Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Svenskt stöd till Spanien

Interpellation 2006/07:53 av Ceballos, Bodil (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-11-08
Anmäld
2006-11-09
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2006-11-21
Sista svarsdatum
2006-11-23
Besvarad
2006-11-30

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 november

Interpellation

2006/07:53 Svenskt stöd till Spanien

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Till de spanska Kanarieöarna anländer en stor mängd flyktingar varje dag. Bara under 2006 har över 25 000 personer anlänt levande, samtidigt som många omkommit på vägen, drunknade, krossade mot klipporna, uttorkade eller uthungrade. Denna ström av flyktingar har pågått under många år och den lokala polisen, civilbefolkningen och frivilligorganisationer har försökt rädda så många liv de har kunnat. Nu har situationen blivit dem övermäktig och Kanarieöarna har vänt sig till Spanien, som vänder sig till EU, för att lösa den problematiska situationen.

Efter att frågan diskuterats på EU:s informella toppmöte den 20 oktober i finska Lahtis har migrationsminister Tobias Billström uttalat att Sverige ska hjälpa Spanien att komma till rätta med de stora flyktingströmmarna till Kanarieöarna. Det är oklart på vilket sätt detta kommer att ske men i medierna har bland annat följande uttalanden kunnat läsas:

”Det är viktigt med intensiva insatser på kort sikt, till exempel när det gäller gränsskyddet, och här är Sverige berett att hjälpa till med styrkor och polisiära insatser.”

”Sverige kan också komma att hjälpa till med den kompetens och personal som Migrationsverket har till sitt förfogande för att till exempel på plats avgöra statusen hos de asylsökande.”

Det kommer uppenbarligen inte att handla om regelrätta polisinsatser. Ingen uniformerad polis ska skickas ned. Däremot ska vi tydligen ge tekniskt bistånd. Detta bistånd kan till exempel bestå i att utbilda poliser och migrationstjänstemän om asylrätt och mänskliga rättigheter.

På toppmötet diskuterades även att det inte bara handlar om att satsa på kortvariga insatser i form av gränsskydd utan att man också måste satsa på mer och bredare insatser av långvarig karaktär, exempelvis biståndsinsatser till de länder som folk nu flyr ifrån.

Flyktingströmmen till Kanarieöarna utgör knappt 5 % av den sammanlagda invandringen till Spanien. De flesta kommer med vanlig båt eller flyg. Ca 99 % av dem som kommer till Kanarieöarna i de så kallade pateras har inte flyktingskäl enligt Genèvekonventionen. De flyr hunger, torka och ekonomisk misär i hopp om att finna en försörjning för sig själva och sina familjer i hemlandet. De söker vanligtvis inte asyl. Om de inte går att repatriera inom 40 dagar blir de kvar i Spanien och skaffar då vanligtvis arbete av något slag. Med tanke på Sveriges mycket restriktiva invandringspolitik och tolkning av asylrätten, samtidigt som vi säger att den ska vara human och generös, infinner sig frågan vad det är vi ska lära ut.

Det finns många sätt att bistå Spanien. Det spanjorerna efterfrågar allra mest är att flera länder ska dela på mottagandet, det vill säga att till exempel Sverige tar emot en del av de anländande. Ett annat sätt är att bistå ekonomiskt med tanke på att sjukhus, domstolar och andra myndigheter nu är överbelastade.

Dem vi bör bistå allra mest är dock dem som på grund av ekonomisk misär känner sig tvingade att lämna sina hemländer. Vi i den rika delen av världen är den huvudsakliga orsaken till den klimatpåverkan som i synnerhet människor i Afrika redan drabbats av. Ytterligare en faktor som påverkar Afrikas bönder negativt är EU:s politik där livsmedelsöverskottet dumpas till låga priser i ett tredjeland. Det är därför vårt ansvar att se till att den drabbade befolkningen får den hjälp som behövs. Hjälpen kan bestå i både hjälp på plats i form av riktat bistånd och i att ta emot dem som kommer till Europa och ge dem en fristad här. Om inget görs för att stoppa klimatpåverkan och för att anpassa människors liv och boende till de nya klimatförutsättningarna kommer flyktingströmmarna att fortsätta att öka, oberoende av alla hinder som vi försöker sätta upp. Det torde därför vara bättre att lägga större kraft på bistånd i stället för på gränskontroller och bygget av ”Fästning Europa”. Ju flera hinder vi bygger upp desto flera människor kommer att dö på vägen. Det måste skapas legala vägar in i Europa för att undvika flera döda.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Tobias Billström:

Vilka insatser avser ministern att bistå Spanien med i denna fråga?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:53, Svenskt stöd till Spanien

