Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Stöd till trafiksäkerhetsarbetet

Interpellation 2008/09:547 av Nordén, Marie (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2009-05-14
Inlämnad
2009-05-14
Besvarad
2009-06-01
Sista svarsdatum
2009-06-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 maj

Interpellation

2008/09:547 Stöd till trafiksäkerhetsarbetet

av Marie Nordén (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Antalet dödade i trafiken minskade under 2008, vilket är glädjande. Dessvärre kan vi inte dra några stora positiva slutsatser för framtiden av detta. De som arbetar dagligen med trafiksäkerhet är överens om att resultatet mer handlar om minskat distansarbete på grund av lågkonjunkturen under det sista kvartalet av året.

Redan i år har över 30 personer dött i trafiken. Antalet personer som kör för fort, utan bälte eller alkoholpåverkade sjunker inte. Tyvärr ser vi inte att attityderna bland unga människor går åt rätt håll. Här behövs alla goda krafter om vi ska nå målet om nollvisionen i trafiken. Frivilligorganisationerna har en viktig roll i attitydförändringsarbetet och där har NTF en särskilt viktig roll som samlande kraft och med en stor kompetens inom trafiksäkerhetsområdet.

Då regeringen beslutade att dra in det ekonomiska stödet till NTF gavs beskedet att stödet till trafiksäkerhetsarbetet inte skulle försämras. Nu kan vi konstatera att det ekonomiska stödet under 2008 har minskat totalt, vilket är oroväckande.

Därför vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att inte det totala stödet till trafiksäkerhetsarbetet ska minska?

Vilka åtgärder ser statsrådet som nödvändiga i det framtida trafiksäkerhetsarbetet, och avser ministern att ta initiativ till dessa?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:547, Stöd till trafiksäkerhetsarbetet

Interpellationsdebatt 2008/09:547

Webb-tv: Stöd till trafiksäkerhetsarbetet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Åsa Torstensson (C)
Anf. 86 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag har levererat ett långt svar eftersom vi vidtar många åtgärder inom trafiksäkerhetsarbetet. Marie Nordén har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att inte det totala stödet till trafiksäkerhetsarbetet ska minska samt om vilka åtgärder jag ser som nödvändiga i det framtida trafiksäkerhetsarbetet och om jag avser att ta initiativ till dessa. Marie Nordén har också frågat mig om vilka kontakter jag tagit och på vilket sätt jag drivit frågan om alkolås inom EU och på vilket sätt jag avser att driva frågan under Sveriges kommande ordförandeskap. Jag väljer att svara på de två interpellationerna samlat. Jag vill inleda med att ta upp den positiva trafiksäkerhetsutvecklingen. Under 2008 har 397 personer omkommit i vägtrafiken, och det är första gången sedan 40-talet som omkomna i vägtrafiken understiger 400. Till del beror förbättringen sannolikt på lågkonjunkturen som har lett till en minskad vägtrafik. Förbättringen torde också bero på åtgärder som genomförts. Glädjande är också att andelen som håller hastighetsgränsen och använder bilbältet har ökat under 2000-talet enligt Vägverkets uppgifter. Det finns också indikatorer på att antalet rattonyktra har minskat de senaste åren. Självklart betyder inte denna utveckling att vi kan dra ned på takten. I stället behöver vi arbeta med en än större beslutsamhet och systematik för att utvecklingen kontinuerligt ska peka åt det håll vi önskar. Regeringen har nyligen överlämnat en proposition till riksdagen vilken redovisar ett förslag till ambitionsnivå i form av etappmål fram till 2020 liksom förslag till trafiksäkerhetsarbetets inriktning. Jag kan konstatera att det krävs insatser på bred front för att komma till rätta med trafiksäkerhetsproblemen och för att nå dessa tuffa mål. Det behövs såväl investeringar i nya trafiksäkra vägutformningar som bättre och effektivare regler och tillsyn samt utökat samarbete med olika berörda aktörer inom transportområdet. Jag ska inte upprepa det som redovisas i propositionen om åtgärder men jag tänkte nämna två områden som är nödvändiga att hantera för att nå trafiksäkerhetsmålen, nämligen att motverka hastighetsöverträdelser och rattfylleri. Trots att hastighetsöverträdelserna minskar något sker i dag över 50 procent av trafikarbetet på statliga vägar över hastighetsgräns. Därför