Sveriges företagsskatt

Interpellation 2004/05:515 av Hamilton, Carl B (fp)

Interpellationen är besvarad

Avslut: Interpellation är färdigbehandlat

Anmäld:: 2005-04-14
Inlämnad:: 2005-04-14
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält:: 2005-04-19
Sista svarsdatum:: 2005-04-28
Besvarad:: 2005-05-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 april
Interpellation 2004/05:515
av Carl B Hamilton (fp) till finansminister Pär Nuder om Sveriges företagsskatt

Fri rörlighet ska enligt EG-rätten gälla inom unionen. Den grundprincipen testas nu i ett antal mål på skatterättens område. Ett av flera för Sverige synnerligen viktiga mål är det så kallade Marks & Spencer-målet.

Inledning

Sverige är en liten öppen ekonomi. Vårt välstånd sedan minst 150 år bygger på en kontinuerlig anpassning av vår produktion till den ekonomiska omvärldens efterfrågan, ändrad internationell och nationellt utvecklad teknik, ändrade preferenser och relativa priser, men också omvärldens rätts- och skattesystem. Genom Sveriges efterkrigshistoria löper därför som en röd tråd förhandlingar om Gatt- och WTO-regler, OECD-överenskommelser, EEC-avtal, EG- och EES-avtalet och EU-medlemskapet.

De länder som är EU-medlemmar, eller har EES-avtal @ som Norge och Island @ har i höst sannolikt att anpassa sig till en ny viktig dom i EG-domstolen.

Det är inte första gången, nota bene, som EG-domstolens utslag får en avgörande betydelse för Sverige. Domstolens vägran i början av 1990-talet att acceptera utanförstående EES-länders önskan om ett informellt, men ändå reellt, inflytande i EG:s beslutsprocess genom politisk "osmos" fick närmast dramatiska konsekvenser. I praktiken kan man säga att domstolen rev bort de illusionens slöjor genom vilka svenska beslutsfattare betraktat EG och dess rättgemenskap, och tvingade dem att se verklighetens och EG-rättens restriktioner på Sverige. Nu står våra företagsskatter inför ett liknande avgörande i EG-domstolen. I ett senare skede kommer frågan om exitbeskattning, som bland annat berör fastighetsägare som flyttar till Spanien. I dag måste de ta fram realisationsvinsten för beskattning vid utflyttningen. Ett förhandsmeddelande från EG-domstolen den 11 mars 2005 innebär att så i framtiden sannolikt inte blir nödvändigt.

Marks & Spencer-fallet

De grundläggande principerna i de svenska reglerna om resultatutjämning genom koncernbidrag och de brittiska reglerna om resultatutjämning genom group relief är likartade. Utgången i Marks & Spencer-målet (C/446-03) har därför avgörande betydelse även för det svenska koncernbidragssystemet. Reglerna om koncernbidrag rör en mycket central del i det svenska företagsbeskattningssystemet; möjligheten till skattemässig resultatutjämning inom en företagsgrupp med i huvudsak helägda dotterföretag där både givare och mottagare av bidraget är skattskyldiga i Sverige. Marks & Spencer-målet rör mer specifikt frågan om förlustutjämning över gränserna, det vill säga om en förlust i ett utländskt dotterbolag ska få dras av från en vinst i ett inhemskt moderbolag trots att vinsterna i det utländska dotterbolaget inte beskattas i moderbolagslandet.

Muntlig förhandling i EG-domstolen hölls den 1 februari 2005. Generaladvokatens yttrande kom den 7 april 2005. Dom kommer sannolikt inte före sommaren utan någon gång under hösten 2005.

I yttrandet drar generaladvokaten slutsatsen att det inte är förenligt med gemenskapsrätten att ha en lagstiftning enligt vilken ett moderbolag som är etablerat i en medlemsstat inte har rätt till koncernavdrag på grund av att dess dotterbolag är etablerade i andra medlemsstater, om avdrag skulle medges om dotterbolaget fanns i moderbolagets medlemsstat. Generaladvokaten anförde dock att gemenskapsrätten inte hindrar att nationell lagstiftning uppställer krav på att förlusterna i dotterbolaget inte kan bli föremål för en motsvarande skattemässig behandling i sin hemviststat. Den skattemässiga behandlingen kan bestå i en överföring av förluster till en annan person eller att dotterbolaget självt kan skjuta upp förlusterna för att redovisa dessa under ett annat beskattningsår.

