strategi för att minska djurförsök

Interpellation 2002/03:245 av Sjöstrand, Sven-Erik (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-03-19
Inlämnad: 2003-03-19
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-03-25
Sista svarsdatum: 2003-04-02
Besvarad: 2003-04-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 mars
Interpellation 2002/03:245
av Sven-Erik Sjöstrand (v) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om strategi för att minska djurförsök

Varje dag utsätts levande varelser medvetet för sjukdom och lidande i experiment. Råttor, möss, fiskar och fåglar är vanligast förekommande men även hundar, apor, grisar, marsvin och kaniner används. Bara i Sverige påbörjas varje år försök på nästan 400 000 djur. Så gott som alltid innebär djurförsök någon form av lidande för djuret som utsätts. Antingen på grund av själva experimentet eller i form av stimulanslösa burar som de sitter i när de väntar på försöken.

Djurförsök innebär svåra etiska överväganden och värdet av den kunskap vi får ut av forskning som innebär djurförsök vägs mot den plåga, stress eller oro som djuret som drabbas utsätts för.

Ett exempel på detta ser vi vid användning av primater för djurförsök. Primater liknar oss människor i mycket. Därför krävs särskilt stor eftertanke innan försöken utförs. I Sverige, vid Statens smittskyddsinstitut, SMI, utförs försök på apor. Försöken rör bland annat BSE, hiv, poliovaccin och xenotransplantation. Försöken utförs i syfte att skaffa mer kunskap om allvarliga sjukdomar som kan drabba både människor och djur och som det i dag inte finns tillräcklig kunskap om för att hantera eller förhindra. Men för djuren innebär dessa försök ofta stort och i vissa fall långvarigt lidande då de smittas med de sjukdomar som forskningen syftar till att få mer kunskap kring.

Kunskapen om livshotande sjukdomar är oerhört viktig. Och självklart menar vi att om valet står mellan att rädda livet på en människa eller på ett djur så väger människans liv tyngre. Men någonstans når vi gränsen för vad som är acceptabelt. För hur mycket lidande kan vi utsätta djur för, för att gynna våra egna intressen?

När det gäller djur som förser oss med livsmedel sprids mycket information om dessa djurs levnadsförhållanden. Detta har lett till en utveckling där större hänsyn tas till djurs välbefinnande. Det har bevisats att det går att producera kött, mjölk eller ägg utan att djur nödvändigtvis måste uppleva smärta, stress och rädsla.

Vid framtagning av kosmetika eller hygienprodukter eller forskning inom det medicinska området är konsumenternas inblick inte lika stor. Och kunskapen om alternativa metoder inte lika omfattande.

Vänsterpartiet anser att utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök måste utvecklas och stimuleras. Vi har i budget under de senaste åren sett till att medel avsatts till detta ändamål.

Vi har även i diskussionerna kring skapandet av Djurskyddsmyndigheten sett det som ytterst angeläget att genom organisatoriska förändringar även förbättra förfarandet vid godkännande av djurförsök ur ett djurskyddsperspektiv. Detta är några steg på vägen men det är inte tillräckligt. Vänsterpartiet anser att arbetet med att minska djurförsöken kräver krafttag. Vi efterlyser därför en strategi för hur avvecklingen ska ske.

Det finns en mängd frågor som måste hanteras och en rad åtgärder som kan vidtas. Med en väl genomtänkt strategi för hur dessa svåra frågor ska hanteras kan vi få ett helhetsgrepp.

Människans välbefinnande vägs mot djurs lidande. Ibland måste det kanske vara så. Men inte alltid. Det finns en mängd djurförsök som är rent onödiga. Där djur fått lida helt i onödan. Ett exempel hade vi för ett par år sedan när försvaret utförde djurförsök för att mäta ljudnivå vid avfyring av olika vapen. Får och grisar sövdes ned och spändes sedan fast på och i närheten av avfyrningsrör vid eldrör på kanoner. Sedan utfördes undersökningar på de drabbade djurens trumhinnor för att skador skulle registeras och kartläggas. Djuret avlivades därefter.