måste vägar och gator liksom regelsystem bättre utformas så att de naturligt stöder trafikanten att hålla hastighetsbegränsningarna och i övrigt köra säkert. Samtidigt måste fordonen vara utformade på ett sätt som stöder ett säkert användande. Vi måste arbeta med en bred uppsättning åtgärder för att motverka rattfylleri. Regeringen har i propositionen om säkra förare på mopeder redovisat en plan i sju punkter för fortsatt stegvis införande av krav på alkolås. Till detta kan jag meddela att regeringen för någon vecka sedan gav Transportstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett införande av alkolås som obligatorium för vissa fordons- eller användarkategorier. Över 40 000 yrkesfordon på våra vägar har alkolås och antalet ökar snabbt. I februari infördes nya krav på myndigheternas upphandling av fordon beträffande både miljökrav och trafiksäkerhet, bland annat om alkolås. Sverige arbetar också för att alkolås ska bli obligatoriskt i nya bussar och lastbilar i yrkestrafik inom EU. Vi arbetar aktivt gentemot andra medlemsländer, EU-institutioner och inom FN för att informera om Sveriges alkolåsarbete och om hur vi kan gå vidare gemensamt med att använda stödjande teknik för en nyktrare trafik. Under Sveriges ordförandeskap kommer ett högnivåmöte att arrangeras om säkrare och miljövänligare transporter. Där kommer alkolås att visas upp och diskuteras. Jag har i höstas lämnat ett brev till EU-kommissionen för att driva på frågan. Som ett första steg föreslås att kommissionen tar fram en strategi för ökad användning av alkolås inom EU. Kommissionen var i sitt svar försiktigt positiv till tekniken men ansåg att den inte var tillräckligt utvärderad och utvecklad för att ett obligatorium ska kunna införas. Även om många länder nu är öppna för att använda alkolås som ett medel för att hindra återfall bland rattfyllerister är det svårt att finna stöd för att använda alkolås i kvalitetssäkringsarbetet. Vi jobbar dock vidare på att ytterligare sprida Sveriges erfarenheter av alkolåsarbete. Frivilligorganisationer har en viktig roll i att komplettera det som myndigheterna gör för att öka trafiksäkerheten. Jag håller med Marie Nordén om att NTF och andra har en viktig roll i att öka människors medvetenhet om sin egen roll och sitt eget ansvar för att skapa ökad trafiksäkerhet. Det är också viktigt att stimulera till ökat samarbete mellan aktörer och engagera nya aktörer inom frivilligområdet att delta i trafiksäkerhetsarbetet. Som jag sade vid en interpellationsdebatt förra året är det är viktigt att NTF får en mer fristående roll. Statens finansiering av NTF och liknande frivilligorganisationer bör ske med öppenhet, i konkurrens och utifrån tydliga kriterier. Vidare bör fördelning av medel hanteras av ansvarig myndighet och inte av regeringen. Jag sade också förra året att en omläggning av stödet inte innebär att vare sig ambitions- eller anslagsnivån för trafiksäkerhetsarbetet sänks från regeringens sida. Sedan är det upp till Vägverket att fördela medel dit där de bidrar mest till att uppnå trafiksäkerhetsmålen. Jag vill också understryka att finansieringen av NTF inte bara är en statlig angelägenhet. Trafiksäkerhetsarbetet har breddats till att omfatta flera parter vilka borde använda NTF och frivilligarbetet för att nå sina egna mål. Sammantaget ser jag att statistiken för trafikdödade nu går i rätt riktning. Samtidigt måste vi ha en fortsatt hög takt i trafiksäkerhetsarbetet då vi vet att lågkonjunkturen har en inverkan på dessa siffror och att vi har ett nytt utmanande etappmål framför oss. Men jag är optimistisk då jag ser de goda förutsättningar vi har för att lyckas i arbetet. Inte minst har vi under senare år byggt upp en god samverkan mellan berörda aktörer, bland annat genom arbetet med nationell samling. Detta arbete kommer nu att utvecklas ytterligare med systematiska resultatuppföljningar i nära samarbete med de aktörer som är ansvariga för att vidta åtgärder - kommunerna, polisen, transportnäringen med flera. Vi har också utvecklat och fortsätter att utveckla nya innovativa väg- och gatuutformningar. Vi har ett nytt hastighetsgränssystem som möjliggör att sätta rätt hastighet på rätt väg. Vi utvecklar ny teknik som på sikt enkelt och smidigt kommer att förhindra körning med nedsatt körförmåga, olämplig hastighet etcetera. Jag kan se nollvisionen ta form.
