Strömsholms kanal
Interpellation 2008/09:260 av Runeson, Carin (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-01-20
- Inlämnad
- 2009-01-20
- Besvarad
- 2009-02-10
- Sista svarsdatum
- 2009-02-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 januari
Interpellation
2008/09:260 Strömsholms kanal
av Carin Runeson (s)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
För 200 år sedan var Strömsholms kanal, från dalabruksorten Smedjebacken i norr till Borgåsund vid sjön Mälaren i söder, den snabbaste och billigaste vägen mellan Bergslagen och Mälaren. Den 11–12 mil långa kanalen blev snabbt en nationalekonomisk succé där den drog fram genom ett av Sveriges främsta bruksdistrikt.
Redan 1770 bildades Strömsholms kanalaktiebolag, ett bolag som alltsedan dess haft och fortfarande har som sin viktigaste uppgift att hålla kanalen tillgänglig och säker för seglation. Nyttotrafiken på kanalen upphörde dock i mitten av 1900-talet.
I de berörda kommunerna, som förutom Smedjebacken i Dalarna är Fagersta, Hallstahammar och Surahammar i Västmanland, har intresse alltid funnits för såväl kanalens historia som för att bibehålla kanalen och det kultur- och industrihistoriska arvet som finns i anslutning till kanalen.
Strömsholms kanal förklarades 1990 som byggnadsminne, vilket medförde särskilda förpliktelser för de fyra delägarkommunerna när det gäller att vårda kanalverk, bankar och byggnader.
Bolagets ekonomi har under alla år varit ansträngd, inte minst sedan nyttotrafiken upphörde, och bolagsstyrelsen har ständigt jagat samhällsbidrag och olika former av stöd till kanalens drift och underhåll.
Genom stöd från EG:s strukturfond gavs kanalbolaget under ett antal år bättre förutsättningar att förvalta det industrihistoriska arvet, dels genom kunskapsutveckling, dels genom infrastrukturella aktiviteter som ett komplement till den ordinarie verksamheten.
Sedan EG-stödet upphörde 2007 har emellertid bolagets arbete med att upprätthålla kanalens säkerhet, status och de omgivande industri- och kulturhistoriska miljöerna försvårats väsentligt.
De anslag som ägarkommunerna tidigare gett till kanalbolaget är långt ifrån tillräckliga och med tanke på kommunerna ansträngda ekonomi är förutsättningarna små för att bolaget ska kunna räkna med ytterligare ägartillskott.
Det är därför av största vikt att fler aktörer görs delaktiga i kanalbolagets verksamhet och framtid.
Min fråga till kulturministern är därför:
Vilka åtgärder är kulturministern beredd att vidta för att Strömsholms kanalbolag även fortsättningsvis ska ha möjligheter att hålla Strömsholms kanal tillgänglig och säker för seglation samt även på ett bra sätt kunna vårda och utveckla de kultur- och industrihistoriska miljöer som finns i anslutning till kanalen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:260
Webb-tv: Strömsholms kanal
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:67 Tisdagen den 10 februariProtokoll 2008/09:67 15 § Svar på interpellation 2008/09:260 om Strömsholms kanal
Protokoll från debatten
Anf. 107 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Carin Runeson har frågat mig vad jag är beredd att göra för att Strömsholms kanalbolag även i fortsättningen ska ha möjlighet att hålla Strömsholms kanal tillgänglig och säker för seglation samt även på ett bra sätt kunna vårda och utveckla de kultur- och industrihistoriska miljöer som finns i anslutning till kanalen.
En av regeringens viktigaste prioriteringar på kulturområdet är vården av kulturarvet. I det ligger naturligtvis att skydda och vårda miljöer som är viktiga ur ett kulturhistoriskt perspektiv men också har ett stort värde för turistnäringen.
