Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges möjligheter att bevilja flyktingar från Turkiet asyl

Interpellation 2006/07:605 av Ceballos, Bodil (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-05-29
Inlämnad
2007-05-29
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-06-13
Sista svarsdatum
2007-06-13
Besvarad
2007-06-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 maj

Interpellation

2006/07:605 Sveriges möjligheter att bevilja flyktingar från Turkiet asyl

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Sedan flera veckor tillbaka hungerstrejkar fyra politiskt aktiva kurder från den turkiska delen av Kurdistan och fler kan komma att ansluta sig, enligt uppgifter jag fick på plats då jag besökte de hungerstrejkande. Utan att vara insatt i just dessa hungerstrejkandes skäl att söka asyl i Sverige inställer jag mig frågan hur vi i Sverige hanterar asylansökningar från kandidatländer.

Som vi alla vet är Turkiet ett land där brott mot de mänskliga rättigheterna sker, där människor torteras, där kurder och andra folkgrupper diskrimineras, där journalister fängslas eller mördas, etcetera. Straffen är långa och i våra ögon oproportionerliga även då ”riktiga” brott begåtts. Trots detta utvisar vi människor från Sverige som är efterlysta i Turkiet och kan drabbas av livstids fängelse eller mycket långa fängelsestraff.

Att vara efterlyst politiskt aktiv kurd i Turkiet innebär en risk oavsett till vilken plats i landet man skickas tillbaka. Därom torde det inte råda någon tvekan. Det som är tveksamt är i stället som vanligt Migrationsverkets, eller Säpos, tolkning av vad som är skyddsskäl enligt Genèvekonventionen och utlänningslagen. Det tycks som om uppfattningen om, eller hänsynen till, det enskilda landet väger tyngre än de individuella skälen.

Med tanke på att Sverige är ett av de ledande länderna i EU för turkiskt medlemskap i EU och att inget politiskt parti i Sverige motsätter sig detta är det märkligt att vi samtidigt försöker skicka tillbaka dem som vid ett medlemskap automatiskt skulle få uppehållsrätt här i landet som alla andra EU-medborgare. Det är lätt att misstänka att det stundande EU-medlemskapet innebär svårigheter för EU-länder att bevilja turkiska medborgare asyl i ett EU-land eftersom det indirekt innebär att vi anser att Turkiet inte har de kvaliteter som krävs för att bli medlem, vilket uppenbart är fallet i nuläget. Ett EU-medlemskap kräver att Turkiet respekterar de mänskliga rättigheterna och olika folkgrupper och minoriteter inom sitt territorium.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Avser statsrådet att ta initiativ till att utreda om Migrationsverket tolkar asylansökningar även från kandidatländer utifrån de individuella omständigheterna i de enskilda fallen?

Avser statsrådet att i EU-kretsen ta initiativ till en dialog med andra länder som tar emot asylsökande från Turkiet för att gemensamt sätta press på Turkiet att respektera de mänskliga rättigheterna och olika folkgruppers rättigheter?

Avser statsrådet att i EU-kretsen ta initiativ till att diskutera eventuell uppehållsrätt för kandidatländers medborgare?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:605, Sveriges möjligheter att bevilja flyktingar från Turkiet asyl

