Stöd till folkrörelser för EU-information
Interpellation 2006/07:105 av Ringholm, Bosse (s)
Interpellationen är besvarad
- Avslut
- Interpellation är färdigbehandlat
- Anmäld:
- 2006-11-28
- Inlämnad:
- 2006-11-28
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2006-12-12
- Sista svarsdatum:
- 2006-12-12
- Besvarad:
- 2007-02-16
Interpellationen
den 28 november
Interpellation
2006/07:105 Stöd till folkrörelser för EU-information
av Bosse Ringholm (s)
till statsrådet Cecilia Malmström (fp)
Kommittén för EU-debatt startade för fem år sedan. Ambitionen för den tidigare socialdemokratiska regeringen var att stimulera debatten om EU:s framtid. Kostnaden för verksamheten var 10@15 miljoner kronor per år. Inriktningen på verksamheten har varit starkt folkrörelseförankrad. Den förra regeringen ville försäkra sig om såväl bredd som djup i samtalen om EU:s framtid.
Den moderatledda regeringen har nu genom ett enkelt penndrag strukit alla pengar till kunskapsspridning om EU och Kommittén för EU-debatt läggs ned. Det innebär att alla de över 160 projekt som beviljats av kommittén inte kan få stöd. Många folkrörelseorganisationer gör i dag mycket omfattande insatser för att hålla debatten om EU:s framtid i gång. Jag har studerat kommitténs hemsida och noterat bredden på organisationer som deltar i debatten. Anslag har beviljats till exempelvis Studieförbundet Vuxenskolan, Föreningen Norden, Svenska Freds-och Skiljedomsföreningen, Kristdemokratiskt Internationellt Center, IOGT-NTO, EU-kritiska Centernätverk, Svenska Röda Korset, Fria Moderata Studentförbundet, Folkpartiet i Jönköpings län, Centerpartiets Ungdomsförbund, Centerpartiet i Blekinge, ABF i flera län etcetera.
Nu ska all denna folkrörelseförankrade debatt föras från Regeringskansliet med ett verkligt von oben-perspektiv.
Cecilia Malmström uttalar i DN den 23 november att hon har bokat några möten med kommunalråd och skolklasser för att med det ”rivstarta” EU-debatten.
Cecilia Malmström var en av de starkaste kritikerna till den tidigare regeringen för att inte stimulera diskussionen om EU:s roll och framtid. Det förefaller som en stark diskrepans mellan å ena sidan regeringens besparingar på EU-debatt och Cecilia Malmströms i alla fall tidigare engagemang för EU- frågorna.
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att stimulera kunskapsspridning och debatt om EU:s framtid samt vilket ekonomiskt stöd kan folkrörelserna som vill sprida EU-information räkna med?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:105
Webb-tv: Stöd till folkrörelser för EU-information
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 10 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Bosse Ringholm har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att stimulera kunskapsspridning och debatt om EU:s framtid samt vilket ekonomiskt stöd som folkrörelser som vill sprida EU-information kan räkna med.
Jag tackar för frågan och vill svara så här.
I budgetpropositionen för 2007 framgår det att regeringen i år förstärker anslaget till folkbildning med 391 miljoner kronor netto. Anslaget till folkbildningen blir då sammanlagt ca 3 miljarder kronor i år som bland annat kan användas till kunskapsspridning om EU. Möjlighet finns också för föreningslivets organisationer att söka EU-bidrag för seminarier och information från det nya programmet Ett Europa för medborgarna som inletts i år och som Sverige är med och finansierar.
Information och kunskap om EU sprids även av andra myndigheter, som Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) som i år har en budget på drygt 13 miljoner kronor.
Jag har med anledning av en tidigare interpellationsdebatt sagt att regeringen ska vara en aktiv part i och därmed stimulera debatten om Europasamarbetet. Det är ett ansvar som ligger särskilt på mig som EU-minister men även på övriga ministrar. Under den tid regeringen har verkat har det på olika sätt blivit tydligt att EU-frågor är en naturlig del av de flesta av statsrådens ansvarsområden. Det handlar om politiskt ledarskap - att tydligt visa på olika EU-frågors betydelse för Sverige och Europa i dag.
