Ungdomars möte med Arbetsförmedlingen
Interpellation 2008/09:354 av Högman, Berit (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2009-02-24
- Anmäld
- 2009-02-25
- Svar fördröjt anmält
- 2009-03-09
- Sista svarsdatum
- 2009-03-17
- Besvarad
- 2009-04-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 februari
Interpellation
2008/09:354 Ungdomars möte med Arbetsförmedlingen
av Berit Högman (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
En ny rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, visar att ungdomar behandlas olika av arbetsförmedlare på grund av kön eller klass.
Exempelvis verkar Arbetsförmedlingens krav på att man ska kunna ta vilket jobb som helst inte i lika stor utsträckning gälla ungdomar från medelklassen. Arbetsförmedlarnas betoning på karriärarbete upplevs ofta som problematisk bland arbetarungdomarna.
Ett annat resultat som redovisas i rapporten är att kraven tycks vara hårdare på tjejerna. Arbetarklasstjejerna förväntas ta de sämsta jobben medan killarna ges större handlingsutrymme. Killar får också mer hjälp med praktiskt jobbsökande.
Studien är för liten för att IFAU ska kunna dra några generella slutsatser av materialet, men resultaten är trots detta skrämmande.
Min fråga är:
Hur avser arbetsmarknadsministern att gå vidare med denna indikation om att unga arbetslösa behandlas sämre på grund av klass och kön av landets arbetsförmedlare?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:354
Webb-tv: Ungdomars möte med Arbetsförmedlingen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:97 Fredagen den 3 aprilProtokoll 2008/09:97 16 § Svar på interpellation 2008/09:354 om ungdomars möte med Arbetsförmedlingen
Protokoll från debatten
Anf. 83 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Berit Högman har frågat mig hur jag avser att gå vidare med en indikation om att unga arbetslösa behandlas sämre på grund av klass och kön av landets arbetsförmedlare. Frågan är ställd mot bakgrund av att en ny rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, sägs visa på olika behandling.
Låt mig först säga, som även Berit Högman själv påpekar, att IFAU:s studie
Klass, kön och platsanvisning - Om ungdomars och arbetsförmedlares möte på arbetsförmedlingen
är genomförd på så sätt att någon statistisk generalisering inte är möjlig. Under ett års tid har 18 arbetslösa ungdomar och deras arbetsförmedlare intervjuats. Jag vill därför inte heller generalisera och påstå att det finns anledning för mig att vidta åtgärder riktade mot Sveriges ca 6 500 arbetsförmedlare.
Arbetsförmedlingens verksamhet ska utformas så att den bedrivs på ett enhetligt, rättssäkert och effektivt sätt. I detta ingår givetvis att det bemötande en sökande får av en arbetsförmedlare ska utgå från dessa ledord. Myndigheten har även regeringens uppdrag att bidra till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet och motverka den könsuppdelade arbetsmarknaden, vilket bland annat sker genom ett systematiskt arbete med jämställdhetsintegrering. Det innebär att ett jämställdhetsperspektiv integreras i beslut, planering och utförande av Arbetsförmedlingens verksamhet. Målet är att kvinnor och män som möter Arbetsförmedlingen ska få del av förmedlings- och programverksamheten på lika villkor.
IFAU ska sprida information om resultaten av sina utvärderingar och studier till andra myndigheter. Jag räknar därför med att Arbetsförmedlingen känner till studien och kan dra egna slutsatser om det eventuella behovet att vidta åtgärder med anledning därav.
Anf. 84 Berit Högman (S)
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Men jag måste erkänna att jag blir något provocerad av hur lätt statsrådet tar på de flesta uppgifter vi kommer med och de frågeställningar som vi har. Det är ord som inte åtföljs av handling, input utan uppföljning. Svaret kunde lika gärna ha getts i en mening, nämligen: Jag avser inte att göra någonting.
Vi vet att det runt om i vårt samhälle finns forskning och utvärderingar som visar på att vi lever i ett ojämlikt och orättvist samhälle. I sjukvården finns det väldigt tydlig forskning som visar att kvinnor, och särskilt arbetarkvinnor, får sämre vård än män. Ju mer man och ju rikare man är, desto bättre vård får man. I omsorgen visar samma forskning och utvärdering att män får fler hemtjänsttimmar än kvinnor, fler färdtjänstresor och så vidare.
