Till innehåll på sidan

Sveriges agerande om mänskliga rättigheter under OS

Interpellation 2007/08:801 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-07-31
Anmäld
2008-08-14
Sista svarsdatum
2008-08-14
Besvarad
2008-08-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 31 juli

Interpellation

2007/08:801 Sveriges agerande om mänskliga rättigheter under OS

av Monica Green (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den 8 augusti sker OS-invigningen och världens blickar vänds mot Kina. Världens politiker har en skyldighet att agera när mänskliga rättigheter inte följs.

Amnesty International menar i en rapport att Kina inte håller sina löften. När landet ansökte om att vara värdland för OS 2008, lovade man att göra förändringar.

Kina skulle bli bättre på att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Det skulle satsas på utbildning, bättre hälsa hos befolkningen, men framför allt på yttrandefriheten.

Men Amnesty Internationals rapport anser att så inte är fallet. Kinesiska aktivister spärras in, journalister har fängslats och webbsidor har blockerats. Folk har blivit hemlösa och våldet har ökat i fängelser. Organisationen uppmanar nu världens ledare att ta sitt ansvar och påtala dessa missförhållanden.

Kina hävdar dock, att de reformer som har gjorts, har förbättrat situationen och att förvaltningen av landets ekonomi har förbättrat livskvaliteten för många kineser.

Sverige har goda möjligheter, och en lång tradition, att säga ifrån när det begås brott mot yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, men det är förvånansvärt tyst om förhållandena i Kina.

Vad avser utrikesministern att göra för att utöva påtryckningar på Kinas regering för att mänskliga rättigheter följs?

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta i EU för ett gemensamt agerande gentemot regeringen i Kina?

Avser utrikesministern att använda OS till att uppmärksamma yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Kina?

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:801, Sveriges agerande om mänskliga rättigheter under OS

Interpellationsdebatt 2007/08:801

Webb-tv: Sveriges agerande om mänskliga rättigheter under OS

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 50 Carl Bildt (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att utöva påtryckningar på Kinas regering för att mänskliga rättigheter följs, vilka initiativ jag avser att ta i EU för ett gemensamt agerande gentemot regeringen i Kina samt om jag avser att använda OS till att uppmärksamma yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Kina. Sverige, liksom den europeiska unionen i övrigt, följer utvecklingen av situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina mycket noggrant och arbetar kontinuerligt för att försöka påverka förhållandena till det bättre. Detta arbete sker i olika sammanhang och på olika nivåer. När svenska och europeiska politiska företrädare träffar de kinesiska ledarna påtalas den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna och den oro som vi känner för detta. Exempelvis gjordes detta när president Hu Jintao var här på statsbesök förra året och när statsministern träffade president Hu och premiärminister Wen Jiabao i Kina i april i år. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso tog upp frågan vid sitt besök i Peking i våras. Vid överläggningarna diskuterades såväl mänskliga rättigheter i vid bemärkelse som kränkningar av enskilda personers rättigheter. I de fall något har hänt som motiverar extra uppmärksamhet kan EU:s medlemsstater genom en demarsch påtala detta och kräva en förändring. Dialogen mellan EU och Kina sker också i reguljära former. Två gånger per år har EU och Kina en formell dialog om mänskliga rättigheter. Sedan 2006 har även Sverige en bilateral dialog med Kina. All denna uppmärksamhet är bra. Förutom detta har vi också ett konkret samarbete inom rättsområdet med Kina. Det är Raoul Wallenberginstitutet i Lund som med finansiering från Sida bland annat driver en masterutbildning i mänskliga rättigheter vid Pekings universitet. Genom denna utbildning utbildas många blivande nyckelaktörer inom såväl den akademiska sektorn som rättsväsendet. Ett ekonomiskt förhållandevis litet samarbete får förhoppningsvis relativt stor genomslagskraft. Inom EU-kretsen tas kontinuerligt gemensamma initiativ vad gäller dessa frågor. Exempelvis gjorde EU ett gemensamt uttalande i samband med oroligheterna i Tibet. Vad gäller de olympiska spelen ligger ansvaret självklart hos Internationella olympiska kommittén. Jag saknar möjlighet att närmare bedöma de olika avtal och överenskommelser som kan ha ingåtts mellan IOC och den kinesiska regeringen. Allmänt tror jag dock att de olympiska spelen i Kina långsiktigt kan komma att medföra en ytterligare öppning av det kinesiska samhället. Att utvecklingen i dessa avseenden inte är rätlinjig är uppenbart, men samtidigt går det inte att bortse från de mycket betydande förändringar som skett under de senaste decennierna. Kanske är det dessa förändringar - ofta till det bättre - som gör att de problem som finns inte minst för de medborgerliga fri- och rättigheterna nu framstår i starkare relief. Att utvecklingen av Internet gjort Kina till världens största Internetnation vad gäller användare har till exempel samtidigt fokuserat på de begränsningar i tillgången till information som myndigheterna genom tekniska begränsningar och censur har sett till finns. De olympiska spelen har medfört att världens blickar - uppskattande lika väl som kritiska - har riktats mot Kina och dess utveckling på ett sätt som sällan förr. Det tycker jag att det finns all anledning att välkomna. Utan att förta den stolthet jag tror att många kineser känner inför dessa spel är det viktigt att vi uppmärksammar också det slutna och auktoritära kinesiska politiska systemets brister och de begränsningar som dessa medför för det kinesiska samhällets och de kinesiska människornas förmåga till en friare och öppnare utveckling.

