stödet till demokratirörelsen på Kuba

Interpellation 2003/04:116 av Höij, Helena (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-11-17
Inlämnad: 2003-11-17
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-11-25
Sista svarsdatum: 2003-12-01
Besvarad: 2003-12-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 november
Interpellation 2003/04:116
av tredje vice talman Helena Höij (kd) till utrikesminister Laila Freivalds om stödet till demokratirörelsen på Kuba

Tyvärr råder i Sverige, och på många andra håll, fortfarande en stor okunskap om förhållandena på Kuba, en näst intill naiv syn på den kommunistiska diktaturen. Det visar inte minst den förre vice statsministerns uttalande i Dagens Nyheter för någon vecka sedan. Det finns en myt om att man på Kuba lyckats skapa ett socialt jämlikt samhälle. Reseföretag som erbjuder semesterresor till Kuba beskriver det som ett karibiskt paradis. Visst är det lätt att förföras av denna ö, men sanningen är den att fattigdomen är utbredd, ojämlikheterna många och förtrycket fruktansvärt och värre än på många år.

I våras genomfördes en arresteringsvåg av oppositionella politiker och oberoende journalister, som efter summariska rättegångar dömts till fängelsestraff på upp till 25 år. I dag finns över 350 politiska fångar på Kuba som lever under fruktansvärda förhållanden. Inga människorättsorganisationer tillåts komma till Kuba.

Detta har uppmärksammats tidigare i kammaren under ett par interpellationsdebatter (den 8 april och den 26 maj 2003). Sverige och EU har fördömt arresteringarna och förre utrikesministern Anna Lindh gav i kammaren uttryck för ett tydligt stöd för demokratirörelsen på Kuba. Anna Lindh lovade att regeringen skulle undersöka hur biståndet till demokratirörelsen skulle kunna öka. Hon var också positiv till ett högnivåbesök på Kuba.

Nu nås vi av information om att till exempel det kristdemokratiska partiet, Movimiento Cristiano Liberacion, MCL, har en stor tillströmning av medlemmar. Men regimen visar inga tecken på att mjukna @ tvärtom! De personer som väljer att stödja de demokratiska krafterna och deras familjer trakasseras systematiskt. Säkerhetspolisen hotar med att de kommer att mista arbetet, de sprider falska rykten, genomför oanmälda husrannsakningar och utsätter sina offer för täta visiteringar. Den som trots detta inte kroknar får räkna med att bli arbetslös och utstött från samhället.

I denna situation är det mycket viktigt att vårt stöd till demokratirörelsen, och dem som är utsatta för förtryck, är tydligt och synligt!

Det stöd som ges till demokratirörelsen på Kuba genom direkta kontakter mellan Kristdemokraternas råd för demokrati och utveckling och MCL och av andra, till exempel av den liberala biståndsorganisationen SILC till den fria biblioteksrörelsen, är konkret och effektivt och borde förstärkas.

Även ett högnivåbesök skulle stödja de oppositionella demokratiska krafterna på Kuba, och samtidigt vara ett sätt att bilda opinion och tydliggöra Sveriges inställning till den kubanska diktaturen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesministern:

Avser ministern att öka biståndet till demokratirörelsen på Kuba och i så fall hur?

Avser ministern att medverka till att ett högnivåbesök kommer till stånd hos de oppositionella organisationerna på Kuba?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2003/04:116

Webb-tv: stödet till demokratirörelsen på Kuba

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2003/04:43 Fredagen den 5 decemberProtokoll 2003/04:43 2 § Svar på interpellation 2003/04:116 om stödet till demokratirörelsen på Kuba

Protokoll från debatten

Laila Freivalds (S)

Anf. 1 Laila Freivalds (S)

Herr talman! Helena Höij frågar mig om jag avser att öka biståndet till demokratirörelsen på Kuba och i så fall hur. Hon frågar vidare om jag avser att medverka till att ett högnivåbesök kommer till stånd hos de oppositionella organisationerna på Kuba. Sveriges stöd för ett demokratiskt och pluralistiskt Kuba är starkt och allmänt känt. Låt mig också konstatera att EU:s medlemsstater sedan 1996 har en gemensam ståndpunkt om Kuba som innebär fortsatta krav på respekt för mänskliga rättigheter och friheter, samt uppmuntran till en övergång mot ett demokratiskt samhälle med syftet att förbättra levnadsvillkoren för den kubanska befolkningen. De summariska rättegångarna mot oppositionella i våras, som Helena Höij nämner, kritiserades starkt av omvärlden, inklusive Sverige. Vi fortsätter att utöva påtryckningar på den kubanska regimen för att den ska upphöra med brotten mot de mänskliga rättigheterna. Samtidigt fortsätter vi att stödja det civila samhället. Sveriges ambassad i Havanna har regelbunden kontakt med företrädare för det civila samhället och har bistått svenska organisationer som har engagerat sig i Kuba. Vi ser också ett växande engagemang hos svenska enskilda organisationer, vilket är oerhört glädjande. Flera organisationer utökar sitt engagemang på Kuba och sitt samarbete med FN, vilket ger nya möjligheter. Det torde finnas ytterligare utrymme inom biståndet för svenska enskilda organisationer att engagera sig. Samtidigt handlar systemöppnande bistånd om att balansera mellan den långsiktiga målsättningen att främja pluralism och att inte försvåra för de lokala aktörerna att verka i denna riktning. Beträffande ett svenskt besök är frågan under beredning i Regeringskansliet.

