svenska elevers kunskaper i matematik

Interpellation 2003/04:297 av Darvik, Axel (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2004-02-13
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Anmäld: 2004-02-17
Svar fördröjt anmält: 2004-03-01
Sista svarsdatum: 2004-03-05
Besvarad: 2004-03-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 februari
Interpellation 2003/04:297
av Axel Darvik (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om svenska elevers kunskaper i matematik

Matematiken är ett av de viktigaste ämnena som elever lär sig i skolan. Det är grundläggande för att vårt samhälle över huvud taget ska fungera. Ämnet matematik är otroligt viktigt för att kunna utbilda sig inom det naturvetenskapliga och tekniska området. Naturvetare och tekniker av högsta internationella klass är en mycket viktig välfärdsfaktor. Utan dessa personer kan inte tillväxten ta fart och då får skola, rättsväsende och vården inte sina nödvändiga resurser. Det är därför med stor oro som jag gång efter annan mottar rapporter och skildringar om att kunskaperna i matematik blir allt sämre bland landets elever.

Alltför många av de som lämnar gymnasieskolans mest krävande program, det naturvetenskapliga, har inte tillräckliga kunskaper i matematik för att ha en chans att klara av högre studier på till exempel teknisk högskola. Problemet som jag ser det är att både grundskola och gymnasium försöker stöpa alla elever i en alltför likriktad form. De ambitiösa ges inte tillräcklig stimulans men vad som är mera allvarligt är att de svaga eleverna inte ges möjligheter, tid eller hjälp att komma i fatt när man kommit på efterkälken.

Med utgångspunkt från regeringens proposition Den öppna högskolan har Högskoleverket föreslagit att studenter som söker till lärarutbildningen inte längre ska behöva vara godkända i matematik, inte ens om de ska bli matematiklärare. Detta är ett steg i helt fel riktning. Den skola som socialdemokratin skapat är en grym utslagningsmaskin där individernas olika talanger krossas. Folkpartiet liberalerna har fört fram krav på att inrätta särskild och allmän kurs i matematik på högstadiet. Inför gymnasiet ska man ges möjligheten att välja mellan program som leder fram till en högskoleförberedande, yrkes- eller lärlingsexamen. Kraven och ämnenas inriktning ska naturligtvis anpassas efter vilket program man läser. Det är absurt att alla elever på gymnasiet i dag ska läsa samma matematik oavsett vilken inriktning de valt. Många elever lämnar skolan med ett självförtroende som är kört i botten och ett förakt mot lärandet. Detta är en följd av den likriktade skolan. I en skola som anpassar sig till individen, som ger eleven tid, stimulans och stöd, stärks elevens självförtroende och därmed naturligt lusten att lära.

Jag vill med anledning av vad jag anfört fråga utbildningsministern vilka åtgärder han tänker vidta för att lösa problemet med svenska elevers allt sämre kunskaper i matematik.

Debatt

(10 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2003/04:297

Webb-tv: svenska elevers kunskaper i matematik

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2003/04:83 Tisdagen den 16 marsProtokoll 2003/04:83 6 § Svar på interpellation 2003/04:297 om svenska elevers kunskaper i matematik

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)

Anf. 22 Thomas Östros (S)

