Stöd till kollektivtrafiken
Interpellation 2025/26:533 av Aylin Nouri (S)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2026-05-27
- Överlämnad:
- 2026-06-01
- Anmäld:
- 2026-06-02
- Svarsdatum:
- 2026-06-12
- Besvarad:
- 2026-06-12
- Sista svarsdatum:
- 2026-06-17
Interpellationen
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Regeringen har nyligen presenterat ett förslag om tillfälligt halverade priser i kollektivtrafiken under sex månader. Samtidigt har regeringen under mandatperioden röstat nej till oppositionens förslag om stärkt kollektivtrafik och successivt fasat ut stadsmiljöavtalen.
Parallellt befinner sig regionerna i ett mycket pressat ekonomiskt läge. På många håll i landet har detta redan lett till neddragningar i kollektivtrafiken, höjda biljettpriser och försämrad tillgänglighet.
Kollektivtrafiken är avgörande för arbetsmarknaden, klimatomställningen och människors frihet i vardagen. För många människor är fungerande kollektivtrafik en förutsättning för att kunna ta sig till arbete, utbildning, samhällsservice och fritidsaktiviteter.
Mot denna bakgrund framstår regeringens tillfälliga sexmånaderssatsning som kortsiktig och valinriktad snarare än som en långsiktig politik för att stärka kollektivtrafiken i hela landet. Samtidigt saknas större nationella reformer för att stärka regionernas möjligheter att upprätthålla och utveckla kollektivtrafiken långsiktigt.
Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:
- Avser ministern att ta initiativ till ett ökat långsiktigt statligt stöd till kollektivtrafiken?
- Har ministern tagit initiativ till en analys av hur det tillfälligt sänkta biljettpriset under sex månader påverkar regionernas möjlighet att upprätthålla och utveckla kollektivtrafiken, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:533
Webb-tv: Stöd till kollektivtrafiken
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 86 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Aylin Nouri har frågat mig om jag avser att ta initiativ till ett ökat långsiktigt statligt stöd till kollektivtrafiken och om jag har tagit initiativ till en analys av hur det tillfälligt sänkta biljettpriset under sex månader påverkar regionernas möjlighet att upprätthålla och utveckla kollektivtrafiken och om jag i så fall kan redogöra för resultatet.
Kriget i Iran och stängningen av Hormuzsundet har inneburit en betydande störning på de globala energimarknaderna och medfört snabba prisökningar på bland annat olja, vilket har försämrat tillväxtutsikterna globalt och i Sverige. Högre energipriser medför att hushållen förlorar köpkraft.
Regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder med anledning av den pågående krisen i Mellanöstern. Bland annat har regeringen föreslagit tillfälliga sänkningar av koldioxidskatten på bensin och diesel för att motverka effekten av de globala prisökningarna på bränsle.
För att i ökad utsträckning möjliggöra alternativa färdsätt med en mer effektiv energianvändning och för att stötta hushållen är det angeläget att utöver vidtagna åtgärder även underlätta resande med kollektivtrafik.
Regeringen har därför i en extra ändringsbudget föreslagit att 6,5 miljarder kronor avsätts för att användas för statsbidrag till kollektivtrafik som organiseras av regionala kollektivtrafikmyndigheter. Stödet avses att lämnas till regionala kollektivtrafikmyndigheter som har sänkt priset på månadsbiljetter eller motsvarande biljetter med 50 procent för resor mellan den 1 juli och den 31 december 2026. De närmare villkoren för stödet avses att regleras i en förordning som nu tas fram inom Regeringskansliet.
Denna åtgärd tillsammans med övriga åtgärder i den extra ändringsbudgeten, som totalt omfattar 17,5 miljarder kronor, ska ses som tillfälliga åtgärder för att hantera det akuta läge som uppkommit till följd av kriget i Mellanöstern. I ett akut läge behöver regeringen agera snabbt och resolut.