Marie Nordén (S)
Anf. 87 Marie Nordén (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret även om jag tycker att respektive interpellation förtjänade ett eget svar. Den hastighet med vilken ministern var tvungen att läsa sitt svar talar sitt tydliga språk. Det är två frågor som hänger ihop, men det är också två separata frågor. Detta innebär att det inte blir den diskussion som jag hade hoppats på i kammaren. Men vi får väl ta det igen någon annan gång och dela på frågorna. Det är glädjande att färre dödas i trafiken, och de siffror som uppvisades 2008 är vi alla glada för. Tyvärr tror jag att det finns inte bara en förklaring till det. Jag tror att lågkonjunkturen är den främsta orsaken till att färre dödades. Men jag tror också att det är en effekt av många år med mycket effektivt, ihärdigt och idogt arbete med trafiksäkerhetsfrågor. Där har frivilligorganisationerna och folkrörelserna haft en viktig roll att förändra människors attityder och därmed också deras beteenden. Jag är övertygad om att anledningen till att vi i Sverige har haft en sådan framstående roll och varit ett framgångsland i dessa frågor och i detta arbete är just att vi har prioriterat stödet till organisationerna och sett det som ett viktigt komplement till Vägverkets arbete, till kommunernas arbete och till regionernas arbete när det gäller nollvisionsarbetet. Ska vi fortsätta att vara ett föregångsland tror jag inte att vi kan lämna den modellen bakom oss. Jag har debatterat frågan om stödet till NTF tidigare, precis som ministern sade. Att jag tar upp frågan igen beror på att jag ser att det som ministern hävdade i debatten för drygt ett år sedan inte har hänt. Ministern menade att man gick en spännande tid till mötes när man gjorde dessa förändringar. Precis så sade Åsa Torstensson. Om total osäkerhet och fritt fall ekonomiskt är spännande så fick ministern rätt. Organisationsbidraget till NTF var ursprungligen på 25 miljoner kronor per år. År 2008 drogs det ned till 18 miljoner kronor, och i år är det 12 miljoner kronor. Beskedet för nästa år är att bidraget ska ned till 3 miljoner kronor, och för år 2011 kommer det att vara noll. Det verkar vara ministerns nollvision för NTF. I den tidigare debatten hävdade ministern också att det som drogs bort från NTF i organisationsstöd skulle fördelas tillbaka till trafiksäkerhetsprojekt till NTF men också till andra aktörer eftersom ministern är väldigt mån om att marknaden ska in på detta område. Nu kan vi konstatera att under 2008 har inga av de neddragna miljonerna använts till större trafiksäkerhetsprojekt. Inte en krona har gått till ökade projektanslag till NTF och inte heller till andra organisationers trafiksäkerhetsarbete, detta trots ministerns försäkran om att det totala stödet till trafiksäkerhetsarbetet inte skulle minska. Vi vet också hur viktigt det regionala arbetet är, och det är helt oacceptabelt att Vägverkets organisation har drabbat NTF regionalt genom att de regionala NTF-förbunden inte har fått några pengar för det regionala arbetet. Det stämmer att Vägverket, inte regeringen, fördelar medlen. Men det är ett politiskt ansvar att se till att medlen inte minskar. Om ministern lovar att resurserna ska vara desamma måste ministern också ta sitt ansvar och bevaka utvecklingen och konsekvenserna av att man drog in organisationsstödet. I sin tur berör detta 70 medlemsorganisationer. Jag kommer att vara tvungen att återvända till frågan om alkolås eftersom ministern har valt att dra ned på debattiden.