Herr talman! Axel Darvik har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att lösa problemet med svenska elevers allt sämre resultat i matematik. Jag vill inledningsvis säga att jag delar Axel Darviks syn på betydelsen av goda matematikkunskaper. Sådana kunskaper är nödvändiga för ett aktivt samhälls- och yrkesliv och utgör ofta en grundförutsättning för lärande i andra ämnen. Det är naturligt att matematik tillhör basämnena i grundskolan, att godkänt betyg utgör ett behörighetskrav till gymnasieskolan och att matematik är ett kärnämne i gymnasieskolan. Elever i den svenska skolan uppvisar goda resultat i internationella undersökningar. I den senaste PISA-undersökningen för 15-åringar ligger svenska elevers matematikresultat över genomsnittet i OECD. Samtidigt visar skolstatistiken att alltför många elever i grundskolan inte når målen i matematik och att många elever inte uppnår nivån för Godkänd på de nationella proven i matematik i gymnasieskolan. Rapporter från landets tekniska högskolor visar att spridningen i de studerandes förkunskaper i matematik ökar och att resultaten i de inledande matematikkurserna försämrats de senaste åren. Detta är inte acceptabelt. Det är av vitalt intresse att matematikundervisningen utvecklas så att elevernas intresse för och kunskaperna i matematik ökar. Så långt är jag enig med Axel Darvik. När det gäller åtgärderna däremot, står vi långt från varandra. Några enkla recept för att lösa problemen finns inte. Det handlar i stället om att attityden till ämnet måste förändras, att utmana traditioner och utveckla matematikundervisningens innehåll och didaktik, att ta till vara forskningsresultat och goda exempel och att skapa erfarenhetsutbyte och diskussionsmöjligheter mellan lärargrupper på olika nivåer i utbildningssystemet och så vidare. Insatser måste sättas in på alla nivåer i vårt utbildningssystem. Mot den bakgrunden tillsatte regeringen våren 2003 en matematikdelegation sammansatt av ledande matematiker, didaktiker och lärare från olika stadier. Uppgiften är att utarbeta en handlingsplan med förslag till åtgärder för att förändra attityder till och öka intresset för matematikämnet samt utveckla matematikundervisningen. Handlingsplanen ska omfatta förskola, skola, vuxenutbildning, högskola och folkbildning och redovisas för regeringen senast den 28 maj i år. Delegationen har tillämpat ett öppet arbetssätt och har genom bland annat en egen hemsida, regionala konferenser och Matematikbiennalen haft kontakt med ett stort antal intresserade lärare från alla stadier under det år man arbetat. Delegationen har även engagerat internationella forskare i arbetet. Jag ser med stort intresse fram emot delegationens förslag. Jag vill också nämna att den av regeringen tillsatta Tillträdesutredningen nu lämnat sitt betänkande. Utredaren föreslår bland annat förändringar i meritvärderingen till grundläggande högskoleutbildning som uppmuntrar eleverna i gymnasieskolan att välja kurser i bland annat matematik i större utsträckning än i dag. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Dessutom vill jag påpeka att Axel Darvik har fel när han påstår att alla elever i gymnasieskolan läser samma matematik. Antalet obligatoriska matematikkurser varierar faktiskt mellan olika gymnasieprogram. Ytterligare matematikkurser är valbara. Undervisningen behöver heller inte vara identisk för elever som läser samma matematikkurs. Olika undervisningsmetoder och val av tillämpningar, som präglas av karaktären på programmen, motiverar och stimulerar eleverna att nå de gemensamma målen. Axel Darviks och Folkpartiets förslag till lösning på matematikämnets problematik är bland annat att återinföra allmän och särskild kurs i grundskolan. Förslaget är märkligt då forskning och erfarenhet visar att elever presterar bäst i miljöer som karakteriseras av höga förväntningar. Den tidigare nämnda internationella PISA-studien visar att ju mer differentierat och selektivt ett utbildningssystem är, desto större är prestationsskillnaderna mellan elever med olika familjebakgrund och att länder som satsar på att uppnå likvärdiga resultat för elever med olika socioekonomisk bakgrund uppnår goda resultat. Folkpartiet fortsätter sin politik som syftar till att sortera människor och där resultatet blir att för vissa elever skapas återvändsgränder i utbildningssystemet. För mig är det ett främmande synsätt. Inom ramen för en sammanhållen skola ska alla barn och ungdomar mötas utifrån individuella förutsättningar. Det gäller också i matematikämnet.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 23 Axel Darvik (Fp)

