Tolkservice inom arbetslivet
Interpellation 2007/08:752 av Björlund, Torbjörn (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-05-13
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-06-03
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
- Besvarad
- 2008-06-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:752 Tolkservice inom arbetslivet
av Torbjörn Björlund (v)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
För att teckenspråkiga döva, hörselskadade och dövblinda ska kunna fungera i arbetslivet är det viktigt att de får den tolkservice som är nödvändig. Det fungerar inte i dag. Många döva och dövblinda har svårt att få tillgång till det tolkstöd de behöver i olika arbetssituationer.
Det råder ofta oklarheter om vem eller vilken instans som ska stå för kostnaden. Det är antingen landstingen eller Ams som är ansvariga. Ofta bollas ärenden mellan instanserna och ingen vill eller kan ta beslut i frågan. Konsekvensen blir att den döve brukaren blir utan teckenspråkstolk.
Systemet med tolkning i arbetslivet är krångligt och kostsamt för enskilda arbetsgivare. Det innebär att teckenspråkiga arbetstagare har svårare att få anställning och som anställda blir de ofta hänvisade till uppgifter som inte fordrar tolkning. De har svårare att utvecklas i sitt arbete och att avancera och hänger ofta inte med i löneutvecklingen.
Likaså är det besvärligt för döva som vill starta egna företag. De har ofta begränsade möjligheter att få den nödvändiga tolkservicen och får därmed svårt att konkurrera med andra.
En regeringsproposition från 2000 stipulerar att hela samhället ska vara tillgängligt för funktionshindrade till år 2010. Döva yrkesutövare är dock en förbisedd grupp som har det svårt.
Jag vill ställa följande frågor till ministern:
1. Vad tänker ministern göra för att förbättra möjligheterna för döva, hörselskadade och dövblinda att få den hjälp de behöver för att ges samma chans på arbetsmarknaden som alla andra?
2. Kommer ministern att påskynda processen för att uppnå det stipulerade målet till 2010?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:752
Webb-tv: Tolkservice inom arbetslivet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:125 Tisdagen den 10 juniProtokoll 2007/08:125 8 § Svar på interpellation 2007/08:752 om tolkservice inom arbetslivet
Protokoll från debatten
Anf. 38 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Torbjörn Björlund har frågat mig vad jag tänker göra för att förbättra möjligheterna för döva, hörselskadade och dövblinda att få den hjälp de behöver för att ges samma chans på arbetsmarknaden som alla andra. Torbjörn Björlund har vidare frågat mig om jag kommer att påskynda processen för att uppnå målen i den handlingsplan för handikappolitiken som antogs 2000 och sträcker sig fram till 2010 och som involverar alla samhällsområden.
Jag håller med Torbjörn Björlund om att ett funktionshinder aldrig får vara ett hinder för att få arbete. Mot denna bakgrund har regeringen gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att redovisa de olika former av stöd och insatser som lämnas inom arbetsmarknadspolitiken till personer som är barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2008.
Att sysselsättningsgraden är lägre bland personer med funktionsnedsättning än bland övriga är inte acceptabelt. Det är just med den utgångspunkten som regeringen har gjort kraftfulla satsningar för att få in fler av dessa personer på arbetsmarknaden. Under mandatperioden satsar regeringen omkring 1 miljard kronor extra på lönebidrag och Samhall AB. Ett annat exempel är nystartsjobben som visat sig vara en bra form för att hjälpa dessa personer ut på arbetsmarknaden. Jobb- och utvecklingsgarantin hjälper också funktionshindrade tillbaka till arbetsmarknaden.
Sänkta trösklar in på arbetsmarknaden och ökade resurser är bra men inte tillräckligt för att få in ännu fler funktionshindrade på arbetsmarknaden. Regeringen har därför även gett Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skolverket och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en strategi för att inom ramen för sitt respektive sektorsansvar för handikappolitiken formulera en gemensam strategi för hur fler personer som på grund av funktionsnedsättning har nedsatt arbetsförmåga ska kunna försörja sig genom eget arbete. Vi har nyligen fått ta del av denna strategi, och regeringen kommer att se vad den kan göra för att fler av dessa personer ska kunna försörja sig genom eget arbete.