De byggnader och anläggningar som kan anses ha ett kulturhistoriskt värde av nationell angelägenhet kan skyddas genom att länsstyrelsen förklarar det som byggnadsminne enligt 3 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen. Så är fallet för Strömsholms kanal. Strömsholms kanal är även riksintresse enligt miljöbalkens regler.
Staten stöder såväl byggnader och anläggningar förklarade som byggnadsminnen som riksintressen genom de medel som avsätts för bidrag för kulturmiljövård. Under 2008 anslogs 250 miljoner kronor för detta ändamål. Riksantikvarieämbetet fördelar dessa medel till länsstyrelserna runt om i landet som i sin tur beviljar bidragen till olika projekt och insatser efter en prövning i varje enskilt fall. Det är Länsstyrelsen i Västmanlands län som avgör frågan om eventuellt bidrag till Strömsholms kanal.
Enligt Länsstyrelsen i Västmanland har under de senaste två åren beslut fattats om drygt 400 000 kronor i bidrag för vård av bebyggelse och andra anläggningar inom byggnadsminnet Strömsholms kanal.
Detta visar att staten redan i dag bidrar till att vårda och utveckla de kultur- och industrihistoriska miljöer som finns i anslutning till kanalen.
Anf. 108 Carin Runeson (S)
Fru talman! Tack för svaret, kulturministern! Den här interpellationen om Strömsholms kanal och kanalbolaget, som gör allt som står i deras makt för att få ekonomin att gå ihop så att man kan hålla kanalen i gott skick och hålla den öppen under ett par tre sommarmånader för seglation och så att man kan sköta de byggnader som finns i anslutning till kanalen, har föregåtts av motioner som jag har skrivit tillsammans med min partikollega Olle Thorell i Surahammar. Vi har lämnat dem under den allmänna motionstiden. Nu har de väl inte satt något större avtryck i världshistorien. Därför tycker jag att det är viktigt att lyfta upp den frågan igen.
Först vill jag säga att det känns bra och är lovvärt att kulturministern poängterar att "en av regeringens viktigaste prioriteringar på kulturområdet är vården av kulturarvet. I det ligger naturligtvis att skydda och vårda miljöer som är viktiga ur ett kulturhistoriskt perspektiv men också har ett stort värde för turistnäringen."
Fru talman! Jag måste ändå säga att jag tycker att det fortsatta svaret och resonemanget i svaret är lite magert. Strömsholms kanal är ett stycke levande kultur- och industrihistoria. Då frågar jag mig: Är det här enbart ett primärkommunalt ansvar? Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att staten ska kunna bidra med mer än bara några hundratusentals kronor per år till byggnaderna. Det är vackert så att man får bidrag till upprustning, men man behöver ett driftsbidrag. Tidigare har det utgått EU-medel under några år. Det var oerhört positivt dels med tanke på driftsverksamheten, dels med tanke på alla de otroligt fina byggnader som finns efter hela kanalsträckan.
I dag är ekonomin ett jättebekymmer för de fyra ägarkommunerna. Kanalen går från min hemkommun Smedjebacken i södra Dalarna genom Västmanlandskommunerna Fagersta, Surahammar och Hallstahammar. Samtliga kommuner, som är brukskommuner, har tagit ett stort ansvar för kanalen i många år. Men primärkommuner har många uppgifter. Det är många saker som ska finansieras. Under 2008, och även nu 2009, har man gett större driftsbidrag till kanalen, men det kostar att hålla kanalen i gång, och det kostar att renovera och underhålla.
Det är också oerhört viktigt med säkerheten i kanalen om man ska kunna ha den öppen. Det behövs slussvakter under sommarmånaderna. Därför skulle ett driftsbidrag sitta väldigt fint, för att uttrycka mig lite modernt och slarvigt. Risken är att man inte klarar av att hålla kanalen öppen. Man har ett underskott för 2008 i sin driftsbudget. För 2009 försöker man jaga sponsorer, och det är inte det allra lättaste just nu. Man ser stora svårigheter när det gäller ekonomin.
