Stockholmsskattens effekter på bostadsmarknaden
Interpellation 2008/09:453 av Damberg, Mikael (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2009-04-08
- Inlämnad:
- 2009-04-08
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2009-04-24
- Sista svarsdatum:
- 2009-04-27
- Besvarad:
- 2009-05-08
Interpellationen
den 8 april
Interpellation
2008/09:453 Stockholmsskattens effekter på bostadsmarknaden
av Mikael Damberg (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Den retroaktiva skatten på uppskov av reavinst vid bostadsflytt som regeringen infört är både orättvis och orimlig. En effekt av den nya skatten som inte diskuterats särskilt mycket är att det nu blir relativt sett dyrare att flytta vilket kommer att minska rörligheten på bostadsmarknaden. Minskad rörlighet uppstår bland annat eftersom den nya skatten försvårar för de barnfamiljer som drömmer om att flytta till ett större boende. Den nya skatten riskerar dessutom att göra det ännu svårare för unga människor att förverkliga drömmen om den första egna bostaden.
Socialdemokraterna vill avskaffa den retroaktiva ränteskatt som regeringen infört på uppskov. I praktiken är detta också en skatt som har kommit att bli en extra Stockholmsskatt. Stockholmsskatten kan betyda tusentals kronor i höjd boendekostnad vilket lägger ytterligare börda på många Stockholmsfamiljer mitt under den allt djupare jobb- och välfärdskrisen.
Mina frågor till statsrådet är:
1. Vilka effekter för rörligheten på bostadsmarknaden har statsrådet bedömt att Stockholmsskatten får?
2. Avser statsrådet som ansvarig för bostadsförsörjningsfrågor att verka för att den retroaktiva skatten på uppskov vid byte av bostad avskaffas?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:453
Webb-tv: Stockholmsskattens effekter på bostadsmarknaden
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 78 Anders Borg (M)
Fru talman! Mikael Damberg har frågat kommun- och finansmarknadsministern vilka effekter räntebeläggningen av uppskov har för rörligheten på bostadsmarknaden. Han har vidare ställt frågan om statsrådet avser att verka för att räntebeläggningen ska avskaffas.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Räntebeläggningen infördes som en del i en större reform som sänkte skatteuttaget på de allra flesta bostäder. Den utgjorde en del i finansieringen. Finansieringen utformades så att den främst riktades mot de områden som fått störst fastighetsskattelättnader.
En av riksdagens antagna skattepolitiska riktlinjer från våren 2008 är att olika inslag av uppskjuten beskattning på sikt bör undvikas. Det finns flera skäl för en sådan riktlinje. Några viktiga aspekter lyfts fram i den rapport om bostadsuppskov med mera som Riksrevisionen nyligen publicerat. Bland annat framhålls den ökade risken för skattebortfall som följer av en alltmer internationaliserad värld.
Det finns få empiriska studier av kapitalvinstbeskattningens effekter på rörligheten på bostadsmarknaden varför det är svårt att ha en uppfattning av effekternas storlek. Regeringens bedömning är dock att de förändringar som genomfördes i samband med slopandet av fastighetsskatten endast har begränsade effekter på rörligheten på bostadsmarknaden.
Socialdemokraterna säger att de vill slopa räntebeläggningen men i stället återinföra förmögenhetsskatten. Detta skulle drabba många hushåll i Stockholmsområdet med låga inkomster i kombination med höga taxeringsvärden. Därtill föreslår Socialdemokraterna en extra fastighetsskatt på villor med taxeringsvärde över 5 miljoner kronor. Dessa två förslag förtjänar båda i hög grad benämningen Stockholmsskatt.
Jag har av nämnda anledningar ingen avsikt att verka för ett slopande av räntebeläggningen på bostadsuppskov. Vidare har Socialdemokraterna ännu inte konkretiserat hur ett slopande av uppskovsräntan ska finansieras. En höjd fastighetsavgift för villor med taxeringsvärde över 5 miljoner kronor är långt ifrån tillräckligt som finansiering.
Anf. 79 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag vill först tacka finansministern för svaret på min interpellation, även om jag trodde att det var bostadsministern som ansvarade för frågor om bostadsmarknadens funktionssätt i regeringen. Men jag kan väl förstå att finansministern väljer att svara på mina frågor eftersom Kristdemokraterna, som bostadsministern tillhör, faktiskt vill avskaffa den här skatten. Därför var det kanske enklare för finansministern att försvara regeringens hållning.
