Tillstånd för uranbrytning
Interpellation 2010/11:403 av Sjöstedt, Jonas (V)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2011-05-19
- Inlämnad:
- 2011-05-19
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2011-06-09
- Sista svarsdatum:
- 2011-06-09
- Besvarad:
- 2011-06-10
Interpellationen
Interpellation
2010/11:403 Tillstånd för uranbrytning
av Jonas Sjöstedt (V)
till närings- och energiminister Maud Olofsson (C)
Det råder stor oklarhet om regeringens hållning till uranbrytning i Sverige. Företrädare för olika regeringspartiet har uttalat sig motstridigt i frågan.
För att få bryta uran i Sverige krävs att alla miljökrav uppfylls, att kommunen inte inlägger veto och att regeringen säger ja.
Hur kommer närings- och energiministern att ställa sig till en ansökan till uranbrytning som uppfyller alla miljökrav och som inte hindras av ett kommunalt veto?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:403
Webb-tv: Tillstånd för uranbrytning
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 50 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig hur jag kommer att ställa mig till en ansökan om uranbrytning som uppfyller alla miljökrav och som inte hindras av ett kommunalt veto.
Vi har diskuterat uranbrytning i kammaren vid flera tillfällen och senast i april. Den fråga som Jonas Sjöstedt nu ställer refererar till en hypotetisk ansökan.
För uranbrytning finns en omfattande tillståndsprocess som vi är bundna av. Det är regeringens uppfattning att vi har ett starkt och tydligt regelverk för hantering och utvinning av mineral. Jag anser att lagstiftningen både ger möjligheter till utveckling av nödvändiga kunskaper om vad som finns i vår berggrund och ställer skarpa krav - inte minst miljömässigt - på vad som ska uppfyllas i en tillståndsprocess. Alla ansökningar som kommer in avser jag att behandla med respekt och i enlighet med vår lagstiftning.
Anf. 51 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman och minister Maud Olofsson! Jag har ställt en rak och enkel fråga i min interpellation: Om alla villkor är uppfyllda för att bryta uran i Sverige, kommer regeringen då att ge sitt tillstånd eller inte?
Jag kan bara beklaga att jag inte får något svar på det över huvud taget:
Maud Olofsson är i dag ganska ensam bland ledande politiker om att inte kunna besvara denna fråga. Flera av hennes kolleger i regeringen besvarar den med ja; de vill ha uranbrytning i Sverige. Vi rödgröna besvarar den med nej; vi kommer inte att ge tillstånd. Den ansvariga ministern vill eller kan dock inte ge besked i denna enkla, raka och grundläggande fråga. Det verkar inte finnas någon åsikt, någon politik eller något besked att ge väljarna. Jag beklagar det. Det gör att en ny debatt om detta är nödvändig.
Om de rödgröna hade haft makten i Sverige hade vi gett beskedet att det inte blir någon uranbrytning. Det hade också varit en signal till den omfattande prospekteringsverksamhet som finns om att det inte är någon större idé; vi kommer inte att ge tillstånd för brytning.
Det är blandningen av otydlighet från ministerns sida och positiva besked från andra ministrar i Alliansen som har öppnat för den omfattande uranprospekteringen i Sverige.
Varför är vi vänsterpartister så kritiska? Jo, på grund av de stora miljörisker som är förknippade med uranbrytning. Vi har ganska låga uranhalter i den svenska malmen. Det betyder att avfallsmängderna kommer att bli stora. I många fall handlar det dessutom om avfall som innehåller annat som vi inte vill ha upp ur backen. Det kan exempelvis vara andra tungmetaller som ska deponeras under mycket lång tid med risk för läckage, till exempel i vattensystemet.
Till skillnad från annat avfall är avfallet efter uranbrytning radioaktivt. Vad händer om det läcker ut? Vad händer med vår natur? Vad händer med turismen? Vad händer med våra möjligheter och vårt rykte?
Detta är problem som finns kvar i åtskilliga generationer efter brytningen.
Uranbrytning är förknippad med stora arbetsmiljöproblem, med damm och gaser. Vi har erfarenhet från Billingen i Västergötland där miljösaneringen har kostat hundratals miljoner och fortsatt fram till våra dagar, trots att brytningen upphörde för länge sedan.
