Tillbakadragande av långsiktigt utvecklingsbistånd
Interpellation 2025/26:265 av Olle Thorell (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-19
- Överlämnad
- 2025-12-22
- Anmäld
- 2026-01-13
- Svarsdatum
- 2026-01-20
- Besvarad
- 2026-01-20
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Regeringen har nyligen beslutat att Sverige ska avsluta sitt långsiktiga utvecklingssamarbete med fem länder – Bolivia, Liberia, Moçambique, Tanzania och Zimbabwe. Samtidigt har regeringen meddelat att tre svenska ambassader i dessa länder ska läggas ned.
Beslutet innebär ett tydligt brott med Sveriges långvariga biståndspolitiska inriktning, där långsiktiga partnerskap, lokalt ägarskap och uthållighet varit bärande principer. I flera av de berörda länderna har Sverige haft ett mångårigt engagemang inom demokratiutveckling, mänskliga rättigheter, jämställdhet, utbildning och fattigdomsbekämpning – ofta i nära och förtroendefulla samarbeten med civilsamhället.
Från socialdemokratiskt håll ser vi beslutet som ett strategiskt misstag. Att dra sig tillbaka från stora delar av världen där Sverige under decennier byggt relationer, kompetens och inflytande försvagar inte bara biståndets effektivitet utan också Sveriges utrikespolitiska och säkerhetspolitiska ställning. Utvecklingspolitik och säkerhetspolitik hänger i dag tätt samman. Fattigdom, svaga institutioner och brist på demokratiskt inflytande skapar grogrund för konflikter, instabilitet och ökade globala risker – risker som i förlängningen också påverkar Europa och Sverige.
När Sverige avvecklar långsiktigt bistånd och samtidigt minskar sin diplomatiska närvaro lämnar vi efter oss tomrum. Dessa tomrum fylls inte sällan av aktörer med helt andra värderingar än de Sverige står för, vilket på sikt riskerar att försvaga respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Sverige är inte ödesbestämt att följa en internationell trend av nedskärningar i biståndet. Tvärtom har Sverige historiskt visat att långsiktigt, principfast engagemang ger både resultat på marken och ett starkare internationellt anseende.
Flera civilsamhällesorganisationer har också varnat för att ett hastigt tillbakadragande riskerar att slå hårt mot redan utsatta grupper och underminera samhällen där Sverige under lång tid varit en stabil och pålitlig partner. För människor i dessa länder handlar detta inte om abstrakta budgetposter utan om tillgång till utbildning, vård, rättigheter och möjligheten att leva ett värdigt liv.
Mot denna bakgrund vill jag fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:
- Har ministern tagit initiativ till en analys av hur beslutet att avsluta det långsiktiga utvecklingsbiståndet till Bolivia, Liberia, Moçambique, Tanzania och Zimbabwe påverkar Sveriges möjligheter att bidra till fattigdomsbekämpning, demokratiutveckling och mänskliga rättigheter i dessa länder, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?
- På vilket sätt har regeringen analyserat konsekvenserna för civilsamhällesorganisationer och lokala samarbetspartner som under lång tid varit beroende av ett stabilt och förutsägbart svenskt stöd?
- Har ministern tagit initiativ till en analys av eventuella konsekvenser inom ministerns ansvarsområde av nedläggningen av tre svenska ambassader och därmed minskad svensk närvaro i regioner där behovet av långsiktigt internationellt engagemang är stort?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:265
Webb-tv: Tillbakadragande av långsiktigt utvecklingsbistånd
Dokument från debatten
- Tisdag den 20 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:60
- Protokoll 2025/26:60 Tisdagen den 20 januariProtokoll 2025/26:60 Svar på interpellation 2025/26:265 om tillbakadragande av långsiktigt utvecklingsbistånd
Protokoll från debatten
Anf. 22 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Nu har vi ingen pappaledighet för statsråd i Sverige, utan man är fullt ut konstitutionellt ansvarig gentemot svenska folket och riksdagen. Efter några veckor hemma med min son kan jag ändå säga att jag verkligen har saknat interpellationsdebatterna med min favoritsocialdemokrat Olle Thorell. Det känns väldigt bra att få göra comeback här i talarstolen.
