transsexuellas situation

Interpellation 2004/05:655 av Andreasson, Martin (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-05-23
Anmäld
2005-05-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-06-03
Sista svarsdatum
2005-06-07
Besvarad
2005-06-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 maj

Interpellation 2004/05:655

av Martin Andreasson (fp) till statsrådet Ylva Johansson om transsexuellas situation

Transsexualism är ett psykiskt tillstånd som i ICD-10 beskrivs som "en önskan om att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljt av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det prefererade könet så mycket som möjligt" (Socialstyrelsen, Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997). Diagnosen klassas juridiskt som en sjukdom och behandling ges inom den allmänna sjukförsäkringens ramar. Den enda verksamma behandlingen anses vara en medicinsk och kirurgisk könskorrigering (könsbytesoperation), vilket i Sverige också erbjuds ihop med ett byte av juridiskt kön.

Transsexualism är en sjukdom som leder till ett mycket stort utanförskap och psykosocialt lidande för patienterna. Svensk forskning visar att 20 % av de patienter som inte fått behandling försöker begå självmord. Både forskningen och den samlade expertisen inom vården, visar att patienterna efter behandling har en mycket hög tillfrisknadsgrad och att risken för självmord sjunker drastiskt.

För att komma i åtnjutande av den kirurgiska delen av behandlingen krävs i dag enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall att en ny juridisk könstillhörighet först fastslås. 1972 års lag har sedan sin tillkomst varit i princip oförändrad och har fått hård kritik, bland annat för att den tvingar gifta transsexuella att skilja sig för att kunna få den behandling som behövs.

I interpellation 2003/04:62, där problemen med dagens lagstiftning utförligt beskrivs och där jag också ger en översikt över vårdens bristande kapacitet att ge transsexuella patienter adekvat behandling, begärde jag att regeringen skulle tillsätta en utredning i syfte att utvärdera lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Jag begärde också att regeringen skyndsamt skulle vidta åtgärder för att föreslå avskaffande av förbudet att leva i äktenskap eller partnerskap för den som ansöker om ny juridisk könstillhörighet, samt agera för att en utredning skulle ske av sjukvårdens resurstilldelning för behandling av transsexualism.

I sitt svar den 17 november 2003 meddelade socialminister Lars Engqvist att regeringen anser att det är dags att göra en översyn av transsexuellas situation i lagstiftningen. Socialministern sade följande:

"Det jag kan ge besked om är att jag kommer att ta initiativ till en sådan diskussion så att vi får en översyn av lagen. Vi har också frågat hur uppfattningarna om gällande lagstiftning är, och som exempel kan jag nämna att Socialstyrelsens rättsliga råd anser att lagen behöver ses över. [.] Jag kommer att ta initiativ till en sådan diskussion för att få en så snabb översyn som möjligt.

Det som är alldeles uppenbart i lagstiftningen, utöver andra brister, är regeln om att fastställelse bara får meddelas för ogift svensk medborgare. Detta hänger naturligtvis samman med den gamla lagstiftningen. Eftersom det enligt den gamla lagstiftningen endast var män och kvinnor som kunde ingå äktenskap blev detta sannolikt en följd av övrig lagstiftning.

Det blir dock alldeles orimligt med den nya lagstiftningen om partnerskap. Det ska vara tillåtet för två män eller två kvinnor att leva tillsammans under samma villkor som i ett äktenskap, och i det läget blir den gamla lagstiftningen naturligtvis alldeles orimlig. Man ska inte behöva ta ut skilsmässa ifall man även fortsättningsvis vill leva tillsammans och den ene genomgår ett könsbyte. Just denna regel är det kanske tydligaste beviset för att lagstiftningen är omodern och inte passar med de värderingar och synsätt som vi har i dag.

Jag utgår från att översynen också kommer att handla om det bredare perspektiv som Martin Andreasson efterlyser, men direktiv till en sådan utredning får vi diskutera när vi noggrannare har tänkt igenom frågan. Jag vill dock ge beskedet från regeringens sida att vi anser att det är dags att göra en översyn. [.]

