Sveriges ansvar för svenska medborgare i Gaza
Interpellation 2024/25:737 av Lorena Delgado Varas (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-08-05
- Överlämnad
- 2025-08-08
- Anmäld
- 2025-08-21
- Svarsdatum
- 2025-08-21
- Besvarad
- 2025-08-21
- Sista svarsdatum
- 2025-09-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Under folkmordet i Palestina har flera svenska medborgare, bosatta eller tillfälligt vistandes i området, drabbats av extremt svåra förhållanden, inklusive förlust av liv, familjemedlemmar, tillgång till vård och möjligheten att evakueras till säkerhet.
Ett av dessa fall rör en svensk medborgare, far till tre små barn, som dödades i Gaza under folkmordet efter att ha rest dit för att försöka evakuera sin familj under en vapenvila. Han var folkbokförd i Sverige men blev avregistrerad av Skatteverket i januari 2025 då han och hans familj, fast i Gaza, ansågs ha vistats utomlands för länge. Familjen tvingades även återbetala barnbidrag från 2023, trots att de inte kunnat lämna området.
När hans anhöriga försökte få kontakt med svenska myndigheter efter hans död möttes de av tystnad. Det var först efter att de själva kontaktat Utrikesdepartementet som de fick ett kort samtal från en handläggare, utan att någon egentlig hjälp erbjöds. Det här fallet är tyvärr inte unikt.
Flera svenska medborgare i Gaza har under det senaste året vittnat om att de
- haft svårt att få kontakt med svenska myndigheter,
- inte fått hjälp att ta sig till säkra gränsövergångar,
- utsatts för förseningar i evakueringar utan förklaring,
- förlorat socialförsäkringsförmåner under pågående konflikt,
- inte blivit kontaktade av svenska myndigheter efter att nära anhöriga mördats under folkmordet.
Sveriges konsulära ansvar gentemot sina medborgare är fastställt i både svensk lag och internationell rätt. Utrikesdepartementet har enligt 1981 års konsulära biståndslag skyldighet att bistå svenska medborgare i nöd. Dessa rättigheter gäller oavsett om personen är folkbokförd i Sverige eller ej. Det finns även starka skäl att se över Skatteverkets och Försäkringskassans hantering av ärenden där människor på grund av folkmord inte kan lämna ett land eller registrera sig enligt vanliga rutiner.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
- Hur har ministern och Utrikesdepartementet säkerställt att svenska medborgare i Gaza fått det konsulära stöd de enligt lag har rätt till?
- Vad har gjorts för att kontakta och bistå svenska medborgares anhöriga efter dödsfall i Gaza?
- Vilka lärdomar drar ministern och regeringen av att svenska medborgare har dödats i Gaza utan att det efterföljts av tydlig myndighetskontakt, stöd eller uppföljning?
- Avser ministern att föreslå en översyn av Sveriges krisberedskap för att skydda svenska medborgare i attackerade områden som Gaza, där evakuering är extremt komplicerad?
- Vad gör ministern och regeringen för att ta hem de kvarvarande svenskarna, såsom den svenske medborgarens barn och fru?
- Avser ministern att se över rutiner för hur svenska myndigheter hanterar situationer där svenska medborgare vistas i områden där det begås folkmord eller i krigsområden, särskilt vad gäller utskrivning ur folkbokföring och återbetalning av sociala förmåner?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:737
Webb-tv: Sveriges ansvar för svenska medborgare i Gaza
Dokument från debatten
- Torsdag den 21 augusti 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:137
- Protokoll 2024/25:137 Torsdagen den 21 augustiProtokoll 2024/25:137 Svar på interpellation 2024/25:737 om Sveriges ansvar för svenska medborgare i Gaza
Protokoll från debatten
Anf. 38 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat hur jag och Utrikesdepartementet har säkerställt konsulärt stöd till svenska medborgare i Gaza och vilka insatser som görs för kvarvarande svenska medborgare. Hon har även frågat vad som gjorts för att kontakta och bistå anhöriga efter dödsfall och vilka lärdomar jag och regeringen dragit av att svenska medborgare avlidit i Gaza utan att det efterföljts av stöd och uppföljning från svenska myndigheter.
Vidare har Delgado Varas frågat om jag avser att föreslå en översyn av krisberedskapen för evakuering i komplexa situationer samt om myndigheternas rutiner för hantering av svenska medborgare i krigsområden ska ses över, särskilt vad gäller folkbokföring och sociala förmåner.