Karin Svensson Smith (Mp)
Anf. 88 Karin Svensson Smith (Mp)
Herr talman! Jag anmälde mig till denna debatt eftersom jag är djupt engagerad i trafiksäkerhet och eftersom jag också var ensamutredare i Alkolåsutredningen. Marie Nordén har använt mycket av sin tid till att prata om vikten av frivilligorganisationer. Jag vill också erinra om att MHF fick pris som bästa lobbyist bland alla organisationer i Sverige när vi hade beslutat om att vi skulle prova alkolås som obligatorium. Detta arbete gav mycket stort erkännande. De hade engagerat många som var upprörda över att så många, framför allt unga, miste livet på vägarna på grund av att det finns alkohol i trafiken. Därmed är vi över. Jag är helt tvärsäker på att vi inte hade haft en så stor frivilliganvändning om inte MHF hade funnits, och MHF kan inte leva enbart på att samla in pengar. Det krävs offentliga stöd i botten för att denna verksamhet ska fungera. När det gäller alkolås och att det ska finnas lagförslag om att det ska provas så fanns alla dessa saker i direktivet till den utredning som jag genomförde. Jag är förvisso part i målet, men den utredningen fick ganska goda remissvar. Jag förstår därför inte varför man ska utreda, utreda och utreda i stället för att lägga fram förslag om det som det finns rätt så stor samstämmighet om. Det är två saker som jag tycker är särskilt anmärkningsvärda. Det ena handlar om att fokus på yrkestrafik och användning av personbilar har en så undanskymd plats i regeringens strategi. Om man tittar på statistiken över rattfylleri finns det en mycket klar topp natten mellan fredag och lördag och natten mellan lördag och söndag, och det är knappast vid den tiden i veckan som yrkestrafiken är som mest verksam, utan detta handlar om personbilar och människor som i berusat tillstånd framför bilen. Det kommer man inte åt med frivilliganvändning. För dessa människor är obligatorisk utrustning med alkolås i bilen en förutsättning för att rattfylleri ska förhindras. Yrkestrafiken har alldeles egna motiv därför att det blir bättre kvalitet i transporterna, och man har bättre ordning på sin personal och man kan bedriva en bättre personalpolitik om man kan se till att tidigt upptäcka anställda med alkoholskador. Där tror jag att utvecklingen kommer att rulla på. Jag tycker också att det är bra att det är obligatoriskt. De som är mindre goda arbetsgivare behöver kanske detta som stöd. Men att man lämnar just de enskilda bilarna därhän förstår jag mig inte riktigt på. När jag tittade på statistiken tror jag att det 2007 var totalt två personer som dödades i trafiken och där yrkestrafiken låg bakom rattfylleriet. Allt annat rattfylleri hade med personbilar att göra. Min andra fråga handlar om varför Sverige inte vill gå före. Det är mycket riktigt som Åsa Torstensson skriver att det är svårt att införa något obligatoriskt i hela EU innan man har testat ordentligt. Det var den strategi som vi hade tidigare och som finns beskriven i utredningen, nämligen att man testade i ett eller två länder, utvärderade kostnaderna i förhållande till vinsterna, utredde vilken acceptans det hade hos befolkningen och att det sedan kunde bli obligatoriskt i hela EU. Hur ska detta kunna öka om man inte testar ordentligt i något land?
Eliza Roszkowska Öberg (M)
Anf. 89 Eliza Roszkowska Öberg (M)
Herr talman! Trafiksäkerhetsarbetet fokuserar på tre områden: en säker trafikmiljö, ett säkert fordon och sist, men absolut inte minst, en säker och ansvarsfull förare. Tyvärr är det oftast den mänskliga faktorn som leder till olyckor. 40 procent av dem som dog i trafiken år 2007 använde inte bilbältet. Andra tunga problem är alkohol i samband med körning. Och låt oss inte glömma den faktor som orsakar fyra av tio olyckor, nämligen trötthet. För att öka förarnas medvetenhet om riskerna har riksdagen beslutat i enlighet med alliansregeringens proposition om att införa obligatorisk riskutbildning för körkortsaspiranter för både kategori A och B, alltså för både personbilar och motorcyklar. Risker i samband med alkohol, droger och trötthet ligger i fokus i denna utbildning. Eftersom många olyckor sker också bland mopedister införde vi igen i enlighet med alliansregeringens proposition obligatorisk utbildning och en ny kategori av körkort för förare av mopeder klass 1 samt förarbevis och obligatorisk utbildning för förare av mopeder klass 2, snöskotrar och terränghjulingar. Kör man för fort eller riskfyllt eller trimmar sin moped kan man få en varning eller till och med bli av med sitt körkort eller