Ungas utsatthet i arbetslivet
Interpellation 2024/25:354 av Johanna Haraldsson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-01-23
- Överlämnad
- 2025-01-24
- Anmäld
- 2025-01-28
- Svarsdatum
- 2025-02-14
- Besvarad
- 2025-02-14
- Sista svarsdatum
- 2025-02-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Unga befinner sig ofta i en utsatt position på arbetsmarknaden. Många har otrygga anställningar och korta kontrakt, och det är vanligt att man enbart jobbar deltid. På grund av sin svagare förankring på arbetsmarknaden är de också i mindre utsträckning fackligt organiserade, vilket gör det svårare för dem att tillvarata sina rättigheter och säkerställa en trygg arbetsmiljö.
Statistiken visar även att ungdomar löper högre risk än andra grupper att drabbas av arbetsplatsolyckor, arbetsskador och till och med dödsolyckor. Under 2023 utgjorde personer under 25 år hela 14 procent av dem som omkom i arbetsplatsolyckor, trots att de endast utgör 7 procent av den totala arbetskraften. Denna överrepresentation är alarmerande och pekar på behovet av ökade insatser för att skydda unga arbetstagare.
Många unga har bristfällig kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden. Denna kunskapsbrist gör dem särskilt sårbara, då de löper större risk att utnyttjas av arbetsgivare eller att hamna i riskfyllda arbetsmiljöer. Att stärka ungas kunskaper om arbetsmiljö, arbetsrätt och den svenska modellen är därför avgörande för att minska risken för arbetsskador och för att skapa en tryggare arbetsmarknad för unga.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Paulina Brandberg:
- Vad gör statsrådet och regeringen för att minska risken för att unga arbetstagare drabbas av arbetsskador och olyckor, och avser statsrådet att stärka arbetet på något sätt?
- Har statsrådet analyserat hur utbildningsnivån och informationen om arbetslivsfrågor bland unga påverkar deras säkerhet och trygghet på arbetsmarknaden?
- Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att stärka ungas kunskap om deras rättigheter och skyldigheter i arbetslivet?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:354
Webb-tv: Ungas utsatthet i arbetslivet
Dokument från debatten
- Fredag den 14 februari 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:71
- Protokoll 2024/25:71 Fredagen den 14 februariProtokoll 2024/25:71 Svar på interpellation 2024/25:354 om ungas utsatthet i arbetslivet
Protokoll från debatten
Anf. 10 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Johanna Haraldsson har frågat mig vad jag och regeringen gör för att minska risken för att unga arbetstagare drabbas av arbetsskador och olyckor och om jag avser att stärka arbetet på något sätt. Hon har vidare frågat mig om jag har analyserat hur utbildningsnivån och informationen om arbetslivsfrågor bland unga påverkar deras säkerhet och trygghet på arbetsmarknaden. Slutligen har hon frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka ungas kunskap om deras rättigheter och skyldigheter i arbetslivet.
Inledningsvis vill jag tacka Johanna Haraldsson för att hon uppmärksammar dessa angelägna frågor. Jag delar hennes engagemang för ungas arbetsliv och arbetsmiljö.
Det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet är grunden till en god arbetsmiljö. Respektive arbetsgivare har ett arbetsmiljöansvar enligt arbetsmiljölagstiftningen. När man är ung och kommer ut i arbetslivet är det extra viktigt att få en bra introduktion på arbetsplatsen för att undvika olyckor och tillbud och få förståelse för vad som gäller på arbetsplatsen.
För personer under 18 år finns bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2) om planering och organisering av arbetsmiljöarbete - grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar. Där framgår bland annat vilket ansvar arbetsgivare har, hur skyddsombud ska informeras samt hur undersökning och riskbedömningar av arbetsmiljön ska genomföras.
Under 2024 inspekterade Arbetsmiljöverket flera branscher där det är vanligt att arbetstagare mellan 18 och 24 år arbetar. Syftet med inspektionerna var att uppmärksamma arbetsgivarna på vikten av att förebygga och minska risker för olyckor och tillbud samt öka arbetsgivarnas kunskaper om deras arbetsmiljöansvar.