Anf. 87 Aylin Nouri (S)
Herr talman! Jag välkomnar regeringens satsning på kollektivtrafiken. Kollektivtrafik är ju ingen lyx utan en grundförutsättning för att människor ska kunna få ihop sina liv och ta sig till jobb, studier och fritidsaktiviteter. Den är helt avgörande för att få vardagen att fungera. Den är därtill helt avgörande för samhällets funktionalitet och för klimatomställningen. Det är därför vi socialdemokrater under hela perioden har drivit på för att göra kollektivtrafiken billigare och tillgängligare.
Det är också därför det är så svårt, herr talman, att förstå regeringens plötsliga agerande. Efter nästan fyra år vid makten har regeringen plötsligt upptäckt att människor behöver kollektivtrafiken – efter fyra år av höjda biljettpriser, efter fyra år av neddragningar runt om i landet och efter fyra år då regeringen har pressat regionernas ekonomi och regionerna har larmat om stora ekonomiska problem.
Då, strax före valet, kommer regeringen med ett löfte om tillfälligt stöd under sex månader. Det är svårt att inte ställa sig frågan: Varför nu? Om regeringen nu tycker att kollektivtrafiken är så viktig att man är beredd att avsätta 6,5 miljarder kronor, varför har man då inte gjort det tidigare?
Under den här mandatperioden har regeringen återkommande sagt nej till alla förslag som vi har lagt på bordet om att stärka kollektivtrafiken och göra det billigare att resa kollektivt. Man har låtit regionerna bära en enorm ekonomisk börda.
Därtill, herr talman, har man fasat ut stadsmiljöavtalen – statliga investeringar som hjälper kommuner och regioner att bygga ut kollektivtrafiken och skapa långsiktiga resmöjligheter. Och man har vägrat att presentera en långsiktig nationell strategi för kollektivtrafiken. Man har till och med röstat nej till vårt och branschens krav om ökat resande med kollektivtrafiken.
Här tycker jag att statsrådets svar blir talande, eller kanske icke talande. Jag ställde två frågor. Jag frågade om det långsiktiga stödet till kollektivtrafiken, och jag frågade om regeringen har analyserat hur reformen påverkar regionernas möjligheter att upprätthålla och utveckla kollektivtrafiken. Statsrådet svarade inte på någon av dessa frågor.
I stället fick vi en beskrivning av varför regeringen vill genomföra reformen. Med all respekt: Det har vi redan förstått – det vet vi redan. Den stora fråga som kvarstår är: Vad händer efter den 1 januari om Tidöpartierna får fortsatt förtroende att leda Sverige? Vad är den långsiktiga planen och visionen för att stärka kollektivtrafikresandet över hela landet, inte bara de kommande sex månaderna utan långsiktigt? Det vill jag fortsatt ha svar på.
Anf. 88 Rashid Farivar (SD)
Herr talman! When life gives you lemons, you make lemonade. Jag var här i dag för att delta i en helt annan interpellationsdebatt och hade lämnat barnet till barnverksamheten, men statsrådet dök inte upp. Därför tänkte jag ta tillfället i akt och delta i dessa två viktiga interpellationsdebatter.
Jag tackar interpellanten för frågorna och ministern för svaret. Jag tycker att det är viktigt att börja i rätt ände. Regeringens och Sverigedemokraternas förslag om halverade biljettpriser i kollektivtrafiken under andra halvåret 2026 presenteras inte som en permanent reform. Det presenteras som en tillfällig åtgärd med anledning av en extraordinär situation, som ministern förklarade.
Kriget i Mellanöstern, störningar i energiförsörjningen och stigande oljepriser har slagit mot hushållens ekonomi. Då är det rimligt att staten vidtar åtgärder för att underlätta människors vardag, oavsett om de kör bil eller reser kollektivt, och det är precis vad regeringen gör.
Jag tycker att interpellanten väcker en relevant fråga här, för tillfälliga stöd är just tillfälliga. De kan aldrig ersätta en långsiktig politik. Den verkliga frågan är därför inte vad som händer under sex månader utan vad som händer under de kommande tio åren.
