Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges inställning till Frontex kränkningar av asylrätten

Interpellation 2008/09:201 av Larsson, Kalle (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-12-09
Inlämnad
2008-12-09
Besvarad
2009-01-13
Sista svarsdatum
2009-01-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 december

Interpellation

2008/09:201 Sveriges inställning till Frontex kränkningar av asylrätten

av Kalle Larsson (v)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex) inrättades genom rådets förordning (EG) nr 2007/2004.

Frontex beskriver själv sina uppgifter på följande sätt: Frontex samordnar det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna, bistår medlemsstaterna med utbildning av nationell gränsbevakningspersonal, inbegripet fastställande av gemensamma utbildningsnormer, genomför riskanalyser, följer upp den utveckling inom forskningen som är av betydelse för kontrollen och övervakningen av de yttre gränserna, bistår medlemsstaterna i situationer som kräver ökat tekniskt och operativt bistånd vid de yttre gränserna samt erbjuder medlemsstaterna nödvändigt tekniskt stöd till genomförandet av gemensamma insatser för återsändande.

Frontex erkänner att många av de irakier som kommer till Europa har för avsikt att söka asyl. Trots det talar man om att ”illegal immigration” av irakier innebär ett potentiellt hot mot medlemsstaterna.

Frontex stöder gränskontrolloperationer på internationellt vatten och inom icke EU-medlemmars territorialvatten. Den gemensamma operationen Hera 2007 fokuserade på migration från Västafrika till Kanarieöarna i två faser mellan april och augusti och innefattade gemensam patrullering till havs med Mauretanien och Senegal. Resultatet blev att 1 202 personer stoppades och fördes tillbaka till Afrika medan 833 personer ”greps och fördes bort från operationsområdet”.

Det är uppenbart att för Frontex är det främsta beviset på framgång att så många människor som möjligt hindrats från att nå EU. Men det finns stark anledning att misstänka – för att uttrycka sig mycket återhållsamt – att Frontex bryter mot non-refoulement-principen. Vet Frontex hur många av dem som stoppats som hade skyddsbehov? Var det någon som bereddes möjlighet att söka asyl? Vad har hänt med dem nu? Frontex lämnar statistik över hur många som har stoppats och återsänts till ett transitland eller ibland till och med till hemlandet. Varför lämnar man inga uppgifter om hur många av dessa migranter som sökt asyl och fått tillgång till ett asylförfarande?

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Billström:

Är statsrådet beredd att i EU verka för att i användningen av medel från EU:s fond för yttergränserna prioritera utbildning av gränsbevakningspersonalen i vilka implikationer det medför ur asylrättslig synpunkt att hindra människor att nå EU:s territorium?

Är statsrådet beredd att i EU verka för en oberoende övervakning genom internationella organisationer och genom frivilligorganisationer av den kontroll Frontex genomför vid gränsen och före gränsen?

Är statsrådet beredd att i EU verka för att medel från EU:s fond för yttergränserna ska användas för humanitära insatser för migranter som befinner sig i fara eller har skadats eller traumatiserats under färden?

Är statsrådet beredd att i EU verka för att Frontex alltid ska följa EU:s lagstiftning inklusive Schengens Borders Code, asylprocedurdirektivet och sin egen grundförordning och i enlighet därmed aldrig delta i operationer utanför EU:s gränser?

Är statsrådet beredd att i EU verka för att det skapas ett rättsligt regelverk och mekanismer så att Frontex kan göras ansvarigt för brott mot asylrätten och andra mänskliga rättigheter?

Är statsrådet beredd att i EU verka för att Frontex mandat ändras så att det klart fastslås att skydd för flyktingar och andra skyddsbehövande och iakttagande av mänskliga rättigheter är en integrerad del av förvaltningen av EU:s yttergränser?

Är statsrådet beredd att i EU verka för att Frontex i varje operativ plan inkluderar praktiska åtgärder för att tillförsäkra att personer som kan vara i behov av skydd identifieras och får tillträde till en asylprocedur?

