Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Stimulans av bilpooler

Interpellation 2010/11:296 av Sjöstedt, Jonas (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2011-03-29
Inlämnad
2011-03-29
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2011-04-12
Sista svarsdatum
2011-04-12
Besvarad
2011-05-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 mars

Interpellation

2010/11:296 Stimulans av bilpooler

av Jonas Sjöstedt (V)

till finansminister Anders Borg (M)

Olika former av bilpooler, som bilkooperativ, utgör ett viktigt och växande alternativ för många som inte vill äga en egen bil men ändå kunna få tillgång till en bil när det behövs. Inom bilkooperativen utförs mycket arbete ideellt. En viktig drivkraft bakom arbetet är miljöhänsyn. Studier visar att bilåkandet minskar för den som är med i en bilpool jämfört med att ha egen bil. Behovet av parkeringsplatser minskar och ofta använder bilpooler miljöbilar. För den enskilde innebär bilpooler att man bara betalar när man faktiskt använder bilen.

Samhället borde av miljöskäl gynna bilpoolernas verksamhet. Ett konkret sätt att göra det är att sänka momsen på verksamheten från dagens höga nivå på 25 procent till 6 procent, samma nivå som taxiföretag och kollektivtrafik har. En annan metod är att se till att bilpoolernas fordon undantas från trängselavgifter. En tredje metod kan vara att öka möjligheten att ge bidrag, garantier eller riskkapital när poolerna startar upp.

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att stimulera bilpoolernas verksamhet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:296, Stimulans av bilpooler

