Sveaskog
Interpellation 2006/07:78 av Messing, Ulrica (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-11-17
- Inlämnad
- 2006-11-17
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-11-24
- Sista svarsdatum
- 2006-12-01
- Besvarad
- 2007-01-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 november
Interpellation
2006/07:78 Sveaskog
av Ulrica Messing (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Regeringen har under mandatperioden aviserat att man har för avsikt att sälja ut ett antal statliga bolag. Näringsminister Maud Olofsson har uttalat sig positivt om att sälja ut Sveaskog alternativt sälja ut det mesta av Sveaskogs bestånd.
I ett pressmeddelande från den 16 oktober säger Maud Olofsson: ”Regeringen anser att det statliga ägandet av företag bör minskas. På sikt bör staten kvarstå som ägare endast då tungt vägande skäl talar för detta.”
Det övergripande målet för Sveaskogs verksamhet är att bolagets skogar ska förvaltas på ett föredömligt sätt, både ut produktions- och miljösynvinkel, för att trygga en långsiktigt ekologisk och produktionsmässigt hållbar utveckling.
Staten äger skog därför att ett långsiktigt statligt ägande av skogsmark är en viktig nationell resurs. Skogen är viktig som råvara och skapar sysselsättning och rekreationsmöjligheter. Däremot ska staten inte vara långsiktig ägare till industriell verksamhet inom det skogliga området.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa frågan till näringsministern hur hon resonerat sig fram till detta förhållningssätt.
Vidare vill jag att näringsministern mer utförligt redogör för sin inställning till vad staten bör äga och inte äga.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:78
Webb-tv: Sveaskog
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:52 Tisdagen den 23 januariProtokoll 2006/07:52 6 § Svar på interpellation 2006/07:78 om Sveaskog
Protokoll från debatten
Anf. 1 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Ulrica Messing har frågat mig om statens ägande i Sveaskog. Därutöver vill Ulrica Messing att jag mer utförligt redogör för min inställning till vad staten bör äga och inte äga.
Regeringen kommer att återkomma till riksdagen med sin syn på staten som ägare. Vår inställning är att staten bara ska äga företag där det finns tydliga motiv till att staten äger dem. Vilka företag det är fråga om kommer vi att presentera efter en noggrann genomgång av flertalet bolag. Motiven för statens ägande kommer att prövas noggrant. Vi har inte någon tidtabell för detta arbete; det väsentliga är att genomgången blir väl gjord. Vi får inte glömma att det handlar om stora värden som vi förvaltar. Det sammanlagda värdet på bolagen motsvarar runt hälften av den svenska statsskulden.
Sveaskog kommer att ingå i den genomgång som jag nyss nämnde. När Sveaskog förvärvade Assi Domän 2001 drev vi i Centerpartiet igenom att Sveaskog skulle sälja mark till enskilda skogsbrukare. Det har nu pågått i några år. Den processen har genomförts på ett bra sätt, och den vill jag se en fortsättning på.
Genom att Sveaskog säljer mark kan staten lämna ersättningsmark i de fall där staten vill köpa mark av enskilda skogsbrukare för att bilda naturreservat. Det är en uppgift som ingen annan kan ha. Sveaskogs miljöprofil har varit betydelsefull och givit bolaget rollen som en föregångare inom skogsbruket.
Skogens betydelse som råvara för industrin, för den fortsatta utvecklingen av biobränslena och som bas för rekreation måste vi naturligtvis värna om. Även i dessa avseenden kan Sveaskog ha en roll att spela.
Anf. 2 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka näringsministern för svaret. Jag hakar fast vid en av de meningar som näringsministern själv hänvisar till i interpellationssvaret, nämligen att vi inte får glömma att det handlar om stora värden som de statliga bolagen förvaltar. Det är också själva utgångspunkten för den interpellation som jag har ställt till näringsministern.
Jag har känt en oro, därför att jag tycker att den nya regeringen lite slarvigt har uttryckt sin vilja att avyttra statliga bolag utan att i sig ha en redogörelse för på vilka grunder man ska avyttra en del bolag. Är det värt att avstå dem? Ska det finnas några principer för vad staten bör äga eller inte bör äga? Jag har känt en oro för de lite svängiga formuleringarna just med anledning av att det här handlar om stora värden - värden som är omöjliga att ta tillbaka om staten nu en gång avyttrar dem.