Är statsrådet beredd att i EU verka för att Frontex ingår överenskommelser om samarbete med internationella och nationella organisationer som arbetar för flyktingars rättigheter?

Är statsrådet beredd att i EU verka för demokratisk insyn i Frontex genom skapandet av ett oberoende organ för kontroll av Frontex samt genom samråd med Europaparlamentet om dess arbetsprogram?

Är statsrådet beredd att i EU verka för att Frontex ska åläggas att publicera regelbundna rapporter om hur dess arbete påverkar grundläggande rättigheter?

Är statsrådet beredd att i EU verka för att dessa rapporter ska innehålla uppgifter om hur många personer som fått tillträde till en asylprocedur i samband med Frontex aktiviteter och om deras öde som hindrats att komma in i EU?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:201, Sveriges inställning till Frontex kränkningar av asylrätten

Interpellationsdebatt 2008/09:201

Webb-tv: Sveriges inställning till Frontex kränkningar av asylrätten

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 76 Tobias Billström (M)
Herr talman! Kalle Larsson har frågat mig om jag i EU är beredd att verka för en rad åtgärder i fråga om Frontex och fonden för yttre gränser. Jag vill först klargöra gränsdragningen mellan justitieministerns och mitt eget ansvarsområde. I EU-samarbetet kring rättsliga och inrikes frågor ansvarar justitieministern för polissamarbetet, och det är polisen som har det övergripande ansvaret för gränskontrollen avseende personer. Jag ansvarar för frågor som rör asyl och migration. När det gäller Kalle Larssons frågor kan jag inledningsvis säga att det i den europeiska gränsfonden upptas som ett särskilt mål att genomföra en gemensam grundläggande kursplan för gränskontrolltjänstemännen i alla medlemsstater. I denna kursplan ingår avsnitt om mänskliga rättigheter varav asylrätten utgör en del. Mitt svar på Kalle Larssons första fråga blir därför att det redan pågår ett arbete med utbildning i bland annat asylrätt som delfinansieras av gränsfonden och att jag inte ser någon anledning till ytterligare initiativ på det området. De insatser som Kalle Larsson tar upp i sin tredje fråga faller utanför de rättsliga ramarna för just gränsfonden. Men det finns andra möjligheter att stödja till exempel traumatiserade asylsökande; det kan ske genom bland annat medel från flyktingfonden. Flyktingfonden innehåller också medel för gemenskapsåtgärder i form av stöd till medlemsstater i nödsituationer som kräver omedelbara åtgärder. Herr talman! I samband med att jag svarar på Kalle Larssons andra och åttonde delfråga om jag är beredd att verka för att Frontex övervakas av och samarbetar med internationella och nationella organisationer vill jag förtydliga följande. Frontex bedriver inte någon gränskontroll; det är medlemsstaternas nationella ansvar. Frontex uppgift är att samordna medlemsstaternas arbete på gränskontrollområdet. För att bidra till att de Frontexsamordnade operationerna genomförs på ett bra sätt har Frontex utvecklat ett samarbete med till exempel UNHCR och IOM. Dessa organisationer har sedan i sin tur möjlighet att delta i utbildning av gränskontrollanter och utveckling av Frontex arbetsmetoder. I detta sammanhang kan jag också besvara Kalle Larssons femte och sjätte delfråga. Eftersom Frontex inte bedriver gränskontroll ser jag inget behov av eller möjlighet till ett särskilt regelverk eller mekanismer för att göra Frontex ansvarigt för eventuella brott mot asylrätten och mänskliga rättigheter. Naturligtvis gäller relevant nationell och internationell lagstiftning för alla som deltar i de gemensamma operationerna. Alla som deltar i Frontexsamordnade operationer ska respektera de mänskliga rättigheterna. Denna självklarhet slås dessutom fast dels i gränskodexen dels i den så kallade Rabitförordningen - upprättandet av snabbinsatsteam för gränskontroll, Rapid Border Intervention Teams, som också reglerar de gemensamma operationerna. I Rabitförordningen anges vidare att förordningen inte påverkar rättigheterna för flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om non-refoulement. Jag tycker att detta är tydligt nog. Kalle Larssons fjärde fråga handlar om huruvida jag är beredd att verka för att Frontex ska följa EU:s lagstiftning och aldrig delta i operationer utanför EU:s gränser. Frontex och de medlemsstater som deltar i de gemensamma operationerna ska alltid följa gällande lagstiftning. Varken gränskodexen eller Frontexförordningen innebär att Frontex verksamhet måste begränsas till medlemsstaternas territorium. Tvärtom anger Frontexförordningen att byrån ska underlätta det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna och tredje land. I den sjunde frågan vill Kalle Larsson veta om jag är beredd att verka för åtgärder för att tillförsäkra att personer som kan vara i behov av skydd identifieras och får tillträde till en asylprocedur. Som Kalle Larsson och jag har diskuterat i tidigare debatter finns det vissa oklarheter kring hur havsrättens regler ska tolkas, främst i gränssnittet mellan de delar som rör sjöräddning och asylrätt i samband med de gemensamma operationerna till sjöss. Kommissionens arbete med att utarbeta riktlinjer på området pågår men har ännu inte slutförts. Jag tycker fortfarande att det är angeläget att detta reds ut. Min utgångspunkt är naturligtvis att alla gemensamma operationer ska genomföras med full respekt för mänskliga rättigheter och principen om non-refoulement. Angående kontrollsystemet är det enligt Frontexförordningen Frontex styrelse som antar byråns arbetsprogram i enlighet med EU:s budgetförfarande. Det innebär att användningen av Frontex resurser kontrolleras av såväl kommissionen, rådet och Europaparlamentet som av den Europeiska revisionsrätten. Detta är den ordning som gäller för EU:s så kallade decentraliserade gemenskapsorgan, och jag ser ingen anledning att verka för någon avvikande ordning för just Frontex, vilket lämnar ett svar på Kalle Larssons nionde fråga. Herr talman! Frontex styrelse antar varje år en allmän rapport, som offentliggörs bland annat på Frontex hemsida. Denna rapport beskriver den verksamhet som bedrivs med stöd av Frontex mandat, det vill säga själva gränskontrollverksamheten. Frontex har varken mandat eller möjlighet att rapportera om till exempel asylhantering, som ju faller inom den nationella kompetensen. Detta är lika naturligt som att Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig gränskontrollmyndighet i Sverige inte rapporterar om Migrationsverkets asylhantering. Därmed har jag lämnat svar på Kalle Larssons sista frågor.
Kalle Larsson (V)
Anf. 77 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Med anledning av det allra sist nämnda vill jag säga att Tobias Billström i bästa fall har försökt besvara mina senaste frågor. De sista återstår att besvara. Det kommer att dröja många interpellationsdebatter innan det är färdigutrett. Låt mig börja i en annan ända. Frontex är EU:s gränsövervakningsbyrå. De samordnar medlemsstaternas gränsövervakning, ser till att bidra med olika typer av insatser, olika typer av påstådd kunskap om migrationsströmmar och annat och bidrar direkt i samordningen av hur medlemsstaterna sköter sina gränskontroller. I praktiken innebär detta att man ser till att försöka stoppa människor från att komma in på EU:s territorium. EU har en lite märklig uppfattning om vad asylrätten egentligen handlar om. EU uppfattar uppenbarligen asylrätten som något man har rätt till först när man har lyckats ta sig in på EU:s territorium, men också då bara om det sker när man råkar ha någon företrädare för UNHCR eller någon annan organisation i närheten. Hur ska man annars förklara att tusentals människor skickas tillbaka till Afrikas kust utan att de över huvud taget får chansen att söka asyl? Det är vad som sker i dag. Många av de båtflyktingar som vi varje vecka får höra försöker korsa Medelhavet och försöker ta sig till Kanarieöarna är ju människor på flykt. De kan vara på flykt undan ekonomisk misär, och då är de inte flyktingar i ordets verkliga bemärkelse, brukar det påpekas. Men ganska