Konsekvenser för Sverige

Om den kommande domen går emot Storbritannien, Sverige och flera andra länder innebär det att svenska företag kan fördela sin verksamhet @ produktion, marknadsföring, distribution, FoU etcetera @ mera rationellt än i dag därför att man inte behöver välja en sakligt sett sämre lokalisering av enbart skatteskäl. En effektivare allokering av företagets eller koncernens verksamhet, kort sagt. Detta bör omedelbart betyda ökad lönsamhet; på kort sikt ökad tillväxt om den ökade lönsamheten utnyttjas på rätt sätt och på längre sikt fler jobb i en koncern med större lönebetalningsförmåga. På lång sikt blir de offentliga finanserna större i takt med att svenska internationella koncerner får bättre lönsamhet och expansionsmöjligheter. En fortsatt utveckling mot en alltmer skatteneutral europeisk marknad är också nödvändig för att stå sig i konkurrensen med marknader som exempelvis USA och Asien.

På kort sikt kan de offentliga finanserna komma att tillfälligt försämras genom att svenska moderbolag skulle få avdrag för förluster i utländska dotterbolag.

Alternativet att undvika hela frågan genom att avskaffa möjligheten att utnyttja resultatutjämning inom alla koncerner inom Sverige får @ rimligen @ anses utesluten, dels därför att svenskt näringsliv är mera multinationellt än de flesta länders och dels för att företag måste kunna organisera sin verksamhet på ett ändamålsenligt, transparent och marknadsmotiverat sätt. Denna insikt har för övrigt föranlett det brittiska finansdepartementet att uttala att man inte kommer att dra in den nationella kvittningsmöjligheten. Skattesystemet i ett land ska inte tvinga företag att inlemma dotterbolag i ett enda företag om det ur verksamhetens synpunkt är mer rationellt med dotterbolagskonstruktioner, till exempel i fråga om ansvarsutkrävande, styrning, fokus och verksamhetsinriktning etcetera.

Tanken att olika skattekonstruktioner skulle speglas i långsiktiga rörelser i den svenska växelkursen tillhör dessutom mera läroboksvärlden än verkligheten med sina stora kapitalflöden. Minst 95 % av alla flöden saknar bindning till reala storheter som utrikeshandel.

En jämnare spelplan på företagsskatteområdet är både önskvärt och oundvikligt. En dom i M & S favör kommer även att aktualisera frågan om mera samordnade skatteregler inom EU. Det blir närmast akut att få fram ett enhetligt vinstbegrepp och konkreta regler för hur "vinst" ska definieras och beräknas. Det naturliga steget därefter blir att bestämma regler för en konsoliderad företagsskattebas inom EU och EES, och konkreta anvisningar utarbetas för hur den ska användas vid beskattning.

Frågor:

Vilka initiativ avser statsrådet att ta med anledning av generaladvokatens utlåtande?

Har statsrådet gjort beräkningar och gjort sig en uppfattning om de kortsiktiga, övergående, fiskala intäktsförändringarna för Sverige i det fall EG-domstolen följer generaladvokatens utlåtande?

Hur ska statsrådet främja målen om en god långsiktig resursallokering i näringslivet och rationell lokalisering av ekonomisk aktivitet genom att bejaka utfallet i en dom som går i M & S favör?

Vilka nya initiativ kommer statsrådet att ta för ett ökat svenskt engagemang för att få fram ett gemensamt vinstbegrepp inom EU, och en konsoliderad företagsskattebas inom EU?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2004/05:515

Webb-tv: Sveriges företagsskatt

Dokument från debatten

Protokoll 2004/05:116 av 10 § Svar på interpellation 2004/05:515 om Sveriges företagsskatt Riksdagens protokoll 2004/05:116 Måndagen den 9 maj

Protokoll från debatten

Pär Nuder (S)

Anf. 40 Pär Nuder (S)

