Sveriges minröjningskapacitet och SWEDEC

Interpellation 2001/02:266 av Ångström, Lars (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-02-19
Anmäld
2002-03-05
Besvarad
2002-03-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 februari

Interpellation 2001/02:266

av Lars Ångström (mp) till försvarsminister Björn von Sydow om Sveriges minröjningskapacitet och SWEDEC

Sverige har en omfattande minröjningskompetens, som borde kunna utnyttjas bättre. Det finns både behov av en samlad svensk satsning och att enskilda aktörer uppmuntras att vidareutveckla sin kompetens och att komma ut och leda minröjningsinsatser i drabbade stater.

Regeringen har tidigare annonserat att det under hösten 2001 skulle presenteras en svensk minpolicy, men någon sådan har ännu inte sett dagens ljus. Detta är allvarligt, inte minst mot bakgrund av behovet att Räddningsverket får ett tydligt mandat att inte bara bistå FN:s Mine Action Center i olika stater utan också att leda insatser i de drabbade länderna.

Också SWEDEC förespråkar att Räddningsverket blir Sveriges humanitärt inriktade minröjningsaktör. Men det krävs en tydlig intention från regeringen och samverkan med flera myndigheter, däribland Sida, för att Räddningsverket ska kunna bli en betydelsefull aktör inom detta område.

Ett problem i sammanhanget är att SWEDEC, som ska vara totalförsvarets kompetenscenter för ammunitions- och minröjning, är så dominerat av Försvarsmaktens behov, kopplat till militär minröjning.

Den humanitära minröjningen särskiljer sig markant från den militära, i och med att det främst handlar om att leda och utbilda lokalbefolkningen, så att denna själv kan genomföra @ och på sikt ta över @ hela minröjningsarbetet. Arbetet måste också genomföras i enlighet med och i samverkan med Sidas och andra biståndsorganisationers samlade utvecklingsarbete i landet.

Regeringen bör enligt min mening överväga att göra SWEDEC till en mer självständig enhet. Det kan ske genom att verksamheten finansieras med anslag direkt från Försvarsdepartementet och genom att det upprättas ett styrande råd för SWEDEC, bestående av representanter från olika myndigheter (Försvarsmakten, Räddningsverket och Rikspolisstyrelsen) och organisationer (såsom Rädda Barnen, Röda korset och Svenska Freds).

Detta råd skulle exempelvis kunna anpassa SWEDEC:s utbildningsprogram så att det bättre svarar mot behoven inom humanitär minröjning. Och med tanke på SWEDEC:S nuvarande starka koppling till Försvarsmakten och att Sverige satsar omfattande medel på humanitär minröjning, vore det definitivt en fördel om chefen för SWEDEC i framtiden blir en civil befattningshavare.

Jag vill fråga:

Avser försvarsministern att vidta någon åtgärd för att den svenska minpolicyn snarast ska kunna gå ut på remiss och därefter antas av regeringen?

Avser försvarsministern att vidta någon åtgärd för att SWEDEC i ökad utsträckning ska vägledas av den humanitära minröjningens behov och styras av ett råd med representanter från olika myndigheter och organisationer?

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:266, Sveriges minröjningskapacitet och SWEDEC