Jämte besök hos föreningslivets organisationer och skolklasser kommer jag att göra - och gör redan i min roll som EU-minister - en särskild besöksserie och resa runt till alla Sveriges 20 landsting och regioner för att tala, lyssna och samtala om EU-frågor samt utröna hur ett antal mycket viktiga frågor, däribland implementeringen av tjänstedirektivet samt Lissabonprocessen, kan komma att påverka Sveriges kommuner och landsting/regioner. Ett arbete pågår dessutom för att se hur vi på bästa sätt kan bygga nätverk och skapa relationer med föreningslivsorganisationer som har ett EU-engagemang.
Jag delar inte Bosse Ringholms åsikt att det skulle vara ett
von oben
-perspektiv att på detta sätt föra dialog med olika aktörer i samhället i syfte att utbyta idéer och tankar om EU och regeringens EU-politik. Kopplingen mellan det civila samhället och den styrande nivån måste finnas. Det räcker inte med att dela ut statliga medel. För att föreningslivets organisationer ska kunna påverka och göra skillnad måste de också känna att de får gehör från politiker och tillgång till formella kanaler i beslutsgångarna.
En medborgerlig eller politisk debatt kan heller inte "skapas", vare sig genom statliga budgetmedel eller genom inrättande av nya myndigheter. Frågor som berör människor debatteras i det offentliga rummet för att det finns ett självklart behov av att så sker.
Bosse Ringholm hänvisar i sin interpellation till de medel som den tidigare Kommittén för EU-debatt har delat ut till föreningar och organisationer. Kommitténs mandat upphörde vid årsskiftet. Att så skulle ske framgår av de tilläggsdirektiv till kommittén som den förra, socialdemokratiska, regeringen beslutade om den 20 oktober 2005. I den budgetproposition för 2006 som den förra regeringen lade fram framgår det också att det under 2007 och 2008 inte skulle avsättas några medel för denna verksamhet.
Mot denna bakgrund anser jag inte att Bosse Ringholms påstående att den nuvarande regeringen "genom ett enkelt penndrag strukit alla pengar till kunskapsspridning om EU" ger en rättvisande bild av verkligheten.
Anf. 11 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Jag tackar för det uteblivna svaret på min interpellation om på vilket sätt regeringen vill öka möjligheterna för folkrörelserna att få ekonomiskt stöd för EU-information. Det uteblivna svaret bekräftar att regeringen minskar stödet till folkrörelserna, och det är allvarligt. Här har vi en minister som i sitt svar räknar upp allt annat ekonomiskt stöd som går till folkrörelserna. Min frågar handlar ju om på vilket sätt man skulle kunna ge ett stöd till folkrörelsernas särskilda EU-information. Det är felaktigt, som Cecilia Malmström påstår, att den tidigare regeringen inte hade några planer för 2007 eller 2008. Cecilia Malmström kan ju titta i den socialdemokratiska budgetmotionen för 2007. Där finns det särskilda pengar både för EU-kommittén och för EU-information i motsats till den nuvarande regeringens budget.
Det är naturligtvis så att Cecilia Malmström har förlorat budgetmatchen med Finansdepartementet och inte fått fram några pengar för EU-information. Hur det har gått till har vi inte fått någon som helst information om. Det kanske helt enkelt var så att Cecilia Malmström inte ens kom in i matchen. Anslaget kanske ströks ut utan att Cecilia Malmström ens var närvarande och visste om vad som hände. Det kanske är det mest sannolika. Jag tycker att det är plågsamt att Cecilia Malmström står här och skryter och säger att hon ska föra en dialog med folkrörelserna när det första hon har gjort har varit att ta bort de pengar som folkrörelserna har fått. Här har landets pensionärsorganisationer, studieförbund, ungdomsorganisationer, fredsorganisationer - ja, alla som har varit intresserade av EU-information, EU-frågor - fått möjligheter att via ett särskilt anslag i flera år kunna driva EU-verksamhet. Kommittén för EU-debatt, med alla politiska partier representerade, har tagit initiativ till en rad värdefulla arrangemang - debatter, seminarier utställningar och mycket annat - som har stimulerat EU-informationen och EU-debatten i Sverige. Allt detta stryker regeringen bara med ett penndrag bort.
Och så säger Cecilia Malmström: Jag åker runt och pratar med landets landstingspolitiker. Det är väl trevligt att prata med landets landstingspolitiker, men det är kanske inte de som i det här läget är den mest angelägna befolkningsgruppen. Det är ju våra studieförbund, våra folkrörelser, som ska få chansen att debattera EU-frågor, få information om EU-frågor. Dem har regeringen minskat möjligheterna för.
