Statsministerns agerande med anledning av det som föranlett åtal mot en nära medarbetare
Interpellation 2024/25:527 av Patrik Björck (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-03-13
- Överlämnad
- 2025-03-14
- Anmäld
- 2025-03-18
- Svarsdatum
- 2025-03-25
- Besvarad
- 2025-03-25
- Sista svarsdatum
- 2025-03-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsminister Ulf Kristersson (M)
Nu har den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm åtalats för vårdslöshet med hemlig uppgift genom att med grov oaktsamhet obehörigen ha röjt uppgifter rörande förhållande av hemlig natur vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet. Det kommer dag för dag nya alarmerande uppgifter i Landerholmskandalen. Statsministern har så här långt svarat svävande och kortfattat på de frågor som ställts med anledning av den här affären. Det är nu dags att statsministern fullföljer sin skyldighet mot riksdagen och faktiskt kommer förberedd till kammaren och redogör för hur mycket han kände till i ärendet och när han fick kännedom om säkerhetsdebaclet.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsminister Ulf Kristersson:
- När fick statsministern information om de olika säkerhetsproblemen knutna till Henrik Landerholm?
- Statsministern har tidigare berättat att han fått information om de bortslarvade hemliga handlingarna, men fick statsministern information om den glömda telefonen och den glömda anteckningsboken, och kan det ha förekommit andra incidenter av samma natur som statsministern blivit informerad om?
- Hade statsministern full kännedom om Landerholms misstag när statsministern gjorde bedömningen att inte polisanmäla dessa allvarliga misstag?
- Rekryteringen av Landerholm har fått mycket och berättigad kritik, men hur såg förutsättningarna ut för Landerholm att klara sitt tunga uppdrag? Fanns det en struktur kring den nationella säkerhetsrådgivaren, eller missade statsministern och hans statssekreterare att bygga upp en organisation som motsvarade allvaret i uppgiften?
- Har statsministern fortsatt förtroende för Henrik Landerholm?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:527
Webb-tv: Statsministerns agerande med anledning av det som föranlett åtal mot en nära medarbetare
Dokument från debatten
- Tisdag den 25 mars 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:89
Protokoll från debatten
Anf. 70 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Patrik Björck och Annika Hirvonen har ställt ett antal frågor till statsministern som rör den före detta nationella säkerhetsrådgivaren.
Interpellationerna har överlämnats till mig.
Jag konstaterar inledningsvis att det för närvarande pågår en rättslig process gällande detta. Jag kan inte föregripa den processen och kan därför inte heller uttala mig närmare om ett antal av de frågor som ställts. Jag kan också konstatera att en granskning av detta därefter kommer att genomföras av riksdagens konstitutionsutskott.
Vad gäller förtroendet för den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren noterar jag att denne lämnat sin anställning, varför frågan inte längre är aktuell.
När det gäller rekryteringen av en ny nationell säkerhetsrådgivare kan jag inte föregripa den processen här. Det kan dock noteras att den tidigare anställningen granskades av konstitutionsutskottet våren 2023, och ett enigt utskott fann då att det inte förekommit några brister i den handläggningen.
Anf. 71 Patrik Björck (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Min interpellation om statsministerns agerande med anledning av det som föranlett ett åtal mot en av hans nära medarbetare ställdes alltså till statsministern. Den löd så här:
”Nu har den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm åtalats för vårdslöshet med hemlig uppgift genom att med grov oaktsamhet obehörigen ha röjt uppgifter rörande förhållande av hemlig natur vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet. Det kommer dag för dag nya alarmerande uppgifter i Landerholmskandalen. Statsministern har så här långt svarat svävande och kortfattat på de frågor som ställts med anledning av den här affären. Det är nu dags att statsministern fullföljer sin skyldighet mot riksdagen och faktiskt kommer förberedd till kammaren och redogör för hur mycket han kände till i ärendet och när han fick kännedom om säkerhetsdebaclet.”
Nu vägrade ju statsministern att dyka upp i kammaren. Han fullgör alltså inte sin skyldighet mot riksdagen. Statsministern fegar ur, fru talman. Det är anmärkningsvärt och tråkigt.
