Tillit till regeringsmakten
Interpellation 2025/26:570 av Patrik Björck (S)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2026-06-17
- Överlämnad:
- 2026-06-18
- Anmäld:
- 2026-06-22
- Svarsdatum:
- 2026-08-11
- Besvarad:
- 2026-08-11
- Sista svarsdatum:
- 2026-08-11
Interpellationen
till Statsminister Ulf Kristersson (M)
Den nuvarande mandatperioden har präglats av diskussioner om lämpligheten i statsråds agerande i olika situationer.
Det har gällt såväl statsministern som andra statsråd. Det har gällt en mängd olika förhållanden som till exempel aktieaffärer, hur tjänstebostäder hanteras, tillsättningar och avsättningar av generaldirektörer, vänskapskorruption med mera.
Oavsett hur man bedömer de enskilda händelserna väcker detta en oro för att respekten för regeringsmakten kan skadas.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsminister Ulf Kristersson:
Vad avser statsministern att vidta för åtgärder för att tilliten till regeringsmakten ska kunna stärkas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:570
Webb-tv: Tillit till regeringsmakten
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 136 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Fru talman! Patrik Björck har frågat statsministern vilka åtgärder statsministern avser att vidta för att tilliten till regeringsmakten ska kunna stärkas. Interpellationen har överlämnats till mig.
Jag svarar på interpellationen eftersom jag har ansvar för finansmarknadsregleringen, där lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument ingår och för myndigheten Statens fastighetsverk.
Utöver lagen och förordningen (2018:2014) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument finns Regeringskansliets riktlinjer. Promemorian Intressekonflikter för statsråd (SB PM 2021:3) innehåller beskrivningar av olika jävsgrunder, bland annat delikatessjäv, samt information om hur man bör agera för att undvika intressekonflikter.
När det gäller finansiella instrument finns också promemorian Innehav av finansiella instrument (SB PM 2019:3). Promemorian belyser risken för jäv och andra intressekonflikter vid innehav av finansiella instrument. Den innehåller också information om hur och när sådana innehav ska anmälas i enlighet med lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument. En reviderad promemoria beslutades den 8 december 2025.
Därutöver finns Regeringskansliets etiska riktlinjer, som bland annat handlar om jäv. Dessa uppdaterades den 2 juni i år.
Statsrådens och statssekreterarnas anmälningar av finansiella instrument sammanställs i en förteckning över deras innehav. Förteckningen är offentlig och skapar därmed förutsättningar för insyn och granskning.
Av främst säkerhetsskäl är Sveriges statsministrar sedan 1995 rekommenderade att bo i Sagerska huset. Statsministern har också tillgång till Harpsund. Båda fastigheterna ägs av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. En statsministerbostad ska med högt ställda krav på säkerhet vara en bostad för statsministern och hans familj samt ge goda möjligheter till representation.
För att upprätthålla allmänhetens förtroende är det naturligtvis viktigt att löpande se över de regler och rutiner som finns. Det kan inte uteslutas att ytterligare åtgärder kan bli aktuella i framtiden.
Anf. 137 Patrik Björck (S)
Fru talman! Tack för svaret, finansmarknadsministern! Jag är dock precis lika upprörd som Eva Lindh över att statsministern inte är här och svarar på frågor som hör till hans ansvarsområde.
Interpellationen har överlämnats till mig, sa Niklas Wykman. Det är så det brukar låta när statsråden får ta över jobbet från statsministern för att statsministern kanske föredrar sin sommarledighet med familj, släkt och vänner. Kanske är de på någon herrgård någonstans, vad vet jag. I och med det ifrågasätter regeringen riksdagens bedömning. Det är möjligt för regeringen att göra det, men det är inte önskvärt.
Sedan anger, vilket är mer ovanligt, finansmarknadsministern ett skäl till att just han skulle svara på statsministerns frågor och därmed ta över ansvaret för regeringen. Det är att han ansvarar för en lag om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav.
Vidare hänvisar Niklas Wykman till en mängd andra dokument som tydligt faller under statsministerns, Statsrådsberedningens och Regeringskansliets ansvar. Det är möjligt att Niklas Wykman är ansvarig för någon lag där det här ingår, men sedan ansvarar faktiskt statsministern för övriga dokument som finansmarknadsministern hänvisar till.