Det finns en berättigad grund till oro för att det ska bli uranbrytning i Sverige, och därför har vi rätt att få besked i frågan.
I Västerbottens län har 9 000 personer skrivit under namnlistor mot uranbrytning i Sverige och Västerbotten. Denna namninsamling har minister Maud Olofsson sagt sig inte ha tid att ta emot. Hon har inte ens fem minuter, fast hon själv bor i Västerbotten. Det är en arrogans mot människors miljömedvetande och ansvar för kommande generationer. Det tar inte så mycket tid att bromsa in några minuter på flygplatsen i Umeå eller ge besked för en mottagning på departementet i Stockholm.
Det handlar givetvis också om kärnkraften. Ska vi fortsätta ha kärnkraft är det logiskt att vi har uranbrytning med alla de miljörisker som det medför. Regeringen har öppnat för tio nya reaktorer.
Vi skulle välja att steg för steg avveckla kärnkraften i takt med att vi bygger ut ett elöverskott och de förnybara alternativ som i dag både finns och är ekonomiskt konkurrenskraftiga.
Jag ska ge ministern en chans till att svara på frågan, men jag ska formulera den på ett lite annat sätt. När andra ministrar i regeringen, till exempel Jan Björklund, säger ja till uranbrytning, företräder de då regeringens politik eller kan ministern säga: Nej, det är inte regeringens politik?
Anf. 52 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Det är bra om vi grundar diskussionen på saklighet. Sverige har en låg uranhalt i urberget. Den ligger på 0,1 procent. Det är förklaringen till varför vi inte har haft några ansökningar om uranbrytning sedan 70-talet.
Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet driver en kampanj nationellt och i Västerbotten där man hotar med att uranbrytning kommer, men så ser verkligheten inte ut.
Eftersom jag inte har haft tid att ta emot namninsamlingen har vi erbjudit tid på departementet, men det är Jonas Sjöstedt inte intresserad av. Självklart är vi intresserade av att lyssna på vad människor tycker. Det är bra att folk engagerar sig mot uranbrytning.
Centerpartiet vill inte ha uranbrytning. Anledningen till att det inte finns en regeringsståndpunkt är att det aldrig funnits någon ansökan att ta ställning till. Jag tror att Folkpartiet och Moderaterna är positiva, men Centerpartiet motsätter sig det. Det finns dock ingen ansökan hos regeringen om detta, och det är det som är det intressanta.
Det Jonas Sjöstedt inte berättar är att han vill införa kommunalt veto mot prospektering. Men då måste man titta på gruvindustrin. Är det något som driver fram tillväxten i svensk gruvnäring är det prospekteringen. Det gör att tillväxten i gruvindustrin ökar i hela Sverige, och vi får ökade skatteintäkter och inkomster. Men Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt säger att vi inte ska hålla på med detta.
Sverige är nästan världsunikt när det gäller våra möjligheter att prospektera med den kunskap vi har om berggrunden. I berggrunden finns allt möjligt, uran och annat. Jag har frågat Jonas Sjöstedt förut: Hur ser den borr ut som ska ta sig ned genom jordytan och ta sig förbi uranet? Den finns inte. Borrar man i jorden kommer det upp både uran och andra mineraler.
Poängen med prospekteringsverksamheten är att vi har fått ökad kunskap och ökade möjligheter att ha gruvverksamhet i Västerbotten och runt om i Sverige.
Det vore hedersamt av Jonas Sjöstedt att berätta för medborgarna, som är beroende av gruvindustrin, att detta inte kommer att vara möjligt framöver eftersom ni kommer att dra ned på ambitionen att bygga Sveriges mineralindustri. Det är ju vad ni egentligen säger.
När det gäller uranbrytning finns det ett kommunalt veto. Det är ni också tveksamma till. Det finns särskilda miljökrav för uran. Lagstiftningen är enormt strikt.
Jag kan försäkra Jonas Sjöstedt att Centerpartiet kommer att vara mot uranbrytning i varenda kommun. Vi har drivit fram beslut i kommuner där man säger nej.
Det viktiga är dock att det inte finns några sådana ansökningar att ta ställning till, och därför har regeringen inte heller fattat något sådant beslut.
