Stöd till kvinnor vid våld i nära relation
Interpellation 2025/26:31 av Sanne Lennström (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-09-30
- Överlämnad
- 2025-10-01
- Anmäld
- 2025-10-02
- Svarsdatum
- 2025-10-14
- Besvarad
- 2025-10-14
- Sista svarsdatum
- 2025-10-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Enligt Brås senaste nationella kartläggning om våld i nära relation utsattes 13,6 procent av Sveriges befolkning i åldern 16–84 år för sådant våld år 2022. Fler kvinnor är män är drabbade.
Många som utsätts för våld i nära relation tvingas flytta från sina hem, ofta med mycket kort varsel. En sådan flytt kan innebära stora ekonomiska och praktiska svårigheter, samtidigt som tryggheten måste säkras.
Utsatta kvinnor har inte sällan problem med ohälsa och sämre ekonomiska förutsättningar jämfört med kvinnor som inte blivit utsatta för våld, enligt Socialstyrelsens kunskapsguide. Om personen har varit utsatt för ekonomiskt våld kan svårigheterna öka än mer. Ekonomi är således ett hinder som i dag kan göra att någon tvingas stanna i en våldsam relation.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje:
Vilken bedömning gör ministern angående behovet av riktat stöd vid flytt för den som tvingas lämna sitt hem på grund av våld i nära relation och har ministern för avsikt att verka för att ett sådant stöd införs?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:31
Webb-tv: Stöd till kvinnor vid våld i nära relation
Dokument från debatten
- Tisdag den 14 oktober 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:18
- Protokoll 2025/26:18 Tisdagen den 14 oktoberProtokoll 2025/26:18 Svar på interpellation 2025/26:31 om stöd till kvinnor vid våld i nära relation
Protokoll från debatten
Anf. 23 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Sanne Lennström har frågat äldre- och socialförsäkringsministern vilken bedömning hon gör angående behovet av riktat stöd vid flytt för den som tvingas lämna sitt hem på grund av våld i nära relation samt om hon har för avsikt att verka för att ett sådant stöd införs. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Jag vill börja med att tacka för att Sanne Lennström och ledamoten Sofia Amloh lyfter en viktig och angelägen fråga. Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och en högt prioriterad fråga för regeringen. Ingen kvinna ska behöva stanna kvar i en våldsam relation av rädsla för att stå utan ett stadigvarande boende.
Den 1 juli 2024 trädde nya regler i kraft som syftar till att stärka det hyresrättsliga skyddet för kvinnor samtidigt som möjligheten att säga upp en hyresgäst som utövar våld mot en närstående har utökats. Den som utövar våld mot en närstående ska kunna bli av med sin lägenhet, samtidigt som den våldsutsatta personens möjlighet att ta över kontraktet och bo kvar har stärkts. Det är förövarna som ska behöva flytta – inte brottsoffren.
Regeringens åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel under 2024–2026 innehåller en stor mängd satsningar och åtgärder. Åtgärdsprogrammet innehåller bland annat ett lämnaprogram för att lämna destruktiva relationer, vilket utgörs av ett antal åtgärder som syftar till att underlätta och möjliggöra en väg ut ur en våldsam eller destruktiv livssituation.
Andra viktiga åtgärder inom området är en reform för skyddat boende som nyligen har genomförts. Syftet med reformen är att förbättra skyddet för och stödet till dem som är i behov av skyddat boende och att stärka barnrättsperspektivet för barn som följer med en vårdnadshavare till ett sådant boende. Regeringen har även infört ett tillfälligt statsbidrag för att utveckla kommunernas arbete med att erbjuda våldsutsatta hjälp med att ordna stadigvarande boende.
Många kvinnor blir också utsatta för ekonomiskt våld som gör det svårt att lämna en relation och att skaffa en egen bostad. Regeringen har nyligen gett flera myndigheter förnyade uppdrag som innebär att de ska sammanställa och sprida information om ekonomiskt våld och utveckla kunskapsbaserade arbetssätt för att ge stöd till våldsutsatta.