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka utbildningsministern för svaret och skicka med att det är mycket roligt att regeringen nu har samma höga ambition vad gäller matematiken som Folkpartiet har. Matematiken ju ett grundläggande ämne, ett fundament, som är väldigt viktigt för att man ska kunna lära sig nya saker och utvecklas som person. Eftersom vi vet hur viktig matematiken är är det med stor fasa man läser en hel del av de rapporter som kommer. Ministern har letat fram PISA-rapporten från OECD, en organisation som bland annat har Mexiko, Tjeckien, Ungern och andra östeuropeiska länder som medlemmar - länder som inte har samma ekonomiska resurser att satsa på skolan som Sverige har. Sverige är det land som satsar allra mest på utbildning mätt i procent av BNP. I den här statistiken hamnar vi på plats 14 - långt efter till exempel flera av våra nordiska grannar. Detta ser jag som ett mycket dåligt resultat för den svenska skolan. Thomas Östros nämnde om att man ska ändra attityden till matematik, utveckla didaktiken och använda sig av nya pedagogiska grepp i undervisningen så att det blir mer spännande och mer lockande för eleverna att läsa matematik. Han sade att vi inte är överens men där måste jag upplysa utbildningsministern om att han har fel. Vi har absolut inget emot de här förslagen, men de är inte tillräckliga. Nu kommer jag till den del där jag ska försöka övertyga ministern om att regeringen här faktiskt är ute efter att gräva sin egen grav. Inom matematiken har man nämligen låst sig väldigt mycket vid vissa saker. Det gäller då till exempel att avskaffa förkunskapskraven och att man absolut inte får dela in några elever i grupper beroende på vilken nivå de ligger på - detta trots att de flesta i skolan, såväl lärare som elever, vet att med en alltför stor spridning i klassen tappar man så att säga elever i ändarna. Absolut värst är naturligtvis att de elever som skulle behöva extra stöd, tid och hjälp inte får det eftersom undervisningen går för snabbt fram. Vidare får kanske en del motiverade elever inte tillräcklig stimulans. Därför skulle vi i Folkpartiet vilja ta bort förbudet mot att dela in elever i olika nivågrupper. När det gäller matematiken på gymnasiet tror jag att jag måste förtydliga mig lite grann. Till exempel i fråga om kursen matematik A, som alla på gymnasiet måste läsa, är det samma mål för alla oavsett om man vill bli betongarbetare eller om man vill bli astrofysiker. Detta tycker jag är galet. Ännu mer huvudlöst är möjligtvis till exempel Socialdemokraternas förslag om att en blivande betongarbetare ska gå igenom hela gymnasiet i samma klass som den som kanske vill bli någon typ av konstruktionsingenjör, alltså helt olika utbildningar vad gäller krav på praktiskt och teoretiskt kunnande - detta sagt utan att lägga någon värdering i vad som är det viktigaste för ett samhälle. Jag skulle i stället vilja ha en tydlig uppdelning i lärlings- och yrkesutbildningar och studieförberedande utbildningar som också ger tre olika typer av examina. På det sättet ger man skolan möjlighet att anpassa sig efter eleverna. I dag måste eleverna passa skolans alltför trånga mall.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 24 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag har många gånger med intresse, och även med andra reaktioner, lyssnat på forsknings- och utbildningsministern när det gäller den svenska skolan, exempelvis vid hans förstamajtal i Sundsvall 2002. Jag ska upprätthålla mig bara vid det sista stycket i det svar som statsrådet läste in till kammarens protokoll. Jag är ingen skolpolitiker. Visserligen har jag för länge sedan gått igenom Lunds Katedralskolas helmatematiska linje. Dessutom har jag en gång i tiden suttit med i Lunds skolstyrelse, som då leddes av skoldirektör K.-G. Ljunghill som var en känd person. För övrigt innehöll skolstyrelsen under ett antal år från 1948 - det kan jag tala om för talmannen - Tage Erlanders efterträdare på Fyrstadskretsens bänk, nämligen Folke Jönsson. Så var det! Det är väldigt viktigt att slå fast att den beskrivning av Folkpartiets skolpolitik som statsrådet ofta ger uttryck för inte är korrekt. Vi syftar inte till att, som statsrådet säger, sortera människor. Att säga det är osakligt, oförsynt och på gränsen till oförskämt. Vi i Folkpartiet med vår liberala skolpolitik har samma goda syfte som statsrådet har. Men att säga att det är fråga om en sorteringsskola stämmer faktiskt inte med verkligheten, utan det är en felaktig och grovt vilseledande ideologisk beskrivning av Folkpartiets syften. Jag tycker att statsrådet borde betänka det innan han ytterligare en gång upprepar detta. Att sänka behörighetskraven skulle i lika hög grad kunna sägas vara att vilja ha en sorteringsskola som att vilja höja behörighetskraven. Det är lite olika riktningar man går i. Detta måste statsrådet betänka. Vad är en sorteringsskola? Vad är en kunskapsskola? Vår skola lutar mer åt att vara en kunskapsskola än åt att vara en sorteringsskola. Jag tycker att det vore fel och vill inte säga att vi syftar till att ha en sorteringsskola. Det är ideologiskt farligt att uttrycka att någon skulle vilja hantera svenska skolungdomar så. Det är också väldigt oförsynt gentemot de lärare som har att hantera dem som inte har gått igenom Lunds Katedralskolas matematiska gren. Det är faktiskt fråga om lite olika förutsättningar. Det är väldigt viktigt att man kommer ut väl i livet, med goda förutsättningar på matematikens område, oavsett de personliga förutsättningarna. Därför, det måste jag säga, reagerar jag våldsamt mot begreppet "sorteringsskola". Att vi liberaler skulle, som det sägs i svaret, vilja syfta till att sortera människor är faktiskt inte korrekt. Det här var vad jag ville säga. Jag skulle kunna lägga till ett väldigt tråkigt citat: "Upp flyga orden, tanken stilla står."