Det har inte kommit någon sådan ansökan sedan 70-talet. Jonas Sjöstedt försöker skrämma västerbottningar och andra med att det kommer uranbrytning, vilket inte är med verkligheten överensstämmande.
Vi kommer att ställa om energisystemet mot det förnybara. Jag har precis haft en debatt om detta. Det är vår huvudsakliga inriktning för att minska beroendet av kärnkraft, och jag har tagit ansvar för den politiken.
Jag är dock angelägen om att vi också ska ha goda förutsättningar för svensk gruvnäring. Vi har mycket tillväxt att vinna om vi fortsätter ha en öppen och bra prospekteringsverksamhet.
Anf. 53 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Maud Olofsson säger att Centerpartiet kommer att försöka använda det kommunala vetot. Det litar jag på. Problemet är att Centerpartiet verkar ha en politik i Stockholm och en i kommunerna. Att då inte kunna säga att Centerpartiet kommer att gå emot uranbrytning i regeringen är ganska anmärkningsvärt. Det tyder på att man har en sorts dubbel bokföring i denna fråga.
Det vore rimligt att statsrådet tar sig fem minuter och träffar dem som står bakom namninsamlingen. Det är klart att de vill tala med dig; du är ansvarig. Det vore rimligt att ge dem tid att göra det.
Maud Olofsson slarvar med fakta. I den förra debatten vi hade påstod statsrådet att vi är för att förbjuda uranprospektering i Sverige. Det är inte sant. I denna debatt påstår statsrådet att vi är för att införa kommunalt veto mot prospektering. Det är heller inte sant. Vi har aldrig motionerat om det från Vänsterpartiet.
Det vi har motionerat om är ett kommunalt veto när undersökningstillståndet specifikt gäller uran. Det innebär givetvis inte att en prospektering förbjuds om man råkar få upp en bråkdel uran när man borrar efter annat. Det finns ingen som någonsin har påstått något sådant. Det är en fullständigt konstruerad argumentation vars huvudsakliga syfte verkar vara att få minuterna att gå så att man inte behöver svara på den fråga som ställts, nämligen: Tycker ministern att det ska ges tillstånd till uranbrytning eller inte?
Då kan man inte stå och hitta på politik för andra partier för att slippa svara på frågan.
Detta är inte den enda gång som ministern har varit slarvig med fakta i denna debatt. I den förra debatten vi hade om uranbrytning med anledning av en interpellation från Lise Nordin säger statsrådet: "Sverige bestämmer naturligtvis över sitt eget uran." Men det stämmer inte.
Artikel 52 i Euroatomfördraget, en del av EU:s primärrätt, stadgar att det i praktiken är EU:s förvaltningsorgan som har optionsrätt och bestämmanderätt över det klyvbara materialet. Jag citerar ur den nämnda artikeln: "Försörjningen med malmer, råmaterial och speciella klyvbara material skall i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel säkerställas enligt principen om lika tillgång till resurserna och genom gemensam försörjningspolitik." Vidare står det att det upprättas "en byrå; denna skall ha optionsrätt till malmer, råmaterial och speciella klyvbara material". Den ska också ha "ensamrätt att ingå avtal om leverans av malmer, råmaterial och speciella klyvbara material från länder inom eller utom gemenskapen". Det gäller alltså eget producerat uran eller importerat material.
Det är Euroatoms energiförsörjningsorgan som har den absoluta bestämmanderätten enligt EU:s fördragstext. Att ministern då kan påstå i kammaren att vi bestämmer själva menar jag tyder antingen på okunskap eller på ignorans i förhållande till det regelverk som vi är underställda inom Europeiska unionen. Jag skulle gärna vilja ha ministerns kommentar till det.
Frågan kvarstår. Regeringen har öppnat för att bygga tio nya reaktorer i Sverige. Det finns en logik i att om man har kärnkraft bryter man sitt uran. Då tar man de fulla miljöriskerna. Vi har gett besked om att vi stegvis kommer att avveckla kärnkraften. Därför menar jag att vi också har en helt annan tyngd när vi säger att vi väljer bort att bryta uranet i Sverige. Där går skiljelinjen mellan regeringen, som kan tänka sig fortsatta kärnkraftssatsningar, och oss i den rödgröna oppositionen. Vi vill ha en politik för avveckling av kärnkraften.
