Tidigare och nya löften till landets äldre
Interpellation 2005/06:101 av Ullenhag, Erik (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-11-09
- Inlämnad
- 2005-11-09
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-11-14
- Sista svarsdatum
- 2005-11-23
- Besvarad
- 2005-11-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 9 november
Interpellation 2005/06:101 av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Ylva Johansson (s)
Tidigare och nya löften till landets äldre
Många äldre känner oro för om det finns ett äldreboende den dag man inte längre klarar av att bo hemma. Tyvärr är oron berättigad. 4 000@5 000 personer har beviljats plats på äldreboende, men inte fått någon trots bedömt biståndsbehov. 2 000 personer har, trots konstaterat behov av äldreboende, fått avslag därför att kommunen säger nej av ekonomiska skäl. I Stockholm är det i dag @ 20 år efter det att Bengt Westerberg presenterade idén att alla ska ha rätt till eget rum @ 1 000 personer som tvingas dela rum med andra. De kan inte göra det som vi alla varit vana vid genom livet, nämligen stänga dörren om sig och vara i fred.
Inför valet 2002 presenterade Socialdemokraterna rapporten Trygghet på ålderns höst. Den inleds med: ”I detta program presenterar vi vad vi vill göra för de äldre om vi får väljarnas förtroende den 15 september.” På s. 4 står det: ”Vi vill bygga fler äldrebostäder. Genom att sänka byggmomsen från 25 procent till 6 procent skapas möjlighet att bygga ca 10 000 fler äldrebostäder.”
Socialdemokraterna bildade regering efter valet. Enligt EU-regelverket får en enskild medlemsstat inte ändra momssatser hur som helst, men Socialdemokraterna valde att gå vidare med sitt löfte i en något modifierad form. I budgetpropositionen för 2003 står att läsa: ”Regeringen vill pröva nya former av åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet. Därför bör en sänkning av momskostnaden prövas för produktion av studentbostäder och äldrebostäder.”
I den proposition som följde, prop. 2002/03:98, föreslog regeringen en tillfällig stimulans till byggande av mindre hyresbostäder i regioner med bostadsbrist samt studentlägenheter i högskole- och universitetsregioner. Kategoribostäder i övrigt, som till exempel olika former av äldreboende, berördes inte av förslagen i propositionen.
Av propositionen framgår att en rad remissinstanser sagt att det är särskilt angeläget att stödja byggandet av äldrebostäder. Regeringen konstaterade dock, utan att ifrågasätta behovet av olika typer av kategoribostäder, att frågan ligger utanför syftet med de åtgärder som föreslås i propositionen. Frågan om eventuellt stöd till dessa boendeformer skulle därför behöva lösas i ett annat sammanhang.
När vi bad riksdagens utredningstjänst att undersöka på vilket sätt regeringen ska gå vidare med frågan fick vi svaret att det inte finns några planer på det. En politiskt sakkunnig på Finansdepartementet lät hälsa att det inte var aktuellt, bland annat eftersom det byggs en del seniorboenden och installeras hissar i gamla hus, så att äldre kan bo kvar. De 10 000 nya platserna i äldreboenden blev något helt annat.
Enligt de senaste tillgängliga siffrorna, från oktober 2004, har antalet platser på äldreboenden minskat med 10 700 sedan denna mandatperiod tog sin början. Under det år som har gått sedan dess har utvecklingen sannolikt fortsatt i samma riktning. Skillnaden mellan vallöftet och verkligheten är minst 20 700 platser.
Göran Persson påstod nyligen att något löfte om 10 000 nya platser aldrig hade funnits. När jag konfronterade Ylva Johansson med den ordagranna lydelsen i rapporten fick jag veta att det bara är valmanifestet som gäller som vallöfte. Det förvånar mig. Vad betyder i så fall meningen i inledningen: ”I detta program presenterar vi vad vi vill göra för de äldre om vi får väljarnas förtroende den 15 september.”?
Under Socialdemokraternas kongress förra veckan presenterade Ylva Johansson en handlingsplan för en bättre äldrepolitik. Det var en plan med många goda förslag. En av de fem punkterna i planen handlar om boende. Där står bland annat: ”När man behöver ska man känna sig säker på att få en plats på ett särskilt boende.” Det låter fint. Men är detta ett löfte, eller en målsättning, eller kanske inget av det? Vi har ju fortfarande inte sett det inskrivet i något valmanifest.
