Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

ungdomars idrottande och kulturella skapande

Interpellation 2002/03:172 av Adelsohn Liljeroth, Lena (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-02-06
Inlämnad
2003-02-06
Besvarad
2003-02-18
Sista svarsdatum
2003-02-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 6 februari

Interpellation 2002/03:172

 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till statsrådet Lena Hallengren om ungdomars idrottande och kulturella skapande

Ungdomars eget kulturella skapande får ofta stå tillbaka till förmån för idrottsrörelsen. Regeringen har till och med utlovat 1 extra miljard till idrottsorganisationer. Jag är väl medveten om den fina verksamhet som idrotten bedriver för barn och ungdom, men vi måste skapa likartade förhållanden för dem som inte väljer idrottslig verksamhet på sin fritid.

Det gäller inte minst flickornas fritidsverksamheter, som ofta har en utpräglat kulturell inriktning med aktiviteter som dans, teater och konst.

Flera undersökningar visar att flickors fritid @ och därmed ungdomskulturen @ missgynnas ute i kommunerna där den pojkdominerade idrotten tar merparten av de begränsade resurserna, såväl i form av direkt ekonomiskt stöd som indirekt stöd i form av dyra idrottsanläggningar.

Tyvärr späder regeringen på denna orättvisa genom att @ sedan 1976 @ sända ut signaler, som tydligt ger vid handen att fotboll, ishockey och karate är mer värda att satsa på än de ungdomskulturella inslagen. Detta år beslöts nämligen att de som sysslar med idrottslig verksamhet inte behöver betala sociala avgifter för ledarersättningar upp till ett halvt basbelopp per år. Vidare har regeringen också tagit bort aktivitetsstödet för alla föreningar, utom just idrotten.

Jag vill därför fråga statsrådet Lena Hallengren:

Är statsrådet beredd att se till att samhällets ungdomssatsningar @ inte minst vad gäller skatter och sociala avgifter @ utformas på sådant sätt att ungdomars kulturella skapande likställs med det regelverk som gäller för idrotten?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:172, ungdomars idrottande och kulturella skapande

