Sveriges referensvärde för varg
Interpellation 2025/26:188 av Rebecka Le Moine (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-21
- Överlämnad
- 2025-11-25
- Anmäld
- 2025-11-26
- Sista svarsdatum
- 2025-12-09
- Svarsdatum
- 2026-02-05
- Besvarad
- 2026-02-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Vargen i Sverige klassas som starkt hotad på den svenska rödlistan. Den svenska populationen är dessutom starkt isolerad. Den geografiska isoleringen gör att riskerna för inavel ökar. Inavel leder till minskad genetisk variation, högre risk för sjukdomar, nedsatt fertilitet och en generellt försämrad motståndskraft mot miljöförändringar, vilket ytterligare förstärker sårbarheten hos populationen.
Situationen förvärras dessutom av illegal jakt. Trots att vargen är strikt skyddad enligt både svensk lag och EU:s art- och habitatdirektiv förekommer omfattande illegal jakt. Illegal jakt försvårar också myndigheternas arbete med att övervaka och förvalta vargstammen på ett långsiktigt hållbart sätt.
Sammanfattningsvis är den svenska vargpopulationen liten, isolerad och genetiskt sårbar. Kombinationen av en liten populationsstorlek, inavel, bristande genetiskt utbyte och illegal jakt innebär att populationen befinner sig i en kritisk situation, där varje beslut om förvaltning och referensvärde har stor betydelse för artens överlevnad och långsiktiga hälsa. För att säkra en livskraftig population måste förvaltningen baseras på vetenskap, genetiska analyser och strikt skydd mot illegal jakt.
Regeringen har fattat ett beslut om att 170 vargar ska vara Sveriges referensnivå för varg i EU och hävdar att beslutet är välgrundat, men det saknas både vetenskapligt stöd och transparens kring hur processen gått till. Ändå väljer regeringen att behålla rapporteringen oförändrad. Här uppstår ett bekymmersamt mönster: Först sätter man en politiskt önskad siffra, därefter försöker man legitimera den med forskning, i stället för att göra det omvända och låta forskningen fastställa referensvärdet.
EU-kommissionen konstaterar i sitt brev att den svenska rapporteringen inte uppfyller kraven i art- och habitatdirektivet och att metodiken som använts inte är förenlig med den vetenskapliga standard som medlemsländerna ska tillämpa. Detta är inte detaljer i en teknisk diskussion utan en kärnfråga för rättssäker naturförvaltning. Om ett medlemsland kan sätta referensvärdet precis vid gränsen till utdöende och kalla det ”gynnsam bevarandestatus” faller hela syftet med EU:s gemensamma naturvårdssystem.
Det finns många starka intressen, värderingar och känslor i rovdjursfrågan. Det gör det ännu viktigare att förvaltningen är stabil, faktabaserad och långsiktig. En förvaltning som anpassas efter kortsiktiga opinioner är inte hållbar, varken för naturen, för jägarna, för lantbruket eller för människor som lever nära rovdjur. Legitimiteten i besluten kräver att processen är tydlig, förutsägbar och rättssäker.
Om regeringen väljer att inte korrigera rapporteringen till EU riskerar Sverige ett överträdelseärende. Men kanske ännu värre är risken att Sverige eroderar sin trovärdighet i EU:s naturvårdsarbete.
Därför vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
- Avser ministern och regeringen att omedelbart revidera den rapport som skickats till EU-kommissionen avseende vargens referensvärde?
- Om referensvärdena revideras, på vilket sätt avser ministern och regeringen att säkerställa att de nya referensvärdena fastställs på vetenskaplig grund?