Vi kommer så småningom att presentera ett direktiv till en sådan utredning. Då får vi också pröva omfattningen av översynen och också i vilken mån man ska tidigarelägga någon del [.]. Det är möjligt att frågorna ska hanteras med olika tidsperspektiv, men det får vi se när vi utarbetar direktiven. Jag kan inte ange exakt när vi gör det, men det ska ske skyndsamt."

Regeringen har inte på något sätt agerat för att förverkliga sitt löfte. Den 28 juli 2004 skrev Lars Engqvist i ett svar på fråga 2003/04:1369 att arbetet med en översyn var försenat, men att han hoppades att den skulle påbörjas "inom en inte alltför avlägsen framtid". Därefter avgick Engqvist. I dag tiger Regeringskansliet om utredningen som skulle sätta i gång "skyndsamt".

Jag vill därför fråga statsrådet:

När kommer statsrådet att genomföra den utlovade översynen om transsexuellas situation?

Är statsrådet redo att skyndsamt vidta åtgärder för att föreslå avskaffande av förbudet att leva i äktenskap eller partnerskap för den som ansöker om ny juridisk könstillhörighet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:655, transsexuellas situation

Interpellationsdebatt 2004/05:655

Webb-tv: transsexuellas situation

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 73 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Martin Andreasson har frågat mig när jag kommer att genomföra den utlovade översynen om transsexuellas situation samt om jag är redo att skyndsamt vidta åtgärder för att föreslå avskaffande av förbudet att leva i äktenskap eller partnerskap för den som ansöker om ny juridisk könstillhörighet. Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall har sedan tillkomsten år 1972 i princip varit oförändrad. Mycket har naturligtvis hänt sedan dess. Ny lagstiftning har tillkommit och människors attityder har ändrats i flera avseenden. Jag anser därför, liksom min företrädare, att det finns anledning att göra en översyn av lagen. En av de viktigaste frågorna som behöver ses över i lagen är det nuvarande kravet att fastställelse endast får meddelas för ogift person. Regeringen har givit en särskild utredare i uppdrag att ta ställning till om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap. I uppdraget ingår även att överväga om beslut om fastställande av könstillhörighet bör få meddelas endast beträffande den som är ogift. Uppdraget ska redovisas senast den 30 mars 2007. Även andra frågor i lagen bör bli föremål för en översyn, till exempel kravet att fastställelse endast får meddelas för svensk medborgare samt att fastställelse i vissa fall endast meddelas om sökanden fyllt arton år och genomgått sterilisering. Arbetet med att ta fram direktiv till en utredning som ska göra en översyn av lagen pågår för närvarande inom Regeringskansliet.

Anf. 74 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det är förvisso inte första gången som behovet av en översyn av lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall har diskuterats i denna kammare. Statsrådets företrädare, Lars Engqvist, lovade den 17 november 2003 att agera skyndsamt för att se till att ett direktiv till en sådan utredning skulle presenteras. Den 28 juli 2004 skrev samma statsråd, fortfarande Lars Engqvist, att han hoppades att arbetet med denna översyn skulle påbörjas inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är ju väldigt roligt att statsrådet Johansson nu meddelar att regeringen kommer att se till att ta fram direktiv till en utredning. Det är en utredning som man har lovat vid två tidigare tillfällen. Vi får hoppas att det är tredje gången gillt. Jag noterar att statsrådet redan i går gick ut och meddelade att regeringen tänker göra denna utredning. Det är ett löfte som egentligen har ett par år på nacken. Jag välkomnar om utredningen nu verkligen sker. Det är flera saker jag vill ta upp, men i detta inlägg vill jag uttrycka min förvåning över och beklaga att statsrådet uteslutande hänvisar till utredningen om partnerskap och äktenskap när det gäller en av de mest stötande och samtidigt mest lättåtgärdade bristerna i dagens lagstiftning, nämligen att den människa som är i starkt behov av att få kirurgisk behandling för att få sin könsidentitet ändrad, för att få sin egentliga könsidentitet erkänd och för att få hjälp av vården i den svåra resa som det handlar om måste vara ogift. Herr talman! Jag tror att det är den enda sjukdom där svensk lagstiftning ställer upp krav på civilstånd för att behandling ska beviljas. Transsexualism är klassificerad som sjukdom. Människor som är i behov av hjälp för att kunna leva i enlighet med sin könsidentitet har rätt till sjukvård enligt svensk lag. Det är en stötande regel att tvinga människor att skilja sig för att de ska få den behandling som de behöver. Det är en regel som vi vet har tvingat enskilda människor till skilsmässa från den de älskar. Det skulle vara mycket enkelt för statsrådet att agera för att man i avvaktan på den mer fullständiga översynen i varje fall åtgärdar just denna regel. Den härrör från en tid då svensk lagstiftning inte erkände samlevnad mellan två personer av samma kön, vilket är fallet i dag. Är statsrådet beredd att vidta åtgärder så att denna fråga kan lösas snabbare än de övriga frågor som har att göra med översynen av lagstiftningen?

