Turism för funktionshindrade
Interpellation 2005/06:252 av Ericson, Lars-Ivar (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-02-09
- Inlämnad
- 2006-02-09
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2006-02-23
- Besvarad
- 2006-02-24
- Svar fördröjt anmält
- 2006-02-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 9 februari
Interpellation 2005/06:252 av Lars-Ivar Ericson (c) till statsrådet Ulrica Messing (s)
Turism för funktionshindrade
Besöksnäringen är en framtidsnäring där tillväxtpotentialen är obegränsad. Besöksnäringen kan till skillnad från många näringar skapa arbeten i alla delar av landet. Besöksnäringen innebär att människor i alla åldrar och kulturer möts. Dessa faktorer gör att det finns många goda skäl att göra ytterligare satsningar. Sverige har kapacitet att ta emot fler inhemska och utländska turister.
En ofta förbisedd grupp är de människor som trots olika funktionshinder vill turista runtom i Sverige. Här handlar det inte bara om tillgänglighetsfrågor utan även om en viktig kommersiell marknad. Ungefär 10 % av EU:s befolkning beräknas ha någon form av funktionshinder som begränsar deras rörelsefrihet. 1,2 miljoner svenskar bedöms ha någon form av permanent funktionsnedsättning och ca 560 000 personer över 16 år är rörelsehindrade. Av dessa behöver ca 100 000 rullstol. Andelen personer med funktionsnedsättning och svårighetsgraden på nedsättningen ökar med åldern. Mellan år 2000 och år 2020 beräknas andelen äldre än 65 år i Sverige öka från ca 17 till 22 %. Av detta följer att svensk turism bör uppmärksamma marknadsföringsfrågorna gentemot personer med funktionshinder och verka för att olika turistattraktioner blir mera tillgängliga än vad som nu är fallet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att främja turism för funktionshindrade?
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:252
Webb-tv: Turism för funktionshindrade
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:79 Fredagen den 24 februariProtokoll 2005/06:79 11 § Svar på interpellation 2005/06:252 om turism för funktionshindrade
Protokoll från debatten
Anf. 49 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Lars-Ivar Ericson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att främja turism för funktionshindrade.
Jag delar Lars-Ivar Ericsons uppfattning att turistnäringen är en viktig näring för Sverige med stor tillväxtpotential. Det är därför glädjande att antalet gästnätter i Sverige ökade till nästan 45 miljoner eller med 5,4 % under 2005. Det är de högsta volymerna som någonsin registrerats. Vi kan se att en framgångsrik turistnäring inte bara genererar arbetstillfällen inom själva turistföretagen, utan även leder till viktig näringslivsutveckling, service och sysselsättning inom andra områden.
Gruppen funktionshindrade är av stort intresse för turistnäringen. Jag delar även här Lars-Ivar Ericsons uppfattning att det inte bara handlar om tillgänglighetsfrågor utan även om en viktig kommersiell marknad.
I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken är målsättningen att handikapperspektivet ska genomsyra alla samhällssektorer, även turistområdet. Flera politikområden har koppling till turistnäringens utveckling, till exempel transportpolitik, utbildningspolitik, näringspolitik, regional utvecklingspolitik, kulturpolitik, miljöpolitik och handikappolitik. Flera av de sektorsmyndigheter som är knutna till dessa politikområden tillhör de myndigheter som har ett särskilt ansvar att arbeta med de handikappolitiska målen och resultaten av deras insatser påverkar också förutsättningarna för funktionshindrade att resa och vistas på andra platser än bostadsorten.
Även om en hel del insatser gjorts av olika offentliga aktörer och av turistnäringen själv, visar det sig i rapporter och utredningar att det fortfarande finns hinder för att människor med funktionshinder ska kunna resa och vistas på andra platser, såväl i arbetslivet som privatlivet. En utvecklingsprocess har därför påbörjats, med turistnäringen, olika myndigheter och andra offentliga aktörer som initiativtagare och aktiva deltagare.
I den turistpolitiska propositionen, som riksdagen beslutade om i juni 2005, är ett av åtgärdsförslagen att öka tillgängligheten till turistattraktioner och att det behövs bättre information om och konkreta förslag till hur tillgängligheten kan bli bättre. Regeringen kommer därför att ge en lämplig aktör i uppdrag att göra en bred översyn av vilka insatser som genomförts för att göra olika typer av turistattraktioner tillgängliga för personer med funktionshinder och lämna förslag till lämpliga åtgärder.