- På vilket sätt avser ministern och regeringen att säkerställa att Sverige följer art- och habitatdirektivet och undviker ett överträdelseärende?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:188
Webb-tv: Sveriges referensvärde för varg
Dokument från debatten
- Torsdag den 5 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:69
- Protokoll 2025/26:69 Torsdagen den 5 februariProtokoll 2025/26:69 Svar på interpellation 2025/26:188 om Sveriges referensvärde för varg
Protokoll från debatten
Anf. 131 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig om jag och regeringen avser att omedelbart revidera den rapport som skickats till EU-kommissionen avseende vargens referensvärde. Rebecka Le Moine har vidare frågat mig, om referensvärdena revideras, på vilket sätt jag och regeringen avser att säkerställa att de nya referensvärdena fastställs på vetenskaplig grund. Slutligen har Rebecka Le Moine frågat mig på vilket sätt jag och regeringen avser att säkerställa att Sverige följer art- och habitatdirektivet och undviker ett överträdelseärende.
Den övergripande och långsiktiga målsättningen för rovdjurspolitiken innebär att bland annat varg i Sverige ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus, samtidigt som tamdjurshållningen inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Den svenska vargpopulationen behöver minskas för att minska de negativa socioekonomiska effekterna, samtidigt som Sverige lever upp till sina EU-rättsliga åtaganden. Minskningen behöver genomföras stegvis. Regeringen har tydligt uttryckt att ett första delmål i vargförvaltningen var att vid licensjakten 2026 minska stammen till 270 individer.
Länsstyrelsernas beslut om licensjakt efter varg 2026 upphävdes av Förvaltningsrätten i Luleå efter överklagande.
Förvaltningsrättens domar överklagades av länsstyrelserna till Kammarrätten i Sundsvall, som har avgjort samtliga mål. Kammarrätten avslog länsstyrelsernas överklagande, vilket innebär att beslutet om licensjakt fortsatt är upphävt. Domarna kommer nu att analyseras i Regeringskansliet och samråd genomföras med Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser för att skapa goda förutsättningar för en hållbar och väl fungerande vargförvaltning framöver.
Domstolarnas bedömning av årets beslut om licensjakt har inte förändrat regeringens bedömning av referensvärdet och den framtida vargförvaltningen.
Regeringens bedömning är att det är möjligt att upprätthålla gynnsam bevarandestatus med nuvarande referensvärde kombinerat med de satsningar som föreslogs i budgetpropositionen för 2026 och som riksdagen har ställt sig bakom. Kommissionen har ställt frågor om Sveriges rapportering av vargens referensvärde. Ärendet bereds nu inom Regeringskansliet. Jag kan inte föregripa den processen.
Anf. 132 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Vargförvaltningen i Sverige befinner sig i ett allvarligt läge. Regeringen har valt att frångå såväl vetenskapen som rättspraxis och den gemensamma europeiska naturvårdsmodellen.
Regeringen har drivit fram ett referensvärde på 170 vargar. Det är ett värde som enligt Naturvårdsverkets egna underlag motsvarar minimivärdet för kortsiktig överlevnad, inte gynnsam bevarandestatus. Redan nu, fru talman, är det kanske lite svårt att hänga med.
Landsbygdsministern säger gång på gång att vargen ska ha gynnsam bevarandestatus i Sverige. Det finns olika sätt att räkna fram detta värde, och forskare, expertmyndigheter med flera får hjälpa oss politiker med underlag. Men regeringen och inte minst Peter Kullgren har bestämt att 170 ska vara resultatet. Det ska vara det nya referensvärdet. EU-kommissionen har uttryckt kritik mot att det saknar vetenskaplig grund. Av samma skäl har svenska domstolar nyligen satt stopp för att genomföra licensjakten i praktiken; det saknas vetenskaplig grund. Detta handlar om politiskt önsketänkande från regeringens håll.
Gynnsam bevarandestatus kan en art uppnå om populationen är långsiktigt livskraftig. Då är artens storlek och struktur sådan att risken för utdöende är låg på lång sikt. Ett andra kriterium handlar om huruvida populationens naturliga utbredning bibehålls eller ökar. Det innebär att livsrummet och spridningsförmågan möjliggör naturliga processer, spridning och genetiskt utbyte. Ett tredje kriterium handlar om att artens naturtyper och livsmiljö är i gott skick.
