Stöd till svenska företag i den gröna omställningen
Interpellation 2025/26:164 av Jytte Guteland (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-11-17
- Överlämnad
- 2025-11-18
- Anmäld
- 2025-11-19
- Svarsdatum
- 2025-11-28
- Besvarad
- 2025-11-28
- Sista svarsdatum
- 2025-12-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Svenska företag är oroade över att den bristande klimatpolitiken hotar den gröna omställningen. Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke uttryckte det tydligt i DN: ”I Sverige har vi väldigt många bolag som ligger långt fram teknologiskt och som mer eller mindre har pantsatt sin balansräkning på att omställningen kommer att ske. Att börja svaja på förutsättningarna igen, det skapar en oro och det stimulerar absolut inte investeringar.”
Teknikföretagen skrev hösten 2025 en debattartikel i DI, och skrev då följande: ”Med andra ord vill vi inte möjliggöra för användningen av Artikel 6 krediter inom Parisavtalet för att uppfylla målet om 90 procents utsläppsminskning”. Scanias hållbarhetschef har i veckan kritiserat politiken medan Scania ”investerat miljarder”.
Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:
Hur avser ministern att stödja svenska företag i den gröna omställningen?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:164
Webb-tv: Stöd till svenska företag i den gröna omställningen
Dokument från debatten
- Fredag den 28 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:41
- Protokoll 2025/26:41 Fredagen den 28 novemberProtokoll 2025/26:41 Svar på interpellation 2025/26:164 om stöd till svenska företag i den gröna omställningen
Protokoll från debatten
Anf. 36 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Jytte Guteland har frågat mig hur jag avser att stödja de svenska företagen i den gröna omställningen.
Frågan ställs mot bakgrund av ett uttalande från Svenskt Näringsliv där de varnar för att börja ”svaja på förutsättningarna” i klimatpolitiken och ett uttalande från Teknikföretagen, som inte vill att det ska vara möjligt att använda artikel 6-krediter under Parisavtalet för att uppfylla EU:s mål om 90 procents utsläppsminskning.
Att stärka förutsättningarna för företagens klimatomställning är en viktig del av regeringens klimatpolitik. Vi arbetar både i den nationella politiken och i EU-politiken för att stärka företagens möjligheter till omställning. Nationellt arbetar vi bland annat med att få till effektivare tillståndsprocesser och med att säkra tillräckligt med fossilfri el för att täcka framtidens elbehov i takt med en ökad elektrifiering.
I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) har regeringen lagt fram en rad åtgärder som stöder företagens omställning. Här ingår ett miljardtillskott till Klimatklivet, förlängning av stöd till lätta ellastbilar och permanent skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatser.
En viktig del av klimatpolitiken är att svenska företag erbjuder en rad lösningar och innovationer som kan bidra till klimatomställningen utomlands. I maj skickade jag och bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa ett brev om svenska klimatlösningar till parterna under Parisavtalet för att visa på det bidrag som svenska lösningar kan utgöra i den globala omställningen.
Herr talman! En förutsägbar klimatpolitik är viktig för att företagen ska våga investera i utsläppsreducerande teknik. I förhandlingarna om EU:s klimatlag, där ett mål till 2040 ingår, har Sverige tillhört den grupp av länder som har drivit på hårdast för ett 90-procentsmål.
Vad gäller möjligheten att använda internationella krediter under Parisavtalets artikel 6 är den svenska linjen tydlig: Sverige stöder en möjlighet att använda internationella krediter, men fokus behöver ligga på faktiska utsläppsminskningar och permanenta negativa utsläpp inom EU.
I den allmänna inriktning för klimatlagen som nåddes i rådet den 5 november finns en möjlighet att använda artikel 6-krediter för att nå 90-procentsmålet till 2040 på ett ambitiöst och kostnadseffektivt sätt. Det är först i förhandlingarna om det kommande klimatramverket som det kommer att fastställas hur bidraget till målet från artikel 6-krediter kommer att utformas. En viktig fråga blir hur ramverket kan säkra ett bibehållet omställningstryck för industrin. Det blir också viktigt att de artikel 6-krediter som används håller hög kvalitet och miljöintegritet.
Här kan Sverige bidra med värdefulla erfarenheter från vårt pågående nationella program för internationella klimatinvesteringar.
Anf. 37 Jytte Guteland (S)
Herr talman! Tack till klimatministern för svaret!
