Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

UN80-processen

Interpellation 2025/26:264 av Linnéa Wickman (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2025-12-19
Överlämnad
2025-12-22
Anmäld
2026-01-13
Sista svarsdatum
2026-01-20
Svarsdatum
2026-02-05
Besvarad
2026-02-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
UN80-processen(pdf, 89 KB)

Interpellationen

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

 

FN:s pågående UN80-process syftar till att reformera och effektivisera FN-systemet genom bland annat mandatöversyner, budgetgenomgångar och möjliga strukturella förändringar. Processen genomförs i ett läge där den regelbaserade världsordningen kraftigt utmanas och FN befinner sig i en mycket allvarlig finansieringskris. Som en del i detta kan vi se ett ökat politiskt motstånd som syftar till att underminera arbetet för mänskliga rättigheter, jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).

I sitt svar på en skriftlig fråga om UN80-processen har utrikesministern anfört att regeringen välkomnar reformarbetet och avser att värna en rättighetsbaserad verksamhet inom FN, inklusive jämställdhet och SRHR, men samtidigt att regeringen avvaktar pågående utvärderingar. Mot bakgrund av de långtgående konsekvenser som UN80-processen kan få finns det behov av en fördjupad diskussion i riksdagen om regeringens bedömningar och vilka ställningstaganden den svenska regeringen avser att driva i detta kritiska skede.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:

 

  1. Hur avser ministern och regeringen att inom UN80-processen säkerställa att Sverige som medlemsstat står upp för FN:s normativt viktiga mandat, särskilt inom jämställdhet, kvinnors rättigheter och SRHR, inte försvagas till följd av budgetnedskärningar eller organisatoriska förändringar?
  2. Hur arbetar ministern och regeringen konkret för att eventuella sammanslagningar eller omstruktureringar av FN-organ, såsom UN Women och UNFPA, inte ska leda till urholkade mandat, minskad självständighet eller försvagad kapacitet att bedriva normativt och operativt arbete som ökar jämställdheten?
  3. Vilka tydliga positioner driver Sverige i FN, tillsammans med likasinnade länder, för att säkerställa att mänskliga rättigheter, jämställdhet och SRHR fortsatt behandlas som kärnuppdrag i ett eventuellt reformerat FN-system?
  4. Hur säkerställer ministern och regeringen att civilsamhällets organisationer och andra relevanta aktörer ges möjlighet till insyn och dialog i arbetet med att ta fram Sveriges ståndpunkter i UN80-processen?
  5. Hur bedömer ministern och regeringen riskerna med att omfattande nedskärningar inom FN-systemet kan få oproportionerliga konsekvenser för rättighets- och jämställdhetsarbetet i världen, och vilka åtgärder avser regeringen i så fall att vidta som medlemsstat?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2025/26:264, UN80-processen

Interpellationsdebatt 2025/26:264

Webb-tv: UN80-processen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maria Malmer Stenergard (M)
Anf. 1 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Linnéa Wickman har frågat mig hur jag och regeringen inom FN80-processen avser att säkerställa att Sverige står upp för att FN:s normativt viktiga mandat, särskilt inom jämställdhet, kvinnors rättigheter och SRHR, inte försvagas till följd av budgetnedskärningar eller organisatoriska förändringar.

Linnéa Wickman har vidare frågat hur jag och regeringen arbetar konkret för att eventuella sammanslagningar eller omstruktureringar av FN-organ, såsom UN Women och UNFPA, inte ska leda till urholkade mandat, minskad självständighet eller försvagad kapacitet när det gäller att bedriva normativt och operativt arbete som ökar jämställdheten.

Linnéa Wickman har även frågat vilka tydliga positioner Sverige driver i FN tillsammans med likasinnade länder för att säkerställa att mänskliga rättigheter, jämställdhet och SRHR fortsatt behandlas som kärnuppdrag i ett eventuellt reformerat FN-system.

Linnéa Wickman har också frågat hur jag och regeringen säkerställer att civilsamhällets organisationer och andra relevanta aktörer ges möjlighet till insyn och dialog i arbetet med att ta fram Sveriges ståndpunkter i FN80- processen.

Avslutningsvis har Linnéa Wickman frågat hur regeringen och jag bedömer riskerna för att omfattande nedskärningar inom FN-systemet kan få oproportionerliga konsekvenser för rättighets- och jämställdhetsarbetet i världen och vilka åtgärder regeringen i så fall avser att vidta för Sverige som medlemsstat.