För att finansiera handlingsplanen utlovades under kongressen 10 miljarder kronor om året på tio år. Det blir i snitt 1 miljard om året. Folkpartiet har föreslagit 1,5 miljarder kronor om året bara för att genomföra en reform, en omsorgsgaranti, i äldreomsorgen. Finansieringen av Ylva Johanssons omfattande program verkar skakig. Summan kan låta hög, men motsvarar bara ett tillskott på drygt 1 % av äldreomsorgens kostnader.
Dessutom är det osäkert om det ens blir så mycket pengar. Göran Persson sade i sitt tal till kongressen: ”De 10 miljarder som vi ska ta fram under de kommande tio åren för att bygga ut äldreomsorgen @ eller tandvården för den delen @ och se till att människor får det bättre, ska vi också hitta en finansiering av. Det kan ni lita på.” I Socialdemokraternas budget kan finansiering innebära att pengarna lånas så att våra barnbarn får betala, så i den meningen kan vi säkert lita på att pengarna kommer. Men hur kommer tandvården in i bilden? En ordentlig tandvårdsreform skulle kosta omkring 5 miljarder om året. Hur ska 1 miljard om året kunna räcka till en tandvårdsreform och ett fempunktsprogram för äldrepolitiken?
Mot bakgrund av de oklarheter som råder vad gäller Socialdemokraternas löften och program för äldreomsorgen vill jag fråga statsrådet följande:
1. Vad avser statsrådet att göra för att uppfylla vallöftet om 10 000 nya äldreboenden?
2. Avser statsrådet att genomföra politiken som beskrivs i den handlingsplan som presenterades på Socialdemokraternas kongress, eller ska förslagen bara genomföras om de skrivs in i ett valmanifest?
3. Om planen ska genomföras, hur mycket pengar avser statsrådet att lägga på detta och ska en del av de utlovade resurserna gå till tandvård
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:101
Webb-tv: Tidigare och nya löften till landets äldre
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:40 Tisdagen den 29 novemberProtokoll 2005/06:40 11 § Svar på interpellation 2005/06:101 om tidigare och nya löften till landets äldre
Protokoll från debatten
Anf. 50 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Erik Ullenhag har frågat mig vad jag avser att göra för att uppfylla vallöftet om 10 000 nya äldreboenden, om jag avser att genomföra politiken som beskrivs i den handlingsplan som presenterades på Socialdemokraternas kongress eller om de bara skrivs in i ett valmanifest, samt hur mycket pengar som ska läggas på planens genomförande och om en del av de resurserna ska gå till tandvård.
Trygghet för äldre handlar bland annat om tilltron till samhällets förmåga att svara upp mot höga men rimliga krav på god vård, omvårdnad och service. Trygghet handlar också om att den enskildes inflytande och självbestämmande respekteras hela livet ut.
För äldre personer har den egna bostaden en central betydelse för möjligheterna att leva ett självständigt liv. Den enskilde kan bland annat genom att ansöka om bidrag till bostadsanpassning förbättra bostadens tillgänglighet och därmed möjligheterna att bo kvar. Antalet beviljade bidrag till bostadsanpassning ökar för varje år och uppgick 2002 till 60 200 och 2004 till 63 300.
När det gäller äldrebostäder finns dels de seniorbostäder vilka kan efterfrågas av och erbjudas till personer över en viss ålder, dels de bostäder som fördelas efter behov genom ett biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen.
Efterfrågan på och också byggandet av seniorbostäder ökar kraftigt. En tidigare uppskattning av antalet seniorbostäder talade om ca 10 000-13 000 bostäder. Enligt Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät planerar kommunerna för ett tillskott om 11 500 seniorbostäder under åren 2004 och 2005.
De särskilda boendeformerna har genomgått omfattande förändringar alltsedan Ädelreformens genomförande 1992. Den största delen av de ca 40 000 platser som kommunerna då övertog från landstingen bestod av flerbäddsrum. Med hjälp av bland annat stimulansmedel har antalet flerbäddsrum minskat kraftigt och ersatts av moderna bostäder. I dag återstår i landet omkring 2 900 platser som är i flerbäddsrum. Genom nybyggnad eller ombyggnad skapas mellan åren 2002 och 2005 ca 7 500 platser. Trots detta har antalet platser i särskilda boendeformer minskat med 10 700 platser netto under samma period. Samtidigt har enligt Socialstyrelsen 7 100 fler fått hemtjänst.