Thomas Östros (S)

Anf. 25 Thomas Östros (S)

Herr talman! Gunnar Andrén satt med i Lunds skolstyrelse. Jag har suttit med i Uppsala skolstyrelse så där kan vi säkert få en intressant spänning i en skolpolitisk diskussion. Vet Gunnar Andrén att jag har mött precis samma reaktion tidigare från ganska många folkpartister som betecknar sig som socialliberaler - inte riktad mot mig utan mot Folkpartiets ledning, framför allt mot det skolborgarråd som under ett antal år har härjat i Stockholm? Man har känt precis samma frustration. Vad har hänt med Folkpartiets liberala engagemang för en bra skola som håller ihop samhället och som ger alla en bra utbildning? Vad kan man kalla det annat än en sorteringsskola när Folkpartiet lägger fram förslag om att eleverna redan i tioårsåldern efter ett lämplighetstest ska sorteras upp i dem som har studiebegåvning och dem som har en mer praktisk begåvning? Det påminner om den skola som Tage Erlander tillsammans med Folkpartiet kämpade mot när man tillsammans skapade grundskolan. De förslagen har nu kommit. Vad kan vi säga annat än att det är en sorteringsskola när man konsekvent vill sänka kunskapskraven för de elever som man betraktar som sådana som inte riktigt kan få till sig den teoretiska kunskapen? Axel Darvik har precis beskrivit hur man vill sänka kunskapskraven redan från årskurs 7 i grundskolan. Vad kan man kalla det annat än en sorteringsskola när man dessutom kraftigt vill sänka kunskapskraven i gymnasiet för alla dem som går yrkesinriktat program genom att ta bort kärnämnena i den svenska gymnasieskolan? Där är man nästan ensam i denna kammare. Man säger att kärnämnen är bra men bara för dem som ska bli astrofysiker, men inte för den som ska jobba som bilmekaniker. Vad handlar kärnämnena om? Ja, det är en baskurs i matematik, en baskurs i svenska, en baskurs i engelska, en baskurs i religion och andra kunskaper som man behöver för att kunna vara en god yrkesarbetare men också en aktiv samhällsmedborgare. Här föreslår Folkpartiet som enda parti i riksdagen att det inte ska gälla alla. Det ska gälla bara dem som har en teoretisk inriktning. Samtidigt hör vi hela den retorik som har kommit in via skolborgarrådet i Stockholm som har oroat så många folkpartister. Jag fick till och med ett brev från ett folkpartistiskt före detta statsråd som var djupt bekymrad över denna utveckling. Det är en retorik som tyder på att det nu är dags för lite gammaldags hantering ute i skolorna. Jag fick reaktioner i valrörelsen inte bara från folkpartister utan också från människor som blev väldigt begeistrade över en sådan utveckling och som kom till mig och berättade om alla saker som skulle inträffa med våra elever. De blev väldigt upptriggade av detta. Det här är inte socialliberal politik av klassiskt snitt. Det är inte den politik som företrädaren till din kollega i skolstyrelsen Tage Erlander så väl samverkade med liberalerna om. Jag förstår att Gunnar Andrén är upprörd, men rikta inte den upprördheten mot regeringen. Rikta den inåt ditt parti. Betänk samtidigt att det är klart att det var en av orsakerna till att högerväljarna i strid ström kom till Folkpartiet när valresultatet sedan skulle hämtas in. Det är oerhört viktigt att vi har höga ambitioner för alla elever. Det är den av framgångsfaktorerna som man ser allra tydligast när man jämför olika länder. Har man höga ambitioner för alla elever då går det bra för dem som har det lätt för sig, men det går också bra för dem som har det lite tyngre för sig. Börjar vi sortera ut eleverna tidigt får vi också sämre resultat. Matematiken är ett grundläggande ämne, säger Axel Darvik. Samtidigt vill han sänka kunskapskraven för en mycket stor grupp elever när det gäller just matematik. Jag återkommer till hur jag skulle vilja se att de eleverna fick större hjälp och stöd för att nå de mycket tuffa kunskapskrav som finns i vår skola men som måste gälla alla.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 26 Axel Darvik (Fp)