många av dem har flytt från platser och regioner där man mycket väl kan ha skyddsskäl. Frontex har tagit på sig uppgiften att se till att detta inte fortsätter. Frontex har uttryckligen tagit på sig uppgiften att försöka samordna gränskontrollerna bland annat med syfte att stoppa det man kallar illegal immigration. Problemet för flyktingar i dag är att det inte finns någon legal väg in i EU för att söka asyl. Så länge det inte finns några tydliga och klara vägar för den som flyr från förtryckets Algeriet eller Marocko eller från krigets Senegal kommer människor att vara tvungna att söka sig till EU på påstått illegala vägar. Frontex är där just nu för att försöka förhindra detta. Herr talman! Jag ska villigt erkänna att jag ställde många frågor - elva stycken, för att vara exakt. Jag hade något slags förhoppning om att om jag för en gångs skull ställde väldigt många frågor kanske migrationsministern åtminstone skulle försöka besvara någon av dem lite mer positivt än de andra. Det var en from förhoppning. På elva ganska relevanta frågor om hur detta ska organiseras så att det finns garantier för de mänskliga rättigheterna och asylrätten får jag elva nekande svar. Ingenting behöver göras. Som det är är gott nog. Som det är i dag hindras människor från att ta sig till EU för att söka asyl. Som det är i dag deltar Frontex i samordning av operationer där man stoppar människor och sänder dem tillbaka trots att de många gånger kan ha skäl som är tunga nog att prövas för asyl. Jag hör vad migrationsministern säger: Det här är medlemsstaternas nationella ansvar. Medlemsstaterna säger att det här är Frontexoperationer. Jag kan inte komma undan jämförelsen med när två personer skyller ett brott på varandra. Båda undkommer straffet trots att det är uppenbart att ett brott har begåtts. Brottet är kränkningen av asylrätten. Någon måste ta ansvar. Vem tycker Tobias Billström att det är? Frontex, medlemsstaterna eller möjligen båda?
Tobias Billström (M)
Anf. 78 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det är viktigt att värna asylrätten. Det är viktigt att det sker på alla nivåer, även i samband med gränskontroll och sjöräddning. Som Kalle Larsson vet sedan tidigare interpellationsdebatter finns det vissa oklarheter när det gäller hur regelverken för internationell havsrätt, främst i de delar som rör sjöräddningen, ska tillämpas i samband med gränskontroll till sjöss. Tjänstemän från Justitiedepartementet deltar i arbetet med att utarbeta riktlinjer för Frontexsamordnade operationer till sjöss. Lyssnar man på Kalle Larsson kan man få intrycket att det inte sker någonting. Det är inte sant. Dessa tjänstemän verkar för att oklarheterna ska redas ut och för att alla gemensamma operationer ska genomföras med full respekt för asylrätten. Dessutom har vi genom de operativa planerna möjlighet att påverka genomförandet av de gemensamma operationer som vi själva deltar i. Apropå en diskussion om cirkelresonemang som Kalle Larsson hade tidigare vill jag lyfta fram detta som en viktig poäng. Det är bara genom vårt aktiva deltagande i Frontex arbete som vi har möjlighet att påverka organisationens verksamhet. I den europeiska pakten för invandring och asyl, antagen av Europeiska rådet, betonas att den nödvändiga förstärkningen av kontrollerna vid Europas gränser inte får hindra tillträde till skyddssystemen för personer som har rätt att omfattas av dem. Kalle Larsson nämnde något som vi ofta återkommer till här i kammaren - det vill jag också göra - nämligen bristen på legala vägar för den som vill ta sig till Europa. Inom Europeiska unionen har vi sett en ökad migrationsinströmning sjövägen, framför allt till Medelhavsområdet men även till Kanarieöarna. Enligt uppgift från EU:s södra medlemsstater är det endast ett fåtal av de migranter som anländer dit som ansöker om asyl. Kalle Larsson sade att rätt många av de här personerna är asylsökande. Det stämmer inte. Spanska myndigheter och UNHCR frågar särskilt om detta. De får till svar att man inte är intresserad av detta. Den övervägande