Strandskydd

Interpellation 2014/15:175 av Fredrik Christensson (C)

till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Den 1 juli 2009 fick vi en ny strandskyddslagstiftning. Den nya lagen benämndes Ett differentierat strandskydd, vilket skulle avspegla den bärande idén i hela lagändringen, nämligen att man äntligen skulle kunna göra regionalt och lokalt anpassade bedömningar avseende byggande i strandnära områden. I områden som tidigare utsatts för ett hårt exploateringstryck skulle strandskyddet skärpas medan det i de delar av Sverige där det finns gott om stränder och där bebyggelsetrycket är litet skulle bli lättare att bo och bygga strandnära.

Länsstyrelsen har nu beslutat om de nya strandskyddslinjerna. Det finns flera exempel där besluten går emot intentionerna i lagstiftningen. Den lokala hänsynen som skulle tas har på många håll uteblivit.

Strandskyddet är för enskilda fastighetsägare en stor inskränkning i äganderätten. Många företagare och lantbrukare får kraftigt begränsade möjligheter till utveckling och får nya administrativa bördor om de vill utveckla sina verksamheter.

Även många kommuner känner sig i dag åsidosatta med det utökade strandskyddet. Det begränsar deras möjlighet att planera attraktiva boenden. Det drabbar framför allt landsbygdskommuner som redan i dag har en negativ befolkningsutveckling.

Med anledning av det ovan beskrivna är mina frågor till klimat- och miljöministern:

Vad avser klimat- och miljöministern att göra för att tillämpningen av strandskyddsreglerna ska uppfylla intentionerna i lagstiftningen?

Har klimat- och miljöministern för avsikt att se över lagstiftningen så att dess syfte och andemening faktiskt får genomslag?