Herr talman! För att informera utbildningsministern kan jag berätta att jag har träffat en del socialdemokrater som är djupt oroade för vart den socialdemokratiska skolan är på väg, inte minst med tanke på det nya förslag som har kommit om gymnasiereformen. Utbildningsministern säger att Socialdemokraterna står för något slags kunskapsskola. Jag undrar vad det är för kunskapsskola. Det är inte Folkpartiet och socialliberalerna som står för en utslagningsskola, en sorteringsskola. Det är Socialdemokraterna som gör det. Det är Socialdemokraterna som har skapat en skola där enbart hälften av eleverna går ut gymnasiet med fullständigt betyg efter fyra år i gymnasiet. Det är en utslagning av oerhört stora mått. Vi ser också hur en växande andel har betyget IG i matte. Det har vuxit fram en attityd inom Socialdemokraterna där det är fult med yrkesutbildningar som ger riktiga hantverksyrken. Man kan mycket väl tänka sig profilklasser inom vissa områden, till exempel dans och musik. Men när det handlar om matematik är det någonting fult. Det här föraktet vänder vi liberaler oss mot. Vi skulle vilja ha en lärlingsutbildning för dem som vill lära sig ett riktigt hantverk. Jag var tidigare i dag ute på en gymnasieskola i Gustavsberg här i Stockholm. Jag fick ett starkt stöd bland både elever och lärare för att fortsätta att driva den kamp som vi liberaler driver. Jag fick bland annat från en lärare höra: När du går tillbaka till riksdagen säg att de ska slänga det nya förslag som Gymnasiekommittén har kommit med i papperskorgen och att de i stället ska göra som Axel Darvik säger, då blir det betydligt bättre. Jag känner en trygghet när jag står i talarstolen och inte behöver oroa mig för de angrepp som utbildningsministern riktar. Det är faktiskt med den skola som vi har i dag som man har sänkt kunskapskraven och nivån på kunskaperna. Sverige har åkt berg- och dalbana enligt de olika undersökningarna. Det skulle naturligtvis vara en fördel om lärare hade möjlighet att dela in elever i grupper efter olika nivåer och möjlighet att anpassa utbildningen. Det innebär inte att man sänker kunskapskraven, utan det gör att man ger eleverna möjlighet att nå upp till de mycket högt ställda mål som vi vill ha. Det ger också möjlighet för skolan att anpassa sig till individen. Den skola som Socialdemokraterna står för är en skola där alla elever ska stöpas i samma form. Gymnasiekommitténs förslag är ett mycket tydligt exempel på detta. Alla elever ska följa samma mall, och alla ska stöpas i samma form. Människor fungerar inte på detta sätt. Vi är olika, och vi har olika begåvningar och förutsättningar. Då vill vi att skolan ska vara ett verktyg för att man ska kunna utveckla sin egen begåvning. Såsom det är nu är det så att de som inte passar in i den socialdemokratiska mallen slås ut och hamnar utanför samhället. Så vill inte jag ha det.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 27 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Det är väldigt roligt att det kommer fler talare till denna starkt ideologiska debatt. Jag vill börja med att säga att jag tycker att statsrådet, forsknings- och utbildningsministern, målar upp en alldeles för stor skillnad mellan liberal och socialdemokratisk utbildningspolitik, alldeles för stor, och gör det till ett huvudnummer genom att använda ett sådant uttryck som att förre skolborgarrådet i Stockholm, Jan Björklund, skulle ha "härjat". Det var det verb som han använde. Detta ställer jag inte upp på. Detta är en nidbild av de goda ambitioner som har funnits i Stockholm. Man kan säga som så att statsrådet uppenbarligen är både stolt och nöjd med vad han har åstadkommit. Nej, jag tycker att det en alldeles för låg ambition i den nuvarande skolan när man ser på resultaten bland annat i matematik. Jag tycker att man måste ha högre ambitioner. Det duger inte att vara nöjd och stolt i det här läget. När statsrådet i svaret - och jag uppehåller mig då bara vid den ideologiska dimensionen - skriver: "För mig är det ett främmande synsätt." Med det menar han sorteringsskolan, som han kallar Folkpartiets skola men inte den egna skolan. Det vill jag inte säga att den syftar till, absolut inte. Men så säger ni: "Inom ramen för en sammanhållen skola ska alla barn och ungdomar mötas utifrån individuella förutsättningar." Det är alldeles utmärkt. Jag håller med om det. Varför skulle vi vilja ha någonting annat? Statsrådet får lugna sig på den här punkten om sorteringsskolan. Jag skulle vilja lämna ett förslag på den här punkten. Vi har debatterat det här mycket. Om statsrådet slutar ljuga om vår politik på den här punkten lovar jag att inte säga sanningen om er.