Bakgrunden till min interpellation är att alldeles nyligen fick över 200 000 stockholmare svart på vitt se hur den retroaktiva skatten på uppskov vid försäljning av bostad, den så kallade Stockholmsskatten, slår mot deras privatekonomi. Många stockholmare hade inte klart för sig vad som skulle komma att hända i årets deklaration. Det handlar om många tusenlappar i en extra skatt. Nästan var fjärde stockholmare mellan 30 och 45 år har i dag gjort uppskov med reavinsten vid försäljning av bostad. Det är vanliga stockholmare med normala inkomster, ofta barnfamiljer och pensionärer, som nu kanske köper en ny bostad i takt med att familjen växer.
Genomsnittsuppskovet i Stockholm är mer än ½ miljon kronor, och det är inte ovanligt med ett uppskov på 1miljon kronor eller mer i vår del av Sverige. Det är stora belopp, men de återspeglar de fantasipriser som råder på Stockholms bostadsmarknad. För många med uppskov har det varit nödvändigt att använda reavinsten för att kunna skaffa ett nytt boende.
Effekten av denna nya retroaktiva skatt som finansministern har infört är att rörligheten på bostadsmarknaden försämras. Det blir dyrare att flytta med den nya skatten.
Det drabbar flera grupper. Det drabbar de barnfamiljer som drömmer om att flytta till ett större boende. Det drabbar de pensionärer som har bott hela sitt liv i ett boende men som nu känner att det är för stort eller för mödosamt och nu vill byta till ett nytt, mindre boende och därmed frigöra en större bostad för andra på bostadsmarknaden. Ytterst drabbas ungdomarna, de ungdomar som inte har någon bostad i dag, ifall rörligheten på bostadsmarknaden försämras.
Vi socialdemokrater har sagt att vi vill avskaffa den retroaktiva ränteskatten på uppskov som regeringen har infört.
Jag fick ett brev för en tid sedan från en person som heter Rosy, som säger att hon fick en svidande överraskning i årets deklarationsblankett. Hon kommer att få 1 571 kronor i ökad månadskostnad för den här räntekostnaden. Hon skriver: Jag är inte en höginkomsttagare, endast en flitig arbetande arbetsterapeut sedan 25 år tillbaka. Är ensamstående med två barn i småhus. En av mina bekanta, Liselotte, är en ung och driftig kvinna. För henne tog livet en ny vändning. Det blev skilsmässa. Hon blev ensamstående med barnen. Hon tvingades sälja den gamla gemensamma lägenheten och hitta en ny lägenhet i samma bostadsområde som hon bodde i. Och jag kan garantera att med hennes små inkomster planerade hon sin ekonomi mödosamt. Hon planerade för eventuella räntehöjningar, men planerade inte för en extra skatt, som kom neddimpande från regeringen utan att hon visste om det, som retroaktiv kostnad. Hon hade ett uppskov på nästan 900 000 kronor. Hon säger att de 5 000-6 000 kronor i ökad skatt som det innebar för henne var pengar som kanske skulle ha använts för en semester med barnen.
Jag blev provocerad när jag hörde vad statsministern sade. Han sade att det här är en skatt som bara drabbar de riktigt välbeställda i Stockholms innerstad. Då vill jag avsluta med att fråga finansministern om han delar statsministerns åsikt i denna sak.
Anf. 80 Lennart Hedquist (M)
Fru talman! En av den nya regeringens viktigaste åtgärder var att åstadkomma en lindring och omläggning av boendebeskattningen. Det var onekligen så att den fastighetsskatt vi hade totalt hade mist sin legitimitet, och det var helt nödvändigt att göra förändringar. Det vet inte minst interpellanten eftersom det i hög grad var en fråga som diskuterades under valrörelsen.
Det är viktigt att understryka att boendebeskattningen lindrades. Men det är naturligtvis också viktigt att framhålla att om man gör en sådan stor omläggning behöver en del av omläggningen finansieras. Det vi nu diskuterar är frågan om huruvida människor som haft räntefria uppskov även framdeles ska ha räntefria uppskov.
Det är anmärkningsvärt att interpellanten fortsätter att använda ordet retroaktivitet när det gäller en skatt som trädde i kraft den 1 januari 2008 och som vi i riksdagen beslutade om 2007. Skulle man använda ordet retroaktivitet på det sättet skulle i stort sett alla skatteförändringar som människor upplever komma som en överraskning betraktas som retroaktiva. Det är bara att notera att Lagrådet utförligt har gått igenom den här frågan och klart sagt att det här inte är en retroaktiv beskattning. Till och med Skattebetalarnas förening, som ju brukar använda det ordet i andra sammanhang, har accepterat att det ur skatterättslig synpunkt inte alls är en retroaktiv beskattning. Det här är förvisso en ny beskattning som gäller en viss ränta på de skatteuppskov som man har tillskansat sig under en bostadskarriär.