Mellan åren 2002 och 2004 har antalet bidrag för bostadsanpassning ökat med 3 100, antalet seniorbostäder har ökat med minst 11 150, medan särskilda boendeformer har minskat med 10 700 trots en nybyggnation eller ombyggnad på tillsammans 7 500 platser.
Det är självklart att beslut som fattas i kommunerna också ska verkställas. I betänkandet
Beviljats men inte fått
från Utredningen om verkställighet av vissa gynnande kommunala beslut föreslås som ett yttersta påtryckningsmedel sanktionsmöjligheter mot kommuner som inte verkställer sina beslut inom rimlig tid. Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringens satsning på Kompetensstegen har mottagits väl i kommunerna och kommer därigenom att bidra till ökad kompetens genom ett verksamhetsnära lärande. I budget för 2006 satsar regeringen på utbildningsvikariat som ger 10 000 arbetslösa under 2006 och lika många 2007 anställning som vikarier medan ordinarie anställda läser in omvårdnadsämnen för att nå grundläggande kompetens för sitt yrke. I budgeten satsas också ytterligare 100 miljoner kronor på utveckling av stödformer för anhöriga. Satsningen på anhörigstöd är även inriktad på att stödja samverkan med frivilligorganisationerna och pensionärsorganisationerna. Frivilliga och ideella krafter har en viktig roll i stödet till anhöriga, bland annat genom telefonjourer eller väntjänstcentraler.
Regeringen avser förelägga riksdagen ett förslag till utvecklingsplan för äldreomsorgen under våren 2006. För närvarande förs en bred dialog om inriktningen i utvecklingsplanen med de politiska ledningarna och tjänstemannaledningarna i kommunerna och landstingen och med pensionärsorganisationerna. Debatt men också samsyn behövs för äldreomsorgens långsiktiga utveckling.
Frågor om tandvård kommer inte att ingå i utvecklingsplanen för äldreomsorg.
Anf. 51 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Efter mer än tio år med en socialdemokratisk regering ser vi stora brister i äldreomsorgen. Vi vet att tusentals människor som nekas plats i särskilda boenden. Vi vet att det sprider en stor oro bland de människor som visserligen kan bo kvar hemma men som undrar vad som händer den dagen som de inte kan klara sig på egen hand. Vi vet hur människor runtom i vårt land nekas ett värdigt vardagsliv - att få komma ut i friska luften regelbundet och äta vettig och näringsriktig mat. Vi vet också att äldre ofta ses som ett kollektiv - man visar bristande respekt för den enskilda individens integritet. Tydligast har detta kanske manifesterats genom att det fortfarande finns ett par tusen människor som tvingas dela rum på särskilda boenden med människor som de inte har valt. Vi ser det då man talar över huvudet på äldre människor när man försöker göra en vårdplanering och missar den enskilda individen. Och tyvärr får vi regelbundna rapporter om ren vanvård runtom i landet.
Mot denna bakgrund är det klart att det är väldigt bra att Socialdemokraterna och regeringen har valt äldreomsorgen som valfråga, vilken Folkpartiet har pekat ut sedan länge. Som opposition är det ju trevligt att ha en verklighet att opponera mot.
Bakgrunden till den här interpellationen är att de löften som ges också måste bli verklighet. Av de tre frågor som jag ställde, och som Ylva Johansson nyss läste upp i sitt svar, har ingen besvarats.
Den första frågan var: Vad avser statsrådet att göra för att uppfylla vallöftet om 10 000 nya äldreboenden? Det positiva i svaret var att vi har samma verklighetsbeskrivning. Antalet platser i särskilda boenden har under denna mandatperiod minskat med 10 700. Det intressanta var att det nu äntligen kom en definition på vad statsrådet menar med äldrebostäder. Nu räknas seniorboenden in. Om man räknar in seniorboendena har visserligen 10 700 särskilda boendeplatser lagts ned under denna mandatperiod. Men med ett plus på seniorboenden så är det 450 tillkommande äldrebostäder totalt. Det innebär att det fram till valdagen ska produceras över 9 500 äldrebostäder.
Den konkreta frågan som det vore spännande att få svar på är: Kommer detta löfte om 10 000 nya äldrebostäder att infrias? Och i så fall: Hur ska det gå till?