Interpellationsdebatt 2002/03:172

Webb-tv: ungdomars idrottande och kulturella skapande

Protokoll från debatten

Lena Hallengren (S)
Anf. 40 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Lena Adelsohn Liljeroth har frågat mig om jag är beredd att se till att samhällets ung- domssatsningar - inte minst vad gäller skatter och sociala avgifter - utformas på sådant sätt att ungdo- mars kulturella skapande likställs med det regelverk som gäller idrotten. Jag anser att ungdomars eget engagemang i före- ningsliv och fritidsverksamheter måste erbjudas goda villkor, oavsett om det handlar om idrott, kultur eller annat. Att stöden till olika verksamheter ska vara rättvisa är självklart. Att de ska vara jämställda är givet. Jag tror också att det återstår en del att göra, även för oss i regeringen. Det är positivt att Lena Adelsohn Liljeroth visar intresse för dylika ungdoms- frågor. Moderaterna har länge visat svalt intresse för ungdomars villkor, men en omsvängning av politiken är välkommen. Lena Adelsohn Liljeroth tar upp ideella idrottsfö- reningars undantag från sociala avgifter vid ersätt- ningar till idrottsutövare. Jag har förståelse för att undantaget upplevs orättvist av andra föreningar. Undantaget har också genom det nya pensionssyste- met fått en större betydelse för individens framtida pensioner än då det infördes. Jag anser att undantaget bör ingå i den kartläggning som regeringen aviserade i demokratipropositionen Demokrati för det nya sek- let (prop. 2001/02:80) om den lagstiftning som på- verkar ideella föreningar. Frikostiga skattesystem och slopade sociala av- gifter, som Lena Adelsohn Liljeroth intresserar sig för, är ett sätt att skapa bättre villkor för ungdomars kulturella skapande. Själv tror jag att det finns flera vägar att gå. Regeringen har gett ungdomsorganisationerna en ökad andel av överskottet från Svenska Spel. På det sättet har bara i år drygt 85 miljoner kronor lagts till de 73,5 miljoner som fördelas genom det ordinarie statsbidragssystemet. En avsevärd del av tillskottet används till kulturverksamheter som unga själva initierar. Även organisationer och verksamhetsformer som inte passar in i de ordinarie statsbidragsmallarna kan ta del av tillskottet. Sedan 1999 har sammanlagt 20 miljoner kronor avsatts ur Allmänna arvsfonden till ungdomars egna kulturverksamheter. Pengarna har öronmärkts till lokala aktiviteter där ungdomar utvecklar sina egna kulturella uttryck. 10 miljoner kronor ska i år fördelas till icke- statliga kulturlokaler och 26,5 miljoner till allmänna samlingslokaler. Men allt handlar inte bara om pengar. De natio- nella uppdragen inom ungdomskultur, barn- och ungdomsteater och film innebär en kraftig satsning på spridning av erfarenheter och kunskaper om ung- domskulturen. Ungdomsstyrelsen arbetar också mycket aktivt med informations- och rådgivnings- verksamhet för föreningslivet och kommuner om hur man skapar mer utrymme för ungdomars egna kultur- aktiviteter. Jag vill avsluta med att säga att jag också är upp- rörd över att flickors fritidsaktiviteter ofta ges sämre ekonomiska villkor än pojkars. Jämställdhet även i det avseendet är en mycket stark prioritering för re- geringen. Ett av syftena med den så kallade idrotts- miljarden, som Lena Adelsohn Liljeroth nämner, är just att mer medel ska satsas på flickidrotten. Vad gäller de kommunala stöden till anläggningar och verksamheter, som står för merparten av det sam- manlagda offentliga ekonomiska stödet till före- ningslivet, kan regeringen inte direkt påverka dem. Men som person och politiker vill jag gärna samar- beta med Lena Adelsohn Liljeroth för en bättre jäm- ställdhet även där.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 41 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag vill först tacka ungdomsminis- tern för de vänliga orden. Jag tror också att vi kan samarbeta för jämställdhet och mer rättvisa villkor för olika verksamheter som vänder sig till unga männi- skor, framför allt till dem som kanske inte har rätt kontakter eller så god ekonomi. Jag är också opolitisk nog att se fördelarna med samarbete. Debatt är bra, det är kul och det är nöd- vändigt, men prestige blockerar. Jag är inte särskilt prestigefylld, och jag hoppas att ungdomsministern inte heller är det. Jag vill bara ge en liten kommentar till det som sades om det moderata engagemanget för ungdomars villkor. Svalt kallar ungdomsministern det. Min erfa- renhet, efter att ha varit aktiv moderat i över 30 år, är inte att det är svalt, men att moderater generellt sett är skeptiska till centraliserad makt och generella lös- ningar. Det gäller till exempel den roll som Ung- domsstyrelsen har. Däremot vill jag och mina nya moderata kolleger i kulturutskottet utveckla den mo- derata kultursynen, och