Det finns också en bedömning som handlar om framtidsutsikter. Den handlar om trender, hot och förväntad utveckling, som bland annat kan inkludera illegal jakt.
Fru talman! Om någon av de här parametrarna bedöms som otillfredsställande kan inte bevarandestatus för arten som helhet klassas som gynnsam. Detta handlar alltså om att långsiktigt säkra överlevnaden för olika arter. Det kan inte lösas genom att skjuta mer, skydda mindre eller bibehålla isolerade populationer. Det, fru talman, skulle snarare kräva mer skydd, att populationen får växa till sig, att den får möjlighet att sprida sig och inte vara isolerad och att det finns en politisk vilja att mota bort illegal jakt.
Fru talman! För vargen är den uppskattade andelen dödlighet kopplad till illegal jakt mellan 15 och 18 procent. Omfattande illegal jakt bedrivs på just varg. Mot den bakgrunden är det djupt problematiskt att regeringen driver på en politik som ytterligare pressar vargen mot ett minimivärde, som för vargen är en existensnivå. Därför, fru talman, vill jag fråga hur regeringen menar att illegal jakt ska bekämpas effektivt när vargstammen samtidigt pressas ned till nivåer där varje förlorad individ får stor genetisk och ekologisk betydelse.
Anf. 133 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Jag är väl medveten om att kommissionen har ställt frågor till oss och efterfrågat förtydliganden om Sveriges rapporterade referensvärde om 170 vargar, men jag kan i nuläget inte redogöra för exakt hur vi kommer att svara eftersom ärendet fortfarande bereds i Regeringskansliet. Jag ska inte föregripa det arbetet, men jag kan vara tydlig med principerna.
Referensvärdet enligt art- och habitatdirektivet kan inte fastställas godtyckligt. Det måste bygga på bästa tillgängliga vetenskap, där både demografiska och genetiska faktorer vägs in liksom arternas funktion i ekosystemet och försiktighetsprincipen.
Regeringen har uppdragit till Naturvårdsverket att redovisa hur olika nivåer i intervallet 170–270 vargar hänger ihop med vilka förvaltningsåtgärder som krävs. I det arbetet är begreppet minsta livskraftiga population, MVP, centralt. MVP tas fram med så kallade livskraftighetsanalyser, PVA, där man modellerar långsiktig överlevnad utifrån födslar, dödsfall, reproduktion och miljö.
För den svenska vargstammen är det särskilt viktigt att genetiken inkluderas eftersom populationen har en hög grad av inavel och är beroende av återkommande invandring för att säkerställa en långsiktig genetisk livskraft.
Forskning visar också att antaganden om invandring spelar stor roll. Vid högre invandring kan en lägre nivå vara möjlig ur MVP-perspektiv, medan lägre invandring kräver en större population. Regeringen har med anledning av detta lagt fram förslag om omfattande budgetförstärkningar i budgetpropositionen för 2026 med särskild inriktning på åtgärder för att skydda genetiskt värdefulla vargar.
Fru talman! Låt mig bli lite politisk och möjligtvis retorisk. Jag hade tidigare en debatt här mot socialdemokraten Patrik Björck. Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten Rebecka Le Moine kring Socialdemokraternas syn på vargen. Om ni återigen ska sitta i regering – vilket referensvärde kommer Miljöpartiet då att tillåta att man rapporterar? Jag tror att många är ganska intresserade av det, inte minst med tanke på den socialdemokratiska retoriken i de frågorna.
Anf. 134 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Som Peter Kullgren sa är det här en förvaltning som regeringen satsar på. Det handlar om ungefär 338 miljoner kronor över tre år för att sänka vargstammen.
När man tittar på vart pengarna ska gå blir det en nästan surrealistisk bild som framträder av vad man vill att vargförvaltningen ska innebära. Det ska finnas en individövervakning av alla vargar i Sverige. Övervakning som är individanpassad kräver mycket fältarbete, spårning och gps-markering. Man ska också ha beredskap för att flytta genetiskt värdefulla vargar, som Peter Kullgren nämnde. Det kräver beredskap för att söva, flytta och återplacera vargar, även med helikopter.
