett steg i sin utveckling. Det var också vad bedömargruppen sade. Det behövs ytterligare tid. Det är klart att i fråga om kvalitet kan det aldrig finnas en politisk vinkling. Kvalitet är en sak för expertisen, forskarna, lärarna att bedöma. Men gå inte så långt Per Bill att du säger att politik aldrig har någonting att göra med att en högskola uppstår och växer. Det är jag stolt över att säga att det har den. Det krävs starka politiska beslut och starka politiker för att bygga upp goda högskolor. Så var det när Lunds universitet en gång inrättades. Så var det när vart och ett av våra övriga universitet inrättades. Väldigt få universitet i svensk historia har genomgått en så här mödosam och omfattande kvalitetsutvärde- ringsprocess. Det har varit politik, inte i form av en demokratiskt folkvald riksdag alltid men politik i olika mening som har startat de processerna. Vi har nu skapat en kvalitetsbedömning i Sverige för att ta ytterligare steg som jag tror är mycket respektingi- vande också i högskolevärlden. Det är riktigt, det har Mitthögskolans väg också visat, att det är en lång och mödosam process. Men det lönar sig att fatta beslut som också höjer kvalite- ten. Därmed har de nu också möjligheten att bli uni- versitet. Resurser gick till de tre nya efter att de fick be- slutet. Nu har Mitthögskolan till stor del fått resurser före. Man kommer också att få ytterligare resurser när man blir universitet. Det får vi återkomma till.

Per Bill (M)

Anf. 17 Per Bill (M)

Herr talman! Den stora skillnaden ligger egentli- gen i den enkla lilla frasen att ministern "förutsätter" att de har nått upp 2005. Jag hade velat se något an- nat. Varför inte ge dem - som ett politiskt beslut - ytterligare lite extra resurser eftersom de är så väldigt nära? Om sedan Högskoleverket hade sagt att de klarat alla krav 2005, då hade man utsett dem till universitet, inte en minut senare. Man kanske till och med hade gjort det ett halvår tidigare, vem vet? Det handlar om sättet att utnämna, inte om vilken hög- skola som blir utnämnd eller inte. Jag fick inget svar på hur Mälardalen, Malmö och de andra ska göra. Hur ska de tolka detta? Betyder det här svaret att de inte har en chans före 2005 utan att det var Mitthögskolan som så att säga låg först av dem som har ansökt och som klarar sig till 2005? Jag tror att väldigt många på Mälardalens högskola, Malmö högskola, Södertörns högskola, Blekinge Tekniska Högskola och så vidare faktiskt är intresse- rade av att veta om det är någon typ av förändring som vi ser här när man inte i förväg behöver klara Högskoleverkets samtliga krav. Är det så att man ska klara 95 % av dem, 98 % av dem? Finns det någon förändring i de kriterier som jag trodde att vi förut var överens om? Jag var faktiskt glad för att utbildningsministern inte åkte runt i valrörelsen, såsom Carl Tham åkte runt i den förra valrörelsen, och lovade ut högsko- lestatus. Det är åtminstone något positivt, att den här typen av politiska kompromisser nu kommer efteråt.

Thomas Östros (S)

Anf. 18 Thomas Östros (S)

Herr talman! Moderaterna har verkligen haft pro- blem med sin högskolepolitik under hela 90-talet och även de här första åren på 2000-talet. Hur ställer man sig egentligen till att det också uppstår starka lärosä- ten utanför de traditionella orterna i Sverige? Det vi har sett hittills är att man är benhård motståndare ända tills det blir en framgång. Då rättar man natur- ligtvis in sig och säger att det här var ju ingen dum idé. Vi har väldigt goda exempel runtom i landet på hur högskolor har vuxit sig starka, specialiserade högskolor inriktade på olika områden där de har haft mycket god kompetens. Inom de områdena har de också kunnat konkurrera med de breda, gamla, tradi- tionella universiteten. Vi ska inte bygga upp universitet som liknar Upp- sala och Lund igen. De är nationella klenoder som vi måste värna och satsa mycket resurser på. De spelar en stor roll med sin bredd. De nya universiteten, och de högskolor som har lyckats få forskarutbildning inom ett specialiserat område, har ett uppdrag att profilera sig mycket skarpt inom de områden där de koncentrerar sina insatser. Där ska de konkurrera med de allra bästa. På så vis skapar vi ett högskolelandskap som både erbjuder den klassiska bredden i ett gammalt univer- sitet och nya universitet, specialiserade inom olika områden, väl bevandrade också internationellt, som bidrar till svensk forsknings utveckling. I grunden ligger att vi behöver fler som läser på högskolan. Vi behöver fler som går en forskarutbild- ning. Vi behöver också högskolans kraft för att hela landet ska kunna leva. Moderaterna är benhårda mot- ståndare både till att fler får plugga och till att hela landet får tillgång till högre utbildning. Det är intressant att se att klyftan är stor inom det borgerliga blocket i en så strategisk fråga för Sverige. Det tror jag ger utrymme för att fortsätta diskutera högskolepolitik i lite nya konstellationer.

Intressenter

Frågeställare

Per BillModeraterna

Besvarad av

Thomas ÖstrosSocialdemokraterna