förarbevis. Herr talman! Alkohol i trafiken är fortfarande ett stort problem, och vi i alliansen arbetar aktivt mot det. Ett stort alkolåsprogram med villkorlig körkortsåterkallelse för ca 700 personer pågår. För ett år sedan beslutade vi här i riksdagen om ökade möjligheter att ingripa mot rattfyllerister och sjöfyllerister från Tullverkets och Kustbevakningens sida. Regeringen fattade också beslut om att successivt införa alkolås i statligt ägda eller leasade fordon. Och nyligen, för en månad sedan, fick Transportstyrelsen i uppdrag att utreda möjligheterna att införa obligatorium för alkolås för vissa fordons- eller användarkategorier, till exempel bussar i lokaltrafik, skolskjutsar och transporter av farligt gods. Och nu, herr talman, har vi fler alkolås i Sverige än någon annanstans i världen. Herr talman! Intensivt arbete för ökad trafiksäkerhet pågår och måste pågå kontinuerligt. Antalet omkomna i trafiken har minskat, och infrastrukturminister Åsa Torstensson har nyligen fått en hedersutmärkelse för sitt trafiksäkerhetsarbete av Sveriges Trafikskolors Riksförbund. Det är bara fem personer som tidigare fått denna utmärkelse under 70 år. Jag tycker att oppositionen måste börja inse att denna regering gör ett bra jobb, inte minst på trafiksäkerhetsområdet.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 90 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag tror att det är oerhört viktigt att upprepa att trafiksäkerhetsarbetet är ett ständigt pågående arbete. Nollvisionsarbetet är ett ständigt pågående arbete. Det kommer ständigt nya trafikanter, och det är ett ständigt pågående arbete med attitydpåverkan och naturligtvis nya investeringar i bra och säkra vägar. Vi ska analysera den nedåtgående tendensen i siffrorna för att tydligare få en relation till trafikintensiteten. Jag tror också, som Marie Nordén säger, att det kan ha med lågkonjunkturen att göra, men jag vet också att jag sade att de höga siffrorna hade med högkonjunkturen att göra, och då var det inte så många i oppositionen som bekräftade detta. Det är intressant att när siffrorna går ned har det med lågkonjunkturen att göra. Medan Marie Nordén fortsätter diskutera NTF:s administrativa former fortsätter jag med trafiksäkerhetsarbetet. Jag tror att det är en ganska bra fördelning, men jag tror inte att NTF:s verksamhet gynnas av att Marie Nordén fortsätter trots Riksrevisionens kritik - att man hävdar att NTF:s administration ska direktfinansieras av regeringen. Vad gäller det alternativa trafiksäkerhetsarbetet från frivillighetssidan pågår det ganska många intressanta initiativ. Vägverket har nu fått in ett sextiotal ansökningar för bidrag inom området när det gäller stöd till ideella föreningar så sent som fram till den 1 februari, och deras beslut hanteras nu. Det handlar naturligtvis mest om trafiksäkerhet, men det handlar även om miljö, jämställdhet och tillgänglighet. Det är en bred utvärdering som nu pågår för att hantera de här ansökningarna. Det är flera nya aktörer som på den här korta tiden har ansökt om medel, till exempel Caravan Club, som just har ansökt för att få pröva alkolåsbommar vid några stora campingplatser. Det är ett mycket intressant initiativ. Det handlar om Cykelfrämjandet, men det handlar också om NTF-ansökningar där man har skapat projekt gemensamt med andra organisationer. Det kan vara Hem och Skola, Sveriges Bilkårers Riksförbund och så vidare. Den här typen av samverkansprojekt har lättare att nå nya grupper och en bredd av grupper. Vad gäller alkolås, Karin Svensson Smith, har vi naturligtvis inte glömt bort persontrafiken och har inte heller en undanskymd roll vad gäller att vidta åtgärder för att minska alkoholen. Men vad gäller obligatoriskt alkolås vet Karin Svensson Smith mycket väl att det krävs ett beslut om undantag i EU för att man ska kunna gå vidare med ett sådant mål. Det är inte i dag realistiskt att tro att vi får ett sådant gehör inom EU. Därmed slår vi oss inte till ro med detta, men genom att arbeta konsekvent till exempel med yrkestrafiken och få med oss ett flertal andra länder driver vi naturligtvis en process, precis som politiken har till uppgift: att undan för undan skapa gehör för ny teknik till stöd för föraren och till trygghet för andra trafikanter. Allt detta syftar till att minska alkoholen i trafiken, och det är också en mycket tydlig del av EU-ordförandeskapsåret i samband med framför allt Göteborgsmötet, när vi lyfter fram teknik både för trafiksäkerhet och för att minska utsläppen från trafiken.