För mig är skogen en otroligt viktig nationell resurs. Den är viktig som nationell resurs både därför att den står för en viktig råvara och därför att den är en möjlighet för rekreation. Dessutom är skogen fortfarande i dag en stor och attraktiv arbetsplats. Den är attraktiv, och blir också ännu mer attraktiv eftersom skogsindustrin på ett föredömligt sätt verkligen har anammat ny teknik och i dag kan stoltsera med att vara hightech. Industrin blir också större därför att vi blir allt duktigare på att vidareförädla skogen och därmed också tjäna mer pengar på det som är en gemensam naturresurs och en stor råvara.
Det är inte konstigt, tycker jag, att svenska folket har ett alldeles speciellt förhållande till skogen. Många av oss är uppväxta i närheten av skog eftersom Sverige är rikt på skog. Det är inte heller konstigt just därför att vi har en allemansrätt att både vara stolta över och att värna om. Allemansrätten har gjort det möjligt att vi kan se till att skogen är allas rikedom och en plats dit man kan komma och få både naturupplevelser och rekreation.
Om vi är överens om att skogen är en nationell resurs och om vi tror att skogen spelar många fler roller än att bara vara en råvara, en stor arbetsplats eller en möjlighet till naturturism och lite rekreation - är det då inte rimligt att det som är en nationell resurs också är en del av allas gemensamma egendom? Eller är det troligt att regeringen tycker att en del av den nationella resursen och den gemensamma egendomen som finns i dag borde kunna privatiseras i framtiden?
Anf. 3 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag tror inte att någon i regeringen har uttryckt sig särskilt slarvigt i frågan, snarare tvärtom. Vi har varit noga med att inte säga att detta ska säljas och detta ska vara kvar. Vi har verkligen betonat att det måste ske en analys. Det är viktigt att vi som ägare funderar över när det är rimligt att staten äger och när det inte är rimligt. Det är precis den analysen som vi nu håller på med. Vi återkommer när den är färdig.
Det är viktigt att säga att det inte kommer att vara någon slarvig genomgång. Det är klart att det finns en massa värden. Vi har redan talat om att till exempel Vattenfall inte ska säljas ut, av just det skälet. Med samma noggrannhet har vi också talat om vilka bolag som vi tänker sälja. Det är ingen som kommer att ägna sig åt något slarv i detta sammanhang, utan det blir en noggrann genomgång. Det kan hända att vi landar i olika ideologiska ställningstaganden utifrån partitillhörighet, men det är en helt annan sak.
Naturligtvis är det så att svenska folket har ett alldeles speciellt förhållande till skogen. Men jag kan inte tro att det är det statliga skogsägandet som har gett det förhållandet. Det är nog snarare så att vi har haft väldigt många privata skogsägare runtom i vårt land som har skött skogen på ett alldeles speciellt sätt. Det ser vi när vi gör avsättningar för biologisk mångfald och annat. Det är ofta det privata skogsbruket som har skyddsvärda skogar eftersom man har skött dem på ett särskilt sätt. Vi såg det i samband med stormen Gudrun och nu med stormen Per. När sådant händer slår det an en särskild hjärtesträng hos oss allihop. Jag vill hylla det privata ägandet när det gäller den delen. Man kan också säga att det långsiktiga tänkande som det privata skogsbruket står för har varit mycket värdefullt för svensk ekonomi.
Skogen kan ge oss fantastiska resurser framöver, både i form av energiproduktion och av andra produkter som kan komma från skogen. Jag välkomnar det samarbete som finns mellan det privata skogsbruket och Sveaskog, men också det samarbete mellan skogsbolagen som pågår just nu.
Tittar man på det som Sveaskog har gjort bör man komma ihåg historien bakom. När vi kom överens med er socialdemokrater om försäljningen av delar av Sveaskog var ni inte jättepositiva i början. Men en överenskommelse är ett givande och tagande och gemensamt landade vi på att 10 % skulle säljas ut. Mina erfarenheter av det, på mycket lokal marknadsnivå, är att det har varit bra. Det har stärkt det privata skogsägandet, det har fått snurr på skogsfastighetsmarknaden och det har stärkt skogsnäringen. Jag kommer att noga följa hur Sveaskog sköter denna del. Bara i dag är man uppe i 3,4 % av de tio, och jag vill att man ska uppfylla det riksdagsbeslut som vi fattade om detta.