Anf. 51 Monica Green (S)
Fru talman! Tack så mycket för svaret! Världens blickar går ju inte bara till OS i Kina för närvarande. Jag skulle vilja börja med att beklaga kriget i Georgien och hur civilbefolkningen, kvinnor och män, lider och drabbas av den konflikten. Det är världssamfundets ansvar att säga ifrån att vi inte accepterar det förtryck som nu pågår. Det gäller att kunna och våga säga ifrån på alla håll runt jorden när mänskliga rättigheter inte följs. Kvinnor och män förföljs i Kina. Flickor utsätts för förtryck. Censuren mot tidningar, radio, tv och Internet har hårdnat i Kina. Inget land i världen har så många fängslade journalister som Kina. Sökmotorer blockeras. Information som anses känslig för Kinas ledning får inte komma ut. Dessutom finns tiotusentals Internetpoliser som kontrollerar Internetkaféer. Kina har kvar dödsstraffet. All statistik om dödsstraff stämplas som statshemlighet. Amnesty har lyckats få fram uppgifter om att 1 860 personer dömdes till döden förra året. I själva verket är det en betydligt högre siffra. Enligt experter i Kina avrättas troligen 8 000 människor varje år. Kina har kvar dödsstraff för 68 brott. Dessutom pågår så kallad omskolning för människor som inte passar in, såsom människor som begått mindre brott, tiggare, missbrukare eller prostituerade. Dessa har nu polisen städat bort i Peking och skickat på så kallade omskolningsläger. Ingen vet säkert hur många kineser som sitter i omskolningsläger, men det kan röra sig om flera hundra tusen. De har aldrig ens fått någon rättegång. Personer vågar inte öppet kritisera regimen i Kina. De som gör det lever farligt. Man vågar inte säga sin mening om Kinas förtryck. OS kan vara en möjlighet att visa på de här skevheterna. Vi var väl många som trodde att Kina skulle göra förbättringar inför OS. Nu tyder mycket på att det snarare har stramats åt, att det har blivit värre. Inför OS har man varit mån om att det ska se så vackert ut som möjligt; därför har människor med andra åsikter än den enligt statsmakterna riktiga åsikten forslats bort. Detta får inte ske. Sverige kan agera ensamt. Sverige kan agera tillsammans med EU och resten av världssamfundet, men man kan också spela solo. Det går att säga ifrån: Sverige accepterar inte när människor förtrycks i Kina. Det går att passa på att göra det när OS pågår. Vi skulle kunna ha en betydligt starkare röst i världen om regeringen ville. Man behöver inte alltid vänta in och stämma in i vad andra körer, resten av FN och EU, har sagt. Man kan också säga ifrån som enskilt land. Jag tycker att Sverige skulle agera hårdare.