Interpellationsdebatt 2006/07:605

Webb-tv: Sveriges möjligheter att bevilja flyktingar från Turkiet asyl

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 36 Tobias Billström (M)
Herr talman! Bodil Ceballos har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att utreda om Migrationsverket gör en individuell bedömning av omständigheterna i asylansökningar från medborgare i EU:s kandidatländer. Hon har vidare frågat vilka initiativ jag avser att ta i EU-kretsen, dels för att gemensamt sätta press på Turkiet att respektera de mänskliga rättigheterna och olika folkgruppers rättigheter, dels för att diskutera eventuell uppehållsrätt för kandidatländernas medborgare. Varken regeringen eller jag som enskild minister får ingripa i eller kommentera de enskilda ärenden som myndigheter handlägger. Jag vill dock framhålla att utlänningslagen ger rätt till uppehållstillstånd för den som söker asyl i Sverige och som kan göra sannolikt att han eller hon har behov av skydd här. Varje asylansökan ska bedömas individuellt. Det avgörande i varje ärende är om just den sökande faktiskt är i behov av skydd. Sedan den 31 mars 2006 är det Migrationsverket och vid ett eventuellt överklagande migrationsdomstolarna som självständigt har att pröva asylansökningar och överklaganden. Migrationsöverdomstolen ansvarar som högsta instans för praxisbildningen. Regeringen är inte längre vägledande instans och kan således inte heller ge någon ledning vad gäller tillämpningen av lagen. Den individuella bedömningen görs oavsett vad den asylsökande har för nationalitet och oavsett om det rör sig om en medborgare från ett kandidatland. I samband med närmandet till den Europeiska unionen har Turkiet genomfört en omfattande reformprocess. För att ett EU-medlemskap ska bli möjligt är det avgörande att denna process fortsätter. På flera områden krävs betydande förbättringar. Ett framtida EU-medlemskap förblir den starkaste drivkraften för fullföljandet av reformprocessen. När Turkiet uppfyller alla krav för medlemskap och fullt ut respekterar mänskliga rättigheter, inklusive minoritetsrättigheter, är landet också välkommet som fullvärdig medlem i den europeiska unionen. Sverige kommer att fortsätta att tydligt driva detta såväl inom ramen för EU:s utvidgningspolitik som gentemot Turkiet självt. Uppehållsrätt är en rättighet som är förbehållen EU- och EES-medborgare och deras nära anhöriga, oavsett de anhörigas medborgarskap. Det innebär att endast medborgare i dessa länder och deras nära anhöriga är undantagna från skyldigheten att inneha ett uppehållstillstånd om de vill vistas i Sverige i mer än tre månader. Det finns inte några planer att utvidga denna rätt att omfatta medborgare i länder utanför EU och EES.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 37 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Visst, Sverige finns på pluskontot när det gäller Irak; det kan jag säga till migrationsministern. Det jag menar när jag säger att det är inhumant till exempel i fallet med de kristna från Irak som inte får stanna här som flyktingar fastän kristna faktiskt mer eller mindre slaktas i sitt hemland - i stället får man stanna på grunden synnerligen ömmande omständigheter - är att vår flyktingpolitik inte riktigt stämmer överens med detta om individuell bedömning, skyddsbehov och annat. Vi har helt andra, inofficiella, regler för hur vi bedömer vad människor är - flyktingar, skyddsbehövande eller någonting annat. Jag skrev interpellationen efter det att jag hade varit med på en demonstration. Där fanns ett antal hungerstrejkande kurder från Turkiet. Senare visade det sig att de egentligen inte är kurder, utan de tillhör en annan etnisk minoritet som finns i samma trakter. Flera menade att också de skulle börja hungerstrejka. De frågade: Varför gäller inte de mänskliga rättigheterna för oss? Jag sade: Självklart gäller de mänskliga rättigheterna lika för alla. Det är inte bara turkar och kurder som drabbas av vår tolkning av de mänskliga rättigheterna och när det gäller möjligheterna att få stanna här som flykting. När frågan ställdes till mig började jag väldigt mycket fundera på detta. Det är så väldigt sällan man hör talas om att någon från Turkiet får stanna här av flyktingskäl eller som över huvud taget får stanna här, såvida det inte är som anhörig eller någonting sådant. Jag skulle vilja påstå att det inte alls är vanligt. Jag har träffat