Interpellationsdebatt 2010/11:296

Webb-tv: Stimulans av bilpooler

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anders Borg (M)
Anf. 26 Anders Borg (M)
Herr talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stimulera bilpoolernas verksamhet. Han föreslår att bilpoolernas fordon ska undantas från trängselskatt. Huvudsyftet med trängselskatten är att minska trängseln i trafiken. Utgångspunkten är därför att samtliga bilar som passerar betalstationerna också ska betala trängselskatt. Alla bilar som kör i det skattebelagda området ger upphov till trängsel. De bidrar också till att försämra luftkvaliteten. Detta gäller även för bilar som ingår i en bilpool. Regeringen har därför inte några planer på att undanta bilar som ingår i en bilpool. Jonas Sjöstedt föreslår även att momsen på bilpoolernas verksamhet ska sänkas till 6 procent. Momsreglerna är harmoniserade inom EU. I EU:s momsdirektiv finns en lista över vilka varor och tjänster som medlemsstaterna får ha en reducerad moms på. Bilpoolernas verksamhet finns inte med på listan. Därför kan vi inte sänka momsen på bilpoolerna. Jonas Sjöstedt föreslår också ökade möjligheter att ge bidrag, garantier eller riskkapital till poolerna när de startar upp. Jag ser inga skäl till att staten skulle särbehandla bilpooler ekonomiskt på detta vis. De flesta svenska bilpooler har dessutom tillkommit och verkar helt utan offentligt stöd. Mot denna samlade bakgrund avser jag inte att vidta några åtgärder i frågan.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 27 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. Jag frågade i min interpellation vilka åtgärder finansministern avser vidta för att stimulera bilpoolernas verksamhet. Även om jag tackar för svaret måste jag medge att det var lite tunt med åtgärder när det gäller vad man tänker göra för att stimulera bilpoolerna. Närmare bestäms var det ingen åtgärd alls som föreslogs i svaret. Jag beklagar det eftersom bilpoolerna spelar en positiv roll ur miljösynpunkt. Det har gjorts rätt omfattande studier som visar att den som väljer att vara med i en bilpool i stället för att ha en egen privatbil kör mindre bil. Det leder dessutom till att man behöver mindre parkeringsutrymme i städerna. Man använder också nästan alltid miljöfordon i bilpoolerna. Det finns alltså starka miljöskäl och klimatskäl till att gynna bilpoolernas verksamhet. En studie från Vägverket visar att en familjemedlem som är med i en bilpool i stället för att ha privatbil släpper ut 400 kilo mindre koldioxid per år. Räknat per bil i bilpoolerna blir det 7 ton mindre koldioxid per år. Med tanke på att så mycket som var fjärde svensk kan tänka sig att vara med i en bilpool kan detta vara ett utrymme för en ganska betydande minskning av utsläpp av växthusgaser. Det är bakgrunden till min fråga. Jag tycker att detta är aktuellt. Jag skulle vilja ifrågasätta några av de argument som finansministern för fram. Minskar inte trängseln med bilpooler? Jo, om man minskar sitt bilåkande med 30 procent minskar rimligen också trängseln. Om det krävs betydligt färre bilar som ska parkeras inte minst i innerstäderna minskar också trängseln. Jag menar att det finns ett argument med bärighet för att man ska kunna behandla bilpoolerna på ett särskilt sätt när det gäller trängselavgifter, inte minst om det också handlar om miljöfordon. När det gäller momsen kan det naturligtvis vara så att EU inte tillåter detta. Men har finansministern och Finansdepartementet hört med EU? Har man sett på andra länder om det finns ett sätt att lösa detta? Det låter ganska rimligt att kunna ha samma moms på ett taxiföretag eller på kollektivtrafik som på en bilpool. När det gäller ekonomiska garantier är det inte ovanligt att man väljer att stimulera saker ekonomiskt i ekonomisk politik. Vi kan se på både ROT- och RUT-avdragen och diskutera dem länge. Det är egentligen en sorts stimulans av hela branscher. Varför då inte kunna stimulera en bransch som gör uppenbar ekologisk nytta i stället för någon som kanske inte gör det i samma omfattning? Som helhet, herr talman, tycker jag att detta visar på någonting som är en svaghet i den svenska budgetpolitiken - frånvaron av klimatperspektiv. Nästan varje budgetåtgärd man vidtar kan räknas om i klimatpåverkan. Här finns ett tydligt samband. Ökad privat konsumtion har en mycket större klimatpåverkan än ökad samhällelig konsumtion har. Det