Därtill har regeringen gett Arbetsförmedlingen, som ett led i sitt sektorsansvar för handikappolitiken, ett mål att myndigheten ska verka för att andelen arbetsgivare som är beredda att anställa personer som på grund av funktionsnedsättning har nedsatt arbetsförmåga ska öka väsentligt. Regeringen har i regleringsbrevet för Arbetsförmedlingen 2008 gett myndigheten i uppdrag att ta fram en strategi för hur myndigheten kan uppnå detta mål.
Mycket har således gjorts, men mer behöver göras för att nå regeringens mål om att alla som kan och vill arbeta också ska få göra det. Ett viktigt steg i att nå detta mål är att vårda och förlänga det goda ekonomiska läge som nu råder så att de som inte bara sett en, utan två eller tre högkonjunkturer gå dem förbi utan att de getts möjlighet till eget arbete och egen lön, nu faktiskt får en plats på arbetsmarknaden och i samhället. Det vinner vi alla på.
Anf. 39 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Jag ska börja med att tacka ministern för svaret. Det kom väldigt sent, för ungefär en timme sedan. Det är lite sent för min del. Även om jag är snabb på att jobba skulle jag ha behövt lite mer tid. Men det hjälper inte, för jag tycker ändå att svaret inte är tillfredsställande, som vanligt.
Sedan tycker jag att det är jättebra att vi har teckentolkning här nu, för det är en bristvara i dag i arbetslivet.
I debatten om diskrimineringsbetänkandet förra veckan fick regeringen väldigt mycket kritik för att man lyfte ut det här med funktionsnedsättning som grund för diskriminering. Jag tycker att det är med rätta man får den kritiken. Man hänvisar till att man skulle komma tillbaka med mer underlag och utredning. I det här svaret kommer ministern med egentligen samma svar och samma, som jag menar, bortförklaring. Det finns tillräckligt underlag för att se att funktionshinder i dag är diskriminerande. När det gäller döva, dövblinda och hörselskadade är det väldigt tydligt att man inte kan utnyttja den rätt man har till framför allt teckentolkning.
Det finns mycket fakta att ta fram. Jag har fått underlag från både Sveriges Dövas Riksförbund och Föreningen Sveriges Dövblinda om hur situationen är. Jag är säker på att även arbetsmarknadsministern kan få fram de faktauppgifterna om han vill.
Den centrala diskussionen är många gånger vem som ska betala vad. Vi vet att landstingen har huvudansvar, men man vill naturligtvis dela med sig av det ansvaret till andra, framför allt statliga myndigheter som ligger under ministerns domäner. Resultatet av det här dividerandet om vem som ska ta ansvaret kan bli att det inte blir någon tolkning alls, att ingen tar ansvaret. En sådan situation är inte så ovanlig. Det innebär att man ur den synpunkten är diskriminerad. Man får ingen tolkning alls.
Det finns reglerat i vilka sammanhang man har rätt till tolk. Det finns ett antal punkter uppställda om när man har rätt att få en tolk i arbetslivet. Det handlar om nyanställning, introduktion, utbildning och sådana saker. Det är tidsbegränsat hur mycket man kan få och vem som ska betala. Det finns reglerat vad man har rätt till, men det fungerar inte. Då måste man på något sätt hitta en politisk väg att få det att fungera.
När det inte fungerar kan det innebära att en arbetsgivare som har en döv eller dövblind anställd själv får betala för teckentolkningen. I svaret säger ministern att man ska försöka ta fram något slags utredning om hur man ska få fler arbetsgivare att vilja anställa döva och dövblinda. När det här inte fungerar frågar jag mig vilka signaler det ger till arbetsgivare som kan tänka sig att anställa döva och dövblinda. Då blir det väldigt mycket svårare.