Tittar man på regeringens hemsida efter vem som har ansvar för olika frågor ser man väldigt tydligt att det är Statsrådsberedningen, där statsministern är chef, som ansvarar för de här frågorna. Att finansmarknadsministern har ansvar för finansmarknaden och spel må vara hänt, men det här är djupt olyckligt.
Det innebär att min fråga om vilka åtgärder som statsministern avser att vidta för att tilliten till regeringsmakten ska kunna stärkas bara besvaras genom att diskutera reglerna kring försumlighet när det gäller aktieaffärer, som den borgerliga regeringen excellerar i. Det är egentligen inte det jag frågar efter.
Jag tog upp det som ett av många exempel, där den nuvarande regeringen, där statsministern har ansvar, har agerat på ett sådant sätt att tilliten till regeringsmakten föröds. Det är precis som Eva Lindh sa i föregående debatt: Det handlar om demokratin.
Vi har en regering som leds av en statsminister som agerar på ett sådant sätt, och som är ansvarig för en regering som agerar på ett sådant sätt, att tilliten till regeringen föröds. Min fråga var då hur man skulle kunna stärka den.
Det är naturligtvis orättvist att skicka fram ett juniort statsråd att ta statsministerns ansvar. Det är orättvist att utsätta Niklas Wykman för det. Det inser jag, fru talman. Men nu har regeringen valt att göra så, och då får jag vända mig till Niklas Wykman med mina frågor.
Niklas Wykman är ju känd för sin humor. Han sa att han är ansvarig för Statens fastighetsverk, och sedan sa han så här: ”En statsministerbostad ska med högt ställda krav på säkerhet vara en bostad för statsministern och hans familj samt ge goda möjligheter till representation.” Det har han ju helt rätt i. Statsministerns familj har genom sitt privata engagemang i näringslivet använt statsministerns bostad för representation.
Man får ändå ge Niklas Wykman en eloge, för det här är faktiskt ganska lustigt uttryckt. Det är just representationen i Sagerska huset det handlar om. Statsministerns familjs privata affärsintressen har ställt huset öppet och möjliggjort representation. Men det kan omöjligtvis vara det som var meningen med orsaken till att statsministern ska bo i en statsministerbostad.
Är det statsministerns privata affärsintressen som ska ges möjlighet till representation i Sagerska huset, Niklas Wykman?
(Applåder)
Anf. 138 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Fru talman! Det är slutet på mandatperioden, och det ankommer givetvis inte på mig att fullt ut recensera mina politiska motståndare eller för den delen dem som spelar i samma lag. Men om jag ändå skulle ta mig friheten lite grann är jag övertygad om att Patrik Björck bidrar på ett konstruktivt sätt till den demokrati som han säger sig vilja värna.
Medan jag är junior och humorlös – eller om jag nu hade humor – måste jag säga att Patrik Björck är ytterligt slagkraftig och bra för det demokratiska samtalet och lockar säkert en och annan som lyssnar.
Däremot är det inte säkert att substansen alla gånger håller samma höga nivå som den retoriska framställningen. Det finns väl de som en och annan gång har köpt en lott av något slag. Då menar jag inte nödvändigtvis en sådan där socialdemokratisk lott, utan det kan vara vilken lott som helst, till exempel en trisslott. Sedan när man har skrapat lite på ytan kvarstår kanske mest besvikelse. Riktigt så dramatiskt som Patrik Björck vill göra gällande är det trots allt inte.
Däremot ställer Patrik Björck en synnerligen allvarlig och viktig fråga, som jag också avser att besvara, om förtroendet för regeringsmakten, eller kanske till och med för staten Sverige. Om man vill att det ska vara starkt måste man enligt min uppfattning lyckas med sina viktigaste åtaganden – göra det som är allra viktigast för att medborgarna ska leva i ett tryggt, stabilt och framåtsyftande land som ger människor goda förutsättningar att leva sitt liv på ett bra sätt.