Anf. 109 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag vill först säga att jag är väldigt glad över Carin Runesons engagemang. Det är något jag delar, ej blott för Strömsholms kanal utan för kulturarvet över huvud taget. Det är väldigt viktigt att det här engagemanget finns, och dessutom kan vi ändå glädjas, innan vi går in på problemen, åt att det är ett engagemang som ökar. Inte minst visar antalet medlemmar i hembygdsrörelsen detta - jag tror att det uppgår till närmare en halv miljon - som också frivilligt, även om vi från regeringens sida har ökat bidraget, gör ett stort arbete för att värna och vårda kulturarvet.
Vi kommer sedan in på just Strömsholms kanal, som jag vet är ett riksintresse. Det nämnde jag också i mitt svar. Bolaget får ju också ett statligt stöd. Nu är det runt 250 miljoner som går ut från Riksantikvarieämbetet och som fördelas via länsstyrelserna, och länsstyrelserna har naturligtvis en dialog med kommunerna, så ock de fyra kommuner som är delägare i Strömsholm.
Jag träffade faktiskt i går Mats Svegfors i ett helt annat ärende, och passade på att fråga honom därför att jag vet att han är avgående landshövding i Västmanland. Han konstaterade att man fortlöpande under många år har gjort investeringar i kanalen, bland annat med att lyfta upp portarna. Jag har också fått ett bra material från Hans Petersson, som är vd, som beskriver situationen men samtidigt möjligheterna.
Ett magert bidrag, säger Carin Runeson. Ja, det kan möjligen tyckas, men man ska då ställa det i relation till att vi har 2 000 byggnadsminnen som ryms inom just den här lagen. Det är alltid så att behoven kommer att vara större än möjligheterna. Så är det ju. Nu utgår det här bidraget när underhållet är dyrare än normalt. Jag tror att man i fjol fick närmare 300 000 som ska täcka en del av verksamheten och reparationerna under 2009, alltså innevarande år.
Carin Runeson skriver också i sin interpellation att fler måste göras delaktiga i kanalbolagets verksamhet och framtid, och så är det förstås. Det kan aldrig bli ett ansvar enbart för staten. Men att man skulle kunna ge ett driftsbidrag är ingenting som kan rymmas här, i alla fall inte som jag tolkar lagen. Det här är ett viktigt intresse - så är det - jämte många andra viktiga intressen som staten vill värna. Ett driftsbidrag tror jag skulle vara svårt att åstadkomma.
Jag ser naturligtvis problemen, men vi kan återkomma till möjligheterna. Även kanalbolaget har i sin rapport pekat inte bara på problemen. Man arbetar också väldigt aktivt, skulle jag vilja säga, med volontärer, turistnäringen och med att berätta om sin verksamhet. Trafiken går back, står det. Jag vet inte riktigt vad det står för. Det finns säkert möjligheter att öka intäkterna - det tror jag trots allt. Vi kan återkomma till detta i min nästa replik.
Anf. 110 Carin Runeson (S)
Fru talman! Även om tiden är knapp här i talarstolen skulle jag vilja ge en liten geografi- och historiebeskrivning.
Strömsholms kanal stod klar och togs i bruk 1795. Den följer Kolbäcksåns vattensystem från min hemkommun Smedjebacken i Dalarna, ned genom Västmanland, ut i Mälaren och vidare ut i Östersjön. Kanalen är 11 mil lång, passerar 14 sjöar och har 12 kilometer byggda kanalsträckor med totalt 26 slussar. Höjdskillnaden är 100 meter. År 1990 förklarades kanalen för byggnadsminne.
Det som kostar pengar när det gäller driften är slussvakterna. 28 stycken räknar man med att man behöver under en sommarsäsong, för under ett antal veckor, ett par månader, är det ganska mycket båttrafik. Det är dels de som vill ta sin båt ut i Mälaren och ut i havet från Dalarna och Västmanland, dels båtar som kommer från Mälaren och vill gå upp i kanalen. Man behöver också några snickare, och man behöver en och annan reparatör, för det kan hända saker och ting även om man sköter det mesta underhållet på annan tid av året.