Anf. 50 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Det är andra gången som vi får diskutera turism här i kammaren. Denna gång handlar det om turism för funktionshindrade. Jag tror också att vi kan komma in något på övergripande turismfrågor.
Turistnäringen är viktig för Sverige. Här finns stora möjligheter. Man skulle kunna säga att turistnäringen är en nymornad framtidsbransch. Beslutsfattare på olika nivåer börjar förstå vad Sverige har att erbjuda som turistland: rena och fina miljöer, historiska sevärdheter, orörd natur och insjöfiske. Det finns många svenska smultronställen som lockar turister.
Hur ska vi då gynna turismen? Det behövs bra kommunikationer, lagom beskattning och effektiv marknadsföring men också att man uppmärksammar tillgänglighetsfrågorna mer än vad som hittills har varit fallet.
Som boende i Skåne är det lätt för mig att lyfta fram Danmark som ett föredöme när det gäller turistnäringen. Danmark satsar tre gånger mer än Sverige på att marknadsföra sin turistnäring. Jag undrar om ministern har någon bra förklaring till att vårt grannland är mer framsynt än Sverige?
Danmark satsar även på att underlätta för turister med funktionshinder. I Danmark finns fler än 1 600 handikappcertifierade besöksmål att välja på. I Sverige finns det lite fler än 100.
År 2003 infördes i Danmark ett märkningssystem, Tilgænglighed for alle. Den märkningen gör det lättare för funktionshindrade att planera resan. Märkningen omfattar sju kategorier som kan erövras helt eller delvis av arrangören.
I Sverige finns en motsvarande märkning och certifiering, Equality. Huvudman för denna märkning är föreningen Turism för alla, med säte i Helsingborg. De jobbar mycket på frivillig basis, och de saknar den danska modellen där staten, turistnäringen och handikapporganisationerna samverkar på ett bra sätt och där staten stöttar ekonomiskt.
Min fråga till ministern blir därför: Känner ministern till den framgångsrika danska modellen, och är ministern beredd att stödja Turism för alla i deras viktiga certifieringsarbete?
Den globala turismen innefattar även turism för funktionshindrade. Tre supermakter - Kina, Indien och Ryssland - har tillsammans mer än 600 miljoner människor med en standard som gör att de funderar på att turista utomlands. Bland dessa presumtiva besökare finns också många med funktionshinder. Det skulle vara intressant att få veta hur Sverige marknadsförs gentemot dessa länder och om denna marknadsföring också tar upp de viktiga tillgänglighetsfrågorna.
Över huvud taget vore det intressant att veta hur mycket av statens bidrag till marknadsföring av Sverige som satsas på att informera om tillgängligheten på olika resmål i vårt vackra land.
Anf. 51 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Jag tror att vi kan lära oss en del av andra länder när det gäller anpassningar för funktionshindrade kopplat till turistnäringen. Lars-Ivar Ericson lyfter fram Danmark som ett föredöme. Danskarna är ett föredöme just på det området, även om de inte är det på alla områden. Trots att man lägger ned mycket pengar lyckas man inte generera så många inkommande turister till Danmark. Det kanske hänger ihop med att det inte får vara för stor skillnad mellan vad man säger i annonser och det man tar politiska beslut om. Där är det viktigt att vi i vårt land har en bred politisk inställning: Turism är viktigt för det lokala och regionala näringslivet. Vi vill se fler svenskar som turistar i eget land, men vi vill också ha fler inkommande gäster från alla världens hörn.
Ett av de uppdrag som vi alldeles nyligen har gett till en utredare är just att se på vad Sverige kan göra bättre med de marknadsföringspengar som vi satsar i dag. Har vi rätt profil? Når marknadsföringen ut så långt som vi önskar? Skulle vi kunna växla upp marknadsföringspengarna och kanske få en större andel inkommande turister?
Alltså: Vad är det vi ska satsa på, och hur ska vi göra det? Det är ett utredningsuppdrag som vi lämnade till en utredare för några veckor sedan.