Regeringen tar frågor om ungas arbetsliv och arbetsmiljö på stort allvar. Regeringen har tillsatt en utredning om en kommande arbetsmiljöstrategi (dir. 2024:56) för perioden 2026-2030. Den särskilda utredaren ska analysera genomslaget för den nuvarande arbetsmiljöstrategin och bedöma om delmålen för strategin är ändamålsenligt utformade. Detta gäller till exempel delmålet Ett tryggt arbetsliv, som handlar om att förebygga och minska arbetsrelaterade olyckor och ohälsa och som även inbegriper dödsolyckor, samt delmålet Ett hälsosamt arbetsliv, som handlar om fysiska risker i arbetsmiljön. Uppdraget ska redovisas senast den 11 juni 2025.
Avslutningsvis vill jag betona att arbetsmiljömedvetenhet är viktigt för unga personer som ska ut i arbetslivet, såväl i ett förberedande stadium som när de befinner sig på en arbetsplats. Jag vill understryka vikten av att varje arbetsgivare tar sitt arbetsmiljöansvar för att förebygga ohälsa och olyckor för unga i arbetslivet.
Anf. 11 Johanna Haraldsson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Att få sitt första riktiga jobb är en stor sak. Man kan se fram emot att lära sig nytt, utvecklas, träffa nya människor, få arbetskamrater och tjäna egna pengar, kanske nog för att flytta hemifrån, bli självständig och klara sig själv. Men alltför många unga möts av en helt annan verklighet: dåliga löner och villkor, orimliga scheman och ensamarbete.
Fru talman! Unga är en utsatt grupp på arbetsmarknaden. De riskerar i större utsträckning att drabbas av olyckor, arbetsskador och till och med dödsolyckor på jobbet. De jobbar ofta deltid med korta kontrakt och otrygga anställningar, och de är på grund av det också i mindre utsträckning medlemmar i fackförbund.
Många unga har dålig kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden. De har inte koll på kollektivavtal och arbetsmiljöregler. Det skapar en grogrund för att de utnyttjas av arbetsgivare samt ökar risken att utsättas för direkt farliga situationer på jobbet.
För att ge unga en starkare ställning och minska deras utsatthet behövs fler åtgärder. Jag är övertygad om att vi behöver bättre information och kunskap när det gäller både anställda och företag. Vi behöver stärka det systematiska arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna. Vi behöver närvarande fackföreningar och kunniga skyddsombud på alla arbetsplatser.
Regeringen kan säkerställa att våra myndigheter tillhandahåller lättillgänglig och relevant information för unga om deras rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden. Något annat som regeringen också kan göra är att se till att unga människor får utbildning om arbetslivet innan de får sitt första jobb.
Självklart finns det även förslag på andra politiska åtgärder som kan stärka skyddsombuden och den fackliga närvaron på arbetsplatserna. Men när sådana förslag har lagts fram har borgerliga politiker som Paulina Brandberg inte varit pådrivande. Tvärtom har man till exempel avskaffat avdragsrätten för fackföreningsavgiften. Man har i den här kammaren röstat emot förslag som hade kunnat leda till både fler och mer närvarande skyddsombud på arbetsplatserna.
Jag ställde i min interpellation med anledning av ungas situation och det jag beskriver ett antal frågor som jag upplever att jag inte fick svar på i ministerns första inlägg. Jag frågade vad statsrådet och regeringen gör för att minska risken för att unga arbetstagare drabbas av arbetsskador och olyckor och om man planerar att stärka det arbetet. Jag undrade också om statsrådet tänker göra något för att stärka ungas kunskap om deras rättigheter och skyldigheter i arbetslivet. Vad tänker man göra framöver? Har man kanske några planer på att tillgängliggöra viktig arbetslivsinformation för unga? De frågorna skulle jag gärna vilja få svar på.
Anf. 12 Niklas Sigvardsson (S)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Johanna Haraldsson för möjligheten att ha den här debatten om ett oerhört aktuellt ämne.