De frågor jag hade tänkt ställa till statsministern lyder så här:
När fick statsministern information om de olika säkerhetsproblemen knutna till Henrik Landerholm?
Statsministern har tidigare berättat att han fått information om de bortslarvade hemliga handlingarna. Men fick statsministern information om den glömda telefonen och den glömda anteckningsboken, och kan det ha förekommit andra incidenter av samma natur som statsministern blivit informerad om?
Hade statsministern full kännedom om Landerholms misstag när statsministern gjorde bedömningen att inte polisanmäla dessa allvarliga misstag?
Rekryteringen av Landerholm har fått mycket och berättigad kritik, men hur såg förutsättningarna ut för Landerholm att klara sitt tunga uppdrag? Fanns det en struktur kring den nationella säkerhetsrådgivaren, eller missade statsministern och hans statssekreterare att bygga upp en organisation som motsvarade allvaret i uppgiften?
Har statsministern fortsatt förtroende för Henrik Landerholm?
Det var dessa frågor jag hade tänkt att statsministern skulle besvara. Det är viktiga frågor, men statsministern sviker sin uppgift och sin skyldighet mot riksdagen och skickar i stället justitieministern. Det kunde väl ha gått an om justitieministern hade varit inläst på ärendet och faktiskt svarat på frågorna. Men det är ju helt uppenbart att justitieministern inte har blivit förberedd inför den här debatten, åtminstone inte när det gäller de här frågorna, eller så mörklägger även justitieministern något i den här affären.
I ministerns svar finns inte svar på en enda fråga. Det är ju ganska brukligt i interpellationsdebatter att statsråden faktiskt besvarar frågor och att de noterar vilka frågor de har fått. Men det förekommer inte i det här svaret.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Först sviker statsministern sin skyldighet mot Sveriges riksdag. Sedan sviker justitieministern sin skyldighet genom att ignorera viktiga frågor från riksdagens ledamöter. I svaret, fru talman, sa justitieministern: ”Jag konstaterar inledningsvis att det för närvarande pågår en rättslig process gällande detta. Jag kan inte föregripa den processen och kan därför inte heller uttala mig närmare om ett antal av de frågor som ställts.”
Vad grundar han detta på? Det är ingen som har begärt att justitieministern ska föregripa någon rättsprocess eller röja någon sekretess kring förundersökning eller åtal. Det är ingen som har begärt det. Men jag skulle kunna ställa ytterligare frågor till justitieministern.
Ett antal av de frågor som har ställts anser sig justitieministern inte kunna besvara. På vilka grunder är det? Och varför svarar justitieministern inte på de andra frågorna?
Anf. 72 Annika Hirvonen (MP)
Fru talman! Regeringskansliet mörklägger ingenting, sa statsministern innan det kom fram att medarbetare hade raderat olika mejl som var relevanta för den förundersökning som nu har lett till åtal mot statsministerns tidigare nationella säkerhetsrådgivare och barndomsvän, Landerholm.
Fru talman! Jag ställde en interpellation till statsministern där jag frågade när statsministern fick kännedom om att Henrik Landerholm lämnat kvar handlingar på kursgården och vilka åtgärder som statsministern vidtagit.
Jag frågade vilka instruktioner som statsministern har lämnat till medarbetare på Regeringskansliet och till sin egen stab med anledning av Henrik Landerholms agerande eftersom det framkommit uppgifter om att statsministerns egen presschef hade varit i kontakt med Henrik Landerholm om vad han ska lämna för uppgifter om händelserna – uppgifter som dessutom senare visade sig inte stämma överens med vad som faktiskt har hänt.
Jag frågade statsministern varför den säkerhetsrapport som visar att Henrik Landerholm lämnade kvar handlingarna inte diariefördes förrän flera hundra dagar efter att den skrevs. Jag frågade om statsministern har vidtagit några åtgärder för att återbörda de handlingar som Henrik Landerholm lämnade på kursgården och som vi har hört fortfarande befinner sig på vift. Jag har också frågat om statsministern i ljuset av denna händelse kommer att ha en öppen rekryteringsprocess av Sveriges nästa nationella säkerhetsrådgivare.
Till svar får jag inte ett ord från statsministern själv, utan i stället en förklaring om att man inte kan gå in på något av det här eftersom det pågår en rättsprocess. Men, Gunnar Strömmer, det pågår mig veterligen ännu ingen rättsprocess mot statsministern.