människor från Turkiet som funnits i vårt land i 13 år och som fortfarande inte fått uppehållstillstånd, inte ens med den tillfälliga lagen, i och med att de var ensamstående. Ensamstående fick ju inte uppehållstillstånd. Samtidigt menar de här människorna att de inte kan åka tillbaka till sitt hemland, eftersom de är förföljda där. Vad är det då som gör att vi ser på Turkiet som vi gör och inte ger människor därifrån flyktingstatus? Får människor från Turkiet komma hit eller inte, eller ser vi bara till landet i fråga? Turkiet är ett kandidatland. Om några år kommer de här människorna att få lov att stanna här - egentligen vare sig vi vill det eller ej eftersom Turkiet då är ett EU-land. Därför blir det hela väldigt märkligt. Vad är det alltså som gör att det nu är så svårt för turkar att få stanna i Sverige? Häromdagen pratade vi om global approach för öst- och sydöstländerna i vårt närområde. Där har man bland annat ett ramavtal med Turkiet på migrationsområdet. Är det sådant som att man har någon form av avtal om att återta dem som kommer hit som gör att det är så mycket svårare för turkar att få stanna i Sverige? På något sätt måste man ju då få Turkiet att tro att de faktiskt uppfyller de mänskliga rättigheterna till exempel eller försöka trycka på genom det här sättet. Jag vet inte riktigt vad man egentligen försöker med. I svaret står det att den som kan göra det sannolikt att det finns ett behov av skydd får stanna i Sverige. Men det är en oerhört strikt tillämpning. Hur ska en person från Turkiet eller Kurdistan verkligen kunna göra det sannolikt att han eller hon har behov av skydd när så gott som alla - om inte alla - skickas härifrån?
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 38 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Ja, det dröjer nog åtskilliga år innan Turkiet är medlem av EU, även om Turkiet har påbörjat ett väldigt omfattande arbete för att bli en fullvärdig demokrati och för att uppfylla kraven på mänskliga rättigheter. Den nuvarande regeringen i Turkiet har sett till att Turkiet är mer demokratiskt och öppet än landet någonsin varit. Det ska de verkligen ha kredit för. Många av de åtskilliga reformer som gjorts finns tyvärr bara på papperet. På regional och lokal nivå har de här lagarna och reformerna inte implementerats. Men det är ganska naturligt eftersom det krävs en enorm kunskap och, skulle jag vilja säga, en attitydförändring för att man verkligen ska ta till sig det nya Turkiet. Militären finns i bakgrunden i allt som sker, skulle jag vilja säga. Man brukar prata om den djupa staten. År 2007 är ett väldigt speciellt år. Det är då både presidentval och parlamentsval. Det har gjort att extrema grupper på båda sidor nu visar sig på ett sätt som vi inte tidigare sett. Den djupa staten agerar. Jag vill därför fråga statsrådet om Migrationsverket har den landkunskap som behövs för att sköta asyl- och flyktingprocessen på ett tillfredsställande sätt så att man inte utgår bara från diplomatiska förbindelser och överenskommelser. Och delar ministern min synpunkt att situationen under 2007 är väldigt extrem? Vi har ju sett det i form av flera mord och uttalanden som gör att det är väldigt riskabelt för dem som jobbar med mänskliga rättigheter och dem som tillhör minoritetsgrupper.
Tobias Billström (M)
Anf. 39 Tobias Billström (M)
Herr talman! Medan Anne Ludvigsson pratade bläddrade jag lite grann i regleringsbrevet för Migrationsverket. I regleringsbrevet för innevarande budgetår, 2007, kan man se att regeringen särskilt har angett att verket ska tillförsäkra att personalen har ändamålsenlig kompetens, att särskild vikt ska läggas på rättslig kompetens och att berörd personal ska ha goda kunskaper om de mänskliga rättigheterna som är relevanta i deras arbete. Verket är därutöver ålagt att aktivt arbeta med kvalitetssäkring av beslutsmotiveringar i ärenden där risk för tortyr eller dödsstraff har åberopats av den sökande. Detta återfinns på s. 13 i regleringsbrevet för Migrationsverket. Därmed tror jag att jag har svarat på den frågan. När det sedan gäller uppfattningen om Turkiet för närvarande anser jag att det är en fråga mer för utrikesministern än för mig. Till Bodil Ceballos, interpellanten, vill jag säga att jag tycker att det är viktigt att understryka lite olika saker med beaktande av det som sagts här. Först och främst: Varför är uppehållsrätten förbehållen EU- och