Marie Nordén (S)
Anf. 91 Marie Nordén (S)
Herr talman! Man kan ju raljera och säga att jag driver frågan om administrationsstöd till NTF, men det är inte det jag gör. Jag försöker hävda att vi har ett ansvar för att ge stöd i form av organisationsstöd till NTF för att de ska ha förutsättningar för att bedriva en verksamhet som fungerar, en verksamhet som är väldigt viktig för oss. Vi borde ha ett gemensamt intresse av att NTF har en organisation som faktiskt fungerar och som är en viktig del i vårt trafiksäkerhetsarbete. År 2008 är ett förlorat år. De pengar som drogs in det året har inte gått vidare någon annanstans. Varje timme dygnet runt kör 525 onyktra runt i Sverige. Det blir ungefär 4,6 miljoner om året. Jag tror till och med att den siffran är högre i dag, även om ministern hävdar att den skulle sjunka. När det gäller alkolås är det många som beklagade att ministern 2007 i Tylösand meddelade att hon inte tänkte driva frågan vidare vad gäller personbilar. Vi var också väldigt besvikna över att man inte tog över facklan eller stafettpinnen från Ulrica Messing, som var tvungen att lämna ifrån sig den när vi förlorade valet. I stället tillsatte man en egen utredning, och det var många som kände att det kanske var lite förlorad tid som ministern var beredd att slänga bort. Nu har ministern meddelat att arbetet med att försöka förse yrkesfordon med alkolås också har misslyckats och att man tillsätter en ytterligare utredning. Och jag kan inte göra annat än konstatera att jag tycker att ministern driver frågan ganska halvhjärtat. Det är den känsla man får, speciellt när diskussionen inte tas ordentligt utan bakas ihop med en annan fråga. Här gäller lite grann minsta motståndets lag. Anledningen till att jag ställde frågan om vad ministern har gjort är att jag ville få tydligare vetskap och inte bara få veta att man har pratat. Jag trodde faktiskt att det kanske skulle finnas en ansökan inne som säger att vi vill göra det här och att man liksom har tagit steget fullt ut, eftersom man flera gånger har påpekat att Ulrica Messing minsann inte gjorde mer än skrev ett brev. Det är ungefär vad ministern har gjort också, visar det sig. Det sjupunktsprogram som ministern hänvisar till känns ganska inaktuellt nu, och väldigt tamt, som om ministern inte själv riktigt tror på frågan. I propositionen sätter man inte ned foten, utan man säger att man skulle kunna ansöka om ett undantag på sikt. Det känns inte speciellt offensivt, det sätt på vilket ministern driver frågan. Men jag tycker att det är jättebra att ministern vill följa Ulrica Messings exempel på toppmötet nu i sommar och visa upp den teknik som har utvecklats framför allt i Sverige. Då kan man visa att vi har en teknik som fungerar så att man slutar prata ned den här tekniken. Jag tycker snarare att det är vårt jobb att se till att kommissionären förstår att tekniken fungerar. Vi förlorar bara på att blanda in trötthet här. Nu har vi alkolås. Alkoholproblemet kan vi lösa med alkolåset. Sedan är tröttheten en jätteviktig fråga att hantera, men den gör inte alkolåset mindre viktigt. Jag tycker att vi ska göra det här tillsammans. Vi vill att Sverige ska ha ett framgångsrikt ordförandeskap. Om ministern är beredd att driva på och göra Sverige till ett föregångsland i EU är vi beredda att stötta ministern i det arbetet. Men det handlar då om att inte bara rikta sig till yrkestrafiken utan också förstå att det är i persontrafiken vi behöver alkolåsen bäst. Vill ministern driva det ställer vi oss naturligtvis bakom det arbetet. Jag hoppas att det här blir en väldigt tydlig fråga under det svenska ordförandeskapet. Säger ministern att det här är en viktig fråga för henne hoppas jag att vi också kan se det tydligt efter årets slut.