Det är häpnadsväckande att Cecilia Malmström säger att vi har ett folkbildningsanslag som ökar under det här året. Det är ju ett initiativ från den tidigare socialdemokratiska regeringen, som ville öka folkbildningsanslaget med 400 miljoner kronor. Inte ens det har den här regeringen lyckats leva upp till, utan det har också naggats i kanten. På varje område har den nuvarande regeringen minskat folkrörelsernas möjligheter att bedriva EU-verksamhet. Att sedan komma och säga: Jag driver folkrörelseverksamhet på egen hand genom att åka runt till landets landstingspolitiker - det är ju ett skämt. Tittar man på regeringens hemsida ser man att det är ett besök i månaden som Cecilia Malmström gör hos landstingspolitikerna. Och det skulle vara grunden för en EU-debatt i Sverige. Det är inte bara ett skämt. Det är ett hån mot dem som är intresserade av en EU-debatt att bete sig på det sättet.
I en tidigare interpellationsdebatt sade Cecilia Malmström att hon till och med hade varit ute på en PRO-förening, Pensionärernas Riksorganisation, och debatterat EU-frågor. Det skulle vara intressant att höra vilken förening det var, för det fick vi aldrig något svar på förra gången, och framför allt vad de tyckte om att hon har dragit in hela anslaget för EU-information så att de och andra organisationer inte längre har möjlighet att söka pengar för debatt och information om EU-frågor från EU-kommittén eftersom den är nedlagd. Det skulle vara intressant att höra. Vad sade de i den där PRO-föreningen? Hur gick dialogen och var var det? Det svaret blev Cecilia Malmström skyldig förra gången. Nu har Cecilia Malmström fler möjligheter att ge oss ett svar på den punkten.
Anf. 12 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Mycket ska man tydligen tvingas lyssna till innan öronen trillar av. Det är ju fantastiskt att få höra den förre EU-ministern beklaga sig över den nya regeringens EU-politik, en person som regelbundet skolkade från EU:s ministerrådsmöten, som jag i stort sett aldrig har hört yttra en enda Europapolitisk åsikt och som nu går till angrepp mot den nya regeringen för att den inte har några ambitioner när det gäller att föra EU-debatt.
Men om vi nu ska diskutera själva sakfrågan, som är viktig, handlar det ju om hur vi stimulerar en engagerad, intressant och spänstig Europadebatt. Jag tror att vi då måste fundera på varför det är så att vi inte har en sådan spänstig, spännande och intressant Europadebatt i dag. Jag tror att grundproblemet är att det finns alldeles för få politiker, för få politiska debattörer, som tar striden och som tar en diskussion med varandra. Då tror jag att de flesta människor som följer den politiska debatten runt om i Sverige i dag funderar: Om det nu är så att de ledande politikerna, inte minst från det ledande oppositionspartiet i dag, inte för en EU-politisk debatt, inte tar en EU-politisk diskussion, varför ska då vi engagera oss och föra den här debatten? Det är den frågan som är den intressanta och som vi måste ställa oss.
Det är spännande att det i den här politiska debatten framställs som att lösningen på problemet med den brist på engagerad Europadebatt som vi har i Sverige skulle vara att vi inrättar ytterligare en myndighet. Men, för sjutton, vi är ju ett av de länder i världen som har flest myndigheter, över 500 statliga myndigheter! Om problemet vore antalet statliga myndigheter skulle vi ha haft en fantastisk EU-debatt i Sverige. Men det är inte det som är problemet, utan problemet är att ledande politiker har abdikerat från sitt ansvar att föra en EU-debatt.
Det är ingen elitism och inget
von oben
-perspektiv att säga att vi ska lägga ned en statlig myndighet som ska försöka styra den Europapolitiska debatten uppifrån, utan det är precis tvärtom. Det handlar om att visa respekt och ansvar att säga att det inte är en myndighet som ska styra den Europapolitiska debatten utan att det är politiker, ledande företrädare, i dialog med medborgare som ska föra den politiska debatten.