Det finns även ett socioekonomiskt perspektiv. Har man stöd för att flytta runt vargar i Sverige hej vilt? Hur mycket är regeringen beredd att betala för detta? Det blir nästan bisarrt. Det här är ett väldigt dyrt prestigeprojekt.
Jag är glad att höra Kullgren nämna några av de begrepp som jag som naturvårdsbiolog har jobbat mycket med. Jag har jobbat med just de här modellerna för att räkna ut när arter och populationer är livskraftiga. Det tragiska är att det verkar som om Kullgren och regeringen har missförstått vad som är den långsiktiga överlevnadspunkten och vad som är den kortsiktiga överlevnaden.
Fru talman! Om jag som naturvårdsbiolog pratar utifrån ett bevarandeperspektiv är det helt irrelevant att prata om vad som är den kortsiktiga överlevnaden för till exempel vargen. Om populationen bara får vara av den här storleken och hanteras och förvaltas på det här sättet betyder det, med andra ord, att vi tänker oss att arten snart ska dö ut.
Fru talman! Det hade kanske varit mer ärligt om regeringen och Kullgren själv hade fört den retoriken och sagt att deras politik handlar om att fasa ut vissa arter. Det är nämligen det man gör när man sätter ett sådant referensvärde. Det borde i stället vara mycket högre och ha en bra marginal gentemot minimivärdet.
Fru talman! Precis som Kullgren nämner har den svenska vargstammen en oerhörd sårbarhet i sin genetik. Det är därför vi måste använda oss av försiktighetsprincipen.
Peter Kullgren nämner också vikten av invandring. Ja, det har varit ett villkor. För att få ha en så liten vargstam som vi har i Sverige har vi haft ett krav på att invandring ska ske från Ryssland och Finland. Mina frågor tillbaka till Peter Kullgren är: Hur ska denna invandring gå till? Hur många vargar ska få invandra till Sverige, och hur högfrekvent ska denna invandring vara? Hur tänker Peter Kullgren se till att åtgärder vidtas? Vi ser när vi tittar i backspegeln att denna invandring inte har fungerat över huvud taget, trots att den är ett krav för att få ha en så liten vargstam.
Anf. 135 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Jag kan konstatera att väljarna inte kommer att veta vad referensvärdet blir för den händelse att Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle sitta i regering. Jag tror att man kan konstatera att det i alla fall inte kommer att vara ett lägre referensvärde än när de satt i regering förra gången, och det är ju en viktig deklaration. I en regering är det nämligen så att ni i Miljöpartiet har alla möjligheter att sätta klacken i backen och inte göra någonting. Jag tror att det var därför det inte hände något i vargfrågan förrän Miljöpartiet lämnade regeringen under den förra mandatperiodens sista år. Det var först då som Naturvårdsverket gavs i uppdrag att ens titta på det tillkännagivande som riksdagen flera gånger hade riktat till regeringen.
Det är helt okej att man har olika åsikter. Men det är bra att det blir tydliggjort.
Jag fick en fråga om hur mycket det får kosta, fru talman. Precis som ledamoten sa har vi avsatt 338 miljoner. Jag har faktiskt inte räknat ihop det, men jag litar till fullo på ledamoten och på att det har räknats rätt.
Det är alltså 338 miljoner som vi har avsatt för detta. Det är klart att det är mycket pengar, men i ett läge där vi har en hårt pressad livsmedelsproduktion är detta en central och viktig åtgärd. Det handlar inte minst om dem som håller djur – investeringar trängs tillbaka och investeringslustan minskar i en bransch som snarare skulle behöva investera mycket för att vi ska klara av att sätta mat på bordet. Det är också en åtgärd som har ett mycket brett stöd här i riksdagen.