Jag saknar nog riktiga svar på interpellationen. Det finns en hel del, som vanligt, vackra ord om vad som borde vara, hur det borde vara och hur det borde ligga till. Men det fungerar inte. Man ska komma tillbaka med svar. Men svaren finns egentligen även politiskt att lyfta fram. Jag saknar detta. Tyvärr glider regeringen många gånger, inte bara i det här sammanhanget. Man lägger ett antal brasklappar om att man ska återkomma och se vad som händer, och det händer ingenting. Jag tror att det här är någonting som kommer att leda till förseningar. Det vore bra om vi kunde få mycket bättre svar på vad som händer.
I svaret talas om Samhall och Arbetsförmedlingen, men jag återkommer till det i mitt nästa inlägg.
Anf. 40 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Jag kan instämma med Torbjörn Björlund om att svaret kom sent. Men när det väl kom var det ett bra svar. Jag tycker, till skillnad från Torbjörn Björlund, att det finns väldigt mycket i svaret som ger hopp inför framtiden.
Att ha ett arbete, känna sig behövd och uppskattad på en arbetsplats och få uppleva gemenskap med arbetskamrater är någonting som vi önskar varandra. Det gäller inte minst dem som lider av någon form av funktionsnedsättning. I dag aktualiseras de dövas situation i arbetslivet. Det är bra, för de personerna kan med tolkhjälp och andra hjälpmedel göra goda insatser på sina respektive arbetsplatser.
Det finns två typer av tolk som kan vara aktuella i arbetslivet, teckenspråkstolk och vuxendövtolk. En vuxendövtolk kan tolka det som sägs i skrift oftast på en skärm eller i TSS, tecken som stöd. Arbetstagare kan få kostnadsfri tolkning på arbetsplatsträffar, personalmöten, löneförhandlingar, utbildning och liknande. Finns det behov av mer tolkning till exempel för längre utbildningar kan det bekostas av Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen kan även ge en döv person hjälp genom arbetsbiträde. Arbetsgivaren kan söka bidrag för arbetsbiträde hos Arbetsförmedlingen. Om jag har förstått bestämmelserna rätt står Arbetsförmedlingen bara för kostnaden för arbetsbiträde under de tolv första anställningsmånaderna. Stämmer det vill jag höra ministerns syn på vad som händer sedan.
Torbjörn Björlund efterlyser detta med det tillgängliga samhället 2010. Det kan vara på sin plats att erinra om den förra mandatperioden då Björlunds parti hade tillfälle att påverka den dåvarande regeringen att öka takten i tillgänglighetsarbetet. Men det hände alldeles för lite. Nu har vi en regering som har tillsatt en interdepartemental samarbetsgrupp för just tillgänglighetsfrågor. Det pågår ett skyndsamt arbete för att nå målen.
När det gäller dövas möjligheter att starta och driva företag instämmer jag i att tillgången till bra tolkservice kan vara avgörande. Även det regelförenklingsarbete som vår nuvarande regering satsar på kommer att gynna funktionsnedsattas möjlighet att starta och driva företag. Av tidigare debatter vet jag att arbetsmarknadsministern är öppen för att ge bättre förutsättningar för företagande när det gäller funktionsnedsattas möjligheter att starta och driva företag. Jag har efterlyst ett liknande system som finns med lönebidrag vid anställning. Jag är medveten om att ministern inte kan avslöja detaljer i budgetarbetet, men jag hoppas att funktionsnedsattas företagande kan få en framträdande plats i höstbudgeten.
När det gäller tolkservice i arbetslivet och tolkservice över huvud taget tror jag att vi har mycket att hämta från vårt grannland Finland. Där finns tolkar tillgängliga i större utsträckning än i Sverige, och det har satsats mycket på utbildning av dövtolkar. När det däremot gäller tekniska hjälpmedel ligger Sverige bättre till. Här finns det säkert nya innovationer på gång som kan göra det lättare för hörselskadade och döva. Det kan också nämnas att Hjälpmedelsinstitutet har en databas över hjälpmedel, och den kompletteras när nya saker kommer till.