Enligt en ny statsbidragsförordning ska bland annat stödjande insatser för att enskilda ska kunna lämna våldsamma relationer prioriteras. I budgetpropositionen för 2026 tillför regeringen 100 miljoner kronor i permanenta medel till den förordningen. I juni i år gav regeringen även Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp den nationella hemlöshetsstrategin, med särskilt fokus på hur arbetet med stadigvarande boende för våldsutsatta kan stärkas.
I november 2024 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över reglerna om bodelningsprocessen och om betänketid i äktenskapsbalken (dir. 2024:107). Syftet är att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill separera och att motverka ekonomiskt våld. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december i år.
Socialnämnden har ett lagstadgat ansvar för att ge stöd till brottsoffer och deras närstående. I socialnämndens ansvar ingår att nämnden ska vara uppmärksam på att personer kan vara i behov av insatser för att förändra sin situation, såsom kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp.
Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Sofia Amloh (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.
Anf. 24 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag stöder flera av de förslag som anges i svaret. Jag vill framför allt lyfta fram att vi socialdemokrater har tagit initiativ till det som den här regeringen tar vidare. Vi stöttar fler förslag utöver det.
Många av de här sakerna är bra. Dock har jag en liten farhåga när det gäller förslaget om vem som ska flytta och vem som ska stå kvar på hyreskontraktet. Det är komplicerat. Att förövaren ska flytta har ett viktigt signalvärde. Men det kan vara så att den som utsatts för våldet inte har råd att bo kvar och ensam försöka finansiera hyran. Det finns många andra problem runt det här som jag verkligen hoppas att vi kan hitta fler lösningar på som får den fulla effekt man syftar till.
Jag tänker uppehålla mig en del vid något som många kvinnojourer beskriver. Det är ju de som möter flest kvinnor som är på flykt, som är gömda och som flyr den här typen av farliga relationer, destruktivitet och våld. De vittnar samstämmigt om att det många gånger hänger på ekonomin, oavsett vilken del av samhället man kommer ifrån eller vilka ekonomiska förutsättningar man haft när man levt i en våldsam relation. Ofta handlar det inte bara om psykiskt våld utan även om ekonomiskt våld.
Att mannen tar kontroll över kvinnan är något som pågår under lång tid. Det resulterar i att när hon väl ska ta sig därifrån eller försöka fly och har tagit hjälp har många av de här faktorerna nött ned henne, inte bara psykologiskt och ekonomiskt. När man behöver fly kanske man inte kan gå till Arbetsförmedlingen dagen efter och direkt få ett jobb. Det är många gånger där någonstans det krackelerar.
Kvinnojourerna beskriver att det handlar om att man inte har pengar till att köpa det mest nödvändiga för att starta upp ett liv. Många vittnar om att det är skälet till att vissa efter en tid går tillbaka till en farlig och destruktiv relation, alltså att man inte klarar sig ekonomiskt. Kvinnojour efter kvinnojour och människor som jobbar med kvinnor i den här otroligt utsatta situationen säger att det kan hänga på finansieringen. Jag tänker att det är viktigt att lyssna till det.
Om vi vill att kvinnor ska kunna lämna dessa relationer behöver vi stötta i de delar som möjliggör just det. Min fråga kvarstår: Hur ställer sig statsrådet till det? Ekonomiskt stöd i form av en lämnapeng skulle kunna göra att fler kvinnor orkar hålla ut och får möjlighet att starta om i livet. Varför har inte regeringen med det i budgeten? Vi socialdemokrater har, som jag tror att statsrådet noterat, avsatt medel i vår skuggbudget för att möjliggöra detta. Varför har inte regeringen gjort det?
Anf. 25 Helena Vilhelmsson (C)
Fru talman! Tack till både interpellanten och ministern för att vi återigen får ha en debatt om det här otroligt viktiga ämnet! Mäns våld mot kvinnor är en ständigt pågående epidemi i vårt samhälle. Jag tackar också för ett fullödigt svar.