De svenska utsläppen ökade enligt den senaste tillgängliga statistiken med 7 procent förra året. Det är väldigt dåligt; det är den största utsläppsminskningen på 15 år. Flera myndigheter har uttryckt att Sverige riskerar att missa klimatmålen till 2030, och företag oroas över att jobb förloras om klimatomställningen avstannar.
EU-kommissionen har i sina konsekvensanalyser för arbetet med klimatlagen och klimatpaketet visat att högre klimatmål leder till fler jobb. Utvecklingen gynnas i alla medlemsländer, och Sverige är ett av de länder som gynnas mest av ambitiös klimatpolitik.
Företagen säger samtidigt just nu att de är oroade över den bristande klimatpolitiken och att den svenska klimatpolitiken hotar deras omställning och därmed möjligheter till affärsutveckling och jobb för svenska företag.
Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke uttryckte det väldigt tydligt i en intervju i DN: ”I Sverige har vi väldigt många bolag som ligger långt fram teknologiskt och som mer eller mindre har pantsatt sin balansräkning på att omställningen kommer att ske. Att börja svaja på förutsättningarna igen, det skapar en oro och det stimulerar absolut inte investeringar.”
Samtidigt svajar både klimatministern och hela regeringen på klimatpolitiken. Det har vi sett upprepade gånger. Man sänder motsägelsefulla budskap. Man använder till exempel, som statsministern, SD:s språkbruk och kallar oss i oppositionen för klimatposörer. Man underminerar målsättningarna till 2040 genom att säga att en betydande del av utsläppsminskningarna kan ske i tredjeland i stället för inom EU. Man har också ett stödparti i riksdagen som anser att mål till 2030, eller mål över huvud taget, kanske inte behövs när det gäller klimatpolitiken.
Den här regeringen har satt sig i SD:s knä när det gäller klimatpolitiken, och nu syns det. Nu verkar den politiken i verkligheten och minskar ambitionen för Sverige. Därmed underminerar man också förutsättningarna för fler jobb i en tid när vi har massarbetslöshet. En halv miljon svenskar är arbetslösa – hundratusen fler den senaste tiden med den här regeringen. Vi har en arbetslöshet på 9 procent och en av de högsta ungdomsarbetslösheterna i hela EU. Och så vill man inte se till att investera i det som kan ge jobb för svenska folket, nämligen en grön omställning.
Jag vill ha tydligare svar från klimatministern om varför man är så motsägelsefull när det gäller Sveriges klimatpolitik.
Anf. 38 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Tack till Jytte Guteland för möjligheten att debattera detta, och tack till Romina Pourmokhtari för svaret!
Man får ändå säga att det har varit väldigt svåra år för det svenska näringslivet. Vi har sett en tillväxt som legat i EU:s bottenliga, och regeringen började mandatperioden med att göra kraftiga nedskärningar i våra innovationssystem genom att dra ned på anslagen till Vinnova, vår innovationsmyndighet. I den senaste budgetpropositionen gick man vidare med att näst intill slopa Industriklivet, och nu har man också valt att pausa de gröna kreditgarantier som kan utställas till svenska företag som vill ligga i framkant i den gröna omställningen.
Vad detta har gjort, herr talman, är att skapa oerhörda ryckningar i våra system, framför allt för näringslivet som inte längre vet vad inriktningen är från regeringen när det kommer till klimatpolitiken och näringspolitiken och vad man vill att näringslivet ska satsa på.
För oss socialdemokrater är det alldeles tydligt att Sverige under de senaste 30 åren har haft en högre tillväxt än genomsnittet i EU. Vi har haft det på grund av att vi har haft techbolag som har höginnovativa lösningar inom olika sektorer. Vi har även haft en stark industri som också stått sig väldigt stark under de senaste 30 åren. Det har inte bara stärkt tillväxten, utan det har såklart också skapat jobb i Sverige.
Nu har vi dock det motsatta, herr talman. Vi har en tillväxt i EU:s bottenliga och en alltmer tilltagande arbetslöshet, samtidigt som våra klimatutsläpp ökar. Detta skapar inte en god grund för dem som vill investera i Sverige för att de tror, eller har trott, att Sverige är en del av lösningen på klimatkrisen.
Jag vill uppehålla mig lite vid EU och vad vi gemensamt kan göra i EU, något som också lyftes fram av Romina Pourmokhtari. Ett sätt som EU har valt för att ta sig an inte bara klimatkrisen, herr talman, utan också den alltmer tilltagande konkurrensen från andra ekonomier runt om i världen är att fokusera på hur vi gemensamt kan bli starka och stärka vår konkurrenskraft genom att investera i strategiska teknikområden.