Anf. 52 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Den som fått smak för frihet, det må gälla åsiktsfrihet och tankefrihet, yttrandefrihet eller frihet från hot av personlig art kommer alltid att minnas denna smak. De kommer alltid att tro på en bättre framtid. Jag tror att det väl kan sammanfatta vad många känner i Kina i dag under dessa olympiska spel. Man har fått smak på något annat än det nuvarande systemet. Världen ser verkligen inte ut som den borde göra. Monica Green erinrar om det krig som pågår i Georgien och som Carl Bildt just kommer från. Det är det allra mest skräckinjagande exemplet på att världen borde se annorlunda ut. Om vi sedan går till OS-historien tror jag för min del att vi kan se vissa paralleller till vad som hände i Berlin 1936. Det var en alldeles fruktansvärd utveckling därefter. Efter det som hände i Moskva 1980 tog det ändå ett antal år innan friheten klingade också där. Jag tror att det spelade en helt annan roll där. Vi kan i Peking också se att det finns krafter som gör att det finns hopp om en bättre framtid i Kina. Det är ju en exceptionell nation, stor både till ytan och till antalet invånare. Det är en enpartistat. Samtidigt är den extremkapitalistisk vid det här laget. Frågan är: Hur påverkar man en sådan nation? En sak som jag tycker är väldigt bekymmersam är att de stora nationerna uppenbarligen inte tillräckligt trycker på den enpartistat som styr dessa människor. Man använder sig bara, framför allt från amerikansk sida, av de möjligheter som extremkapitalismen arbetar med i Kina och bortser från opinionsbildningen mot de avarter, det förtryck och hot som enpartistaten och kommunismen skapar för de enskilda. Man har överseende med detta. Det tycker jag är det allra värsta med hela Kina, att de mänskliga rättigheterna systematiskt sätts på undantag av andra stater som borde kunna använda detta väldigt mycket kraftfullare. Vi har ju sett den otroliga svaghet som den kinesiska regimen visar när man tvingar sig själv att censurera någonting så internationellt som Internet i dessa dagar. Det är ju ingen styrka. Det visar bara svaghet hos den nuvarande regimen. Fru talman! För att gå från historien till något annat, nämligen dödsstraffet, som finns i så många länder, hade Carl Bildt och jag förra året en diskussion om just detta dödsstraff. Vi kan konstatera att 80-90 procent av alla dödsstraff i världen verkställs i Kina, Iran och några få andra länder. Jag skulle vilja fråga Carl Bildt i detta sammanhang hur opinionsbildningen i Kina och andra länder som har detta fruktansvärda vapen till sitt förfogande går och vad vårt FN-initiativ ledde till. Fanns det någon acceptans för det så att vi åtminstone i en framtid kan se ett världssamfund som mycket effektivare än nu tar avstånd från dödsstraffet?

Anf. 53 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag tackar både Monica Green och Gunnar Andrén för de intressanta och konstruktiva inläggen. Det är viktigt att vi utnyttjar möjligheten i denna kammare att diskutera hur vi gemensamt kan föra frågorna framåt. Vi är en relativt liten nation i förhållande till de 1,3 miljarder människor som bor i Kina, men det hindrar inte att vår röst kan vara viktig, som Monica Green påpekade, både när landet står självt och när vi har möjlighet att påverka den gemensamma europeiska politiken i den dialog som ständigt pågår. Man ska se den kinesiska utvecklingen i ett lite längre perspektiv. Det är nu ungefär tre decennier sedan Kina beslutade sig för att öppna landet på ett annat sätt. Intill dess var Kina ett av världens allra mest slutna samhällen. Vi vet nu lite mer om vad som inträffade under Maodecennierna. Det var en terror som drabbade miljon efter miljon människor med en brutalitet och bestialitet som få i omvärlden över huvud taget hade någon aning om. Sedan har utvecklingen pågått framför allt på det ekonomiska området. Det gäller också möjligheter för människor att resa fram och tillbaka. Det här har inneburit att situationen i dessa avseenden är avsevärt mycket bättre, även om man startade från det värsta som fanns i världen på den tiden vad gäller förtryck, elände och brutalitet. Situationen är nu bättre, men vi ser tydligt det som återstår. Till det hör självfallet dödsstraffet. Vi har haft en hård dialog med kinesiska företrädare. De har kommit tillbaka och sagt att de ska försöka begränsa och införa ytterligare rättsrutiner. Detta måste vi hela tiden följa upp. Från EU:s sida var det en betydande framgång i FN förra året. Sverige var med och drev på. Det gällde när generalförsamlingens resolution mot dödsstraffet för första gången passerade igenom församlingen. Det gäller framför allt länder som Kina, Iran och ytterligare några. Men det ska även sägas att vi blir minst lika upprörda när vi ser mer enstaka fall av avrättningar i ett oss värderingsmässigt mer närstående samhälle som USA. Det är viktigt att vi utnyttjar de möjligheter till dialog som Olympiska spelen utgör. Lena Adelsohn Liljeroth är där. Hon är både kultur- och sportminister, och hon har träffat sin kinesiska motsvarighet. Det gäller åtminstone kulturministern. Jag vet inte om de har någon sportminister i Kina. Nu är de väl alla sportministrar vid det här laget. Det brukar vara så under olympiska spel. Kulturministern hade då möjlighet att ta upp diskussionen om framför allt friheten för massmedierna. Det infördes inledningsvis lite hårdare begränsningar. De har sedan lättats upp vad gäller de utländska journalisterna. Nu finns det anledning att få de lättnader som har kommit för utländska journalister i och med OS att bli permanenta efter OS. Jag tycker att vi tydligt ska framföra de argument Gunnar Andrén tog upp, nämligen att begränsningarna är en svaghet. Kina vill nu visa stolthet, styrka och kompetens gentemot omvärlden. Då ska vi påpeka för Kina att om det är en stolt, kompetent och stark nation ska landets individer också få utnyttja Internet. Jag sade att utvecklingen inte är rätlinjig. Vi ska vara medvetna om att rapporterna visar att det finns en påtagligt mörk sida av allt detta. Det finns människor som står under hårdare övervakning under OS än tidigare därför att man inte vill att den fina bilden ska störas. Då är det viktigt att vi gör klart för Kina att vi är medvetna om den mörka sidan av de ljusa spelen. Vi ska påpeka detta och föra det vidare i den MR-dialog som ska föras vid bland annat det toppmöte mellan Kina och Europeiska unionen som kommer att äga rum senare under hösten.

