Sveriges Radio och opartiskheten
Interpellation 2004/05:84 av Axén, Gunnar (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2004-10-28
- Inlämnad
- 2004-10-28
- Besvarad
- 2004-11-11
- Sista svarsdatum
- 2004-11-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 oktober
Interpellation 2004/05:84
av Gunnar Axén (m) till kulturminister Pär Nuder om Sveriges Radio och opartiskhetenI ett minst sagt sensationellt uttalande den 26 oktober säger Sveriges Radios före detta USA-korrespondent Cecilia Uddén följande:
"Och jag tycker heller inte att svenska medier har något som helst krav på sig på opartiskhet när det gäller valet i USA. Vi har ju ingen anledning att vara opartiska och redovisa båda ståndpunkter på samma sätt som vi skulle göra i ett svenskt val. Det gör vi ju heller inte i andra internationella frågor. Vi skulle inte göra så i valet i Tunisien eller Saddam Hussein eller något annat."
Vidare menar Uddén, att om man är missnöjd med hennes rapportering ska man vända sig till bland annat regeringen.
De två uttalandena är klart anmärkningsvärda och väcker frågor om public service och kraven som återfinns i bolagets sändningstillstånd.
Fullt medveten om att det inte är möjligt för ett statsråd att svara på frågor rörande enskilda ärenden är händelsen med den före detta USA-korrespondenten intressant och riktar ånyo strålkastarljuset på public service och dess uppgifter.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag därför ställa följande frågor till kulturministern:
På vilket sätt agerar statsrådet för att Sveriges Radio i alla delar ska leva upp till kraven i sändningstillståndet?
Om Sveriges Radio bryter mot något av kraven i sändningstillståndet är statsrådet då beredd att dra in det?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:84
Webb-tv: Sveriges Radio och opartiskheten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:27 Torsdagen den 11 novemberProtokoll 2004/05:27 6 § Svar på interpellation 2004/05:84 om Sveriges Radio och opartiskheten
Protokoll från debatten
Anf. 10 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Gunnar Axén har frågat mig på vilket sätt jag agerar för att Sveriges Radio i alla delar ska leva upp till kraven i sändningstillståndet och om jag är beredd att dra in sändningstillståndet om företaget bryter mot något av dessa krav.
Sveriges Radio (SR) är ett av tre oberoende svenska radio- och TV-företag med uppdrag i allmänhetens tjänst. Företagets utsändningar till hela landet sker med stöd av ett sändningstillstånd som innehåller de grundläggande riktlinjerna för innehållet i programverksamheten. Utöver sändningstillståndets villkor finns också vissa krav i de anslagsvillkor som är kopplade till det årliga beslutet om medelstilldelning till företaget.
Ett grundläggande villkor i SR:s sändningstillstånd är att sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i ljudradion.
Det är inte regeringen utan Granskningsnämnden för radio och TV som har i uppdrag att löpande övervaka hur företaget lever upp till kraven i sändningstillståndet genom efterhandsgranskning av de program som sänts.
Sveriges Radio ska varje år följa upp och rapportera till regeringen hur uppdraget uppfyllts. Företaget ska redovisa uppföljningsbara resultatmått baserade på de villkor som gäller för verksamheten. Rapporten ska ge god information och förmedla viktiga erfarenheter av verksamheten.
Inför varje ny tillståndsperiod sker en översyn av företagets verksamhet. Just nu arbetar en parlamentarisk kommitté för att ta fram ett underlag om de villkor som ska gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa tillståndsperiod.
Regering och riksdag beslutar sedan hur uppdraget ska formuleras och hur verksamheten ska organiseras och finansieras. Det är slutligen regeringen som beslutar och utformar sändningstillstånd och anslagsvillkor i enlighet med riksdagens beslut.
Regeringen kan utöver de krav och villkor som formulerats inte påverka programverksamheten i Sveriges Radio - kan inte och ska inte.
Ett sändningstillstånd som beslutats av regeringen enligt radio- och TV-lagen kan återkallas om ett tillståndsvillkor har åsidosatts på ett väsentligt sätt. Ett beslut om återkallelse får meddelas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande. Prövning görs, beroende på vilket tillståndsvillkor som åsidosatts, i allmän domstol eller av Radio- och TV-verket efter en anmälan av regeringen.