Min bedömning är att vi efter att Magdalena Andersson hade suttit i regeringen i åtta år tog över ett Sverige som inte var i det skicket. Vi såg förlorad kontroll över gränserna och stora brister i folkbokföringen. Vem var egentligen i det här landet? Kriminaliteten var mycket hög. Under många år hade vi, sett till bnp per capita, en ekonomisk utvecklingstakt som var bland de sämsta i hela Europeiska unionen. Det handlade om allvarliga brister i kärnan gällande statens ansvar att säkra landets gränser, hålla reda på vem som befinner sig i landet, se till att vi förebygger och motar brott och se till att brottslingar sitter inne och att hederliga människor kan vistas tryggt ute på gator och torg. På så många områden brast Magdalena Andersson – av slarv, okunnighet, bristande prioriteringar eller vad det nu kunde vara. På område efter område var Sverige inte välskött.
Jag håller med Patrik Björck om att förtroendet för landet måste värnas. Det allra viktigaste för att värna det förtroendet är såklart att staten i sina grundfunktioner fungerar, tjänar medborgarnas intresse och tillhandahåller en trygghet att lita på: att brott utreds, att brottslingar sitter inne och att det inte är gängen som dikterar villkoren på gator och torg utan den här församlingen som stiftar de lagar och regler som ska gälla.
Vi tog över ett Sverige som inte fullt ut var i skick att möta legitima anspråk från medborgarna. Vi är inte riktigt framme, men mycket har gått i rätt riktning. När Magdalena Andersson styrde gick ekonomin ned och brottsligheten upp. När Ulf Kristersson är statsminister går ekonomin upp och brottsligheten ned. Om man vill att människor ska ha förtroende för regeringen lovar jag, Patrik Björck, att det är mycket bättre nu än det var då.
Anf. 139 Patrik Björck (S)
Fru talman! Nu tror jag att Niklas Wykman hamnade lite i gungning, för nu höll han sitt slutanförande i sitt andra anförande. Niklas Wykman är känd för att avsluta sina interpellationsdebatter med att prata om helt andra frågor än dem som interpellationen gäller. Nu kanske vi slipper det slutanförandet, och Niklas Wykman kan använda sitt slutanförande till att prata om det som interpellationen handlar om. Det skulle jag vara tacksam för.
Men om vi ändå ska ta upp den tråden säger Niklas Wykman ”min bedömning är”, och så berättar Niklas Wykman vad hans bedömning är när det gäller svensk ekonomi. Nu har jag tyvärr inte med mig Finanspolitiska rådets senaste rapport, för jag trodde inte att vi skulle diskutera finanspolitik. Men jag hade kunnat ta med mig den, för jag kan konstatera att Finanspolitiska rådet inte delar Niklas Wykmans bedömning om det strålande med svensk ekonomi och hur den sköts. Niklas Wykman har naturligtvis rätt till sin bedömning, men det är väl bara några stycken, typ så många som det finns statsråd, som delar den bedömningen. I övrigt görs det nog helt andra bedömningar av svensk ekonomi.
Det här med hur en regeringsmakt tappar i förtroende hos befolkningen handlar faktiskt väldigt mycket om demokratins grunder. Jag skulle kunna läsa ur en borgerlig tidnings ledarartikel från i somras. Där säger man att människor ifrågasätter statsministerns omdöme och integritet; detta är något han har krattat för upprepade gånger. Det rör sig om en borgerlig ledarskribent. Man tar upp den här lägenhetsaffären när statsministern var socialborgarråd och pratar om all vänskapskorruption som förekom i den affären.
Sedan konstateras att den affären nu fortsätter in i den så kallade Fållöknastiftelsen, där statsministern har egna personliga och privata intressen. Man äger den här herrgården, som man hyr ut till en stiftelse, och det finns ett sammelsurium av olika vänskapskontakter. Man stöder varandra på olika sätt och har till exempel styrelsemöten i statsministerns tjänstebostad och liknande.
I en borgerlig ledarartikel beskrivs att detta är ett riktigt stort problem. Det handlar inte bara om att man får folk att arbeta gratis för den här stiftelsen. Det kan diskuteras; sådant kan väl finnas. Men man gör det genom att locka med ett bra nätverk. Om du kommer och hjälper statsministern att renovera hans bostad får du tillgång till ett bra nätverk, skriver man. Det kan dessutom konstateras att några av dem som hjälpte till med att renovera statsministerns bostad sedan fick höga statliga jobb eller befattningar.