Den andra frågan gäller framtida löften. Under den socialdemokratiska kongressen var äldreomsorgen en huvudfråga. Fem punkter presenteras som kommer i en kommande nationell handlingsplan. Inget nytt under solen. Det kom en liknande plan för ett antal år sedan - 1998. Den kom också från en socialdemokratisk regering. En del av förslagen i de fem punkterna är bra. Ska vi tolka dessa fem punkter som vallöften? Är det vad Socialdemokraterna går till val på?
Den tredje frågan är: Hur mycket ska detta kosta? Där bekymrar mig verkligen statsrådets svar.
På Socialdemokraternas kongress höll Ylva Johansson tal och talade om 10 miljarder kronor över en tioårsperiod. Sedan har det varit oklart om det är 10 miljarder eller inte. Det låter ju som jättemycket pengar för vanliga människor - 10 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär 1 % av äldreomsorgens samlade kostnader.
Från Folkpartiets sida har vi föreslagit 1½ miljard årligen bara för en del i en satsning på äldreomsorgen, det vill säga en fungerande omsorgsgaranti där den enskilda äldre ska kunna ställa krav på hur omsorgen ska utformas och kunna veta vilka rättigheter man har.
Men det vore ändå intressant att inför valrörelsen, och i synnerhet efter valdagen, få veta följande: Kan statsrådet säga något om pengarna? Hur mycket resurser kommer regeringen, om ni skulle få fortsatt mandat, att anslå till äldreomsorgen? Är det de 10 miljarderna som tidigare har nämnts, eller är det nu ännu dunklare som det var i svaret, det vill säga inget svar alls? Jag tillhör dem som tänker verka för att vi får en ny regering. Det behöver äldreomsorgen i det här landet.
Anf. 52 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Först ett tack till Erik Ullenhag som har ställt den här interpellationen. Den är jätteviktig, och det är också viktigt att invånarna får besked.
Äldreomsorgens brister ska åtgärdas lovar den socialdemokratiska regeringen. En tioårsplan ska sjösättas efter valet. Men borde regeringen inte först uppfylla de löften som redan har givits?
Om man tittar lite grann på vad som har utlovats under de senaste elva åren, framträder ett tydligt mönster, ett mönster av löftesbrott, misslyckanden och en taktik som går ut på att blåsa upp orimliga förväntningar. Det är beklämmande att behöva säga, inte för mig utan först och främst för våra äldre.
Till att börja med ska jag citera ur valrörelserapporten
Trygghet på ålderns höst
från 2002. Där står:
"En röst på socialdemokraterna innebär en röst för en äldreomsorg av hög kvalitet som är tillgänglig för alla. Att garantera alla en god äldreomsorg är ett arbete som omfattar såväl de äldre själva, som personalen och de anhöriga."
Nu är frågan: Har en röst på Socialdemokraterna inneburit en äldreomsorg som har hög kvalitet och som är tillgänglig för alla?
Är det inte i själva verket så att Socialdemokraterna inte har lyckats med det man föresatt sig inom äldrepolitiken? Jag kan konstatera att ett flertal rapporter, uppföljningar och utredningar pekar åt samma håll, nämligen att vården av och omsorgen om de äldre i många avseenden tyvärr har försämrats. Jag vill exemplifiera från Socialstyrelsens rapport för knappt en månad sedan. Där visar det sig att bara 60 % av de äldre får den nivå som lovats. Det tycker inte jag är acceptabelt.
Listan över inte avklarade vallöften kan göras lång. Tre år efter det att Socialdemokraterna tog över regeringsmakten, år 1997, sade Göran Persson att färska statliga pengar skulle börja pumpas in i vård, skola och omsorg. Det där blev ett slags mantra.
Men det statliga tillskottet har år 2003, enligt vad ekonomer räknat ut, gett bara 2 miljarder netto i kommunkassorna jämfört med år 1993. Tar man dessutom hänsyn till inflationen blir det ett minus på 10 miljarder kronor.
Det storstilade löftet om 10 000 fler platser i särskilt boende blev i själva verket 13 500 färre platser. Då känns det lite svårt att tro på att man nu ska kunna utöka antalet vårdplatser i särskilt boende. Eller vad är det som gör att vi ska tro att detta kommer att ske? Man svek ju sitt löfte innan.
Anf. 53 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Boendet är centralt för alla men särskilt för äldre. Det här är en av de vanligaste frågorna som de äldre hör av sig om till mig och säkert också till många andra politiker. Om jag ska sammanfatta vad man säger och vilka åsikter man har kan jag säga att man vill bo kvar hemma så länge det går. Men man vill vara säker på att det den dagen det inte längre går finns ett annat boende att få och att det då finns plats där. Det är det här som man inte är säker på. Vi har en uppgift i att kunna säkerställa detta.
