Tjustbanan
Interpellation 2007/08:142 av Örnfjäder, Krister (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-09
- Anmäld
- 2007-11-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-11-20
- Sista svarsdatum
- 2007-11-26
- Besvarad
- 2007-11-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 9 november
Interpellation
2007/08:142 Tjustbanan
av Krister Örnfjäder (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Den senaste månaden har man i lokaltidningarna i Kalmar och Östergötlands län kunnat följa diskussionen om behovet av upprustningen av Tjustbanan och inköp av nya tåg. Osäkerheten är stor omkring vilka satsningar som kommer att göras från regeringen och Banverket.
Tjustbanan är en förutsättning för en regionförstoring och en gemensam arbetsmarknad mellan Västerviks kommun och Linköpingsregionen. Banan behöver moderniseras och upprustas för att trafiken ska vara ett modernt och snabbt alternativ för person- och godstransporter. Tjustbanan är mycket viktig för Kalmar län och tillväxten inom det lokala och regionala näringslivet. För att den regionala arbetsmarknaden ska utvecklas behövs det säkra och snabba kommunikationsmöjligheter. Det är därför nödvändigt med investeringar i banan. Trots detta har Banverket senarelagt den investering på 250 miljoner som finns för Tjustbanan, där del av bansträckningen är gemensam med Stångådalsbanan, i den nuvarande investeringsplanen och som skulle ha genomförts under tiden 2007–2009.
Nu råder därför stor osäkerhet regionalt om vilka investeringar Banverket och regeringen avser att göra, en osäkerhet som hämmar utvecklingen och som bidrar till att sprida oro. Det har gått så långt att man från Landstinget i Östergötland uttryckt att man inte under rådande omständigheter avser att fullfölja planerade inköp av nya tåg. Om detta får gälla innebär det stora negativa konsekvenser för trafiken på Tjustbanan.
Det behövs i dagsläget investeringar för att minska restiden mellan Västervik och Linköping. Dessutom behövs insatser för att underhålla banan fortlöpande. Det finns med andra ord stora behov för att Tjustbanan ska bli ett snabbt och modernt pendlingsalternativ.
Jag vill därför fråga statsrådet vilka åtgärder hon avser att vidta för att Tjustbanan ska vara kvar med sina 250 miljoner i regeringens reviderade investeringsplan för 2008–2010.
Hur stor investering beräknar statsrådet att det behövs i Banverkets nästa investeringsplan för att osäkerheten omkring Tjustbanans långsiktiga överlevnad ska upphöra?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:142
Webb-tv: Tjustbanan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:31 Tisdagen den 27 novemberProtokoll 2007/08:31 11 § Svar på interpellation 2007/08:142 om Tjustbanan
Protokoll från debatten
Anf. 66 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Krister Örnfjäder har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Tjustbanan ska vara kvar med sina 250 miljoner i regeringens reviderade investeringsplan för 2008-2010. Han har även frågat mig hur stor investering som jag beräknat att det behövs i Banverkets nästa investeringsplan för att osäkerheten kring Tjustbanans långsiktiga överlevnad ska upphöra.
Den tidigare regeringen avsatte 250 miljoner kronor för investeringar på Tjustbanan mellan Linköping och Åtvidaberg. Dessutom gavs Banverket i uppdrag att utreda förutsättningarna för att upprusta delen mellan Åtvidaberg och Västervik. I Banverkets redovisning från juni 2006 kan vi se att kostnaden för att upprusta Tjustbanan ligger på 3,6 miljarder kronor. Därför anser Banverket det inte som meningsfullt att investera ett så litet belopp som 250 miljoner kronor som den förra regeringen beslutade om.