Det är att ta sitt ansvar som folkvald och som statsråd att försöka vara ute och ta den här debatten. Jag skulle vilja uppmana alla som är intresserade av att vi ska få en stark Europapolitisk debatt i Sverige att försöka lämna formdiskussionen och i stället sätta i gång och debattera EU-frågan. Var finns de politiska visionerna om utvidgningen, om det konstitutionella fördraget, om utrikes- och säkerhetspolitiken, om miljöpolitiken och de stora klimatförändringar vi står inför? Var finns de visionerna? Vi måste lämna formdiskussionen bakom oss.
Jag förde faktiskt också en del diskussioner och debatter med förra socialdemokratiska folkbildningsansvariga statsrådet, som gjorde en del uttalanden i just folkbildningsfrågor som retade upp en del studieförbund under den förra mandatperioden. Det finns nog en hel del att säga också om den socialdemokratiska regeringens folkbildningspolitik i så fall. Jag tycker att det finns all anledning till självrannsakan också för den förra socialdemokratiska regeringen om det är så att det är problem när det gäller folkbildningsanslaget.
Återigen: Jag tror att det grundläggande för att vi ska få en stark och engagerad Europadebatt är att vi lämnar formfrågorna bakom oss och debatterar och diskuterar de Europapolitiska frågor som är viktiga för oss i Sverige.
Anf. 13 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag vill tacka Bosse Ringholm för att han har ställt den intressanta interpellationen. Jag vill också tacka statsrådet för ett alldeles utmärkt svar, som väl illustrerar den omläggning av Europapolitiken som har skett under den senaste tiden. Alla vi som är folkvalda har ett väldigt personligt ansvar för att föra diskussionen. Jag vill ge några exempel på detta.
Fru talman! Så sent som i går var jag på ett möte där Cecilia Malmström var med och talade. Det var årsmötet i en förening där jag är medlem. Vi hade inbjudit allmänheten och medierna till den del där Cecilia Malmström skulle medverka med ett anförande om EU.
Det vore verkligen fel att påstå att det var väldigt många som kom. Uppriktigt sagt var det väldigt få från allmänheten som kom. Men jag tror för min del att den här typen av initiativ, där partiföreningar och andra inbjuder till debatt, är väldigt viktiga. De talar om att vi folkvalda är villiga att diskutera frågan. Det handlar alltså inte bara om pengar.
Fru talman! Jag ska ta två andra exempel från denna vecka på att ansvaret ligger på oss själva. Det första var vid ett möte här i riksdagen så sent som i måndags. Jag blev anmodad att komma till ett möte vid en visning för ett antal invandrare från bland annat Iran och Uruguay. Visningen hade arrangerats av ABF Stockholm Vux. De var väldigt intresserade av många saker. Den halvtimme vi skulle diskutera blev halvannan timme, varav ungefär en tredjedel kom att ägnas åt utrikesfrågor, EU-frågor, valutafrågor och så vidare.
Det finns ett stort informationsbehov och ett stort intresse. Här handlar det inte om pengar. Här handlar det om engagemanget från de enskilda människorna och oss som är ansvariga. Senare i dag kommer jag att ha ett annat motsvarande arrangemang. Det är en komvuxavdelning från Upplands Bro som kommer på besök. Vi kommer också seriöst att diskutera frågan om Sverige och EU. Om vi folkvalda inte är beredda att själva bilda opinion hjälper inga anslag i världen.
Alla vi som debatterar här stod på samma sida när det gällde övergången till euron 2003. Vi hade större ekonomiska resurser. Det är ingen diskussion om det; det tror jag att vi kan vara eniga om. Dessvärre hade vi inte tillräckligt bra argument för att övertyga människorna i landet. Det är argumentens styrka och engagemanget som avgör, inte bara pengarna.
Anf. 14 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Som jag nämnde ökar vi anslaget till folkbildningen med 391 miljoner kronor. Det är roligt att Socialdemokraterna föreslog 400 miljoner. Trots allt är det inte så jättestor skillnad. Men det är en ökning till folkbildningen.
Det är säkert så som Bosse Ringholm säger, att man i den socialdemokratiska oppositionsbudgeten ville ha kvar Kommittén för EU-debatt, men i de papper som den förra regeringen lämnade över och som är underlag för budgeten fanns det ingen sådan indikation.