Det har ju varit en väldigt bra utveckling. Vi har lämnat institutionsboendet och de gamla typerna av sjukhem. Jag kommer ihåg hur det var för 20 år sedan när jag jobbade inom långvården. Dit ska vi inte tillbaka. Det är en bra utveckling att alltfler kan bo kvar hemma och allt längre. Men jag tror att pendeln kanske har svängt lite för långt. Jag tror att det behöver bli en något mer generös bedömning av när man ska ha plats i särskilt boende så att man inte riskerar att bli fånge i sitt eget hem.
Men alla behöver inte en plats i särskilt boende, för alla har inte det vårdbehovet. Många behöver i stället ett anpassat boende som är sådant att man enkelt kan ta sig ut och har nära till gemenskapslokaler och där det kanske är lätt att ha bra med hemtjänst. Det behöver byggas väldigt många fler seniorbostäder. Boendet är alltså en viktig fråga nu när vi ska förbättra och satsa på äldreomsorgen.
Det är väl riktigt, fru talman - jag ska korrigera här - att vi socialdemokrater inte gick till val på att bygga 10 000 platser i särskilda boenden. Det fanns över huvud tagit inte med bland våra valmanifest år 2002. Strax före valet presenterade vi en rapport. I den står det så här: Vi vill bygga fler äldrebostäder. Genom att vi vill sänka byggmomsen från 25 till 6 % skapas möjligheter att bygga ca 10 000 fler äldrebostäder. Med ökade resurser, satsningar på personalen, förstärkt tillsyn, samarbete med de anhöriga samt möjligheter att bygga fler äldreboenden skapar vi en god äldreomsorg för alla. Äldreomsorgen är ytterst ett kommunalt ansvar.
Nu visar det sig att den här förändringen av byggmomsen inte gick att göra. Jag beklagar det. Men det är också viktigt att komma ihåg att något löfte om att vi ska bygga platser i särskilda boenden inte har avgivits. Däremot är det min bedömning att det i dag behövs något fler platser i särskilda boenden. Men det stora behovet av att se till att det tillkommer bostäder gäller seniorbostäder - bostäder som man kan flytta till utan biståndsbedömning.
Jag kommer att ta initiativ till diskussioner med bostadsföretagen om hur en sådan utveckling kan komma till stånd. Jag har ingen tro på att detta är någonting som man enkelt kan beställa från riksdag eller regering, men man kan naturligtvis påverka utvecklingen.
Däremot är rätten till särskilt boende en lagstiftningsfråga. Det finns anledning att komma tillbaka till den frågan då det finns kommuner som, menar jag, missbrukar lagstiftningen i och med att positiva beslut tas som sedan inte verkställs. Där har vi alltså möjlighet att agera via lagstiftning.
Det finns fler frågor, fru talman, men jag hinner kanske inte kommentera alla nu. Men låt mig säga följande: Vad är viktigast för framtiden? Är det viktigast vad vi går till val på? Nej, så är det inte. Det viktiga är att vi under de kommande åren ska satsa på äldreomsorgen. Det är det viktigt att göra. Vi behöver göra det av två skäl. Dels finns det anledning att nu när vi har ett gott läge höja ambitionsnivån. Vi har en bra äldreomsorg i väldigt många avseenden - det är inte en slump att man kommer resande hit - men vi har mycket mer att göra. Vi vill höja ambitionsnivån. Dels behöver vi investera inför att vi om ungefär tio år kommer att få väldigt många fler äldre. Jag får, fru talman, återkomma till de andra frågorna senare.
Anf. 54 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Ibland gör en debatt att det i alla fall går lite grann framåt.
Vad gäller diskussionen om de nya 10 000 äldrebostäderna började det med att Göran Persson påstod att vi i oppositionen, kanske i synnerhet Folkpartiet, hade hittat på det här löftet. Sedan stod Ylva Johansson här i kammaren och sade att det nog inte var fråga om något löfte. Hon kände inte till det, och det stod inte i deras valmanifest. Men nu har Ylva Johansson hittat den broschyr som det hela handlar om. Jag tvingas en gång till återge vad som där sägs.
Programmet inleds med följande ord: I detta program presenterar vi vad vi vill göra för de äldre om vi får väljarnas förtroende den 15 september.