Anf. 75 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag delar uppfattningen att vi har ett stort behov av att modernisera lagstiftningen. Vi vet båda att transsexualism, om det inte ges möjlighet till behandling och byte av könsidentitet, innebär ett väldigt stort psykosocialt lidande och en väldigt svår situation. Det är alltså angeläget att vi kan underlätta situationen och viktigt att vi kan modernisera lagstiftningen. I mina ögon ter sig just kravet att man ska vara ogift för att få genomgå könsbyte som särskilt otidsenligt. Det är också därför den frågan behandlas före och redan ligger i en utredning. Jag räknar med och hoppas att vi kommer att få ett förslag från utredningen så att vi kan förändra den delen. Också andra delar behöver dock ses över. Vi bereder just nu direktiven till en utredning om övriga delar av lagstiftningen. Min bedömning är att vi kommer att kunna tillsätta en sådan utredning i början av hösten, alltså efter sommaren.

Anf. 76 Martin Andreasson (Fp)
Fru talman! Regeringen lovade år 2003 att skyndsamt agera för att den föråldrade lagstiftningen skulle ses över och förändras. År 2005 lägger regeringen just den fråga jag berörde, kravet att man måste vara ogift för att få möjlighet till könskorrigerande behandling, i en utredning som i sin tur ska vara klar våren 2007. Den regering som då sitter kommer tidigast någon gång 2008 att kunna presentera ett lagförslag, om man tar hänsyn till att det rimligtvis krävs en remissbehandling och ytterligare beredning innan ett lagförslag kan presenteras. Jag kallar inte detta att lägga frågan före, som jag tror att statsrådet uttryckte det. Tvärtom beklagar jag djupt att regeringen vad gäller denna fråga har utnyttjat tiden sedan sitt löfte från år 2003 på ett alldeles för passivt sätt. Därför skulle jag vilja att statsrådet, som ju här och nu visar ett engagemang i frågan, också visade att hon faktiskt är beredd att vidta åtgärder för att se till att åtminstone just denna särskilt stötande regel i svensk lagstiftning kan ändras. Detta handlar om situationen för människor som i dag står i kö för att få behandling i svensk sjukvård och som hotas av att behöva skilja sig för att få den behandling som de är i behov av och har rätt till. Helst av allt skulle jag naturligtvis vilja att statsrådet var beredd att ge ett tydligt besked på den här punkten. I andra hand skulle jag vilja att statsrådet - som uppenbarligen redan före denna interpellationsdebatt har engagerat sig i frågan, vilket vi kunde se när statsrådet i går gick ut och meddelade att regeringen nu skulle fullfölja arbetet med sådana här direktiv - förklarade varför det har tagit så lång tid att över huvud taget komma fram i denna fråga, där förhoppningen ju var att man skulle kunna agera skyndsamt. Detta är en grupp som definitivt inte tillhör de mest talrika i Sverige. Det är kanske inte den grupp som kommer att kunna göra sin röst hörd allra starkast i den vårdpolitiska debatten. Men det är en grupp som är oerhört utsatt och har en oerhört svår situation. Jag tror att vi kan vara överens om att den människa som är i behov av könskorrigerande behandling för att kunna leva i enlighet med sin könsidentitet är i en av de kanske mest sårbara och pressande situationer som man kan befinna sig i. Därför är det viktigt att svensk sjukvård och svensk lagstiftning uppmärksammar och respekterar dessa patienter och deras behov. Jag skulle vilja att statsrådet något förklarade varför detta arbete, som skulle ske skyndsamt, har tagit så lång tid.