Sverige försvarar folkrätten och den regelbaserade världsordningen, inklusive FN:s viktiga normativa mandat och de mänskliga rättigheterna. Jämställdhet och kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är tydliga prioriteringar i regeringens utrikes- och biståndspolitik.

Omvärldsförändringarna, Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och humanitära kriser har drabbat enskilda individer och länder svårt. FN som organisation och dess finansiering och verksamhet har också påverkats.

Regeringens uppfattning är att budgetära, administrativa och verksamhetsmässiga reformer är nödvändiga för att FN:s mandat fortsatt ska kunna genomföras effektivt. Regeringen välkomnar därför FN:s generalsekreterares reforminitiativ FN80.

Sverige står tydligt upp för FN:s normativa mandat i diskussionerna om FN80. Sverige hade under 2025 centrala roller som ordförande för UN Women och vice ordförande i femte utskottet i FN:s generalförsamling, som förhandlar om FN:s budget.

Det är en prioritering för regeringen att reformerna leder till att FN:s normativa mandat och kapacitet att främja mänskliga rättigheter och jämställdhet – inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och kvinnor, fred och säkerhet – skyddas.

Vad gäller generalsekreterarens förslag att genomföra en analys av en möjlig sammanslagning av UN Women och FN:s befolkningsfond UNFPA har Sverige framhållit att målet måste vara att skydda FN:s mandat, verksamhet och finansiering på jämställdhets- och SRHR-områdena.

Regeringen har, inklusive genom olika departement och utlandsmyndigheter, löpande dialog med representanter för civilsamhället. Inte minst vad gäller mänskliga rättigheter, jämställdhet och SRHR är civilsamhällets erfarenheter av FN på landsnivå viktiga för FN80-processen. Sverige har också, tillsammans med en bredare krets likasinnade länder, framfört vikten av att civilsamhället inkluderas till FN:s generalsekreterare och andra FN-representanter involverade i reformprocessen.

Jag välkomnar särskilt ett fortsatt nära samarbete med representanter för det svenska civilsamhället, som har värdefulla erfarenheter och kompetens att dela med sig av.

Linnéa Wickman (S)
Anf. 2 Linnéa Wickman (S)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för hennes svar på mina frågor.

Interpellationen och debatten handlar i grunden om hur FN:s arbete för jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter ska se ut framöver. Vilket ansvar tar Sverige i den process som nu sker i FN, och hur påverkar vi arbetet aktivt?

Den pågående UN80-processen, eller FN80-processen på svenska, som syftar till att reformera och delvis effektivisera FN har inte varit uppe för debatt i riksdagens kammare. Det har inte heller varit något som vi har diskuterat i utrikesutskottet. Riksdagens insyn i vilka positioner Sverige intar och vilket arbete som nu sker i FN har alltså helt enkelt varit begränsad. Samtidigt går processen snabbt framåt.

Den här debatten är viktig, för den gör att regeringen kan klargöra sina positioner. Låt mig vara tydlig: Det kan finnas skäl till att FN behöver reformeras. FN skulle kunna arbeta effektivare och bli bättre rustat att leverera i en tid av historiskt många parallella kriser. I en ideal värld hade detta varit den enda utgångspunkten för den översyn som nu pågår. Men, herr talman, så ser inte den värld som vi lever i ut.

Den här processen pågår nu samtidigt som FN befinner sig i en akut finansieringskris till följd av att medlemsstater inte betalar och bidrar som de ska. Trumpadministrationens aktiva arbete för att underminera FN både ekonomiskt och politiskt är ett tydligt exempel.

Samtidigt ser vi ett organiserat motstånd från en global opposition där flickors, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter motarbetas. Det är auktoritära och konservativa krafter som enas i sitt motstånd och sin ambition att vrida klockan tillbaka, och FN är en av de centrala arenor där denna dragkamp nu pågår.

Det faktum att överenskommelser som Pekingplattformen, som kunde antas för 30 år sedan, inte skulle kunna antas i dag, tycker jag är ett talande exempel med tanke på den tid som vi lever i och de utmaningar som finns.

Eftersom den process i FN som vi talar om inte sker i ett vakuum vill jag fokusera på ett av de förslag som finns på bordet och som diskuteras, det vill säga en sammanslagning av UN Women och UNFPA, FN:s befolkningsfond. Detta är två organisationer som bär upp FN:s globala arbete och insatser för jämställdhet och SRHR och som är helt avgörande för detta. Just därför är organisationerna också politiskt utsatta.