Varför vill inte statsministern berätta svaret på de här frågorna? Vad är det man vill mörklägga och varför? Varför kan statsministern inte komma till kammaren och säga som det är om när han fick reda på detta? Varför kan inte statsministern berätta vilka instruktioner han har lämnat till sina medarbetare och vilka åtgärder han har vidtagit med anledning av den här skandalen?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är angeläget för svenska folket att statsministern tar ansvar. Den enda anledning jag kan förstå till att statsministern inte vill prata för att det pågår en rättsprocess mot hans barndomsvän är att statsministern skulle berätta någonting som påverkar rättsprocessen.
Men då är mitt svar: Lägg korten på bordet! Se till att rättvisan ändå vinner till slut! Det måste vara slut på den här pinsamma historien, där det är tidningar som avslöjar nya uppgifter på löpande band. Inte nog med att hemliga handlingar har lämnats på en kursgård; de har också hittats av någon som har kopplingar till islamistisk extremism och Ryssland. Dessutom visar det sig att uppgiften om att skåpet var låst inte är sann, och handlingarna är fortfarande på vift.
Det här är pinsamt för Sverige. Det är såklart också pinsamt för statsministern. Men nu är det läge att ta ansvar – nu om inte förr!
Anf. 73 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Låt mig först konstatera att statsministern har svarat på frågor, också här i kammaren. Den 16 januari var statsministern här på frågestund och svarade då på en rad frågor som rör det ärende vi talar om i dag. I februari månad, den 21 februari närmare bestämt, var statsministern här i kammaren i en interpellationsdebatt med ledamoten Björck och svarade då på frågor med anledning av detta.
Konstitutionsutskottet har inlett en granskning av ärendet, och alldeles självklart kommer statsministern att medverka i den.
Det här är det första jag vill säga. Det är inte så att statsministern undviker frågor, utan han har tvärtom besvarat många frågor här i kammaren. Han deltog i konstitutionsutskottets granskning av rekryteringen – den granskning som ledde fram till KU:s slutsats att det inte hade förekommit några brister i handläggningen av det ärendet. Han kommer självklart också att delta i den kommande granskning som KU har aviserat och såvitt jag förstår också har pausat men ska återkomma till.
Det andra är att jag vill vända mig lite grann mot beskrivningen att jag inte har besvarat några frågor alls av dem som har rests.
Jag gick in på frågan om förtroendet, som har rests av Patrik Björck, genom att konstatera att frågan naturligtvis kan ställas till statsministern. Den framstår möjligtvis som överspelad med tanke på att den nationella säkerhetsrådgivaren har lämnat sin tjänst. Det finns alltså ingen nationell säkerhetsrådgivare att uttala sitt förtroende för.
När det gäller rekryteringen, som var Annika Hirvonens fråga, vill jag understryka att jag inte hänvisade till pågående rättsprocess i den delen. Däremot hänvisade jag till att det pågår en rekryteringsprocess, som jag naturligtvis inte har någon anledning att närmare kommentera – också för att jag själv inte har någon insyn i processen. Men jag vill understryka att den inte alls är kopplad till frågan om en pågående förundersökning, och det har jag inte heller påstått.
Låt mig lyfta ytterligare en av de frågor som har rests som inte har någon koppling till vare sig förundersökningen eller för den delen nödvändigtvis KU:s granskning, även om KU säkert kan komma in på de frågorna också.
Patrik Björck lyfter frågan om strukturen kring den nationella säkerhetsrådgivaren. Jag kan bara konstatera att i samband med att regeringen utsåg den nationella säkerhetsrådgivaren fick han också i uppgift att lämna förslag på hur en funktion i Statsrådsberedningen skulle byggas upp för samordning, inriktning och analys av frågor som rör nationell säkerhet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I detta låg förstås att överväga vilken organisatorisk struktur och vilka kompetenser som behövs för att fullfölja uppdraget på det mest effektiva sättet. I takt med att organisationen under säkerhetsrådgivaren byggdes ut stärktes också stödet runt honom. Jag är säker på att detta är frågor som kan återkomma när KU ska granska hanteringen, men det är klart att jag också kan säga någonting om det i dag. Det hindras inte av en pågående rättsprocess.