Karin Svensson Smith (Mp)
Anf. 92 Karin Svensson Smith (Mp)
Herr talman! Åsa Torstensson pratar om ansvarsfulla och säkra förare. Det vill vi förstås alla ha. Men jag förstår inte varför man ska vara så negativ till att använda den teknik som faktiskt finns och fungerar, så att man inte kan starta motorn om man har alkohol i utandningsluften. Det är rätt många år som den har funnits nu. Alla de saker Åsa Torstensson i interpellationssvaret räknar upp att man ska göra gjordes under det förra ordförandeskapet också. Det fanns bilar med alkolås utanför Rosenbad som kunde testas, och man hade diskussioner. Alla dessa saker gjordes redan då. Jag hade själv tillfälle att träffa transportkommissionären. Han sade: Vi behöver testa detta i ett land eller två för att veta kostnaderna totalt sett och se den opinionsmässiga uppbackningen. När man har utvärderat det kan man införa det i hela EU. Jag förstår inte hur man menar. Om man inte lämnar in någon ansökan om undantag kan man ju inte räkna med att få den beviljad. Kommissionen lär ju inte tilldela Sverige ett undantag som vi inte har sökt. Det skulle jag tycka var rätt konstigt. Det är liksom det yttersta beviset på om man menar allvar eller inte med den här saken. Under mitt utredningsarbete hade jag nöjet att ha en särskild grupp i fordonsindustrin. Såväl Saab som Volvo var väldigt aktiva, och man jobbade med detta i de direktiv som styr. De beklagade då att man inte gjorde mer, för säkerhet är en av de saker som har varit och fortfarande är viktiga när man väljer bil, och det gäller världen över. Det vore faktiskt en poäng att man lyfte fram de delarna av den svenska fordonsindustrin. Där skulle obligatoriskt alkolås kunna vara ett stöd som både är bra för trafiksäkerheten och lyckosamt för svensk fordonsindustri. Skolbussar är svåra att särskilja. Det kommer ni att upptäcka, och det står också i min utredning. Skolbussar kör nämligen också i vanlig trafik.
Eliza Roszkowska Öberg (M)
Anf. 93 Eliza Roszkowska Öberg (M)
Herr talman! I trafiksäkerhetsarbetet försöker vi skapa bästa möjliga förutsättningar för en säker trafikmiljö, till exempel mötesfria vägar och bra drift och underhåll. Infrastrukturen bör dessutom planeras och utformas så att den möter alla trafikantgruppers säkerhetsbehov. Teknikutvecklingen har lett till att fordon numera är mycket säkrare, och risken för skador och död minimeras. Jag ser fram emot bredare användning av IT-system som upptäcker alla möjliga faktorer som kan påverka bilkörning - alkohol, droger, trötthet, brist på uppmärksamhet och annat. Det finns också många trafikregler, men inte alla regler följs alltid av alla människor. Ökade kunskaper och bättre utbildning kan bidra till bättre regelefterlevnad, ökat säkerhetstänkande och riskmedvetenhet. Man kan inte lagstifta bort alla problem. En människa är ofta fortfarande den svaga länken i trafiksäkerhetsarbetet. Vi följer ibland våra impulser och fattar dåliga beslut. Hjärnan missar ibland vissa signaler eller misstolkar dem. Då kan en trafikolycka lätt ske. Lagstiftaren har ett mycket stort ansvar på detta område, men vi får inte glömma den enskildes ansvar. Jag undrar om Socialdemokraterna verkligen har funderat över hur obligatoriskt alkolås i alla bilar skulle påverka den svenska bilindustrin? Det blir ökade produktionskostnader, kraftigt ökade bilpriser för vanliga svenskar och ännu kraftigare minskning av efterfrågan än vi hittills har sett. Vad säger Socialdemokraterna om detta?