Det är bra för skogsnäringen att vi får många ägare och många som tar ansvar för att skogen fortsätter att spela en viktig roll i svensk ekonomi.
Anf. 4 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Arbetet ska göras med samma noggrannhet som tidigare, säger Maud Olofsson. Det oroar mig ännu mer. När Maud Olofsson tillsammans med Mats Odell presenterade vilka bolag regeringen är beredd att sälja ut var svaret på frågan som Maud Olofsson fick att det inte hade gjorts någon analys inför den presentationen. Men det arbetet ska kanske börja nu, och det är viktigt att det arbetet också sker.
Sedan säger Maud Olofsson i svaret till mig att Sveaskog har varit en föregångare inom skogsbruket. Det känns inte riktigt som om näringsministern står för det nu i repliken till mig. Jag tycker att de har varit det, men det har också väldigt många små privata skogsägare varit. Jag tror att det har varit en framgångssaga för svensk skogspolitik och svensk skogsnäring att vi har två jämställda mål.
Jag tror att många blev positivt överraskade när vi utvärderade skogspolitiken första gången och kunde konstatera att det faktiskt hade gått mycket fortare att uppnå de miljömål som vi hade satt upp än vad någon kunde ana när vi fattade beslut om detta här i riksdagen. Det finns ett genuint och djupt intresse bland små och stora skogsägare, privata och andra, att verkligen ha gröna skogsvårdsplaner till exempel. Det har gjort att också förutsättningar för att öka produktionen finns där. Det tycker jag är en spännande fråga.
Skogen kommer inte att räcka till allt. Vi får inte låtsas att det är så. Men skogen kan räcka till några fler åtgärder och satsningar än vad den har gjort hittills. Då tror jag att Sveaskog är en viktig aktör i det arbetet bland annat därför att, precis som Maud Olofsson pekar på i svaret till mig, de spelar en viktig roll genom att kunna erbjuda bytesmarker. Vi har använt oss av det vid till exempel stora skogsbränder då privata skogsägare, små och stora, har fått en chans att byta den nedbrända marken mot en statlig mark. Vi har använt detta när vi har gjort stora naturvårdsavsättningar och när det gäller naturreservat.
Vi har också, via politiska beslut, kunnat sätta en press på en statlig aktör att verkligen gå i bräschen för ett modernt skogsbruk och vara pådrivande i omställningen av den sågverksindustri som har haft en kämpig historia och som ännu inte är klar med den omställningen. Det gäller också på en rad olika andra områden. Jag tycker att det finns ett värde i det.
Jag inser den stora potential som inte minst de små skogsägarna utgör och har utgjort, men jag tror också att en statlig aktör kan hjälpa till för att driva på det utvecklingsarbetet. Jag vill att de ska få fortsätta med det.
Sedan är det också så att Sveaskog, som det renodlade skogsägande företag det faktiskt är, nu också genererar stora intäkter till staten. De har gjort stora omstruktureringar under de här åren sedan sammanslagningen och sedan en del av försäljningen. Bara under förra året blev det en stor extra utdelning. Förra året gav Sveaskog 1,9 miljarder kronor tillbaka till staten. Man har höga ambitioner för att investera i ökad skogstillväxt. Man investerar i ny teknik. Man har högre ambitioner för vidareförädling just därför att de bra miljömålen har gett förutsättningar för högre produktionsmål. Man har varit banbrytande när det handlar om att skapa förutsättningar för naturturism.
Allt detta tror jag också spiller över på inte minst de små och medelstora skogsägarna. Mot bakgrund av alla de här aspekterna, vad det genererar till staten, att man kan använda Sveaskog som en viktig aktör när det gäller bytesmarker, att man kan ställa krav på dem att använda ny teknik och vara en del av omställningen, finns det för mig starka skäl att verkligen kritiskt granska om den gemensamma naturresursen fyller en större funktion. Tror vi att det blir lättare att använda den mark som privata aktörer har som utbytesmark än vad det är om vi har en statlig aktör, som till exempel Sveaskog, kvar?