Ja, för en väljare är det svårt att läsa det på annat sätt än att det som nu kommer är vallöften. Det finns ingen fotnot om att det inte är ett valmanifest för den som fått detta i sin hand.
Lite senare står det: Vi vill bygga fler äldrebostäder.
Sedan säger man: Genom att sänka byggmomsen hoppas vi att det blir 10 000 nya platser.
Jag kan ge Ylva Johansson rätt i att det, med den definition hon använder i dag och räknat på både seniorbostäder och särskilda boenden, inte är en minskning med 10 700 platser utan en ökning med 450. Men 9 550 platser återstår att skaka fram till nästa tredje söndagen i september ifall inte även väljarna ska ställa frågan till Ylva Johansson om vad som hände med det här löftet.
Vad statsrådet säger brukar vara väldigt klart, men nu blir det lite oklart. Å ena sidan säger du att vi ska sänka tröskeln för vad som krävs för att komma in i särskilda boenden därför att människor känner en oro inför om det finns särskilt boende när det behövs. Jag delar bedömningen att pendeln har svängt. Det saknas kanske 6 000-7 000 platser enligt dagens stränga biståndsbedömning.
Å andra sidan säger Ylva Johansson att vad som behövs är fler seniorbostäder. Det kan hända att det behövs fler seniorbostäder. Men i ett läge där kommunerna vägra verkställa 6 000-7 000 beslut och i ett läge där Ylva Johansson delar min bedömning, att vi kanske har satt ribban för högt för att komma in i särskilt boende, behövs det väl även fler särskilda boenden.
Det intressanta som sker här i dag är att Ylva Johansson inte vill diskutera tidigare löften. Tyvärr är det ju så vid val att går man till val och vinner valet får man stå till svars för vad man lovade före valet. Men okej, vi vänder oss mot framtiden.
Jag är väldigt intresserad av att få ett svar från statsrådet. Visst, det ska satsas på äldreomsorgen, säger Ylva Johansson. Det sade också Göran Persson inför valet 2002, och detta gav man ut en massa programskrifter om. Det sade man även år 1998. Då var det inte fråga om en nationell utvecklingsplan för äldrepolitiken, utan det var en annan plan som ni presenterade. Trots de här planerna och trots löftena sitter vi med de dagens problem. Det intressanta är att höra hur mycket pengar det kommer att röra sig om. Handlar det om de 10 miljarderna på tio års sikt i statliga medel, och tror Ylva Johansson verkligen att det räcker för att täcka behoven?
Räknat bara på vad det skulle kosta att förstärka anhörigstödet handlar det om flera miljarder kronor. Räknar vi därtill till större krav på kommunerna vad gäller att bygga ut särskilda boenden handlar det också om rätt mycket pengar. Det vore intressant att veta hur mycket pengar det rör sig om.
Jag kan ge Ylva Johansson rätt i att de fem punkter som presenterades på s-kongressen ännu inte har stått i något valmanifest. Men är de ett vallöfte? Väljarna som har suttit framför Aktuellt, TV 4, läst sina tidningar och sett referat av ditt tal har sannolikt trott att det här är vad ni vill göra. Är det som sades på s-kongressen ett vallöfte?
Jag ber om ursäkt, fru talman, för att jag blir lite grann som en papegoja, men i och med att ni brukar smita från de vallöften ni har gett är det intressant att vi före valdagen kan måla ut alternativen framför oss. Folkpartiet har en tydlig prioritering av äldreomsorgen. Vi kan i dag presentera vad vi vill göra och hur mycket pengar vi vill satsa. Det vore intressant om sittande regering också skulle kunna göra det.
Anf. 55 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag vill ge ett exempel. År 2003 presenterade Ylva Johanssons föregångare Lars Engqvist ett program för den framtida omsorgen. Avsikten var att programmet kunde bli "grunden för ett samhälleligt trygghetskontrakt med medborgarna". Bland annat lovade han att ge alla gamla rätt till hemhjälp. Men för att nå detta mål gavs faktiskt inga ekonomiska löften, bara en utredning om möjlighet att erbjuda viss hemtjänst utan biståndsprövning. Så långt jag vet har ingenting hänt med detta heller.
Det är när löften och ambitioner inte följs av handling som en sådan otrygghet för alla skapas. Det blir otryggt, och man känner ingen ordentlig trygghet för framtiden. Jag kräver inte att Ylva Johansson ska ta ansvar för allt vad Lars Engqvist och andra föregångare har sagt, men Ylva Johansson måste ändå förstå att vi från oppositionen ännu inte har hittat något som svarar på frågan om varför vi ska tro på detta nu när det inte har fungerat förut.