Åsa Torstensson (C)
Anf. 94 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Låt oss vara tydliga. Det sändes ett brev från den socialdemokratiska regeringen till kommissionen för att begära undantag från EU:s beslut och få lov att gå vidare med alkolås. Det var ett brev som aldrig fick något svar. Så oerhört kraftfullt det var! Om den socialdemokratiska regeringen verkligen hade engagerat sig i frågan hade man också tagit till sig på vilket sätt man måste arbeta för att nå framgång och resultat i EU. Det handlar naturligtvis om att driva processer på ett område där det, som Karin Svensson Smith väl vet, finns ett stort motstånd i de övriga europeiska länderna. Man måste ha samtal med kollegerna och vid varje tillfälle skapa förutsättningar för en diskussion om alkolås eller, framför allt, om att få bort alkoholen från trafiken. Det är på det sättet som jag har arbetat, och det därför jag undan för undan, utan stora ovationer, kan finna gehör hos fler medlemsländer för att börja med obligatorium i nya bussar och lastbilar i yrkesmässig trafik. Det är naturligtvis så som politiken driver ett förändringsarbete för att man ska kunna få erfarenhet från olika länder. På det sättet skapar vi också förutsättningar för att detta ska bli en standard i våra fordon framöver. Det låter så kraftfullt när man pläderar för obligatoriskt alkolås i alla nya bilar i Sverige. Sverige har Europas äldsta fordonspark. Det går inte så snabbt att få effekt i trafiken och nå dem som är rattfyllerister. Jag tror att det är oerhört viktigt att inse att man här måste jobba på bred front. Därför kommer jag också att gå vidare med lagstiftning gentemot just dem som är dömda för rattfylleri för att på så sätt ta udden av återfallsrattfylleristerna, som utgör 30 procent av de rattfyllerister som grips ute i trafiken. Det blir ibland en lite konstgjord konflikt. Nu vänder jag mig till Karin Svensson Smith igen. Med sin utredning har hon identifierat precis vad som krävs för att gå vidare med alkolås. Hon identifierade också bristerna i den teknik som finns. Den är fortfarande som hjälpmedel möjlig att manipulera. När tekniken utvecklas ser också jag att alkolås kommer att vara en standard och ett standardhjälpmedel i kommande nya bilar. Den som inte har alkohol i kroppen kommer inte att märka alkolåset, men den som har alkohol i kroppen kommer inte att kunna använda fordonet.
Marie Nordén (S)
Anf. 95 Marie Nordén (S)
Herr talman! Återigen känns det lite kluvet. Jag vet inte vad jag ska rikta in mig på. Ska jag prata trafiksäkerhet generellt, eller ska jag prata om alkolås? Jag kan dock inte låta bli att kommentera Eliza Roszkowska Öbergs lättsinniga förhållande till att vi inte kan lagstifta om allting. Hon säger att man måste ha omdöme. Jag tycker att hon ska möta MADD, mammor mot alkohol i trafiken. Det är mammor som har förlorat sina barn på grund av alkohol i trafiken. Hon kan tala om för dem varför hon inte tycker att vi ska använda den teknik som finns i dag i stället för att vänta in ett fulländat tekniskt system som ska hantera allting. Jag möter dem regelbundet, och det finns ingen starkare förespråkare för alkolås än just de. Kom inte och säg att vi inte kan lagstifta om allt! Vi kan lagstifta om att använda den teknik som finns. När det gäller hur man driver frågan vill jag framhålla att Ulrica Messing började precis så, alltså med ett brev. Det är precis vad Torstensson nu också har gjort: Hon har skickat ett brev. Nästa steg var att gå vidare, men tyvärr förlorade vi valet. Vi var också överens innan valet. Det fanns en stor enighet bland partierna, och vi konstaterade att ingen var emot att vi skulle driva frågan om alkolås i personbilar i EU, framför allt inte ministerns eget parti. Där var man för detta. Ministern bestämde sig för att vi inte skulle lämna in någon ansökan. Ministern säger att hon är så offensiv och skickade iväg ett brev. Sedan konstaterar hon att det inte gick så bra och säger: Jag släpper det här nu. Det är väl inte att försöka vara långsiktig, jobba effektivt, mobilisera och prata. Följ Ulrica Messings exempel på högtoppsmötet, tala med dina kolleger precis som hon gjorde och börja om igen. Driv då också frågan om alkolås där de framför allt behövs, nämligen i personbilarna!
Åsa Torstensson (C)
Anf. 96 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag har också träffat mammor som på ett mycket olyckligt sätt har förlorat sina barn, Marie Nordén. Men jag vet också att mammorna vet att många av förarna är rattfyllerister och att det inte finns en ensidig lösning med att ha alkolås i nya bilar. Lura inte människor genom att säga att vi med att införa obligatoriskt alkolås löser alla problem! Hade ni haft en relation till människor som har alkoholproblem vet ni hur skickliga de är både på att lura teknik och med att bestämma sig för att inte köpa ny bil. Jag utgår från att vi kan vara överens om att det handlar om att jobba på oerhört bred front. Det är på det sättet som vi lägger ett pussel för att få bort alkohol från trafiken bit för bit. Det är ett oerhört prioriterat område som finns i flera delar av mitt arbete i EU likaväl som på lagstiftningsnivå. Men interpellanterna är inte intresserade av att lyssna. Herr talman! Jag tror att jag avrundar här. Jag hoppas att vi också fortsättningsvis är överens om att nollvisionsarbete är ett ständigt återkommande arbete.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.