Anf. 11 Gunnar Axén (M)
Fru talman! Jag ber att få tacka vår nye kulturminister för svaret och klargörandet av hur beslutsvägarna ser ut. Vi har i Sverige en dominans av statliga så kallade
public service
-medier i form av de statliga TV- och radiokanalerna. Inget annat demokratiskt land har en så kraftig dominans av statliga medier som Sverige. Förevändningen för statens engagemang inom medieområdet är att det är fråga om
public service
, medier i allmänhetens tjänst, medier som ska bistå med saklig och opartisk information.
De statliga radio- och TV-kanalerna fylls inte bara med dokusåpor och andra underhållningsprogram utan även av nyheter, dokumentärer och samhällsprogram. Det är de sistnämnda typerna av program som i allra högsta grad ska uppfylla kraven på opartiskhet och saklighet. Så är dock inte fallet. Vi ser och hör dagligen exempel på hur Sveriges Radio och Sveriges Television brister i kravet på saklighet och opartiskhet.
Ett flagrant exempel är affären Erik Fichtelius, en journalist som å ena sidan under lång tid arbetat för Sveriges Television, å andra sidan i hemlighet fungerat som hovreporter åt landets statsminister. Å ena sidan skulle han kritiskt granska makten. Å andra sidan hade han, och har fortfarande antar jag, i uppdrag att på ett förtroligt sätt dokumentera statsministerns karriär och gärningar. Vi har inte sett resultatet av det här projektet ännu, men det var oomtvistligen två roller som inte gick att förena. Fichtelius kunde inte vara opartisk och saklig i sin nyhetsrapportering och fick därför överge sin roll som nyhetsjournalist för Sveriges Television.
Ett annat exempel är hur ensidigt man under de senaste veckorna har skildrat den amerikanska valrörelsen. I reportage efter reportage i statliga medier, både Sveriges Television och Sveriges Radio, har man framhävt kritiken mot Bush och framhållit fördelarna med presidentkandidaten Kerry. Det är som en reporter i en ständigt återkommande fråga till sina intervjuoffer framställer det hela: Tycker du inte att det är självklart att Kerry vore bättre för världen än Bush i det här läget? En mer osaklig och partisk journalistik får man leta efter.
Tydligast uttrycktes statsmediernas partiskhet och osaklighet av programledaren för Sveriges Radio P1:s program Konflikt, Cecilia Uddén, när hon i en intervju frankt deklarerade: "Jag tycker heller inte att svenska medier har något som helst krav på sig på opartiskhet när det gäller valet i USA. Vi har ju ingen anledning att vara opartiska och redovisa båda ståndpunkter".
Förvisso avstängdes journalisten ett par veckor från sin tjänst, under det amerikanska presidentvalet, men på ett tydligare sätt kan inte statsmediernas osaklighet och partiskhet klargöras. Det är uppenbart att det finns en kultur inom Sveriges Radio och Sveriges Television som stöder osaklighet och partiskhet. Och det är kanske inte så konstigt med tanke på att 70 % av journalisterna på Sveriges Radio och Sveriges Television sympatiserar med och röstar på något av landets tre vänsterpartier. Om statliga medier över huvud taget ska kunna motiveras är kravet på opartiskhet och saklighet det omvända mot vad som verkar gälla i dag: oeftergivligt.
Därmed åter till min grundläggande fråga, som kulturministern ännu inte har besvarat. Vad avser kulturministern att vidta för åtgärder för att framöver garantera de statliga radio- och TV-kanalernas opartiskhet och saklighet? Och inte minst: Hur många överträdelser av kravet på saklighet och opartiskhet krävs för att ministern ska ta initiativ till att anmäla Sveriges Television eller Sveriges Radio till domstol eller till Radio- och TV-verket för att man åsidosatt tillståndsvillkoren för sin verksamhet?
Anf. 12 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! En journalist vid Sveriges Radio uttryckte några konstiga saker om nyhetsförmedlingens opartiskhet, sin egen nyhetsförmedlings opartiskhet, som hon senare har tagit tillbaka och som har lett till en omfattande intern diskussion inom Sveriges Radio. Den har, tycker jag, tydliggjort betydelsen av opartiskheten i nyhetsförmedlingen. Den har, tror jag, befäst Sveriges Radios egen kultur av att värna opartiskheten och förtroendet för sig själva som opartisk förmedlare av nyheter och information om hur tillståndet är i världen på ett sätt som jag tror att vi alla önskar.
Interpellanten har ställt sina frågor till mig baserat på synen att det är regeringens uppgift att gripa in och städa när regeringen själv anser att saker och ting inte är riktigt rätt i bolaget. Det skulle enligt min mening vara raka motsatsen till det som nu pågår, nämligen att vi politiker värderar vad som är partiskt och opartiskt, vad som är lämpligt och olämpligt.