Banverket redovisade i juni i år ett regeringsuppdrag att revidera den nu gällande banhållningsplanen för 2004-2015. Redovisningen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringen har även inlett arbetet med en ny planeringsomgång för transportinfrastrukturen, som ska avse perioden 2010-2019. Som ett första steg har ett antal myndigheter haft i uppdrag ett utarbeta ett underlag för en kommande proposition om infrastruktur, som regeringen planerar att lägga fram under mars 2008. Underlagen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
När riksdagen sedan beslutat med anledning av förslagen i propositionen kommer ett skede då en mer konkret diskussion om prioriteringar av olika åtgärder äger rum. Regeringen är angelägen om att det regionala utvecklingsarbete som bedrivs i länen ska tas till vara. En aktiv dialog förs därför med länen eller i förekommande fall regionala självstyrelseorgan. Det är min fasta övertygelse att vi får en mer effektiv användning av statens medel genom denna sammanhållna process med regional delaktighet, jämfört med om vi hade en ordning där regeringen fattade separata beslut för varje större väg eller järnväg i landet.
Anf. 67 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka infrastrukturministern för svaret. Skälet till att jag skrev interpellationen är den osäkerhet som råder om Tjustbanans framtid. Det är en osäkerhet som grundar sig på den situation som råder efter det uppdrag som regeringen gett till Banverket att inkomma med en revidering av den nuvarande investeringsplanen. Banverket har där senarelagt den investering på 250 miljoner kronor som finns för Tjustbanan där en del av bansträckningen är gemensam med Stångådalsbanan och som skulle genomföras under tiden 2007-2009.
Herr talman! Tjustbanan är en förutsättning för en regionförstoring och en gemensam arbetsmarknad mellan Västerviks kommun och Linköpingsregionen. Banan behöver moderniseras för att trafiken ska vara ett modernt och snabbt alternativ för person- och godstransporter. Tjustbanan är mycket viktig för Kalmar län och tillväxten inom det lokala och regionala näringslivet. För att den regionala arbetsmarknaden ska utvecklas behövs det säkra och snabba kommunikationsmöjligheter. Det är därför nödvändigt med investeringar i banan.
Herr talman! Att som infrastrukturministern hänvisa till att investeringsbehoven är så stora att man ska ta bort redan avsatta medel är ett bakvänt resonemang. I stället borde regeringen när man ser att behoven har ökat anslå mer pengar till detta ändamål.
Jag kan för infrastrukturministern berätta att på den gemensamma bandelen för Tjustbanan och Stångådalsbanan har man från Banverkets sida sett sig tvungen att göra hastighetsnedsättningar på två ställen till 10 kilometer i timmen. Detta är ohållbart.
Pengarna som är avsatta för investeringar borde användas omedelbart. Eller anser ministern att det är acceptabelt att behandla situationen på detta sätt? Till detta vill jag foga att Nutek i en utredning om framtidens arbetsmarknadsregioner till Ansvarskommittén bedömt att Västervik med nuvarande situation kommer att år 2030 fortfarande vara en egen arbetsmarknad. Hur ser infrastrukturministern på detta faktum, och vad vill ministern göra åt det?
Anf. 68 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag vill tacka Krister Örnfjäder för en väldigt viktig interpellation med tanke på att det län som Krister Örnfjäder företräder liksom det län jag företräder, Östergötland, har haft stora intressen i Tjustbanans utveckling. Jag vill också tacka ministern för ett väldigt klokt svar där man sätter infrastruktursatsningar i belysning och där man tittar på hela kostnadsbilden och också långsiktiga behov och funderar över: Hur är statens ansvar i förhållande till det regionala ansvaret?
Det som däremot är lite tråkigt i Krister Örnfjäders beskrivning är att det nämns att det gått så långt att man från landstinget i Östergötland inte under rådande omständigheter avser att fullfölja planerade inköp av nya tåg. Det beslutet har huvudsakligen Krister Örnfjäders partikamrater varit ansvariga för. Man har lyckats splittra majoriteten i landstinget så att man fått detta majoritetsbeslut, och det tycker vi är väldigt olyckligt. Det gäller inte minst i kommunen Linköping, som jag kommer ifrån, och även för kamraterna i Åtvidaberg och ned till Västervik.