Kommittén för EU-debatt har gjort jättemycket bra och varit oerhört ambitiös. Jag välkomnar verkligen det arbetet och har tackat för det. Jag har själv deltagit, precis som Bosse Ringholm säkert har, i många av deras engagemang och arrangemang. Men det var en tidsbegränsad uppgift de hade. Vi kan inte ha statliga kommittéer för alla samhällsfrågor som är viktiga att debattera. De hade ett tillfälligt engagemang som utfördes på bästa sätt. Nu är kommitténs mandat avslutat. Vi har försökt ta vara på deras kunskap och erfarenhet för att använda det på allra bästa sätt. Nu går vi vidare i nästa fas. Som sagt finns folkbildningsanslaget, och det finns Europa direkt-kontor runt om i hela landet som kan finansiera ett samarbete och engagemang av olika slag. Vidare finns det nya Europaprogrammet Ett Europa för medborgarna, där folkrörelseorganisationer och också föreningslivet kan söka stöd.
Det är inte så att debatten om EU har tystnat den senaste tiden. Bosse Ringholm måste vara medveten om att EU faktiskt diskuteras runt omkring i hela landet. Det diskuteras inte så mycket som Bosse Ringholm och jag säkert skulle önska, men det diskuteras i föreningslivet, bland folkrörelserna, på arbetsplatser, på universitet, i skolor, i seminarieform och så vidare. Det är väldigt angeläget. Detta gör man utan att det finns en särskild kommitté som finansierar det, och man diskuterar EU om det känns angeläget.
När vi från politiskt håll diskuterar EU och klimatfrågan, kanske vår största och viktigaste uppgift, följs det upp med temadagar i skolan och med olika typer av arrangemang i föreningslivet. När vi diskuterade den heta frågan om Turkiets medlemskap i EU, som väckte många känslor, bjöds jag in till massor av föreningar. Jag kunde inte komma till alla - Bosse Ringholm vet att ett statsråds almanacka är fulltecknad - men jag försöker vara ute så mycket som det någonsin går.
Bosse Ringholm kanske väljer att missförstå mig. Jag sade att min resa till de olika lanstingen är
en
del som jag gör. Jag ska besöka samtliga landsting och där träffa kommunal- och landstingspolitiker. De är jätteglada, även Bosse Ringholms partikamrater, för att det kommer en minister som frågar hur de jobbar med EU-frågorna. Bosse Ringholm vet ju att 60 procent av allt som EU bestämmer sedan ska verkställas på kommunal och regional nivå. Hur jobbar de? Hur kan vi bli bättre på att förankra detta och föra ut det till medborgarna runt omkring i Sverige? Föreningslivets representanter är också inbjudna till mötena. Ofta kombinerar jag det med ett besök i en skola eller något liknande. Jag kommer också att ha olika former av nätverksträffar dit bland andra PRO är inbjudna, och de har artigt tackat ja och inte sagt ett ord om detta. Jag tror att vi till Regeringskansliet har fått totalt två samtal från föreningar som har varit kritiska mot nedläggningen av kommittén, men inte mer. Två samtal är inte mycket.
Vad det handlar om är ledarskap, att visa att vi som är ledare i riksdagen och regeringen tar EU-frågorna på allvar och på ett naturligt sätt diskuterar hur de påverkar människor i deras vardag. Den förra regeringen kanske inte har VM-titeln i ledarskap när det gäller just EU-frågor, men om nu Bosse Ringholm tycker att detta är viktigt ser jag fram emot att vi tillsammans kan ta den här diskussionen. Det vore också roligt om vi kunde tala om EU-frågorna i sig och inte om en kommitté som inte finns längre. Vad tycker Socialdemokraterna om utvidgningen, hur ska vi göra med klimatfrågorna, Lissabonprocessen, EU:s utrikespolitik och så vidare? Det är den debatten vi måste välkomna, och det är den som människor kommer att lyssna på.
Anf. 15 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Den nya borgerliga regeringen har med ett penndrag strukit bort alla pengar och resurser för EU-information och lagt ned Kommittén för EU-debatt, som alla politiska partier var representerade i. Samtidigt som regeringen har gjort detta säger man att man är intresserad av en dialog med medborgarna. Det hänger inte ihop, vilket alla naturligtvis inser.
Det är alldeles uppenbart att Cecilia Malmström också känner att hennes argumentation inte bara är svag - den är obefintlig - eftersom hon tillkallat två vasaller här, två folkpartistiska vasaller, som berättar om alla årsmöten i Folkpartiet de har varit med om. Men det förändrar ju inte situationen i sak på något sätt.