Andra försök handlar om kosmetika där regeringen redan 1995 lovade att kosmetikatest på djur skulle förbjudas. Frågan har hänvisats till vad som sker inom EU. Men trots att frågan varit uppe vid ett flertal tillfällen och trots ett kraftigt tryck från allmänheten så händer lite och beslut i frågan skjuts på framtiden.

När det gäller försöksdjursnämnderna som fattar beslut om ett djurförsök ska godkännas eller inte så har kritik framförts för att beslut fattas på oklara eller bristande underlag. Bara 2 % av ansökningarna får avslag. Det finns tyvärr inte någon återkoppling mellan besluten i de djurförsöksetiska nämnderna och vad de leder till.

En återkoppling i form av utvärdering skulle ge svar på frågorna ifall försöken gav svar på de frågeställningar som man speglat inför nämnden. Om man verkligen behövde så många djur som man fick godkänt för i ansökan. Eller om lidandet blev större eller mindre än vad som angavs i ansökan.

Enligt paragraf 19 i djurskyddslagen får djur användas för vetenskaplig forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller kemiska produkter eller för andra jämförliga ändamål endast under förutsättning

att det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon annan tillfredsställande metod utan användning av djur,
att verksamheten utformas så att djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt och
att det vid verksamheten inte används andra djur än sådana som fötts upp för ändamålet.

Det är svårt att avgöra hur stort lidande som kan vara rimligt i förhållande till nyttan som uppnås. Särskilt med tanke på att någon återkoppling inte finns mellan nämnder som fattar beslut och de som utför djurförsöken.

Det är heller inte enkelt att avgöra om syftet med verksamheten skulle kunna nås med annan tillfredsställande metod eftersom resurser som går till att ta fram alternativa metoder är så begränsade.

Mina frågor till jordbruksministern är:

1. Avser ministern att ta ett helhetsgrepp i frågan och utarbeta en strategi för hur djurförsöken kan minska?

2. Kommer ministern att ta något initiativ till hur djurs lidande kan minimeras?

3. Har ministern agerat eller avser ministern att agera för att betydligt fler alternativa metoder ska utvecklas eller föras fram?

4. Avser ministern att ta något initiativ till att onödiga djurförsök ska kunna förbjudas?

5. Avser ministern att agera för att djurskydds- och djurättsorganisationer ska få rätt att föra talan i de djurförsöksetiska nämnderna?

6. Avser ministern att agera för att kosmetikatest på djur bör förbjudas?

7. Avser ministern att vidta någon åtgärd för att kunskapen om alternativa metoder ska finnas med i de djurförsöksetiska nämnderna där ansökningar om djurförsök hanteras och där endast 2 % får avslag?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:245

Webb-tv: strategi för att minska djurförsök

Protokoll från debatten

Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 62 Ann-Christin Nykvist (S)