framför allt ungdomssynen, och jag tror att vi kommer att få anledning att också prata om det en annan gång. Nu gäller det dock de ojämlika villkoren för ung- domsledarna inom å ena sidan idrotten och å andra sidan dans, musik, teater och andra kulturella verk- samheter. Ungdomsministern säger sig ha förståelse för att undantaget upplevs som orättvist, alltså att idrottsorganisationer inte behöver betala sociala av- gifter till sina ledare för löner eller ersättningar upp till ett halvt basbelopp, vilket däremot en mängd invandrarorganisationer, kyrkliga föreningar, Aktiv Ungdom, Unga Örnar, Vi Unga med flera får göra. Det är inte konstigt om det upplevs så för det är orätt- vist. Min poäng är kanske inte i första hand att vi ska slopa undantaget för idrottsrörelsen, vilket regering- ens finansminister förmodligen skulle rynka på näsan åt, utan att påpeka att samma villkor ska gälla för idrottsorganisationer som för de ungdomsverksam- heter som framför allt erbjuder kulturella aktiviteter. En utjämning var faktiskt på gång under den senaste borgerliga regeringen genom en proposition från Civildepartementet, 1993/94:100 bilaga 14, för att vara exakt. Frågan hade då utretts av den förre lands- hövdingen Jan-Erik Wikström. Men förändringen hann aldrig träda i kraft. Soci- aldemokraterna valde att inte göra någon förändring av de ojämlika villkoren som skulle gynna ungdoms- kulturen. Jag har hört att regeln kallades lex Westb- lom efter en tränare i Frölunda Hockey. Föreningen hade inte betalt sociala avgifter för honom. Det visa- de sig sedan att hela idrottsrörelsen i stort sett hade agerat på samma vis. Detta var på 70-talet. Den dåva- rande regeringen fick kalla fötter och snickrade snabbt ihop en lag som passade idrottsrörelsen. Jag står inte här för att förtala idrotten. Tvärtom vill jag gärna att idrotten blir ännu viktigare för de unga liksom eget kulturutövande som dans, teater, måleri eller vad det nu må vara. Föreningslivet är oerhört viktigt inte bara för kropp och själ utan också för den demokratiska skolningen. Men villkoren måste bli mer lika. Det gäller sponsringsregler likväl som skatteregler. Varför är det i det här fallet skillnad på fotboll och dans eller boxning och teater när det gäller ungdo- mars fritid? Förresten är just dansen extra intressant. Danssportförbundet är medlem i Riksidrottsförbundet och slipper därmed betala sociala avgifter på ersätt- ningar på upp till ett halvt basbelopp för sina ledare. Men för till exempel Aktiv Ungdom, vars verksamhet till en tredjedel är dans och har verksamhet för flick- or, gäller andra regler. De måste betala från 0 kr. Det kan bli väldigt mycket pengar för en liten förening. Jag är nyfiken på en del av ungdomsministerns svar. Det sades något som jag inte riktigt begrep. Undantaget ska ingå i den kartläggning som regering- en aviserade i demokratipropositionen. Innebär det att en förändring är på gång i den riktning jag önskar?
Birgitta Sellén (C)
Anf. 42 Birgitta Sellén (C)
Herr talman! Det är viktiga frågor som Lena Adelsohn Liljeroth lyfter i sin interpellation till ung- domsministern. Det är bra att ungdomsministern säger att det är självklart att stöden ska vara rättvisa. Vi är tydligen ganska många som är överens om det, och det känns väldigt bra. Vi i Centerpartiet har länge protesterat mot de orättvisa regler som finns. Vi skriver i vår kulturmo- tion att alla ungdomar inte är intresserade av idrott. Många andra organisationer har också verksamheter som bidrar till barns och ungdomars goda uppväxt- förhållanden. Det gäller exempelvis Förbundet Vi Unga, Sveriges 4 H-gårdar, scoutrörelsen, kyrkliga ungdomsverksamheter och fler, som även Lena Adel- sohn Liljeroth tog upp. Detta är viktiga organisationer som inte har sam- ma ekonomiska förutsättningar som idrottsrörelsen för sin verksamhet. Det är en orättvisa som bör upp- märksammas och ändras. Om samma regler gällde för alla ideella kultur- och ungdomsorganisationer skulle det dessutom kunna skapas många fler sommarjobb för unga människor som lägerledare, hjälpledare vid 4 H-gårdar och medhjälpare i andra sammanhang. Man skulle också kunna ge fler barn och ungdomar kontakt med just skapande kulturverksamhet på ett naturligt sätt. Samma regler och ekonomiska förutsättningar bör gälla för alla ideella kultur- och ungdomsorganisatio- ner. Jag hoppas att det kommer i den utredning som ungdomsministern hänvisar till. Det bör ligga i mål- sättningen för regeringens arbete inte minst med tanke på kulturministerns kulturdeklaration, om man nu ska säga så, strax efter jul. I den talar hon väldigt mycket om vikten av kultur. Jag hoppas att hela re- geringen stöder kulturministerns tankar om hur viktig kulturen är och att alla ska kunna nås av den. Vi vet också att det framför