Konstruktionen på
public service
i Sverige har ju gjorts på ett sådant sätt att det ska garantera att Granskningsnämnden, oberoende från oss politiker, självständigt granskar och värderar och gör den här typen av utlåtanden. Den ska göra det med regelbundenhet, efter anmälan, men också lite då och då komma med rapporter till regeringen och allmänheten om verksamheten.
Jag tycker att det är en orimlig attityd att jag som statsråd, att regeringen eller, för den delen, oppositionen ska gripa in och säga: Det här tycker inte vi om. Det här ska göras på annat sätt. Gör ni inte som vi säger drar vi in sändningstillståndet för alla radiokanaler.
Vi har ett regelverk som ska följas. Det är väl konstruerat för att ta hand om just sådant som vi nu diskuterar. Min åsikt är att det kanske aldrig har varit viktigare än nu att värna
public service
förtroende i en tid med tilltagande "foxnewsisering" av den internationella nyhetsförmedlingen. Det är viktigt att det finns en kanal som har allmänhetens förtroende för att vara opartisk, att den inte går någon annans ärenden än tittarnas och lyssnarnas och att detta intresse står i centrum. När det sker misstag ska de korrigeras och rättas till. Det är viktigt att kulturen står stark. Det är i lyssnarens och tittarens intresse att informationen är opartisk så att lyssnaren och tittaren själva kan orientera sig i nyhetsflödet och bilda sig sina egna uppfattningar och inte bli matade med färdiga mer eller mindre propagandistiska perspektiv.
Där har
public service
en otroligt viktig roll - en omistlig roll - i den svenska demokratin. Jag menar att den har en allt viktigare roll också i konkurrensen om tittare och lyssnare. Jag tror att Sveriges folk vill ha den typen av opartisk nyhetsförmedling och inte andra typer av nyhetsförmedlingar, inklusive sådana som skulle godkännas av moderater eller socialdemokrater från tid till annan, beroende på regering.
Det vill de inte ha. Det tycker jag att de gör rätt i.
Detta är ingen statstelevision eller statsradio. Det är en helt annan konstruktion som har gjorts för att säkerställa att vi inte har det så som ni moderater ser ut att önska, nämligen att staten ska gripa in och lägga sig i internt. Uttrycket statsradio är alltså felriktat.
Anf. 13 Gunnar Axén (M)
Fru talman! Kulturministern säger emot sig själv. I interpellationssvaret säger han att det ankommer på regeringen att anmäla Sveriges Radio eller Sveriges Television till domstol eller till Radio- och TV-verket om man bryter mot tillståndsvillkoren. Kulturministern säger klart och tydligt att det är regeringens uppgift att anmäla om man anser att Sveriges Radio eller Sveriges Television bryter mot tillståndsvillkoren.
Ett av tillståndsvillkoren är kravet på opartiskhet och saklighet.
Sedan säger kulturministern att detta inte är något som regeringen ska lägga sig i.
Vad är det som gäller egentligen? Hur många gånger ska Sveriges Radio eller Sveriges Television bryta mot tillståndsvillkoren, eller hur gravt ska man bryta mot tillståndsvillkoren för att regeringen ska göra det som kulturministern sade i sitt interpellationssvar, det vill säga anmäla Sveriges Radio eller Sveriges Television till domstol eller till Radio- och TV-verket?
Det finns mer eller mindre dagligen exempel på hur man brister i opartiskhet och saklighet. Ett exempel som jag inte nämnde förut var att Sveriges Television under presidentvalskampanjen nyligen sände någonting som man kallade en dokumentärfilm om presidentvalet. I själva verket var det inte något annat än en kampanjfilm till förmån för presidentkandidaten Kerry. Den så kallade dokumentären - den presenterades som dokumentär i Sveriges Television - var finansierad och producerad av en kampanjstiftelse som öppet stödde Kerrys kandidatur till presidentämbetet. Det är väl ytterligare ett väldigt tydligt exempel på att Sveriges Television och Sveriges Radio bryter mot kravet på opartiskhet och saklighet?
Anf. 14 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! En programledare vid Sveriges Radio har i ett inslag sagt något som Moderaterna ogillar, som många andra ogillar och som hon själv ogillar och har tagit tillbaka och beklagat. Hon har blivit avstängd i två veckor.