majoriteten har i stället sökt sig till EU för att kunna arbeta här. De människor som söker internationellt skydd måste naturligtvis få sin sak prövad. Det tror jag att alla i denna kammare är helt överens om. Jag tror dessutom att även om det kan finnas skiljaktiga meningar mellan mig och några av mina ministerkolleger i ministerrådet i Bryssel är vi i alla fall på denna punkt väldigt överens. Men detta är bara en liten del av hela problematiken. Jag anser därför att denna fråga måste ses i ett mycket bredare perspektiv som också inkluderar möjligheterna till laglig arbetskraftsinvandring, där dessutom den svenska regeringen på sistone har bidragit mycket verksamt till att försöka bygga nya och förbättrade system, och man kan kanske till och med framhålla den svenska modellen för arbetskraftsinvandring som ett pilotprojekt i detta avseende. Min poäng är att utökade möjligheter till arbetskraftsinvandring erbjuder människor en laglig möjlighet att komma till Europa. Detta är något som vi från svensk sida verkar för i arbetet inom EU. På detta vis kommer vi också att kunna hantera den stora majoriteten av de migrationsströmmar som vi ser vid den södra sjögränsen i Europa och också på annat håll och som i huvudsak består av arbetskraftsinvandrare. Men en liten del är asylsökande och ska då självklart få möjlighet att få sin sak prövad.
Kalle Larsson (V)
Anf. 79 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag är förstås inte oförberedd på diskussionen om att arbetskraftsinvandring ska lösa också detta. Det är den påstådda lösning som migrationsministern återkommer till. Vilken fråga man än ställer här i kammaren som rör asylrätten blir svaret så småningom: Bara vi fixar det där med arbetskraftsinvandringen ska det nog bli bra ska du se. Vi kan till och med vara överens om att arbetskraftsinvandring är en viktig del av migrationspolitiken. Vi är oense mellan de politiska partierna om reglerna för hur en sådan arbetskraftsinvandring ska se ut men inte om behovet, vare sig Sveriges behov av att ta del av arbetskraft eller den enskildes rätt och möjlighet att söka om att komma till Sverige och EU för att få arbeta. Men det är inte det som diskussionen handlar om i dag. Diskussionen i dag handlar om att människor som kan ha asylskäl hindras att söka asyl därför att Sverige medverkar till att bygga upp en gränsövervakningsbyrå som i praktiken hindrar människor från att ta sig in på EU:s territorium och som försöker stoppa människor när de försöker att ta sig över det som numera är Sveriges yttre gräns som går nere i Medelhavet och som går vid Kanarieöarna. Migrationsministern säger att Frankrike och andra påstår att detta i huvudsak inte är några flyktingar utan ekonomiska migranter eller arbetskraftsinvandrare. Därom tvistar nog de lärde en del och även vi andra därför att det är långt ifrån hela sanningen. Det är nämligen väldigt komplicerat och svårt många gånger att få sin asylansökan behandlad. Jag har själv besökt förvar på Kanarieöarna där människor hålls inspärrade därför att de har kommit till Kanarieöarna för att de söker en bättre framtid eller söker skydd undan förföljelse. Människor har vittnat för mig om hur stora svårigheter som de i praktiken har att få en asylansökan prövad. Det är mycket komplicerat. De avråds från att göra det. En man som hade försökt söka asyl berättade för mig att han hade avråtts från att söka asyl med argumentet: Söker du asyl kommer du aldrig mer att få chansen att sätta din fot i EU. Så länge detta förekommer - migrationsministern och jag är säkert överens om att det inte ska förekomma - kan vi inte bidra till att bygga dessa hinder för människor högre och högre. Det är faktiskt tyvärr vad Frontex i dag sysselsätter sig med med svenskt benäget bistånd. Jag tror dessutom att bara det faktum att man har UNHCR, IOM och andra organisationer involverade i processen är långt ifrån tillräckligt. UNHCR saknar i dag resurser att övervaka alla de operationer som Frontex samordnar. I praktiken har UNHCR fått slå sig fram för att över huvud