Troféjakt på lodjur
Interpellation 2024/25:522 av Rebecka Le Moine (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-03-13
- Överlämnad
- 2025-03-13
- Anmäld
- 2025-03-14
- Sista svarsdatum
- 2025-03-27
- Svarsdatum
- 2025-04-01
- Besvarad
- 2025-04-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Samtidigt som lodjuret är en hotad art är den älskad av svenska folket. Ändå tillåts jakt på lodjur. De flesta lodjur som skjuts skjuts i mellersta och södra Sverige, där konflikt med djurhållningen är marginell. Samtidigt ter sig drivkraften ligga i att skaffa sig troféer av detta hotade djur, då både pälsen och kraniet i regel tas av jägaren.
Med anledning av detta vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
- Vad avser ministern att göra för att minska jakt på hotade arter?
- Vad tänker ministern göra för att lodjuret ska stärkas som population?
- Hur vill ministern se till att vi i Sverige inte bedriver jakt enbart på grund av viljan att ha en trofé av ett hotat djur?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:522
Webb-tv: Troféjakt på lodjur
Dokument från debatten
- Protokoll 2024/25:93 Tisdagen den 1 aprilProtokoll 2024/25:93 Svar på interpellation 2024/25:522 om troféjakt på lodjur
Protokoll från debatten
Anf. 35 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig vad jag avser att göra för att minska jakt på hotade arter, vad jag tänker göra för att lodjuret ska stärkas som population och hur jag vill se till att vi i Sverige inte bedriver jakt enbart på grund av viljan att ha en trofé av ett hotat djur.
Fru talman! Lodjuret är en strikt skyddad art enligt EU:s art- och habitatdirektiv, vilket bland annat innebär att medlemsstaterna måste säkerställa att eventuell jakt på arten inte gör det svårare att upprätthålla gynnsam bevarandestatus. Licensjakt på lodjur, som sker under strikt reglerade former i Sverige, är enligt regeringens bedömning förenlig med direktivet och är ett verktyg för en ansvarsfull och hållbar viltförvaltning.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare för att se över jaktlagstiftningen. Syftet är att skapa en modern och systematisk lagstiftning och att förbättra genomförandet av EU-rättsliga regler. Utredaren ska bland annat föreslå både en ny jaktlag och en ny jaktförordning och förbättra genomförandet av EU:s regelverk samt ta ställning till behovet av ändringar i den straffrättsliga regleringen i jaktlagstiftningen.
För att bibehålla en gynnsam bevarandestatus för lodjurspopulationen följs utvecklingen noggrant, och beslut om licensjakt fattas utifrån vetenskapliga rekommendationer. Den svenska lodjursstammen har gynnsam bevarandestatus. Det innebär att det finns möjlighet till skyddsjakt och viss licensjakt för att reglera antalet lodjur och förebygga skador på tamdjur och renar. Jakträttshavaren får behålla skinnet förutsatt att alla krav för jakten, inklusive rapportering och besiktning, är uppfyllda.
Anf. 36 Rebecka Le Moine (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jakten på lo har precis avslutats. Det här är den så kallade licensjakten. Precis som landsbygdsministern nämner är lodjur en art som enligt EU:s art- och habitatdirektiv ska vara strikt skyddad. Ändå tillåter man en licensjakt. Jakten pågår också under en för arten väldigt känslig period, nämligen under dess parningsperiod. Det strider också mot EU:s art- och habitatdirektiv.
Det är också en jakt som är väldigt populär. Den beskrivs av landsbygdsministern som en strikt reglerad jakt. Jag skulle väldigt gärna vilja att landsbygdsministern tydliggjorde för dem som tar del av debatten vad han menar och lägger in i de orden: Vad är en strikt reglerad jakt?
Det är 84 lodjur som har dödats, och detta är det tredje året i rad som dräktiga lodjur med foster i magen skjuts. Samtidigt talar vi om Sveriges kanske mest älskade djur. Det är så populärt att 97 procent av svenskarna uppskattar att vi har lodjur i Sverige. Det är en väldigt stark siffra som också talar sitt tydliga språk.
Samtidigt gör lodjuret marginell skada, om man talar i sådana termer, särskilt i mellersta och södra Sverige. Ändå är den mesta jakten förlagd just till södra och mellersta Sverige.
Frågan är: Varför har vi då denna jakt, som så många tycker är helt obefogad och rent av vidrig? Det handlar helt enkelt om det som också landsbygdsministern nämner, nämligen att man får lov att ta vara på skinnet och kraniet om man fyller i en blankett. Det kallar jag inte för strikt på något sätt. Man bara fyller i en blankett och ber Statens veterinärmedicinska anstalt om att få tillbaka ett rengjort och tvättat kranium att sätta på hyllan hemma. Detta är alltså den drivkraft som ligger bakom. Det brukar inte vara populärt att man beviljar jakt för något som till slut ska bli en prydnad. Det är precis det som händer. Därför finns Cites, en konvention som är till för att reglera handel med djurdelar från hotade arter. Även där finns lodjuret listat.