Jag vet att Sven Otto Littorin inte är jämställdhetsminister, och jag vet definitivt att han inte är jämlikhets- och rättviseminister. Jag skulle ändå önska ett mer levande engagemang för ungdomarna och i det här fallet för tjejerna.
I rapporten ser man att det är de unga arbetartjejerna som känner sig sämst bemötta. Det är också de som får de hårdaste kraven på att söka vilka jobb som helst, oavsett om det är heltid eller deltid och var de finns. Det kan också vara så att dessa tjejer har höga förväntningar, eller låt oss kalla det förhoppningar, på att Arbetsförmedlingen kan ge dem det stöd som de behöver. Då blir min fråga: Hur vet vi egentligen att Arbetsförmedlingen eller de kompletterande aktörerna ger mest stöd till dem som behöver det mest?
Jag återkommer till en del av de frågor som jag tidigare har ställt, därför att det skulle också kunna ge svaret på det här.
Eftersom varken Arbetsförmedlingen eller de kompletterande aktörerna har ett tydligt uppföljningssystem, hur tycker statsrådet att Arbetsförmedlingens utvärdering ur ett brukarperspektiv borde se ut? Vad vet vi egentligen om Majas, Camillas, Klaras och de andra tjejernas upplevelser av sina möten med Arbetsförmedlingen? Vad betyder det för deras arbetsliv i fortsättningen?
Framför allt, statsrådet, måste det finnas betydligt effektivare sätt att utvärdera Arbetsförmedlingens verksamhet än att statsrådet själv far runt i landet för att kolla och ställa frågor. Det enda svar vi har fått av statsrådet i dag på frågan vad vi ska ha för uppföljningssystem är nämligen: Jo, jag reser i landet. Men det är ett ganska trubbigt instrument för att få reda på om verksamheten i det här perspektivet inte är lika för alla men utgår från behov, och det är väldigt viktigt.
Anf. 85 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Som jag sade här för några timmar sedan sker det en uppföljning på en mängd olika sätt. Riksrevisionen gör löpande uppföljningar, IFAU gör löpande uppföljningar, en del av våra myndigheter gör löpande uppföljningar via regleringsbrev och instruktioner. Ibland får också Statskontoret den typen av uppgifter. Det finns naturligtvis en lång rad andra som följer upp detta nogsamt, och det är viktigt.
Låt mig först säga att i ytterligare en interpellationsdebatt som vi hade nyligen konstaterade jag att kvinnor tjänar mindre, äger mindre, styr mindre i styrelser eller ledningsbefattningar, startar färre företag än män och att det inte är någonting annat än ett strukturellt misslyckande att det är på det sättet.
Det kan naturligtvis finnas, och där tycker jag att Berit Högmans interpellation är bra, den typen av snedbalanser och orättvisor också i arbetsmarknadspolitikens insatser. Vad jag däremot säger i svaret är att man inte riktigt kan dra den slutsatsen av den här undersökningen, för den baserar sig på 18 personer, och det står ju i sammanfattningen av utredningen att urvalsmetoden innebär att någon statistisk generalisering inte är möjlig. Därför vill jag påpeka att i regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen står det att Arbetsförmedlingen har i uppgift att systematiskt arbeta med jämställdhetsintegrering och därmed också redovisa det tillbaka till oss.
Slutsatsen är att det självklart ska vara enskilda personers utgångspunkt som ska styra vilken insats man ska få eller på vilket sätt man ska få den. Alldeles oavsett om man är lång, kort, man, kvinna, tjej, kille, ung, gammal eller vad det nu kan vara, är det den enskilda personen som är utgångspunkt. Vad kan vi göra för att du så snabbt som möjligt ska ha möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden?
Alla typer av diskriminering - oavsett om det är på grund av ålder, inkomst, socioekonomisk grupp eller vad det nu kan vara - måste bekämpas. Den enskildas förutsättning är den som avgör.
Anf. 86 Berit Högman (S)
Fru talman! Inget av de utvärderingsinstrument som statsrådet tar upp här utvärderar myndighetens eller de kompletterande aktörernas service utifrån ett brukarperspektiv. Alla organisationer som ägnar sig åt människor, som säger att det är dem man är till för, borde ha ett system för hur man utvärderar servicen. Det hjälper inte att låta Riksrevisionen eller IFAU utvärdera myndigheten om man inte också utvärderar människors syn på den service och hjälp de får. Det är det man har gjort i IFAU:s studie, och då är 18 personer för få men ger väl en indikation.