Det är en viktig fråga, eftersom vi nu har gjort lite strukturförändringar i de myndigheter som arbetat med turistfrågorna. Vi lade vid årsskiftet ned Turistdelegationen och skilde dess uppgifter på det som å ena sidan var ren näringspolitik, som kopplades till Nutek, och å andra sidan det som handlade om marknadsföring, som lades över på Sveriges Rese- och Turistråd för att förstärka det.
Sveriges Rese- och Turistråd är en oerhört viktig aktör. Det är dessutom en aktör som staten och näringsföreträdarna inom turismen delar ansvaret för. Det program som turistnäringen tillsammans med myndigheter och verk kommer överens om för några år sedan är fortfarande en viktig utgångspunkt i de beslut som regeringen nu fattar. En av de frågorna rörde just tillgänglighetsfrågorna.
Där tror jag att vi kan, precis som jag inledde med att säga, lära lite mer av till exempel Danmark men också av andra länder. Vi måste också komma bort från den bild som finns. Det gäller inte bara om jag tittar på mitt ansvarsområde turism utan också om jag tittar på det ansvarsområde jag har som handlar om att handikappanpassa transportsystemet.
När man gör förändringar som är till gagn för människor med funktionshinder är det något som vi alla får nytta och glädje av. Det förenklar ofta våra möjligheter att resa. Det gäller oavsett om man gör det med barnvagn eller som egen person. Anpassningen till att samhället ska vara tillgängligt för alla är oerhört viktig.
Vi ska därför ge uppdraget att titta på vad som har hänt och vad som måste hända. Lars-Ivar Ericson pekar på de marknader som nu växer oerhört snabbt som till exempel Kina, Indien och Japan. Där var jag själv förra året och året innan, och jag har konkreta förhandlingar med mina ministerkolleger om att vi måste få direktflyg från Arlanda och till de olika huvudstäderna just därför att vi vill göra det möjligt för fler att resa mellan våra olika länder. Det är en viktig utgångspunkt.
Nästa steg är naturligtvis att när de turisterna kommer hit ska också allt vara anpassat så att kvinnor och män, och unga och gamla, och människor med eller utan funktionshinder har en möjlighet att ta till sig allt det som vi har och som är bra. Vi har kommit olika långt i det arbetet i vårt land ännu så länge.
Anf. 52 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Ministern hänvisar till den turistpolitiska propositionen. Om jag har läst den rätt ser jag att det är mindre än en sida i den som handlar om tillgänglighetsfrågor. Men det står ändå: lämplig aktör ska ges i uppdrag att göra en bred översyn av insatser som behövs för att göra olika typer av turistmål tillgängliga.
Vad har då hänt sedan juni 2005? Är det verkligen så svårt att hitta den lämpliga aktören? När ska det sättas kraft bakom de välmenande orden? Som det är nu är det inte bra. Jag ska ge några exempel.
När DHR inventerade de statliga museerna och några av landets region- och länsmuseer, sammanlagt 64 museer, fann de att av dessa var 27 helt eller delvis otillgängliga för rullstolsburna. På de flesta av museerna gick det inte att nå alla avdelningar. På 45 museer var inte toaletten godkänd.
Så var det frågan om kommunikationerna. För att nå turistmålen behövs det goda kommunikationer. Men som det är i dag är tåg nästan en omöjlighet för rullstolsburna. Det saknas på många stationer hissar och liftanordningar. Avstånden mellan perrong och tåg är dåligt anpassade. Det finns ingen utrustning för att spänna fast rullstolar på tågen. Vid en inbromsning eller kraftig sväng är det risk att rullstolarna far i väg. Av de svenska flygplatserna är det bara Arlanda som i viss mån uppfyller kraven på tillgänglighet.
Min fråga blir då till ministern, som också svarar för kommunikationerna: Är inte tåg och flyg också till för dem som har funktionshinder? Jag tror att det är många som instämmer i den frågan. Vi har nämligen 1 ½ miljon svenskar som bedöms ha någon form av permanent funktionsnedsättning, och ca 560 000 personer över 16 år är rörelsehindrade. Av dem behöver ca 100 000 rullstol. Andelen personer med funktionsnedsättning och svårighetsgraden på nedsättningen kommer att öka med åldern.