Herr talman! Carl B Hamilton har ställt fyra frågor till mig om vilka konsekvenser generaladvokatens yttrande i ett mål i EG-domstolen, det så kallade Marks & Spencer-målet, angående de brittiska reglerna för förlustutjämning kan få för svensk företagsbeskattning. I sin första fråga undrar Carl B Hamilton vilka initiativ jag tänker ta med anledning av yttrandet. Det är ytterst EG-domstolen som tolkar EG-fördraget och som avgör om en regel strider mot EG-rätten eller inte. Än så länge har det bara kommit ett yttrande från generaladvokaten till domstolen med förslag till avgörande. Generaladvokaten har i sitt yttrande ansett att de brittiska reglerna inte är förenliga med etableringsfriheten enligt EG-fördraget eftersom reglerna inte medger förlustutjämning för förluster i dotterbolag i utlandet. Enligt den svenska regeringens mening kan regler som de brittiska inte anses strida mot etableringsfriheten i EG-fördraget eller mot gemenskapsrätten i övrigt. Vi delar alltså inte generaladvokatens åsikt och detta i huvudsak av följande skäl. Gemenskapsrätten innehåller inte några regler om beskattningsrättens fördelning medlemsstaterna emellan. Ett system som bygger på internationellt accepterade principer för beskattningsrättens fördelning kan därför inte anses strida mot gemenskapsrätten. Dessutom är en förutsättning för ett resultatutjämningssystem mellan skilda skattesubjekt att både vinst och förlust ingår i systemet. Resultatutjämning kan således endast ske mellan skattesubjekt - eller inkomster - för vilka medlemsstaten i fråga har beskattningsrätt. Som jag sade tidigare är generaladvokatens yttrande bara rådgivande och binder inte EG-domstolen på något vis. Utgången i målet är inte alls klar, och Sverige, i likhet med flera andra medlemsstater, delar inte den bedömning som generaladvokaten gör. Det är således för tidigt att prata om vilka initiativ som eventuellt kommer att tas med anledning av en dom i målet. I sin andra fråga undrar Carl B Hamilton om jag har beräknat och gjort mig en uppfattning om de fiskala intäktsförändringarna för Sverige i det fall EG-domstolen följer generaladvokatens förslag. I likhet med interpellanten anser jag att det är av stor vikt att vi försöker få en bild av vad detta skulle kunna betyda för skatteintäkterna från företagssektorn. Man måste dock komma ihåg att effekterna av att de brittiska reglerna - och i förlängningen möjligen även de svenska reglerna om koncernbidrag - underkänns är mycket svåröverskådliga. Till svårigheten bidrar att generaladvokaten i sitt yttrande anfört att EG-fördraget inte utgör hinder för en medlemsstat att ha nationell lagstiftning enligt vilken koncernavdrag bara medges om det kan fastställas att förlusterna i dotterbolag som har hemvist i en annan medlemsstat inte kan utnyttjas i den medlemsstaten. Carl B Hamilton frågar även hur jag ska främja målen om en god långsiktig resursallokering i näringslivet och rationell lokalisering av ekonomisk verksamhet genom att bejaka utfallet i en dom som går i Marks & Spencers favör. Liksom interpellanten är jag en vän av god långsiktig resursallokering och av att företagens lokaliseringsbeslut bygger på en ekonomiskt rationell grund. Det bästa sättet att säkerställa ett sådant utfall är att se till att regelverken är enkla, rättvisa och långsiktigt hållbara. Regeringen arbetar kontinuerligt med att se till att dessa krav är uppfyllda för att Sverige även i fortsättningen ska vara ett land som det är attraktivt att bedriva verksamhet i. Om och hur regelverken behöver anpassas till en eventuell dom i Marks & Spencers favör är det dock för tidigt att svara på. Slutligen har Carl B Hamilton frågat mig vilka nya initiativ jag tänker ta för ett ökat svenskt engagemang för att få fram ett gemensamt vinstbegrepp inom EU och en konsoliderad företagsskattebas inom EU. Frågan om att skapa en gemensam konsoliderad företagsskattebas diskuteras just nu på EU-nivå. EU-kommissionen har satt i gång ett arbete med att försöka identifiera hur en gemensam företagsskattebas skulle kunna se ut. Sverige är försiktigt positivt till att undersöka frågan om det är möjligt att införa en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. För närvarande pågår arbetet i en särskild arbetsgrupp där medlemsstaterna har inbjudits att delta. Sverige har valt att delta i arbetsgruppen. Med hänsyn till arbetets omfattning och dess tekniska karaktär har det hittills skapats två undergrupper som för närvarande diskuterar avskrivningsregler respektive regler för skuldreserveringar. Sverige deltar i båda dessa grupper också. Sverige deltar således redan i dag i kommissionens arbete. Jag vill dock framhålla att det än så länge bara handlar om ett tekniskt arbete där medlemsstaterna hjälper kommissionen med att identifiera frågor som hänger samman med en gemensam skattebas och att identifiera tekniska lösningar på hur en gemensam skattebas skulle kunna utformas. För närvarande tror jag inte att några ytterligare initiativ är aktuella, eller ens möjliga. Det arbete kommissionen har inlett tillsammans med medlemsstaterna är mycket tids- och resurskrävande, och det är inte realistiskt att tro att något ytterligare projekt kommer att startas i nuläget.