Inger Lundberg (S)

Anf. 28 Inger Lundberg (S)

Herr talman! När jag såg att Axel Darvik hade lämnat in en interpellation om matematikundervisningen blev jag väldigt glad. Jag tyckte det vore kul om vi skulle kunna debattera matematikundervisningen här i kammaren och allvarligt över partigränserna diskutera hur vi ska kunna stärka och utveckla svensk matematikundervisning. Det är en fråga som är högprioriterad för oss socialdemokrater och också en fråga som utbildningsministern tog upp i sin utvecklingsplan. Det har arbetats hårt med den under senare år, inte minst genom tillskapandet av Nordiskt centrum för matematik i Göteborg. Vi socialdemokrater har ägnat väldigt mycket energi åt att diskutera utvecklingen av matematik och naturvetenskapliga ämnen. Vi har kanske tyckt att Folkpartiet har varit lite avlägsna i den debatten. Ni har talat mycket om humaniora, men väldigt sällan om matematik och naturvetenskapliga ämnen. Därför måste jag säga att jag blev väldigt besviken när jag satt här i kammaren och hörde att det bara var ganska trist, traditionell uppdelningspolitik som Axel Darvik kom med, men väldigt lite av det nytänkande på matematikområdet som man möter bland de många pedagoger ute på fältet som jobbar med och engagerar sig i matematik. Jag tror inte att det är någon av dem som vill ha en uppdelning för tioåriga elever eller för högstadiet i allmänna och särskilda kurser. Tvärtom möter man en vilja hos dessa pedagoger att engagera fler elever på matteområdet. Det gäller att inte få eleverna att tidigt tappa självförtroendet för matematik, utan det gäller att verkligen stimulera ungdomar så att de blir intresserade av matematik. Det finns länder - till exempel Tyskland - där det inte går så bra med skolfrågor. Man var här från Tyskland och tittade på den sammanhållna svenska skolan. Eftersom den typen av uppdelning som Axel Darvik talade för har varit så förödande för tyskarna borde vi också utifrån detta inse att den metod som Axel Darvik anger inte är den rätta metoden. Däremot behöver vi jobba på matematikområdet. Vi kan vara oerhört malliga över resultaten i modersmål och engelska i Sverige. Vi kan vara stolta över resultaten i matematik, men inte lika nöjda. Här måste vi ta ytterligare ett antal steg för att få fler elever att intressera sig för naturvetenskapliga ämnen. Det är därför som Matematikdelegationen - som utbildningsministern talade om - är så viktig, och det är därför som det behövs resurser för utveckling. Men varför vill då Folkpartiet skära ned på utvecklingsresurserna till Myndigheten för skolutveckling? Det är ju den typen av pengar som krävs om man ska få den stimulans på matematikområdet som behövs. Varför gör inte ni mer allvar av den strävan som nästan alla andra politiska partier i utbildningsutskottet har, att stärka utbildningsvetenskapen? Det händer väldigt mycket spännande saker när det gäller didaktik just på matematikområdet. Där borde ni vara med i stället för att bara säga nej och komma med gammaldags icke verkningsfulla metoder för att utveckla matematikämnet. Varför diskuterar ni inte den didaktiska utvecklingen i gymnasieskolan? Jag har sett spännande exempel på hur man på nya sätt jobbar med matematik på till exempel bygglinjen. Man väger A-kursen i matte i karaktärsämnena och visar för eleverna hur betydelsefulla matematikkunskaper är för den unge byggnadsarbetaren eller metallarbetaren. Det är den typen av tänkande som vi ska ha. Kom med på den vagnen, Axel Darvik, i stället för att använda en gammaldags och inte verkningsfull medicin när det gäller matteämnet!