Jag ska i mitt första inlägg uppehålla mig lite vid lämnaprogram, för det nämnde ministern i svaret. I regeringens budget förekommer dock inte ordet lämnaprogram. Jag kunde inte hitta det ordet alls.
Frågan som interpellanten ställde var nästan mest av ekonomisk karaktär: Vad gör regeringen för att kvinnor, när de väl vågar ta steget, ska ha råd att lämna en våldsam relation?
På ett annat politikområde, nämligen bekämpandet av gängkriminalitet, har det under många år funnits ett exitprogram för kriminella. De erbjuds att lämna det kriminella livet om de framöver samarbetar med regeringen för att sätta fast andra kriminella. Det exitprogrammet innehåller stöd till enskilda personer. Jag ska nämna lite grann vad det stödet innebär. Det innebär behandling i ett och ett halvt år, gratis för individen och kommunen. Sedan får man eftervård och stöd i två år. Man erbjuds en bostad. Man erbjuds terapi. Man erbjuds drogavvänjning. Man erbjuds sysselsättning. Man erbjuds skuldsanering. Man erbjuds fritidssysselsättning. Detta pågår under sammanlagt tre år.
När en kvinna slutligen tar steget och vågar lämna en våldsam relation, vad får kvinnan då för stöd? Hon får i praktiken ingenting av det som en kriminell person som vill lämna det kriminella livet får. Kvinnan har inte gjort något kriminellt, men det har personen som vill ansluta sig till exitprogrammet. Kvinnan kanske får ett kontaktförbud, som gör föga nytta. Hon kanske får ett skyddat boende om det finns några kvar just där hon bor. Vi har ju en lagstiftning som slagit lite fel. En utsatt kvinna får i värsta fall skyddad identitet. I övrigt får hon själv stå för flytt, nytt boende, nya kläder till barnen om man inte har fått det med sig, nya abonnemang till telefoner, nya försäkringar och nya busskort till skolan.
Min fråga är vad regeringens lämnaprogram består av, konkret. Finns det en sammanhållen funktion som stöder kvinnan från det att hon äntligen vågar eller har möjlighet att ta beslutet till att hon har en ny bostad – eller bor kvar, om mannen förflyttas?
Framför allt vill jag fråga om lämnapengen. Centerpartiet har de tre senaste åren budgeterat både för ett lämnaprogram och för en enskild lämnapeng, alltså ett stöd direkt till kvinnan. Det är inte rimligt att hon ska stå för kostnaderna själv. Ett lämnaprogram fungerar bara när det finns en tydlig ledning, ett tydligt projekt med tydliga ramar från början till slut. Finns inte det är det ganska oförskämt, dristar jag mig till att säga, att prata om ett lämnaprogram.
Vi har haft liknande projekt som fungerat väldigt bra runt om i Sverige. Vi hade Igor i Stockholm. Det fanns ett annat projekt i Jämtland och på andra ställen där man har jobbat på samma sätt, men de finns inte kvar. Det är jättebra om man tror att det ska kunna gå ut i linjen, men då måste det också avsättas pengar.
Anf. 26 Malte Tängmark Roos (MP)
Fru talman! Tack, ministern och ledamöterna, för att vi har den här debatten om en oerhört viktig fråga! Våld i nära relationer är ett av Sveriges mest allvarliga samhällsproblem. Det är framför allt män som utövar våld, både mot andra män och mot kvinnor. Våldet kan ta sig olika uttryck, till exempel fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt.
Jag vill börja med att säga att jag i mångt och mycket tycker att regeringen tar frågan på allvar. I många delar har de tagit det arbete vidare som Miljöpartiet genom våra jämställdhetsministrar Åsa Lindhagen och Märta Stenevi påbörjade under vår tid i regeringen.