Pär Nuder (S)

Anf. 40 Pär Nuder (S)

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 41 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Jag noterar att den nye finansministern visserligen är försiktig i sitt svar men ändock är entydigare och mer positiv än sin företrädare. Det gäller framför allt i den del av svaret som gäller fortsatt arbete med att identifiera en gemensam konsoliderad företagsskattebas inom EU och ett gemensamt vinstbegrepp. Det gläder mig att finansministern bejakar det arbetet. Jag och andra liberaler och ekonomer är nämligen övertygade om att det är särskilt viktigt för en liten öppen ekonomi som den svenska att minska - och om möjligt eliminera - olikheter EU-länder emellan som fungerar som handelshinder. I detta fall blir definitionen på handelshinder att företag gör dispositioner och allokeringar av sina finansiella resurser och i sista hand lokalisering av produktion och annat som enbart motiveras och drivs på av skatteskäl. Därmed blir även ländernas resursanvändning mindre effektiv än om handelshinder inte funnits eller hade varit lägre. Det finns en viktig skillnad mellan Sverige och Storbritannien. Vårt land har större anledning att bekämpa skattedrivna företagsbeteenden eftersom Storbritannien, liksom andra stora länder inom EU - Tyskland, Frankrike och Italien - har en så stor hemmamarknad att inhemsk produktion i huvudsak får sin avsättning inom det egna landet, det vill säga som tysk, fransk, brittisk eller italiensk konsumtion. I stora ekonomier kan vinst- och förlustutjämning sålunda göras mera rationellt - även i stora företag och koncerner. Det stora EU-landets stora företag har sålunda i dag en klar fördel jämfört med stora företag i mindre EU-länder som vårt eget som saknar den möjligheten. Det här är ett förhållande som inte finns omnämnt i svaret från Finansdepartementet. Jag är synnerligen förvånad och oroad över denna lucka i svaret från Finansdepartementet. Vi som svenskar måste besinna att Sverige precis som stora företag i andra små länder, till exempel i Nederländerna, har betydligt mer att vinna på bland annat förlustutjämning över gränserna än till exempel Storbritannien. Vi ska inte streta emot en utveckling där skattemässiga handelshinder undanröjs, utan bejaka en sådan utveckling, stödja den och till och med driva på den. Det svar som jag har fått här i dag är till sin karaktär ett defensivt juristsvar. Det sägs sålunda i svaret, som ett motargument till generaladvokatens bedömning, att det är en "förutsättning" att både vinster och förluster ska kunna utjämnas "i systemet". Ja, men det här är lite att blanda bort korten. Det är inget fel att även vinster bör kunna utjämnas. Det är till och med önskvärt! Men att framhäva det som att det vore ett argument för att streta emot förlustutjämning över gränserna är feltänkt. Ministerns svar om vinstutjämning över gränserna är i stället ett starkt argument för att Sverige bör ta initiativ till att möjliggöra även vinstutjämning inom EU. Det sker för övrigt redan i dag en viss vinst- och resultatutjämning över gränserna genom så kallad transfer pricing . Skulle det bli skatterättsligt möjligt med resultatutjämning kommer man ifrån mycket felprissättning i internationell handel med varor och tjänster, driven av skatteskäl. Låt mig upprepa: Långsiktigt ligger det inte minst i Sveriges och andra små, öppna ekonomiers samhällsekonomiska intresse att resultatutjämning över gränserna blir möjlig. Det inkluderar naturligtvis också förlustutjämning. Låt oss arbeta för det, och inte streta emot.