Herr talman! När Socialdemokraterna nu efterfrågar långsiktighet finns det anledning att påminna om deras egen tid vid makten. Under åtta år styrde Socialdemokraterna Sverige. Under samma period växte underhållsskulden i transportsystemet. Järnvägens punktlighet försämrades, och stora delar av infrastrukturen fortsatte att slitas snabbare än den rustades upp.
Resultatet ser vi i dag: tåg som inte går i tid, kapacitetsbrist på viktiga stråk och ett kraftigt eftersatt underhåll som nu måste hanteras. Det är den verklighet som den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna har fått ta över. Skillnaden är att vi faktiskt gör något åt problemet.
Herr talman! Sverigedemokraterna ser kollektivtrafiken som en viktig del av transportsystemet, inte minst för arbetspendling och regional utveckling. Men vi ser också verkligheten utanför storstäderna. I stora delar av Sverige kommer bilen att vara nödvändig även i framtiden. Därför behöver Sverige ett transportsystem där olika trafikslag kompletterar varandra i stället för att ställas mot varandra, som Socialdemokraterna gjorde under de åtta år då de styrde Sverige.
Min fråga till ministern är därför följande: Om väljarna ger regeringen och SD fortsatt förtroende efter valet, vilka långsiktiga reformer ser ministern framför sig för att stärka kollektivtrafikens konkurrenskraft, förbättra punktligheten och ge regionerna bättre förutsättningar att bedriva kollektivtrafik utan att vara beroende av återkommande statliga krisåtgärder från regeringen?
Anf. 89 Zara Leghissa (S)
Herr talman! Kollektivtrafik är inte någon lyx. För väldigt många människor är kollektivtrafiken en förutsättning för att vardagen ska fungera. Det är vårdpersonal, industriarbetare, handelsanställda och byggnadsarbetare som tar bussen och tåget till jobbet. Det gör att ungdomar kan studera, att äldre kan leva ett självständigt liv och att familjer kan bo kvar utanför de större städerna.
En fungerande kollektivtrafik bygger Sverige starkare. Det skapar jobb, borgar för tillväxt, breddar arbetsmarknaden och är viktigt för klimatet. Men det är också en välfärdsfråga, för den som inte kan ta sig till arbetet, vården eller utbildningen riskerar att hamna utanför. Sverige behöver en väl utbyggd och fungerande kollektivtrafik med sjysta arbetsvillkor för dem som håller trafiken igång. Chaufförer, lokförare, tågvärdar och servicepersonal ska inte behöva betala priset för politisk passivitet.
Under den här mandatperioden har vi sett motsatsen. När regeringens satsningar uteblivit har regionerna tvingats till tuffa prioriteringar. Människor har varslats och blivit uppsagda, och fler riskerar att följa. Det har dragits ned på trafik, avgifter har höjts och investeringar har skjutits på framtiden. Det handlar inte bara om siffror i en budget, utan det handlar om människor som förlorar jobbet, om resenärer som får längre väntetider och sämre möjligheter att ta sig till arbete och studier och om företag som får allt svårare att rekrytera.
Herr talman! Det finns också en annan fråga som sällan får tillräcklig uppmärksamhet: de statliga trafikavtalen. När marknaden inte klarar att upprätthålla viktiga förbindelser måste staten ta ansvar. Det gäller inte minst nattågstrafiken och annan upphandlad trafik som binder ihop vårt land. För Norrbotten och stora delar av Sverige handlar det om tillgänglighet, jobb, besöksnäring, totalförsvar och möjligheten att leva och verka i hela landet.
När staten drar sig tillbaka är det regionerna som får ta smällen, och när regionerna och kommunerna inte har tillräckliga ekonomiska muskler blir konsekvensen färre avgångar, sämre tillgänglighet och förlorade arbetstillfällen.