Interpellationsdebatt 2006/07:53

Webb-tv: Svenskt stöd till Spanien

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 161 Tobias Billström (M)
Herr talman! Bodil Ceballos har frågat mig vilka insatser jag avser att bistå Spanien med mot bakgrund av den stora inströmningen av migranter till Kanarieöarna. Låt mig först säga att de händelser vi ser inträffa kring Kanarieöarna, liksom längs Medelhavskusten, där personer förolyckas i sina försök att ta sig till den europeiska unionen är djupt tragiska och oacceptabla. EU:s medlemsstater har ett gemensamt ansvar för att inte låta detta fortgå, men även ursprungs- och transitländerna på den afrikanska kontinenten har ett ansvar för att hantera situationen. Migrationen från Afrika, över Medelhavet och till Kanarieöarna, har under de senaste åren diskuterats inom EU både bland inrikesministrar och bland utrikesministrar samt av Europeiska rådet. Migrationsfrågor, framför allt i ljuset av inströmningen över den södra sjögränsen, kommer också att diskuteras av EU:s stats- och regeringschefer under toppmötet den 14-15 december, vilket jag välkomnar. Migrationsfrågorna har också etablerats som en naturlig del av EU:s yttre förbindelser och av det bredare samarbetet med de afrikanska länderna. Samarbetet mellan Afrika och EU kommer att intensifieras bland annat inom ramen för EU:s Afrikastrategi och de planerade regionala skyddsprogrammen. Ett viktigt steg var också den ministerkonferens i Tripoli som ägde rum den 22-23 november, där jag deltog. På plats i Tripoli fanns representanter från flertalet afrikanska länder och EU-länder. Resultatet från konferensen var mycket tillfredsställande. Vid konferensen antogs en deklaration om hur migrationen mellan Afrika och Europa framdeles ska hanteras gemensamt. På konferensen enades man om ett intensifierat samarbete för att motverka irreguljära migrationsströmmar. Man enades också om att se på möjligheterna till ökad laglig migration. En viktig slutsats var att samarbetet för att undanröja grundorsakerna till migrationen ska öka. Dessutom ska migrationsaspekter beaktas i relevanta strategier för fattigdomsbekämpning. När det gäller direkt stöd till Spanien vill jag säga följande: Spanien har möjlighet, enligt de procedurer som finns fastlagda, att genom EU:s gränsbyrå Frontex be övriga medlemsstater om assistans i hanteringen av migrationsströmmarna. Vad gäller Kanarieöarna gjorde Spanien det vid ett tillfälle i maj i år. Varje gång en sådan förfrågan kommer genom Frontex ges EU:s medlemsstater möjlighet att pröva frågan om eventuella bidrag. Om Spanien återkommer med en begäran kommer Sverige naturligtvis att ta ställning till detta då. Ett eventuellt svenskt bidrag är helt beroende av vilka önskemål som utrycks av det land som ber om stöd i det specifika fallet.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 162 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Jag skrev den här interpellationen efter det att jag hade läst i tidningen, och sedan också i ett interpellationssvar till Kalle Larsson, att vi skulle bistå Spanien med eventuell utbildning i mänskliga rättigheter och asylrätt för att komma till rätta med problemen nere på Kanarieöarna. Eftersom jag själv har sett det här på nära håll under många års tid tyckte jag att det var lite fel väg att gå. Jag trodde helt enkelt inte att det är det Spanien efterfrågar, alltså hjälp att utreda vem som har rätt till asyl. Jag trodde inte heller att de inte skulle klara av det här med mänskliga rättigheter själva. Jag utgår från att de vet hur man avgör statusen hos de asylsökande, som var en annan fråga som det talades om att vi skulle hjälpa till med. När jag hade läst det ringde jag mina "gröna" vänner nere på Kanarieöarna och frågade hur det egentligen ser ut. Det var de som gav mig uppgiften om att ungefär 99 % av dem som kommer är ekonomiska flyktingar, vilket innebär att asylrätt enligt konventionen egentligen inte är någonting som vi behöver diskutera. Däremot har man jättestora problem i och med att domstolar, sjukvård och allting kollapsar när det kommer så oerhört stora mängder samtidigt. Det de menade att de behöver hjälp med är att ta emot. Om vi tar emot kanske 10 % av dem som kommer, vilket vid just det tillfället skulle ha varit kanske 2 500 personer, skulle det vara stor hjälp för dem - och andra länder skulle naturligtvis också ta emot. Hur som helst ser jag att det i det här svaret inte längre står någonting om att vi ska hjälpa dem med utbildning i asylrätt och mänskliga rättigheter. Men om de kommer med en begäran kommer vi att ta ställning