Pär Nuder (S)

Anf. 42 Pär Nuder (S)

Herr talman! Den här frågan är av stor principiell betydelse, och låt mig därför helt kort ytterligare utveckla regeringens syn på de grundläggande frågorna här. Gemenskapsrätten innehåller inte några regler om beskattningsrättens fördelning medlemsstaterna emellan. Ett system som bygger på internationellt accepterade principer för beskattningsrättens fördelning kan inte anses strida mot gemenskapsrätten. En förutsättning för ett resultatutjämningssystem mellan skilda skattesubjekt är att såväl vinst som förlust ingår i systemet. Härav följer att resultatutjämning endast kan ske mellan skattesubjekt eller inkomster för vilka staten har beskattningsrätt. Regeringen delar därför inte, precis som jag sade i mitt skriftliga svar, generaladvokatens åsikt att resultatutjämningssystem som det brittiska skulle strida mot etableringsfriheten i artikel 43 i EG-fördraget. Däremot är det bra att även generaladvokaten inser att hans tolkning kan ge upphov till allvarliga konsekvenser, eftersom en förlust då kan komma att dras av två gånger, en gång i varje medlemsstat. Det är därför fullt logiskt att han även uttalat att det är acceptabelt med nationella regler som bara medger avdrag för en utländsk förlust om den inte kan dras av i den andra medlemsstaten. I detta mål kommer domstolen sålunda att behöva ta ställning till hur den skatterättsliga territorialprincipen ska tolkas EG-rättsligt. Många medlemsstater delar Sveriges uppfattning vad gäller generaladvokatens yttrande, och utgången i detta mål är inte klart, och domstolen kan mycket väl komma till en annan slutsats än generaladvokaten. Carl B Hamilton karakteriserade mitt svar som ett "defensivt juristsvar". Det må vara upp till Carl B Hamilton att etikettera mitt svar. Jag kan inte låta bli att säga, om vi nu ska diskutera varandras inlägg, att när man till och med kan känna igen enskilda formuleringar i det av Carl B Hamilton upplästa skriftliga inlägget kommer man osökt att tänka på inlagor från Svenskt Näringsliv som har inkommit till Finansdepartementet. Men det är måhända ett sammanträffande. När det gäller själva grundfrågan måste jag säga att jag är lite bekymrad över att Carl B Hamilton över huvud taget inte bekymrar sig för de finanspolitiska, budgetmässiga konsekvenser som finns applicerade i den här frågan. Endast med en kort mening berörs den frågan i interpellationen. I ljuset av den aspekten får man nog snarast betrakta mitt svar som ett typiskt finansministersvar.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 43 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! "Defensivt juristsvar" kallade jag det. Anledningen till det är att man måste ställa sig frågan: Vad är önskvärt ur svensk ekonomisk synpunkt? Då menar jag att Sverige som en liten, öppen ekonomi har ett intresse av att bli av med de handelshinder som skattereglerna kan innebära. Det är särskilt viktigt för en liten, öppen ekonomi som den svenska. Om sedan Finansdepartementet har fått denna information även från Svenskt Näringsliv är det inte särskilt förvånande, för det är en ganska ordinär och väl känd princip och ett känt förhållningssätt att små, öppna ekonomier har mer att vinna på fri handel och fri rörlighet för olika produktionsfaktorer än stora länder. Det behöver inte bara Svenskt Näringsliv och jag säga, utan det är nog en fullständigt generell kunskap och insikt. Jag vill veta om det är så att finansministern anser att Sverige och andra små, öppna ekonomier har ett något annorlunda och starkare intresse i denna fråga än stora länder som Italien, Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Vad är önskvärt? Vad är regeringens ambition? Den andra frågan gäller detta: Det kostar pengar. Ja, det gör det sannolikt. Hur många miljarder det rör sig om kan inte jag bedöma, och det säger sig finansministern i detta svar inte heller kunna bedöma. Men att det är stora summor är säkert. Samtidigt måste man väga detta mot den långsiktiga bättre resursallokering i ekonomin som en förändring i den riktning som jag här förespråkar innebär. Det är inte någon ovanlig situation att man finanspolitiskt, budgetpolitiskt, kan få påfrestningar av att genomföra en reform som är långsiktigt önskvärd. Detta är ett dilemma som alla finansministrar har mött under tidernas lopp. Det här kommer ju inte att komma såsom ett dråpslag, snabbt från en klar himmel, utan det är fråga om en ambition, om i vilken riktning man ska gå. Det kommer att ske successivt, och det kommer att finnas möjlighet till anpassningstider om det är så att den regim som jag förespråkar skulle komma att råda. Jag håller i och för sig med finansministern om att det säkert finns budgetproblem i det korta perspektivet, men det ska då vägas mot fördelen att skattebasen kommer att växa snabbare än eljest i det fall att Sverige och svenska företag får bättre konkurrensförhållanden jämfört med företag av motsvarande storlek i andra länder. Sedan har vi den allmänna reflexionen som man måste göra, och det är att de svenska skatterna inte bestäms i något slags europeiskt vakuum. Vi har att förhålla oss till skatterna i andra länder, och det återkommer i många budgetpolitiska sammanhang. Det är naturligtvis alkohol- och tobaksskatterna, som vi har som allra mest aktuellt exempel. Låt mig för pedagogikens skull också göra en jämförelse. Det finns ett annat fall, nämligen konkurrensrätten. Vi hade Volvo-Scania-affären för många år sedan. Då sade Volvo, Scania och den svenska regeringen att vi ska ha hela Europa som hemmamarknad. Det är den hemlandsprincip som ska råda: Hela EU-marknaden är hemlandet. I detta fall har regeringen principiellt en helt motsatt uppfattning, nämligen att varje medlemsland är sin egen marknad nog. Jag tror att de olika principerna på de olika politikområdena inte är så förtroendeingivande.