Att man byggde den här kanalen berodde på att man från bruksorterna ville ha ett för den tiden snabbt och billigt sätt att frakta sitt gods och sina produkter till Stockholm. Sedan har det hänt mycket med transportmedlen, och i mitten av 1900-talet upphörde nyttotrafiken. Sedan dess har kanalen fungerat som en turistkanal.
Vi ser att det är ganska många som använder sig av kanalen. Man åker båt. Det är populärt för kanotister. Är det fina somrar är det extremt många båtar som kommer upp även till Smedjebacken.
Och det finns väldigt mycket att se längs kanalen - fin bruksmiljö som man har tagit väl om hand. Precis som kulturministern säger har det gjorts mycket, men det var tack vare det EU-bidrag som utgick under ett antal år. De pengarna har verkligen gjort nytta.
Nu är det ingen stor budget för det här kanalbolaget, kan man tycka. Det rör sig om ungefär 4 miljoner. Därför kan man kanske tycka att de kommuner det handlar om kan lägga till mer pengar. Men det är som jag sade tidigare: En kommun har väldigt många åtaganden, och varje hundratals tusen är så att säga intecknat i primärkommunal verksamhet. Man har skjutit till ytterligare 100 000 inför nästa år, men ändå har man svårt att tro att det ska räcka därför att kostnaderna också ökar.
Man får heller inte glömma bort att om man skulle tvingas stänga kanalen finns det ett antal näringsidkare som skulle förlora kunder. Det finns campingplatser, pensionat, olika servicekiosker, affärer och så vidare som också får besök i samband med att personer, familjer och sällskap färdas på kanalen. Det här är ju ingenting som kanalbolaget i sig får några intäkter från, men det är positivt för de kommuner som det handlar om. Därför handlar det också i förlängningen om arbetstillfällen.
De 28 slussvakterna, som nästan uteslutande är skolungdomar, har också en bra möjlighet till försörjning under sitt sommarlov. Det är ett både intressant, spännande och väldigt ansvarsfullt jobb som de får utföra och trivs med.
Anf. 111 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag har haft flera debatter i kammaren med interpellanter från den rödgröna sidan där vi kan enas om att vi tycker lika. Vi tycker båda två att det här är viktigt. Sedan är det bara fråga om vems ansvar och vems uppgift det är.
Carin Runeson säger att primärkommunerna har många uppgifter. Då kan jag kontra med att säga att staten också har det. Då är frågan vad som kan rymmas inom den här förordningen och den lag som omfattar kulturmiljövården. Driftsbidrag fungerar inte, utan det handlar om underhåll, av byggnader i det här fallet, av slussportar och av annat som hör kanalen till. Det är också ett bidrag som staten ger därför att man tycker att det här är viktigt.
Sedan säger Carin Runeson att det är många som är beroende av att kanalen fungerar, och det är alldeles säkert så, oavsett om det handlar om campingplatser, restauranger, kiosker eller annat som Carin Runeson räknade upp. Men det kan aldrig bli ett ansvar för kulturmiljölagen eller kulturmiljöanslaget. Det är en debatt som ändå, trots allt, måste föras med de fyra kommuner som är delägare och som ändå har så att säga ett lika stort intresse i kanalen som vi har från Kulturdepartementets och Riksantikvarieämbetets sida.