Herr talman! I elfte timmen har regeringen lagt fram en satsning som gäller i sex månader: halverad kostnad för månadskort. Regeringen beskriver det som ett sätt att ge hushållen möjlighet att välja alternativa färdsätt.
Satsningen är bra, men den är kortsiktig. Var är långsiktigheten som tryggar och bygger ut kollektivtrafiken?
För den som arbetar skift på sjukhuset, i fabriken eller inom äldreomsorgen är kollektivtrafiken inte något alternativ. Det är det normala färdsättet. Det är den som tar en till och från jobbet.
Det finns en grundläggande skillnad mellan Tidöregeringens och Socialdemokraternas syn. Vi ser kollektivtrafiken som ett viktigt samhällsuppdrag och som en investering i människor, i jobb och i Sveriges framtid. Regeringen verkar se den som en kostnadspost som kan skjutas på framtiden.
Resultatet efter den här mandatperioden är tydligt: Regionerna är satta på svältkur, arbetslösheten har ökat samtidigt som bristen på arbetskraft är skriande i hela landet, ojämlikheten har ökat och klimatomställningen har bromsats. Det är ett underkännande.
Därför vill jag fråga ministern: När tänker regeringen ta det nationella ansvar som krävs för att säkra en fungerande kollektivtrafik i hela Sverige, i fred och i ofred?
(Applåder)
Anf. 90 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Det är inte alltid man blir förvånad i riksdagens kammare, men tonläget från Socialdemokraterna i den här debatten förvånar mig lite grann mot bakgrund av de stora problemen i kollektivtrafiken här i Stockholm, där Socialdemokraterna styr, som är ett skyltfönster för socialdemokratisk kollektivtrafikpolitik.
Jag är lite förvånad över tonläget, herr talman, inte minst i Zara Leghissas fina ord om kollektivtrafikens betydelse. Men fråga stockholmare hur de ser på kollektivtrafiken när Socialdemokraterna får styra! De där orden klingar väldigt falskt i den verklighet som väldigt många människor har upplevt i dag på morgonen och under de senaste veckorna här i Stockholm. Lite mer ödmjukhet hade jag kanske förväntat mig, herr talman, så jag måste säga att jag är lite förvånad.
Aylin Nouri frågade: Varför nu? Svaret är: Kriget i Mellanöstern. Hon frågade också: Varför tillfälligt? Ja, i en ändringsbudget är det inom det innevarande året som man kan göra ändringar. Det är också det som regeringen nu gör, vilket har mottagits väldigt positivt. Det här kommer att vara ett viktigt stöd för många hushåll och möjliggöra för fler att använda kollektivtrafiken.
Rashid Farivar frågar om andra åtgärder. Det är viktigt att komma ihåg att kollektivtrafiken redan i dag är subventionerad av regionerna till ungefär 50 procent. Den är ett regionalt och kommunalt ansvar. Nu tar vi i regeringen vårt ansvar genom att skjuta till mer medel i denna krissituation och till vårt arbete med att rusta upp svensk infrastruktur så att man kan lita på att tågen kommer fram i tid och att den statliga infrastrukturen håller måttet. Det kommer att behöva fortsätta även framöver.
Men jag måste säga, herr talman, att jag är lite förvånad över ledamoten Leghissas tonläge här. Med tanke på var man själv styr och att det skyltfönster man har för kollektivtrafikpolitik påverkar hundratusentals människor varje dag menar jag att det är på sin plats att Socialdemokraterna tar lite mer ansvar.
I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).
Anf. 91 Aylin Nouri (S)
Herr talman! Infrastrukturminister Andreas Carlson vill att vi i oppositionen ska vara lite mer ödmjuka. Jag tänker att infrastrukturministern kan rikta den uppmaningen till sig själv och sitt parti och till regeringen.
I fyra år har ju den här regeringen valt att prioritera skattesänkningar för de allra rikaste och pressat regionernas ekonomi, vilket har tvingat fram nedskärningar och kostnadsökningar.