Som jag sade i mitt inledningsanförande känns det som att man först borde uppfylla avgivna löften innan man går vidare. Det här är viktigt för trovärdigheten för hela politiken. Det är viktigt för alla äldre. Vi blir allesammans äldre, och då kommer vi också att behöva hjälp.
Hur ska Ylva Johansson kunna garantera att det blir en förbättring?
Anf. 56 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Jag ska fortsätta att försöka svara på frågorna.
På Socialdemokraternas partikongress angav vi en ambitionsnivå för satsningarna på äldreomsorgen de kommande tio åren, nämligen en nivåhöjning med 10 miljarder. Det motsvarar drygt 10 % av det äldreomsorgen omsätter i dag. Man kan naturligtvis alltid diskutera den exakta procentsatsen. Det beror på om man räknar in till exempel hemsjukvården eller inte, men det är i den storleksordningen. Det handlar alltså om en ambition på 10 miljarder i nivåhöjning och inte 10 miljarder som en enskild satsning under tio år. Det är betydande medel, särskilt som vi under de kommande tio åren inte förväntar oss någon stor ökning av antalet äldre. Det finns en ökning, men den är ganska måttlig de kommande åren, av dem som kan förväntas behöva vård och omsorg. Det är en rejäl ambition, och den kommer att räcka till flera reformer.
Det konkreta uttrycket för hur mycket regeringen satsar kommer naturligtvis i budgetproposition - som alltid. Då får också riksdagen anledning att ta ställning till våra förslag.
Riksdagen kommer också att få anledning att ta ställning till den nationella utvecklingsplanen för äldreomsorgen och ta ställning till de konkreta förslagen som kommer att finnas. Då finns det anledning att vi blir skarpa och också kan ha en debatt om den konkreta utformningen. Min inriktning med arbetet - den är fortfarande under beredning - är att det ska innehålla förslag och åtgärder inom fem områden.
Det första området handlar om stöd och förbättringar för de mest sjuka, de med de största behoven, och multisjuka och demenssjuka - hemsjukvård.
Det andra området ska handla om boendet. Ja, Erik Ullenhag, det behövs fler platser i särskilda boenden, men förmodligen är inte det behovet i antal lika stort som det är när det gäller seniorbostäder. Jag bedömer inte att det är en särskilt svår sak för kommunerna att klara av de behov som faktiskt finns när det gäller seniorbostäder. De är inte så många i antal att det är någon omöjlig uppgift att klara - också med de ekonomiska resurser som finns i dag.
Det tredje området handlar om hur vi säkerställer likvärdighet i landet. Kanske ska vi använda oss av nationella riktlinjer när det gäller biståndsbedömning för att säkerställa att man bedömer behovet för särskilt boende likvärdigt över landet. Det är en tänkbar åtgärd.
Det fjärde området handlar om satsningar på personalen, framför allt kompetensutveckling men också nya strukturer för personalens kompetens. Där är vi redan i gång i arbetet genom de stora satsningarna på Kompetensstegen. Så sent som förra veckan beslutade vi om 800 miljoner kronor till konkreta, bra projekt i kommunerna. Från och med den 1 januari 2006 går vi i gång med utbildningsvikariaten. Där är arbetet redan påbörjat, men det kommer också fler förslag på det området.
Det femte området handlar om det förebyggande arbetet, där flera olika insatser kan rymmas om det som handlar om hur vi ser till att man inte behöver onödigt mycket vård och omsorg därför att man får hålla sig så frisk som möjligt så länge som möjligt.
Det här är min ambition. Jag är ute och diskuterar detta med kommunpolitiker, landstingspolitiker, tjänstemän i kommuner och landsting, pensionärsorganisationerna naturligtvis, de fackliga organisationerna och massor med andra människor som är intresserade av att diskutera äldreomsorgens framtid. Det är rätt att göra det innan jag lägger fast förslagen. Det är min inriktning. Vad som blir regeringens slutliga politik kommer att presenteras i den nationella utvecklingsplanen som riksdagen kommer att få ta ställning till i vår. Vad vi sedan därutöver går till val på kommer vi så småningom att presentera i valmanifest, men det viktiga nu är vilka åtgärder vi har i gång och vilka åtgärder vi inom kort kommer att presentera - och hur vi ska förverkliga dem. Några av dem är naturligtvis stora och ambitiösa och kommer att ta flera år i anspråk.