Thomas Östros (S)

Anf. 29 Thomas Östros (S)

Herr talman! Låt mig börja med att tacka Inger Lundberg för ett väldigt klokt inlägg där hon pekade på en utveckling av matematikdiskussionen som riksdagen skulle må väldigt bra av. Som Axel Darvik säger är matematik ett grundläggande ämne, framför allt när det gäller möjligheterna att förkovra sig på de spännande naturvetenskapliga fälten. Utvecklingen går rasande snabbt. Vi har behov av medborgarkompetens i naturvetenskapliga ämnen för att man ska förstå några av de vägval som vi har framför oss. Vi har också behov av specialistkompetens för att vi ska kunna vara en ledande forskningsnation inom flera av dessa områden. Då spelar matematik en alldeles avgörande roll. Det är den dörr som öppnas eller som slås igen i ansiktet på oss. Nu har vi chansen att få en samling kring en utveckling av matematikämnet, dess roll och dess status som jag hoppas och tror att vi kommer att få en bred uppslutning kring i riksdagen. Gunnar Andrén bidrar på ett viktigt sätt, inte minst genom sitt senaste inlägg. Det styrker den intensiva känsla som jag har fått, att många folkpartister känner att det är dags att lämna den enklaste plakatpolitiken. De vill återknyta till Folkpartiets tradition på området och återigen kunna känna lite stolthet över folkpartistisk utbildningspolitik. Den känslan är väl utbredd bland aktiva folkpartister. Jag har stött på den i många sammanhang. Gör ni detta tror jag att vi kommer att kunna finna varandra igen i en diskussion om hur framtidens skola ska se ut. Det gäller både matematikämnet och en rad andra ämnen. Låt oss börja med grundskolan, eller varför inte med förskolan? Redan i dag finns det väldigt fina exempel på hur man kan introducera matematik på ett lekfullt sätt för de små barnen. Men man ska inte sätta press på dem att de ska uppnå vissa mål, utan man ska stimulera deras utveckling. Därför har vi mycket medvetet gett Matematikdelegationen i uppdrag att också fundera över förskolans och grundskolans roller. Det handlar om att ha en gemensam skola med höga mål för alla elever. Samtidigt måste man inse att elever är olika. De lär på olika sätt, behöver olika mycket tid på sig och behöver stöd på olika sätt. Vi ska ha en fortsatt individualisering av skolan, men man ska inte åstadkomma det genom att göra det som skrämmer så många föräldrar. I många debatter har jag stött på frågan: Ska man sortera upp ungarna i nio-tioårsåldern? Hur mår då barn och föräldrar inför en sådan politik? Kan vi inte försöka att utveckla skolans innehåll mot mer av individualisering och samtidigt se värdet av att vi umgås med varandra och arbetar tillsammans? Det borde ske en tuffare kvalitetsutvärdering av skolorna. Om vi fokuserar på matematikämnet och satsar på mer utvecklingsinsatser och utvärderingsinsatser kan hela vårt skolsystem komma i gång med matematik. Jag förväntar mig nu att Matematikdelegationen lämnar förslag till hur vi stärker lärarutbildningen på matematikområdet, till hur vi stärker vidareutbildningen som är oerhört viktig, inte minst för grundskollärarna - där behövs det säkert göras insatser - samt till hur vi utvecklar didaktiken och innehållet i matematikundervisningen så att man fångar upp det intresse som finns hos de flesta barn, men som för en del slocknar på vägen. Men vi ska inte sänka kunskapskraven. Vi kommer alla att behöva matematik i ett modernt samhälle. Vi ska inte sänka kunskapskraven redan i grundskolan och sedan - som ni föreslår - säga till en stor grupp i gymnasieskolan: Ni behöver ingen matematik för ni ska bara ha ett yrke som ni ska leva på. Så tänker inte vi socialdemokrater. Här finns goda möjligheter till att få en kraftsamling. Ambitionen och målet ska vara mycket höga. Sverige ska tillhöra de ledande i världen på matematikområdet. Det har vi förutsättningar att uppnå om vi också bedriver ett intensivt utvecklingsarbete under de kommande åren.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 30 Axel Darvik (Fp)