Anf. 41 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka regeringen för att den har börjat lyfta fram frågan. Det finns mycket att ta tag i när det gäller denna fråga från den gamla regeringens tid. Jag hade en interpellationsdebatt för inte så länge sedan med Göran Hägglund, och då fick vi reda på att en omfördelning nu är på gång, en utredning.
Nästa steg är att få människor i arbete, att de inte blir nekade på grund av sitt handikapp när de startar företag. Det har vittnats om det förut här. Man behöver utbildningar, och man kanske får vardagstolk för ett av tio tillfällen. Vill man utbilda sig privat, vilket finns inom många yrkeskårer, finns heller ingen möjlighet att få tolk och det är helt omöjligt givetvis att få den utbildaren, det företaget, att betala. Och när det gäller komvux är det godtyckligt.
Just nu stod det i tidningen om en man som ville bli forskare och blev nekad tolk.
Jag hoppas verkligen att regeringen nu tar tag i det här. Men för att man ska kunna bli en fullgod människa med allt det kulturella börjar det som sagt redan när man är liten. Jag blev varse när jag var på Hörselfrämjandets stämma att små barn, de flesta barnen i världen, kan ta del av Astrid Lindgrens sagovärld. Har man något synfel finns det talböcker. De talböckerna har blivit jättepopulära även bland oss som både ser och hör.
Men barn som inte hör har väldigt lite utbud av sagoböcker och berättelser på teckenspråk. Det kan tänkas att det är en liten del och kanske en liten fånig del, men det är ändå en viktig byggsten när det gäller att bli den fullgoda medlemmen som ska ut i yrkeslivet.
Fru talman! Jag skulle bara vilja påpeka vikten av det här och lägga till att det finns väldigt få böcker på teckenspråk, och de finns i stort sett bara på biblioteket i Örebro.
Anf. 42 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Först ska jag be kammaren om ursäkt för det sena svaret. Jag får skylla på den mänskliga faktorn och det faktum att vi precis har flyttat departementet. Vi hade lite problem med våra datorer och lite annat. Jag ber om ursäkt för det. Det var naturligtvis inte meningen.
Jag delar Torbjörn Björlunds utgångspunkt för den här interpellationen, nämligen det grundläggande värdet att alla, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte, ska ha möjlighet att delta på arbetsmarknaden. Jag tycker att det finns en grundläggande värdighetsdimension i det och en delaktighetsdimension. Det handlar om sänkta trösklar in som syftar till att man oberoende av om man har en funktionsnedsättning eller inte ska kunna delta, känna sig behövd och delaktig, ha en lön att leva på och kunna delta som vi andra.
När man, som jag har gjort, diskuterar just den här frågan med olika företrädare för de organisationer som finns som organiserar personer med funktionsnedsättning framgår det att det finns en rad olika hinder i vägen. Man ska nog på olika fronter gemensamt försöka angripa de hindren.
Ett sådant viktigt handlar naturligtvis om attityder. Attityder kan man och ska man försöka bryta, genom att lyfta upp frågan, som Torbjörn Björlund gör på ett bra sätt med den här interpellationen, men också genom att se över sådana saker som en sammanhållen diskrimineringslagstiftning som vi precis har lagt fram. Den syftar till att på olika sätt inte låta någon falla emellan som riskerar att drabbas av den typ av diskriminering som vi nu pratar om.
Det finns naturligtvis ansvar i det här huset - jag återkommer till det. Men det finns också ansvar utanför. Jag har pratat med parterna på svensk arbetsmarknad om deras ansvar för att hjälpa personer in i arbetslivet som har olika typer av funktionsnedsättning. Det finns ett råd som heter Rådet för integration i arbetslivet som normalt sett arbetar med integration av personer med utländsk bakgrund. Det finns egentligen inget som säger att det rådet också skulle kunna arbeta med informationsspridning och annat när det gäller personer med funktionsnedsättning av olika slag.