Under Miljöpartiets tid i regeringen lanserades ett 40-punktsprogram mot mäns våld mot kvinnor med en lång rad insatser för att förebygga och bekämpa våld. Det handlade bland annat om förebyggande insatser, stöd och skydd för våldsutsatta, straffskärpningar och ökade satsningar på kompetens och forskning. En stor del av programmet genomfördes under vår tid i regeringen, men den sittande regeringen har i många delar tagit resterande punkter vidare. Det är väldigt bra.
Mycket mer måste dock göras, vilket även lyfts upp här. Ett av de kvarvarande problemen är det som Sanna Lennström lyfter fram i interpellationen och som Sofia Amloh tar upp här i debatten, nämligen de ekonomiska svårigheter som många offer för våld i nära relationer får när de tvingas fly från sin våldsamma partner. Att snabbt bryta upp från sitt hem, sitt arbete och sin omgivning kan leda både till nya kostnader och till att man förlorar inkomster.
För någon som utsätts för ekonomiskt våld av sin partner blir situationen ännu värre. Förutom det uppenbara inkomstbortfall som följer av att tvingas bryta upp från hela sitt liv drabbas många våldsutsatta kvinnor dessutom av stora kostnader, exempelvis när deras personuppgifter röjs och de med mycket kort varsel tvingas lämna den nya bostaden eller det skyddade boendet.
Fru talman! Det här är en orimlig situation. För mig är det uppenbart att staten i högre grad måste hjälpa familjer som redan är i en mycket utsatt situation, så att brottsoffer inte också ska behöva gå ekonomiskt på knäna när de lämnar en våldsam partner eller tvingas till upprepade flyttar.
Vi i Miljöpartiet har därför i våra budgetmotioner under flera års tid föreslagit ett införande av en särskild flyttpeng i socialförsäkringssystemet. Det skulle kunna hjälpa till med de extra utgifter som brottsoffren får. Det är en enkel reform och skulle innebära en välkommen ekonomisk trygghet för en grupp människor som verkligen behöver det. Det är synd att regeringen inte ser det ansvar som staten skulle kunna ta i frågan.
I ministerns svar hänvisas brottsoffren till kommunernas socialtjänster. Det här borde inte vara ett ansvar som ligger på vare sig brottsoffren eller kommunerna. Jag önskar att jämställdhetsministern hade lyssnat på oss även i fråga om denna reform. Jag vill gärna få ett svar från jämställdhetsministern om en flyttpeng är ett alternativ för er i framtiden.
Anf. 27 Sara Gille (SD)
Fru talman! Det är jättepositivt att ledamoten visar intresse för frågan om kvinnor som tvingas lämna sitt hem på grund av våld i nära relationer. Men det är väldigt magstarkt av en socialdemokrat att ställa frågor om varför stödet brister när det var hennes parti som bar ansvaret när problemen växte.
Under Socialdemokraternas tid vid makten ökade nämligen våldet mot kvinnor. Andelen åtal sjönk, och stödet till skyddade boenden minskade. Jag var en av de drabbade kvinnorna under den tiden. Jag levde med en våldsam man under lång tid, något som jag har tagit upp flera gånger här i talarstolen. Vid flera tillfällen larmades polisen till bostaden. Jag fick ingen hjälp från vare sig socialtjänsten, polisen eller samhället. Detta skedde under Socialdemokraternas tid vid makten.
Först efter en lång tids kamp, när jag till slut lyckats lämna honom, beviljades kontaktförbud, men då hade eftervåldet redan börjat. I dag är det lättare att få kontaktförbud.
Jag vet hur det känns när förövaren försöker manipulera en, när ekonomin används som ett vapen och när förövaren försöker vända ett barn mot den egna mamman. Det är en verklighet som tusentals kvinnor delar, och den växte fram under en regering som kallade sig feministisk men som inte lyckades med det mest grundläggande, det vill säga att skydda kvinnorna från våldet.
Det här skedde under Socialdemokraternas tid vid makten. Då ökade antalet anmälda fall av grov kvinnofridskränkning, men färre ledde till åtal. Polisen saknade resurser, socialtjänsten gick på knäna och många kvinnojourer kämpade för att överleva.