taget få en enda representant på Frontex kontor i Warszawa, att få tillträde till de dokument och till det arbete som Frontex utför. Det påstås vara så hemligt därför att man ska försöka stoppa den illegala invandringen som i sin tur är ett resultat av just de murar som Frontex är en del av att bygga upp. Herr talman! Man för en noggrann statistik i Frontex. Man kan berätta för oss att under en av sina operationer utanför Kanarieöarna 2007 stoppades 1 202 personer och fördes tillbaka till Afrika medan 833 personer greps och fördes bort från operationsområdet, som det heter. Men inte på ett enda ställe - jag har läst noggrant - förs det någon statistik över vilka som söker asyl och över vilka som kanske också beviljas asyl. Migrationsministern kan förstås säga att detta är nationernas eget ansvar. Men då är man tillbaka i den situation som jag ursprungligen kritiserade. Man skyller på varandra när brottet begås.
Tobias Billström (M)
Anf. 80 Tobias Billström (M)
Herr talman! Kalle Larsson har nog inte lyssnat så särskilt noga på vad jag sade i mitt tidigare inlägg. Jag framhöll inte arbetskraftsinvandringen som den enda lösningen på alla problem när det gäller migration. Jag betonade tvärtom skillnaden mellan arbetskraftsinvandring och asyl. Men jag visade på det konkreta exemplet från de södra medlemsstaterna och sade att spanska myndigheter och UNHCR inte upplever att de människor som kommer söker asyl utan att de är intresserade av att vara arbetskraftsinvandrare. Det är därför som de har kommit. Jag skulle också vilja veta varifrån Kalle Larsson hämtar sina uppgifter om att UNHCR skulle ha haft problem att bli representerad i Frontex styrelse. Sverige har mycket täta kontakter med UNHCR. Jag har själv mycket ofta dialoger med UNHCR:s högkommissarie António Guterres. Mitt intryck är tvärtom att han vid de tillfällen när han träffar ministrar i Bryssel eller när han pratar med oss, med Sverige som är UNHCR:s allra största bidragsgivare i världen, ofta framhåller det mycket goda samarbete som UNHCR har med Frontex. Jag tror därför att Kalle Larsson antingen skarvar eller baserar sin information på källor som kanske är lite comme si comme ça . Jag vet inte hur det är, men han har ett inlägg till för att redogöra för vad han har fått detta från. Däremot är det sant att det finns andra saker som måste göras för att underlätta möjligheten för människor att söka asyl inom Europeiska unionen. Ett sätt är att verka för att fler EU-länder ska bli vidarebosättningsländer. Men för Sverige är det mycket angeläget att ett vidarebosättningssystem inom EU utvecklas. Nu vill ju Vänsterpartiet lämna Europeiska unionen, så det kanske inte är intressant att lyssna på vad jag har att säga i dessa frågor, men jag säger det i alla fall för protokollets skull. Ett gemensamt asylsystem inom Europeiska unionen kan inte bestå endast av ett regelverk för dem som söker asyl i en medlemsstat, utan tvärtom bör detta vara en del av det men långt ifrån det enda svaret. Det kan vara värt att nämna i denna debatt som svar på frågan vilken roll som EU kan spela i ett globalt system för skydd av flyktingar. För att nå en ökad strategisk effekt bör man dessutom samordna vidarebosättning på flera plan. Ekonomisk samordning är helt nödvändig. Det borde man kunna göra inom ramen för Europeiska flyktingfonden, ERF. I detta sammanhang bör man också utveckla ett operativt samarbete med UNHCR, som vi betraktar som den viktigaste samarbetspartnern som EU kan söka globalt när det gäller dessa frågor. Det finns alltså mycket stora strategiska vinster med att samordna vidarebosättningsinsatser, särskilt när det gäller att göra riktade insatser för att lösa upp den typen av flyktingsituationer som Kalle Larsson själv nämnde tidigare. Jag tror därför att det finns väldigt mycket att göra, saker som inte nödvändigtvis är kopplade till denna debatt men som hänger samman med det stora och globala perspektivet när det gäller flyktingfrågor. I den delen är den svenska regeringen mycket aktiv och kommer också framgent att vara mycket aktiv.