Jag har uppfattat Socialdemokraternas förslag som att de vill ta bort skatten för de uppskov som har skett före den 1 januari 2008 men att de accepterar räntebeläggning på skatteuppskov från försäljningar som har skett från och med detta datum.
Jag skulle vilja fråga Mikael Damberg om han verkligen menar att man då skulle göra åtskillnad på uppskov och uppskov, att de personer som fått stora uppskov före det datumet skulle ha fortsatt räntefrihet medan de människor som fått uppskov efter det datumet ska betala räntan. Så framställdes åtminstone det socialdemokratiska förslaget när det presenterades. Det är ju ett fullständigt orimligt synsätt att bilda ett skattefrälse för vissa som har gjort bostadsaffärer före en viss tidpunkt medan andra skulle få betala en uppskovsränta.
Dessutom är räntan fortfarande förmånlig för dem som begär uppskov eftersom det har varit en låg räntebeläggning. Och alternativet är även fortsättningsvis för de allra flesta att ta ett bolån på motsvarande belopp. Då kan ju var och en göra bedömningen om det är privatekonomiskt förmånligt eller inte. Jag tror att här gör vissa lite olika bedömningar men att den här räntebeläggningen nu börjar bli accepterad.
Anf. 81 Tommy Waidelich (S)
Fru talman! Jag tycker att både Lennart Hedquist och Anders Borg på ett sätt som möjligtvis stämmer juridiskt men inte i praktiken bortförklarar den här skatten som att den inte är retroaktiv.
Många människor runt omkring i vårt land har planerat sin ekonomi och sin boendeekonomi utifrån de gamla reglerna, de som gällde den dagen de sålde sin bostad. Jag har också många exempel och har läst många brev från personer som vittnar om just det.
Jag kan som ett exempel ta en ensamstående pensionär i Järfälla utanför Stockholm som för några år sedan sålde sitt hus och köpte en nyproducerad bostadsrätt. Med den nya uppskovsräntan slås hela hennes planering omkull. Hennes boendekostnad ökar med över 700 kronor per månad så länge hon lever. Det ingick inte i boendekalkylen när beslutet togs om ett nytt och tryggare boende på ålderns höst.
Vi kan leta fram exempel efter exempel på liknande fall. Då kan man inte bara säga att eftersom man har sänkt fastighetsskatten så pass kraftigt gynnar det framför allt Stockholmsregionen och att stockholmarna då kommer att kompenseras. Det är faktiskt så att många stockholmare som har sålt bostäder inte får del av fastighetsskattesänkningarna. De som har köpt en lägenhet får inte de stora fastighetsskattesänkningarna. Inte minst leder det till stora skattesänkningar för dem som bor i stora villor med höga taxeringsvärden. Pensionärerna, och i det här fallet en pensionär som hade sålt en villa och köpt en lägenhet, får inte del av fastighetsskattesänkningen och får inte heller del av jobbskatteavdraget. Det finns alltså många förlorare i den här regionen på uppskovsräntan. Att då säga att Lagrådet har sagt att den inte är retroaktiv håller inte. Den är ju retroaktiv i verkligheten för många stockholmare i deras vardag.
Hälften av det totala uppskovsbeloppet i Sverige på 200 miljoner är det stockholmare som står för. Och de största uppskovsbeloppen står just pensionärerna för i den här regionen. Pensionärer har oftast, precis som exemplen visat på, anpassat sitt boende och planerat sin framtid. Man kanske har bytt till en mindre lägenhet eller bytt från hus till lägenhet för att man inte har tid att sköta trädgård och annat. Då kommer uppskovsräntan som en chock som slår omkull hela ekonomin som man har planerat på äldre dar.
Lennart Hedquist frågade om vår politik och uppskovsräntan. Jag skulle vilja hänvisa till vår motion som ett svar på regeringens höstbudget, för där säger vi att vi vill avskaffa uppskovsräntan i sin helhet under nästa mandatperiod. Det vi gör i vår höstbudget är att vi finansierar just retroaktiviteten och tar det första steget för att komma åt den stora orättvisa som den här retroaktiviteten leder till.