allt är många flickor som är intresserade. Ungdomsministern hänvisar bland annat till Ung- domsstyrelsens information och rådgivning i svaret på interpellationen. Den är i och för sig bra men ändå inte tillräcklig. Det tar alldeles för lång tid i de flesta fall innan någonting händer när ungdomar har sökt pengar till någon aktivitet. Det kan ta upp till ett år. Vid det laget har en ungdom nästan glömt bort vad det var man önskade pengar till. Ungdomsministern säger att flickors fritidsaktivi- teter ges sämre ekonomiska villkor och håller alltså där med interpellanten. Det ställer jag också upp på, för så är det verkligen. Det har vi i Centerpartiet uppmärksammat. Vi vill förbättra läget med våra KUL-miljoner. Våra KUL-miljoner ska gå även till föreningslösa ungdomar. Vår målsättning är att det ska kunna bli 1 miljon till varje kommun oavsett storlek. Stockholm får alltså 1 miljon och Arjeplog får 1 miljon. Det är på grund av att Stockholm har ett sådant stort utbud medan Arjeplog inte har det. Det är förklaringen till våra KUL-miljoner. Flickorna är inte i lika stor utsträckning som poj- kar delaktiga i idrott enligt en utredning som Riksid- rottsförbundet har gjort. Det gör också att de inte heller bli tillfrågade i samma utsträckning som pojkar om de till exempel vill bli ledare. Den möjligheten tror jag skulle öka betydligt om det ges samma förut- sättningar och det är samma skatteregler och samma sociala avgifter för verksamhet i alla ideella ung- doms- och kulturorganisationer. Många flickor är gärna ledare inom teater, dans och musik.
Lena Hallengren (S)
Anf. 43 Lena Hallengren (S)
Herr talman! För min del handlar det inte heller om att vara prestigefylld på något sätt i frågan om ungas möjlighet att utöva kultur, idrott eller skapande i den mening de själva vill. Men jag måste ändå ställa mig lite frågande till Moderaternas ungdomspolitik. Lena Adelsohn Liljeroth må ha väldigt goda intentio- ner i både interpellationen och i sitt engagemang. Men Moderaterna har konsekvent förnekat att ung- domspolitik över huvud taget behövs. De tycker att ungdomspolitiken fokuserar för mycket på ungdomar som grupp och tycker att ung- domar först och främst ska vara människor. Jag kan hålla med om det. Det är fina ord. Jag delar också uppfattningen att ungdomar är människor precis som alla andra. Men när jag läser Lena Adelsohn Lilje- roths interpellation nämns inte ordet människa en enda gång medan ordet ungdom nämns inte mindre än sju gånger. När man läser Moderaternas budgetmotion kan man konstatera att där står en text på nio rader där ordet minskas nämns inte bara en gång utan fem gånger. Man säger: Bidraget till den nationella och internationella ungdomsverksamheten bör minskas. I första hand bör den internationella verksamheten klara sig med snävare ekonomiska ramar, men även grundbidragen till rikstäckande barn- och ungdoms- organisationer bör kunna minskas. Detta bidrag har funnits länge och ett mål är att få fler ungdomar i föreningslivet men de flesta ungdomsorganisationer visar en minskning i medlemsantalet. Det finns klara tecken på att ungdomsaktiviteter som inte erhåller bidrag drar till sig nya grupper. En omprövning är alltså nödvändig. Ungdomsstyrelsen får enligt vårt förslag ett mindre anslag att hantera och myndigheten borde därför också klara sig med minskade anslag. Oavsett om man talar om skattelättnader för id- rottsorganisationer och att genomföra det för kultur- organisationer behöver man ändå ha resurser och en ekonomi för att kunna anställa någon över huvud taget. Med de mindre resurser som blir med den mo- derata politiken hjälper inte ens skattelättnaderna till. Det riktat stöd som i dag är en central del av ung- domspolitiken syftar till att stötta ungdomars organi- sering och verksamhet. Det är ett verksamhetsstöd. Det är viktigt att det finns ett stort grundbidrag som är ovillkorat och inte knyts till ett särskilt projekt utan som är till för att komma i gång och genomföra verk- samheter. Även ungdomsorganisationer på nationell nivå har behov av att få ett grundbidrag. De har administra- tion, organisationer och ett stort arbete som ska sam- ordnas i en rikstäckande organisation. Moderaterna vill i princip ta bort dagens statsbidrag. Man kan fråga sig om det är rättvis politik och om detta kan gynna de unga kulturella skapande. Jag är mycket tveksam till att det verkligen kan vara så. Vi har också en problematik som inte fanns 1976 när man införde undantaget för idrottsorganisationer. Det är att pensionssystemet i dag ser annorlunda ut. I dag räknar man livsinkomsten som grundande för pension. Det är klart att om man undandrar ett halvt basbelopp ger det konsekvenser också för en kom- mande pension. Det var någonting som man inte övervägde när detta en gång