Pär Nuder (S)

Anf. 44 Pär Nuder (S)

Herr talman! Helt kort ska jag säga ytterligare några ord vad gäller eventuellt inkomstbortfall. Det är relativt enkelt att få en överblick över vad som skulle kunna inträffa om EG-domstolen i sitt beslut fann att gränsöverskridande förlustutjämning alltid måste vara tillåten. Översatt till svenska förhållanden skulle det innebära att koncernbidrag skulle kunna lämnas helt fritt över gränserna inom EU. Min bedömning är att det i så fall finns risk för ett betydande skattebortfall. Som jag sade tidigare i mitt svar är dock den här typen av beräkningar väldigt svåra att göra, eftersom det är många olika variabler att beakta, bland annat detta: Hur kommer andra medlemsstater att reagera, och vilka förändringar kan de komma att göra i sin lagstiftning? Vilket skulle bli den praktiska innebörden om det var möjligt, som generaladvokaten uttalar, att tillåta gränsöverskridande förlustutjämning bara i de fall som det förlustgivande bolaget i en annan medlemsstat inte kan utnyttja förlusten i den medlemsstaten? Alla dessa variabler gör att varje försök att beräkna eventuella intäktsförändringar blir relativt osäkert. Den största osäkerheten är dock att vi inte vet vad EG-domstolens dom slutligen kommer att innehålla. Innan vi vet det kan vi bara spekulera om utfallet, och det tänker jag inte inlåta mig i.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 45 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Finansministern och jag är överens om att det finns ett skattebortfallsproblem precis som det finns beträffande tobaks- och alkoholskatterna. Men skillnaden är att jag bedömer att den långsiktiga effekten för svensk ekonomi i fråga om högre tillväxt och bättre användning av våra inhemska resurser på sikt kommer att uppväga detta bortfall. Det vore önskvärt, tycker jag, om finansministern något kunde beröra det som ändå är huvudpoängen i det som jag säger, nämligen att detta ur ekonomisk synpunkt är ett större problem för stora företag i små öppna ekonomier än vad det är i stora länder som Storbritannien. Låt mig också fråga finansministern om han håller med mig om att det är en rimlig jämförelse att göra mellan de två hållningar som regeringen har haft. I det ena fallet, Volvo-Scania-affären och konkurrensrätten, sade man att hela Europa ska betraktas som en marknad, medan man i detta fall säger att varje enskilt medlemsland ska ses som en egen enhet, ett eget subjekt. Det är alltså två helt olika förhållningssätt. Och i båda fallen har vi med stora och gränsöverskridande företag att göra som opererar inom Europeiska unionen. Det duger inte att säga att vi har som princip det ena förhållningssättet i konkurrensrätten och det andra förhållningssättet i skatterätten. Jag tror att man måste ha samma princip på båda politikområdena. Och jag är helt övertygad om att det gynnar Sverige och andra små EU-länder mera att försöka bli av med de gränshinder och handelshinder som finns inom Europeiska unionen.

Övrigt om interpellationen

Intressenter

Frågeställare

Carl B Hamilton

Besvarad av

Pär NuderSocialdemokraterna