till det då i stället. Frågan är varför du, Tobias Billström, tidigare efter mötet som var i Finland gick ut och sade att vi redan sagt att vi skulle hjälpa dem. Då var det inte bara fråga om mänskliga rättigheter och asyl utan också intensiva insatser på kort sikt på gränsskyddet, gränsstyrkor och polisiära insatser. Häromdagen fick jag höra från en svensk ung polis att han hade anmält intresse att delta i styrkorna nere vid Kanarieöarna. Har det gått ut några direktiv om att det här faktiskt ska ske, eller inte? Jag ser i svaret att man vid mötet i Tripoli har kommit fram till ungefär samma slutsatser som jag har gjort i min interpellation, att det handlar om att se till att undanröja orsakerna till att människor måste fly sina hem, oavsett om det är av politiska skäl eller av ekonomiska skäl. I de flesta fall, som i det här, är det av ekonomiska skäl. I och med den klimatpåverkan som vi faktiskt står inför blir det, som jag ser det, mer och mer omöjligt att leva i vissa av länderna söder om Sahara. Därför måste vi också se till att hjälpa till i de frågorna. Hur ska vi på bästa sätt kunna hjälpa de länderna att minska effekterna av den klimatpåverkan som ju faktiskt vi är upphov till? Jag skulle vilja fråga: Finns det några specifika insatser redan beslutade, eller finns det inte det?
Tobias Billström (M)
Anf. 163 Tobias Billström (M)
Herr talman! Bodil Ceballos måtte inte riktigt ha tagit del av mitt svar här i kammaren förra gången. Jag tycker att jag var väldigt tydlig med det besked som Sverige har att lämna till Spanien för det fall att de kommer med en ny begäran, och det är att den kommer att bli prövad i den ordning som då gäller. Arbetet med att understödja insatserna vad gäller den södra sjögränsen till EU måste naturligtvis bedrivas på både kort och lång sikt. Deklarationen från Tripoli säger också klart och tydligt de här två sakerna. Det är inte så att vi, bara därför att vi arbetar med det ena instrumentet, utesluter det andra. Kort och lång sikt måste kombineras. I det här fallet måste insatser för att underlätta till exempel för de ekonomiska migranterna att försörja sig själva i sina hemländer kombineras med åtgärder för att på plats hjälpa dem som tyvärr många gånger riskerar att förolyckas när de försöker ta sig över Medelhavet. Jag försökte också i mitt svar till Kalle Larsson, det som Bodil Ceballos tar upp här, precisera vad jag menade. Det gjorde jag väldigt tydligt, nämligen att utbildningsinsatser för tjänstemän på plats är en del av det här arbetet. Det är också någonting som representanter för UNHCR har varit mycket tydliga med. Bland de människor som försöker ta sig över Medelhavet, eller för den delen över Atlanten, till Kanarieöarna kan det finnas de som är i behov av skydd med utgångspunkt från asylstatus. Då måste de få sina fall prövade. Jag tycker att det är lite olyckligt att Bodil Ceballos utesluter dem och säger att de inte finns med i prognosen, att de inte finns med i diskussionen. Det är klart att de gör det. Då måste det finnas människor på plats som har korrekt utbildning. Naturligtvis är det riktigt, jag delar helt Bodil Ceballos analys, att utvecklingspolitiken är ett viktigt instrument för att bidra till att skapa förutsättningar för att potentiella migranter ska få bättre framtidsutsikter i sina hemländer. Det svenska biståndet är i internationell jämförelse mycket stort, och det ska det också vara. En betydande del av det biståndet går just till Afrika. Sverige ger också ett mycket omfattande stöd till FN:s flyktingkommissariats, UNHCR:s, arbete. Jag vill understryka att den svenska regeringen även fortsättningsvis kommer att göra det. Vi kommer att betona vikten av samstämmighet mellan olika politikområden. I UNHCR:s arbete ingår också - det är lite märkligt att Bodil Ceballos inte förstod vad jag menade när jag förra gången preciserade det - arbete med att utbilda människor och se till att folk på plats har korrekt utbildning. UNHCR vill arbeta med allmänt institutionsbyggande för asylsystem och se till att människor har den korrekta kompetensen. Det är någonting som regeringen tänker bidra med. Förra gången som det skickades en begäran från Medelhavsländerna om stöd, och det skedde i somras, bidrog Sverige med 5 miljoner kronor till UNHCR:s arbete. Visst har vi en tydlig strategi för hur vi ska hantera de här frågorna.