Jag vill börja med att framhålla att Utrikesdepartementet i mer än ett decennium avrått från alla resor till Gaza. Ett avrådansbeslut är en signal om ett allvarligt säkerhetsläge där situationen kan vara mycket oberäknelig. Vidare är avrådan en signal om att det kan vara mycket svårt, i vissa fall omöjligt, att ge konsulärt stöd i området. Det vilar därför ett stort eget ansvar på de svenskar som valt att resa till Gaza trots avrådan.
Situationen i Gaza är fruktansvärd. Sedan Hamas terroristattack i oktober 2023 har Sverige genom konsulära insatser bistått över 630 svenska medborgare och personer med anknytning till Sverige att lämna Gaza. Det konsulära stödet ges i enlighet med lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd, som i första hand omfattar svenska medborgare bosatta i Sverige samt flyktingar och statslösa personer med hemvist i Sverige.
Utrikesdepartementet arbetar, i den mån det är möjligt, för att säkerställa konsulärt stöd till svenskar som är berättigade till detta. Det är lokala myndigheter som fattar beslut om vem som tillåts lämna Gaza, när det kan ske och på vilket sätt. Detta gäller samtliga länder med medborgare i Gaza. Sveriges möjligheter att påverka dessa beslut är mycket begränsade. Det kan finnas flera olika anledningar till att en individ inte kan lämna Gaza. En del av de svenskar som getts möjlighet att lämna Gaza har valt att inte resa ut.
Utrikesdepartementet och berörda utlandsmyndigheter följer utvecklingen. Säkerhetssituationen medför dock stora begränsningar för vilket stöd Utrikesdepartementet kan ge, och det är inte säkert att fler konsulära insatser kommer att vara möjliga.
Dödsfall i utlandet är särskilt känsliga ärenden som ställer höga krav på korrekt och rättssäker hantering. För att bistå anhöriga till svenska medborgare eller personer med anknytning till Sverige som avlidit i Gaza krävs dokumentation som intygar dödsfallet. På grund av rådande situation är det inte alltid nödvändig dokumentation finns tillgänglig, och utan sådan är det tyvärr mycket svårt att vidta åtgärder.
Anf. 39 Lorena Delgado Varas (V)
Jag blev tillsagd tidigare att säga ”fru talman”. Då vill jag också passa på att påminna fru talman om att personangrepp och kränkande tillmälen ska tillrättavisas på direkten. Man får inte göra personangrepp i talarstolen. Man får prata politik, men man får inte göra personangrepp.
Tack, ministern, för svaret! Jag måste ändå säga att det som regeringen här presenterar är långtifrån tillräckligt. Det vi ser i Gaza just nu är en av vår tids största och mest inhumana händelser. Det är ett pågående folkmord. Hundratusentals civila mördas. Människor svälts medvetet ut. Bland dessa finns svenska medborgare.
Jag har i min interpellation lyft fram hur svenska medborgare i Gaza, som är bosatta eller som tillfälligt vistas där, har drabbats av extremt svåra förhållanden. De har förlorat familjemedlemmar. De har nekats vård. De har inte evakuerats till säkerhet. Flera har blivit mördade.
Låt oss vara tydliga: UD:s avrådan från resor till Gaza är en signal om riskerna, men det är inte ett upphävande av medborgarskapet. Ett svenskt pass gäller även i Gaza. Den konsulära biståndslagen är tydlig. UD har skyldighet att bistå svenska medborgare i nöd. Den skyldigheten gäller oavsett om man är folkbokförd i Sverige eller inte. Att hänvisa till avrådan för att slippa ansvar är att blanda bort korten.
Många av de svenskar som nu är fast i Gaza är inte turister som har valt att resa in i ett folkmord. De är svenskar med anknytning till Palestina. De har barn, föräldrar eller syskon där. Alla som har släkt utomlands vet att det finns skäl att åka. De är många.
Ett exempel är Abdulaziz Almaani. Han är svensk medborgare, borrtekniker och pappa till tre små barn. Han mördades i Gaza när han reste dit för att försöka evakuera sin familj under den så kallade vapenvilan. Han var folkbokförd i Sverige men blev avregistrerad av Skatteverket mitt under folkmordet eftersom han och hans familj ansetts ha vistats utomlands för länge. Det togs ingen hänsyn till att de inte kunde lämna området. Familjen tvingades till och med att återbetala barnbidrag från 2023, trots att de som sagt var instängda.
Han mördades av den israeliska staten, precis som så många andra palestinier under folkmordet. Men vad hände efter hans död? Då fick anhöriga i Sverige ingen kontakt från staten. Det var först efter att de själva ringde till UD som de fick ett kort samtal med en handläggare utan att få någon egentlig hjälp.