De här interpellationsdebatterna är till för en debatt mellan statsrådet och oss riksdagsledamöter. Det är så riksdagsordningen, fru talman, är utformad, och det är så vi ska hålla debattordningen i fortsättningen, under talmannens ledning - om man nu kan tala om ledning i det här fallet.
Anf. 18 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Det här riskerar ju lätt att bli en stor formdebatt, om både riksdagsordning och annat, och jag tycker att vi ska försöka avhålla oss från det. Det är ju fritt för alla riksdagsledamöter att anmäla sig till en interpellationsdebatt och delta i den utifrån de intressen och åsikter som de har. Bosse Ringholm vet ju också att det fungerar på det sättet. Det finns möjlighet för i stort sett samtliga Bosse Ringholms partikamrater att delta i den här interpellationsdebatten också. Det känner ju Bosse Ringholm väl till.
Den intressanta frågan är ju ändå, tycker jag, om vi nu ska hålla oss till det ämne som Bosse Ringholm tar upp i sin interpellation och som är angeläget: Hur skapar vi förutsättningar för en aktiv och engagerad Europadebatt?
Jag skulle då vilja höra, med statsrådet naturligtvis men också med Bosse Ringholm i deras egenskaper som nuvarande och före detta Europaminister: Är det verkligen så att det bästa sättet att skapa engagemang och intresse för Europafrågor och skapa en livaktig Europadebatt är att i ett av världens mest myndighetstäta länder skapa ytterligare en statlig myndighet? Är det verkligen det bästa sättet att skapa den här debatten? Är det elitism att lägga ned en statlig myndighet som verkligen har haft ett ovanifrånperspektiv? Är det inte så att ansvaret ligger på de folkvalda i riksdagen, i landsting och i kommuner och de ministrar som finns? Är det inte deras ansvar att se till att föra en aktiv och engagerad debatt och på så sätt stimulera till debatt också ute bland medborgarna?
Jag tror nämligen att det är så att många människor ute i landet funderar så här: Om det nu är så att de ledande politikerna inte för en aktiv och engagerad Europapolitisk debatt, varför ska vi då engagera oss?
Det är en fullt rimlig fråga. Därför ligger ett stort ansvar på alla oss här, som är engagerade i Europapolitiken, att föra den Europapolitiska debatten.
Bosse Ringholm ställde en fråga till statsrådet om hennes engagemang, och vad statsrådet har gjort får naturligtvis statsrådet svara på, men det skulle också vara intressant om det förra statsrådet kunde redogöra lite för vilka initiativ han tog under sin tid för att sätta fart på den Europapolitiska debatten i Sverige.
Anf. 19 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Inför 2009, då Sverige ska ha värdskapet för Europeiska unionen, är det naturligtvis väldigt viktigt att vi på olika sätt stimulerar debatten. Jag tror för min del att det vore farligt att göra den tröghet som präglar opinionsbildningen kring EU-debatten till en fråga om pengar eller någonting annat enskilt. Jag tror i stället, som jag sade i mitt första inlägg, att det personliga engagemanget är det kanske allra viktigaste för att vi ska kunna lyfta fram det här, ungefär som den socialdemokratiska regeringen lyckades väldigt väl med inför vårt förra ordförandeskap 2001, då jag uppfattade att EU-intresset i Sverige ökade markant genom de många olika arrangemang och det sätt som både Göran Persson och andra statsråd i hans regering, inte minst Anna Lindh, drev verksamheten på.
Jag tror för min del att det är den typen av ledarskap som behövs, och det är väldigt viktigt.
Sedan, fru talman, måste jag ändå få fört till protokollet att när Bosse Ringholm säger att Tobias Krantz och jag är vasaller så kan jag åtminstone för min del säga att Cecilia Malmström inte hade någon aning om att jag skulle delta i den här debatten. Det är en smula nedsättande för mig, tycker jag, att bli betecknad som en vasall. Jag skulle aldrig säga det om de många andra socialdemokrater som numera brukar delta i debatter. Jag tycker att det är väldigt bra att många ledamöter deltar i debatter. Att på det sättet göra en formfråga av någonting tycker jag är väldigt tråkigt. Jag beklagar att jag har blivit betecknad som vasall. Jag känner mig inte som en sådan. Jag känner mig sårad.