Vi har en situation där många, pensionärer inte minst, får vara med och betala skattesänkningar för de rikaste i lyxvillorna. Vi har många exempel på det här i Stockholmsregionen. Det är det som är så orättvist med uppskovsräntan. Jag förstår inte varför regeringen inte kan se detta. Får inte Anders Borg brev från medborgare som är oroliga för sin framtid? Kan inte regeringen åtminstone vara beredd på ett intellektuellt samtal om detta? Ni har ju omprövat politik tidigare, senast i samband med bonusdebatten. Ta intryck! Är ni beredda till det, Anders Borg?
Anf. 82 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag vill börja med att rikta ett varmt och innerligt känt tack till Mikael Damberg och Tommy Waidelich för att vi får den här debatten. Jag skulle vara beredd att vika min valrörelse till att turnera runt Sverige på socialdemokratiska partimöten och bara debattera den här frågan med Tommy Waidelich eller Mikael Damberg. Det här är nog den grövsta formen av hyckleri och ansvarslöshet som finns i Socialdemokraternas politik.
Det är ansvarslöst för att fastighetsskatten är en central del av våra skattebaser. Det är en av de få delarna av våra skattebaser där vi inte har mycket allvarliga samhällsekonomiska effekter på sysselsättning och kapitalbildning av skatterna.
Det är ansvarslöst för att det vi gör är att komma åt den svåra frågan hur vi ska hantera de uppskov på 220 miljarder som ligger på fastighetsskattesidan och som alldeles uppenbart var på väg att börja lämna Sverige i och med de EU-rättsliga domar vi fick tidigare under mandatperioden.
Det handlar om en viktig skattebas och ett viktigt samhällsproblem som Socialdemokraterna väljer att inte bekymra sig om. Det är tydligen inte längre häftigt att betala skatt.
Ska man över huvud taget försvara ett högt skattetryck måste man börja med att försvara fastighetsskatten och inte falla offer för den typ av populism som så lätt präglar den frågan.
Varför är det hyckleri? Låt mig vara tydlig även med det. Socialdemokraterna talar om att det är viktigt med fördelningsfrågor. Denna skattelättnad har effekter som är fem gånger så stora för decilgrupp 10, de allra rikaste, som för decilgrupp 1. Fem gånger så stora! Det kan inte beskrivas som något annat än hyckleri när man från socialdemokratiskt håll förenar denna fördelningseffekt med rättviseretorik.
Socialdemokraterna talar om retroaktivitet. För att det inte ska bli hyckleri förutsätter jag att ni kommer att undanta befintliga förmögenheter från den förmögenhetsskatt som ni talar om. Annars lägger ni en skatt på förmögenhetsvärden som har uppkommit innan skatten införs. Då blir hela resonemanget om retroaktivitet som ni nu för fullständigt innehållslöst. Då vill jag se beräkningarna på vad förmögenhetsskatten ska ge, krona för krona, öre för öre, när man undantar alla befintliga förmögenheter. Hur ska man göra det? Ska det vara det som är köpt före årsskiftet när skatten införs? Ska det vara den värdestegring som ligger före?
Om retroaktiviteten inte är hyckleri förutsätter jag att ni återkommer med ett förslag där er egen förmögenhetsskatt undantar alla befintliga förmögenheter.
Varför är det ansvarslöst? Låt oss göra en konjunkturbedömning av denna skattelättnad. Vem riktas den till? Jo, fem gånger mer till dem med de högsta inkomsterna. Vad vi vet om konsumtionsstimulanser? Vi vet att de ska riktas till dem som har minst. Socialdemokraterna har
en
konkret stor skattelättnad. Den riktas till de rikaste.
Vad skulle hända om vi fick en socialdemokratisk regering som tog bort uppskovsräntan? För det första skulle det skapa en stor osäkerhet om uppskovsberget. Vart skulle det ta vägen? Hur skulle det säkras? För det andra skulle er åtgärd medföra att vi får en bostadsbubbla i Sverige, vilket skulle bidra till en förstärkt risk för finansiell instabilitet.
Det här handlar om ett svårslaget rekord i ansvarslöshet och hyckleri. Ska det vara någon mening med svensk socialdemokrati ska det väl vara att man står upp för denna skattebas.
Anf. 83 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Vad är det man brukar säga? Tomma tunnor skramlar mest. Vilket tonläge! Det var långt från den akademiske Anders Borg som sätter sin tillit till forskning och som funderar över effekter och styrmedels inverkan på olika marknader. Här har vi ett klassiskt exempel på hur Anders Borg i sitt svar försöker tona ned effekterna på bostadsmarknaden men trots allt i en bisats måste erkänna att det nog får en del försämrande effekter på bostadsmarknadens funktionssätt.