Landets unga förtjänar trygga och säkra arbetsplatser både fysiskt och psykiskt. Tyvärr kan vi i dag se att det är fler unga som råkar illa ut på landets arbetsplatser. Det är en överrepresentation av både unga män och unga kvinnor vid dödsfall och skador i arbetet. Det visar att vi behöver sätta mer fokus på ungas arbetsmiljö, så att de får rätt förutsättningar med sig in i arbetslivet.
Precis som Johanna Haraldsson anser jag att statsrådet Brandberg i sitt interpellationssvar inte riktigt svarar på frågorna. Det gäller framför allt den andra frågan, som handlar om hur ministern och regeringen analyserar utbildningsnivån och den information unga människor får innan de hamnar i arbetslivet. Det är en oerhört central fråga.
Ministern påpekar att det är väldigt viktigt att unga har den här kunskapen, men hon har själv varit med och fattat beslut om att unga ska få mindre och sämre undervisning och utbildning gällande arbetslivets förutsättningar och arbetsmiljö. Man har nämligen beslutat att ta bort ett moment från en kurs i samhällskunskap som alla elever på gymnasiets nationella program läser. Detta moment gav alla unga rätt till kunskap om arbetsmiljö. Det kan verka märkligt att detta hände.
Ännu märkligare blir det när man läser Fler vägar till arbetslivet, det betänkande som lämnades före årsskiftet av Utredningen om fler vägar till arbetslivet. Utredaren kommer fram till att det behöver inrättas ett helt nytt ämne i samhällsorientering och arbetslivskunskap för elever som ska läsa förkortade yrkesprogram. Utredaren hävdar nämligen att det är alltför generella och allmänna skrivningar i de kurser som nu finns i samhällskunskap i gymnasieskolan. Utredaren anser att man behöver kunskaper om arbetslivet, arbetsmarknaden och arbetstagarfrågor för att kunna vara en god deltagare i arbetslivet och samhällslivet. Jag kan faktiskt bara hålla med.
Då är det synd att regeringen har tagit bort skrivningar om att lärare ska planera och genomföra undervisning om arbetsmarknad, arbetsrätt och arbetsmiljö samt arbetsmarknadens parter och deras olika roller för samhällsutvecklingen. Det är därför det är av intresse att höra vad ministern gör för analys av utbildningsnivån i dag. Kursen kanske inte har gett unga de arbetskunskaper som de behöver, men det borde bli ännu värre i framtiden när man helt har strukit moment om arbetslivskunskap i gymnasieskolan. Det är särskilt allvarligt med tanke på att unga är överrepresenterade i både arbetsplatsolyckor som leder till sjukskrivning och tyvärr till och med dödsfall på arbetet.
Därför borde oron vara stor över den framtida kunskapsnivån när elever inte ens ska få undervisning och utbildning om detta efter att de är 15 år.
Jag önskar att ministern i sitt kommande svar ägnar tid åt vilken analys som ministern gör av dagens utbildningsnivå men även av framtidens utbildningsnivå för dagens unga.
Anf. 13 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Tack, Johanna Haraldsson, för möjligheten att ha den här debatten i dag och till statsrådet för att ha avgett svaret. Detta är någonting som vi socialdemokrater tycker är otroligt viktigt. Det har redan framgått att vi anser att mer behöver göras på området.
Jag tänker ta tillfället i akt att lyfta fram fler av de problem vi ser på svensk arbetsmarknad. Vi ser att det särskilt är unga och de med otrygga anställningar som utsätts mer än många andra. Det är en särskild grupp som är föremål för en mycket dålig arbetsmiljö.
Det gäller att människor i många fall i dag blir sjuka av sitt arbete. Det kan även vara på det viset att de inte kommer hem om de råkar ut för de dödsolyckor som det frekvent rapporteras om.
Vi får rapporter och undersökningar i ganska hög frekvens om att unga människor utsätts för sexuella trakasserier i en väldigt stor grad. Unga kvinnor som kommer ut på arbetsmarknaden vittnar om de mest fasansfulla situationer och händelser som de råkar ut för.
Vi har lyssnat på fackförbund efter fackförbund, från kommunalarbetare till handelsanställda, som berättar om hur ofta det förekommer. Det är många unga kvinnor, framför allt med otrygga anställningar, som råkar ut för det.