Med det sagt har jag stor respekt för att många av de frågor som har lyfts i interpellationerna är föremål för prövning. En åklagare har både inlett förundersökning och väckt åtal. Vi inväntar en rättsprocess, och jag tänker inte föregripa vad som ska komma ut ur den processen, lika lite som jag tänker föregripa den process som KU kommer att ägna sig åt vad det lider också när det gäller de här frågorna.
(forts.)
Anf. 74 Patrik Björck (S)
Fru talman! Gunnar Strömmer konstaterade i sitt svar att det pågår en rättslig process och att han inte kan föregripa den. Då ställde jag lite frågor kring det. Bland annat ställde jag frågan vilken rättslig grund som gör att justitieministern tror sig kunna vägra svara. Det skulle vara spännande att få höra. Jag undrade också varför han inte svarade på de andra frågorna, som det inte fanns några rättsliga problem med att svara på. Dessa frågor ställde jag i mitt första anförande.
Nu måste jag erkänna, fru talman, att jag inte är inläst på justitieministerns cv, men jag har för mig att det finns någon form av juridikutbildning i det. Vi får väl se på svaret här om justitieministern klarade sina tentor eller inte.
Den rättsliga grunden för att vägra svara när riksdagen utövar sin fullt legitima kontrollmakt mot regeringen skulle vara väldigt spännande att få veta. Både Gunnar och jag vet ju att det inte finns någon sådan. Det är en allmän dimridå som statsrådet använder för att slippa svara.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Justitieministern använder också KU-granskningen för att slippa svara på frågor i kammaren. Både justitieministern och jag vet att en pågående KU-granskning absolut inte är något skäl för ett statsråd att vägra svara på riksdagsledamöters frågor i kammaren. Även det skulle det vara spännande att få en liten kommentar till.
Men sedan gjorde faktiskt justitieministern ändå några försök att svara på frågor – inte i själva interpellationssvaret, där svaren borde ha kommit, men i sitt andra inlägg. Han sa då bland annat att statsministern har svarat på frågor och inte undvikit frågor. Orsaken till att denna interpellationsdebatt kommer igen är ju att statsministerns svar då var väldigt svävande. Sedan den interpellationsdebatten har det också kommit nya uppgifter i stort sett varje dag i denna skandal som gör det berättigat att ställa nya frågor.
Frågan om det fanns ett förtroende för Landerholm hade jag med i min interpellation. Den är överspelad, säger justitieministern, för han hade lämnat sin tjänst. Uppenbarligen hade statsministern inte förtroende för Landerholm i hans arbete i Regeringskansliet, men uppenbarligen hade partiordföranden för Moderaterna förtroende nog att låta honom arbeta på det moderata riksdagskansliet och få passerkort till riksdagen. Det innebär ju att partiordföranden, det vill säga statsministern, har ett starkt förtroende för en person som står under åtal och bland annat har slarvat bort sitt passerkort. Förtroendefrågan kan man alltså inte bara vifta bort.
Landerholm skulle bygga upp sin egen struktur, var svaret på frågan varför det inte fanns en struktur som räddade den här katastrofen. Det var väl i och för sig ett talande svar.
Justitieministern fick här också en fråga om rekryteringsprocessen. Då säger han: Den är jag oförhindrad att svara på utifrån rättsliga processer, men den har jag ingen som helst kunskap om. Därför kan jag inte svara på den.
Det är därför det blir så bisarrt, fru talman, att det är fel minister som sitter här i dag – en minister som inte är påläst, som inte kan svara på frågor och som inte har någon kunskap om den rekryteringsprocess som en av de frågor som ställs i denna interpellationsdebatt handlar om. Det är fel statsråd, ett statsråd som inte är påläst och som inte är kunnig i sakfrågorna. Det är ett statsråd som är kunnig i procedurfrågorna – tror jag – och mycket väl skulle kunna svara på dem men som lägger ut en dimridå med rättsprocesser och KU-granskningar.
Det här är inte bra, fru talman. Jag hoppas och tror att justitieministern kan rätta till de här dumheterna i nästa inlägg.