Det är också så att kommunalrådet i Västervik föreslagit många olika alternativ. Man skulle kunna hyra tåg, leasa och så vidare för att inte göra alltför stora investeringar under tiden som man gör den långsiktiga planeringen för hur Tjustbanan ska byggas upp.
Jag vill påstå att det finns lite krokodiltårar i det Krister Örnfjäder beskriver med tanke på att det är en massiv socialdemokratisk majoritet som har sett till att det inte har blivit någon tågsatsning på befintliga banstrukturer.
Det är ett väldigt dåligt tecken gentemot staten för de investeringar som staten eventuellt ska göra att man lägger ned tågförbindelserna och förordar bussförbindelser i stället för att visa på en offensiv satsning för det tåg som finns. Genom att upphandla skulle man kanske också stimulera till att staten och Banverket kan göra en annan långsiktig bedömning av behovet.
Jag är rädd för att en järnväg som en gång lagts ned alltid kommer att vara nedlagd. Där delar jag oron med Krister Örnfjäder men i övrigt inte beskrivningen av det politiska förloppet.
Anf. 69 Margareta Cederfelt (M)
Herr talman! Krister Örnfjäder tar upp
en
viktig infrastruktursatsning - Tjustbanan. I trafikutskottet kommer hela tiden, kontinuerligt, frågor om väsentliga satsningar på infrastrukturen. Det handlar om enskilda vägar. Det handlar om Botniabanan. Det handlar om Hallandsåsen. Det handlar om Degerfors, som vi diskuterade här tidigare. Det handlar om Motala. Det handlar om Stockholm. Det handlar om Öresundsbron. Jag kan rabbla upp många fler exempel.
Det handlar också om prioriteringar mellan olika trafikslag - flyg, järnväg, vägar och så vidare. Jag tycker inte att det är egendomligt att regeringen får prioritera och göra överväganden när det gäller gamla och nya satsningar. Det handlar förstås om politiska prioriteringar, men det handlar också om reviderade kostnader. Prognoserna blir förändrade.
I detta perspektiv kan jag visst tycka att det är beklagligt med Tjustbanan. Men det finns många andra beklagansvärda projekt, och jag tycker att vi ska ge regeringen en chans att komma tillbaka här under våren med sin infrastrukturproposition med prioriteringar.
Jag skulle vilja säga att det är rätt stor skillnad mellan 3,6 miljarder kronor och 250 miljoner. Jag kan inte riktigt se vad 250 miljoner skulle göra i det här sammanhanget. Det är som att lägga i en droppe i havet om det är 3,6 miljarder som behövs. Den gamla devisen om att statens kaka är liten men naggande god tycker jag är ett lysande exempel på att det gäller att göra prioriteringar och satsningar.
Anf. 70 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Krister Örnfjäder hänvisar till Västerviks speciella arbetsmarknadsregion. Jag vet om den mycket speciella situationen. Den är naturligtvis mycket problematisk eftersom den på grund av det geografiska läget och den infrastruktur som finns där, dessutom kanske med begränsade möjligheter att pendla generellt sätt, också begränsar arbetsmarknadsregionen oerhört tydligt. Detta är som sagt problematiskt både när det gäller tillgång till högre utbildning och företagens egna rekryteringsmöjligheter.
Det jag hänvisar till är dock Banverkets yttrande. Man har så stora brister i dag att medelhastigheten på tåg till Linköping är 70 kilometer i timmen. Det är naturligtvis inget som går att konkurrera med när det gäller motsvarande transporter på väg. Men för att få de effektiva pendlingsmöjligheterna och för att komma upp i hastigheter och vara konkurrenskraftig gentemot transport på väg krävs stora investeringar - 3,6 miljarder. Precis som Margareta Cederfelt säger är det en otrolig skillnad mot 250 miljoner.