Fru talman! Sven-Erik Sjöstrand har ställt en rad frågor till mig om användning av försöksdjur. Frå- gorna rör begränsning av antalet använda försöksdjur, försöksdjurens lidande, alternativ till djurförsök, onödiga djurförsök, talerätt för djurskyddsorganisa- tioner, kosmetikatester och den djurförsöksetiska prövningen. Användning av försöksdjur är en verksamhet som är omgärdad av detaljerade bestämmelser i den svenska lagstiftningen. Skälet är att verksamheten är komplicerad och att den kan innebära svåra etiska avvägningar. Djurskyddslagstiftningen innebär i sig en avvägning mellan å ena sidan behovet av att kunna använda djur och å andra sidan vårt ansvar mot dju- ren och deras välbefinnande. I regeringens skrivelse Användning av försöksdjur, finns en bred belysning om vad användningen innebär och en redogörelse för vad som pågår för att begränsa försöksdjursanvänd- ningen. Vidare redogörs bland annat för bestämmel- serna på området, den djurförsöksetiska prövningen och försöksdjursanvändningens ändamål och de re- sultat som kan uppnås. Regeringen har tillsammans med Statens jord- bruksverk och Centrala försöksdjursnämnden (CFN) sedan slutet av 1990-talet tagit en rad initiativ i syfte att begränsa användningen av försöksdjur och stärka skyddet för de försöksdjur som används. Regeringen har sedan 1997 tillsatt flera utred- ningar inom försöksdjursområdet. Det senaste delbe- tänkandet Etisk prövning av djurförsök överlämnades till mig i december förra året och remissbehandlas nu under våren. Utredaren föreslår en rad åtgärder för att stärka prövningen, bland annat att nämnderna utökas med en ledamot som ska vara veterinär, att riktlinjer för den etiska prövningen antas och att rutiner för överblick och kontroll av djurförsöken utvecklas. De djurförsöksetiska nämnderna har en viktig uppgift i att granska ansökningar om att få använda försöksdjur. En nämnd ska vid prövningen bland annat ta hänsyn till å ena sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuret. Nämnden ska avslå en ansökan om den inte kan anses vara angelä- gen från allmän synpunkt eller om det är möjligt att få likvärdig kunskap genom andra metoder. Den sökan- de ska särskilt ange om andra metoder än den valda kan användas för att uppnå syftet med försöket. CFN har, i samband med förordnanden av ledamöter, beto- nat vikten av att universiteten och läkemedelsindu- strin föreslår ledamöter med särskild kunskap om alternativa metoder. Prövningen ska säkerställa att några "onödiga djurförsök" inte genomförs. Inom till exempel den biomedicinska forskningen är det ibland nödvändigt att använda försöksdjur för att söka ny kunskap. Syf- tet kan till exempel vara att hitta metoder för att be- handla eller bota vissa sjukdomar hos människor eller djur. Vilken kunskap som i det långa loppet visar sig vara av avgörande betydelse kan, av naturliga skäl, inte avgöras på förhand. Alla aktörer som beviljar forskningsmedel bedömer projektens vetenskapliga kvalitet. Forskningen ska vara av intresse, relevans och nytta för samhället. I betänkandet Djurförsök som presenterades 1998 framförde utredaren bland annat att arbetet med att begränsa försöksdjursanvändningen ska utgå från djurens situation och att det är speciellt viktigt att få bort de mest plågsamma försöken. Regeringen gav med anledning av detta CFN i uppdrag att utreda förutsättningarna för att göra en kvantifierad bedöm- ning av smärta och andra obehag i samband med djurförsök. Därefter har CFN infört krav på klassifi- cering av försöken i svårighetsgraderna ringa, måttlig respektive avsevärd. Jordbruksverket och CFN har i en åtgärdsplan för att stärka djurskyddet inom försöksdjursområdet bland annat aviserat nya föreskrifter om djurförsök. Sådana föreskrifter beslutades nyligen och träder i kraft den sista juni i år. Föreskrifterna innehåller bland annat bestämmelser om vissa typer av djurför- sök, såsom produktion av antikroppar. I föreskrifterna finns även bestämmelser om djurförsök i undervis- ningen och förbud mot användning av vissa arter av primater. I Sverige utförs inga kosmetikatester. Inom EU har frågan om användning av försöksdjur för att testa kosmetika varit aktuell under många år. Nyligen har beslut fattats om att förbjuda testning av färdiga kosmetiska produkter. Förbudet träder i kraft nästa år. Marknadsföringsförbud mot djurtestad kosmetika och förbud att testa ingredienser träder i kraft så snart alternativa metoder är tillgängliga och senast sex år efter direktivets ikraftträdande. Anslagen för att utveckla alternativa metoder till djurförsök har kraftigt förstärkts. CFN har på reger- ingens uppdrag utarbetat en strategi för hur de utöka- de anslagen kan användas. CFN har därefter inrättat en särskild forskningskommitté för att granska pro- jekten och ett vetenskapligt råd med svensk och in- ternationell expertis för att göra den slutliga bedöm- ningen. Jag har här redovisat en rad åtgärder som var och en bidragit till att stärka skyddet för försöksdjur och begränsa försöksdjursanvändningen. Säkerligen kommer det framöver att finnas behov av ytterligare åtgärder. Närmast kommer jag, då remissbehandling- en är genomförd, att ta ställning till förslagen i betän- kandet Etisk prövning av djurförsök. I december ser jag fram emot att få ta del av förslagen i ett betänkan- de som kommer att fokusera på användningen av genetiskt modifierade djur.