Helena Höij (Kd)

Anf. 2 Helena Höij (Kd)

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret, även om jag är både lite förvånad och besviken över hur kortfattat det är. Det finns en myt om att man på Kuba lyckats skapa ett socialt jämlikt samhälle, och visst är det lätt att förföras av denna karibiska ö. Men sanningen är den att fattigdomen är utbredd, den ökar, att ojämlikheterna är många och förtrycket fruktansvärt och värre än på många år. I dag finns det över 350 politiska fångar på Kuba som lever under vidriga förhållanden, och inga människorättsorganisationer tillåts komma till Kuba. Bara det är ju ett talande faktum. Nu nås vi av information om att till exempel det kristdemokratiska partiet som vi har samarbete med, Movimiento Cristiano Liberación, förkortat MCL, har en stor tillströmning av medlemmar. Men regimen visar inga tecken på att mjukna, tvärtom. De personer som väljer att stödja de demokratiska krafterna och deras familjer trakasseras systematiskt. I den här situationen, herr talman, tycker jag att det är väldigt viktigt att vårt stöd till demokratirörelsen och dem som utsätts för förtryck är både tydligt och synligt. Det är mot den bakgrunden som jag har ställt min interpellation. Jag hade hoppats att utrikesministern skulle ta tillfället i akt att utveckla regeringens syn på det direkta stödet till demokratirörelsen på Kuba. Vår tidigare utrikesminister lovade i våras under ett par interpellationsdebatter att regeringen skulle undersöka hur biståndet till demokratirörelsen skulle kunna öka. Den första frågan i min interpellation rörde just detta. Och jag vill upprepa och förtydliga min fråga: Har regeringen börjat titta på hur stödet till demokratirörelsen kan öka? Om inte, undrar jag självklart varför och hur tidsplanen för ett sådant arbete ser ut. Utrikesministern säger i sitt svar att det torde finnas ytterligare utrymme inom biståndet för svenska enskilda organisationer. Min fråga är då självklart vilket ytterligare utrymme som utrikesministern avser, om det finns ytterligare resurser som kan gå direkt till bistånd till demokratirörelsen och de oppositionella på Kuba. Utrikesministern säger också att vi fortsätter att stödja det civila samhället och att detta är mycket glädjande. Utrikesministern talar om att Sveriges ambassad i Havanna har kontakt med företrädare för det civila samhället och har bistått svenska organisationer som har engagerat sig i Kuba. Jag vet detta, och vi är mycket tacksamma för det stöd som till exempel Kristdemokraterna får i sitt arbete. Jag vet att de kontakter som ambassaden har med de anhöriga till de fängslade är mycket viktiga och att alla ambassader i EU-länderna numera inbjuder de oppositionella och dem som arbetar för ökad politisk frihet på Kuba till nationaldagsfirande etcetera. Men min fråga var faktiskt hur stödet kan öka. Det här stödet fanns redan i våras. Jag vill på det här viset förtydliga mina frågor, herr talman.

Laila Freivalds (S)

Anf. 3 Laila Freivalds (S)

Herr talman! Inom UD arbetar vi kontinuerligt med att se på vilket sätt vi kan öka vårt engagemang på olika håll i världen där vi tycker att det skulle behövas. När det gäller det svenska biståndet har vi ett stort engagemang i Kuba. Det vi prioriterar där är ett arbete för att stärka de mänskliga rättigheterna. Det handlar om att institutioner som har relevans för demokratiprocessen får ett ökat stöd. Det handlar om att över huvud taget stödja det civila samhället och även om stöd till svenska enskilda organisationers närvaro i Kuba. Det handlar om att försöka decentralisera verksamheterna och stärka den lokala kapaciteten och lokala ekonomier av olika slag. Det handlar också om kulturutbudet. I den utsträckning som det finns ett ökat intresse hos organisationer och enskilda för att hitta nya vägar och öka sitt engagemang försöker vi också följa med och stödja detta så mycket som det över huvud taget är möjligt. Det kan alltså inte råda något tvivel om att det bistånd som vi ger för att stödja den demokratiska utvecklingen på Kuba är oerhört engagerat och ökar allteftersom det öppnas möjligheter för oss att påverka utvecklingen där.