Banverket säger att projektet inte bedöms som samhällsekonomiskt lönsamt. Men man kan se att en sådan investering, motsvarande 3,6 miljarder, skulle innebära en mycket positiv regional utveckling. Den tredje punkten är att man säger i sitt yttrande att nyttorna inte står i proportion till kostnaderna. Banverket menar vidare att de 250 miljoner kronorna som finns i banhållningsplanen är att betrakta som just en inledande etapp som inte kan stå på egna ben. Det finns alltså inte skäl för att enbart göra en investering på 250 miljoner.
Det är naturligtvis det som är det prekära. Jag utgår ifrån att Krister Örnfjäder är så ärlig att han med den beskrivning som Banverket gör trots allt kan erkänna problematiken - att man har låtit det gå så långt att man får ett sådant svar på en fråga när det gäller 250 miljoner kronors roll i en total upprustning av Tjustbanan. Man säger så krasst att det inte står i proportion till kostnaderna. Man får inte ut de samhällsekonomiska vinster som behövs för att förbättra Västerviks möjlighet till en bättre arbetsmarknadsregion genom Tjustbanan. Också Krister Örnfjäder borde tycka att det är beklagligt att det har gått så långt.
Anf. 71 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Nu har det kommit några fler in i diskussionen. Jag tänkte att jag skulle besvara dem också; det är väl på sin plats.
Jag börjar med Margareta Cederfelt. Jag tycker att det vore lämpligt att du till och börja med åkte den här banan, gärna tillsammans med det moderata kommunalrådet Harald Hjalmarsson. Under tiden du åker på banan borde du diskutera Västerviks kommuns framtidsutsikter och nuvarande situation och ställa det i ett sammanhang i stället för att föra ett allmänt retoriskt resonemang där man inte ser hur verkligheten kan se ut. Du lägger i stället en filt över hela Sverige och betraktar det som en måltavla. Sedan kan vi börja ta diskussionen om de enskilda projekten. Jag välkomnar den i så fall.
Finn Bengtsson! Jag vet vem som har ansvaret. Det var inte det jag var ute efter. Jag är ute efter att få till en situation som förbättrar den situation som vi har i dag oavsett vem som ligger bakom det. Jag önskar att investeringarna hade gjorts för 20 år sedan, men då upplevde man inte situationen som den är nu. Då fanns det inte heller något läge att göra det. Det är ett antal saker som har fallit på plats. Utifrån dem vill jag ha en bättre utgångspunkt, och för att klara ut det krävs det bättre kommunikationer. Om vi inte får upprustningen av den här järnvägen, som det nu verkar som - vad återstår då?
För lite drygt ett år sedan var det sex sju stycken - jag har inte räknat dem - kandidater från Centerpartiet som skrev en debattartikel före valet och sade ungefär så här: Om vi vinner ska vi ordna Tjustbanan. Jag väntar på den leveransen. Men jag ska inte hålla det emot dem. Jag tycker att de gjorde helt rätt. Men jag vill naturligtvis att de ska leverera.
Centerpartiet har också i många olika sammanhang gått ut och propagerat för att man ska ha satsningar ute i regionerna. Men för att klara av det måste det också finnas resurser. Det är dem jag vill se nu.
Jag är glad att statsrådet här har ställt sig bakom det dyraste alternativet. Jag hoppas att det är det som finns med i diskussionen och i underlaget till det beslut som vi ska fatta om cirka ett halvår. Det ska ju levereras en proposition i mars. Det innebär att vi får det absolut bästa alternativet. Det tycker jag är jättebra! Men det fanns ju fyra till, som inte kostar lika mycket. Allting kan naturligtvis ställas i relation till någonting annat. 250 miljoner är en droppe i havet - jo tack, sådana droppar skulle man vilja se fler av!
Vi har en bro som är gemensam för Tjustbanan och Stångådalsbanan. Den är så dålig att man måste passera den med 10 kilometers hastighet. Jag lovar att de där 250 miljonerna kommer att räcka till den bron om bara viljan finns. Vi har en hastighetsnedsättning förbi ett industriföretag, där man går ned till 10 kilometer i timmen. Jag lovar att de där 250 miljonerna räcker för att fixa det problemet där också. Då skulle vi i alla fall slippa den försämring som det har blivit under de sista åren. Men om inte viljan finns så finns inte heller pengarna.