Så sent som 2023 kom en oberoende utvärdering fram till att nackdelarna med en sammanslagning vida överstiger eventuella fördelar och att det snarare är så att reformbehoven finns i andra delar av FN-systemet. Jag tycker därför först och främst att det är bra att utrikesministern i sitt svar säger att regeringen inte vill se förändrade mandat.

Risken är uppenbar att det normativa arbetet för jämställdhet och SRHR faktiskt kommer att försvagas om mandaten kommer upp för omröstning och förändras.

I en sådan här process, som är så politisk, räcker det inte med goda ambitioner. Därför efterfrågar jag än mer konkreta besked från utrikesministern. Vad gör Sverige nu, enskilt och tillsammans med andra, för att påverka när det gäller den analys som finns och den process som pågår, som kommer att lägga grunden för vad som sker kommande månader? Jag undrar också hur utrikesministern och regeringen själva ser på den sammanslagning som kan bli av.

Maria Malmer Stenergard (M)
Anf. 3 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Tack till Linnéa Wickman för en oerhört angelägen interpellation!

Sedan regeringen tillträdde har vi varit glasklara med att jämställdhet är ett genuint svenskt kärnvärde. I en alltmer turbulent omvärld, där det globala motståndet mot jämställdhet och mänskliga rättigheter ökar, fortsätter vi att stå upp för världens kvinnor och flickor. Det gör vi inte bara för att det är rätt och rättvist utan också för att det vi gör i dag lägger grunden för kommande generationer. Jag kommer aldrig att acceptera ett nytt normaltillstånd där döttrar har mindre rättigheter än vad deras mammor haft.

Bristande jämställdhet är skadligt. I värsta fall kan det till och med innebära döden för kvinnor och flickor. Det är livsviktigt att kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter försvaras. Varje människa ska ha rätt att själv bestämma över sin framtid och att göra sina egna val.

Att värna och främja dessa normer och principer är en central uppgift för hela utrikesförvaltningen. Det genomsyrar också utrikespolitiken. De senaste åren har detta arbete blivit svårare men därför också än mer angeläget.

Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna är dagligen engagerade i FN:s normativa och operativa organ. Vi är tydliga med var vi står. Vi arbetar med likasinnade inom FN-systemet för att försvara etablerade normer och överenskommelser. Alla länder i FN-organisationen måste bidra till att skapa ett samarbete och system som använder tillgängliga resurser såväl effektivt som ansvarsfullt.

När det gäller just de båda olika organisationerna pågår det nu en diskussion. Jag hade förmånen att själv göra ett fältbesök i Jordanien precis före jul tillsammans med chefen för UN Women, Sima Bahous. Vi diskuterade den här saken. Jag konstaterar att det viktiga är att uppdragen kvarstår. Sedan är kanske inte själva organisationen, hur man väljer att rent faktiskt organisera detta, det avgörande. Det handlar just om att vara så effektiv som möjligt. Det här är en del av den större FN80-reformprocessen, som jag tror är helt nödvändig för att bibehålla FN:s legitimitet i en värld där det blir allt större konkurrens och också ett större ifrågasättande av FN.

FN är viktigare än någonsin, och då måste man kunna leverera på de mandat man har. Det ska bli intressant att se vad man kommer fram till i den här genomlysningen och vad man kommer att lägga fram för förslag. Men vi kommer att stå upp för att de viktiga uppdragen ska stå kvar.

Linnéa Wickman (S)
Anf. 4 Linnéa Wickman (S)

Herr talman! Tack till utrikesministern för det utvecklade svaret!

Jag skulle vilja ta vid där jag avslutade mitt förra inlägg. Det handlar om vad Sverige gör i den här processen utifrån den analys som görs och det arbete som pågår.

Det är en högst politisk process, och det finns såklart olika agendor. Sveriges intresse är då att stå upp för jämställdhet och för att inte förändra organisationernas grundmandat, även om så att säga organisationsformen inte är det viktiga. Jag hade ändå önskat ett ännu tydligare svar om hur Sverige aktivt försöker påverka processen precis just nu. Just den här veckan träffas man ju i både UN Womens styrelse och UNFPA:s för att bland annat, vad jag förstår, diskutera den här frågan. Det är ju i de rummen som den frågan kommer att avgöras, och det kommer att påverka vilka formella beslut som fattas längre fram.