Det är vittnesmål som låter ungefär så här: Jag trodde aldrig att jag skulle utsättas för så mycket när jag kom ut i arbetslivet. Det gäller framför allt trakasserier och sexuella trakasserier.
I den situation som människor befinner sig i behöver de vara väldigt stärkta av att ha kunskap. Vad är mina rättigheter? Vilka skyldigheter har jag? Vilka rutiner finns, och vilken hjälp kan jag få?
Det är anmärkningsvärt när vi har statsrådet här i dag som har avgett sitt svar att hon påstår att det är väldigt viktigt. När man säger att någonting är väldigt viktigt behöver det också följas upp med någon typ av handling för att understryka de orden. Annars blir det inte speciellt trovärdigt.
Vi har precis hört mina kollegor redogöra för att man med andra handen i regeringsställning plockar bort den delen i utbildningen i skolan. Det gäller att få den generella kunskapen för att bli rustad och påklädd för att gå ut i arbetslivet och få en lite bättre start. Man plockar bort den delen, och samtidigt ekar svaret från statsrådet väldigt tomt. Det visar inte på vilka åtgärder som hon vill vidta.
Det är uppenbart när vi ser hur verkligheten ser ut. Vi får rapporter från myndigheter, fackförbund och enskilda. Det är tusentals vittnesmål som beskriver hur det är ställt med unga på arbetsmarknaden. Då bör man också agera och presentera förslag som skulle stärka de unga på arbetsplatsen. Jag hoppas att vi kan få höra om det i den här debatten.
Anf. 14 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Jag tänkte börja med att bemöta påståendet att man från regeringens sida skulle ha plockat bort ämnet arbetsmiljöfrågor från skolan. Detta är såklart mest en fråga för utbildningsministern, men jag kan ändå ge ett svar.
Detta område har inte plockats bort från ämnesplanerna, examensmålen eller läroplanerna. Det som har hänt är att det uttrycks på ett annat sätt som är mer ändamålsenligt.
Det är en ändring som har varit nödvändig eftersom vi nu går över till ämnesbetyg till skillnad från hur vi har haft det tidigare. Det var ett beslut som fattades i december 2023 att gymnasieskolan inte längre skulle vara kursutformad utan ämnesutformad. Den här ändringen är en del av det.
Förslaget har också remitterats till en bred samling remissinstanser, bland annat LO, TCO, Svenskt Näringsliv och ett antal branscher. De har antingen valt att inte svara eller så har de svarat och inte haft några synpunkter på förslagen om det nya ämnesinnehållet.
Jag ser ingen anledning att ifrågasätta deras remissvar. Jag känner mig ganska förvissad om att om det hade varit så att de hade sett stora risker med den nya inriktningen skulle de ha framfört det i sina remissvar.
Vi ska självklart följa upp detta. Ändringarna kommer att tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni i år. Vi ska självklart noga följa hur ungas kunskap ser ut när det gäller vilka rättigheter de har på arbetsmarknaden.
När det sedan gäller vad regeringen i övrigt gör inom området är det arbetsgivaren som har ansvaret för arbetsmiljön på våra arbetsplatser.
Regeringen ska självklart vidta åtgärder för att se till att man underlättar för arbetsgivare att ta ansvaret. Man ska också se till att det vidtas åtgärder mot de arbetsgivare som inte tar sitt ansvar. Den myndighet som har det största ansvaret för detta är Arbetsmiljöverket.
Här har Arbetsmiljöverket en regelförnyelse som trädde i kraft den 1 januari i år. Det är en regelförnyelse som inte innebär nya regler utan en ny struktur. Den har som syfte att göra det lättare för arbetsgivare att hitta, förstå och använda reglerna så att de ska kunna ta sitt arbetsgivaransvar.
Arbetsmiljöverket har också infört fler inspektioner. Efter det mörka år som vi hade med ett stort antal dödsolyckor styrde regeringen Arbetsmiljöverket till fler fysiska och oanmälda inspektioner.
Arbetsmiljöverket har också under 2024 riktat in sin verksamhet särskilt på arbetsplatser och branscher där det finns arbetstagare i åldern 18-24 år för att just kunna hitta de särskilda riskerna inom de branscherna.