Jag kan ta min egen region som exempel. I Västra Götalandsregionen styr Socialdemokraterna. Men, herr talman, Tidöpartierna valde att gå samman för att bryta ut en del av budgeten och tvinga fram kostnadsökningar på regional nivå i Västra Götalandsregionen. En höjning av biljettpriserna i VGR var den viktigaste prioriteringen för Andreas Carlsons partikollegor i Västsverige.
Samtidigt står Ulf Kristersson framför en buss och säger: Nu måste vi sänka biljettpriserna med anledning av kriget i Iran. Men på regional nivå tvingar man fram höjningar av biljettpriserna.
Jag skulle också kunna påminna Andreas Carlson om att han för några år sedan, i början av den här mandatperioden, fick en fråga av SVT om kollektivtrafiken och de ökade biljettpriserna. Då svarade Andreas Carlson att detta inte är regeringens ansvar. Det är regionernas ansvar. Nu står samma statsråd här och presenterar miljardstöd för sänkta biljettpriser.
Visst är det så, herr talman, att energikrisen som uppkommit till följd av kriget i Iran är mycket allvarlig och att åtgärder behöver sättas in. Därför har vi välkomnat detta. Men det är också så, herr talman, att vi har haft kris i Sverige under hela mandatperioden – en kostnadskris för vanligt folk. Vi har sett hur resandet med kollektivtrafiken systematiskt har minskat över i princip hela landet de senaste fyra åren och hur den här regeringen har tvingat fram både nedskärningar och ökningar av biljettpriser.
Hade regeringen på riktigt varit intresserad av att förbättra vardagen för vanligt folk hade man inte kommit med det här förslaget tre månader före valet. Det är ett tillfälligt förslag som inte tar sikte på de långsiktiga förutsättningarna. Och människor ser igenom det här, herr talman. De ser det som det valfläsk det dessvärre är.
Jag vill också påminna om att det går att föra en annan politik. Det går att stärka regionernas grundförutsättningar så att vi faktiskt får tillgänglig och prisvärd kollektivtrafik runt om i hela landet. Det går att rösta på våra förslag, som vi har lagt fram gång på gång, där vi kräver billigare kollektivtrafik och, för att ge bara ett exempel, avgiftsfri kollektivtrafik för unga och studenter. Det gör vi därför att kollektivtrafiken är oumbärlig, som både jag och min kollega har beskrivit här i dag. Det sista den behöver är en politik som präglas av ryckighet. Den är alldeles för viktig för det. Kollektivtrafiken är oumbärlig för arbetsmarknaden, för klimatomställningen, för tillväxten och för att människor ska kunna leva och bo över hela landet.
Därför upprepar jag för andra gången frågan som jag inte fick svar på: Vad är regeringens långsiktiga plan för att kollektivtrafikresandet ska funka över hela landet?
Anf. 92 Rashid Farivar (SD)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret och instämmer helt och hållet med honom.
Det blir tydligt i den här debatten att det finns två olika synsätt. Men det är viktigt att säga att självinsikt kanske inte är Socialdemokraternas starkaste sida.
Socialdemokraterna beskriver den tillfälliga biljettreformen som om den vore regeringens samlade kollektivtrafikpolitik. Det är den inte. Det är en tillfällig åtgärd i ett extraordinärt läge, som ministern redogjorde för.
Den långsiktiga politiken handlar om att bygga ett transportsystem som faktiskt fungerar. För vad hjälper billiga biljetter om tågen inte går i tid, som i Stockholm nu? Vad hjälper tillfälliga stöd om spåren är slitna och kapaciteten otillräcklig?
Sanningen är att Sverige under lång tid har levt med stora infrastrukturskulder. Det gäller inte minst de år då Socialdemokraterna satt i regeringsställning.
Nu genomför regeringen och Sverigedemokraterna historiska investeringar för att återställa funktionaliteten i transportsystemet. Det arbetet kommer inte att bli färdigt över en natt, men det är precis den typen av långsiktiga prioriteringar som Sverige behöver. Vi behöver mindre symbolpolitik och fler investeringar som gör att människor kan lita på att transportsystemet fungerar, oavsett om de reser med buss, tåg, bil eller flyg.