Det är klart att detta är väldigt anmärkningsvärt, tycker den här borgerliga ledarskribenten, som skriver en upprörd artikel om statsministerns agerande och också beskriver det som att detta är en tråd, en tendens – något som har följt statsministern under hela hans politiska gärning, långt innan han blev statsminister. Man använder dessutom ett urgammalt citat för att visa på detta: ”Caesars hustru får inte ens misstänkas.” Man säger att det citatet har levt i 2 000 år och kan användas för att beskriva förtroendet för Sveriges statsminister.
Det är klart att detta är oerhört allvarligt, Niklas Wykman. Det skulle vara väldigt bra om Niklas Wykman nu kunde förklara för mig, ledamöterna, dem som lyssnar och tv-tittarna hur regeringen ska göra för att återställa förtroendet. Bara det och ingenting annat skulle jag vilja ha svar på.
(Applåder)
Anf. 140 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Fru talman! Jag satt kvar till dess att applåden för Patrik Björcks brandtal hade ebbat ut så att det inte kunde misstänkas vara för min entré i talarstolen som applåden gavs. Jag tror nämligen inte att det var syftet.
Patrik Björck säger att jag gör en egen bedömning av svensk ekonomi. Om man tittar på det val som ligger framför oss och frågan om förtroende är det klart att det ligger i svenska folkets händer att värdera och välja. Antingen tycker man att den typ av anklagelser som Patrik Björck riktar eller den typ av saker han beskriver som han tycker är fel är det som kommer att väga tyngst, eller så tycker man att det är det facit som finns och som man kan utvärdera när det gäller de två statsministerkandidater som står till förfogande.
Är det, som med Magdalena Andersson, förlorad kontroll på en rad områden och svag ekonomisk tillväxt i Sverige trots global högkonjunktur? Är det misslyckandena när det gäller folkbokföringen och vetskapen om vem som befann sig i Sverige, den dåligt fungerande – får man väl ändå säga – migrationspolitiken och hur brottsligheten under Magdalena Anderssons år i regeringen åt sig in i Sverige, både på djupet och på bredden, och skapade en lång rad problem?
Eller har man större förtroende för ett ledarskap som har tryckt tillbaka den här kriminaliteten? Det finns fortfarande stora problem efter många år av det som ledande socialdemokrater själva har beskrivit som att de var naiva – jag tror att det är det ord som ofta har använts – inför samhällsutvecklingen. Har man större förtroende för den här regeringen, som har vänt utvecklingen? Det är fortfarande inte till en position som det går att vara nöjd med, men det är väsentligt bättre än när Magdalena Andersson bestämde; utvecklingen går åt rätt håll. Den här kammaren ska snart rösta om ytterligare sådana åtgärder.
Tillbaka till den egna bedömningen. Råder det mörker som Patrik Björck beskriver, eller förhåller det sig på ett annat sätt?
EU-kommissionen är en i sammanhanget oberoende part som bedömer ländernas ekonomiska utveckling. Enligt deras prognoser har Sverige just nu ungefär tre gånger så hög ekonomisk tillväxt som till exempel Tyskland och Italien, med halva deras inflation, och dubbelt så bra ekonomisk utveckling som genomsnittet i EU eller euroländerna, med halva inflationen.
Sverige sticker alltså ut på ett unikt sätt genom att ha fått fart på ekonomin och besegrat inflationen. Samtidigt har vi åtgärdat det som kanske var Magdalena Anderssons största misslyckande, i hård konkurrens, nämligen kriminaliteten. Där tappade man kontrollen över grundläggande samhällsfunktioner och lät de kriminella äta sig djupt in i våra samhällen, förstöra många människors liv och skapa en väldigt stor otrygghet och oro i det svenska samhället.
Grundfrågan i Patrik Björcks interpellation handlar om förtroende. Människor värderar förstås detta själva. Men att ha en statsminister som löser problem i stället för att skapa dem, att ha en statsminister som leder landet mot den bästa ekonomiska utvecklingen i stället för den sämsta, att ha en låg inflation i stället för över 10 procent, som det en gång var, och att man bekämpar brott i stället för att skapa förutsättningar för dem inger förstås mer förtroende än alternativen. Det är min bedömning.