Fru talman! Olle Thorell har frågat mig om regeringen har genomfört en analys inför beslut om utfasning av bilaterala strategier för Bolivia, Liberia, Moçambique, Tanzania och Zimbabwe och särskilt undrat hur regeringen har analyserat konsekvenserna för civilsamhällsorganisationer och lokala samarbetspartner som under lång tid varit beroende av svenskt stöd. Thorell har därtill frågat om jag tagit initiativ till en konsekvensanalys av nedläggningen av tre svenska ambassader.
Låt mig inledningsvis konstatera att vi är mitt i den största reformeringen av svenskt bistånd på många decennier. I december 2023 fattades beslut om reformagendan Bistånd för en ny era – Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt. Sedan regeringen tillträdde 2022 har nästan samtliga målsättningar genomförts eller initierats.
Jag vill samtidigt påminna om att den ryska aggressionen har skakat vår världsordning. Detta kräver nya vägval och skarpare prioriteringar. För att ytterligare stärka stödet till Ukraina, som är vår främsta utrikespolitiska prioritering, behöver Sverige fortsätta omläggningen av det svenska biståndet.
Det är mot den bakgrunden som regeringen beslutat att fasa ut strategierna för bilateralt bistånd till Bolivia, Liberia, Moçambique, Tanzania och Zimbabwe. Det var inga enkla beslut, men vi fattade dem för att kunna öka stödet till Ukraina. Som vi ser det försvarar Ukraina inte bara sin egen frihet och trygghet utan även vår. Stödet till Ukraina är vår moraliska skyldighet.
Jag vill påminna Thorell om att det svenska biståndet har varit väldigt utspritt. En ökad fokusering behövs. När regeringen tillträdde 2022 hade vi 24 landstrategier. Nu har vi dragit ned det till 13 landstrategier under 2026.
Låt mig vara transparent: En utfasning kommer också att betyda att bra och viktig verksamhet påverkas och avslutas. Men det är vår uppgift som regering att även ha förmåga att fatta tuffa beslut. Samtidigt kan det konstateras att inget land har lyfts ur fattigdom enbart genom bistånd. Det krävs mer. Inte minst behövs det handel, kunskapsutbyte och fungerande institutioner.
I samband med utfasningen av de bilaterala biståndsstrategierna avvecklas ambassaderna i Bolivia, Liberia och Zimbabwe. De diplomatiska relationerna med dessa länder är fortsatt viktiga och kommer att hanteras genom till exempel sidoackreditering från annat land i respektive region. Att karaktären på relationer förändras över tid är fullt naturligt.
Förändringarna föregicks av löpande bedömningar och analyser och av kontinuerlig kontakt med våra ambassader och Sida. Utfasningen av biståndet sker på ett ansvarsfullt och ordnat sätt, samtidigt som grunden läggs för ett förändrat partnerskap med gemensamma handels- och utrikespolitiska intressen i centrum.
Det är som sagt inga enkla beslut. Behoven i världen är om inte oändliga så fortsatt mycket stora, vilket dock den svenska statsbudgeten inte är. Som jag tidigare har nämnt förstår jag att viktig verksamhet blir föremål för nedskärning, men vi fattar dessa beslut för att kunna öka vårt stöd till Ukraina.
Regeringen har även valt att värna stödet till civilsamhället under CSO-strategin. CSO-strategin omfattas inte av geografiska begränsningar och kan därmed fortsatt spela en viktig roll även i länder där Sverige fasar ut bilateralt stöd. Detta gäller inte minst stöd till organisationer som verkar i svåra kontexter och för de allra mest utsatta och sårbara.
Jag vill avslutningsvis understryka att Sverige fortsatt är en av världens mest generösa biståndsgivare. Det ska vi vara stolta över.
Anf. 23 Olle Thorell (S)
Fru talman! Sist statsrådet och jag hade interpellationsdebatt var det på statsrådets födelsedag, som en liten present. Nu får statsrådet anledning att kliva ur mjukisarna, raka sig, ta på sig kostymen och komma tillbaka till vardagen i riksdagen för att debattera viktiga frågor. Det hedrar statsrådet att han utnyttjar sin föräldraledighet. Jag kan tycka att det är lite konstigt att man inte kan vara föräldraledig på riktigt utan även är minister hela tiden.