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 164 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jodå, jag har tagit del av vad Tobias Billström har svarat både skriftligt och muntligt. Tobias Billström säger att bland dem som kommer finns det också de som söker asyl, och visst är det så. Till exempel kommer de vanligen från Västsahara för att söka asyl, och då tas de om hand som asylsökande. Den möjligheten finns också i Spanien. Det som jag undrar över är om Spanien har begärt att få utbildning i mänskliga rättigheter och asylrätt. Jag har fått uppfattningen att de anser att de kan de frågorna redan. Är det i så fall just svenska tjänstemän på Migrationsverket, som ju inte har utmärkt sig för att vara de mest generösa i de frågorna, som ska åka till Spanien för att undervisa? Ska vi lära dem där att vara lika restriktiva som vi är här i Sverige? Om UNHCR begär medel för undervisning och annat, tycker jag att det är bra att vi har bistått med 5 miljoner tidigare. Jag har ingenting emot det alls. Men frågan är då om det är det som Spanien behöver allra mest eller om det är något annat. I svaret skriver du, Tobias Billström, att om de återkommer med en begäran kommer ni att ta ställning till det då. Då tänker jag att vi naturligtvis måste ta ställning till vad det är som Spanien begär och ge dem den hjälpen och inte något helt annat. Du tar upp frågan om biståndet. I den budget som ni har lagt fram drar ni ned biståndet med 1,5 miljarder genom någon budgetteknisk finess, som kallas för skuldavskrivning men som egentligen inte är det utan en ren besparing. Samtidigt som ni säger att vi ska ha ett högt bistånd drar ni ned på det. Jag kan inte riktigt förstå hur ni tänker där. En annan sak som jag läste om Tripoli är något som man i alla fall talar väldigt mycket om nere i Spanien, nämligen möjligheten till ökad laglig migration. Det som vi har sett därnere är att ju mer vi stänger till gränserna, desto flera människor dör på vägen. Människor kommer även om man stänger gränserna. Förut kunde de komma in i Spanien eller andra länder i södra Europa. De jobbade ett antal år eller under vissa perioder och åkte sedan hem igen. De bidrog till biståndet genom att skicka pengar till sina familjer i hemländerna. Men nu när det är mer och mer stängda gränser blir det allt svårare att göra de resorna fram och tillbaka. Det drar också ned på biståndet. Ju mer vi har stängt till, desto värre har situationen blivit. Det är inte så att det nu helt plötsligt är så himla många flera som kommer. Det är naturligtvis många flera som kommer nu än tidigare, men när det gäller en stor del av dem beror det mycket på att vi stänger gränserna. I Tripoli sade man att Afrika och Europa ska hantera de här frågorna gemensamt, och det är väl bra. Men frågan är hur man ska göra det. De gränser som har byggts tidigare, till exempel i Ceuta och Melilla, har lett till större problem. Man måste hitta en balans här, något som gör att alla blir vinnare på den åtgärd man vidtar.
Tobias Billström (M)
Anf. 165 Tobias Billström (M)
Herr talman! Om vi är överens, Bodil Ceballos, om att det finns asylsökande bland de människor som rör sig över Medelhavet och Atlanten, tycker jag att det är mycket relevant att prata om utbildning hos de människor som ska ta emot dem. Det är också i det sammanhanget som man ska se de uttalanden som jag som statsråd har gjort avseende Sveriges förpliktelser på det här området. Jag nämnde detta som ett exempel på vad vi kan ställa upp med. Jag har inte nämnt Migrationsverket. Jag har däremot refererat till de goda erfarenheter som andra svenska tjänstemän, inte minst inom det svenska polisväsendet, har haft av att utbilda sina kolleger i till exempel Baltikum eller nere i Kosovo i sina uppgifter. Det är en del av hur man ser på gränsskyddet i de länderna. Vi har en annan politik och en annan inriktning på vårt arbete här i Sverige, men nog borde det väl finnas erfarenheter att ta till vara på det här området. Sedan är det så att vi inte alls drar ned på biståndet, utan det är, som Bodil Ceballos själv nämnde, en teknisk justering. Jag är dock inte ansvarig för hela biståndspolitiken, utan det är Gunilla Carlssons område som biståndsminister. Men när det gäller de delar som jag svarar för kan jag konstatera att vi har en offensiv politik på det här området. Vi satsar faktiskt ganska mycket pengar på att försöka hjälpa människor i hemländerna och också i transitländerna i Nordafrika. Till detta tycker jag att man ska lägga, som jag nyss sade, det arbete som pågår inom den europeiska unionen med flyktingfonder och andra typer av ekonomiska stödinsatser. Från regeringens sida har vi i dessa frågor ambitionen att på bästa sätt fullfölja våra förpliktelser inom EU i samarbete med andra länder. I detta ryms Frontex, som är en del av detta. En