Tusentals organisationer runt om i världen som varje dag arbetar med att tillhandahålla preventivmedel, trygg abortvård, mödrahälsa och safe spaces eller skyddade rum för flickor, kvinnor och hbtqi-personer har ställt en rad frågor i den här processen – också i ett brev till FN:s medlemsstater, inklusive Sverige. Det är ett antal konkreta frågor som de önskar att medlemsstaterna, som värnar organisationernas arbete och mandat, ska föra in i processen och påverka den med.

Det är frågor som till exempel: Vilka belägg finns för att en sammanslagning faktiskt skulle kunna stärka och inte försvaga tillgången till preventivmedel, mödravård och trygg abortvård? Hur ska tillgången till vård och stöd kunna säkras i låginkomstländer och i humanitära kriser om mandat och strukturer förändras? Hur ska de olika roller som UN Women och UNFPA har i dag kunna bevaras om de slås samman? Varför har inga andra reforminitiativ lagts fram när det gäller att stärka samordningen och effektiviteten? Det kan man undra särskilt eftersom idén om en sammanslagning kunde avfärdas redan 2023. Hur ska man säkerställa att finansieringen när det gäller jämställdhet och människors rätt att bestämma över sin egen kropp och hälsa inte minskar i en ny struktur, särskilt i ett läge när det är många givarländer som skär ned på sitt bistånd?

Det handlar inte om att rita ett nytt organisationsschema, utan det handlar om huruvida flickor och kvinnor får tillgång till preventivmedel, kvinnor får tillgång till mödravård och hbtqi-personer får tillgång till vård, skydd och rättigheter i många länder där de begränsas eller till och med kriminaliseras.

Min fråga till utrikesministern är: Har Sverige lyft dessa frågor under de möten som har pågått under den här veckan? Har Sverige krävt tydliga svar på de frågor som har ställts? Det handlar om hur finansiering, mandat och verksamhet ska kunna skyddas. Har man försökt påverka den utredning som nu pågår?

Här vill jag mena att Sverige, tillsammans med andra nordiska länder och andra likasinnade länder, har ett stort ansvar och en särskild roll. Vi har över tid investerat mycket resurser just för att stärka jämställdhet och SRHR i världen. Nu är det avgörande att vi bidrar till att det arbetet inte nedmonteras i en exceptionellt svår tid.

Jag vill hävda att vi har ett särskilt ansvar att påverka i processen och ser därför fram emot utrikesministerns fortsatta svar.

Maria Malmer Stenergard (M)
Anf. 5 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Jag tänkte först beröra biståndssidan lite. Sverige är en av de mest generösa givarna av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Under mandatperioden har regeringen reformerat biståndet för att täcka de mest kritiska behoven och regeringens huvudsakliga prioriteringar med fokus på ett starkt stöd till Ukraina.

I en tid av svåra avvägningar och nödvändiga omprioriteringar på grund av nya säkerhetshot och humanitära kriser prioriterar regeringen fortsatt UN Women och UNFPA. I december 2025 ingick regeringen nya fleråriga avtal med UN Women och UNFPA. Avtalen tydliggör Sveriges politiska och finansiella stöd samt våra förväntningar på organisationerna.

Sveriges stöd främjar jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt – som också har varit ett fokus under vårt ordförandeskap – samt motverkar mödradödlighet och könsrelaterat våld. Genom vårt engagemang bidrar Sverige till att förverkliga kvinnors och flickors rätt att bestämma över sina egna liv och kroppar. De senaste åren har regeringen utöver omfattande kärnstöd till organisationerna stöttat UN Womens verksamhet i Ukraina och UNFPA:s livräddande humanitära verksamhet i Gaza, Sudan och Ukraina.

Genom aktivt deltagande i organisationernas styrelser har vi också bidragit till nödvändiga reformer för kostnadsbesparingar och ökad effektivitet på landsnivå. Det är regeringens övertygelse att jämställdhet och mänskliga rättigheter, inklusive SRHR, är förutsättningar för att människor och samhällen ska nå sin fulla potential.

Så till Linnéa Wickmans fråga. I den diskussion som nu pågår har vi poängterat att det är viktigt att ta hänsyn till att mandaten har olika fokus, precis som Linnéa Wickman har varit inne på. UN Women har fokus på jämställdhet och på kvinnors rättigheter och egenmakt. UNFPA har däremot fokus på SRHR för alla individer och på befolkningsfrågor.