Sven-Erik Sjöstrand (V)

Anf. 63 Sven-Erik Sjöstrand (V)

Fru talman! Först vill jag tacka jordbruksminis- tern för svaret. Men samtidigt måste jag säga att en del av mina frågor blivit obesvarade. Jag hoppas därför att ministern under denna debatt försöker att besvara frågorna. Djur är levande varelser med känslor som vi. De kan lika lite som människor behandlas som materiella ting som köps, säljs och transporteras som andra varor. Men aldrig tidigare i historien har människans kontroll över djuren och deras livsmiljö varit så ge- nomgripande som den är i dag. Jag tycker att det är självklart att djur kan känna smärta och lida, inte bara i fysisk bemärkelse utan även i psykisk bemärkelse. Med denna syn på djur som jag har är användan- det av djur i djurförsök ett etiskt problem. Djurförsök innebär en konflikt mellan olika individers intressen, mellan dem som på lång eller kort sikt kan ha nytta av djurförsöken och dem som utsätts för dem. I det mycket intressanta och välskrivna delbetän- kandet Etisk prövning av djurförsök sägs det att för den som anser att djur inte kan lida måste djurförsök åtminstone sägas vara ett motsägelsefullt fenomen. Det som är motsägelsefullt består i att å ena sidan utgå från att människor och djur har tillräckligt stora biologiska likheter för att resultaten från djurförsök ska ge relevant kunskap om människor. Men å andra sidan hävdas det samtidigt att djur är så olika männi- skor att det ur moralisk synvinkel inte spelar någon roll vad man gör med dem. Enligt djurskyddslagen ska djur skyddas mot onö- digt lidande och sjukdom. Men om en djurförsöks- etisk nämnd har godkänt användningen av försöks- djur ska man inte anse att de är utsatta för onödigt lidande eller sjukdom när de används. År 2001 användes enligt EU-definitionen ca 270 000 försöksdjur i Sverige. Men med den svenska definitionen, som jag tycker att vi ska använda oss av, tillkommer ytterligare 170 000 djur. Och man brukar säga att närmare en halv miljon djur används till olika försök i Sverige, och så har det varit i ganska många år. Användningen av försöksdjur är en komplicerad fråga som engagerar många människor. Fler och fler börjar ifrågasätta djurförsök. I denna grupp finns även forskare. Djurförsöks värde är ganska ofta begränsade på grund av att det finns olikheter mellan människor och djur. Och såvitt jag vet har det aldrig gjorts någon vetenskaplig utvärdering av djurförsöks verkliga värde. I dag finns det i ganska många fall alternativ till djurförsök, och jag kommer in på det lite senare. Men tyvärr utförs fortfarande djurförsök utan att de alternativa metoder som finns har prövats eller ens övervägts. Man brukar säga att det i de sju djurförsöksetiska nämnderna prövas ca 1 600 försök. Det är mycket få som avslås. Det kan man se historiskt. Statistiken säger att det har varit 30-40 avslag under de senaste åren, och ett tiotal av dessa avslag har grundats på att djuren skulle kunna utsättas för stor smärta eller li- dande. I dag sker ingen återkoppling mellan besluten i de försöksdjursetiska nämnderna och vad de besluten leder till. Det skulle vara väldigt intressant att få en sådan återkoppling och utvärdering, för därmed skulle svar kunna ges på de frågor som speglats inför nämnden. Det finns alltså många frågor som vi kan diskutera i den här debatten. Jag hoppas att jag får fler svar på mina frågor.

Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 64 Ann-Christin Nykvist (S)

Fru talman! Jag håller med Sven-Erik Sjöstrand om att vi har ett etiskt dilemma när det gäller djurför- söken. Det är därför som vi under så lång tid har ägnat så mycket kraft åt att försöka hitta en etisk hållning i de här frågorna. Jag tror att försöksdjursfrågorna kommer att vara aktuella framöver. Vi får ju nya frågeställningar och nya problem att hantera. Därför känns det väldigt angeläget att jobba vidare med dessa frågor och att se till att vi har en god strategi för vårt arbete men också att ta fram statistik som beskriver hur vi använder djurförsöken. Under en lång tid har vi satsat på alternativ till djurförsöken, och vi har också gjort prioriteringar. En sådan tydlig prioritering för oss i Sverige är att vi inte testar kosmetika. Detta är en tydlig markering. Men i andra frågor som gäller människors och djurs hälsa har vi behov av grundforskning. Där har vi ett dilemma. Det går ju inte att säga att det vid varje tillfälle finns en alternativ metod. Jag tror också att vi får en ny diskussion när vi ska ta ställning till genmodifieringar. Där kommer nya frågeställningar att finnas med på dagordningen. Jag menar att den väg vi kan gå är att verkligen lyfta fram de etiska problemen och se till att vi satsar på de alternativa metoderna. Där har vi satsat avse- värda resurser under senare år, och just nu gäller det särskilda pengar till Centrala försöksdjursnämnden. Under en treårsperiod har 5, 10, 15 miljoner satsats på alternativa metoder. Vidare ska vi se till att vi jobbar på ett sådant sätt att vi minskar djurens lidan- de. Där vill jag understryka att man i dag klassar prövningen i tre olika grupper: ringa, måttligt och avsevärt lidande för djuren. Detta påverkar också de etiska nämndernas ställningstaganden. Det ska finnas en proportionalitet mellan forskningen och djurens lidande. Jag delar alltså uppfattningen att vi har ett etiskt dilemma som vi ska ta mycket allvarligt på och han- tera ansvarsfullt. Men min slutsats är att vi också i fortsättningen kommer att ha den här diskussionen aktuell, för vi kan inte helt avstå från djurförsök.

Sven-Erik Sjöstrand (V)

Anf. 65 Sven-Erik Sjöstrand (V)