Vad jag reagerar på är att statsrådet avslutar sitt svar med att säga: Jag räknar därför med att Arbetsförmedlingen känner till studien.
Det hade varit klädsamt att säga: Jag tänker försäkra mig om att Arbetsförmedlingen känner till studien och drar slutsatser om eventuella behov att vidta åtgärder.
Den på något sätt blinda tilltro som statsrådet har till myndigheten kan också göra att absolut ingenting händer eftersom utvärderingsinstrumenten är få och allihop ligger längre fram. Detta handlar, som sagt var, om unga människor som finns här och nu och som behöver Arbetsförmedlingens hjälp.
Jag har fått mig till del ett exempel på en sådan hjälp. I januari kom regeringens åtgärd med praktikplatser till Arbetsförmedlingen. Eftersom det är väldigt ont om jobb och företagen har det väldigt tungt kommer inte heller dessa praktikplatser att fyllas. Arbetsgivarna är inte beredda att ta emot praktikanterna. Det innebär att i en tid när ungdomsarbetslösheten ligger på 25 procent ligger det också i det här fallet oanvända anslag hos Arbetsförmedlingen. De skulle kunna användas till aktiva åtgärder för unga människor, för broar från arbetslöshet till arbete.
Min fråga blir: Är statsrådet beredd att ge direktiv så att de pengar som inte används på ett bra sätt kan användas till någonting som leder till jobb för unga människor?
Anf. 87 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Arbetsförmedlingen gör regelbundet olika typer av kundundersökningar för att mäta förtroende och hur man som enskild brukare, antingen som arbetssökande eller arbetsgivare, uppfattar bemötande och annat. Jag kan lova Berit Högman att jag tänker försäkra mig om att Arbetsförmedlingen inte bara känner till den här studien utan också tar till sig den oro som Berit Högman ger uttryck för. Man ska självfallet inte särbehandlas på grund av kön, ekonomi eller vad det nu kan vara. Man ska hela tiden utgå ifrån det behov den enskilda personen har.
När det gäller möjligheten att flytta runt i budgetar vill jag säga att vi löpande följer hur medlen kommer till användning och på vilket sätt de kommer fram. Jag kan försäkra Berit Högman om att vi inte bara gör den uppföljningen genom att jag åker runt i landet, men det är naturligtvis viktigt att göra det för att få möjligheter att tala med företagare som lever i verkligheten och för att tala med fackklubbarna och höra hur det står till, hur man resonerar och vilken oro deras medlemmar har. Jag träffar också varslade, uppsagda och arbetsförmedlare för att resonera om de medel som kommer till, vilka behov man har och vilka åtgärder som arbetsförmedlarna tycker vore lämpliga.
Jag kan nämna en sådan, och det var när vi ändrade ramperioden för instegsjobben. Det tillkom efter att vi hade blivit uppmärksammade på att arbetsförmedlarna tyckte att det var för kort tid. Det ger också effekt att åka runt i landet.
Anf. 88 Berit Högman (S)
Fru talman! En ännu snabbare väg för Arbetsförmedlingen att kunna använda sina medel effektivt vore kanske att regeringens och arbetsmarknadsministerns detaljreglering av Arbetsförmedlingen minskade något så att man kan omfördela medel snabbare inom Arbetsförmedlingen. Tiden går, månader går, och 25 procent av våra unga är arbetslösa. Tiotusentals unga människor behöver hjälp här och nu. Vi har en ungdomsgaranti som säger att man ska träna på att skriva sitt cv i tre månader, och sedan ska man låta bli att göra något i ytterligare tre månader innan man möjligtvis kan få en insats från Arbetsförmedlingen. Det, tillsammans med ett befarat ojämlikt bemötande, är inte den bild som jag vill att unga ska ha av Arbetsförmedlingen. Jag tackar för svaret.
Anf. 89 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag är av den grunduppfattningen att varje person som kommer in på Arbetsförmedlingen ska gå därifrån och känna sig bra bemött och ha fått den hjälp han eller hon behöver alldeles oavsett den personens bakgrund.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.