Till dess att riksdagen har fattat ett nytt beslut finns det 250 miljoner anslagna. Använd dem på ett sådant sätt att de gör nytta oavsett hur framtiden sedan kommer att se ut för Tjustbanan!
Anf. 72 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag vill återigen säga att jag håller med Krister Örnfjäder i sak. Då talar vi naturligtvis utifrån vårt regionalpolitiska perspektiv. Jag tycker att Margareta Cederfelt har en poäng - vi måste också fundera över den långsiktiga lösningen. Där tycker jag att statsrådets svar har varit tydligt: Det finns en långsiktig öppning.
Men det viktiga i svaret från statsrådet, som jag upplever det, är när det konstateras att regeringen är angelägen om att det regionala utvecklingsarbete som bedrivs i länet tas till vara samt att man förutsätter att det är en sammanhållen process med regional delaktighet. Jag sitter också i landstinget i Östergötland, och när det gällde att utrusta banan med nya tåg, vilket var en nödvändighet, valde Socialdemokraterna först att lägga ned sina röster, men sedan när de såg en liten splittring i den fempartikoalition som styr landstinget valde man att helt enkelt knäcka förslaget. Numera har man inte visat den regionala delaktigheten. Det här har ett väldigt dåligt signalvärde. Här kunde vi verkligen förenats som regionala företrädare för att gemensamt påverka regeringen och kanske få en mer gynnsam bedömning i infrastrukturpropositionen.
Kommunalrådet Hjalmarsson har också föreslagit en rad olika lösningar, innovativ partikamrat som han är. Men det har inte heller varit möjligt att utveckla ett konstruktivt förslag att lägga tillbaka till regeringen eftersom man har valt att montera ned tågen till förmån för bussar. Jag tycker att det är väldigt tråkigt. Det vittnar om att Krister Örnfjäders lokala kamrater i partiet, framför allt i landstinget, har velat göra en partitaktisk manöver i tron att man skulle knäcka den nya majoriteten. Jag tycker att det är pinsamt med tanke på hur viktigt det hade varit för regionen att vi hade förenats i ett kraftfullt yrkande gentemot regeringen och den kommande infrastrukturpropositionen.
Anf. 73 Margareta Cederfelt (M)
Herr talman! Till Krister Örnfjäder skulle jag vilja säga att det här med klädsamhet kanske är någonting att själv fundera över. Vi kan diskutera vilka banor jag har rest och inte rest efteråt. Tjustbanan har jag suttit på.
I trafikutskottet handlar det om helheten. Det handlar om prioriteringar. Det handlar om övervägande om vilka satsningar som ska prioriteras. Var gör resurserna mest nytta? Jag poängterar igen, precis som jag gjorde tidigare, att 250 miljoner kronor är en liten del av 3,6 miljarder. Kan dessa 250 miljoner investeras på andra ställen? Krister Örnfjäder är inte ensam om att påtala vikten av satsningar.
En satsning som regeringen har gjort är 200 miljoner kronor på enskilda vägar. Det finns företrädare som, precis som Krister Örnfjäder, har talat om att om inte deras vägar åtgärdas kommer de inte fram. Det finns ingen fungerande arbetsmarknad. Man kan inte ta sig någonstans.
Det är just den här helheten som jag tycker är så viktig när det gäller satsningar på infrastrukturen. Det måste finnas en nationell bedömning. Jag ser fram emot regeringens infrastrukturella proposition under våren.
Börje Vestlund har tidigare sagt: Kom inte och säg vad ni gör och skyll på den gamla regeringen!
Men den nuvarande har bara suttit i ett år, och det finns många prioriteringar som ska göras och många hål som ska fyllas.
Anf. 74 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det är intressant att höra Krister Örnfjäders uppräkning av alla infrastrukturprojekt som inte har skötts och inte har fått tillräckliga resurser, och så är det ju. Men om det bara hade varit de infrastrukturprojekt som Krister Örnfjäder räknar upp och är bekant med hade det kanske varit en matematik som hade varit lättare att få att gå ihop.