Kalle Larsson (V)
Anf. 81 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag ska börja med att be kammaren och migrationsministern om ursäkt. Det är alldeles uppenbart att det enda svar som migrationsministern ger på alla frågor inte är arbetskraftsinvandring. Det är två svar, det är arbetskraftsinvandring och vidarebosättning. Detta ger lite grann bilden av att människor som kommer till EU och till Sverige för egen maskin är människor som egentligen inte har asylskäl utan som egentligen vill arbeta. Bra eller dåligt, men det är det som de vill göra. Och de som har de verkliga flyktingskälen finns i UNHCR:s flyktingläger runt om i världen. Låt mig vara den första att synliggöra alla de människor som faktiskt lever i flyktingläger. Det är människor som har drabbats av svåra umbäranden. Det är många gånger människor som har flytt undan krig och väpnade konflikter och som det faktiskt finns ganska många av här i världen oavsett vad migrationsministern har för åsikter i den frågan. Men det finns också många av dem som söker sig till Sverige och EU på egen hand som har fullgoda skyddsskäl. Det ser vi inte minst genom att Sverige trots allt beviljar en hel del uppehållstillstånd till människor som själva har sökt sig hit. Den här verklighetsbilden, att de som tar sig hit själva egentligen är arbetskraftsinvandrare och inte har asylskäl och att det därför inte är något problem att bygga upp kontrollinstitutioner och höga murar runt Europa, för vi hjälper ändå flyktingar genom vidarebosättningen, är en verklighetsbild som jag inte ställer upp på. Jag tror till och med att det är ganska viktigt att den bilden inte får fotfäste, och det är därför jag ägnar lite extra tid i mitt sista inlägg åt detta. Vi behöver kunna inse att människor i dag förhindras att ta sig in i EU. Det saknas lagliga vägar in i EU för att söka asyl. Frontex, med ministerns försvar här i kammaren i dag och med Sveriges omfattande medverkan, är faktiskt skyldigt till att så sker.
Tobias Billström (M)
Anf. 82 Tobias Billström (M)
Herr talman! På nytt hävdar Kalle Larsson att jag bara föreslår ett sätt att lösa de här frågorna på. Den här gången var det vidarebosättningssystemet. Förra gången var det någonting annat han nämnde. Jag ska kanske lägga till ytterligare en sak för att runda av och verkligen visa det allvar som regeringen tillmäter de här frågorna. Det finns en sak som är otroligt viktig: att se till att de asylansökningar som lämnas in här av människor, inte i flyktinglägret i UNHCR, utan här på plats i EU, bedöms likartat i samtliga medlemsstater, det vill säga att skapa ett gemensamt asylsystem inom Europeiska unionen. Det vill vi se till att göra för att värna möjligheten att söka asyl och se till att varje asylansökan prövas individuellt. Vi ska i detta arbete också lägga tonvikt vid den faktiska möjligheten att söka asyl och se till att åtgärder för att bekämpa olaglig invandring och människosmuggling genomförs på ett sådant sätt att de inte undergräver denna möjlighet eller respekten för grundläggande mänskliga rättigheter i asylproceduren. Som har sagts tidigare i regeringsförklaringar och i dokument som jag har talat om här i kammaren måste en utveckling mot stängda gränser och murar kring Europa undvikas. Men, Kalle Larsson, du är inte förespråkare för detta gemensamma asylsystem. Inte heller är du förespråkare för att Sverige ska vara medlem i Europeiska unionen. Jag kan därför tycka att den här interpellationsdebatten, även om den har varit intressant, saknar en väldigt viktig dimension, nämligen din förklaring till hur du passar ihop Vänsterpartiets politik på den punkten med det här. Nu har du tyvärr inga fler inlägg kvar, men som du själv påpekar kommer det säkert fler tillfällen för dig att ge uttryck för de här åsikterna i kammaren. Jag ser mycket fram emot detta, inte minst på den väg som kommer att ta oss framåt mot Europaparlamentsvalet i juni, där vi säkert kommer att dryfta detta ofta, länge och mycket.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.