Vad händer om man försämrar bostadsmarknadens funktionssätt och gör det dyrare att flytta och byta bostad, Anders Borg? Underlättas ekonomisk aktivitet i storstadsområdena? Underlättar man för unga människor att få tag i sin första bostad? Underlättar man för människor att flytta för att ta de nya jobben om man gör det dyrare att flytta?
Jag hade förväntat mig att Anders Borg hade några kommentarer till min interpellation som handlade om bostadsmarknadens funktionssätt, men det viftades bort.
Det blir ett svårslaget rekord när man börjar tala fördelningspolitik och rycker ut den ena saken efter den andra. I den förra debatten var det stora exemplet lyxskatten som vi skulle införa på de dyraste fastigheterna. Det var fruktansvärt att vi ville förändra fastighetsskattesystemet så att det blir mer rättvist. Det var förödande. Det var ännu mer förödande att Socialdemokraterna har mage att tala om att vi ska ha någon form av förmögenhetsskatt i Sverige. Det var dramatiskt.
Nu handlar hela denna debatt om att vi i Sverige har en skatt som gör det dyrare att flytta och att vi vill göra förändringar av den skatten, och vi har faktiskt andra fördelningspolitiska insatser som gör att vi rättar till det.
Vi är inte ensamma om att rikta denna kritik mot regeringen, Anders Borg. När man läser om Kristdemokraternas syn på denna flyttskatt är det tydligt att de vill ta bort den. De stora bostadsorganisationerna säger att det här är en skatt som förhindrar rörlighet på bostadsmarknaden. Forskare på KTH som har tittat på hur detta påverkar bostadsmarknadens funktionssätt säger att det här försämrar det.
Moderater i Stockholmsregionen skriver i en artikel: "Risken för inlåsningseffekter på bostadsmarknaden i landets storstäder ökar." Stockholms kommuns stadsledningskontor har också avstyrkt de nya uppskovsreglerna.
Vidare skriver de: "Förslaget till ny fastighetsbeskattning är i realiteten en flyttskatt för stockholmare. Prisutvecklingen gör att det blir omöjligt att befinna sig på bostadsmarknaden i en storstadsregion utan att drabbas av flyttskatten."
Det är inte jag som säger detta; det är Anders Borgs egna partikamrater i Stockholm.
Då duger det inte att bara höja tonläget, vifta med armarna och säga att vi måste försvara en skattebas. Vi socialdemokrater har inga problem att försvara en skattebas när det gäller fastighetsskatten. Men Anders Borg kan väl förklara hur alla miljarder i uppskov ska försvinna från landet. Är det en trovärdig utveckling att alla flyttar från landet för att aldrig återvända och att vi därmed aldrig får in dessa skattepengar? Är det detta realistiska hot som rättfärdigar att man gör det svårare för unga att komma in på bostadsmarknaden?
Jag tar gärna en debatt med Anders Borg i den kommande valrörelsen om alla de barnfamiljer med små marginaler som är beroende av att kunna göra uppskov för att klara en boendekarriär i Stockholmsregionen. Jag ser fram emot den debatten, Anders Borg.
Anf. 84 Lennart Hedquist (M)
Fru talman! Särskilt Tommy Waidelich är väl medveten om den studie som Riksrevisionen alldeles nyligen har gjort beträffande skatteuppskov, bland annat bostadsuppskoven. Det håller inte att i Sverige separat från övriga EU-länder arbeta med den typen av uppskov. På sikt måste vi säkert övergå till ett system där vi inte har skatteuppskov utan andra verktyg för att åstadkomma att det blir bra förhållanden, bland annat på bostadsområdet.
Jag har också fått många samtal om räntebeläggningen av uppskoven. Jag har ungdomar i min närhet som har börjat en bostadskarriär i Uppsala och sedan kommit till Stockholm. De har dessa uppskov.
Det är självklart att de måste upptäcka att den vinst som de har gjort inte är gratis. Det är rimligt att man har en viss räntebeläggning på den skattekredit man har.
Jag har fått telefonsamtal från en person här i Stockholm som hade ett uppskov på 6-8 miljoner kronor. Han sade: Jag hade inte riktigt tänkt mig att det skulle bli en räntebeläggning på detta.