Med detta lagt åt sidan vill jag tacka statsrådet för svaret. Men jag är förstås inte helt tillfreds med det. Statsrådet säger att det är en reformering, men det är en demontering. För första gången på 50 år har Sverige lämnat principen att avsätta 1 procent i bistånd. Man lämnar Tanzania, Zimbabwe, Liberia, Bolivia och Moçambique, några av världens mest fattiga och utsatta länder.
Man använder Ukraina som en ursäkt för att kanalisera om gigantiska resurser. Ukraina får snart mer bistånd än hela Afrika sammanlagt. Det är klart att vi ska stötta Ukraina på alla sätt – militärt, ekonomiskt, politiskt och humanitärt. En stor del av biståndsbudgeten behöver gå dit, men inte till varje pris. Som ministern säger har det ett pris att överge dessa länder. Det har ett pris för de kvinnor som inte längre får tillgång till mödrahälsovård. Det kan också vara fråga om civilsamhällesorganisationer som jobbar med att utveckla jordbruksmetoder och få till företagsamhet, så att man kan försörja sig själv. Det är oerhört många viktiga och angelägna projekt som drabbas hårt i de här svårt utsatta länderna.
När Sverige lämnar dessa länder fylls vakuumet av andra. Det är ett säkerhetspolitiskt faktum: När Sverige vänder ryggen och stirrar lite mer i sin egen navel än ut över horisonten kommer andra länder och fyller vakuumet – Gulfländerna, Ryssland och Kina. Inte minst i Afrika ser vi hur detta händer, och det är inte i Sveriges intresse.
Ministern brukar säga att Ukraina är den viktigaste säkerhets- och utrikespolitiska prioriteringen, och det är sant. Men det betyder inte att det är den enda. Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Man måste kunna prioritera säkerhetshot på olika plan, alltifrån hur klimatförändringarna påverkar säkerheten till hur konflikter och krig i fattiga länder i Afrika skapar migrationsströmmar och radikalisering som i sin tur påverkar svensk säkerhet. Putins vanvettiga krig i Ukraina är inte det enda säkerhetshotet mot Sverige.
Vi socialdemokrater tycker att det är ett strategiskt felaktigt val av regeringen att vända de allra fattigaste länderna ryggen. Det är det man gör med nästan kirurgisk precision i och med omfokuseringen. Biståndsmedlen går från de allra fattigaste länderna till lägre medelinkomstländer där det finns möjlighet för svenska företag att tjäna en hacka. Det tycker vi inte är rimligt. Vi ska inte bara vattna där det redan spirar och gror, utan vi ska vara där det behövs som allra mest.
Anf. 24 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Vi har inte haft koll på svenskt bistånd. Jag brukar beskriva det som en vattenspridare. Vi har varit överallt hela tiden, utan att prioritera och utan att hålla fokus.
Från den vattenspridaren ska det nu bli tydligare vattenstrålar så att vi har koll på vart pengarna går och på att vi faktiskt gör nytta i de länder där vi är.
Det är också en rättvisefråga. Det är inte rättvist mot svenska folket och svenska skattebetalare att vi har haft så dålig koll på biståndet. Det är heller inte rättvist mot de länder där vi bedriver biståndsarbete att vi inte vet om insatserna är effektiva.
Räknar man in vidareförmedling genom de olika strategierna vet vi inte ens hur många organisationer som har fått ta del av svenskt bistånd. Det handlar sannolikt om tusentals och kanske till och med om tiotusentals organisationer. Detta sagt bara för att man ska få en känsla för vilken vattenspridare vi har varit.
Det handlar om att den vattenspridaren ska ge tydligare vattenstrålar, och den största vattenstrålen ska självklart vara Ukraina. Vi är helt tydliga med att vi tar från andra länder för att kunna ge ännu mer till Ukraina för att det är vår enskilt viktigaste utrikespolitiska prioritering.