EES-medborgare? Det är ju kontentan av den fråga som ställs i interpellationen. Ja, som jag sade i mitt interpellationssvar är uppehållsrätten en rättighet som är förbehållen EU- och EES-medborgare. Det beror naturligtvis på den självständiga och den direkt på Romfördraget grundade rätten för EES-medborgare att uppehålla sig i en annan medlemsstat. Detta berörde jag i mitt interpellationssvar. Den 30 april 2006 infördes ministerrådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU, och därmed i Sverige. Det här direktivet förenklade, samordnade och förtydligade det regelsystem som tidigare var spritt på flera olika direktiv avseende olika kategorier av unionsmedborgare. Införandet i Sverige medförde vissa ändringar i utlänningslagen, och systemet med uppehållstillstånd för EU-medborgare avskaffades. I stället infördes uppehållsrätt för EU- och EES-medborgare förutsatt att personen i fråga var arbetstagare, egenföretagare, arbetssökande eller studerande eller hade tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning. Avsikten med detta var att förenkla regelverket och att minska administrativa formaliteter. Tanken bakom hela den här förändringen är att unionsmedborgare ska kunna flytta mellan medlemsstater, söka anställning och bosätta sig på ungefär samma villkor som landets egna medborgare. Liksom tidigare omfattas EES-medborgare, och till skillnad från hur det var tidigare omfattas inte medborgare i Schweiz. Det här är viktigt när man betänker förutsättningarna för de migrationspolitiska konsekvenserna med anledning av interpellationen. Vi anser att det arbete som bedrivs i unionen i riktning mot det som direktivet förespråkar och lade grunden för är en viktig och angelägen fråga. När det gäller den diskussion som Bodil Ceballos drog i gång om folk som frågar varför de inte betraktas på det här viset är svaret att de inte har ansetts ha tillräckliga skäl för att få uppehållstillstånd på det ena eller det andra sättet. Därmed tror jag att vi har rett ut den frågan och grunden för interpellationen.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 40 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag är väl medveten om vad uppehållsrätt innebär för någonting. När jag skrev interpellationen var det just med den kunskapen i bakhuvudet och med tanke på att det är väldigt många av ett folk som befinner sig i Sverige och som faktiskt om ett antal år kommer att ha denna rätt. Jag är inte ute efter att vi skulle luckra upp eller ändra på lagstiftningen, men jag ville väcka tanken på att de här människorna faktiskt snart kommer att få bo här. Skulle vi kunna tolka deras fall på lite förmånligare sätt då? Jag ville helt enkelt väcka tanken. Snart har de rätt att bo i det här landet. Därför är det rätt så idiotiskt av oss att skicka hem människor som har funnits här i många år. Det finns de som har varit här i 13-14 år, som talar perfekt svenska och är väl integrerade i samhället. Ändå ska de som i dag lever gömda skickas hem. Det känns som ett väldigt slöseri med resurser. Vad gör migrationsministern på EU-nivå för att trycka på när det gäller de mänskliga rättigheterna i Turkiet? Jag anser att den stora frågan för det turkiska EU-medlemskapet är att de faktiskt uppfyller kraven på respekt för de mänskliga rättigheterna. Det är kanske mer en fråga till utrikesministern, men jag vill ändå fråga migrationsministern om det finns något som regeringen gemensamt gör för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet, särskilt med tanke på minoritetsfolken. Det gäller inte bara kurderna. Vi ser nu när EU lite grann har bromsat upp att man i Turkiet har vänt sig mot EU i vissa frågor och agerar lite utanför det som man kanske skulle ha gjort om anslutningsförhandlingarna hade fortsatt så som det var tänkt från början. Jag tänker på vad som händer vid den irakiska gränsen etcetera, där man har gått in i Irak. Jag skulle vilja veta vad regeringen gör för att trycka på så att Turkiet respekterar de mänskliga rättigheterna. En del människor menar att de mänskliga rättigheterna inte gäller för just dem. Jag har just talat om för dem som säger så att naturligtvis är det likadant för alla. Det är inte så att Migrationsverket särskiljer vissa. Däremot tror jag att Migrationsverket i många fall mer utgår från landet, inte kunskap. Man har någon form av tanke att till vissa länder kan vi skicka tillbaka, för med de länderna finns det avtal. Det är så det fungerar i EU-kretsen att man har återtagandeavtal. Ju mer sådant desto mindre individuella bedömningar tror jag att det blir.