Tycker ni moderater, och är det partiets ståndpunkt, att återkalla sändningstillståndet för alla Sveriges Radios kanaler är en rimlig och proportionell reaktion på detta uttalande som gäller presidentvalskampanjen i USA?
Som vägledning för svaret kan jag läsa hur lagen ser ut när det gäller detta: Ett beslut om återkallelse får meddelas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande.
Jag frågar då: Vill Moderaterna på grund av uttalandet av Cecilia Uddén dra in sändningstillståndet för alla radiokanaler som Sveriges Radio har?
Anf. 15 Gunnar Axén (M)
Fru talman! Om kulturministern hade svarat på min fråga i stället kanske den här debatten hade varit lite mer upplysande för åhörarna.
Det är klart att det inte är rimligt att dra in ett sändningstillstånd för att en journalist har sagt en tokighet. Problemet är att man i sin nyhetsförmedling i sina samhällsprogram gång på gång brister i kravet på opartiskhet och saklighet.
Det var därför jag frågade kulturministern: Hur många gånger ska man bryta mot kravet på opartiskhet och saklighet för att man ska anmäla Sveriges Radio eller Sveriges Television till domstol eller till Radio- och TV-verket? Hur gravt ska brottet mot sändningsvillkoren vara för att man ska göra det som regeringen faktiskt är skyldig att göra om man bryter mot tillståndsvillkoren?
Det handlar inte om en enda gång. Det handlar om upprepade gånger mer eller mindre dagligen.
Jag har nämnt några exempel här i debatten. Det var Cecilia Uddén som klart och tydligt talade om att hon tyckte att Sveriges Radio inte behövde vara opartiska och sakliga när det gällde rapporteringen av presidentvalet i USA. Jag har nämnt det som kallades för dokumentärfilm när den sändes i Sveriges Television, men som i själva verket var en kampanjfilm till förmån för presidentkandidaten Kerry. Den sänds som dokumentärfilm i Sverige. Vi har exemplet med Erik Fichtelius som i hemlighet fungerat som hovreporter åt statsministern och under lång tid samtidigt varit en nyhetsjournalist som ska granska makten, granska regeringen och statsministern.
Hur många gånger ska man bryta mot villkorskraven för att man ska anmäla detta för granskning till domstol eller Radio- och TV-verket?
Anf. 16 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Gunnar Axén har interpellerat mig på temat att Cecilia Uddén har sagt saker som är så förgripliga att sändningstillståndet ska dras in. Jag frågar om det är hans uppfattning att sändningstillståndet ska dras in på grund av vad Cecilia Uddén har sagt. Då är svaret nej. I stället har det sagts så många andra saker att sändningstillståndet bör dras in.
Jag tycker att det här är lite virrigt.
Jag föreslår Gunnar Axén: Lista alla de saker som har gått emot Moderaternas partikamrat George Bush.
Det är ju det som saken gäller. Anmäl det till Granskningsnämnden, som Sveriges riksdag har beslutat inrätta just för att ta hand om den här typen av värderingar och granskningar! Det svar som jag vill ge på Gunnar Axéns fråga, hur många gånger det ska krävas den här typen av saker som Gunnar Axén åberopar för att sändningstillståndet ska dras in, är ganska enkelt: Många fler och mycket allvarligare än det som Cecilia Uddén har gjort sig skyldig till.
Hon har beskrivit presidentvalskampanjen i USA på ett, i alla fall vad gäller de reportage som jag har sett, mycket allsidigt sätt. Hon har skildrat det som inte så många andra har gjort, det Amerika som finns mellan kusterna, som inte är så europeiskt som Nordost-USA och västkusten är, som är svårare för oss att förstå med de starka religiösa, konservativa och nationella elementen. Sådant har hon skildrat på ett sätt som jag som tittare begriper och som gör att jag lättare förstår hur George Bush som är så annorlunda än vad som gäller i europeiska mediers normala beskrivning kan ha så starkt stöd. Det tycker jag hon ska ha respekt för även om hon i uttalandet sade en del saker som fick en och annan av oss att lyfta på ögonbrynen.
Svaret är: Det krävs mycket mer, mycket grövre och många fler saker för att någonting så grovt som att dra in sändningstillståndet för hela Sveriges Radio-koncernens alla kanaler ska komma i fråga. Jag tvivlar på att det ens är Moderaternas uppfattning, även om jag vet att Moderaterna vill krympa, begränsa och vingklippa
public service
i Sverige till förmån för privata, vinstdrivande, börsnoterade och ofta utlandsägda alternativ.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.