Det här är inte värdigt en rättsstat. Det är inte värdigt Sverige. Tyvärr är det inte unikt. Flera svenska familjer i Gaza vittnar om samma erfarenheter. Man har svårigheter att få kontakt med svenska myndigheter. Man får inga besked om evakueringar. Man förlorar sociala förmåner och lägenheter och möts av total tystnad när en anhörig dödats.
Anf. 40 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Kriget i Gaza är en humanitär katastrof. Utrikesdepartementet följer utvecklingen mycket noga, och det inkluderar att bevaka eventuella framtida möjligheter för utländska medborgare att också lämna området. UD uppskattar nu att ett mindre antal svenska medborgare fortfarande kan befinna sig i Gaza.
I sammanhanget vill jag lyfta fram att det görs konkreta insatser för att göra det möjligt för svenskar som befinner sig i Gaza att kunna lämna området. UD arbetar för att i den mån det är möjligt bistå svenskar som har uttryckt en önskan om att lämna Gaza och som fortfarande befinner sig där. Senast den 6 augusti i år genomfördes en insats där sex svenskar kunde lämna Gaza.
Som jag nämnde i mitt interpellationssvar har Sverige hittills bistått 630 svenska medborgare och personer med anknytning till Sverige att lämna området. UD står också i kontakt med flera likasinnade länder, inte minst de nordiska, när det rör frågor om assisterade utresor. Våra utlandsmyndigheter står också i kontakt med lokala myndigheter och organisationer.
Som jag nämnde tidigare har en del av de svenskar som har getts möjlighet att lämna Gaza valt att inte resa ut. Det har faktiskt också förekommit att individer som har fått konsulär hjälp att lämna Gaza sedan har hört av sig när de befinner sig i Gaza igen och återigen vill ha hjälp med att lämna området.
Utrikesdepartementet arbetar för att i den mån det är möjligt bistå de svenskar som uttryckt en önskan om att lämna Gaza. Men jag vill avsluta med att återigen betona vikten av individens eget ansvar vid resor utomlands. UD har avrått från alla resor till Gaza i över ett decennium på grund av den osäkra och instabila säkerhetssituation som råder och svenska myndigheters mycket begränsade möjligheter att agera konsulärt i Gaza.
Som interpellanten är väl medveten om kan jag inte uttala mig om enskilda fall.
Anf. 41 Lorena Delgado Varas (V)
Tack! Ministern framhåller att 630 personer med svenskt medborgarskap har evakuerats, varav 6 stycken den här månaden. Det är jättebra att människor har kunnat lämna Gaza. Men vi måste faktiskt prata om dem som är kvar, för de är inte få. Flera hundra har tvingats vänta i månader utan besked. Under den tiden har folk mördats. Barn får gå utan mat och medicin. Folk svälter. De som förlorat sina anhöriga har inte ens fått ett telefonsamtal från staten.
När vi jämför med andra EU-länder blir det ännu mer smärtsamt. Andra länder har lyckats agera snabbare och mer systematiskt och offensivt. De har använt sin röst i EU och FN för att pressa fram humanitära korridorer. Sverige har valt en mer försiktig linje, och resultatet är att svenska familjer i Gaza har blivit kvar längre och lidit mer. Varför ska svenska medborgare behandlas sämre än till exempel tyska eller franska?
Ministern säger också att vissa har valt att inte lämna Gaza när möjligheten funnits. Låt mig vara tydlig: Det har ofta handlat om att man inte fått ta med sig sina minderåriga barn. Då är det inte ett val. Det är en självklarhet att man stannar. Det finns inte en förälder i världen, hoppas jag, som lämnar kvar sina barn under ett folkmord. Det är skamligt att ens kräva det. Hur kan man kräva att svenska medborgare ska lämna kvar sina minderåriga barn i ett folkmord?
Ministern undvek helt min fråga om folkbokföring och sociala förmåner. Abdulaziz Almaani och hans familj är ett exempel, men det finns många fler. Svenska barn i Gaza har förlorat sina hem och sin trygghet, inte bara där utan även här när de kommer hem. Att mitt under ett pågående folkmord avregistrera människor från folkbokföringen, att kräva tillbaka barnbidrag och att ta ifrån dem deras lägenheter för att de inte har kunnat lämna området är rättsvidrigt och hjärtlöst.
Till sist vill jag ta upp frågan om lärdomar. Vi måste ju lära oss. Vi såg katastrofen i Thailand efter tsunamin. Nu ser vi hur svenskar överges i ett folkmordsområde. Vilka lärdomar drar regeringen av att svenska medborgare mördas utan att staten erbjuder stöd, uppföljning eller kontakt? Vi vill veta vilka lärdomar som har dragits, vilka nya rutiner som har införts och vilka planer som finns. Dessa frågor möter enbart tystnad.