Bland de bilder som jag har fått och bläddrat igenom - de har gjort mig riktigt lockad av att själv paddla mig igenom denna kanal, och jag hoppas att jag får möjlighet till detta i sommar - finns det förslag från kanalbolagets sida på vad man skulle kunna göra, allt från att kommunerna ska ta över skötseln av marken till, tyvärr, det tråkiga att man skjuter en del underhåll på framtiden. Det kan kanske gå ett tag, men det går naturligtvis inte i längden. Man talar om kommuner och landsting som ska höja bidragen. Man talar naturligtvis också om statlig medfinansiering, men statlig medfinansiering finns via det här bidraget, som också betalas ut via länsstyrelserna. Man talar också om att kommunerna bör utnyttja kanalens möjligheter bättre. Det kan gälla såväl Västerås som andra kommuner som inte ligger så långt ifrån.
För att återvända till det som ändå var en av slutsatserna i Carin Runesons interpellation, att fler måste bli delaktiga, kan jag bara instämma. Men jag kan också konstatera att staten redan är en intressent.
Anf. 112 Carin Runeson (S)
Fru talman! De pengar som Kanalbolaget ansökt och fått från länsstyrelsen, som en del av de många miljoner som kulturministern pratade om, är naturligtvis bra att ha fått. För att få bidragen krävs emellertid en ekonomisk motprestation från de kommuner som ingår i Kanalbolaget. Man fick exempelvis 127 000 för två år sedan, vilket kan betraktas som full kostnadstäckning för en byggnad där man förvarar redskap och annat.
Närmast i tur står en slussvaktarbostad som är byggd 1780 och väl värd att bevara. Man räknar med att det kommer att kosta ca 362 000 att få den i bra skick. Då får alltså Kanalbolaget 127 000. Varje gång man vill göra någonting åt en byggnad och får ett bidrag, som naturligtvis är välkommet, ökar man på underskottet eftersom det krävs ännu mer pengar som motprestation.
Viljan finns att göra mer från de fyra kommunernas sida - Smedjebacken, Fagersta, Surahammar och Hallstahammar - och jag ska inte heller glömma att nämna landstingen i Västmanland och Dalarna, som också bidrar med vissa medel.
Även om det är omöjligt att få driftsbidrag tycker jag att det är viktigt att kulturministern tänker på Strömsholms kanal och ser det oerhörda värde som kanalen har som byggnadsminne. Det handlar om en industri- och kulturhistoria värd att bevara.
Anf. 113 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag kan stå länge och understryka mitt mycket starka engagemang i dessa kulturmiljöer. Nu har vi gått så långt som vi över huvud taget kan gå; Strömsholms kanal har ett alldeles speciellt skydd och kommer att så ha även framöver. Det finns också, som Carin Runeson sade, ett starkt engagemang från kommunernas, landstingens och länsstyrelsens sida, och även via Riksantikvarieämbetet. I den delen uppfyller alltså staten, skulle jag vilja säga, de förväntningar som finns.
Sedan får jag upprepa att vi har omkring 2 000 byggnadsminnen, och det ska vi vara glada för, för det är naturligtvis en stor styrka och en skatt för det svenska kulturarvet. Som kulturminister kan jag se att det finns starka påtryckningar från flera håll i landet för att byggnadsminnesmärka ytterligare miljöer. Någonstans tvingas man till prioriteringar; det gäller oss alla. Eftersom jag inte besökt Strömsholms kanal - ännu - vet jag inte om de gjort rätt prioriteringar. Det är inte heller säkert att jag skulle kunna bedöma det.
Jag kan bara konstatera att staten ser värdet och också ställer upp med stöd. Om man kan göra mer kan jag inte avgöra. Det är en bedömning som får göras av länsstyrelsen som är den som har bäst kunskap. Det sker även en dialog med kommunerna. Jag, liksom Carin Runeson, tycker att det är viktigt; det kan vi enas om. Tyvärr tvingas jag dock säga att pengarna aldrig någonsin kommer att räcka - inte ens om vi tog in 100 procent i skatt - till allt det som vi kanske skulle vilja göra och för de behov som möjligen finns.
Jag tackar för att jag fått en möjlighet att fördjupa mig i ärendet. Jag har lärt mig mycket på detta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.