Anf. 141 Patrik Björck (S)
Fru talman! Min bedömning är som sagt att Niklas Wykman har humor. Det står jag fast vid, ingenting annat.
Sedan är det lite spännande: Har man förtroende? Niklas Wykman säger att folk borde ha förtroende för den skickliga regering som vi har nu. Men det har de ju inte! Statsministern har urdåligt förtroende.
Nu ska man förstås inte gå händelserna i förväg, och vi får se vad valresultatet blir. Men jag vet att det är kris och skräck i det moderata partiet för att regeringen har så otroligt dåligt förtroende hos folk. Det är kris och skräck bland ledande moderater. Även ute i kommunerna är man skräckslagen över det låga förtroende som regeringen i allmänhet och specifikt statsministern har. Om Niklas Wykman tycker att det är bra att mäta förtroendet blir det alltså lite lustigt.
Niklas Wykmans förkärlek för att prata om något helt annat än interpellationen handlar om är väl känd. Nu var det folkbokföringen som kom upp som ett sådant exempel.
Jag har haft förmånen att sitta i skatteutskottet under den här mandatperioden. Där har vi efterfrågat den utlovade folkbokföringsreformen. Man skulle räkna varenda tandborste, tror jag att man sa, men man har faktiskt inte gjort någonting. Man lovar och lovar, och så gör man ingenting. Det är väl inte så konstigt att folk inte har förtroende för regeringen eller för den som leder regeringen, i det här fallet statsministern.
Vi får väl se om Niklas Wykman kan hålla sig till detta i sitt slutanförande. Frågan är viktig och kan inte skojas bort. Det är viktigt att institutionerna – regeringen, oavsett politisk färg, och statsministern som institution – har högt förtroende för att demokratin ska överleva.
(Applåder)
Anf. 142 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Fru talman! Patrik Björck har enligt min bedömning inte rätt om den ekonomiska utvecklingen. Jag tror mer på EU-kommissionens bedömning än på Patrik Björcks.
Han har definitivt inte rätt när det handlar om att återskapa ordning och reda i folkbokföringen. Mer om detta och om vad som händer på området kan Patrik Björck och alla intresserade läsa på regeringens hemsida. I en tidigare interpellationsdebatt gick jag igenom de förändringar som har vidtagits för att vi ska ha bättre och tydligare riktlinjer med transparens och ordning och reda. Patrik Björck satt i kammaren då och hörde allt, så jag avser inte att upprepa det. Det som möjligtvis kan sägas är att detta inte är första gången som sådana här saker diskuteras. Men upprördheten verkar stor nu.
Jag kan läsa lite tidningsrubriker från tidigare S-regeringstider: ”Minister satsar på vapen och tobak.” ”Bolund om Investor-aktierna: Jag köpte dem inte själv.” ”Nya ministern vägrar lämna ut list över sitt aktieinnehav.” ”MP-ministrar placerar i kol och oljefonder.” ”S-ministrarnas fondklipp – hon har överlägset störst portfölj.” ”Politikerna kände inte till placeringarna – ser över innehaven.” ”Så placerar regeringen sina pengar.” Allt detta gäller S-regeringar.
När det kommer till bostäderna: Göran Persson
träffade enligt medierna den bygginspektör som skulle bevilja byggstart för hans privata gård och serverade lunch på Harpsund. Göran och Anitra gifte sig på Harpsund. Den tidigare S-ministern Björn Rosengren – jag tror att han då var något slags näringslivskonsult – gifte sig på Harpsund efter att han hade lämnat ministerjobbet. Ingvar Carlsson arrangerade enligt medierna bröllopsfest för sin dotter på Harpsund. Och något som kanske verkligen skaver i hjärtat på Socialdemokraterna: Paret Erlander ska enligt medieuppgifter ha arrangerat studentfester på Harpsund när det begav sig.
Att kasta sten är sällan bra. Att göra det i glashus är ännu sämre, Patrik Björck.
(Applåder)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