Anf. 5 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag tror att den här debatten visar de olika ideologiska ingångar som Ulrica Messing och jag har i den här frågan.
Låt mig börja med att diskutera analysen. Vi gjorde naturligtvis en analys innan vi satte upp de företag som vi vill sälja ut på listan. Det är alldeles självklart. Det jag gav besked om var att vi inte har gjort någon analys av de andra. Det är det som pågår nu. Vi kommer att göra det lika systematiskt med de andra som vi gjorde det med dem som vi har pekat ut. I en del fall kommer vi att tycka att det är bra att staten äger företagen, och andra fall kommer vi att tycka att staten inte ska äga dem. Det kommer att göras en lika noggrann analys av dem som kommer som av dem som har diskuterats så här långt.
Jag tror också att det är viktigt att säga att det privata skogsbruket har spelat en viktig roll. Det är därför jag lyfter fram det. När jag lyssnar till Ulrica Messing får jag en känsla av att Sveaskog är den enda som har drivit på när det gäller miljömålen, naturturism och allt vad det är. Det är inte sanning. Vi har massor av duktiga privata skogsbrukare som verkligen har sett till att vi har biologisk mångfald, klarar miljömålen och använder skogen som en naturresurs i rekreations- och turistsammanhang.
För att balansera den hyllning till Sveaskog som Ulrica Messing framförde vill jag ge samma hyllning till det privata skogsbruket. När vi tittar på avsättningarna av skog och annat kan vi se att just det privata skogsbruket har haft den ingången.
Jag ser fantastiska möjligheter när det gäller skogen som resurs. SLU har gjort studier i Umeå där man är tydlig med att vi kanske kan öka produktionen med runt 30 %. Det gör att vi har stora möjligheter att få ut mer bränsle, mer energi, nya produkter inom textilindustrin, livsmedel och en massa olika saker. Inte minst det samarbete som pågår efter Norrlandskusten, med de traditioner som finns där, visar att skogen kan spela en väldigt stor roll.
Om man sedan går tillbaka till historien kring försäljningen av delar av Sveaskog kommer jag ihåg den diskussion som fördes. Socialdemokraterna tyckte ju inte att det var särskilt bra att sälja ut delar av Sveaskog utan tyckte att staten skulle äga allt. Dock fick vi igenom en överenskommelse där man var beredd att göra det. Den andra delen som vi ville ha med var ju just att ha möjlighet att byta mark med privata skogsägare vid avsättningar till naturskyddsändamål.
Den senare åtgärden har dock inte haft så stor betydelse, vilket jag har kunnat se när jag har tittat på utvärderingen. Man har inte använt det så mycket. Det har funnits enskilda fall, men det har inte skett i så stor utsträckning. Man är ännu inte uppe i de 10 % som riksdagsbeslutet innebär. Jag tycker fortfarande att vi ska hylla det privata småskaliga skogsbruket där de enskilda ägarna visar ett sådant engagemang för skogens framtid både utifrån miljösynpunkt och utifrån produktionssynpunkt.
Jag tror att det är väldigt bra för svensk ekonomi att vi har ett starkt privat skogsägande. Det är möjligen där som Ulrica Messing och jag skiljer oss åt. Jag tycker att jag vill lyfta fram just det småskaliga, det privata, det skogsägande som finns över hela landet och som gynnar landsbygdsutvecklingen och ekonomin i de lokala samhällena, medan Ulrica Messing och Socialdemokraterna ofta har hyllat det storskaliga och det statliga. Där finns det en ideologisk skillnad.
Jag kommer att följa den försäljning av delar av Sveaskog som sker nu och se det resultat som den ger. Jag vill gärna se ett ökat arbete på det här området.
Det sista jag vill säga är att skogen kommer att ha en avgörande betydelse för svensk ekonomi också i framtiden.