Fru talman! Socialdemokraterna ignorerade samtidigt larmen om hedersvåld, trots upprepade varningar från både myndigheter och civilsamhället. Det är samma socialdemokrater som i dag frågar varför stödet brister. Som jag sa i början av mitt anförande: Det är oerhört magstarkt att kritisera den regering som städar upp efter en.
Den nuvarande regeringen har med Sverigedemokraternas stöd skärpt straffen för upprepat relationsvåld och överträdelser av kontaktförbud. Polisen har fått ökade befogenheter och fler elektroniska fotbojor för att snabbt kunna ingripa vid hot. Vi har tillfört mycket mer medel än tidigare regeringar i kampen mot våld i nära relationer och även mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Socialtjänsten har fått i uppdrag att samordna stödet till våldsutsatta så att kvinnor inte längre ska falla mellan stolarna när de försöker börja om i livet. Dessutom pågår ett arbete för att införa ett särskilt flyttstöd så att ingen kvinna ska behöva välja mellan fattigdom och otrygghet.
Det handlar om att bygga ett land där rättsstaten står på kvinnans sida och inte förövarens. Det är en stor skillnad mellan Socialdemokraterna och nuvarande regering.
Anf. 28 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Sofia Amloh och övriga ledamöter för inläggen.
Regeringen arbetar systematiskt och intensivt med att säkerställa att våldsutsatta ska få det stöd och skydd de behöver före, under och efter uppbrott. I åtgärdsprogrammet för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel samlades en rad insatser för att göra detta möjligt.
Bland annat återfinns uppdrag till Socialstyrelsen att undersöka i vilken utsträckning våldsutsatta erbjuds kontaktperson som bistår med ett samordnat stöd och hjälp vid myndighetskontakter med utgångspunkt i människors olika behov och förutsättningar. Precis som ledamoten Sofia Amloh påpekar finns det praktiska svårigheter, även om förutsättningarna för hyresreglering underlättas, vilket skulle ha ett viktigt signalvärde. Därför är ett samordnat stöd och hjälp vid myndighetskontakter helt centralt.
I uppdraget ska Socialstyrelsen analysera om kontaktpersoner är en ändamålsenlig insats för att tillgodose våldsutsattas behov. Myndigheten ska också föreslå vilka åtgärder som kan vidtas för att tillgången till samordnat stöd för våldsutsatta kan öka och förbättras. I uppdraget ingår att analysera och ta fram förslag på hur kontaktpersoner kan ingå i ett samordnat stöd till våldsutsatta individer. Myndigheten ska därtill analysera och ta fram förslag på hur ett samordnat stöd kan se ut, vilka aktörer som bör ingå, vilka yrkesgrupper som bör vara involverade och hur stödet kan individanpassas.
Dessutom har Kriminalvården, Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Åklagarmyndigheten fått i uppdrag att stärka samverkan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Uppdraget syftar till stärkt operativ samverkan mellan polis, åklagare, kriminalvård, socialtjänst och hälso och sjukvård, bland annat mot bakgrund av att Socialstyrelsens skade- och dödsfallsutredningar efterlyser ett mer aktivt och samordnat agerande mot våldet från dessa samhällsaktörer. Man återkommer om uppdraget under nästa år.
I juni i år gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp arbetet med den nationella hemlöshetsstrategin och lämna förslag på fortsatta åtgärder inom området. I uppdraget ingår att särskilt undersöka hur regeringens arbete med ett stadigvarande boende till våldsutsatta kan stärkas. Den nuvarande hemlöshetsstrategin löper ut i och med utgången av 2026. Regeringen bedömer att det är av stor vikt att arbetet med att förebygga och motverka hemlöshet kan fortsätta och utvecklas så att individer inte hamnar i hemlöshet.
I budgetpropositionen för 2026 föreslår därför regeringen en förlängd och förstärkt hemlöshetsstrategi. Det föreslås att 70 miljoner tillförs den nuvarande hemlöshetsstrategin under 2026. Därefter avsätts 150 miljoner årligen fram till 2031.