Det är vår enskilt viktigaste utrikespolitiska prioritering för att det är existentiellt också för oss i Sverige. Varje dag som Ukraina kan fortsätta att försvara sig minskar också risken att vi får ryska drönare, ryska stridsflyg och ryska soldater på svenskt territorium. Det handlar om att vi ökar stödet till Ukraina på bekostnad av andra länder.
Det handlar också om att vi minskar den totala biståndsvolymen från 56 miljarder till 53 miljarder. Det gör vi för att vi behöver fler undersköterskor, fler lärare och fler poliser hemma i Sverige och för att kunna säkerställa att hårt arbetande människor här hemma i Sverige får behålla mer av sin lön.
Olle Thorell talar om att fylla vakuum. Det är klart att jag och regeringen också ser risker. När någon drar sig tillbaka finns det andra som kan fylla det vakuumet. Men den största risken är om Ryssland vinner mark i Ukraina.
I år kommer närmare 20 procent av vårt totala bistånd att gå till Ukraina. Det betyder att över 80 procent av biståndet kommer att gå till andra länder än Ukraina.
Jag skulle vilja ställa en rak fråga till Olle Thorell och Socialdemokraterna: Vilken nivå tycker Socialdemokraterna att vi ska lägga oss på? Borde 10 procent av biståndet gå till Ukraina?
Vilka insatser är det Socialdemokraterna vill skära ned på i Ukraina? Är det viktiga reparationer av sjukhus, hem, järnväg och väg? Är det stödet till energisektorn som gör att de kan reparera den energiinfrastruktur som återuppbyggs efter ständiga attacker från Ryssland? Det får gärna Olle Thorell svara på.
Anf. 25 Olle Thorell (S)
Fru talman! Jag frångår mitt manus helt och hållet och försöker att svara på biståndsministerns frågor.
Det här är viktigt. Det handlar om vad det är för land som Sverige vill vara. Vad är det för ambitioner vi har som ett av de drygt 190 länderna i världen? Vad vill vi lämna för fotavtryck i världen?
Ska vi bara se till vårt eget och vår närmaste region? Ska vi ställa de närmast oändliga behoven i världen hos de fattiga mot behov i välfärden och annat här i Sverige?
Vi har haft en lösning på det. Det är klart att vi inte kan lösa alla problem som finns i världen. Det är klart att vi inte kan vara överallt hela tiden och lösa alla problem. Därför har vi varit överens om att 1 procent av vårt välstånd är rimligt att avstå för att göra så mycket vi kan ute i världen.
Där var vi överens i svensk politik i 50 år ända tills Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och Moderaterna började dansa efter deras pipa. Nu finns det en åsiktsskillnad här. Ni vill inte att Sverige ska vara så generöst med sitt bistånd som vi andra sex partier vill. Det är väl bra att det blir uppenbart för väljarna.
Sedan målar Benjamin Dousa upp bilden att vi behöver skära i biståndet till de allra fattigaste länderna för att det behövs så mycket resurser till Ukraina. Men man hör aldrig någonsin en moderat säga: Varför sänker vi skatten så himla mycket för de allra rikaste? Skulle vi inte kunna använda de pengarna till att skicka ammunition till Ukraina? Varför lägger vi en massa miljoner på att göra plastpåsar billigare i mataffärerna? Kunde inte de pengarna göra större nytta i ett barnhem i Lviv i stället?
Det beror på vilka perspektiv man väljer att ha. Regeringen väljer att sätta de fattigaste i världen mot behoven i Ukraina. Vi ställer inte dessa mot varandra. Vi säger att Sverige ska kunna göra både och. Vi vill att Sverige ska avsätta 1 procent av vårt välstånd, en hundradel av våra samlade inkomster, till dem som är mindre lyckligt lottade. En stor kaka av det ska gå till Ukraina.
Det är klart att det behövs prioriteringar. Så har det varit också under socialdemokratisk regeringstid. Vi har stängt ambassader, och vi har avslutat strategier. Vi har lämnat länder och fokuserat bistånd på sektorer där Sverige gör större nytta än inom andra sektorer. Det är helt naturligt.