finns en rad beräkningar som visar att sambandet kan vara så mycket som tre gånger starkare. Det regeringen gör i sitt budgetförslag är att kraftigt öka möjligheterna till privat konsumtion, framför allt för de grupper som har relativt goda inkomster. Det är de som redan utgör den tyngsta klimatbelastningen sammantaget. Jag undrar hur Finansens klimatanalys ser ut. Gör man någon klimateffektanalys av sina olika skatteförslag över huvud taget? När jag ser på politiken får jag intrycket att man verkar vara mer intresserad av kolhydrater än av koldioxider på Finansdepartementet med tanke på att man sänker restaurangmomsen. Det är också en ganska tveksam fördelningspolitisk åtgärd. Det kan jämföras med Vänsterpartiets budgetförslag som innebär ganska massiva offentliga investeringar. Det är något som jag tycker att det finns för lite av i Sverige dag när det gäller ett modernt järnvägsnät, alternativ energi och energisanering av fastigheter. På det sättet har den ekonomiska politiken ett ansvar för klimatpolitiken. Först när den ekonomiska politiken väger in klimateffekterna får man också en verklig effekt på reduktionen av växthusgaser. Man kan säga att bilkooperativ och bilpooler är en liten fråga i sammanhanget men ändock en symbolisk sådan.
Anders Borg (M)
Anf. 28 Anders Borg (M)
Herr talman! Jag har inte för avsikt att föra en generaldebatt om ekonomisk politik med Jonas Sjöstedt med anledning av en interpellation om bilpooler utan tänker hålla mig lite snävare till frågeställningarna om bilpoolerna. Det är naturligtvis bra med bilpooler. Vill folk lösa sitt bekymmer med att köpa bil genom att ingå i en bilpool och därmed slippa kostnaden, stora avskrivningar och räntor på en bil är det säkert klokt. Många människor konsumerar säkert alldeles för mycket bil relativt vad de har råd med. Det är följaktligen redan ekonomiskt lönsamt att ingå i en bilpool. Man delar på en del fasta kostnader för att äga en bil. Huruvida detta leder till att man åker mer eller mindre bil är däremot relativt oklart. I de genomgångar jag har fått av mina tjänstemän säger de att internationella studier pekar på relativt osäkra effekter, och det är inte så konstigt. Det mest rimliga är att tro att de människor som har för avsikt att åka väldigt lite bil är de som kan tänkas gå in i en bilpool. Ska detta ha en effekt ska det naturligtvis vara så att de dessutom åker mindre bil än vad de annars skulle ha gjort. Om det är ett antal personer som inte hade tänkt åka bil i någon större utsträckning som väljer att ha en bilpool och där inte heller åker bil i någon större utsträckning är effekten naturligtvis mycket begränsad. Vi har också vidtagit en del åtgärder på det här området. Vägverket har haft i uppdrag att informera om fördelarna, inte minst de ekonomiska, med detta. Det tycks ha fungerat. Låt oss anta att vi tar Jonas Sjöstedts fundering på allvar och säger: Vad är det vi vill uppnå här? Ja, vi vill uppnå mindre trängsel och mindre CO2. Som ekonom vet man att man alltid ska gå på den mest näraliggande åtgärden för att korrigera den brist eller den externalitet vi har här. Då är det rätt uppenbart att Jonas Sjöstedt i stället borde föreslå höjda biltullar respektive höjd CO2-skatt. Det skulle direkt åtgärda de två problem han vill komma åt. Att i stället välja subventioner till bilpooler, som har en relativt tveksam effekt och som med mycket stor sannolikhet har mindre effekt än höjda tullar respektive höjd CO2-skatt, verkar konstigt. Ur det perspektivet skulle jag föreslå att Jonas Sjöstedt funderar på om han inte i stället ska föreslå höjda biltullar och höjd CO2-skatt givet vad hans utgångspunkt är. Ur mitt perspektiv är Sverige ett av de mest klimatambitiösa länderna i världen. Vi har varit pådrivande i EU och också tagit på oss egna åtaganden som är mycket långtgående. Det här följer vi upp med en omfattande arsenal av egna instrument som är bättre och mer välavvägda än praktiskt taget alla andra länders. Vi deltar i EU:s handelssystem, men vi har också en mycket hög egen CO2-skatt. På sikt får vi kanske en gemensam europeisk CO2-skatt via kommissionens förslag till energidirektiv. Det ligger på en femtedel av den svenska nivån. En femtedel av den svenska nivån är så långt som de mer ambitiösa länder EU kan tänka sig att gå. Vi ska göra en avstämning 2015. Vi har minskat nedsättningarna i den icke-handlande sektorn. Det kan vi