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 41 Anne Ludvigsson (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaren på mina frågor. Det är väldigt bra med tydlighet i regleringsbrevet. Sedan kan man ändå diskutera om det verkligen följs till punkt och pricka. Det behöver naturligtvis följas upp. Samarbete är min utgångspunkt när det gäller arbetet med Turkiet för att förändra, både kunskapsmässigt och attitydmässigt. Jag vet inte hur mycket diskussioner och samtal som ministern haft med sin kollega i Turkiet, men det är oerhört viktigt att sådana förs och att man också reser runt i landet. Det är som sagt på regional och lokal nivå av polis och militär som kränkningarna sker. När det gäller mänskliga rättigheter och situationen i fängelser vet vi att tortyr fortfarande är vanligt förekommande, även om den inte är systematisk. Min fråga avslutningsvis får bli hur ministern ser på att man avvisar asylsökande som riskerar dödsstraff utifrån politiskt agerande, även om det var många år sedan, och utan att vederbörande har fått en rättssäker prövning. Detta är viktigt just med tanke på att man riskerar livstidsfängelse och därmed tortyr och att 2007 är ett väldigt extremt år.
Tobias Billström (M)
Anf. 42 Tobias Billström (M)
Fru talman! Först och främst tror jag att det är viktigt att klara ut ansvarsfördelningen i de här frågorna. Som jag nämnde tidigare kan varken jag eller regeringen längre ge någon vägledning vad gäller bedömningar av enskilda ärenden. Det är Migrationsöverdomstolen som sedan den 31 mars förra året är högsta instans i migrationsärenden och därmed praxisbildande. Den uppgiften har inte regeringen längre. Det har riksdagen beslutat och bestämt. När det gäller hur man hanterar ärenden och bedriver utredningsarbetet vid Migrationsverket har Migrationsverket, i syfte att tillförsäkra och utveckla kvaliteten i handläggningen av bland annat asylärenden, i sitt regleringsbrev inskrivet att verket ska redovisa hur man utvecklar och upprätthåller en egen landkunskap, som kan gälla ett land som Turkiet som vi diskuterar just nu, följer utvecklingen och tillämpar den rättspraxis och landpraxis som ska skapas av Migrationsverket, Migrationsdomstolen, Migrationsöverdomstolen, Europadomstolen, EG-domstolen och FN:s kommitté mot tortyr med mera samt MR-kommittén. Detta återfinns på s. 9 i regleringsbrevet om Anne Ludvigsson vill titta själv. Därutöver är det viktigt och angeläget att regeringen har myndighetsdialog, och det har vi med Migrationsverket, för att höra hur arbetet med att tillämpa det som står i regleringsbrevet äger rum. Till Bodil Ceballos, interpellanten, vill jag säga att jag tycker att det är viktigt att man arbetar på ett strategiskt sätt när det gäller asyl- och migrationsfrågorna, med utgångspunkt i Sveriges situation i Europa. Sveriges riksdag har i höstas beslutat om en ordning där det finns ett mål preciserat för utgiftsområde 8, som är migrationsområdet. Det säger att Sverige ska sträva efter en gemensam asyl- och migrationspolitik inom den europeiska unionen. Med utgångspunkt från det målet skulle det te sig något märkligt om Sverige inte bara skulle skynda på utan också - Bodil Ceballos svävar lite på målet - luckra upp bestämmelserna. Det tror jag inte skulle vara önskvärt. Jag tror inte heller att det skulle ligga i linje med den inriktning som riksdagen faktiskt har lagt fast för regeringens arbete på det här området. Vi måste tvärtom intensifiera arbetet med att skapa de gemensamma systemen i enlighet med den formliga beställning som Europeiska rådet, alltså regeringscheferna, har gett till ministerrådet för inrikesfrågor där jag representerar Sverige tillsammans med justitieminister Beatrice Ask. Senast 2010 ska det finnas ett gemensamt system på plats. Sverige, som kommer att ha ordförandeskapet i den europeiska unionen det senare halvåret 2009 när programmet ska tas fram och beslutas, kommer att ha en strategisk roll i det arbetet. Jag delar inte den uppfattning som Bodil Ceballos för fram att återtagandeavtal skulle leda till att man på något sätt etablerar en sidopraxis. Återtagandeavtalen är relevanta för att upprätthålla den grundläggande principen inom folkrätten, nämligen att ett enskilt land har