Ändå är det så, fru talman, att man som intresserad troféjägare kan komma till Sverige och skjuta ett djur av en fridlyst och hotad art, flå det och ta med sig kraniet till sitt hemland. Det är ett uppenbart kryphål som finns och som utnyttjas.
Då är det första som jag väldigt gärna vill veta landsbygdsministerns syn på: Hur tänker regeringen agera för att man inte ska kunna ta vara på de här kroppsdelarna – för att förhindra att det blir själva drivkraften?
Som sagt: Jakt på lo i norra Sverige är en debatt. Men det är i mellersta och södra Sverige, där det handlar om marginell skada för fårägare bland annat, som de flesta lodjur har skjutits, som man då har beviljat jakt på. Vad tänker man göra för att minska själva drivkraften, nämligen troféjakt på lo?
Anf. 37 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Jag vänder mig ganska starkt emot att man hävdar att drivkraften för den av staten beslutade licensjakten på lodjur skulle handla om huruvida man som jägare väljer att ta vara på skinnet eller inte. Det är inte så jag känner den svenska jägarkåren, och jag tycker att man ska behandla den svenska jägarkåren med mer respekt än så.
Jägarna verkställer det som länsstyrelsen, staten, beslutar. Vi ser inget konstigt med att man då också får behålla skinnet om man så önskar. Jag tror att det ligger ganska mycket i linje med hur många jägare resonerar. Man vill ta vara på så mycket som möjligt av det byte man fäller – som livsmedel eller för andra ändamål.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Självklart ska vi uppfylla våra åtaganden enligt EU-lagstiftningen. Men, som sagt, vi tänker inte acceptera en förvaltning som försvårar för människor att bo och verka på landsbygden. Landsbygdsnäringarna är viktiga. De måste också kunna leva sida vid sida med rovdjuren. Men det kräver en balans som fungerar i praktiken, inte bara på papperet.
Fru talman! Jag fick frågan om huruvida jag tycker att vi har en strikt reglerad jakt. Ja, jag tror faktiskt att de flesta tycker att licensjakt på våra stora rovdjur är det. Och är det någon jaktform som är prövad både upp och ned och fram och tillbaka är det väl just den. Det handlar om att fatta beslut om beviljande av jakt på våra rovdjur. Det brukar ofta vara juridiska processer kring det. Jag står alltså fast vid att jag tycker att vi nu har en bra tingens ordning.
Jag kan också konstatera att vi har ungefär 1 300 lodjur i Sverige och att bedömningen för gynnsam bevarandestatus är 870.
Anf. 38 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Landsbygdsministern menar alltså att jägarorganisationer inte lobbar, driver detta eller röstar i viltförvaltningsdelegationer i syfte att få tilldelning i licensjakten. Jag delar inte riktigt den bilden. Jag tycker inte heller att det är en särskilt strikt reglerad jaktform i dag.
Det här året har 349 utländska jägare kommit hit och deltagit i jakten. Totalt 2 825 jägare har anmält sig för att skjuta 87 lodjur. Det är alltså 32 jägare per lodjur. Hur kan landsbygdsministern garantera att de utländska jägarna har motsvarande jägarexamen? Görs det sådana kontroller? Hur kan man veta att de här troféerna, när de tas hem, inte hamnar på någon illegal marknad? Jag skulle jättegärna vilja att de frågorna blir besvarade under debattens gång.
Landsbygdsministern nämnde gynnsam bevarandestatus. Gynnsam bevarandestatus är ett väldigt viktigt verktyg inom EU. Men vi har också rödlistan i Sverige, där de rödlistade arterna klassas. Där har vi lodjuren. Den arten är klassad som sårbar eftersom populationen har minskat över tid.
När Sverige gick med i EU 1995 beräknade man att det fanns 870 individer, och man rapporterade det som referensnivå. Det betyder att det med dagens 1 276 lodjur ges möjlighet att bedriva jakt. Men det finns andra uppgifter som pekar på att det verkliga antalet 1995 snarare var 1 700 lodjur. Med den siffran hade vi inte kunnat tillåta licensjakt i dag, för då skulle det vara en lägstanivå.
Då har jag en konkret fråga till landsbygdsministern. Jag tänker på om det kommer ny kunskap och nya fakta om lodjurspopulationen. Tänker man justera referensvärdet utifrån vad Sverige hade för nivå vid EU-inträdet? Det kommer ju också att ha en påverkan på förvaltningen.