Herr talman! Det är kanske upplyftande för skolministern att höra att två representanter för Socialdemokraterna är överens i skolpolitiken. Andra socialdemokrater är kanske mer oroade för vart denna flummiga skolpolitik är på väg. Det förslag som vi har är att man ska möta eleverna på den nivå som de befinner sig på. Man ska anpassa skolan efter individen. Man kan arbeta i olika grupper till exempel på högstadiet. Var utbildningsministern har fått ifrån att man ska dela upp tioåringar, det vet jag inte. Jag vet inte om det är några tankar som han själv har haft eller om han har fått det någon annanstans ifrån. Om man vill ha höga ambitioner i fråga om kunskap går det inte att ta bort förkunskapskravet och låta alla komma in på vilket program som helst på gymnasiet. Det visade sig i Västerås, och det var också det mycket tydliga medskick som jag fick av de elever som jag träffade tidigare. Vår utbildningspolitik grundar sig på en tydlig utvärdering, en god arbetsmiljö och en hög kvalitet på skolan och de kunskaper som man får där. Det var också de krav som de flesta av mina kompisar ställde på gymnasiet när jag studerade där. De tyckte att detta var det absolut viktigaste i skolan. På flera av dessa punkter brister den socialdemokratiska skolpolitiken. Inger Lundberg tog upp vårt budgetalternativ. Men man får nog läsa lite noggrannare. Vi satsar bland annat 200 miljoner på ett nytt kvalitetsinstitut för att höja kvaliteten inom skolan. Vi satsar 600 miljoner mer om året än vad regeringen gör på forskning som naturligtvis också kommer lärarhögskolorna till del så att de kan bedriva en bra och kvalitativ forskning kring de olika ämnena och utveckla dem.

Inger Lundberg (S)

Anf. 31 Inger Lundberg (S)

Herr talman! För mig är flum när man gör väldigt slarviga uttalanden och inte har hårddata bakom. Det är flummigt när Axel Darvik säger att svenska elever har dåliga resultat. Svenska elever hävdar sig väl. Det visar hårddata. Jag tycker inte att vi ska ha den typen av ytliga, flummiga uttalanden, utan vi ska grunda den svenska utbildningsdebatten både när det gäller gott och ont på de hårddata vi har. Dessa hårddata är positiva, men vi har en bit kvar att gå innan vi är i toppen när det gäller matematikämnet. Det finns dessutom en oroande internationell utveckling som gäller vårt land och andra länder, att elever skyr de naturvetenskapliga utbildningarna, och det måste vi ta på väldigt stort allvar. Sedan säger Axel Darvik här att han inte vill gruppera eleverna från 10 års ålder utan först i högstadiet. Vi får alltså besked om att pojkar och flickor som är 13 år och i en känslig ålder ska få beskedet att de ska delas upp i elever som är duktiga i matte och i elever som är dåliga i matte i stället för att alla elever ges möjlighet att utvecklas i matematikämnet. Vad vi ska ha är inte en skola som drar alla elever över en kam. Vi ska ha en skola som i ordets bästa mening individualiserar utbildningen utifrån varje elevs behov, inte en skola som grupperar eleverna. Sedan måste jag säga, Axel Darvik, att jag har läst rätt mycket matte och jag kan räkna, och så mycket kan jag räkna ut som att Folkpartiet har betydligt mindre pengar för utvecklingsinsatser, bland annat på matematikområdet. Det är synd när nu Matematikdelegationen lägger fram sitt förslag.

Intressenter

Frågeställare

Axel Darvik

Besvarad av

Thomas ÖstrosSocialdemokraterna