annan del är naturligtvis att arbeta på längre sikt med andra insatser. Det är viktigt att vi i den europeiska unionen ser över vilka faktorer i vår lagstiftning och våra egna arbetsmarknader som kan vara tilldragande krafter för migration. I många EU-länder finns ett behov av arbetskraft som dessa migranter tillgodoser. Målet måste då vara att arbetskraftsinvandringen till Europa sker i reglerade former för att undvika exploatering och utnyttjande av invandrad arbetskraft. Jag delar därför Bodil Ceballos åsikt att flera möjligheter till laglig invandring till den europeiska unionen måste skapas. Och en av regeringens fyra övergripande målsättningar för den svenska asyl- och migrationspolitiken under denna mandatperiod är att öka arbetskraftsinvandringen till Sverige. Regeringen kommer att möjliggöra ökad arbetskraftsinvandring till Sverige och arbeta för att detta ska diskuteras inom ramen för EU-samarbetet. Vad som skedde i Tripoli är ett bra första startskott för denna diskussion på en bredare front. Den måste också följas upp med en annan typ av dialog som kommer att föras i denna kammare kring utformandet av vår lagstiftning, men också naturligtvis med den harmoniseringsprocess som äger rum inom ramen för den europeiska unionen. Därmed tror jag att jag har svarat på frågorna.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 166 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Det gläder mig naturligtvis att vi är överens om vissa saker. Det finns mycket inom asyl- och flyktingpolitikens område att diskutera, vilket jag hoppas att vi kan göra under de fyra åren framöver, och naturligtvis mycket att förbättra. Vi är helt överens om att vi måste hitta reglerade former för arbetskraftsinvandring och invandring över huvud taget och även att vi måste hjälpa människor på plats, för det är ju två delar i det här. Vissa människor söker asyl av politiska skäl, enligt konventionen, och de måste naturligtvis tas om hand enligt de regler som gäller. Det som jag inte har fått något svar på är om det är just utbildning som Spanien efterfrågar eller om det är något helt annat. Jag har inte heller fått svar på frågan om några polisinsatser planeras redan nu, något som jag fick en signal om av en ung polis här i Sverige. När det sedan gäller biståndet är det en budgetteknisk finess som innebär en besparing på 1,5 miljoner, eftersom inga pengar kommer att betalas ut. I stället kommer de att räknas av vid två tillfällen, om jag har förstått saken rätt. Men jag vet att detta inte är ditt ansvarsområde utan en annan ministers. Jag tackar i alla fall för svaret och tror att vi kommer att få flera diskussioner framöver.
Tobias Billström (M)
Anf. 167 Tobias Billström (M)
Herr talman! Avslutningsvis, bara för att reda ut detta för Bodil Ceballos, tycker jag att jag har varit ganska så tydlig i medierna, när jag har fått följdfrågor om detta med polisfrågan, med att det inte har varit tal om att skicka ned någon uniformerad polispersonal till Spanien, för det är inte det som behövs. Å andra sidan har jag också varit tydlig med att erfarenheter från det svenska arbetet med att utbilda människor är något som vi bör ta till vara och arbeta aktivt med. Det är viktigt att man inte glömmer bort det spåret i diskussionen. Nu har vi inte fått någon ny framställning från Spanien och kan därför inte vara helt säkra på vilken typ av insatser de efterfrågar. Som jag sade i interpellationssvaret men också ett antal gånger i mina inlägg är det så att när vi får en sådan framställan tar vi ställning till den då, men vi har inte fått någon ny framställan. Jag vill bara avsluta med att konstatera att den viktigaste slutsatsen av denna interpellationsdebatt är att vi trots allt tycks ha ett gemensamt fokus på att dialogen mellan EU och Afrikas stater kring migration måste föras på lite olika plan och olika nivåer. Det gäller dels de kortsiktiga och långsiktiga diskussionerna om vad som kan göras vad gäller den södra sjögränsen, dels det viktiga arbetet med att etablera andra vägar för människor att komma till Sverige. Och det måste ske med utgångspunkt i att målet ska vara att människor flyttar frivilligt och inte på grund av tvång eller några andra krafter. Det tycker jag är viktigt att säga i de avslutande orden. Sedan måste vi hantera de här frågorna. Det finns nog ingen som inte berörs av de bilder som vi ser i tv-rutan av människor som far fruktansvärt illa på sin väg mot en osäker framtid över havet. Det är någonting som vi i EU som helhet faktiskt har ett gemensamt ansvar för.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.