Här har man lanserat det som kallas konkurrenskraftskompassen. I den finns ett regelverk som heter Ipcei och som syftar till att man ska kunna ha projekt som går utöver de annars ganska strikta statsstödsregler som finns inom EU för att kunna ha projekt som är av gemensamt europeiskt intresse och då kunna använda sig av statsstöd på ett lite generösare vis.
Sverige och den socialdemokratiska regeringen avsatte nästan 1 miljard kronor för att vara med i två av de initiala projekten, som syftade till batteriproduktion och skulle stärka hela den europeiska fordonsindustrin. Den här regeringen har dessvärre inte varit med på ett enda av de projekt som har godkänts av EU-kommissionen under Ipcei-regelverket, vilket är tråkigt att se. Det innebär nämligen att det är företag i andra medlemsstater som kommer att gå före och gynnas av att få generösare statsstöd och på sätt även stärka inte bara Europas konkurrenskraft utan också det egna landets. Självklart kommer det att innebära fler jobb i de medlemsstaterna.
Detta instrument är otroligt viktigt – framför allt när vi ser att länder som USA och Kina använder sig av statsstöd på ett sätt som vi kanske inte ens vill göra i Sverige – för att vi ska kunna konkurrera. Jag vill därför fråga statsrådet om regeringen kommer att möjliggöra för företag att vara med i fler Ipcei-projekt som rör grön omställning, innovation och industriell utveckling.
Anf. 39 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Det kom upp flera olika diskussioner i de båda anförandena från ledamöterna. Jag ska göra mitt bästa för att svara på de frågor som kom upp.
Vi har nyligen haft tuffa förhandlingar i EU om en ny klimatlag. I dessa förhandlingar förespråkade Sverige tillsammans med Finland, Spanien och ett fåtal andra länder en hög ambitionsnivå på 90 procent. Vi tryckte på för att EU skulle anta ett nytt klimatmål inför 2040 som lade en god grund inför de förhandlingar som sedan skedde på ett klimatmöte i FN där man förväntades presentera ny politik i sin nationella klimatplan, alltså det som EU plockar fram tillsammans.
Vi har tryckt på för att försvara svensk industri. Vi vet att svensk industri vill ha en hög ambition. Här är regeringen helt överens med Socialdemokraternas ledamöter: Vi vet att den svenska industrin vill ha hög ambitionsnivå och höga klimatmål, och det är en stor styrka som vi ska ta vara på.
Jag menar att det är alldeles tydligt: Vad den svenska industrin inte minst också efterfrågar för att lyckas med klimatomställningen är stora mängder ren el och bra effekt. Detta är helt avgörande för att Sverige ska fortsätta ha låga utsläpp.
Det förs nu en diskussion, herr talman, om att artikel 6-krediter är ett hot mot detta mål och att den svenska regeringen har verkat för att artikel 6-krediter på olika sätt ska involveras mer i målet. Då ska man vara klar över att Sverige och jag personligen satt i 22 timmar för att se till att det inte blev så, alltså att vi inte fick ett mål som var under 90 procent och där man ska använda artikel 6-krediter.
Vi har sett till att det inte finns några skrivningar som binder medlemsstaterna vid att använda artikel 6-krediter. Det som till slut blev utfallet i förhandlingen var en möjlighet att använda artikel 6-krediter för de länder som krävt detta för att gå med på 90 procent.
Detta menar vi var en väldigt viktig del i förhandlingen för att det skulle bli så som exempelvis svensk industri har efterfrågat. Det är flera som har nämnt att man inte vill att artikel 6-krediter ska ligga i fokus.
Från svensk sida har vi möjligheten att inte använda oss av artikel 6-krediter för att uppnå målet. Det är en möjlighet som jag är glad och stolt över att ha lyckats försvara. Det hade inte kunnat ske utan Spanien. Vi var få länder och få förhandlare som drev på för detta, men vi är glada att vi faktiskt lyckades med den delen.
Sedan är det ett väldigt tufft läge. Länder som Italien och Polen är väldigt kritiska till de kostnader som kommer av klimatomställningen och de EU-lagar vi har. Det är en debatt som vi också haft i Sverige. Inte minst Sverigedemokraterna, men även samtliga andra partier i vårt regeringssamarbete, tryckte på väldigt hårt i valrörelsen för att det var för stort fokus på bränslepriser. Det var just bränslepriserna som var skälet till att vi 2024 såg en uppgång av Sveriges utsläpp i stället för den nedgång som vi verkar se de andra åren.