Nästa steg är att FN ska presentera ett mer konkret förslag baserat på en analys av möjligheter och risker med en sammanslagning. Vi kommer att få ta del av FN:s analys och förslag och kommer då att kunna ta ställning till innehållet och vägen framåt. Det gör jag gärna också i dialog med riksdagen.

Sverige kommer att vara aktivt engagerat i uppföljningen av utvärderingen av FN:s generalsekreterares reformförslag, bland annat i UN Women och i UNFPA.

Det är också värt att notera att både UN Women och UNFPA är aktivt engagerade i andra viktiga pågående FN-reformer. Båda organisationerna har till exempel genomfört reformer för ökat samarbete och för att minska överlappningar inom FN:s utvecklingssystem. Organisationerna har också tagit beslut om att flytta verksamhet från dyra New York till Nairobi, vilket är kostnadsbesparande och främjar effektivitet och även bättre resultat på landsnivå.

Linnéa Wickman (S)
Anf. 6 Linnéa Wickman (S)

Herr talman! Det som är viktigt i den här debatten och som jag tar med mig är att utrikesministern säger att Sverige kommer att värna grundmandaten. Jag vill dock ställa en rak fråga här i mitt sista inlägg om vad som är regeringens röda linjer när det gäller sammanslagning av UN Women och UNFPA. Vägen framåt ser ju ganska svår ut rent konkret när det gäller att skydda dessa mandat, till exempel om den ena organisationen skulle gå upp i den andra – eller hur man nu går till väga rent praktiskt om man faktiskt skulle genomföra en sammanslagning.

Jag vill därför fråga utrikesministern om hon kan lova att Sverige inte kommer att medverka till någon förändring i organisationernas mandat. Det finns ju en stor risk att arbetet försvagas om dessa förändras eftersom världen tyvärr ser så väldigt konservativ ut i dag jämfört med för 30 år sedan, exempelvis, då vi kunde ta viktiga beslut för att komma framåt i arbetet för flickors och kvinnors rättigheter.

Sverige har varit en långvarig givare till UN Women och UNFPA, och det är viktigt att vi nu visar ledarskap. Om vi inte gör det, om vi inte är aktiva i den process som pågår, kan vi inte förvänta oss att några andra kommer att göra det och stå upp för dessa normativt viktiga frågor.

Jag ser fram emot att riksdagen och utrikesutskottet kan ha fortsatt dialog med utrikesministern i denna fråga framöver.

Maria Malmer Stenergard (M)
Anf. 7 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Linnéa Wickman frågar om röda linjer. Jag skulle säga att hela världen blinkar rött. Arbetet för kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter går ju tillbaka i många delar av världen. Jag är väldigt tacksam över att Sverige står så enat och starkt i sin röst för kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter. Det är verkligen en röst vi måste använda oss av.

Det är viktigt att visa ledarskap, och det har vi verkligen gjort som ordförande för UN Women. Under det här året har det varit lite speciellt eftersom man har antagit en flerårig plan för verksamheten framåt. Där har vi kunnat vara med och sätta en tydlig svensk prägel, som jag också tror att det finns starkt stöd för i riksdagen.

Att investera i mänskliga rättigheter och jämställdhet är ett effektivt sätt att bidra till en fredlig, rättvis och demokratisk global utveckling. Sverige kan såklart inte enskilt försvara den regelbaserade världsordningen, full respekt för de mänskliga rättigheterna och global jämställdhet. Vi måste verka tillsammans med andra likasinnade i Norden, i EU och runt om i världen inom FN och andra internationella organisationer. Vi måste nog också skapa de nya koalitioner och samarbetsformer som de nya tiderna kräver.

Regeringen kommer därför fortsatt att söka partnerskap med representanter för såväl civilsamhälle som näringsliv. Som utrikesminister är det mitt uppdrag att värna Sveriges utrikespolitiska intressen, och jämställdhet är ett kärnvärde för oss och ett tydligt sådant intresse. Jämställdhet är både ett mål och ett medel för demokratisk ekonomisk utveckling. I grunden är det fråga om att tillvarata alla människors fulla potential.

Jag vill tacka så jättemycket för den här väldigt viktiga debatten och ser fram emot att återkomma till riksdagen för fortsatt diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.