Anf. 29 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Även om dessa saker görs, som flera av oss i den här debatten menar är bra, behöver vi utgå från den verklighet som råder. Vi ser – och jag tänker att statsrådet nog också ser – att kvinnojourer i ganska stora delar av landet får lägga ned och avsluta sin verksamhet. De klarar inte av ekonomiskt att bedriva sin verksamhet. Detta behöver man också se över och göra något åt, om man på allvar menar att kvinnor ska ha denna möjlighet. Det är detta vi ser i Sverige nu: att kvinnojourer lägger ned.
Vi ser också att regeringen inte ger finansiering till Brottsofferjouren för deras nationella stödlinje. Den stödlinjen är den första kontakt som många våldsutsatta kvinnor har, tillsammans med polisen. När Brottsofferjouren inte får de medel som de behöver för att driva stödlinjen blir det svårt att se var någonstans kraftansträngningen från regeringen sker.
När man, oftast efter många försök att lämna, kommer till en kvinnojour som har plats ska man etablera sig, hitta ett annat boende och få stöd och hjälp i en ny kommun, men då finns inte de där kronorna. Oftast är det faktiskt inte så många kronor som behövs för den enskilde.
Min fråga kvarstår alltså: Varför har inte den här regeringen avsatt de pengarna i den här budgeten – den posten finns inte – för att stötta dessa kvinnor i att orka stå ut, etablera sig och fullfölja sitt projekt att lämna den våldsamma relationen?
Som jag beskrev i mitt tidigare anförande finns det också väldigt många historier om att man inte fullföljer det. Man kommer ganska långt men har inte över huvud taget möjlighet att leva eller försörja sig utan går faktiskt tillbaka till den våldsamma relationen – många gånger med en stark övertygelse om att beteendet från mannen som man lever i relationen med aldrig ska upprepas utan att det ska ske förbättringar, i kombination med att det är tryggt ekonomiskt. Många andra sådana perspektiv gör också att man överväger att välja den lätta vägen. Att gå tillbaka till den destruktiva, våldsamma relationen ska väl inte vara den lätta vägen. Den lätta vägen ska väl i Sverige vara att kunna lämna relationen när man utsätts för någon form av våld. Då behövs en lämnapeng, ett ekonomiskt stöd för att orka och klara att lämna relationen. Vi ser så tydligt att detta är anledningen till att man kanske inte gör det – löper linan ut och fullbordar det.
Min fråga är: Varför har inte regeringen avsatt några kronor? Det är noll kronor från regeringen i den här budgeten. Varför finns det inga pengar för att finansiera stöd till dessa kvinnor i att lämna en relation fullt ut?
Anf. 30 Helena Vilhelmsson (C)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Jag kan också identifiera de insatser som gjorts hittills, som möjligen kan likna ett lämnaprogram. Ministern nämnde uppdraget till Socialstyrelsen om att införa en kontaktperson – jättebra. Reformeringen kring hyresrätter som går ut på att den våldsutsatta ska få behålla sin bostad är jättebra.
Men jag lovar att jag blev jätteglad när ministerns företrädare förra sommaren höll presskonferens och sa att regeringen nu ska införa ett lämnaprogram. Sedan kunde jag konstatera att det man gjorde var att paketera ihop redan befintliga åtgärder, där jag tror att båda dessa ingår, i en och samma påse – men det kom inga nya pengar. Det var lite smärtsamt. Man ska vara varsam med användandet av ordet lämnaprogram, för det innebär per se att kvinnor ska ges ekonomiskt stöd och allt stöd som behövs för att våga ta steget och lämna relationen. Detta är inte, menar jag, något lämnaprogram, för det handlar inte om några nya pengar.