Anf. 75 Annika Hirvonen (MP)
Fru talman! Låt mig citera ur ett betänkande från konstitutionsutskottet som rörde ett statsråds ovilja att svara på frågor från riksdagens ledamöter vid en frågestund.
”Frågeinstituten är ett viktigt led i riksdagens grundlagsstadgade kontrollmakt och genom regleringen av dem förankras den enskilda riksdagsledamotens rätt att fråga ett statsråd om sådant som rör dennes tjänsteutövning. Instituten fyller en viktig funktion inom det parlamentariska systemet genom de möjligheter som de ger riksdagen till information, debatt och kontroll av regeringen. Vikten av att dessa institut fungerar tillfredsställande är mot denna bakgrund uppenbar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I granskningen har framkommit att det inte låg någon rättslig bedömning bakom skolministerns svar vid frågestunden om att hon inte fick svara på vissa frågor på grund av att hon var anmäld till konstitutionsutskottet. Hon har i ett svar på en skriftlig fråga anfört att hon vid frågestunden blev osäker på vilka frågor hon då kunde svara på. …
Utskottet vill framhålla att en anmälan till konstitutionsutskottet inte kan anses innebära att statsråd är förhindrade att svara på frågor om regeringens politik.”
Fru talman! De frågor jag har ställt rör visserligen inte regeringens politik utan statsministerns tjänsteutövning i frågan om den nationella säkerhetsrådgivarens haveri med bortslarvade papper. De rör vid vilken tidpunkt statsministern fick kännedom om incidenten. De rör vilka instruktioner statsministern har givit och vilka åtgärder statsministern har vidtagit för att få fatt på de papper som fortfarande verkar vara på vift.
I stället för att komma hit till riksdagen, vars uppgift det är att kontrollera regeringens tjänsteutövning, väljer statsministern att skicka justitieministern. I stället för att svara på de frågor jag ställt väljer justitieministern att säga att han inte kan göra det eftersom det pågår en förundersökning och en KU-anmälan har lämnats in.
Jag skulle vilja fråga justitieministern vilken av mina fem frågor som justitieministern väljer att inte besvara på grund av att det föreligger en förundersökning och vilka av mina fem frågor som justitieministern inte vill besvara på grund av att det pågår en hantering i konstitutionsutskottet. Om jag inte får svar på detta får vi väl fråga konstitutionsutskottet om regeringen är förhindrad att svara på frågor om statsministerns hantering av Landerholmskandalen eller inte, i väntan på den KU-granskning som i värsta fall kommer att dröja i över ett år med tanke på att KU vill ha tillgång till det material som är sekretessbelagt i utredningen. Det är däremot mig veterligen inte sekretessbelagt av åklagaren eller någon annan vilka åtgärder statsministern har vidtagit för att hitta de här papperen, vilka instruktioner statsministern har givit för att hantera situationen eller när statsministern fick kännedom om detta.
Jag ber återigen den nu utsände justitieministern om svar på dessa frågor.
Anf. 76 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag skulle vilja korrigera både Annika Hirvonen och Patrik Björck på en mycket väsentlig punkt. Jag har inte pekat på konstitutionsutskottet för att säga att jag är förhindrad att svara på frågor. Jag sa följande i mitt interpellationssvar, och det är viktigt att understryka det: ”Jag kan också konstatera att en granskning av detta därefter kommer att genomföras av riksdagens konstitutionsutskott.” Det är det enda jag sagt i den delen. Jag har inte hävdat att jag med hänvisning till en pågående process i KU är förhindrad att svara på frågor, och det vill jag inte heller att någon lägger i min mun.
Vad gäller den pågående rättsliga processen tycker jag att det är rimligt att referera till den. Det är klart att det är en mycket väsentlig sak att många av de omständigheter som har att göra med de frågor vi diskuterar här nu är föremål för en rättslig prövning. Jag tycker inte att det är orimligt att påminna om det och möjligen också säga att det finns inslag i denna som jag naturligtvis inte vill föregripa. Processen måste få ha sin gilla gång, precis som alla rättsliga processer. Så även i det här fallet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är inte heller så att jag inte har svarat på frågor. Möjligtvis uppskattar ledamöterna inte mina svar eller tycker inte att de är tillräckligt utförliga. Jag vill alltså påminna om att jag har berört förtroendefrågan. Jag gjorde det därför att diskussionen ju avser en person som har varit nationell säkerhetsrådgivare och som inte längre är det. Jag uppfattar också att det är det jag är här för att svara på frågor om. Då är det väl uppenbart att frågan har mindre relevans i ett läge när personen i fråga inte längre är nationell säkerhetsrådgivare. Den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren har inte längre den rollen och har lämnat uppdraget. Då blir också frågan om förtroende i den rollen något överspelad. Det är alltså inte att inte svara på frågan. Möjligtvis kan man ha synpunkter på svaret, men jag svarade på frågan.