gärna fortsätta att göra. Det finns inget skäl att göra ett stopp vid 15. Vi har en hög CO2-beskattning. Vi har aktiva insatser internationellt för att globalt minska CO2-utsläppen. Det är viktiga åtgärder som jag gärna står upp för och som jag tycker fungerar väldigt väl i grund och botten. När vi gör avstämningen 2015 får vi bedöma om det behövs mer insatser eller inte. Finansdepartementets bedömning har varit att det inte behövs i dagsläget givet att vi under den förra mandatperioden fattade viktiga beslut, till exempel om beskattningen av biodrivmedel och nedsättningarna utanför den handlande sektorn. Jag vill också påpeka att vi för någon vecka fattade beslut om att förstärka KI:s uppdrag att utvärdera den ekonomiska politiken och miljöpolitiken utifrån samhällsekonomisk effektivitet och de mål för hållbarhet som riksdagen har ställt upp. Jag föreställer mig att den rätt betydande resursöverföring som då också sker till KI kommer att ge oss bättre beslutsunderlag på sikt i linje med vad Jonas Sjöstedt efterfrågade.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 29 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Det stämmer att det är en ekonomiskt bärkraftig verksamhet att ha bilpooler i olika former. Samtidigt bygger de klassiska bilkooperativen på idealism. Människor arbetar på sin fritid för att bära upp de här kooperativen, och de gör det av miljömedvetenhet. De vill ha gemensamma lösningar som är bättre för miljön. Jag menar att det är någonting som statsmakten kan och bör stimulera. Jag beklagar avsaknaden av konkreta förslag i den riktningen. Det är riktigt att siffrorna är osäkra när det gäller hur mycket bilåkandet minskar. Vägverket har gjort en studie där man också understryker att det finns en betydande osäkerhet, men man hamnar på siffran 30 procent. Det är en ganska betydande minskning. Det finns de som ersätter att ha egen bil med att vara med i en bilpool och de som ersätter en andra bil med att vara med i en bilpool. Det finns säkert betydligt effektivare åtgärder när det gäller CO2-utsläppen från bilar. Dit hör både biltullar och CO2-skatt. Det är någonting som vi är varma förespråkare av, till och med varmare än Moderaterna skulle jag vilja påstå. Men det goda måste ju inte vara det bästas fiende. Ett batteri av åtgärder kan ofta vara det bästa, och man kan angripa ett problem från många olika håll. Jag menar att ambitionsnivån i klimatpolitiken är helt otillräcklig. Vi släpper ut fem eller sex gånger så mycket per person som den här planeten tål. Kyotoprotokollet ligger tyvärr långt under det som krävs om vi ska klara detta. Jag menar att Sverige ska vara en ekonomi som förenar en ansvarsfull hållning i klimatfrågan med att vara en industrination och en välfärdsstat. Då krävs det att vi gör betydligt mer. Det krävs stora kvalitativa steg, inte minst vad gäller offentliga investeringar. Den svenska koldioxidskatten har mycket riktigt varit en lyckträff. Den var också väldigt förutseende. Den har varit en viktig del av politiken, men den rår inte på detta att vi släpper ut fem eller sex gånger så mycket växthusgaser per person som den här planeten tål. Vi kan inte ha något annat mål än att ligga på det som är globalt hållbart. Därför är det obegripligt att regeringen är så nöjd. Dessutom vilar en väldigt stor del av de svenska utsläppsreduktionerna på CDM-åtgärder. Vi köper ganska tvivelaktiga åtgärder i andra länder. Många vetenskapsmän säger att detta har en mycket vag eller svårverifierbar effekt för att minska utsläppen av växthusgaser. Vi har en helt otillräcklig politik på hemmaplan. Vi har en järnväg som förfaller, ett investeringsstöd till bostäder som inte inriktas på energisanering i tillräcklig grad och otillräckliga satsningar på alternativ energi till exempel. Här spelar den ekonomiska politiken en avgörande roll. Jag menar att regeringen saknar trovärdighet i den här frågan. Det ultimata beviset på det är planerna på att sälja Sveriges överskott på utsläppsrätter. Om den här regeringen gör det slänger man bort det svenska folkets ansträngningar på klimatområdet under många år. Det kommer till exempel att eldas upp, kanske bokstavligen, i ett polskt kolkraftverk. Om ni väljer att sälja överskottet av utsläppsrätter eller inte är ett test på om ni har någon trovärdighet i klimatfrågan. Sammantaget tycker jag inte att det finns någon grund för den här nöjdheten. Det finns en väldigt dålig koordinering mellan ekonomisk politik och klimatpolitik. Jag vågar säga att det inte finns någon koordinering alls när man ser vad som föreslås i statsbudgeten. Det här behöver vi. Ska vi klara klimatproblemen, ska Sverige bli en föregångare som visar att det här går att kombinera, måste vi ha en helt annan ekonomisk politik i Sverige som väger in effekterna av påverkan på klimatet.