När det gäller det arbetet ska vi självklart noggrant följa upp vad våra åtgärder får för effekt. Jag kan konstatera att vi i vart fall hade ett mindre mörkt år förra året. Då hade vi 44 personer som dog på jobbet till skillnad från 63 året innan.
44 personer är såklart fortfarande alldeles för många. Ingen ska dö på jobbet. Men jag hoppas och tror att de åtgärder som regeringen vidtar har effekt och att de kommer att fortsätta att ha effekt även framåt.
Anf. 15 Johanna Haraldsson (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för ditt inlägg här!
Det är väldigt positivt att regeringen planerar för en ny arbetsmiljöstrategi. Men det är innehållet i en sådan strategi som är viktigt.
Jag undrar vad man vill och planerar för i framtiden. Det är vad mina frågor går ut på. Vilka åtgärder ser man behov av att genomföra för att förbättra arbetsmiljön på svenska arbetsplatser? Se till så att fler orkar jobba ända till pensionen och får en bra start i arbetslivet!
Inte minst undrar jag om det finns planer på åtgärder som stärker ungas kunskaper om arbetslivet. Det är positivt att ministern förstår att det är viktigt att unga människor är förberedda på hur arbetslivet fungerar innan de får sitt första jobb. Men så är det inte i dag, och den lilla undervisning som de fick i gymnasiet har regeringen plockat bort. Min kollega Niklas Sigvardsson, som är insatt i gymnasieskolans ämnesplaner, kommer att redogöra för hur det ser ut.
Det är motsägelsefullt att ministern säger att arbetsmiljömedvetenhet bland unga är viktigt, både innan de får ett jobb och under tiden de finns på en arbetsplats, samtidigt som regeringen inte gör något åt problemen.
Jag menar att man i stället har förvärrat situationen i och med strykningen av arbetsmarknadskunskap ur ämnesplanen för gymnasiet. Jag påstår inte att den utbildning som finns och har funnits har varit tillräcklig för att ge unga en heltäckande bild av arbetslivet. Men i stället för att förbättra arbetsmarknadskunskapen väljer regeringen helt enkelt att ludda till det och göra det svårare för lärare att prioritera frågor om arbetsliv och arbetsmarknad och ungas rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden.
Det jag tycker att man borde ha gjort i samband med detta är att fundera på hur man kan göra på andra sätt. Om det nu är för trångt för att kunna få in arbetsmarknadskunskap i samhällskunskapen på gymnasiet - hur gör vi då för att på andra sätt säkra att unga människor har möjligheter att ta vara på sina egna rättigheter när de kommer ut i arbetslivet? Har ministern någon plan för hur man bättre förbereder unga för arbetslivet?
Paulina Brandberg borde, med tanke på att hon är minister med ansvar för arbetsrätt och arbetsmiljö, ha reagerat när regeringen skulle besluta om förslaget om nya ämnesplaner. Jag undrar hur hon reagerade. Hade hon några invändningar?
Ministern betonar också arbetsgivarnas ansvar. Det är helt rätt att arbetsgivaren har ansvar för att förebygga skador och ohälsa på arbetsplatsen. Men både jag och ministern vet att det är långt ifrån alla arbetsgivare som tar sitt ansvar. Även om man underlättar för arbetsgivarna att förstå regelverket är jag övertygad om att vi behöver fler åtgärder för att säkerställa att de verkligen tar sitt ansvar. Finns det några sådana förslag som regeringen skulle kunna tänka sig att gå vidare med? Jag talar om förslag som stärker motivationen hos arbetsgivarna att ta sitt arbetsmiljöansvar och förbereda unga och ge dem en god introduktion till arbetsmarknaden.
Frågan kvarstår som sagt: Hur tänker regeringen se till att fler unga lär sig mer om arbetslivet innan de träder in på arbetsmarknaden? Eller menar ministern att regeringen inte har något ansvar för ungas kunskap om arbetslivet och att de får denna kunskap innan de kommer in i arbetslivet?
Anf. 16 Niklas Sigvardsson (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Ministern hävdar att arbetsliv och arbetsmarknadskunskap inte försvinner från ämnesplanerna. Jag ska nu jämföra skrivningarna för er som lyssnar på debatten.