Nu säger Centerpartiet att vi får se hur det blir. Marknaden får i praktiken bestämma. Det verkar gälla både uranbrytning och kärnkraft. Det påminner mig om ett gammalt kungligt ordspråk från
Mosebacke Monarki
. Kung Sune hade som ordspråk: "Går det, så går det". Det verkar vara regeringens politik när det gäller både kärnkraft och uranbrytning.
Anf. 54 Helena Lindahl (C)
Herr talman! Maud Olofsson! Jonas Sjöstedt! Jag tycker att det är bra att vi har en kartläggning av vad vi har i berggrunden i Sverige. Jag tror att vi har en av världens bästa kartläggningar just av mineraler i berggrunden. Det är inte någon nackdel.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Vänsterpartiet vill ha ett kommunalt veto mot just uranprospektering. Jag förstår egentligen inte riktigt hur det ska gå till i praktiken, om jag ska vara ärlig. Ska vi förbjuda prospekteringsföretag att ta upp borrkärnor där flera mineraler följer med upp samtidigt? Det kan man inte ha koll på i förhand. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till.
Vi har ett kommunalt veto när det gäller uranbrytning i dag. Vi har också en stark miljölagstiftning. Det kommunala vetot kom till för ungefär 40 år sedan, och det gjordes för att stoppa en uranbrytning i Ranstad - om jag inte minns fel.
Jag är personligen inte för uranbrytning. Men jag har en tilltro till våra lokala politiker. Det har Centerpartiet haft i snart 40 år när det gäller just denna fråga. Jag gick med i Centerpartiet därför att jag tror på lokal kraft. Jag tror också på att makten ska komma underifrån, och jag litar på mina lokala företrädare ute i kommunerna.
Jag skulle vilja ge ett råd till Jonas Sjöstedt. Han skulle kunna uppmana sina lokala politiker runt om i Sverige att skriva lokala motioner just mot uranbrytning.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att du, Jonas Sjöstedt, säger att du inte litar på de företrädare som finns ute i kommunerna. I 40 år har Vänsterpartiet litat på sina kommunala företrädare. Nu säger ni: Det gör vi inte längre, för nu ska pappa staten komma in och säga att vi inte ska bryta uran och att de kommunala företrädarna inte kan ha detta ansvar trots att de har haft det länge!
Jonas Sjöstedt! Jag måste säga att det är ett riktigt underbetyg till våra kommunala politiker. Det skriver inte jag under på.
Anf. 55 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Låt oss börja i energipolitiken, för det är ändå där det börjar. Ska vi minska beroendet av kärnkraften eller ska vi öka det? Regeringen har sagt att vi ska minska beroendet av kärnkraften. Jag upprepar detta. Det står i en proposition som vi har tagit ställning till. Om man minskar beroendet av kärnkraften minskar man också beroendet av de råvaror som kommer till kärnkraften.
Det är ingen - utom möjligen Jonas Sjöstedt och någon miljöpartist - som tror att det kommer att byggas tio nya reaktorer. Det finns inte på kartan. Däremot har vi öppnat för att byta reaktorer mot nya om det finns någon som är beredd att investera i detta. Det är den första grunden.
Det som händer nu - återigen - är att vi bygger det förnybara. Vi bygger det tredje benet. Om man ska kunna minska beroendet av kärnkraften måste man ha någonting annat i stället. Vi kan inte ställa människor på bar backe eller säga åt svensk basindustri att tyvärr har vi inte tillräckligt med el i år. Det går inte att göra så. Om man är ansvarsfull politiker måste man berätta sanningar, och man måste göra saker steg för steg. Jag tror att det är viktigt att vi ger denna tydlighet till svensk basindustri och talar om att det är på det sättet.
Jonas Sjöstedt menar att det Vänsterpartiet säger är att man ska ha ett kommunalt veto mot uranbrytning. Det är ju samma sak! Vad skulle hända om jag säger det? Ingen skriver väl att de letar efter uran. Det skulle inte hända någonting. Sedan hittar man kanske uran. Vad gör vi då? Det är precis som Helena Lindahl säger: Vad gör vi om de hittar uran? Ska man ha rapporteringsskyldighet? Hur mycket uran måste de hitta för att det ska bli rapporteringsskyldigt? Hur ska det gå till?