Det här är viktigt att ha med sig. Om man bara kritiserar uppgången av utsläpp blir det intressant att fråga sig om det betyder att Socialdemokraterna förespråkar höjda bränslepriser igen. Om man kan säga det rakt ut får vi en ärligare klimatdebatt.
Slutligen, herr talman, innan jag förhoppningsvis får möjligheten att i följande inlägg svara på ytterligare frågor, menar jag att det inte är genom Vinnovas myndighetsanslag som det främsta klimatarbetet sker med svensk industri, utan det är i stället exempelvis genom Klimatklivet, som är större än någonsin tidigare.
Anf. 40 Jytte Guteland (S)
Herr talman! Jag tackar ännu en gång klimatministern.
Vi socialdemokrater uppskattar de delar i klimatministerns svar som handlar om just ren el. Elektrifieringen kommer att vara oerhört central i klimatomställningen. Det gäller även det som fördes fram nu av klimatministern om artikel 6 och viljan att skärpa reglerna – att det har varit ingången för klimatministern i förhandlingarna.
Däremot noterar vi socialdemokrater att de ministrar som lyftes fram företrädesvis tillhör socialdemokratiska regeringar. Det kanske hade varit lättare för klimatministern att få igenom en klimatpolitik om man hade samarbetat med oss på EU-nivå och även i Sverige. Vi anser att många av de bekymmer som klimatministern har med politiken beror på att regeringen sitter i Sverigedemokraternas knä.
Det råder nu ett mardrömsläge när det gäller arbetslösheten i Sverige. Det finns en halv miljon arbetslösa. Vi vet att arbetslösheten fullständigt har exploderat under de senaste åren, och den här regeringen verkar sakna svar. Svenskt Näringsliv säger att den gröna omställningen är ett av svaren för fler jobb i Sverige, och man vill ha ett tydligt ledarskap.
Jag lyfte i mitt första inlägg fram att Svenskt Näringslivs vd, och även Teknikföretagen i en debattartikel, har uppmanat regeringen att ställa sig bakom en ambitionsnivå om minst 90 procent till 2040, med den tydliga förutsättningen att man inte ska använda artikel 6-krediter inom Parisavtalets ram.
Jag förstår absolut att det här är fikonspråk för de allra flesta, men det handlar om att inte göra utsläppsminskningar som borde göras på hemmaplan i ett annat land utanför EU. Många av de konservativa företrädarna tycker att man ska låta någon annan göra jobbet. Det är detta som de svenska företrädarna för de stora branscherna inom industrin tycker är så dåligt. Man vet att det finns förutsättningar att leda klimatomställningen, men när politikerna säger att jobbet ska göras i tredjeland och att man ska förlita sig på gammal teknik inom EU och i Sverige blir de duktiga svenska företagen styvmoderligt behandlade. Då får man svårare att klara sina strategier.
Detta blev mycket tydligt inför klimattoppmötet som hölls i Brasilien när Scanias hållbarhetschef sa att medan Scania har investerat miljarder i omställning – huvudsakligen i elektrifiering – är det svenska klimatledarskapet svagt. Det är tydliga besked från de företag som vill göra omställningen med ren el. Det saknas styrmedel i Sverige för att hjälpa stora företag i omställningen. Det handlar om det som min kollega Daniel Vencu Velasquez Castro tog upp, om Vinnova och att ge stöd, det vill säga styrmedel som ser till att elektrifieringen blir möjlig.
Klimatministern pratar mycket om infrastruktur. Men vad händer när lastbilarna måste konkurrera med billiga fossila alternativ? Jo, då blir de som har ställt om, som har litat på elektrifieringen, förlorare. Den här regeringen satsar på det fossila, inte på den gröna omställningen. Det är problemet både för klimatet och för arbetslösheten.
(Applåder)
Anf. 41 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Jag tänkte bemöta något av det Romina Pourmokhtari sa.
Först och främst kan vi konstatera att vi båda anser att Klimatklivet är en viktig åtgärd. Men det är inte via Klimatklivet som företag får mest stöd för att genomföra innovationer och kommersialisera dem på en global marknad, så att vi inte bara löser klimatkrisen utan också stärker vår konkurrenskraft. Det i sin tur ökar tillväxten och minskar arbetslösheten i landet.