Det här är oroväckande för var och en av de svenska medborgare som reser utanför de europeiska gränserna. Man vet inte vilket stöd man får om man skulle råka hamna i ett område där det pågår ett folkmord.
Anf. 42 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Jag vill återigen betona att UD har en stark och väl utvecklad beredskap för konsulära krissituationer. Denna har successivt utvecklats och förstärkts sedan flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004 och har också visat sin kapacitet vid flera omfattande kriser under senare år. UD handlägger därtill dagligen många svåra och komplexa individuella ärenden där svenskar utomlands är nödställda, frihetsberövade eller avlidna.
Jag har stor förståelse för den fasansfulla situation som befolkningen i Gaza befinner sig i, liksom för den oro som många anhöriga här i Sverige känner. Ärenden som uppstår i en konflikt som denna är både hjärtskärande och mycket svåra. Men icke desto mindre ställer de samma krav på rättssäkerhet som andra ärenden. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det inte finns behov av en övergripande översyn av den konsulära krisberedskapen och handläggningen. En sådan gjordes av Riksrevisionen 2016, och UD:s konsulära krisberedskap konstaterades vara god.
Däremot har det, som jag tidigare nämnt, identifierats ett behov av att se över det konsulära regelverket, det vill säga de rättsliga ramarna för vilket stöd som kan ges till svenskar utomlands och också under vilka förutsättningar.
Tidigare i år tillsattes en utredning med uppdrag att analysera regleringen av den konsulära verksamheten och föreslå hur den kan göras mer ändamålsenlig. Utgångspunkten är principen om individens ansvar för sin vistelse utomlands. Utredningen ska också beakta betydelsen av Utrikesdepartementets avrådan från resor och individens anknytning till Sverige.
Jag har inte undvikit någon fråga, men jag har konstaterat att jag inte kan kommentera enskilda fall. Ska jag svara mer generellt på de frågor som har lyfts av interpellanten kan jag konstatera att en medborgare inte har samma rättigheter som en person som inte är medborgare i Sverige. Om man inte vistas i landet ska man som huvudregel inte heller längre vara folkbokförd efter viss tid. Har man ett uppehållstillstånd på grund av att man har uppgett att man har behov av skydd ska man vara väldigt försiktig med att åka tillbaka till det aktuella landet, för det kan få konsekvenser.
Anf. 43 Lorena Delgado Varas (V)
Tack så mycket! Det finns alltså inga lärdomar att dra av den här situationen. Man kan inte förvänta sig att svenska medborgare kommer att få ett ordentligt stöd om de hamnar i sådana situationer, vilket egentligen skulle kunna ske var som helst, även om det finns en avrådan från att åka till ett visst område.
Vi har en regering som gärna vill beskriva sig som handlingskraftig, men i verkligheten har svenska medborgare i Gaza blivit svikna av den här regeringen. De har inte fått stöd, och man har inte gjort vad man har kunnat för att få ut dem.
Jag undrar också något annat, och jag skulle vilja att ministern svarar på denna fråga. Vi vet att ni har goda relationer till Israel. Ni har goda relationer med dess ambassadör. Jag skulle vilja veta hur många gånger ministern har tagit upp Gazasvenskarna när man har fikat med ambassadören eller när man har tagit pressfoton med israeliska ministrar.
Vi har nämligen haft den här situationen i nästan två år. Vi har sett svenska medborgare mördas i Gaza. Vi har sett barn svälta. Vi har sett barn förlora all sin trygghet. När de kommer tillbaka kommer de inte till den trygghet man skulle hoppas att ett barn som har varit med om folkmord ska komma till. I stället kommer de till ett läge där de inte ens har en lägenhet att komma till. Det är en skam.
Anf. 44 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Jag tror att jag i mina tidigare inlägg har redogjort ganska ingående för hur UD arbetar konsulärt när det gäller personer som sitter fast i Gaza. Jag konstaterar att det finns en ganska stor åtskillnad mellan mig och Lorena Delgado Varas i synen på individens eget ansvar. Jag konstaterar att Utrikesdepartementet gör vad vi kan för att bistå svenska medborgare och andra med anknytning till Sverige men att det är mycket svårt och att det vilar ett mycket stort individuellt ansvar på någon som väljer att i strid med rådande avrådan ändå resa till ett visst område. Detta är något jag försöker framhålla, för det kan leda till ohyggligt mycket lidande. Det finns en anledning till att vi har en så tydlig avrådan.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.