Det enda sunda i det här är att stå fast vid det som Centerpartiet har drivit under lång tid, nämligen det kommunala vetot. Vi har ingen skild politik på nationell och lokal nivå. Vi tycker inte att man ska ha uranbrytning i Sverige. Men regeringen har aldrig tagit ställning till frågan, för det finns ingen ansökan. Vi har lite olika åsikter i partierna. Men regeringen har alltså aldrig tagit ställning till någon ansökan, och det finns ingen ansökan. Jag ser inte heller framför mig att det kommer att komma en ansökan inom de närmaste åren. Jag har i alla fall inte någon sådan information.
När det gäller EU är det Sverige, och varje nation, som bestämmer detta. Det här är ingen EU-fråga. Den finns i fördraget, men i grunden är det varje land som bestämmer vad man gör med sina urantillgångar. Så är det också när det gäller andra. Man säger att det finns strategiska resurser i Europa, men det finns det på många områden. Varje land bestämmer. Det finns ingen EU-myndighet som kan komma till Sverige och säga: Nu ska ni bryta uran!
Det är viktigt att säga detta, för Jonas Sjöstedt leker med sanningen - om jag ska uttrycka mig milt. Han försöker att både skrämma upp människor i Västerbotten och på andra ställen och att komma med osanningar för att stärka sin egen sak.
Det viktiga att säga är att Jonas Sjöstedt i nästa steg kommer att hindra svensk gruvbrytning. Han kommer att försvåra för svensk gruvindustri att verka i Sverige därför att han kommer att krångla till reglerna - inte bara när det gäller det kommunala vetot för uran utan också på andra områden med miljölagstiftning och annat.
Det svensk gruvindustri säger till mig är att det som gäller prospektering nu är otroligt bra eftersom vi har en sådan kunskap. I Malå har vi en källa till kunskap som hela världen efterfrågar tack vare att vi har öppnat prospekteringen såsom vi har gjort. Det växer fram jobb i norra Sverige. Detta hotas om Jonas Sjöstedt skulle få sin vilja igenom. Det är detta som är viktigt att veta för västerbottningarna, som också har skrivit på namnlistorna: Jonas Sjöstedt spelar med dubbla kort - som vanligt, skulle jag vilja tillägga. Han talar inte om att det är svensk gruvindustri han vill åt.
Anf. 56 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Anfall är bästa försvar, brukar det sägas. I brist på svar på en enkel fråga får man höra vilda utfall åt olika håll här om att jag skulle vilja attackera svensk gruvnäring i största allmänhet genom att inte vilja att man alltid tillåter prospekteringstillstånd som siktar på uran i vissa kommuner.
Jag tycker att det resonemanget både är överdrivet och faller på sin egen orimlighet. I flera led har dessutom Maud Olofsson framfört direkta osanningar på området, inte minst här i kammaren, om Vänsterpartiets politik. Jag tycker att det tyder på en viss desperation.
Jag har frågat efter regeringens och ministerns åsikt i frågan. Jag beklagar att vi inte kan få den. Det är en grundläggande brist på politiska besked.
Jag häpnar också över ministerns tolkning av artikel 52 i Euroatomfördraget. Jag har aldrig påstått att EU kan tvinga oss att bryta uran. Det kan inte EU. Men artikel 52 säger att när någon bryter uran är detta uran underställt optionsrätten inom Europeiska unionen. Det är det jag har tagit upp. Bestrider ministern detta? Menar ministern att vi är undantagna från artikel 52 i Euroatomfördraget? Det skulle jag vilja ha ett besked om.
Vi är för att bygga ut alternativen, att vi ska ha ett överskott av energi och att vi steg för steg ska avveckla kärnkraften på ett ansvarsfullt sätt. Det skiljer oss från regeringen som inte har en så tydlig strategi som vi har.
Jag tycker också att frågan om kommunalt veto är lite märklig. Centerpartiet vill ha ett kommunalt veto mot vindkraft, men man kan inte tänka sig att ha ett kommunalt veto mot prospektering efter uran. Jag tycker att det är en lite märkligt prioritering.