Anf. 54 Monica Green (S)
Fru talman! Jag tror att man kan använda OS till att belysa missförhållanden. Man kan verkligen tro på att det går att förändra. Det kan ske på olika sätt. Jag var själv i Peking och i Kina 1995 när FN hade sin kvinnokonferens där. Då sade många att de inte skulle delta i konferensen eftersom Kina ser ut som det gör och det pågår så mycket förtryck. Vi visste att vi åkte till ett förskönat land. De barnhem vi fick besöka såg tjusiga ut, och så vidare. Vi var medvetna om det. Vi åkte ändå eftersom vi trodde på att FN kan förändra saker och ting på sikt. OS kan också fungera så, men då gäller det att fokusera på det som är dåligt. Det gäller att visa på att FN:s barnkonvention inte följs, att flickor inte är välkomna, att flickor sätts på barnhem och inte accepteras. Det går också att visa på andra sportsliga missförhållanden. Carl Bildt sade att alla blir sportministrar. Ja, det blir de nog nu eftersom Kina är det land som för närvarande tar flest guld. Det är bra, men vi vet också baksidan med den saken. Barnen drillas i tidig ålder, flickor svälter för att passa in som gymnaster, och så vidare. Det finns en baksida på dessa medaljer. Det finns många olika sätt att visa på det förtryck som pågår i Kina. Man kan använda sig av OS till att påtala de fruktansvärda brott som pågår där. Både EU och FN kan användas, men jag tycker att Sverige skulle kunna vara en tydlig röst gentemot resten av världen. Vi ska säga ifrån att vi inte accepterar detta. Vi måste kunna gå solo mot stormakternas påfallande svagheter, att de inte vågar eller vill säga ifrån. De vill inte lyfta upp skevheterna och missförhållandena. Vi borde också säga ifrån mot andra missförhållanden i USA. Jag har inte hört Carl Bildt säga ifrån angående de skendränkningar som har pågått på Guantánamobasen. Nu är USA i Kina och vill inte riktigt påtala de missförhållanden som pågår i Kina. Men Sverige kan göra det. Sverige kan vara det modiga landet i Norden som står upp för de mänskliga rättigheterna och trycker på i FN och i EU. Vi kan använda OS till att förbättra mänskliga rättigheter i Kina och i resten av världen. Jag tycker att Sverige borde göra det än tydligare.