Jag har också svarat på frågan som rör strukturen runt den nationella säkerhetsrådgivaren i Regeringskansliet. Om vederbörande hade klivit in i en färdig struktur hade han inte behövt få ett uppdrag att bygga upp den. Det fanns ingen sådan struktur, trots att – om vi ska titta bakåt i tiden – en sådan efterlystes redan efter tsunamikatastrofen och av den dåvarande tsunamikommissionen, som pekade på det oundgängliga i att bygga upp en sådan struktur under statsministern i Statsrådsberedningen. Någon sådan struktur fanns inte att kliva in i. Därför tycker jag också att det är mycket rimligt att beskriva att uppdraget att bygga upp den strukturen gick till den person som fick rollen som nationell säkerhetsrådgivare.
Jag beskrev också att man under det att rekryteringen av medarbetare till strukturen fortgick också byggde en struktur runt den nationella säkerhetsrådgivaren. Det är möjligt att ledamöterna inte är nöjda med det svaret, men jag vill understryka att det är ett svar på frågan.
Vad gäller frågan om rekrytering av en ny nationell säkerhetsrådgivare ligger det i sakens natur att när man har den funktionen, och den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren har lämnat sin tjänst, inleds det också en process för att rekrytera en ny. Jag sa det redan före paus, och jag upprepar det gärna igen, att jag inte har hänvisat till den rättsliga processen, och jag har inte heller hänvisat till KU:s granskning vad gäller frågan. Däremot har jag sagt att jag inte har anledning att gå in på och föregripa rekryteringsprocessen i frågan. Det har att göra med att jag själv inte äger processen, utan det är en fråga som ligger i Regeringskansliet eftersom vi talar om en opolitisk tjänst.
Det långa talets korta mening i det här är att statsministern har varit i kammaren och svarat på frågor vid flera tillfällen under den här terminen. Han deltog förstås också i konstitutionsutskottets granskning av just tjänstetillsättningen, och han kommer att delta i den kommande granskningen som nu har aktualiserats.
Jag är här och svarar på frågor, och jag gömmer mig inte bakom vare sig den rättsliga processen eller KU i den delen. Jag tycker ändå att det hade varit sakligare att beskriva detta på ett korrekt sätt.
Anf. 77 Patrik Björck (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Man kan ändå ge Gunnar Strömmer elogen att han är duktig på att prata utan att säga någonting.
Gunnar Strömmer säger att han inte har sagt att KU förhindrade svar. Nej, kanske inte explicit så. Men i det svar vi fick sa han följande: ”Jag kan också konstatera att en granskning av detta därefter kommer att genomföras av riksdagens konstitutionsutskott.” Det följdes sedan av inga svar.
Det är svårt att dra någon annan slutsats av den texten än att det är en ursäkt för varför svaret inte innehåller några svar. Snyggt jobbat, men lätt att genomskåda.
Gunnar Strömmer sa på min direkta fråga om den rättsliga grunden för att vägra svara att han ville bara påminna om att en rättslig process pågår. Ja, det kan Gunnar Strömmer gärna få göra, om han vill använda sin talartid till det. Men det skulle vara mycket bättre, fru talman, om Gunnar Strömmer använde sin talartid till att faktiskt svara på frågorna. Gunnar Strömmer vet att det pågår en rättsprocess. Jag vet det. Annika Hirvonen vet det. Jag misstänker att fru talman känner till det.