Jag förklarade för honom bakgrunden till att en sådan här skattekredit inte kan vara gratis i all evighet - det var ju i praktiken så det fungerade. Sedan han hade tagit del av hela omläggningen av boendebeskattningen och hur det slog i praktiken sade han: Mig är det ju inte synd om, och jag har svårt att tro att det egentligen är synd om någon annan heller.
Det är inte orimligt att en skattekredit inte är att betrakta som en gratis nyttighet som ställs till förfogande. Staten har samtidigt sänkt boendeskatterna på annat sätt.
Anf. 85 Tommy Waidelich (S)
Fru talman! Det här börjar bli riktigt intressant. Lennart Hedquist problematiserar uppskoven och pratar om att avskaffa dem. Om det är beskedet från Moderaterna i dag är det också ett intressant besked i skattedebatten.
Lennart Hedquist hänvisar till Riksrevisionens rapport. Det gör även Anders Borg i sitt svar. Det tycker jag är bra. Jag sitter själv i Riksrevisionens styrelse. Den här rapporten handlar om att det gäller att se hur uppskoven redovisas och att man tar hand om dem i skatteavtal med enskilda länder till exempel.
Att tro att vi kommer att få en massutvandring från Sverige och att alla tar med sig sina skatteuppskov är väl att ha riktigt dåligt förtroende för den egna politiken.
Där behöver vi hyfsa debatten.
Det skulle också vara roligt om regeringen hade ägnat lika mycket uppmärksamhet åt andra rapporter från Riksrevisionen, som definitionen av utanförskap eller försäljning av statliga bolag. Men det är en annan debatt.
Från Socialdemokraternas sida ger vi ju besked om förmögenhetsskatten. Vi ger ett tydligt besked om att vi vill införa en förmögenhetsskatt. Det handlar om att fördela om från de rika till de fattiga.
Därför är vi emot överskottsräntan. Den slår väldigt hårt mot dem med små marginaler. Hela er fastighetsskattereform är ju en reform som gynnar de rikaste, dem med de dyraste villorna.
Jag tycker att det är väldigt olyckligt att ni inte gav något som helst besked om den här överskottsräntan inför valet. Det är en skatt som kom som en blixt från klar himmel. Man måste kunna ge ett besked.
Ni satt och förhandlade i slutna rum. Enligt vad medierna rapporterade ville inte Anders Borg röra fastighetsskatten. Det landade i en sänkning för dem med de dyraste villorna. Det finansieras med en överskottsränta. Det pratade ni inte om inför valet.
Vi ger ju besked om förmögenhetsskatten. Därför tycker jag att vi har ett mer renhårigt förhållningssätt.
Anf. 86 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Även detta är en intressant ideologisk debatt.
Tomma tunnor skramlar mest, säger Mikael Damberg. Det är naturligtvis riktigt, men det finns något annat som är viktigare, nämligen att inte hoppa i fel tunna. Det är exakt vad du har gjort i den här frågan. Du sitter i fel tunna. Kom upp ur den så fort som möjligt.
Om Anders Borg vill ha sällskap på resan genom Sverige är jag villig att följa med för att debattera den här frågan. Jag tror att den är väldigt illustrativ.
Allra sist i detta korta inlägg vill jag ta upp den fråga som Tommy Waidelich har väckt, nämligen huruvida detta är retroaktiv skatt eller inte. Det kan säkert av många som hade de här uppskoven upplevas som en retroaktiv skatt. Lagrådet har dock klart och tydligt sagt att det inte handlar om det.
Tommy Waidelichs parti och mitt parti har vid två tillfällen - dels den så kallade underbara natten 1981-1982 dels 1990 - tillsammans varit med och ändrat mycket kraftigt i marginalskatterna, något som oändligt många husägare har tyckt varit förskräckligt eftersom de har fått betydligt sämre villkor. Gränserna för vad man fick dra av har sjunkit. Det blev dyrare genom att vi gjorde de stora marginalskattereformerna. Det var ändå bra. Man kan inte påstå att det var retroaktiv beskattning.
Man måste kunna genomföra förändringar i skattepolitiken, precis som finansministern var inne på tidigare när det gällde förmögenhetsskatten. Att lova att återinföra den är att driva ännu fler jobb ut ur Sverige. Man bör vara försiktig med det när man säger att man sätter jobben främst.