När det gäller det vi i övrigt gör vill jag åter hänvisa till de fyra saker vi just nu har arbetat intensivt med.
Det är, som jag sade i interpellationssvaret förut, uppdraget till Arbetsförmedlingen, som kommer att levereras den 31 december 2008, om att redovisa de olika stöd och insatser som lämnas till personer som är barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.
Det är också det stora uppdrag som har gått till en lång rad myndigheter när det gäller de olika sektorsansvar som finns, som nu har kommit in och som vi precis nu går igenom.
Det tredje är det som vi har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag för det här året i regleringsbrevet att gå igenom när det gäller hur vi ska kunna bli bättre på att hjälpa personer med olika former av funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden.
Det fjärde är den miljard ungefär som vi har lagt mer när det gäller lönebidrag och anställningar i Samhall.
Det finns ytterligare några saker som vi tittar på. Lars-Ivar Ericson och jag har tidigare diskuterat just om lönebidrag för egenföretagande. Jag är definitivt ingen motståndare till det utan snarare tvärtom. Jag vill försöka se över det och se om det finns en möjlighet att gå den vägen.
Dessutom finns det, tycker jag, anledning att se över hjälpmedelsersättningen. Den har varit konstant under många år. Det finns nog anledning att se över den också.
Jag vet att Lena Adelsohn Liljeroth har varit aktiv bland annat i att försöka förhindra momsbeläggning av talböcker - bara som ett exempel som också är viktigt för att se till att alla har tillgång till de talböcker som trots allt finns.
Anf. 43 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Jag vill tacka för medverkan från de två andra deltagarna förutom mig. Samtidigt är jag lite konfunderad. Vi pratar om teckentolkning i arbetslivet. Böcker och sådant är jättebra. Vänsterpartiet har ställt ett antal interpellationer om tecken och teckentolkning för döva och dövblinda. Det är säkert en viktig fråga också.
Men i det här fallet handlar det om arbetslivet, hur man ska se till att de som är döva, dövblinda och hörselskadade kommer in i arbetslivet, hur man ser till att de får ett bra jobb, hur man ser till att de inte diskrimineras. Ministern var inne på värdighet, lagar och sådana saker.
Det finns i dag, tycker jag utifrån den kontakt jag har haft, ett underlag för att göra funktionshinder till grund för diskriminering. Det är det som man har kritiserat regeringen för att ha tagit undan i det nya lagförslaget. Det är något som är uppseendeväckande, för det finns ett antal fakta som gör att man kan lyfta fram det som ett underlag när det gäller diskriminering.
I arbetslivet handlar det mycket om att ordna upp och se till vilken organisation som ska ta ansvar. Men det finns också andra saker som gör att man inte riktigt kan se att det räcker till.
Vi var inne på Samhall. Samhall är ett kärt ämne som vi har diskuterat många gånger. I det här fallet handlar det kanske om att man på något sätt ska hitta rätt arbete för dem som är döva och dövblinda. I och med att man inte har möjligheten till teckentolkning hänvisas man till arbeten av enklare slag. Man kan plocka med varor och sådana saker, alltså arbeten där man inte kräver teckentolkning. Det är en diskriminering i sig, för det hindrar naturligtvis deras utveckling i arbetslivet, hindrar fortbildning och möjlighet att gå vidare i lönekarriär. Det är en oerhört allvarlig fråga när det gäller de bitarna.
Det finns andra saker som direkt påverkar andra. Ett exempel är de dövblinda som har haft ett sommarläger. Genom att man inte kunde få teckentolk till ledaren för lägret kunde man inte genomföra lägret 2007. Det ställdes in. Att den anställda inte fick hjälp drabbade även andra, dövblinda ungdomar på det lägret. Sådant är naturligtvis väldigt olyckligt. Det får inte ske, tycker jag. Man måste se till att det på något sätt löses, oavsett vem som ska ha ansvaret.