Jag har full respekt för ledamotens kompetens som naturbiolog, men jag tillåter mig ändå att tro att det samtidigt ligger väldigt mycket politiska avväganden i den argumentation som förs. Jag tror också att det är därför man i samma inlägg kan kritisera att vi gör så mycket insatser för att leva upp till nivån gynnsam bevarandestatus samtidigt som man kritiserar oss för att vi vill minska vargstammen.
Det är dock det man behöver göra. För att ta ansvar och leva upp till våra EU-rättsliga åtaganden är detta modellen vi har valt. Vi behöver vara ännu bättre på att ha koll på de vargar vi har i Sverige, om vi ska pressa ned vargstammen. Det har vi gemensamt i den här kammaren flera gånger kommit fram till. Det finns en bred majoritet för detta. Då ser jag det som min och regeringens uppgift att också försöka leverera på det.
Det har vi gjort genom de uppdrag vi har gett till Naturvårdsverket. Vi har drivit på för att ändra art- och habitatdirektivet, och Bernkonventionen har förändrats. Detta hade inte kunnat ske om man inte både i Europa och i Bernkonventionsområdet hade konstaterat att vargen inte är så hotad som den tidigare har varit. Det är därför man har kunnat göra de justeringarna.
Nu har vi det rättsläge vi har, och vi kommer att fortsätta försöka övertyga om att vi har en modell som funkar. Regeringens politik på detta område ligger alltså fast.
Anf. 136 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Jag ska börja med att försöka svara på den fråga som Kullgren ställde – även om det i interpellationsdebatter kanske snarare är vi ledamöter som får tillfälle att ställa frågor till ministrar. Men jag tänker att jag ska vara tydlig. Interpellanten från Socialdemokraterna hade tidigare i dag en helt annan retorik; jag noterade också det.
Jag tänker ta till mig all den kredd och allt det beröm som Peter Kullgren riktade till mig och Miljöpartiet. Vi kommer alltid att värna hotade arter. Det är mitt kall, och det är också därför jag är politiker i dag. Det började med min utbildning och mitt arbete för tigrarna i Indien och Kambodja. Nu är jag representant i Sveriges riksdag, och jag ska kämpa för att våra lodjur och våra vargar inte utrotas från Sverige. Vi kommer att lägga mycket politisk kraft på att se till att hotade arter inte utrotas.
Man får ibland, fru talman, inte minst i denna och tidigare debatter, en överdriven bild av det motstånd som finns mot att vargen ska få existera i Sverige. Därför vill jag nämna att en majoritet faktiskt är positivt inställd till att vargen finns. Inom EU har man också gjort undersökningar där man visat att det även bland fårägare och personer som bor på landsbygden finns ett stort stöd för att rovdjuren ska få fortsätta finnas och ha ett strikt skydd.
Med detta sagt, fru talman, tror jag att det står klart att regeringen kommer att fortsätta att driva ett referensvärde som saknar vetenskaplig förankring, som EU-kommissionen har kritiserat och som strider mot de åtaganden och den lagstiftning som vi har att förhålla oss till inom EU.
Anf. 137 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Regeringens politik syftar till att skapa trygghet och goda villkor för att kunna bo, leva och verka i hela landet, inte bara för dem som bor i storstäder utan också för alla dem som bor och verkar på landsbygden, där vargen orsakar skada och bidrar till otrygghet.
Vi ska självklart ha varg i Sverige. Men för att minska konflikterna och de negativa konsekvenserna behöver stammen vara mindre än den är i dag. Detta är något som behöver åstadkommas stegvis och kontrollerat.
Självklart ska Sverige uppfylla sina EU-rättsliga och internationella åtaganden. Regeringens bedömning är att det är möjligt att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus med nuvarande referensvärde kombinerat med de satsningar som föreslogs i budgetpropositionen för 2026 och som riksdagen ställt sig bakom.
Planen för regeringen är fortfarande att stegvis minska vargstammen samtidigt som vi säkerställer att en gynnsam bevarandestatus bibehålls.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.