Anders Borg (M)
Anf. 30 Anders Borg (M)
Herr talman! Jonas Sjöstedt och jag har väldigt olika grundläggande syn på politik. Jag ser politik som en övning i att hitta samförstånd, kompromisser och gemensamma lösningar. Jonas Sjöstedt tycker att vi ska hitta skillnader, nagelfara och driva upp dem så att vi kan skapa bilden av att det finns väldiga motsättningar. Det är naturligtvis inte så att regeringens politik är helt otillräcklig. Låt oss till att börja med se detta lite realistiskt. Vi är ensamma om ett 40-procentigt mål för reduktioner. Vi är de starkaste anhängarna av att EU ska gå vidare och ta bort 80-90 procent av sina utsläpp. Vi har varit pådrivande i möte efter möte för att få fram effektiva EU-åtgärder, till exempel nu en gemensam CO2-skatt. Vi lade all energi som över huvud taget kunde uppbådas på att driva frågan internationellt under ordförandeskapet och inför Köpenhamn. Statsministern har i praktiskt taget varje internationellt sammanhang drivit denna fråga på ett helt annat sätt än någon annan stats- eller regeringschef, med undantag av våra nordiska grannländer. Bedömningen att det är helt otillräckligt är en beskrivning som står i kontrast till den bild vi har. Vi har en bred enighet i Sverige om att vi ska vara ett föregångsland i miljöhänseende. Ska vi vårda den enigheten eller låtsas att vi är oense? Min uppfattning är att vi ska vårda den enigheten. Finansdepartementets bedömningar är att vi är på god väg att uppnå de mål vi har för minskade CO2-utsläpp. Man kan göra andra bedömningar, men då får man redovisa dem och på vilka grunder beräkningarna görs. Våra opolitiska tjänstemän har gjort så goda bedömningar de kunnat, och deras slutsats är att vi är på god väg att uppnå detta. Det bygger bland annat på att vi under förra mandatperioden vidtog viktiga kompletterande åtgärder. Vi har till exempel haft noll CO2-skatt via den drivmedelsåterbetalning av diesel som Jonas Sjöstedts partivänner i riksdagen var med och röstade igenom under Göran Persson-åren. Den avtrappar vi nu så att det i stället blir CO2-skatt där. Hela den icke-handlande sektorns nedsättningar har vi tittat igenom. Vi har lagt en plan fram till 2015 om hur de ska fasas ut, och man kan naturligtvis enkelt gå vidare med det. Vad är poängen med det? Jo, poängen är förstås att vi där får utsläppsreduktioner för 20-30 öre, inte 1 krona som för den generella CO2-skatten, och definitivt inte de 3, 4, 5 kronor som man kan uppnå genom mer ineffektiva åtgärder. Låt oss se vad som sker med Sverige nu. Enligt de redovisningar jag har fått har vi en vindkraftsutbyggnad på den nordiska elmarknaden, mellan Sverige och Norge, på 27 terawattimmar. Senast i dag har vi fått rapporter om att SCA planerar ett nytt vindkraftverk på 2 terawattimmar. Här har vi alltså vindkraft som har lägre styckkostnader för att byggas än de finska kärnkraftverken, och de byggs ut i mycket snabb takt. Det är naturligtvis en väldig fördel om en större del av Sveriges energiförsörjning kan ske i ett så genuint hållbart energislag som vindkraft. Då är frågan: Vad gör vi politiskt? Lite av varje lite överallt? Nej, vi gör det som är mest effektivt eftersom vi alltid ska vårda skattebetalarnas pengar; det finns alltid andra viktiga ändamål som vi kan använda resurser till. Låt oss ställa det i kontrast till internationella insatser där vi naturligtvis ska göra vad vi kan. Vi har både i Världsbanken och i FN-sammanhang varit drivande för att dessa insatser ska kvalitetssäkras. Många andra länder har en motsatt syn, men det har varit en mycket tydlig svensk position. Om vi kan hjälpa länder med en svår ekonomisk utveckling att få ett mer hållbart energisystem har det självklart dramatiskt mycket större effekt på utsläppen än om vi till exempel väljer att subventionera bilpooler. Vi vet egentligen inte ens om dessa bilpooler leder till mindre bilåkande.