Interpellationsdebatt 2001/02:266

Webb-tv: Sveriges minröjningskapacitet och SWEDEC

Protokoll från debatten

Anf. 22 Försvarsminister Björn (S)
Fru talman! Lars Ångström har frågat om jag av- ser att vidta någon åtgärd för att den svenska minpo- licyn snarast ska kunna gå ut på remiss och därefter antas av regeringen. Vidare har han frågat mig om jag avser att vidta någon åtgärd för att SWEDEC i ökad utsträckning ska vägledas av den humanitära minröj- ningens behov och styras av ett råd med represen- tanter från olika myndigheter och organisationer. Jag har nyligen, den 19 februari, svarat på liknan- de frågor med anledning av Carina Häggs interpella- tion i ämnet. Jag sade då att det för närvarande pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att ta fram en samlad svensk syn rörande minor och oexploderad ammunition. Arbetet syftar till att beskriva och för- klara regeringens inriktning och målet med den svenska verksamheten inom ammunitions- och min- röjningsområdet. I arbetet är flera departement i Regeringskansliet, myndigheter och organisationer engagerade, och jag bedömer att regeringen kan informera riksdagen om detta arbete före sommaruppehållet. Närmare bestämt den 23 maj hoppas jag att kammarkansliet kan finna som en lämplig tidpunkt. Vid debatten den 19 februari sade jag att det också är min uppfattning att dagens organisation, med SWEDEC ingående i Försvarsmakten, i huvudsak fungerar väl. Styrningen av SWEDEC kommer att behandlas utförligare i regeringens samlade syn på ammunitions- och minröjningsfrågor, varför jag inte vill föregripa frågan. Då Lars Ångström, som framställt interpellatio- nen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Marianne Sa- muelsson i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 23 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka försvars- ministern för svaret på frågan om svensk minröjning. Försvarsministern hänvisar till att han för inte så länge sedan har svarat på en liknande fråga. Det för- anledde mig att notera att det här är en mycket ange- lägen del av det svenska arbetet och att det egentligen finns all anledning att skynda på i frågan för att inte dröja för länge med att komma i gång med en viktig verksamhet. Jag tycker att det är beklagligt att den svenska minpolicyn har dröjt och dröjer så länge. Det har tidigare sagts från regeringens sida att den skulle ha kommit i höstas. Så blev det inte. Nu bedömer för- svarsministern att han ska kunna presentera den innan sommaren. Då förmodar jag att den inte kan behand- las av riksdagen utan att det kommer att ta ytterligare tid innan det är klart. Det är bara att beklaga. Det hade varit bra om vi hade kunna få detta klart under vårriksdagen. Riksdagen har uttalat sig i den här frågan i sam- band med att utrikesutskottet behandlade motioner i ämnet. Då sade man att "kapacitet för genomförande av minröjning måste byggas upp och Räddnings- verkts främsta uppgifter i detta sammanhang blir ledning, utbildning och kvalitetssäkring av insatser". Därmed har också Räddningsverket fått ett tydligt mandat att inte bara delta i FN:s Mine Action Service i olika stater utan att också leda insatser i de drabbade länderna. Jag vill utvidga detta och ställa ett par frågor till försvarsministern. Håller försvarsministern med om att SWEDEC bör få en mer civil inriktning? Håller försvarsministern det som möjligt att chefen för SWEDEC i framtiden blir en civil befattningshavare - detta med anledning av att det är oerhört viktigt att Sverige finns med i de internationella sammanhang- en? Det finns all anledning att stärka det samarbete som kan ske på det här området med ideella organi- sationer som Rädda Barnen, Röda korset och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.

Anf. 24 Försvarsminister Björn (S)
Fru talman! Det är en angelägen fråga som riks- dagen har tagit upp med mig som företrädare för regeringen. Det är också därför som jag vill kunna ge riksdagen en samlad redovisning före sommaruppe- hållet och före valet. Jag ser samarbetet, och samordningen, mellan Statens räddningsverk och Försvarsmakten som mycket betydelsfullt och angeläget. Jag utgår från att det ska kunna vara en samverkan, och jag utgår från att den ska kunna fördjupas. Men jag vill inte i dag gå längre i mitt svar. Det gjorde jag inte i den förra in- terpellationsdebatten för några veckor sedan. I ljuset av att arbetet med att granska frågeställningen pågår i Regeringskansliet, i kontakt med myndigheterna, vill jag inte gå längre än att uttrycka det jag sade inled- ningsvis i mitt anförande.

Anf. 25 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Jag uppfattar ändå att det pågår ett viktigt samarbete över gränserna i frågan. Jag förut- sätter att när regeringen blir klar att presentera detta får se att samverkan verkligen ger resultat. Minröj- ningsprogrammet ska inte bara bli en smal militär uppgift, utan det är angeläget att inte minst de fattiga länder som har drabbats av minor kan få den hjälp de behöver utan att det blir något krångligt i det hela. Jag har varit på en hearing i dag där biståndsmi- nistern deltog. Han poängterade hur det var när han besökte Afghanistan. Där var en smal väg som var minröjd och som man vågade köra på. De stora fälten runtomkring var fyllda av minor, och det gick över huvud taget inte att odla eller använda fälten. Oerhört många människor antingen omkom i minolyckor eller blev skadade och lemlästade för all framtid. Jag har själv besökt minröjningsprogrammet i Moçambique. Där går att se hur oerhört angeläget det är för befolkningarna i de fattiga länderna att få möj- lighet till att utveckla resurser och odlingar för mat osv. Därför måste det röjas så att det går att använda sig av den mark som finns. I dag är det omöjligt i många länder som har varit drabbade av krig. Detta visar på vikten av att vara oerhört restriktiv och jobba för att minor inte får användas i någon form över huvud taget eller utvecklas tekniskt. Det sker i en del fall i dag. Det är angeläget att försvars- ministern på olika sätt bevakar dessa frågor, så att vi inte får en värld som inte bara drabbas av kriget me- dan det pågår men där det även går att se stora drabb- ningar långt efter det att kriget har upphört.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.