infördes. Det är ytterli- gare en aspekt som man bör överväga när man ser över frågan. Det är viktigt att säga att en demokratiproposition har gjorts. En utredning ska tillsättas för att se över och kartlägga hur lagstiftningen för ideella föreningar ser ut och påverkar föreningslivet. Då vill jag att man tittar på den här frågan. Jag delar både Lena Adelsohn Liljeroths och Birgitta Selléns uppfattning att det borde vara rättvisa och jämlika villkor. Det är en del i det som jag själv tycker är svårt att förklara och försvara när jag träffar ungdomsorgani- sationer. Men jag tror inte att det är så enkelt som att säga att vi ska ha skattelättnader även för kulturorga- nisationer. Det kostar naturligtvis pengar att införa det, och det finns också andra komplikationer.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 44 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Vi kan säkert återkomma till den moderata synen. Det kan bli en väldigt lång debatt om vad som ska få stöd och vad som inte ska få stöd. Jag vill inte uppehålla mig vid detta denna gång, men jag återkommer gärna till just de ojämlika villkoren. Förmodligen finns det också anledning att omprö- va vartefter hur de här organisationerna utvecklas och förändras. Det gäller även intresset från ungdomarna - eller vi kanske ska tala om unga människor den här gången, så behöver vi inte hänga upp oss på orden. Regeringen har givit ungdomsorganisationerna en ökad andel av överskottet från Svenska Spel - drygt 85 extra miljoner, säger ungdomsministern i svaret. Det är säkert bra, även om kulturen får betydligt mindre än idrotten även på det här området. Vi har nog båda noterat att det jäser på lite olika håll när det gäller den här frågan. Statens spelinkomster är inte okontroversiella. Jag tror att vi kan förvänta oss en intensiv debatt om till exempel spelmissbruk, även om det handlar om en minoritet. Det förekommer underliga glada tillrop - Bli rik! Spel är glädje för alla! - liksom märklig TV- reklam om hur spelandet tar över alla andra förplik- telser och där detta dessutom görs till något lustigt: Spelaren glömmer bort barnen, att mata katten, att hämta svärmor eller att gå till jobbet. Nu var det här ett sidospår, men jag vet också att Allmänna arvsfonden har bidragit med en hel del pengar till lokala kulturverksamheter. Via Fryshuset har jag varit med om att söka och få pengar, och jag kan garantera att de har kommit väl till pass. Men som ministern också påpekar i sitt ursprung- liga svar handlar inte allt om pengar. När det gäller barn och ungdomar krävs framför allt ett engagemang från vuxna. Här syndar vi. Det kostar redan unga människoliv, och det kommer att kosta ännu mer. Det verkar i alla fall som om ungdomsministern och jag är överens om att flickors fritidsaktiviteter ofta får sämre ekonomiska villkor än pojkars. Men dessutom får idrotten också nästan alltid mycket mer än andra fritidsverksamheter som teater, dans, musik och konst i olika former, och det är på dessa områden som flickorna dominerar. Om ungdomsministern sträcker ut en hand för att samarbeta i dessa frågor tar jag den alltså gärna. Men jag undrar fortfarande om det är någon för- ändring på gång. Jag blev inte riktigt klar över detta. Det här innebär ju också, som Birgitta Sellén sade, problem för många föreningar som skulle kunna erbjuda ledarersättningar eller arvoden till unga män- niskor, inte minst till flickor.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 45 Birgitta Sellén (C)
Herr talman! Ungdomsministern pratar om ovill- korat aktivitetsbidrag. Det tycker jag är en viktig sak. Det är därför vi i Centerpartiet har vårt förslag om KUL-miljonerna, där KUL står för kultur för unga, med unga och av unga i hela landet. Vi har alltså lösningen, eller en del av lösningen, på hur man ska kunna förbättra så att även de föreningslösa ungdo- marna kan skapa egna aktiviteter i den kommun där de bor. Lena Hallengren lyfter också fram att det ska vara rättvisa regler. Självklart ska det vara det. Därför kan man inte bara låta det vara som det är i dag för id- rottsrörelsen. Antingen kan det vara en modell man kan använda, eller också kanske man måste titta över även den. Vi kan inte skapa rättvisa regler om vi inte tittar på helheten. Min tanke med detta är alltså att vi måste lösa det, kanske på bekostnad av en försämring för någon annan. Det tror jag dock att majoriteten av svenska folket och de som är aktiva i föreningsrörelser och olika verksamheter tar - rättvisa framför allt!
Lena Hallengren (S)