Helena Höij (Kd)

Anf. 4 Helena Höij (Kd)

Herr talman! Jag får tacka utrikesministern för dessa, som jag ser det, löften om att enskilda organisationer ska kunna få ett ökat stöd för sitt arbete på Kuba. Av tidigare interpellationsdebatter som utrikesministern har haft i höst har jag förstått att den svenska Kubapolitiken, och det säger också utrikesministern i svaret till mig, överensstämmer med den Kubapolitik som överenskommits inom EU och att ingen förändring av vår Kubapolitik har skett. Jag tycker också att det är viktigt att vi i den här debatten slår fast detta. Jag tolkar det som att ingen förändring har skett i förhållande till den Kubapolitik som bland annat Anna Lindh mycket förtjänstfullt gav uttryck för i den här kammaren den 28 april och den 26 maj, i våras, och som även förre biståndsministern gav uttryck för. Vi var flera som då gladde oss åt hennes tydliga fördömande av Fidel Castro och regimen på Kuba och åt att hon gav uttryck för ett direkt stöd till demokratirörelsen och de oppositionella på Kuba. Det var ett tydliggörande som var välkommet mot bakgrund av att den socialdemokratiska regeringen inte alltid historiskt har hållit med om att Fidel Castro begår övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och att det tyvärr till och med i dag finns socialdemokratiska företrädare som uttrycker en beundran för Fidel Castro. Jag hade hoppats att vi kunde bygga vidare ytterligare på det direkta stödet till demokratirörelsen. Jag vill som sagt uttrycka min uppskattning för det löfte som jag ser att utrikesministern ger när det gäller de enskilda organisationer i Sverige som vill öka sitt bistånd. Men utrikesministern nämner också det som man brukar kalla för systemöppnande, det samarbete som sker med regimen och de lokala aktörer som så att säga finns inom regimen. Det må väl så vara, men jag tror att det är oerhört viktigt att vi erkänner och inser att det biståndet hittills inte har givit så hemskt mycket resultat. Förtrycket på Kuba har ökat, och regimen har dragit åt tumskruvarna. Vi vet att förhållandet mellan EU och Kuba är mycket ansträngt, att all kontakt sker genom brevväxling och att de diplomatiska kontakterna är minst sagt ansträngda. Jag tror att det är viktigt att vi inser att det är väldigt svårt med det systemöppnande biståndet. Det handlar i det här läget om att stärka de lokala krafter som finns hos de oppositionella. Och det är bråttom. Det är många på Kuba i dag som är oerhört rädda för att det kommer att sluta med en konflikt, en våldsam konflikt, och att tiden är knapp för en fredlig övergång från diktatur till demokrati, från planekonomi till marknadsekonomi. Jag tror att Sverige kan spela en oerhört viktig roll här. Vi är inte förknippade med den amerikanska administrationen. Det har ju låst sig helt mellan USA och Kuba. Jag tror också att vi kan spela en viktig roll i det utbyte som EU har nu när de diplomatiska relationerna är så frostiga. Då tror jag ändå att Sverige har en möjlighet att vara lite av en dörröppnare här.

Laila Freivalds (S)

Anf. 5 Laila Freivalds (S)

Herr talman! Jag delar helt Helena Höijs uppfattning att Sverige kan spela en mycket viktig roll i det här sammanhanget. Jag tror faktiskt också att vi redan spelar en viktig roll. Jag kan försäkra Helena Höij om att vi kommer att bygga vidare på det direkta stödet på demokratirörelserna. Det får det inte råda någon som helst tvekan om. Det kommer bland annat att synas i avsättningen av pengar för att öka detta stöd.

Laila Freivalds (S)

Anf. 7 Laila Freivalds (S)

Herr talman! Jag vet inte om Helena Höij är medveten om det beslut som fattades av EU i juni i år, där man säger att högnivåbesök till Kuba ska begränsas. Beslutet betyder i princip att inga besök på ministernivå bör äga rum. Vi står givetvis bakom det beslutet från EU. Inom Regeringskansliet tittar vi dock närmare på möjligheten till andra besök eller kontakter. Det skulle utifrån våra utgångspunkter vara nödvändigt att Sverige vid ett eventuell besök ges möjlighet att ha en öppen kontakt med representanter för såväl det officiella Kuba som demokratirörelsen. Jag tycker att det är en viktig utgångspunkt i vår planering och våra försök att få till stånd besök att vi får ha en öppen kontakt även med demokratirörelsen. Annars är jag rädd för att besöket kan få motsatt effekt i förhållande till den avsedda.

Intressenter

Frågeställare

Helena HöijKristdemokraterna

Besvarad av

Laila FreivaldsSocialdemokraterna