Jag ska våga mig på en prognos. Om olyckan är framme och Socialdemokraterna med sina två stödpartier kommer till makten efter valet 2010 tror jag att vi kommer att få se Radetzkifrågan besvarad just när det gäller om man kommer att ta bort räntebeläggningen på uppskovsavdrag. Radetzkifrågan är som bekant Marian Radetzkis fråga i Dagens Nyheter 1994: Kan vi lita på att Socialdemokraterna ljuger?
På den här frågan är jag helt övertygad om att svaret är ja.
Anf. 87 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag vill än en gång tacka Mikael Damberg för interpellationen och Tommy Waidelich för att vi får debatten.
Vi kommer inte att ha en enda tv-debatt fram till valrörelsen utan att den här frågan är uppe eftersom den belyser Socialdemokraternas populism och ansvarslöshet på ett så utrerat sätt. Det är en skattesänkning som får fem gånger så stora effekter för decilgrupp 10 som för decilgrupp 1, en skattelättnad som bidrar till att öka skillnaderna i Sverige. Det är en skattelättnad som förvärrar ett allvarligt samhällsproblem.
Sätt er ned med experterna och tala med dem om ni tror att frågan om uppskoven inte är på allvar, om vi inte har ett bekymmer med de domar vi har fått i EG-domstolen med anledning av att man kan flytta uppskov över gränserna och om det inte skulle vara ett problem när vi har en skattebas på 200 miljarder kronor i botten.
Det finns nog ingen del av den socialdemokratiska politiken som förvånar mig mer än just detta, när man tappar värnet om våra skattebaser.
Mikael Damberg tog upp hur det hänger ihop med de tidigare debatterna.
Jag kan förstå om Mikael Damberg missade några av dem, men jag ska återge kärnan i min argumentation.
Göran Persson ville som statsminister avskaffa förmögenhetsskatten. Det erbjöd han Svenskt Näringsliv mot att man skulle försämra nedsättningen av arbetsgivaravgifter för mindre företag. Det ansåg Göran Persson vara bra politik för att förstärka svensk utvecklingskraft. Det handlade också om att Socialdemokraterna under sin regeringstid avskaffade arvs- och gåvoskatten.
Varför tog jag upp frågorna om att man tog bort arvs- och gåvoskatten som man också finansierade med att försämra nedsättningen av arbetsgivaravgiften för små företag? Jo, det var väldiga fördelningseffekter i det.
Jag har debatterat med socialdemokrater om vilka fördelningseffekter regeringens politik har.
Jag har inte slagits av det förut, men jag tackar Mikael Damberg för påpekandet. Här ser vi logiken. Förmögenhetsskatten, arvs- och gåvoskatten och nu räntan på uppskoven är en träffsäker fördelningspolitik riktad till decilgrupp 10 - de som har det bäst i samhället.
Mikael Damberg undrar var vi har den seriösa debatten i den är frågan.
Låt oss ta en seriös debatt. Vad är sysselsättningseffekten av att man tar bort räntan på uppskov? Fastighetsskatten är väl den skattebas som, alla kategorier, har minst effekt på sysselsättningen. Där kommer Socialdemokraterna med sin träffsäkerhet och stoppar skattesänkningen.
En skattesänkning som i stor utsträckning går till dem med de högsta inkomsterna, vad har den för effekt på efterfrågan? Titta igenom de studier från IMF och OECD som det hänvisas till. Den har så liten effekt som det bara går. Den har ju till och med negativ effekt eftersom den skulle bidra till en bostadsbubbla.
Sist men inte minst: Vad är det tredje kriteriet för att utvärdera skattepolitik? Det är naturligtvis fördelningen. Vad är effekten på effektivitet och jobb? Vad är effekterna på konjunkturen? Vad är effekten på fördelningen? Låt mig då ta upp det här med fördelningen igen.
Här gör Socialdemokraterna sin skattepolitiska prioritering. De sänker skatten för dem som har tjänat riktigt mycket på att sälja sin bostad. Detta är populism. Detta är att backa från ansvaret att i en välfärdsstat stå upp för skattebaserna. Ska Sverige vara en stark välfärdsstat måste man stå upp och försvara skattebaserna även när det finns starka populistiska opinioner som står emot detta.
Låt oss resa runt i landet och fråga LO-medlemmarna i Norrköping om detta var deras prioritering. Vi kan fråga de arbetslösa i Västsverige om det var uppskoven på stockholmarnas bostadsvinster som var den socialdemokratiska kärnprioriteringen.