Anf. 57 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Jag har förstått att Socialdemokraterna periodvis brukar använda parollen "stolt men inte nöjd". Just på äldreomsorgens område är det svårt att vara stolt över utvecklingen de senaste elva åren - och definitivt inte nöjd. Jag tror i och för sig att för en del av de förslag som Ylva Johansson återkommer till riksdagen med kan vi komma till samsyn om. Det är positivt.
Sedan presenterades en rätt intressant nyhet. Nu sade Ylva Johansson - vilket vore jättebra - att vi ska klara 10 miljarder kronor i nivåhöjning för äldreomsorgen. Göran Persson sade i sitt tal till kongressen att de 10 miljarder som de ska ta fram under de kommande tio åren för att bygga ut äldreomsorgen, eller tandvården för den delen, och se till att människor ska få det bättre ska de också hitta en finansiering för. "Det kan ni lita på." Det här är inte lika klart. Medietolkningen av vad Göran Persson sade och vad statsrådet själv sade vid kongressen var att det var 10 miljarder på tio år. I Göran Perssons tal skulle de 10 miljarderna på tio år också klara en tandvårdsreform. Det ska bli spännande att se om Ylva Johansson klarar att få med sig den övriga regeringen, finansministern och statsministern, på den kraftiga nivåhöjningen. Klarar vi att satsa 10 miljarder ytterligare på äldreomsorgen årligen, tror jag att vi även med en socialdemokratisk politik kan komma ganska långt.
Ylva Johansson ger med ena handen och tar med den andra. På kongressen lyfte man fram de multisjuka, de särskilt sjuka äldre. Bland de pressmeddelanden och alla de rader som gick ut med olika typer av löften och utfästelser stod det att man ska satsa på forskning om äldre. Jättebra! Ungefär samtidigt som de raderna gick ut fattades det beslut i Fas att lägga ned den forskningssatsning som riksdagen har fattat beslut om med 30 miljoner kronor årligen just på äldreforskning, vilket innebär att två välfungerande institut kommer att läggas ned.
Jag får tacka statsrådet för en hel del klargöranden. Det ska bli spännande att se om hon också har med sig sin regering på den massiva satsning som det nu talas om.
Anf. 58 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Det finns mycket att göra för att förbättra äldreomsorgen. Men det finns ingen anledning att måla i svart. Det finns anledning att vara stolt men inte nöjd med svensk äldreomsorg. Det finns mycket som fungerar bra. Det är ingen slump att man kommer resande från andra länder för att lära av svensk äldreomsorg.
Men samtidigt har vi en bit kvar, särskilt om vi jämför med hur exceptionellt duktiga vi är i Sverige att ge stöd till barn och när det gäller uppväxtvillkor. Sverige är ju världens kanske bästa land att växa upp i. Men vi har en bit kvar innan Sverige är världens kanske bästa land att åldras i. Äldreomsorgen är naturligtvis inte hela svaret på den frågan, och inte äldrevården heller. Det handlar förstås om andra insatser. Men äldreomsorgen och äldrevården är en viktig del i detta.
Jag är glad att jag tillhör en regering och ett parti som vill peka ut detta. Vi vågar och har den politiska och möjliga kraften att genomföra en mycket stor satsning på att förbättra och utveckla äldreomsorgen de kommande åren. Jag hoppas att vi kommer att kunna ha en gemensam syn på många av de frågorna med andra partier här i riksdagen. Jag menar att det inte bara är vår politiska skyldighet att göra de satsningarna; det är också min generations skyldighet och moraliska ansvar att se till att vi har en äldreomsorg som kan och ska vara bland de bästa i världen. Sverige ska vara ett av de bästa länderna att åldras i.
Vi har angett en ambitionsnivå på vår partikongress för den satsning som vi vill genomföra de kommande tio åren: en nivåhöjning med 10 miljarder kronor. Den konkreta utformningen av satsningen får vi återkomma till i den nationella utvecklingsplanen. Den kommer säkert att behöva upprepas ett antal år också för att följas upp så att ingenting tappas bort på vägen. När vi anslår pengar gör vi det i budgetpropositioner, och de behandlas på vanligt sätt i riksdagen. De har också den tid på sig som de normalt har i behandlingen i riksdagen.
Vi får alltså chans att återkomma till fördelningen både av pengar och av de konkreta satsningarna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.