Jag vill också bemöta det som sades om energipolitiken. Jag är helt överens om att elektrifieringen är helt avgörande för klimatomställningen. Där har vi socialdemokrater konsekvent sedan innan valet 2022 velat ha en bred överenskommelse med bland annat Romina Pourmokhtaris parti så att vi kan skapa de förutsättningar som behövs i Sverige för att kunna konkurrera.
Men jag fick inga svar, herr talman, på frågan om Ipcei-regelverket, alltså de projekt som bedöms vara av gemensamt europeiskt intresse. De tillåter företag och medlemsstater att använda sig av statsstöd mer generöst för att också kunna konkurrera med exempelvis Kina och USA, som använder statsstöd på ett sätt som vi inte gör.
Det är beklagligt. Det är de instrumenten, som nu presenteras av kommissionen, som kommer att se till att vi faktiskt kommer ur de många kriserna. Då kommer vi ut starkare genom ökad självförsörjning och ökad beredskap, och vi som nation och kontinent bidrar till att sänka utsläppen i hela världen.
Ipcei är en strategisk kompass. Den ska motverka fragmentering och öka samarbetet mellan medlemsstaterna. Det är beklagligt att Romina Pourmokhtari inte svarade på frågorna. Om regeringen inte tänker genomföra fler projekt enligt regelverket kommer andra länder att göra det, och det kommer att göra att andra länder går före, att Sverige blir mycket fattigare och att svenskarna står utan jobb. Det är beklagligt, herr talman.
Anf. 42 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Låt mig börja med att säga att i Finland är det en högerregering, i Tyskland är det en högerregering och i Nederländerna är det en högerregering. De var tre av de viktigaste partner Sverige hade när vi drev på för en ambitionsnivå i EU:s nya klimatmål.
Spanien har en socialdemokratiskt ledd regering, och den är en bra kollega när man förespråkar en stark klimatambition. Men majoriteten av länderna leds av högerregeringar, och de förespråkar hårda klimatlagar, nya klimatmål, 90 procents ambitionsnivå. Det är inte så enkelt som man vill framställa det.
Men jag vill tacka ledamöterna från Socialdemokraterna som ger mig tillfälle att så tydligt kunna redogöra för den stora seger som Sveriges regering har lyckats med. Vi förhandlade i 22 timmar för att inte ge upp om den ambitionsnivå som vi ville se i EU, med ett klimatmål om 90 procent till 2040. Det var så många som trodde att EU skulle misslyckas, att EU inte skulle komma överens om en starkare ambition i klimatarbetet. Men Sverige lyckades vinna i förhandlingen och få gehör för vår linje om 90 procent, precis det som näringslivet efterfrågar.
Herr talman! Vi ger ett miljardtillskott till ellastbilar i Sverige i den budget som regeringen nyligen presenterade. Vi har aldrig satsat så mycket på laddinfrastruktur i Sverige som under den här mandatperioden. Alltså ser vi till att det finns en infrastruktur för alla dessa ellastbilar som man nu försöker sälja på marknaden.
Det stämmer att Klimatklivet inte nödvändigtvis kopplar an exakt till den del av diskussionen vi har här, men det är det främsta sättet för att finansiera infrastrukturen för elektrifieringen. Det är den inhemska marknaden vi behöver jobba upp för att de svenska företagen ska lyckas exportera mer av de elektrifierade rena varorna och tjänsterna. Elinfrastrukturen är helt avgörande, och där satsar regeringen.
Herr talman! Jag vill verkligen vända mig mot den svartmålning som skedde i ett tidigare anförande där en av ledamöterna hävdade att man har trott att Sverige är en del av lösningen. Menar man att Sverige inte längre är en del av lösningen? Det är ett befängt påstående. Sverige är det land i EU som har lägst utsläpp per person. Vi är bäst i EU på låga utsläpp.
Ta Tyskland som exempel! Tyskland har 16 gånger högre utsläpp än Sverige. Det beror till stor del på att de rödgröna som styrde i Tyskland under lång tid ägnade sig åt att lägga ned kärnkraft. De ville bara ha vindkraft i stället. Det ruinerade förutsättningarna för tysk industri att stärka sin ekonomi och gjorde att man förlitade sig alltmer på fossil kolkraft. Det är ett land som inte är ett föredöme.