I dag ska lärare planera och genomföra undervisning som behandlar följande: arbetsmarknad, arbetsrätt och arbetsmiljö, arbetsmarknadens parter och dess olika roller och betydelse för samhällsutvecklingen och digitaliseringens påverkan på arbetsmarknaden. Det är vad som står i dag i de ämnesplaner som lärare just nu bedriver undervisning efter.
Men från höstterminen 2025, alltså i höst, ska de i stället jobba efter följande skrivningar: De ska planera och genomföra undervisning för resursanvändning, tillväxt, konjunkturer och ekonomisk politik, till exempel rörande frågor om välfärd, grundläggande prisbildning, försörjning, företagande, arbetsliv, hållbarhet, jämlikhet och jämställdhet.
Jag erkänner att ordet arbetsliv står med, men det står bland extremt många andra punkter. Det innebär att när lärare ska prioritera bland allt detta innehåll och bland allt annat som står i kursplanerna kommer ordet arbetsliv högst troligt att försvinna.
Det är därför jag och vi inom Socialdemokraterna fortsätter att hävda att regeringen gör en omprioritering och tar bort viktiga arbetsmarknadskunskaper, arbetslivskunskaper och arbetsmiljökunskaper från gymnasieutbildningen.
Det här handlar om det förebyggande arbetet, som ministern var inne på i sitt interpellationssvar. Hur förebygger vi en dålig arbetsmiljö och ser till att kunskaperna om en god arbetsmiljö finns där? Det är min fasta övertygelse att skolan betyder väldigt mycket när det gäller detta. Ministern får gärna fortsätta att prata om kunskapsnivån hos de anställda, för just nu är den på en extremt låg generell nivå.
Anf. 17 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Vi är helt överens om att arbetsgivarna har ett stort ansvar. De har ett stort ansvar för väldigt mycket, och även för detta. Men vi anser också att det här är ett delat ansvar. Vi är måna om att unga ska vara rustade för att komma ut på arbetsmarknaden och veta hur deras arbetsliv kommer att se ut. Därför behöver det här vara ett delat ansvar.
Vi anser att regeringen låter bli att prioritera denna kunskap och tar bort den i skolan. Det gör att ungdomarna blir försvagade i sin kunskap om vilka rättigheter och skyldigheter de har när de kommer ut i arbetslivet. Arbetsgivare får därmed ett mycket tuffare läge när det gäller att informera. Det många arbetsgivare gör när någon kommer ut i arbetslivet är att, i bästa fall, ge en kort introduktion om riskerna på den fysiska arbetsplatsen. Det är en allmän introduktion, där arbetsgivaren talar om vad den anställda ska tänka på när man lär sig yrket.
Det betyder inte att man vet vad man ska göra om arbetsgivaren är den som utsätter den anställda för sexuella trakasserier eller om det finns tillräckliga kunskaper för att veta vilken risk- och konsekvensanalys man själv är ålagd att göra för att kunna utföra sitt arbete.
Det här är kunskaper som det tar lång tid att införskaffa sig. Det går inte på någon timme hit eller dit. Vi anser att detta är ett problem. Statsrådet talar ett flertal gånger om att analysera och ta reda på. Jag tycker att det är uppenbart: Vi ser hur verkligheten ser ut. Detta är inte gott nog. Det behövs konkreta förslag som stärker unga i deras arbetsliv.
Anf. 18 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Det påstås fortfarande att regeringen har plockat bort ämnet arbetsmiljökunskap ur skolan. Om det hade varit på det sättet kan jag inte tolka det på något annat vis än att interpellanten och ledamöterna i debatten riktar ett ganska starkt underkännande till LO och de andra remissinstanserna som jag tidigare nämnde. De har inte kommit med några invändningar till förändringen i ämnesplanen i skolan. Jag påstår fortfarande att om det hade varit så som ledamöterna här målar upp hade det kommit ganska starka invändningar från dessa remissinstanser, men det har det alltså inte gjort.