Det som vi tycker är fel är att man med en sådan cynisk precision lämnar de allra fattigaste och de allra mest utsatta. Man verkar tycka att det inte är någon idé eftersom det ändå inte växer där, och då kan man strunta i det.
Detta sker i en värld där Donald Trump, J.D. Vance och kompani i USA fullständigt slaktar biståndet. Det var 40 procent av världens humanitära bistånd som försvann på ett bräde när man lade ner USAID. Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna, länder som tidigare har varit stora biståndsgivare, väljer att ge mindre.
Jag och vi socialdemokrater menar att det inte är ödesbestämt att Sverige måste haka på den negativa trenden. Det är inte av Gud givet eller av något öde bestämt att bistånd i världen måste minska. Vi tycker att Sverige ska vara en föregångare. Vi menar att det vore bra för Sverige ur alla möjliga aspekter om Sverige reste sig upp och var ett föregångsland på området.
Anf. 26 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Olle Thorell frågar sig och frågar regeringen: Vad är det för land vi vill vara? Jag tycker att det är en bra och fullt legitim fråga. Svaret på den frågan är självklart att vi ska vara ett land som står upp när våra vänner och våra grannar verkligen behöver oss. Vi gör det i fråga om Grönland och Danmark. Vi gör det också i fråga om Ukraina.
När man lyssnar på debatten låter det närmast som att det finns ett hemligt pengaträd, att Elisabeth Svantesson eller för den delen vi på UD skulle ha ett hemligt pengaträd som vi kan gå till. Ingenting behöver prioriteras. Vi kan göra alla saker samtidigt. Vi kan både anställa nya undersköterskor och poliser i Sverige och samtidigt öka biståndet till Ukraina och till världens alla biståndsmottagare.
Jag lovar Olle Thorell att om det hade funnits ett hemligt pengaträd hade jag bjudit in riksdagsledamot Thorell. Då hade vi kunnat sitta där tillsammans och fördela ut våra pengar. Men det finns inget hemligt pengaträd, utan det är regeringens och riksdagens uppgift att hela tiden prioritera.
Olle Thorell säger att vi inte ska ställa saker mot varandra. Det är allt vi gör hela tiden. Varenda gång vi tar fram en ny biståndsbudget och en ny statsbudget ställer man olika saker mot varandra.
Ska man öka biståndet till Ukraina kan man göra två saker. Det ena är att ta av andra länder. Det andra är att ta från den ordinarie statsbudgeten, höja skatterna och göra annat, som Socialdemokraterna vill. Det vill inte vi. Då finns det bara ett alternativ kvar, och det är att ta från andra länder.
I den biståndsbudget som vi har presenterat är det flera andra saker som vi värnar och prioriterar. Olle Thorell talar mycket om de allra fattigaste, de allra mest utsatta, på hela jordklotet. Det är just därför vi värnar det mycket omfattande humanitära arbetet.
Det gör vi just mot bakgrund av att vi har ett rekordantal konflikter runt om i världen, och de ser tyvärr inte ut att bli färre. Det är just för att USA har dragit sig tillbaka som det svenska humanitära biståndet behövs allra mest. Det handlar om matpaket, rent vatten och annat.
Det gäller SRHR och kvinnors och flickors situation. Är det någonting vi vet med republikanska presidenter är det att varje republikansk president egentligen sedan Ronald Reagan med kraft helt har skurit bort stödet som går just till de mest utsatta flickorna och kvinnorna. Det har skett trots att vi vet att en av de vanligaste dödsorsakerna i fattiga länder är just osäkra aborter. Det handlar också om brist på preventivmedel och liknande. Därför värnar vi även SRHR-arbetet. Om Sverige också drar sig tillbaka finns det inte så många andra länder kvar på jordklotet som tycker att just flickors och kvinnors situation är viktig. Vi behåller även ett mycket omfattande stöd till länder som Moldavien och Armenien, som också är utsatta för stor press från Ryssland.