När det gäller ekonomiskt stöd i övrigt nämner man reformen om skyddat boende i svaret, och jag undrar om ministern också har tid att svara på hur man kan göra det. Reformen gällande skyddat boende har slagit fel. Den har hittills, om man enbart tittar på de negativa effekterna, lett till att det finns färre boenden och att färre kvinnor och barn erbjuds plats på skyddade boenden. Detta innebär inte direkt något ekonomiskt stöd och uppmuntrar inte kvinnor som vill lämna en våldsam relation. Jag hoppas att regeringen på något sätt kan dra i nödbromsen tills det här blir som det var tänkt.
Ministern nämner också en statsbidragsförordning om 100 miljoner till stödjande insatser för att enskilda ska kunna lämna. Det låter som att enskilda ska kunna söka stöd, och det stämmer väl inte? Min fråga är: Vad menar ministern med detta? Det är, såvitt jag förstår, kommuner och regioner som ska kunna söka dessa pengar. Om det inte handlar om riktade bidrag som ska gå enbart till exempelvis ett lämnaprogram blir det inget lämnaprogram.
Anf. 31 Malte Tängmark Roos (MP)
Fru talman! Mina meddebattörer har sagt väldigt mycket klokt som jag inte behöver upprepa.
Att förövaren ska vara den som flyttar tror jag att vi alla tycker är en bra grundprincip. Men vi vet, vilket har nämnts här tidigare, att offret ofta inte har råd att bo kvar. Vi vet också att offret i många fall inte vågar bo kvar i sitt hem, för förövaren vet ju att offret, den förra partnern, bor där och kan leta upp den personen. I de allra flesta fall måste kvinnan faktiskt flytta, och det innebär ofta en svår ekonomisk situation. Det är därför ett flyttstöd behövs – för att hjälpa människor som drabbas av något av det mest fruktansvärda man kan drabbas av från någon man trodde sig älska och vara älskad av.
Vi avsätter 100 miljoner kronor för detta i vårt budgetförslag. Jag vill ställa samma fråga som jag ställde tidigare och som upprepats här: Varför gör inte regeringen det? Även om det sägs att det ska finnas ett flyttprogram av något slag avsätts det inga pengar för ett särskilt flyttstöd.
Sedan tycker jag också att staten borde kunna stå för halva kostnaden för placering på skyddade boenden, så som det fungerar i till exempel Danmark, så att fler kvinnor och barn kan placeras i skyddade boenden. Vi har nämligen problem med att väldigt många försöker lämna en relation men inte nödvändigtvis får plats. Jag undrar alltså även hur regeringen och ministern ser på möjligheten för staten att stå för halva kostnaden för placering på skyddade boenden i framtiden.
Anf. 32 Sara Gille (SD)
Fru talman! Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi faktiskt talar om orsaken till att samhället ser ut som det gör. Det är nämligen Socialdemokraterna styre som är grunden till detta. Man talade högt om feminism, men samtidigt gav man inte utsatta det stöd som de behövde – inte tillräckligt.
Den nuvarande regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, har dock bytt riktning. Det tar tid att städa upp Socialdemokraternas röra, helt enkelt. Vi har stärkt skyddet vid kontaktförbud, infört möjligheter till elektronisk övervakning och höjt straffen vid upprepade överträdelser.
Vi har byggt en nationell modell för samverkan mellan polis, socialtjänst och brottsofferjourer. Stödet till kvinnojourer och skyddade boenden har förstärkts.
Det är först nu, under den här regeringen och med Sverigedemokraternas stöd, som kvinnors trygghet faktiskt tas på allvar. Sverigedemokraterna kommer att fortsätta driva på för ett Sverige där ingen kvinna tvingas bli lämnad ensam med våldet och där staten står på hennes sida, inte förövarens.
Anf. 33 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Tack till ledamöterna för inlägg och frågor!
Den här regeringen har gjort en rad olika insatser och prioriterar åtgärder för att motverka mäns våld mot kvinnor. Vi inför straffskärpningar. Vi gör en total omläggning av rättspolitiken med fokus på brottsoffret. Det är brottsoffrets upprättelse och viktiga signalvärden som ska vara avgörande. Vi har bland annat underlättat för kontaktförbud i kombination med fotboja. Vi är också på väg att införa en ny lagstiftning mot psykiskt våld.