Fru talman! Naturligtvis hade jag hoppats på att jordbruksministern skulle ha kunnat säga: Nu tar vi ett helhetsgrepp om frågan och försöker utarbeta en strategi för hur djurförsöken ska minska. Jag hade också hoppats att ministern skulle säga att det verkligen är önskvärt att djurrättsorganisatio- ner - till exempel Djurens rätt, en organisation med 40 000-45 000 medlemmar - hade haft rätt att över- klaga besluten i de försöksdjursetiska nämnderna, för det känns orättvist som det nu är. I de försöksdjursetiska nämnderna - i dag finns det sju sådana i Sverige - är hälften forskare och hälften lekmän. Såvitt jag vet har många, dock inte alla, av dem med forskarbakgrund i många fall gjort djurförsök. Det är viktigt att vi för in i diskussionen varför det i de försöksdjursetiska nämnderna inte finns fler forskare som har forskat kring de alternativa metoderna. Såvitt jag vet finns det inga sådana men jag kan ha fel - och jag hoppas att jag har fel. Det borde vara mycket viktigt för regeringen att trycka på och också att utbilda folk och öka informationen i sammanhanget. Till exempel kan miljöorganisationer enligt miljö- balken ha rätt att överklaga vissa miljöbeslut, och det finns en önskan från djurrättsorganisationerna om att de också ska ha möjlighet att överklaga till domstol. I dag är det egentligen så att det är de försöksdjursetis- ka nämnderna som beslutar. Sedan har djurrättsorga- nisationerna inte särskilt mycket att göra. I onsdags hade Riksdagens djurskyddsforum - ett mycket fint nätverk här i huset - ett mycket intressant seminarium om alternativ till djurförsök. Bland annat berättade professor Roland Grafström, som är cancer- forskare här i Sverige, hur han bedriver sin cancer- forskning - utan djurförsök. Han är en av de forskare som har utvecklat alternativa metoder. På flera håll har kritiska forskare slutit sig sam- man i organisationer som arbetar mot användning av djur i försök. En tysk sådan organisation är Läkare mot djurförsök. Organisationen har funnits sedan 1979 och samlar 300 läkare och naturvetare, som arbetar väldigt intensivt på området. De säger att användningen av djurmodeller inte är en lämplig metod för att utforska de skilda orsakerna bakom mänskliga sjukdomar eftersom det finns så många och är så komplicerat. Genetiska, psykologiska, när- ingsmässiga eller miljömässiga orsaker är några. Att se detta och att omsätta det hela på djur är väldigt svårt, säger många forskare. Det finns en mängd möjligheter, till exempel in vitro-system, som mer är provrörssystem. En del forskare säger att där finns mycket stora möjligheter. Man kan använda dessa system för att studera farma- kologiska mekanismer, för att utvärdera giftighets- graden och så vidare. Naturligtvis handlar det också om cellodling och cell- och vävnadsextrakt. En massa saker kan göras. Det är bra att Sverige under tre års tid har satsat 10-15 miljoner men det behövs mycket mer. Det behövs ju också information och utbildning, och det behövs att man ute på universiteten får lära sig myck- et mer om de alternativa metoderna. Vi behöver den här etiska diskussionen i samhället. Inte heller jag tror att vi helt kan få stopp på djur- försöken. Dock måste vi göra allt vi kan för att mini- mera dem och visa ett respektfullt handlande gent- emot djuren.

Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 66 Ann-Christin Nykvist (S)

Fru talman! Jag delar Sven-Erik Sjöstrands syn. Vi måste satsa på de alternativa metoderna. Det är också det som jag har gett uttryck för här i dag. Vi är tydligen också överens om att vi inte helt klarar oss utan djurförsöken, även om vi skulle välkomna att vi klarade oss utan dessa. Vi behöver de här metoderna parallellt så att säga. I dag är det en mindre del av forskningen som lutar sig mot djurförsök. Enligt de siffror som jag har är det 10 % av den biomedicinska forskningen som har behov av djurförsök. Detta med att satsa på alternativa metoder är vi alltså överens om, och när vi ska använda oss av djurförsök gäller det att ha en organisation som har en sträng prövning. Det är något som vi har byggt upp under senare tid. När det gäller granskningen av de försöks- djursetiska nämnderna har vi ordningen att den som ansöker om tillstånd att få göra försök ska i sin ansö- kan också utveckla möjligheter till alternativa meto- der. Som jag nämnde i mitt svar har Centrala försöks- djursnämnden i samband med förordnandet av leda- möter i de försöksdjursetiska nämnderna betonat vikten av att universiteten och läkemedelsindustrin föreslår ledamöter med särskild kunskap om de alter- nativa metoderna. När det gäller detta med möjligheter att föra talan mot de försöksdjursetiska nämndernas beslut kan jag nämna att vi gjorde om organisationen år 1998, något som innebar att de försöksdjursetiska nämndernas beslut ändrades. I stället för att vara rådgivande blev de bindande. I det sammanhanget fick vi också parts- sammansatta djurförsöksetiska nämnder. I nämnderna ingår bland de övriga ledamöterna forskare, försöks- djurstekniker och försöksdjurspersonal. Hälften be- står av lekmän, vilka kommer från djurskyddsorgani- sationer. Djurskyddsorganisationerna är representera- de i nämnderna och deltar i de beslut som nämnderna fattar. Det ger oss inte möjligheter att införa en tale- rätt, för det skulle bli ett kolliderande system. Men vi har alltså gett djurskyddsorganisationerna den här möjligheten att genom representation i nämnderna ha ett inflytande på de ställningstaganden som görs i de djurförsöksetiska nämnderna.