Det handlar om utvecklingsbiståndet till en rad länder – utvecklingsbiståndet i de bilaterala strategierna. Sedan har vi flera andra strategier. I mitt senaste inlägg nämnde jag strategin för civilsamhällesorganisationer, som fortsatt får bedriva viktiga insatser i de här länderna och, för den delen, även i andra länder. Det finns även tematiska strategier som kan gå till organisationer som också gör viktiga insatser i just de här länderna.
Det här handlar dock om att vi inte har något pengaträd. Vi måste hålla i pengarna, och vi måste prioritera när det gäller vart resurserna ska gå. Jag tycker inte att det är orimligt att nästan 20 procent av vårt bistånd går till en granne och vän som verkligen behöver vår hjälp.
Anf. 27 Olle Thorell (S)
Fru talman! Det är klart att det inte finns något pengaträd eller någon oändlig kassakista som man kan ösa ur till alla fina saker man vill göra här i världen.
Det vet vi socialdemokrater, och det vet alla pålästa väljare, som ser att Socialdemokraterna efter varje gång man har haft regeringsmakten lämnar efter sig ett överskott i statsfinanserna. Väljarna ser också att högern varje gång man har haft regeringsmakten har lämnat efter sig ett underskott i statsfinanserna. Det har varit fallet fyra gånger av fyra möjliga i modern tid, och det är väl ett bevis på att vi socialdemokrater minsann vet att vi måste vara aktsamma med de statliga finanserna. Man kan inte bara ösa på.
Det är inte heller detta som det handlar om nu. Socialdemokraterna är inget naivt parti som tror att man bara kan kasta iväg pengar på allt man önskar. Vi förstår att det behöver göras prioriteringar, men vi menar att regeringen gör fel prioriteringar när den konsekvent väljer att vända de allra fattigaste och mest utsatta ryggen för att i stället fokusera på snäva svenska egenintressen.
Det handlar till exempel om var någonstans svenska företag kan tjäna pengar eller om att lägga biståndspengar på att se till att de facto muta sig till ett avtal med Somalia om att ta emot utvisningsdömda medborgare, som landet enligt folkrätten har skyldighet att göra. Det här kommer vi att debattera i nästa interpellationsdebatt, men det visar ändå på att man kan göra prioriteringar på olika sätt.
Vi tycker förstås att Ukraina är viktigt. Stödet för Ukraina är unisont i den här riksdagen. Men vi menar att det inte måste vara de allra fattigaste länderna som betalar allt bistånd till Ukraina. Det går att hitta andra poster i både UD:s och statens budget som skulle kunna gå dit i stället.
Anf. 28 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Jag tycker att det är mycket glädjande att Olle Thorell och Socialdemokraterna inser att det inte finns något hemligt pengaträd. Det är ett steg framåt, men jag tycker att Socialdemokraterna då också behöver vara hederliga nog att säga varifrån pengarna ska komma.
Jag noterade för bara några timmar sedan att Morgan Johansson, Socialdemokraternas utrikesministerkandidat, öppet pratade om att vi ska tillbaka till enprocentsmålet och att det kan handla om så mycket som 20 miljarder kronor. Varifrån ska de pengarna tas? Exakt vilka ska få höjda skatter? Vilka sjukhus ska läggas ned? Vilka poliser ska få sparken? Vilka kriminalvårdsanstalter ska läggas ned för att man ska få ihop de här 20 miljarder kronorna?
Det är som vanligt med Socialdemokraterna; de är väldigt svepande. De rikaste ska betala. Låt oss se på hur Socialdemokraterna gör när de faktiskt styr och när Magdalena Andersson är statsminister. Vilka är då de rikaste? Man får lätt intrycket att det skulle vara ungefär 0,01 procent av svenska folket, techmiljardärer och andra – som jag förvisso tycker att vi borde ha fler av men som Socialdemokraterna tycker att vi borde ha färre av. Men det handlar i stället om specialistsjuksköterskor, rektorer och programmerare. Det är den typen av breda yrkesgrupper som nästan alltid får betala för de största skattehöjningarna som Socialdemokraterna går fram med.
Jag tar gärna fortsatta debatter om enprocentsmålet, men det vore mycket välkommet om Socialdemokraterna kunde vara hederliga när det gäller vem och vilka det är som ska betala för ett ökat bistånd.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.