Anf. 93 Zara Leghissa (S)
Herr talman! Jag tackar Andreas Carlson för bemötandet av min fråga, men det räcker inte att tala om regionernas ansvar när staten samtidigt lämnar dem med ökade kostnader och otillräckliga resurser. Det räcker inte att tala om marknaden när vi vet att marknaden allena inte bygger ett sammanhållet Sverige. Kollektivtrafiken är ju en del av vår samhällsbärande infrastruktur. Den håller ihop arbetsmarknaden, stärker näringslivet och gör det möjligt att arbeta och bo i hela landet.
Vi ser nu hur varsel, neddragningar och osäkerhet breder ut sig samtidigt som regionerna tvingas höja biljettpriser och minska trafiken. Detta är inte ett tecken på att systemet fungerar, utan det är ett tecken på att regeringens politik inte räcker till. Det visar också på hur långt man står från verkligheten för hundratusentals arbetare som varje dag är beroende av buss och tåg för att kunna försörja sig.
För oss Socialdemokrater är det självklart att staten ska vara en aktiv partner. Vi vill investera i kollektivtrafiken, för det är att investera i välfärd, i klimatet, i tillväxt och i människors frihet.
Sverige behöver en ny regering som ser kollektivtrafiken som en motor för tillväxt och rättvisa och inte som en budgetpost att spara på.
Herr talman! Det är hög tid att åter göra kollektivtrafiken till en nationell angelägenhet.
Jag vill passa på att tacka minister Andreas Carlson för den här mandatperioden. När vi har mötts har vi kanske inte alltid tyckt likadant, men det finns ändå ett engagemang hos ministern som jag uppskattar.
Jag vill också rikta ett stort tack till ledamoten Aylin Nouri för den otroligt viktiga interpellationen.
(Applåder)
Anf. 94 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Jag vill tacka Zara Leghissa för hennes engagemang och för de interpellationsdebatter vi haft under mandatperioden. Hennes engagemang är någonting som jag har värdesatt, och jag noterar ju att det finns ett engagemang även i den här debatten.
Det blir dock lite märkligt att säga att kollektivtrafiken är en budgetpost att spara på när regeringen precis har föreslagit 6,5 miljarder i ett stöd till biljettpriserna i kollektivtrafiken.
Aylin Nouri försöker göra en poäng av att jag sa olika i en SVT-intervju för ett tag sedan och i dag, men det gjorde jag inte alls. Jag sa ju även i dag att det är ett regionalt och kommunalt ansvar. Det som är viktigast att säga, och som jag gärna upprepar, är att läget är mycket bekymmersamt till följd av kriget i Mellanöstern. Därför agerar regeringen nu resolut.
Jag konstaterar att Socialdemokraterna inte har några liknande förslag i de budgetar man har lagt fram. Man har haft olika förslag, precis som Aylin Nouri har varit inne på, men inte föreslagit ett så genomgripande stöd som det här är: en 50-procentig biljettsänkning i ett krisläge. Jag noterar dock att Socialdemokraterna välkomnar regeringens satsning.
Angående frågan om det långsiktiga stödet har jag svarat att det är i ändringsbudgetar som man kan göra ändringar för innevarande år, och det är detta regeringen nu gör. Jag tror att alla hoppas att krisen och kriget i Mellanöstern ska ta slut så snabbt som möjligt, men vi har förstås beredskap för att kunna göra ytterligare förstärkningar och ge stöd av olika slag till hushållen om det här blir utdraget. Det är dock inget jag kan föregripa i den här debatten, herr talman.
När det gäller stödet till kollektivtrafiken, som vi nu har lagt fram ett förslag om, handlar det alltså både om att avlasta tungt belastade hushåll och om att möjliggöra alternativa färdsätt med en mer effektiv energianvändning.