Anf. 6 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Jag utgår ifrån att alla andra som har lyssnat på den här debatten har hört vad jag har sagt även om Maud Olofsson vill låtsas som om hon inte gör det. Också jag har pratat väldigt väl om de små skogsägarna. Men det gäller inte bara det privata småskaliga, som Maud Olofsson sade. Jag tycker att vi också har många privata storskaliga skogsägare som på ett föredömligt sätt, och i världsklass om man jämför med andra länder, sköter och driver sitt skogsbruk. Jag är otroligt stolt över just de här två jämställda målen och hur lyckosamt det har varit för Sverige.
Jag ser att Sveaskog har spelat en roll i den omställningen och i det arbetet. Det förvånar mig att Maud Olofsson nu i replikerna tar avstånd från sitt eget svar till mig. I svaret pekar också Maud Olofsson på att de har varit föregångare, att de är viktiga aktörer när det gäller bytesmarker, att de har använt ny teknik och så vidare. Nu låter det på Maud Olofsson som om Sveaskog är ett ok hon bär på axlarna. Vad är detta för dubbla budskap? Jag tycker att Sveaskog har varit en viktig aktör bland många andra.
När jag möter små skogsägare från norra Sverige eller från södra Sverige ser jag vilket engagemang och vilken entusiasm det finns i skogspolitiken. Som jag sade i mitt tidigare inlägg här är det helt fantastiskt att se hur framgångsrikt arbetet har varit med till exempel gröna skogsbruksplaner. Det är de små eldsjälarna som har drivit på det. Jag är glad och stolt över det också. Men jag tror inte att det bara är de småskaliga privata skogsägarna som är allena saliggörande. Jag tror inte heller att det bara är de stora privata som är det, utan jag tror att det är en mix. Och jag tycker att vi som politiker också ska använda möjligheten att ha en aktör i den mixen som via politiska beslut kan avkrävas att ibland gå i bräschen till nytta för till exempel teknikutveckling eller nya naturvårdsavsättningar. Det är min politiska grundpelare och de värderingar jag står för.
Men påstå inte att jag nu har sagt något ofördelaktig om små eller stora privata skogsägare. Jag tycker också att de aktörerna spelar en stor roll för svensk skogspolitik.
Anf. 7 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Det var bara för att jag lyssnade på Ulrica Messing som jag drog den slutsatsen att Sveaskog var de enda som hade varit riktigt aktiva när det gäller att värna miljövärden och skogsbruket. Jag tycker inte att det är så. Det är en felaktig bild. Jag tror också att det är en mix av ägande - ägande av stora och små, privata och offentliga - som ska finnas. Vi ska komma ihåg att kyrkan till exempel också är en stor skogsägare i svensk skogsnäring.
Det var ju för att Socialdemokraterna ideologiskt var så emot det här att sälja en del från Sveaskog som vi var så nöjda med att vi åtminstone fick igenom en del av försäljningen från Sveaskog. Det fanns naturligtvis ett ideologiskt hinder i detta, men vi är ändå nöjda med att ha fått igenom ett sådant beslut tillsammans med den gamla regeringen och att man nu också ser till att åstadkomma detta och att komma upp i de 10 % som vi har slagit fast.
Det är också viktigt att säga detta: Ja, vi är nöjda med hur Sveaskog sköter sig, men det finns också delar i det privata skogsbruket, framför allt det småskaliga, som jag vill lyfta fram därför att det så sällan lyfts fram. Det är i stället de stora bolagen, Sveaskog och andra, som lyfts fram i skogsdebatten, medan jag menar att de små privata skogsägarna har spelat en helt avgörande roll för landsbygdens utveckling, för ekonomin på landsbygden och också för hur vi har hittat bra produktionsmål även inom skogsbruket.
Jag ser ju också nu, när vi lägger resurser på forskning och annat, hur vi kan stödja skogsnäringen. Hela bränsleproduktionen från cellulosafibrer och annat kan ju ge oanade möjligheter för svensk skogsnäring. Vi måste ha tydliga mål, och vi måste jobba gemensamt i Europa, gärna med USA, för att åstadkomma en sådan här utveckling. Jag tror att Sverige kommer att vara världsledande här framöver i att ta fram teknik för att till exempel göra bränslen från cellulosa. Jag ser framför mig att både Sveaskog och det privata skogsbruket kommer att spela en viktig roll i det.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.