Regeringen tycker att det är jätteviktigt att unga personer får med sig rätt kunskaper in i arbetslivet. Vi ska ha ett arbetsliv där vi säkerställer att arbetsgivarna tar sitt ansvar och ser till så att både unga och äldre i arbetslivet har en god arbetsmiljö och att vi får ett hållbart arbetsliv.
Den inspektionsverksamhet som jag tidigare berättade om, där Arbetsmiljöverket har riktat en särskild tillsynsverksamhet mot branscher där vi ser många unga arbetstagare, är en del av arbetsmiljöstrategin och delmålet Ett hållbart arbetsliv. Det handlar om att införa riktade inspektioner för unga i arbetslivet.
Regeringen har också tillskjutit stora medel i budgeten till Arbetsmiljöverket för att de ska kunna vässa sin inspektionsverksamhet och rikta in inspektioner mot just de verksamheter där vi ser att riskerna är som störst.
Arbetsmiljöverket kan som bekant inte inspektera alla arbetsplatser i Sverige; det är inte görligt. Därför är det såklart att viktigt att den här verksamheten vässas så att vi upptäcker risker där riskerna är som störst.
Fru talman! Vi ska också komma ihåg att många unga arbetstagare finns i branscher som är väldigt utsatta för arbetslivskriminalitet, och därför är det arbete som regeringen vidtar för att komma till rätta med det problemet också av avgörande betydelse. Här finns bland annat Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som har fått ett utvidgat uppdrag att analysera arbetslivskriminella upplägg inom näringsgrenarna bygg, restaurang, transport, kroppsvård, städ och vissa delar av de gröna näringarna - branscher där vi ser ett stort antal unga arbetstagare.
Jag menar att den åtgärd som regeringen har vidtagit gällande detta är av avgörande betydelse just för att stärka säkerheten för unga arbetstagare, och jag ser fram emot att ta del av delegationens redovisning den 28 februari i år.
Anf. 19 Johanna Haraldsson (S)
Fru talman! Som ministern hör menar vi socialdemokrater att det behövs fler åtgärder för att stärka villkoren för unga på arbetsmarknaden.
Jag nämnde i mitt första inlägg att jag upplever att ministern lite grann glömmer bort parterna. När inte myndigheten kan inspektera alla arbetsplatser spelar ju parterna på arbetsmarknaden, inte minst fackföreningarna och deras skyddsombud, en avgörande roll för att se till att arbetsvillkor, lagar och avtal faktiskt följs.
Jag vill tacka för debatten och möjligheten att lyfta fram ungas situation på arbetsmarknaden. Jag som socialdemokrat står fast vid att alla som kan jobba ska jobba. Men det betyder inte att man ska behöva acceptera usla arbetsvillkor eller en undermålig arbetsmiljö. Det gäller också på arbetsplatser som inte drivs av kriminella. Det kanske bara handlar om lite okunniga eller slarviga arbetsgivare eller någon som ser en möjlighet att utnyttja människor som inte själva vet hur de ska ta till vara sina rättigheter.
Alltför många unga jobbar i dag under dåliga villkor och löper en större risk att utsättas för olycksfall och arbetsskador. Det kräver fler åtgärder. Jag tycker att regeringen behöver tänka om och skapa fler och bättre förutsättningar för Sveriges unga att kunna få sjysta villkor och en bra arbetsmiljö.
(Applåder)
Anf. 20 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag självklart delar interpellantens uppfattning att vi ska ha en god arbetsmiljö för alla i Sverige, även för våra unga, och att det är viktigt att de känner till sina rättigheter.
Regeringen arbetar på bred front. Jag har nämnt en rad åtgärder, bland annat hos Arbetsmiljöverket, liksom det uppdrag som vi gett Delegationen mot arbetslivskriminalitet och den arbetsmiljöstrategi som just nu utreds. Interpellanten har också rätt i att parterna har en viktig roll i detta arbete, och jag har själv haft samtal med arbetsmarknadens parter framför allt under förra året.
Det här är ett arbete som behöver ske löpande, för självklart behöver vi se till att saker och ting förbättras jämfört med hur det ser ut i dag.
Jag vill tacka interpellanten och ledamöterna för deras engagemang i denna viktiga fråga. Tack för en god debatt!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.