Sven-Erik Sjöstrand (V)

Anf. 67 Sven-Erik Sjöstrand (V)

Fru talman! Det är givetvis rätt som ministern sä- ger, att djurskyddsorganisationerna är representerade. Det man kan göra är att reservera sig mot besluten, och det gör man, men det leder inte till att besluten ändras, utan man markerar bara en ståndpunkt. Jag tror att det skulle vara väldigt bra om vi fick in i de djurförsöksetiska nämnderna betydligt fler forskare som har kompetens om de alternativa metoderna. Men de signalerna har inte riktigt gått ut. Det vore väldigt bra om vi mycket klart skulle säga det på högskolor och universitet. Om det fanns fler alterna- tivforskare i nämnderna skulle kontaktytan ut mot den värld där man arbetar med alternativmetoder öka väldigt markant, och det är det som är viktigt. Då hade vi kanske fått ned de traditionella djurförsöken och minskat djurens lidande. Påtryckningar från den aktiva allmänheten och aktiva djurrättsorganisationer har tvingat fram alter- nativ till djurförsök. Fler och fler vetenskapsmän inser i dag att dessa metoder är billigare, snabbare och mer pålitliga och därmed egentligen mer veten- skapliga än djurförsök. Men det finns tyvärr de - och de är rätt starka - som med näbbar och klor gör allt för att motarbeta djurrättsidéer. Då tänker jag på vissa djurförsök och läkemedelsföretag. Det viktigaste skälet till att vetenskapsmän försvarar experiment på djur är att de själva tjänar på verksamheten. Läkeme- delsföretag har ett ekonomiskt intresse av att använda djur för att skydda sig mot skadeståndsanspråk. Till exempel vid medicinska skador på människor kan företaget inte dras inför rätta om alla de djurtest för krävs har gjorts. Men vi är nu överens om att vi måste försöka ut- veckla de alternativa metoderna. Vi måste satsa mer där. Jag välkomnar det arbete som jordbruksministern avser att göra och hoppas att vi tillsammans kan ar- beta vidare.

Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 68 Ann-Christin Nykvist (S)

Fru talman! Givetvis utgår vi från en försiktig- hetsprincip. Vi har byggt upp vårt system så att vi kan ställa mycket höga krav på dokumentation. Det ska inte vara möjligt att bedriva onödiga djurförsök. Jag nämnde att jag har fått ett betänkande före jul med namnet Etisk prövning av djurförsök. Det finns en rad förslag i det betänkandet som har bäring på det som vi nu diskuterar, bland annat att ställa högre krav på sökanden att komma in med uppgifter som nämn- der behöver. Vi har också synpunkter från utredaren att vi bör använda oss av möjligheten att skicka ut ansökan på remiss till andra intressenter. Det finns en idé om att vi ska föra etiska diskussioner och också att vi ska få förtydligande beslut som underlättar tillsynsmyndigheternas arbete. Det finns en rad förslag från utredaren som vi nu remissbehandlar, och jag hoppas kunna lägga fram förslag där vi tar nya steg för att få goda riktlinjer och kunna jobba vidare för att minimera användningen av djurförsök.

Intressenter

Frågeställare

Sven-Erik SjöstrandVänsterpartiet

Besvarad av

Ann-Christin NykvistSocialdemokraterna