Krister Örnfjäder ifrågasätter uppenbarligen också Banverkets bedömning av dessa 250 miljoner. Banverket säger att 250 miljoner inte löser det problem som Krister hänvisar till. Västerviks kommun har ett starkt behov av att stärka kollektivtrafiken för att kunna ingå i en större arbetsmarknadsregion. 250 miljoner stärker inte Tjustbanans roll i en regionförstoring. Det kommer inte att innebära att man kan vara konkurrenskraftig gentemot vägtransporterna till exempel.
Det är detta som Banverket hänvisar till. Det ska sättas i förhållande till behovet på 3,6 miljarder. Det är många platser som har behov av ytterligare miljarder. Det arbetet pågår nu efter att Banverket har dubbelreviderat detta. Vi har fått ett underlag som innebär att ett flertal vägprojekt är skjutna på framtiden av den anledningen att det inte har funnits de resurser i de ekonomiska ramarna som många av oss har trott fanns där.
Anf. 75 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Men var det inte det ni skulle bli bättre på, statsrådet Åsa Torstensson? Jag väntar på resultat. Finn Bengtsson har pratat om hur det har behandlats i Östergötland. Jag känner till det. När jag läser tidningsrubrikerna är det en och annan moderat och centerpartist, de som är den nya majoriteten, som är de stora förespråkarna för att detta inte ska ske. 90 miljoner är småpengar, säger en moderat politiker. En annan säger att hoppet är ute. En tredje skickar brev där Linköpings kommunalråd sågar partikamrater.
Det är nog många som är skuld till det här. Jag är inte ute efter att söka dem som är skyldiga till situationen. Jag är ute efter att hitta lösningen på situationen. Det är regeringen som sitter på lösningen på situationen. Det är väl inte bara genom bolag som regeringen ska vara tydlig, utan det är väl också genom politiska beslut?
Nu har jag hört statsrådet beskriva Banverkets åsikter om hur Tjustbanan ligger till. De åsikterna fanns även innan den förra infrastrukturpropositionen lades fram. I det ursprungliga förslaget fanns det inte några 250 miljoner kronor från Banverket för att förbättra situationen för Tjustbanan. De tillkom genom ett politiskt beslut därför att det fanns en situation som man politiskt ville göra någonting åt. Nu förutsätter jag att det också finns någon form av politisk vilja ifrån alliansen där man också kan uttrycka en politisk åsikt och inte hela tiden ha den ingången att man passar till någon annan, i det här fallet Banverket, som ska vara den som avgör hur de framtida transporterna ska skötas på varje plats i Sverige.
Anf. 76 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det är alltid intressant att höra Krister Örnfjäder hänvisa till alliansregeringens riksdagsledamöter som har lovat det ena och det andra. Det hade också varit på sin plats om Krister Örnfjäder någon gång matematiskt lade ihop det vi diskuterar i dag. Krister Örnfjäder berättade inte tidigare att det fanns så stora hål i de här planerna som inte skulle vara realiserbara. Det har Socialdemokraterna aldrig berättat. Det har aldrig Krister Örnfjäder berättat. Det är de facto en del av det som vi diskuterar i dag. Tjustbanans 3,6 miljarder är en del av svaret på bristen på underhåll av stora delar av vår järnväg som inte har varit prioriterad under alla år. Vi kan räkna ett antal järnvägssträckor som behöver motsvarande miljarder. Så är det. Banverket behöver bortåt 20 miljarder för att komma i kapp bristen på underhåll.
Jag tror också att Krister Örnfjäder kan räkna och förstå sambanden. När man tittar på hela landets järnvägsstruktur ser man vilka åtaganden som nu ligger och vilket pussel vi nu måste lägga. Det är därför regeringen i budgeten för 2008 just lade in nya resurser för drift och underhåll, också till järnvägen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.