Svara i stället på frågorna! Upplys oss inte om att det pågår en rättslig process. Det är ingen som har frågat om det pågår en rättslig process. Jag frågade efter den rättsliga grunden för varför justitieministern obstruerar riksdagens viktiga kontrollarbete över regeringen. Varför kommer justitieministern hit och vägrar konsekvent att svara? Ja, inte på alla frågor, det är sant. Vi fick ett svar på frågan om strukturen, och det var ett alarmerande svar. Det var som att Landerholm själv skulle bygga huset samtidigt som han skulle bo i det. Det fanns inget stöd från statsministerns kansli eller från statsministerns statssekreterare. Däremot fanns det ett enormt stöd från staben när det gällde att försöka skapa dimridåer, falska rykten och informera om vad som hade hänt. Då fanns staben där, men inte för att stötta för att det inte skulle hända.
Anf. 78 Annika Hirvonen (MP)
Fru talman! Fyra frågor har jag inte fått svar på. Frågorna gällde när statsministern fick veta och vad han då gjorde, vilka instruktioner han hade givit, varför handlingarna om slarvet inte diariefördes eller om statsministern vidtagit några åtgärder för att hitta de försvunna hemliga papperen.
I interpellationssvaret sa Gunnar Strömmer att det pågår en rättslig process gällande detta och att han därför inte kan uttala sig närmare om de frågor som ställts. Vilka av dessa frågor kan Gunnar Strömmer inte närmare uttala sig om på grund av den rättsliga processen? Det var den fråga jag ställde i mitt förra inlägg. Varför svarar Gunnar Strömmer inte på fyra av fem frågor som jag har ställt? Varför förklarar han inte heller varför han inte svarar på dessa frågor, när jag på en rak fråga undrar just det?
Interpellationsverktyget är ett av riksdagens centrala verktyg för att granska regeringen. Om regeringen kommer hit och låtsas som att man inte ens märkt att frågorna har ställts, respekterar man inte det viktiga konstitutionellt grundlagsfästa ansvaret som riksdagen har att kontrollera regeringen.
Jag förstår att man skäms över Landerholmaffären. Jag förstår att det är pinsamt. Jag förstår att man helst vill glömma allt, men vi i riksdagen och svenska folket vill ha korten på bordet nu.
Anf. 79 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i afton.
Om vi efterfrågar seriositet från varandra tycker jag att det är rimligt att förhålla oss till vad jag har svarat i den skriftliga delen av svaret. Jag har konstaterat att det pågår en rättslig process. Jag har också konstaterat att det pågår en granskning i riksdagens konstitutionsutskott.
Man kan möjligtvis tycka att det är onödiga upplysningar i ett svar, men de är inte inkorrekta. Det är inte heller så att jag hänvisar till att jag inte kan svara på frågor på grund av den pågående granskningen i KU. Det skulle vara smakfullt om det inte påstods att jag har hävdat någonting som jag inte har påstått.
Det är också uppenbart att ledamöterna inte gillar mina svar. De tycker att svaren är ofullständiga eller att jag inte har svarat på alla frågor. Men jag köper inte att jag inte har svarat på frågor.
Jag har berört rekryteringsprocessen. Den framstår som inte helt ocentral i sammanhanget, i synnerhet som den tidigare har granskats av KU. Man kan säkert föreställa sig att ett antal frågor kommer att gå tillbaka till den frågan. Jag konstaterar bara att en rekrytering rimligen måste ske, men jag har inget närmare att säga om den processen.
Jag har berört förtroendefrågan, och den kan man naturligtvis också angripa från olika håll. Jag bara konstaterar att frågan framstår som mindre relevant när personen i fråga har lämnat sitt uppdrag på egen begäran, i ett sammanhang som möjligtvis har något att säga om förtroendefrågan – men under alla omständigheter är den överspelad här och nu.
Vad gäller uppbyggnaden av strukturen kan jag hålla med om att det hade varit ännu mycket bättre om det fanns en sådan struktur på plats eftersom den har efterfrågats i alla fall ända sedan 2006. Någon måste rimligen få i uppdrag att bygga upp den. Det fick den dåvarande nationella säkerhetsrådgivaren, och det finns säkert anledning att komma tillbaka även till de frågorna här i kammaren. Statsministern har varit här vid flera tillfällen, han har varit i konstitutionsutskottet och han har även för den delen deltagit i det arbete som pågår i Regeringskansliet i frågorna.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.