transsexuellas situation

Interpellation 2004/05:655 av Andreasson, Martin (fp)

den 23 maj

Interpellation 2004/05:655

av Martin Andreasson (fp) till statsrådet Ylva Johansson om transsexuellas situation

Transsexualism är ett psykiskt tillstånd som i ICD-10 beskrivs som "en önskan om att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljt av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det prefererade könet så mycket som möjligt" (Socialstyrelsen, Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997). Diagnosen klassas juridiskt som en sjukdom och behandling ges inom den allmänna sjukförsäkringens ramar. Den enda verksamma behandlingen anses vara en medicinsk och kirurgisk könskorrigering (könsbytesoperation), vilket i Sverige också erbjuds ihop med ett byte av juridiskt kön.

Transsexualism är en sjukdom som leder till ett mycket stort utanförskap och psykosocialt lidande för patienterna. Svensk forskning visar att 20 % av de patienter som inte fått behandling försöker begå självmord. Både forskningen och den samlade expertisen inom vården, visar att patienterna efter behandling har en mycket hög tillfrisknadsgrad och att risken för självmord sjunker drastiskt.

För att komma i åtnjutande av den kirurgiska delen av behandlingen krävs i dag enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall att en ny juridisk könstillhörighet först fastslås. 1972 års lag har sedan sin tillkomst varit i princip oförändrad och har fått hård kritik, bland annat för att den tvingar gifta transsexuella att skilja sig för att kunna få den behandling som behövs.

I interpellation 2003/04:62, där problemen med dagens lagstiftning utförligt beskrivs och där jag också ger en översikt över vårdens bristande kapacitet att ge transsexuella patienter adekvat behandling, begärde jag att regeringen skulle tillsätta en utredning i syfte att utvärdera lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Jag begärde också att regeringen skyndsamt skulle vidta åtgärder för att föreslå avskaffande av förbudet att leva i äktenskap eller partnerskap för den som ansöker om ny juridisk könstillhörighet, samt agera för att en utredning skulle ske av sjukvårdens resurstilldelning för behandling av transsexualism.

I sitt svar den 17 november 2003 meddelade socialminister Lars Engqvist att regeringen anser att det är dags att göra en översyn av transsexuellas situation i lagstiftningen. Socialministern sade följande:

"Det jag kan ge besked om är att jag kommer att ta initiativ till en sådan diskussion så att vi får en översyn av lagen. Vi har också frågat hur uppfattningarna om gällande lagstiftning är, och som exempel kan jag nämna att Socialstyrelsens rättsliga råd anser att lagen behöver ses över. [.] Jag kommer att ta initiativ till en sådan diskussion för att få en så snabb översyn som möjligt.

Det som är alldeles uppenbart i lagstiftningen, utöver andra brister, är regeln om att fastställelse bara får meddelas för ogift svensk medborgare. Detta hänger naturligtvis samman med den gamla lagstiftningen. Eftersom det enligt den gamla lagstiftningen endast var män och kvinnor som kunde ingå äktenskap blev detta sannolikt en följd av övrig lagstiftning.

Det blir dock alldeles orimligt med den nya lagstiftningen om partnerskap. Det ska vara tillåtet för två män eller två kvinnor att leva tillsammans under samma villkor som i ett äktenskap, och i det läget blir den gamla lagstiftningen naturligtvis alldeles orimlig. Man ska inte behöva ta ut skilsmässa ifall man även fortsättningsvis vill leva tillsammans och den ene genomgår ett könsbyte. Just denna regel är det kanske tydligaste beviset för att lagstiftningen är omodern och inte passar med de värderingar och synsätt som vi har i dag.

Jag utgår från att översynen också kommer att handla om det bredare perspektiv som Martin Andreasson efterlyser, men direktiv till en sådan utredning får vi diskutera när vi noggrannare har tänkt igenom frågan. Jag vill dock ge beskedet från regeringens sida att vi anser att det är dags att göra en översyn. [.]

Vi kommer så småningom att presentera ett direktiv till en sådan utredning. Då får vi också pröva omfattningen av översynen och också i vilken mån man ska tidigarelägga någon del [.]. Det är möjligt att frågorna ska hanteras med olika tidsperspektiv, men det får vi se när vi utarbetar direktiven. Jag kan inte ange exakt när vi gör det, men det ska ske skyndsamt."

Regeringen har inte på något sätt agerat för att förverkliga sitt löfte. Den 28 juli 2004 skrev Lars Engqvist i ett svar på fråga 2003/04:1369 att arbetet med en översyn var försenat, men att han hoppades att den skulle påbörjas "inom en inte alltför avlägsen framtid". Därefter avgick Engqvist. I dag tiger Regeringskansliet om utredningen som skulle sätta i gång "skyndsamt".

Jag vill därför fråga statsrådet:

När kommer statsrådet att genomföra den utlovade översynen om transsexuellas situation?

Är statsrådet redo att skyndsamt vidta åtgärder för att föreslå avskaffande av förbudet att leva i äktenskap eller partnerskap för den som ansöker om ny juridisk könstillhörighet?