När det gäller Samhall och de resurser som har skjutits till är det naturligtvis inte tillräckligt. Det visar inte bara det här med döva, dövblinda och hörselskadade. Det finns andra grupper i samhället som i dag drabbas av att Samhalls resurser inte räcker till i alla fall och att man i vissa fall använder resurserna på fel sätt. Det finns många människor i marginalen som inte får en chans att gå till ett jobb över huvud taget.
Jag har mycket kontakt med Emmaboda. Det vet ministern om. Det finns en livaktig grupp som protesterar mot Samhalls utveckling. De som är i marginalen och behöver hjälp med att komma till ett jobb på ort och ställe drabbas av de förändringar som Samhall har gjort. Då räcker inte resurserna till.
Jag är övertygad om att många av dem som är döva, dövblinda och hörselskadade också tillhör den gruppen. Det finns många psykiskt funktionshindrade och andra men även döva och dövblinda, för den hjälp man behöver finns inte på plats. Sådant är också allvarligt.
Jag tror inte att Samhall löser de problemen. Lönebidrag löser inte problemen heller om man inte ser till att det finns tecken och teckentolkning. De pengarna måste också fram. De resurserna måste också fram för att det ska fungera. Annars hamnar man i en situation där man får en lönebidragsanställning som bara går ut på att man ska plocka varor. Det är inte utvecklande om man är dövblind eller hörselskadad.
Anf. 44 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Torbjörn Björlund talar mycket om Samhall och vad det kan göra och inte göra. Men det är också viktigt att lyfta fram de sociala företagen som gör mycket för personer med olika funktionsnedsättningar.
Jag är glad för att arbetsmarknadsministern tar upp företagande av funktionsnedsatta. Här finns väldigt mycket resurser och kreativitet som skulle kunna ta sig uttryck i att starta och driva företag. Om de kan få samma lönebidrag som anställda tror jag det kommer att ge bättre förutsättningar för att det ska blir fler företag i fortsättningen.
Ett problem när det gäller att driva företag om man har en hörselskada eller är döv är att det görs olika bedömning från tolkcentralerna runt om i landet. Jag vill citera tidningen Stiletten: "Annelie Strömbeck är gravt hörselskadad och driver ett eget företag som coach. Hon kommunicerar med sina klienter på olika sätt men skulle behöva tolkning ungefär en gång i veckan. Men Stockholms tolkcentral bekostar tolk i arbetet ungefär en gång varannan månad. Det blir att prioritera bland uppdragen. Ska jag ha tolk oftare får jag ta pengar ur egen ficka, säger Annelie Strömbeck."
Hade Annelie Strömbeck varit bosatt i en annan del av landet hade hon haft större möjligheter att få hjälp med tolkning i arbetssituationen. Det måste till en likvärdighet för att det ska kunna fungera i hela landet.
Anf. 45 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Torbjörn Björlund talade om lägret som fick ställas in för att det inte fanns tolkar. Det handlar också om den unga mannen som efter mycket idogt slit med betygen kom in på skolan som skulle förverkliga hans stora dröm att bli trädgårdsmästare. Hans dröm blev grusad för att det inte fanns tolkar. I dag är han arbetslös.
Det är exempel på en politik som har förts under lång tid där man har minimerat. Det är precis som Torbjörn Björlund säger att det handlar om att de ska packa lådor eller någonting annat på Samhall.
Jag håller med ministern och är glad över att ministern tycker att arbetsmarknaden också ska involveras. Men då är det viktigt att det görs på ett sätt som inte är godtyckligt så att det fungerar på ett ställe men inte fungerar på ett annat ställe.
Vad är det som gör att jag talar om sagoböcker på teckenspråk? Vi har lärt oss om små barn att språket stimuleras när de får höra sagor och berättelser. Det är en rättighet för i stort sett alla barn var de än befinner sig.
Det handlar om att de inte få tillgodogöra sig detta och få stimuleringen av sitt hemspråk för att sedan bli duktiga i skolan och bli arbetstagare, egna företagare eller vad det kan vara. Det handlar om att göra rätt från början.
Talböckerna är ofantligt många och finns överallt. Jag tror att man kan bära teckenspråksböckerna som finns i en hand.