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 31 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Jag delar inte finansministerns syn på ambitionsnivå. Sverige har en stor del av sina utsläppsminskningar i CDM-åtgärder och har också drivit att EU ska ha detsamma. Sverige har gått emot att EU ska höja ambitionsnivån på reduktion till 30 procent inom Europeiska unionen medan andra länder är för det. Storbritannien, som har en högerregering, har annullerat sitt överskott på utsläppsrätter. Sverige överväger att sälja dem, en bankrutt i så fall i klimatpolitiken. Ja, man kan göra mycket genom ekonomiska styrmedel - genom handel med utsläppsrätter, genom skatter - men inget tyder på att vi kan komma ned till det som är globalt hållbart, ett och ett halvt ton per person, om vi inte även gör strukturella investeringar, till exempel i järnvägsnät, hur vi bygger, hur vi renoverar, hur vi satsar på energin. Här är det tomt vad gäller regeringens politik, menar jag. Man satsar i stället på sänkt restaurangmoms och ett femte jobbskatteavdrag. Vi behöver investera, inte konsumera i första hand om vi ska lösa klimatfrågan. Ser vi på vindkraften ligger vi mil efter länder som Spanien och Tyskland. Vi skulle kunna göra betydligt mer genom ganska enkla åtgärder som nettoinmatning och genom att gynna vindkraftskooperativ, vilket man dröjt med under väldigt lång tid. Sedan behövs också en större satsning på certifikatsystemet. Det som Anders Borg säger är intressant, nämligen att vindkraften i dag är konkurrenskraftig gentemot kärnkraften. Vi behöver ingen kärnkraft. Vi behöver bygga ut alternativen i stället. Att ställa om samhället i miljövänlig riktning menar jag är nödvändigt av miljöskäl, men det är också god ekonomisk politik. Alla kommer att tvingas göra det. Gör vi det först har vi en fördel, inte minst med tanke på oljepriset som kan rusa i höjden från dagens redan mycket höga nivå. En liten men ändå en del av det är att ge människor ett alternativ till bilen. Det kan man göra på många sätt. Ett av dem är att stimulera bilpooler. Jag menar att ointresset för att göra det, avsaknaden av konkreta förslag, tyvärr är ytterligare ett bevis på att vi har en regering som i grunden är nöjd med att göra alltför lite i klimatfrågan.
Anders Borg (M)
Anf. 32 Anders Borg (M)
Herr talman! Frågan om bilpoolerna är det som står i centrum för den här diskussionen. Vår uppfattning är att vi inte kan göra den nedsättning av momsen som efterfrågas här eftersom listorna från EU beträffande den gemensamma momslagstiftningen är mycket tydliga på den punkten. Vi anser inte heller att det är en effektiv åtgärd för att minska trängsel eller klimatutsläpp eftersom det inte finns några entydiga eller starka belägg för att det har några dramatiska effekter på bilåkandet och utsläppen. Jag kan dela Jonas Sjöstedts entusiasm för bilpooler utifrån en mer allmänekonomisk synvinkel. Det är bra att människor vårdar sina pengar och inte konsumerar mer bil än nödvändigt. Det är klart att det är positivt när människor driver saker av idealism. Ett bra samhälle präglas av att vi driver saker av idealism, men all form av idealism behöver inte ha statsstöd eller kommunsubventioner i botten. I idealismen ligger just att man gör det ändå. När det gäller CDM:en, alltså de klimatmekanismer vi har, flexibla mekanismer utanför Sveriges gränser, vill jag påpeka att de har två mycket positiva egenskaper. För det första ger de stora klimateffekter, och det här är ett globalt problem. För det andra är det en solidaritetshandling för Sverige. Vi är redan världens mest ambitiösa land när det gäller bistånd, och det är alldeles självklart att vi också när vi diskuterar klimatpolitik ska göra det utifrån en solidarisk utgångspunkt. Det finns fattiga länder som behöver få växa. Det är enda sättet att utrota fattigdom bland miljarder människor. Då måste de få energisystem som gör att de kan få en vettig levnadsstandard. Klimatfrågan kan givetvis lösas. Det är inte svårt att veta hur vi skulle göra för att få en hållbar klimatpolitik. Redan vid 30, 40, 50 eller 60 öre i global CO2-skatt, eller för den delen enbart i USA och Kina, skulle vi förmodligen komma ned i utsläppsnivåer som ledde till hållbarhet. Om vi fick en global skatt som närmade sig den svenska skulle jag säga att detta med stor sannolikhet kunde lösas. Som sagt delar vi inte, herr talman, uppfattningen om bilpooler, men jag tackar Jonas Sjöstedt för en mycket trevlig debatt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.