Sverige är det land som har lägst utsläpp per person i hela EU, dessutom det enskilda år då Sveriges utsläpp ökade. Det är något som hedrar, och det hedrar alla svenskar, inte bara regeringen och inte bara näringslivet utan även ledamöterna från Socialdemokraterna.
Jag vill ändå påpeka att vi i Sverige ska vara stolta över att Sverige har väldigt låga utsläpp, tack vare att vårt näringsliv har ett fantastiskt engagemang. De ägnar sig varje dag åt att på olika sätt minska sina utsläpp i sina processer och på grund av de produkter de säljer.
I Sverige har vi också ren el. Vi har vattenkraften, vi har kärnkraften och vi har vindkraften och solenergin. Vi har inte en massa kolkraft, som de rödgröna i Tyskland ägnar sig åt att premiera.
Jag tycker att det är dåligt när vi pratar om att man skulle ha trott att Sverige var en del av lösningen. Sverige är definitivt en del av lösningen och ska fortsätta vara det, inte minst tack vare vårt fantastiska näringsliv.
Anf. 43 Jytte Guteland (S)
Herr talman och klimatministern! Jag vill börja med att vara vänlig och säga att vi socialdemokrater uppskattar mycket av klimatministerns engagemang, driv och vilja till förhandlingar och intresse av att forma koalitioner med andra om ambitiösa målsättningar. Den typen av ledarskap är bra.
Däremot är klimatministerns sätt att förhålla sig till sanningen mindre bra. Men det kanske handlar om bristande kunskap om vilka man samarbetar med i dessa andra länder. När klimatministern tog upp partifärgerna på regeringarna i de olika länderna glömde hon nämligen att den tyska miljöministern är, i alla fall sist vi tittade, Carsten Schneider som tillhör vårt systerparti. Det sitter alltså socialdemokrater i den tyska regeringen. Och i Holland är det väl en expeditionsministär. Det blir alltså lite märkligt att höra att det var högersamarbeten som klimatministern förhöll sig till.
Kanske kan vi då påminna om att det vore bättre för Liberalerna att samarbeta med socialdemokrater i stället för att sitta i knät på Sverigedemokraterna. Jag tror att en hel del av klimatministerns bekymmer har att göra med just vilket sammanhang man har hamnat i.
Det blir väl mitt slutord i den här debatten: Läs på vilka det är som är de goda krafterna i klimatarbetet! Klimatministern bör förhålla sig mer till dem. Då kommer klimatpolitiken och även arbetet mot arbetslösheten att bli mer framgångsrika.
(Applåder)
Anf. 44 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Tack, ledamöterna, för ännu en fantastisk debatt om hur Sverige ska lyckas med klimatarbetet!
Det stämmer absolut att Tyskland styrs av en koalition där förbundskanslern kommer från ett högerparti men där det även finns socialdemokrater. När det gäller Nederländernas regering var det en liberal kollega, från mitt systerparti, som jag samarbetade med under förhandlingarna i EU.
Poängen, som jag hoppas att vi ändå är överens om efter den här debatten, är att Sverige är den starka rösten för en hög klimatambition i EU. Vi satt bokstavligen hela natten och förhandlade, herr talman. Efter 22 timmar av förhandlingar lyckades vi se till att det svenska näringslivet fick sitt 90-procentsmål med hög ambition. Det var inte lätt, eftersom det inte var många länder som ville se det i det här läget. Skälet till att man inte ville se det är kostnaderna.
Jag hoppas att vi i Sverige framöver också ser till att minska polariseringen i klimatpolitiken. I stället för att diskutera vilka man samarbetar med och inte måste man inse att den majoritet som nu finns i kammaren för en högerregering inte minst är en konsekvens av att det enda svaret den rödgröna regeringen hade när det gällde klimatarbetet var bränslepriser.
Den här regeringen vill ha en bred palett där vi fokuserar på att bygga kärnkraft och vindkraft. Vi fokuserar också på bränslepolitiken, men som en del i helheten för att lösa Sveriges klimatutmaningar. Vi fokuserar inte ensidigt på höga bränslepriser.
Herr talman! Det är därför bekymrande att jag under den här debatten inte har fått svar på den fråga jag ställde om Socialdemokraterna vill ha höga bränslepriser igen, om det skulle bli ett maktskifte vid nästa val.
Jag hoppas att klimatdebatten framöver kan fokusera mer på att Sverige är ett föredöme och på hur vi ska fortsätta vara det. Och det är vi bara om vi ser till att bibehålla vårt rena elsystem, och det rena elsystemet kräver kärnkraft.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.