Anf. 46 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag ska tacka Torbjörn Björlund för att han har tagit upp frågan i interpellationen. Det är en viktig frågeställning. Vi har möjligen olika åsikter om hur mycket som ska göras eller snarare på vilket sätt det ska göras.
Låt mig till att börja med påminna om att under det här året lägger regering och riksdag ungefär totalt 20 miljarder kronor på program för särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning om man lägger ihop lönebidrag, offentligt skyddade anställningar i Samhall, trygghetsanställningar, utvecklingsanställningar och den del av jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga som träffar personer med funktionshinder. Det är ungefär 120 000 personer som omfattas. Det är en ordentlig satsning.
Jag är oerhört glad över att vi lyckades höja anslaget när det gäller just anställningar inom Samhall och lönebidragen med 1 miljard på tre år som vi gjorde förra året. Det är viktiga inslag för att sänka trösklarna in och underlätta för personer med funktionshinder att komma in på arbetsmarknaden.
Det är också glädjande när man tittar på statistiken. När man tittar tillbaka under de mandatperioder när Torbjörn Björlund och hans parti stöttade den tidigare majoriteten med Socialdemokraterna i regeringen gick utvecklingen åt fel håll. Andelen personer med funktionshinder som fanns på arbetsmarknaden var konstant eller till och med sjönk under de tidigare mandatperioderna. Det var naturligtvis inget gott betyg åt den förra regeringens politik.
Det vi nu ser är att personer med funktionshinder i ökad omfattning har kommit tillbaka på arbetsmarknaden. Vi ser till exempel att personer med funktionshinder är överrepresenterade när det gäller anställningar med nystartsjobb och i jobb- och utvecklingsgarantin. De får därmed bättre hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden.
När det specifikt gäller den fråga som diskuteras i interpellationen har landstingen naturligtvis ansvar för tolktjänsten enligt hälso- och sjukvårdslagen. I den mån det finns, vilket det faktiskt gör ibland, olika tolkning av hälso- och sjukvårdslagen och dess applicering i landstingen är det någonting jag utgår från att man noga följer på Socialdepartementet under socialministern för att hitta likabehandlingsprinciper som fungerar.
Det finns därutöver hjälpmedelsersättningen. Den är i dag 50 000 kronor. Det ska till exempel bekosta personligt biträde med teckenspråkstolk för döva, utbildning av personligt biträde eller tolk för dövblinda, inläsning på ljudmedier av facklitteratur för en synskadad som tar del av utbildningen om företag. Den hjälpmedelsersättningen har varit på samma nivå under väldigt många år. Det finns anledning att återkomma och se över om det går att justera den.
Lars-Ivar Ericson tar förtjänstfullt upp frågan om sociala företag. Även på det här området är det oerhört viktigt med åtgärder. Vi vet att ungefär en tredjedel av dem som i dag finns i jobb- och utvecklingsgarantin har någon form av funktionsnedsättning.
Vi har också sagt att en tredjedel av de upphandlingsbara volymerna inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin just kan handlas upp av kompletterande aktörer. Jag hoppas och ser framför mig att det växer fram en flora av olika sådana aktörer. Det handlar om sociala företag, privata företag, fackföreningar, ideella organisationer och andra som inte bara har den personliga erfarenheten och kompetensen av att arbeta med personer med olika speciella behov utan också har ett bemötande som är svårt att hitta någon annanstans än just genom de kompletterande aktörerna.
Jag sätter väldigt stor förhoppning till att vi ska komma till rätta med en lång rad av dessa problem just genom att öppna för kompletterande aktörer och sociala företag.
Anf. 47 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Ministern kommer in på frågan om arbetslinjen. Det finns en hel del att säga om arbetslinjen. Om man går tillbaka och tittar på tidigare regeringars olika insatser och hur många funktionshindrade som har funnits ute i arbetslivet ser man att det är konjunkturkänsligt. Vi vet att de som är svagast på arbetsmarknaden också slås ut först när konjunkturen viker.