Anf. 20 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Jag har aldrig suttit i Sveriges riksdag, men jag har mycket stor respekt för denna institution, och jag hoppas att vi kan hålla en respektfull ton mellan oss här. Det blir en mycket trevligare debatt då.
Bosse Ringholm! Det känns som om du inte riktigt lyssnar på vad jag säger. Jag försöker ju tala om just hur vi arbetar med att få i gång en debatt på de här områdena tillsammans med föreningslivet och folkrörelserna. Det är jätteroligt att Socialdemokraterna vill delta i de här frågorna. Vi har också just nu samtal, både jag och mina ministerkolleger, med riksdagens olika utskott för att se hur vi kan få ytterligare samråd i viktiga EU-frågor. Det är så vi arbetar.
Jag tycker i och för sig att det är viktigt att välkomna Rumänien och Bulgarien. Det är en viktig fråga för regeringen att länderna är välkomna i EU. Sverige har också, genom mig och andra statsråd, under den här tiden tydligt profilerat sig i ett antal viktiga Europafrågor både i Europa och i Sverige, även om Bosse Ringholm kanske missat det.
Jag kan nämna Turkiet, där Sverige nästan fått en extremiststämpel för att vi engagerat oss så mycket i den frågan. Lissabonprocessen, som jag vet att Bosse Ringholm tidigare arbetade mycket med och som vi nu försöker få lite nytt liv i och konkretisera, är en fråga som jag driver hårt. Varenda ledamot i EU-nämnden vet hur mycket jag engagerar mig för att den ska bli mer konkret, för att vi ska få till stånd en bättre
regulation
, för att vi ska leverera det vi lovat, för att vi ska integrera handelsdimensionen. Jag har sagt det i många tidningar, på många ställen runt omkring i landet, i denna kammare och i EU-nämnden.
Klimatfrågan är en annan fråga som vi driver i EU just för att vi ska få ambitiösa målsättningar, att EU ska binda sig - det är trevligt om interpellanten lyssnar på svaret - så att vi från EU:s sida ska kunna komma med ett gemensamt åtagande om att minska koldioxidutsläppen med 30 procent, inte med 20 procent, som EU-kommissionen föreslår.
Vi driver på i konstitutionen. Vi driver på och förbereder ett förslag från Sverige som vi hoppas att även Socialdemokraterna kan ställa sig bakom. Det gäller hur vi ska gå vidare med budgetrevideringen i en framtida budgetöversyn.
Jag gjorde tillsammans med migrationsministern häromdagen ett stort utspel om flyktingfonder och den europeiska flyktingpolitiken när det till exempel gäller flyktingarna från Irak. Det är tråkigt att Bosse Ringholm missat det. Jag skickar gärna över en liten
file
på vad jag gjort.
Sedan till frågan om föreningar, inklusive PRO-föreningar. Vad gäller den PRO-förening som vi senast talade om uppstod det kanske ett missförstånd där. Jag har besökt PRO-föreningar, visserligen inte som minister men jag har besökt PRO-föreningar i Göteborg, Mölndal och på några andra ställen som jag nu inte kommer ihåg eftersom jag varit hos ganska många. PRO är inbjuden till en nätverksträff som vi ska ha senare i vår. De har tackat ja och vid det tillfället inte nämnt ett ord om kommittén; de kanske gör det när vi träffas. Jag är beredd att samtala med dem för att se hur vi kan samverka och stötta varandra och få i gång ett samtal om dessa frågor.
Jag vill hänga på det som jag tror Gunnar Andrén sade om det svenska ordförandeskapet som vi just nu förbereder. Vi hoppas att det blir ett viktigt och professionellt genomfört ordförandeskap där vi förhoppningsvis kan engagera stora delar av föreningslivet. Vi lyssnar av föreningsliv och folkrörelser för att höra hur de ser på frågan och hur vi tillsammans kan arbeta för att det ska bli hela svenska folkets ordförandeskap, på samma sätt som det i många avseenden blev under det förra ordförandeskapet, som den dåvarande regeringen genomförde på ett mycket framgångsrikt sätt.