ansvar för att ta tillbaka sina egna medborgare. Detta har ingenting att göra med de krav på individuell prövning av varje asylärende som är stipulerade av riksdagen och regeringen och dessutom, om man ska vara helt ärlig, också av andra instanser som UNHCR. Det är viktigt att understryka detta. En enskild prövning är alltid det som leder till rättssäkerhet. Varje fall är unikt och ska prövas på sina enskilda grunder. Därmed kan jag konstatera att det har varit bra att ha den här diskussionen. Det är viktigt och angeläget att vi är överens om de inriktningar som finns för de grundläggande målen, även om vi naturligtvis kan ha olika synpunkter på detaljfrågor.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 43 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Vi pratar om en rättssäker prövning. De som kommer nu får en mycket rättssäkrare prövning än de som kom för 10-15 år sedan och som fortfarande befinner sig i landet. När jag tänker på återtagandeavtalen och den gemensamma asyl- och migrationspolitiken är jag inte lika säker på att det här är positivt. Jag tänker då särskilt på återtagandeavtal med ett land som naturligtvis gärna vill ha tillbaka en eftersökt person, för jag litar inte riktigt på att den individuella bedömningen trots allt är så säker som den borde vara. Även om regeringen som sådan sköter sig kanske myndigheterna på lokal eller regional nivå inte gör det. Vi har hört hur olika det kan vara. Att skicka tillbaka en person som flyr från ett land - personen kanske har flytt från den egna regeringen och de egna myndigheterna och söker skydd i ett annat land - därför att det finns ett avtal om att landet ska återta personen i fråga kan vara mycket riskfyllt för den personen. När det gäller den övergripande strategin för migrationspolitiken utgår jag från att migrationsministern har stora möjligheter att påverka i EU-kretsen för att trycka på för att Turkiet verkligen ska uppfylla kraven på mänskliga rättigheter - det gäller även den globala approachen till öst- och sydostländerna - även om det kommer att ta tid. Jag hoppas att man ska trycka på väldigt mycket från EU:s och från Sveriges sida för att nå någon vart i den här frågan. Jag hoppas också att Migrationsverket här ska kunna göra en lite lättare bedömning av dem som nu befinner sig här.
Tobias Billström (M)
Anf. 44 Tobias Billström (M)
Fru talman! Först och främst tycks det råda en viss förvirring om vad ett återtagandeavtal är. Därför ska jag försöka skingra dimmorna. Ett återtagandeavtal är ett avtal som ingås antingen mellan Sverige och ett tredjeland eller mellan den europeiska unionen som helhet och ett tredjeland. Det har till syfte att underlätta återvändandet efter en avslutad asylprocess. Det är inte, som jag tycker att Bodil Ceballos försöker att få det till här i debatten, fråga om någon sort utlämningsavtal, vilket ju är relevant när det gäller till exempel kriminella individer som ska avvisas från Sverige för att avtjäna ett straff. Men även i sådana fall, och det är lika för både återtagande- och utlämningsavtal, råder det ett absolut förbud mot att återsända någon till tortyr och till död. Det håller Sverige stenhårt på, och det är viktigt att understryka detta. Ett återtagandeavtal kan vara mycket viktigt att ingå för att se till att skapa strukturer för återvändandet som möjliggör en återintegrering av den individ som har kommit till Sverige och fått sin asylansökan prövad men som inte har ansetts uppfylla de krav som vi har. För att en person ska kunna återvända till sitt hemland eller till ett annat mottagarland och återetablera sig i samhället, skaffa sig ett jobb och på nytt bli en fullvärdig individ är det viktigt att ha den här typen av avtal på plats. Sverige är mycket långt framme i arbetet med att etablera så många återtagandeavtal som möjligt - det gäller inte bara vårt land utan länder i hela den europeiska unionen - med så många tredjeländer som möjligt där det här är relevant. Avslutningsvis: Jag är inte utrikesminister, men jag kan intyga att regeringens arbete för att stå upp för de mänskliga rättigheterna och se till att den positiva process som nu har påbörjats i Turkiet med anledning av dess kandidatansökan fortsätter. Det kommer regeringen att fortsätta att driva på i världssamfundet som helhet men framför allt med den europeiska unionen som plattform.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.