Anf. 77 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Jag tror inte att det egentligen finns så stora åsiktsskillnader mellan mig och Martin Andreasson i den här frågan. Jag tycker naturligtvis också att detta är viktigt. Precis som beskrivs är det en väldigt utsatt situation innan man kan få besked och påbörja sin behandling. När vi har inslag i lagstiftningen som jag bedömer som otidsenliga och som behöver moderniseras är det självklart angeläget att vi kan göra detta så snart som möjligt. Min bedömning är också att just kravet att man ska vara ogift, som ju gör att människor tvingas till skilsmässor bara för att få möjlighet att genomgå behandlingen, är den fråga som vi behöver ta tag i först. Jag är dock inte beredd att föregripa utredningen. Det är ju den vanliga situation vi har, både här i kammaren och annars, att det finns önskemål om att vi skulle agera ännu snabbare. Martin Andreasson är inte den ende riksdagsledamoten som har synpunkter på att olika saker ska göras och borde göras snabbare. Man kan alltid önska att saker skulle gå att få fram fortare eller att utredningar kunde arbeta snabbare så att man har ett ordentligt beslutsunderlag. Nu är den här frågan i alla fall i gång och finns i en utredning. När det gäller övriga delar av lagstiftningen är min bedömning, som jag sade tidigare, att vi inom några månader kommer att kunna tillsätta den utredningen.

Anf. 78 Martin Andreasson (Fp)
Fru talman! Statsrådet använde tyvärr inte sitt inlägg till att svara på den fråga jag ställde, nämligen varför denna fråga, som regeringen år 2003 lovade skulle utredas skyndsamt, har tagit så lång tid. Vi skriver i dag sommaren 2005, och en utredning har fortfarande inte satt i gång. Förhoppningsvis kommer direktiv att kunna presenteras i slutet av sommaren eller början av hösten, om jag förstod statsrådet rätt. Statsrådet har ju trots allt visat ett personligt engagemang i den här frågan genom att nyligen gå ut med ställningstaganden om att frågan ska börja utredas. Statsrådet har nu också haft en tid i Socialdepartementet och hunnit sätta sig in i de här frågorna. Jag skulle vilja veta: Vad är det som har gjort att detta har tagit så lång tid? Medan regeringen har väntat har de människor som är i behov av könskorrigerande behandling tvingats leva med och förhålla sig till en otidsenlig lagstiftning. Ju tidigare den kan börja ses över, desto bättre. Tyvärr har man tappat nästan två år sedan det löfte som regeringen gav 2003. Jag skulle trots allt vilja att statsrådet något kunde lätta på förlåten när det gäller varför frågan har tagit den tid den har tagit.

Anf. 79 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Vi har en lite märklig debatt här om hur min företrädare har uttalat sig och hur snabbt man arbetat med olika frågor. Jag har tagit fram protokollet från den interpellationsdebatt som min företrädare hade med Martin Andreasson om den här frågan. Där svarade dåvarande socialministern Lars Engqvist så här: "Detta sammantaget kan innebära att det finns anledning att se över lagen." Han formulerade också att "vi . behöver diskutera inriktningen på en sådan översyn" och att "direktiv till en sådan utredning får vi diskutera när vi noggrannare har tänkt igenom frågan". Det svar som gavs då var alltså inte att saken skulle hanteras särdeles skyndsamt. Man kan alltid önska att vi skulle gå snabbare fram. Jag vet också att situationen är sådan att det vore bra att få fram en ny lagstiftning. Nu tar jag de initiativen. Jag tror inte att vår oenighet i sak är så stor. Jag tycker att interpellanten ändå borde kunna känna sig ganska nöjd när nu delar av frågan är i utredning och andra delar kommer i en annan utredning.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.