Nu har dessa 9 000 personer skrivit på den här namninsamlingen. Representanter för dem hade hoppats att få träffa Maud Olofsson och diskutera frågan med henne. Det får de inte göra. Jag beklagar det. Där på bänken i den där pärmen ligger de 9 000 namnen. Det är framför allt människor från Norrlands inland som har skrivit på de här listorna. Efter den här debatten har Maud Olofsson alla möjligheter att ta emot de här namnlistorna från mig utanför kammaren och på det sättet visa respekt för de 9 000 människor som har protesterat mot planer på uranbrytning i Sverige.
Anf. 57 Helena Lindahl (C)
Herr talman! Jag ber om ursäkt för min röst. Jag har inte druckit whisky, utan jag har tyvärr blivit förkyld.
Jag kan inte låta bli att kommentera det Jonas Sjöstedt sade. Vi vill inte ha ett förbud mot uranprospektering eftersom vi tror att det kan lägga en död hand över annan prospektering. Som vi sade tidigare vet vi inte hur man på förhand ska kunna veta vilka mineraler som följer med upp när man tar upp en borrkärna. Ska vi på förhand säga att man inte får ta upp uran? Hur ska man kunna förhindra det? Vi vet ju att det finns andra mineraler som brukar följa med där uran finns.
Sedan finns det en annan sak som jag antar att Jonas Sjöstedt inte kommer att kunna svara på i dag, men jag är fortfarande väldigt nyfiken. Om det kommunala vetot har stoppat uranbrytning i nästan 40 år, varför tror då Jonas Sjöstedt inte att det fungerar i dag? I 40 år har Jonas Sjöstedt litat på sina kommunala företrädare, men i dag står Jonas Sjöstedt i talarstolen och säger att han egentligen inte litar på sina kommunala företrädare och därför måste pappa staten ta över ansvaret. Som jag sade tidigare är det ett verkligt underbetyg till alla de vänsterpartister och andra lokala politiker som verkar i våra kommuner. Jag antar att vi kanske får ta den diskussionen en annan gång, men det gör mig både upprörd och förvånad.
Anf. 58 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Det är regeringens åsikt att vi har en tillräckligt bra lagstiftning för att klara ansökningar av det här slaget. Det finns inte en massa ansökningar om uranbrytning nu. Det är inte sant. Det finns prospektering och undersökningar, men det finns inte några ansökningar om uranbrytning. Jag återkommer till att Jonas Sjöstedt försöker skrämmas med att det kommer att bli uranbrytning.
Jag stöder Helena Lindahls inställning här när det gäller det kommunala vetot. Vi litar på våra kommunala företrädare. Det kanske inte Jonas Sjöstedt gör i sitt parti. Jag är partiledare för Centerpartiet, och jag litar på våra kommunala företrädare i den här frågan.
Det finns ingen inom EU som kan tvinga ett land till någonting. Det här är en lagstiftning som gör att vi själva bestämmer om vi vill ha uranbrytning eller inte. Försök inte säga någonting annat!
När det gäller namninsamlingen tycker jag naturligtvis att det är jättebra att människor engagerar sig, men det måste ske på riktiga grunder och med ett riktigt faktaunderlag. Och där sprider Jonas Sjöstedt fel fakta. Jag har tagit upp Jonas Sjöstedts och Vänsterpartiets inställning när det gäller förprospektering av uran och den kommunala vetorätten, och det har jag gjort därför att jag vill tala om för medborgarna att han spelar med dubbla kort. Jonas Sjöstedt berättar inte att det här är ett hot mot svensk gruvindustri. Det är därför jag tar upp det. Det är klart att Jonas Sjöstedt inte vill höra det. Det är klart att Jonas Sjöstedt inte vill berätta på hemmaplan att han vill motarbeta svensk gruvindustri eftersom den är viktig för Västerbotten. Men jag vill berätta det därför att de ska veta att Vänsterpartiet sysslar med falsk marknadsföring.
Omställningen till det gröna är framtiden. Det kommer mer vindkraft, mer bioenergi och mer kraftvärme i Västerbotten, och det gör det tack vare regeringens energipolitik. Det handlar inte om mer uranbrytning utan om mer förnybart.