Nu kommer det en nedgång i konjunkturen. Alla förutspår att det i höst kommer att vara en konjunkturnedgång. Vad händer då med dem som finns i arbetslivet i dag och som är svaga utifrån att de har ett funktionshinder och behöver hjälp med det? Den frågan kan man ställa sig. Det ska bli intressant att se de siffror som kommer längre fram och om det är så att de drabbas av samma sak, nämligen att de slås ut ur arbetslivet.
Konjunkturen och arbetslinjen har varit regeringens mantra. Vi kan återkomma till vad man använder pengarna till. Vi har hela tiden kritiserat regeringen för att man sänker skatter i stället för att använda pengarna till att skapa fler jobb genom att till exempel ge dem till lönebidrag. Det är bra pengar med 1 miljard, men det krävs ännu mer.
Framför allt krävs det någon form av riktlinje för vad pengarna ska användas till om man talar om Samhall för att det ska nå rätt personer, det vill säga de som behöver mest hjälp och är längst ifrån.
Vi har också ställt en fråga. Är det så att det finns någon chans att nå målet till år 2010? Är samhället tillgängligt för alla funktionshindrade då? Det är ingenting som bara den här regeringen kan ta åt sig av. Men det finns ett ansvar i dag när man har två år kvar att se till att målet nås.
Jag vill ställa en rak fråga om det finns en bedömning att man över huvud taget kan nå dit fram till år 2010.
Jag tycker att det finns stora problem. Jag tror inte att man kommer att nå dit. Därför är jag väldigt intresserad av att höra om man faktiskt kan hitta någonting i höst när konjunkturen viker och man ska försöka motarbeta det här, som man kan göra, för att se till att det faktiskt går åt rätt håll.
Anf. 48 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag håller med Torbjörn Björlund. Det är både bra och rätt att arbeta. Det är bra därför att man mår bättre, känner sig delaktig och har en arbetsgemenskap att känna trygghet i, och man känner sig behövd. Men det är också rätt därför att det är rätt att vara med och bidra till sin egen försörjning.
Vi måste med politikens redskap hjälpa till och underlätta. Det finns ett väldigt bra skäl till det, och det är naturligtvis också det faktum att vi ska se till att klara av våra välfärdsåtaganden framöver. Just för att kunna lägga mer på till exempel Samhall, lönebidrag, hjälpmedelsersättning eller vad det nu kan vara är det en bra idé att det är fler som är med och arbetar, känner en delaktighet och betalar skatt.
Därför tycker jag att vi också måste se det som ett resursslöseri när vi har så väldigt många som vill vara med och arbeta men som på grund av funktionsnedsättning inte har möjlighet att delta. Även av det skälet måste vi hjälpa till och sänka trösklarna för den som ska komma tillbaka på arbetsmarknaden.
Jag håller också med Torbjörn Björlund om att det är bra med den extra miljard som vi lyckades lägga på Samhall och lönebidrag. Det var 1 miljard utöver det som den förra regeringen arbetade med.
Vi kommer naturligtvis att fortsätta följa upp det sektorsuppdrag som vi har lämnat till den här långa raden myndigheter. Specifikt för min del kommer jag naturligtvis att följa upp och jobba med Arbetsförmedlingen, som är den myndighet som jag har ansvar för inom den här ramen, för att se till att vi jobbar mer med att sänka trösklarna tillbaka för dem som har funktionsnedsättning.
Det finns olika saker att göra. Det handlar om kompetensuppbyggnad. Det handlar om specialfokus. Det handlar om att jobba med de sociala företagen. Det handlar om en lång rad åtgärder för att se till att underlätta detta. Därutöver ska vi naturligtvis, och det har jag redan sagt, också försöka se vad vi kan göra med till exempel hjälpmedelsersättningen. Jag är övertygad om att man på Socialdepartementet jobbar med att se över detta så att vi får en likabehandling när det gäller tolkservice som utförs och finansieras via landstinget.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.