Anf. 88 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Det ska bli spännande med valrörelsen, Anders Borg. Det besked som vi får här i dag är att frågan om uppskov är en av de stora frågorna som ni har funderat över i årtionden för att ni vill värna skattebaserna. Ni kunde ha sagt någonting om det i valrörelsen. Ni kunde ha sagt någonting till de 200 000 stockholmare som nu drabbas av en ny skatt som de före valet inte visste skulle införas.
Var detta ett så allvarligt problem, Anders Borg? I så fall hade du väl hållit tal om detta, skrivit det i era valprogram och sagt att detta skulle införas som en ny skatt för att göra det dyrare att flytta och byta bostad i Stockholmsregionen. Detta är intressant. När det gäller fördelningseffekten blir det mest parodiskt, ärligt talat.
Anders Borg, du angriper från alla håll samtidigt. Först angriper du oss för att vi vill ha en förmögenhetsskatt. Sedan angriper du oss för att vi vill ta bort en skatt som gör det dyrare att flytta. Då har du räknat ut att det finns några i den gruppen som kommer att få väldigt stora nedsättningar av den skatten. Ja, men det är de som ska få betala den förhatliga lyxskatten på fastigheter som vi vill införa.
Det är märkligt att du nu bryter ut bara en skatt, medan du talar tyst om de två skatter som du har uppehållit dig vid i resten av debatterna. Det är den samlade effekten av detta som vi man måste titta på. Den samlade effekten av era skatteförslag blir att de som har de största villorna får de största skattesänkningarna. Det är så det har blivit. Dessutom gör du det nu dyrare att flytta och byta bostad. Varför talar du ingenting om detta - bostadsmarknadens funktionssätt? Det spelar i Anders Borgs värld inte någon roll hur vi får bostadsmarknaden att fungera.
Är det bra att det relativt sett blir dyrare för människor att byta bostad och att det relativt sett blir billigare att bo kvar i sin bostad? Är det ett bra bostadsmarknadssystem? Är det ett bra skattesystem? Gynnar det unga människor som letar sig in på bostadsmarknaden? Gynnar det de pensionärer som behöver byta sin bostad? Gynnar det de småbarnsföräldrar i storstadsområdena som måste göra en boendekarriär för att få någonstans att bo när deras familj växer? Detta är frågor som Anders Borg inte svarar på. Det är synd att han inte gör det. Han vill uppenbarligen mest prata om Göran Persson.
Anf. 89 Anders Borg (M)
Fru talman! Vi talar här om en mycket allvarlig fråga. Vi har en tilltagande globalisering. Vi har en förändrad EU-rättslig lagstiftning som gör att det blir allt svårare med uppskjuten beskattning. Det är för Sverige ett mycket allvarligare problem än för de flesta andra EU-länder därför att vi har mycket större skatteuppskov. Det beror på hur vi har konstruerat vår beskattning av pensioner respektive fastigheter. Det finns inte något annat europeiskt land som såvitt jag vet har så stora uppskov. Det är en allvarlig risk i vårt skattesystem.
Därför har regeringen som princip i skattepolitiken sagt att vi ska undvika uppskov i beskattningen. Därför har vi gjort en begränsning här på 1,6 miljoner och en räntebeläggning av uppskoven som gör att vi kan säkra en intäktskälla på dem och bättre säkra spårbarhet i det hela. Det är det allvarliga samhällsproblem som vi talar om.
Då har vi Socialdemokraterna och hyckleriet. Vad är hyckleri? Jo, hyckleri är när man säger en sak och gör en annan sak. Det är kärnan i detta - när man talar om fördelningspolitik och avskaffar arvs- och gåvoskatten, när man talar om fördelningspolitik, och Göran Persson tydliggör att han ändå ville ta bort förmögenhetsskatten, när man talar om fördelningspolitik och lägger sin skattelättnad på uppskovsräntan på ett sätt som gynnar dem som har tjänat mest på att sälja sin bostad. Det är en skattepolitisk prioritering som måste bedömas ha en obefintlig eller nära nog obefintlig effekt på jobben. Den gör det inte mer lönsamt att arbeta. Det är en skattelättnad som har mycket liten effekt på efterfrågan därför att den i huvudsak riktas till människor som har tjänat stora belopp på sina bostadsaffärer och som följaktligen är relativt förmögna. Det är en skattesänkning som har en fördelningseffekt som är snedvriden.
Detta är, med förlov sagt, ett av de märkligaste skattepolitiska förslag som jag har upplevt i min politiska historia, att Socialdemokraterna undergräver basen för fastighetsskatten. Det är häpnadsväckande, det är förvånande, och det kommer att bli en viktig debatt i valrörelsen.