Så har vi då den aviserade flygskatten. Vi diskuterade den tidigare i dag med näringsministern. Det är också en skatt som kommer att slå hårt mot besöksnäringen. Vi fick inget riktigt besked om vad de pengarna skulle användas till. Skulle de pengarna kunna gå till ökad tillgänglighet tror jag att det vore lite lättare att motivera denna skattepålaga. Men nu antar jag att skattepengarna går direkt in i statskassan och inte till något särskilt ändamål.
Turism är viktigt, och Sverige är fantastiskt. Det tror jag att ministern och jag är överens om. Men hur ska människor med olika funktionshinder kunna ta del av allt detta fantastiska? Jag efterlyser skarpa och snabba förslag. Det är viktigt att uppmärksamma att våra grannländer verkar vara smartare när det gäller att anslå pengar till turism och tillgänglighetsfrågor.
Anf. 53 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Först vill jag väldigt kort säga att alla de skatter som tas in används till särskilda och viktiga ändamål. Men just frågan om flygskatten ska debatteras här senare i eftermiddag, då någon har ställt en interpellation till finansministern. Lars-Ivar Ericson har kanske en möjlighet att delta också då.
Skälet till det som står i slutet på mitt svar på Lars-Ivar Ericsons interpellation är att trots det vi har sagt under många år, och inte minst det vi också underströk i den turistpolitiska propositionen, att hela vårt land och alla de fördelar som finns här och attraktioner att uppleva måste vara tillgängliga för alla, händer det för lite, och det går för långsamt.
Inom transportpolitiken har vi satt mål för hur vi handikappanpassar allt från busstationer till terminaler på tågen. Också där skulle det gå mycket fortare om alla hjälptes åt. Jag tycker att Lars-Ivar Ericson själv pekar på vilken potential som finns. Om det är 1 ½ miljon människor i vårt land som har någon form av funktionshinder borde vilken aktör som helst på marknaden inse att man inte har råd att utestänga så många kvinnor och män. Det borde vara självklart att de tjänster eller kommunikationer som man erbjuder också är tillgängliga för dem.
Jag tycker att det går för långsamt. Vi har inte råd att missa människor med funktionshinder i Sverige. Vi vill inte utestänga dem eller några andra från det man faktiskt kan uppleva. Det är bakgrunden till det uppdrag vi nu ska ge. Jag vill veta vad det är som har gjorts och vad det är som måste göras för att intensifiera vårt arbete med att handikappanpassa eller göra anpassningar också för funktionshindrade kopplat till turistnäringen.
En av de platser i vårt land som har kommit längre än andra enligt mig och mitt sätt att se det är Västra Götaland. Vi har haft en del konferenser i regionen. Man arbetar intensivt och medvetet med just tillgänglighetsfrågor. Kanske är förklaringen att man också där har en stark aktör inom turistnäringen via Göteborg & Co med en medveten strategi om hur man samarbetar inom regionen. Det är möjligt att det är så. I sådana fall är det oerhört glädjande.
Vi kan lära av dem i Sverige. Men vi kan också lära av andra länder. Det vill jag att uppdraget också ska ta hänsyn till.
Anf. 54 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Tillgänglighet är i högsta grad en social fråga och berör hela samhället. Ska vi få ett samhälle tillgängligt för alla måste vi sätta blåslampa på beslutsfattare på olika nivåer. Att alla människor ska få leva ett så oberoende, aktivt och innehållsrikt liv som möjligt är ingen självklarhet i dag. Det tycker jag att denna diskussion om funktionshindrades möjligheter att turista har visat på.
Jag tycker ändå att ministern har förståelse för problematiken och ser möjligheterna. Nu önskar jag bara att den nämnda utvecklingsprocessen som har påbörjats skulle få ett högre tempo och, om vi ska använda löparspråk, komma in i andra andningen, det vill säga fungera mer effektivt.
Man kan gärna ta med sig de goda exemplen från grannländerna, handikappförbunden och Föreningen turism för alla i Skåne. Där efterlyser man en större samverkan och mer stöttning av staten. Nu har ministern ett utmärkt tillfälle att väva samman alla de goda tankar som kommer från olika håll om hur Sverige ska kunna visa framfötterna inom turistnäringen.
Turistpolitiken ska vara både näringsfrämjande och Sverigefrämjande. Då måste man lyfta fram de viktiga tillgänglighetsfrågorna i högre grad än vad som hittills har skett.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.