Anf. 55 Carl Bildt (M)
Fru talman! Det är klart att det här handlar om en process, en långsiktig samhällsförändring i Kina. Vi ska försöka göra vad vi kan för att påverka den i riktning mot ett allt öppnare kinesiskt samhälle i en allt öppnare värld. Det handlar om både ekonomi, rättsordning, mänskligt utbyte och rent konkret om respekten för medborgerliga fri- och rättigheter - och till exempel dödsstraffet, något som ligger i en egen kategori. Det är viktigt att man som en del av en politik av dialog och öppenhet försöker medverka till denna samhällsförändring, försöker utbilda dem i mänskliga rättigheter från en ibland rent administrativ utgångspunkt, hur man tillämpar ett regelverk i fråga om arresteringar och lagföring, det vill säga anständiga rättegångar mot människor. Det är inte något som är särskilt starkt i den kinesiska traditionen, men vi måste försöka hjälpa till. Sedan ska man politiskt ha förmågan att med öppenhet föra dialogen. Vi kan värdera fram och tillbaka hur olika nationer har skött detta. När statsministern nyligen var i Kina på det bilaterala besöket kom diskussionen att med stor tydlighet att domineras av dessa frågor. Det var på ett sätt som jag vet ledde till förvåning från inte minst den hemmavarande oppositionen som tyckte att man skulle ta upp färre fall av individer än vad regeringen tyckte. Det är ingen stor skillnad i det, men jag ville bara nämna det. USA får försvara sig självt. Men i rättvisans namn ska nog sägas att USA tillhör de större nationer som har en tydligare politik gentemot Kina i dessa frågor. Ska jag utpeka några syndare - det ska jag inte göra - skulle det vara en del andra länder. Gemensamt måste vi försöka föra detta framåt genom parlamentarisk dialog - medvetna om att en parlamentariker i Kina inte har samma frihet och oberoende möjligheter som en parlamentariker i Sverige - och genom att fortsätta dialogen på regeringsnivå, fortsätta aktivera Europeiska unionen och också utveckla kulturella och kommersiella förbindelser. De är, framför allt på det kommersiella området, beroende av att det i Kina utvecklas en rättsstat. Annars fungerar inte ett kommersiellt liv långsiktigt. En rättsstat ger rättigheter som förr eller senare också påverkar det politiska livet, samhällslivet och förutsättningarna för frihet i stort. Som jag sade inledningsvis är detta ingen rätlinjig utveckling. Vi kan drabbas av mer eller mindre allvarliga bakslag, men jag tror att vi ska hoppas på framstegen. Olympiska spelen innebär en möjlighet i den meningen att världens blickar fokuserar på Kina. Nu ska vi se allt som Kina har anledning att känna stolthet över - även om jag måste medge att jag personligen av andra skäl inte haft möjlighet att se en sekund av något som haft med olympiaden att göra. Men mitt i allt annat beslutade jag att denna debatt var viktig just nu för att uppmärksamma att vi i allt det andra som vi ser också ser de mörka sidorna i den kinesiska utvecklingen.

Anf. 56 Monica Green (S)
Fru talman! Vi måste uppmärksamma alla platser där det finns missförhållanden och där mänskliga rättigheter inte följs. I Kina är det exceptionellt, precis som Carl Bildt sade, med dödsstraff, censur och omskolningsläger. Människor som vågar kritisera brister i den politiska friheten och ställer krav lever farligt i Kina. De hotas, trakasseras och ställs under polisbevakning och sätts i husarrest. Andra mister sina jobb eller fängslas för att de har "uppviglat" eller gjort något "bedrägeri" som statsmakten har kommit på att man kan fälla den enskilda människan för. De mänskliga rättigheterna följs inte i Kina. Det dör människor varje dag på grund av sina åsikter. Det dör flickor och kvinnor som förtrycks. Män och kvinnor mår inte bra. Dessutom är det stora klasskillnader i Kina. Vi talade inledningsvis om att det är en stark ekonomisk tillväxt, det är infrastruktur och det byggs mycket. Men det finns också det helt motsatta. Det finns människor som inte har tak över huvudet. Det finns människor som inte har mat för dagen och inte kan äta sig mätta. Det finns människor som inte får gå i skola. Det finns människor som lider oerhört och som till och med fängslas och dödas för sin åsikt. Detta måste vi berätta för alla andra, och Sverige måste säga ifrån mycket tydligare.

Anf. 57 Carl Bildt (M)
Fru talman! Monica Green, Gunnar Andrén och jag har i grova drag samma bild av utvecklingen i Kina. Vi har i grova drag samma uppfattning om hur man ska föra denna politik framåt. Det gäller både i den direkta dialogen där inte minst debatter som dessa är viktiga för att uppmärksamma gentemot allmänheten - om nu någon till förvåning skulle rapportera vad vi har att säga - men också förhoppningsvis att det diplomatiskt rapporteras vad vi gemensamt har att säga vad gäller den uppmärksamhet som vi har på dessa frågor. De möjligheter som vi har ligger i det nationella agerandet, agerandet genom Europeiska unionen, agerandet i FN:s generalförsamling vad gäller dödsstraffet och i utbyggnad av relationerna med Kina - i förhoppning om att vi därmed kan dra vårt lilla strå till den stack som är en kinesisk samhällsutveckling i riktning mot ett öppnare, mer rättssäkert och därmed på sikt också friare kinesiskt samhälle. Förr eller senare kommer med den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen av öppenhet mot omvärlden det kinesiska politiska systemet att visa sig vara otillräckligt också för Kinas egna behov. Då kommer det att börja knaka i fogarna, och då ska vi försöka ge vårt bidrag till en öppning också av det kinesiska politiska systemet. Debatter som denna är kanske inte så stora bidrag till det, men det är i alla fall bidrag som vi kan och ska ge.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.