Jag tänker också passa på att fråga om nedklassningen av lodjur. Landsbygdsministern nämnde i den tidigare debatten, väldigt stolt, hur man från den svenska regeringen har lobbat. Det har ni gjort väldigt framgångsrikt. Jag gratulerar till att ni är framgångsrika där. Men det är väldigt ledsamt och tragiskt för alla de arter som påverkas, inte minst vargen.
I det papper som landsbygdsministern var avsändare av stod det också att man ville ta med lodjuren och klassa ned dem i den här skyddsklassningen. Är det någonting som landsbygdsministern fortfarande driver? Eller tänker man i stället hitta verktyg för att se till att lodjurspopulationen kan växa till sig och bli mer robust framåt?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan detta hände har ju regeringen, genom miljöminister Romina Pourmokhtari, skrivit under Kunming–Montreal-avtalet, där det uttryckligen står: Hela syftet med det här globala naturramverket är att stoppa förlusten av och vända trenden för hotade arter. Det handlar om hotade arter, bland annat lodjuret. Man skulle snarare vilja se fler politiska verktyg, lagstiftning med mera för att se till att den här arten kan gå från sårbar till livskraftig. Många svenskar drömmer om att få se lodjur. De tycker så mycket om lodjur. Lodjuren betyder så mycket för så många.
Anf. 39 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Jag låter bli att spekulera i hypotetiska siffror utan kan konstatera att lodjursstammen i Sverige med marginal ligger över sitt referensvärde. Den har varit stabil under det senaste decenniet och finns i alla delar av landet.
Naturvårdsverket har bedömt att lodjursstammen fortsatt är stabil och livskraftig och att antalet individer i de tre rovdjursförvaltningsområdena överstiger, som tidigare, de respektive fastställda miniminivåerna och det internationella referensvärdet på 870 individer.
Den senaste inventeringen, 2023/24, visade att det fanns närmare 1 300 lodjur i Sverige. Och referensvärdet är, som sagt, 870. Antalet individer överstiger miniminivåerna i alla rovdjursförvaltningsområden. Jag tycker att fakta talar sitt tydliga språk. Förvaltningen fungerar, och det finns inget skäl att ifrågasätta en modell som skapar acceptans hos dem som lever nära rovdjuren.
Anf. 40 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Jag tycker fortfarande inte att jag har fått svar på mina frågor. Hur ska man se till att den jakt som bedrivs på lodjur inte är motiverad utifrån en lust och en vilja att få en trofé?
Det är väldigt talande siffror. Licensjakten beviljas främst i mellersta och södra Sverige. Det går inte att säga att detta är ett djur som faktiskt orsakar de här konflikterna. Det är samtidigt ett av de mest populära djur vi har, som många människor och många svenskar drömmer om att få se. Då kan inte jag riktigt förstå varför landsbygdsministern har synen att miniminivån ska pressas ned så fort vi har klarat den, så att vi kan tillåta mer jakt på detta väldigt omtyckta djur.
Fru talman! Jag skulle också vilja ta upp en ekonomisk aspekt av lodjursförvaltningen. Lodjuret är ju en väldigt duktig predator på rådjur, dovhjort och kalvar av kronhjort. Deras närvaro minskar också antalet viltolyckor. Detta är något som skulle kunna spara samhället väldigt stora pengar. Om man hade låtit de 143 lodjur som sköts 2024 få leva hade man kunnat minska kostnaderna för trafikolyckor med mer än 50 miljoner kronor – och då har vi inte ens börjat prata om betesskadorna.
Det känns därför olyckligt att man har ett väldigt snävt perspektiv när man tittar på detta. Med de uteblivna svaren i den här debatten måste jag säga att det låter som att man främst vill tillfredsställa den skara troféjägare som driver på denna jakt.
Anf. 41 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Rebecka Le Moine behöver skilja på att få svar på frågorna eller inte och att få svar man inte gillar. Jag delar inte ledamotens beskrivning av lodjursjakten eller drivkraften hos jägare, och det är ett svar så gott som något på de påståenden som kommer här.
Om vi låter lodjursstammen fortsätta växa utan en tydlig förvaltning kommer vi förr eller senare att stå inför ökad skyddsjakt, djupare motsättningar och en krympande acceptans bland dem som faktiskt lever med rovdjuren inpå knuten. Det är varken hållbart eller ansvarsfullt. Det behövs därför en tydlig och kontrollerad reglering av stammen just för att vi värnar en livskraftig lodjursstam – inte trots det.
Licensjakten är en nödvändig del i en långsiktigt hållbar förvaltning som förenar naturvård med verkligheten på landsbygden. Vi måste minska konflikterna och återupprätta förtroendet för rovdjurspolitiken. Detta kräver en förvaltning som ser människan, inte bara teorin.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.