Vi har lagt fram en rad olika uppdrag om stöd, som också får träffsäker effekt. Vi ger ökade bidrag till kvinnojourerna. Vi har genomfört en reform som syftar till att öka kvaliteten på skyddade boenden.
Precis som flera av interpellanterna och debattörerna tar upp ser vi också vissa negativa konsekvenser av reformen som är kopplade till skyddat boende. Regeringen har sett till att utvärdera detta. Statskontoret har ett uppdrag att se över reformens effekter.
Upphandlingsmyndigheten har också i uppdrag att ta fram underlag, material och metoder för att bistå kommunerna när det gäller att främja upphandling av idéburen verksamhet kopplad till kvinnojourerna. Det är ett oerhört viktigt stöd för kommunerna i deras ansvarsuppgift – detta är ju faktiskt deras ansvar. Därtill kommer också en rad andra åtgärder.
Det låter så lätt med lämnapeng, flyttpeng eller olika former av bidrag. Jag kan instämma i att ekonomiska förutsättningar definitivt är en viktig faktor i pusslet. Men detta är ett omfattande samhällsproblem som rör så många olika delar, och vi måste angripa det brett. Man får det att låta som att en flyttpeng skulle lösa samhällets problem med mäns våld mot kvinnor, men det håller inte. Det räcker inte.
Det är absolut viktigt att fortsätta diskussionen om ekonomiska förutsättningar. En rad av de åtgärder som regeringen har vidtagit har också effekten att man som individ med ett mer samordnat stöd och med en kontaktperson kan navigera sin situation bättre. Detta kan det naturligtvis också finnas en ekonomisk aspekt på.
Det här är ett oerhört omfattande problem, och regeringen har haft det som högsta prioritet. Det tänker vi fortsätta att ha. Jag välkomnar diskussionen och förslagen, men jag kan konstatera att den här regeringen under de år vi har suttit vid makten har åstadkommit betydligt mer än vad som åstadkoms under de gångna åtta åren med de förra regeringarna.
Med detta tackar jag interpellanten och ledamöterna. Detta var mitt avslutande inlägg.
Anf. 34 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Jag skulle vilja börja med det som ledamoten från Sverigedemokraterna tog upp. Vilken röra är det som Sverigedemokraterna menar när de säger att de ska städa upp efter Socialdemokraterna? Är det införandet av föräldraförsäkringen, som jag har tagit upp tidigare i dag? Är det införandet av barnomsorgen, som också möjliggjorde för kvinnor att komma ut i arbetslivet? Det vi ser är ju också resultatet av att vi har en av de högsta sysselsättningsgraderna i Europa. Är det detta som ni ska städa upp? Handlar det om avskaffandet av sambeskattningen och om satsningarna på kvinnors hälsa? Eller handlar det om de senaste tio årens ökade resurser till polis och utredare? Under den perioden införde vi också begreppet barnfridsbrott och skärpte straffen för sexualbrott. Eller handlar det om samtyckeslagstiftningen – är det detta som Sverigedemokraterna menar att de ska städa upp? Då vet vi var vi har Sverigedemokraterna när de talar om att bedriva jämställdhet.
Detta är inte vad jämställdhet är för mig, och jag tror att det är väldigt många svenskar som känner på samma sätt.
Statsrådet har nu lämnat kammaren, innan debatten är avslutad, men jag hörde att det uppenbarligen för henne finns ett rött skynke när det gäller just flyttpeng. Det är därför det inte finns någon flyttpeng. Den finns inte, för man anser att den skulle vara ett bidrag. Den skulle alltså vara ett bidrag till dessa kvinnor, som är de absolut mest utsatta. Dessa kvinnor har mot all förmodan lyckats komma så långt att de vill starta ett nytt liv utan våld, och de behöver dessa kronor för att möjliggöra en nystart. Men regeringen kan inte tillföra de pengarna, för det skulle vara ett bidrag. Detta säger ganska mycket om regeringens satsningar.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.