Anf. 21 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Jag har ställt en interpellation till Cecilia Malmström om vad regeringen tänker göra för att stödja våra folkrörelser och ge möjligheter till en debatt i EU-frågor. Svaret från Cecilia Malmström är att regeringen tagit bort det ekonomiska stöd som folkrörelserna tidigare hade och lagt ned den kommitté som kanaliserade det stödet. Det viktiga är inte kommittén i sig, utan det viktiga är att det finns ett ekonomiskt stöd till folkrörelserna. Men det har regeringen alltså tagit bort. Cecilia Malmström har förklarat att hon nu i stället umgås med riksdagens utskott och åker runt och träffar landstingspolitiker. Det är inte mycket till EU-debatt om det ska vara regeringens hållning.
Jag har något förvånat även konstaterat, fru talman, att några folkpartistiska riksdagsledamöter uppträder i den här debatten för att berätta om årsmöten som de varit på tillsammans med Cecilia Malmström, men jag ser inte att de för någon debatt med statsrådet i frågan. Tanken med interpellationer är väl just att de ska vara debatter mellan oss riksdagsledamöter och statsråd. Det är emellertid upp till fru talmannen att hantera situationen, om vi kan ha den debatten.
Jag har gärna en debatt om EU-frågor med både Andrén och Krantz, men då ska det naturligtvis vara på sjysta och lika villkor. Jag har ju inte ens möjlighet att replikera de folkpartistiska ledamöterna när de attackerar mig men inte har någon diskussion med statsrådet.
Slutligen vill jag säga att jag är förvånad över att Cecilia Malmström kan hävda att hon vill bidra till EU-informationen och EU-debatten när det enda hon hittills gjort är att ta bort de resurser som funnits för EU-information och EU-debatt. Dessutom har regeringen inte, Cecilia Malmström, på en enda punkt kunnat visa på något nytt EU-initiativ. Lissabonprocessen nämns liksom Turkiet, som samma Anna Lindh var oerhört engagerad i, och mycket annat, men de är ju gamla socialdemokratiska paradområden. Det är bra att den nuvarande regeringen fortsätter att arbeta med dem, men några nya, egna initiativ har den här regeringen inte kommit med, och lär väl inte heller göra med tanke på den sammansättning den har.
Anf. 22 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Det är rörande att höra Bosse Ringholm tala sig varm för att jag ska komma med EU-förslag. Jag vet inte hur många som levererades på Bosse Ringholms tid.
Folkrörelserna får ett ökat anslag med 391 miljoner kronor. Det är ganska mycket pengar. Kommittén för EU-debatt hade 15 miljoner om året. 391 miljoner kronor är mer än 15 miljoner kronor. Om bara en bråkdel av detta anslag används till EU-debatt har vi nått ganska långt.
Men återigen kan debatt inte skapas genom kommittéer. Det finns möjligheter för svenska folkrörelser, organisationer och föreningar att söka ekonomiskt stöd. En debatt kan dock aldrig skapas om det inte finns något som engagerar människor att hänga upp debatten kring. Vi har ingen särskild statlig kommitté för debatt om andra frågor. Vi har under en övergångstid haft Kommittén för EU-debatt - det var regeringens intention att det skulle vara just en övergångskommitté - och den har nu fullföljt sitt uppdrag på ett mycket klokt och viktigt sätt.
Nu går vi in i en ny fas. Hur gör vi det? Jo, genom att visa ledarskap, genom att komma med initiativ och debatt i EU-frågor, genom att visa hur EU-frågorna berör människor i deras vardag. Bosse Ringholm måste väl ändå hålla med om att det bara är på det sättet vi kan få människor att känna engagemang i de frågorna, genom att fråga sig vad EU-medlemskapet betyder för dem. Vi kan skapa ett engagemang och ett ifrågasättande genom att vi som politiska ledare i regering och riksdag samt på kommunala och landstingkommunala nivåer - det är tråkigt att Bosse Ringholm inte erkänner den viktiga roll som de har - kan visa på de konkreta effekterna. Då kan vi också få en debatt.
Jag har försökt svara så tydligt som möjligt på interpellationen; vi hade en interpellation i samma ämne strax före jul. Om jag inte är tydlig kan jag bara beklaga det, men det är det svar jag vill ge. Jag hoppas att vi i fortsättningen kan diskutera EU:s sakpolitik i stället för formerna. Det är trots allt det som kommer att skapa grogrunden för ett engagemang och för att medborgarna ska känna sig mer bekväma med EU-medlemskapet.