Herr talman! Jag noterar att ingen av de socialdemokratiska ledamöterna ännu har kommenterat mitt enkla konstaterande: Där man styr och ansvarar för kollektivtrafiken, alltså här i Stockholm, håller många förstås med både Zara Leghissa och Aylin Nouri om deras fina ord här i kammaren i dag, men de möter en helt annan verklighet på perrong efter perrong runt omkring i Stockholmsområdet. Här är man svaret skyldig gällande varför man inte tar ansvar när man faktiskt har ansvaret.
I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).
Anf. 95 Aylin Nouri (S)
Herr talman! Låt mig börja med att säga att statsrådet gärna får ta del av vad vi vill när det gäller kollektivtrafiken eftersom statsrådet verkar ha missat det. Vi har förutom det som räknades upp angående avgifter för unga och studenter i kollektivtrafiken också krävt en indexering av statsbidragen till regionerna. Detta är ju det viktigaste om vi ska skapa långsiktiga förutsättningar att både bygga ut kollektivtrafiken och hålla nere priserna. Vi har föreslagit högre anslag till trafikavtalen, som är grundförutsättningen för att bygga ut kapacitet och upprätthålla trafiken.
Andreas Carlson gör en poäng av Stockholm men missar ju att han sitter i den regering som har bantat stöden till regionerna. Trots det har man i de regioner där vi styrt tagit sitt ansvar. I Stockholm har man tagit sitt ansvar genom att frysa biljettpriserna för de grupper som har det allra tuffast ekonomiskt, som pensionärer, studenter och unga.
Andreas Carlson vägrade också att svara på exemplet från min egen region, Västra Götalandsregionen. Andreas Carlson får gärna svara om varför hans partikollegor tvingar fram en biljettprishöjning i kollektivtrafiken när vi i den styrande Sledningen faktiskt kunde lägga fram en budget där vi kunde frysa biljettpriserna. Men det var viktigare att höja dem.
Jag har två gånger ställt frågan om vad regeringens långsiktiga plan för kollektivtrafiken är, herr talman. Jag ger det en tredje chans: Vad är regeringens långsiktiga plan för att kollektivtrafikresandet i Sverige ska öka? Just nu är trenden nämligen det motsatta.
(Applåder)
Anf. 96 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Regeringens långsiktiga plan för kollektivtrafiken är att tågen ska komma fram i tid och att man ska kunna lita på att vägarna håller och att kollektivtrafiken fungerar. Jag har sagt två gånger att långsiktiga stöd och olika åtgärder som kommer i framtida budgetar inte är föremål för en ändringsbudget.
Aylin Nouri känner till detta, men hon vill ändå att jag ännu en gång ska svara ungefär samma sak som jag sagt tre gånger. Jag gör gärna det så att det blir tydligt och klart: Vi utesluter naturligtvis inte ytterligare åtgärder. Det man kan göra i en ändringsbudget gäller dock innevarande år, och där har vi vidtagit åtgärder med besked, herr talman: 6,5 miljarder för att kunna halvera biljettpriser på månadskort.
Jag noterar att Aylin Nouri säger att Socialdemokraterna vill vidta olika åtgärder, men de har inte lagt fram något förslag om att halvera biljettpriserna, och det var det jag sa: Det finns inte några sådana förslag i era skuggbudgetar. Nu vill man ge sken av att man har haft det, men det har man ju inte haft. Rätt ska vara rätt även i en riksdagsdebatt, herr talman!
Beskedet från Socialdemokraterna till dem som väntar på försenade pendeltåg i Stockholm blev ju väldigt tydligt i den här debatten. Beskedet från Socialdemokraterna till pendlare som väntar på perrongen är: ”Vi har tagit vårt ansvar.” Det tror jag inte går hem hos dem som fortsatt vill att man ska kunna lita på kollektivtrafiken även i Sveriges huvudstad. Socialdemokraterna blev svaret skyldiga, och svaret var: ”Vi har tagit vårt ansvar.”
I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