Anf. 46 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Jag hann inte med att svara på Bir- gitta Selléns fråga förut när det gällde KUL- miljonerna. Jag hade däremot en interpellationsdebatt för inte så länge sedan med en partikollega till Bir- gitta där vi talade om KUL-miljonerna, och jag sade då att de inte är så roliga som de låter. Med det me- nade jag att jag inte tycker att det handlar om rättvisa när alla kommuner får 1 miljon var. Jag tycker inte att det är rättvist att hundra ungdomar i en kommun får lika mycket pengar som flera tusen ungdomar får i en annan kommun. Jag förstår syftet, och visst kan tan- ken vara lovvärd, men jag tycker inte att det är rättvist. Jag är också bekymrad och oroad över att det fak- tiskt inte handlar om ett tillskott av pengar. Signalen kan i stället mycket väl bli att staten tar över det lo- kala ansvaret för kulturengagemanget från kommu- nerna, och det tror jag vore väldigt olyckligt. Mycket av det kulturella skapande och den verksamhet som ungdomar bedriver både när det gäller idrott och kultur formas ju just lokalt i kommunen, och av den anledningen tycker jag inte att KUL-miljonerna är idealiskt utformade. Jag ser inte dem som ett svar på hur fler ungdomar ska få möjlighet att engagera sig. Någonting jag tycker att vi ska vara lite försiktiga med i den här debatten är att ställa olika grupper mot varandra. Jag inser att det blir en konsekvens när man tycker att idrottsutövarna och kulturskaparna har orättvisa villkor, men det är ändå olyckligt att ställa grupperna mot varandra. Det är olika grupper som gör olika saker och som har olika volymer av männi- skor i sin verksamhet. Jag tycker inte att vi ska ställa kulturen emot idrotten. Vi ska inte heller alltför mycket befästa bilden att det är tjejer som håller på med kultur och killar som håller på med idrott. Vi vet att 55 % av killarna är idrottsutövare och 45 % av tjejerna. Visst skulle vi kunna jämna till detta, men jag tycker inte att vi ska se det så nattsvart och definitivt som det ibland kan låta. Visst skulle pengarna kunna fördelas mer rättvist. Det är en fråga för kommunerna att se över, men det är också en fråga som jag vill återkomma till. En utredning ska nu titta på detta med lagstiftning för ideella föreningar, och jag tycker att det är en väldigt behövd utredning. Jag ser fram emot att få ta del av vad den kommer fram till. Det är svårt att säga så mycket om det just nu.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 47 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Birgitta Sellén har begärt att få en replik därför att statsrådet gick in i en omfattande diskussion om KUL-miljonerna. Jag medger ett inlägg om en minut efter Lena Adelsohn Liljeroths inlägg.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 48 Birgitta Sellén (C)
Herr talman! Jag vill inte heller ställa de olika grupperna mot varandra. Men så är det faktiskt i dag. I och med att det är ojämlika villkor har man ju ställt idrottande ungdomar mot ungdomar som framför allt är aktiva i de kulturella verksamheterna som inte lever under samma villkor. Det problemet har vi redan i dag. Nu har jag förstått att det kommer ett nytt system med förändrade bidrag vilka ska gälla från nästa år även om de baserar sig på tidigare års verksamheter. Det innebär i sin tur, har jag förstått av dem jag har talat med, att organisationer med mycket verksamhet blir förlorare och att de som inte har så mycket verk- samhet blir vinnare. Det här är en lite underlig ord- ning, tycker jag i alla fall. För att en förening tidigare skulle vara statsbidragsberättigad krävdes att den hade minst tio sammankomster under ett år. Nu krävs det i princip bara att man har haft ett årsmöte. Vi får väl se hur det här slår och utvärdera det så småning- om. Jag är inte säker på att det blir särskilt lyckat. Jag tolkar i alla fall ungdomsministerns tidigare svar som att man tänker se över den här frågan och att det är mycket möjligt att det kommer en förändring som gör att det blir samma villkor för de kulturella ideella föreningarna som för idrottsrörelsen.
Lena Hallengren (S)
Anf. 49 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Tack för generositeten! Jag kände att jag måste förklara det här med KUL-miljonerna efter- som jag inte tror att ungdomsministern riktigt har förstått hur vi har tänkt. Tanken är alltså inte att sta- ten ska ta ansvar och att kommunerna kan lägga ar- marna i kors och tro att nu tar staten hand om bidra- gen till ungdomarna. Det finns möjligheter att titta över hur man ska lösa det, till exempel som med folkbildningsbidraget. Där har staten en viss del, och sedan har man förutsatt att kommuner och landsting också ska betala en viss procent. Det finns alltså förklaringar och lösningar. Det här är en fråga som vi brinner starkt för inom Centerpar- tiet, och jag kommer alldeles säkert att ha fler inter- pellationsdebatter med ungdomsministern om detta för att tydliggöra vår tanke med det hela.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.