Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Statliga jobb i hela landet
Interpellation 2013/14:433 av Jasenko Omanovic (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2014-04-10
- Överlämnad:
- 2014-04-11
- Anmäld:
- 2014-04-15
- Sista svarsdatum:
- 2014-05-06
- Besvarad:
- 2014-06-03
Interpellationen
till Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Omorganisation av statlig verksamhet har under senare år lett till att den statliga verksamheten på mindre orter har försvunnit och den har koncentrerats till större städer. Det innebär att nödvändig samhällsservice till enskilda människor, företag och kommuner har försämrats. Det innebär också färre arbetstillfällen för lokala företag, då underlaget för inköp av service och tjänster minskar.
Den kanske allvarligaste följden av nedläggning av statlig verksamhet är att kompetensen på en ort och i en region sjunker. Vanligen är det ledningsfunktioner och kvalificerade handläggartjänster som flyttas, och de jobb som blir kvar är enklare rutinarbeten.
För att pressa ned den rekordhöga arbetslösheten i landet krävs en lång rad olika åtgärder. Det krävs investeringar för att bygga hela landet starkt. Statlig verksamhet är en viktig del i detta. Genom samarbete med lokala företag, kommuner och andra aktörer kan man stärka utvecklingskraften och skapa tillväxt även på mindre orter. Att det dessutom skulle sänka statens kostnader genom lägre hyror och lägre personalomsättning skulle vara väl använda skattepengar.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att det ska finnas tillgång till kvalificerade statliga arbeten i hela landet?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:433
Webb-tv: Statliga jobb i hela landet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 77 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jasenko Omanovic har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att det ska finnas tillgång till kvalificerade statliga arbeten i hela landet.
Alla beslut om hur förvaltningen ska organiseras vägleds av att förvaltningens organisation ska vara tydlig, ändamålsenlig och kostnadseffektiv. Utgångspunkten ska alltid vara att myndigheterna ska ha goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet på ett effektivt och rättssäkert sätt. Detta ska återspeglas även i valet av lokaliseringsort.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2014 uttalat att det är viktigt att överväga om statliga myndigheters lokalisering i ökad utsträckning kan få en spridning över landet. Det handlar om att noga pröva om myndigheterna kan lokaliseras utanför storstäderna, i första hand till länscentrum eller andra större orter. En myndighets lokaliseringsort omprövas inte kontinuerligt, utan fastställs i allmänhet genom beslut i samband med nybildande eller större ombildningar av myndigheter.
Att skapa förutsättningar för att kunna bo och verka på landsbygden för den som vill är en viktig fråga som regeringen arbetar med på många olika sätt. En väl fungerande statlig förvaltning har stor betydelse för Sveriges utveckling och den regionala tillväxten. Det sker dock inte i första hand genom att skapa statliga jobb. Det sker genom att staten ger förutsättningar för den privata sektorn att utvecklas, genom god service och tillgänglighet, genom rättssäker myndighetsutövning och genom stöd när det behövs.
Anf. 77 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jasenko Omanovic har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att det ska finnas tillgång till kvalificerade statliga arbeten i hela landet.
Alla beslut om hur förvaltningen ska organiseras vägleds av att förvaltningens organisation ska vara tydlig, ändamålsenlig och kostnadseffektiv. Utgångspunkten ska alltid vara att myndigheterna ska ha goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet på ett effektivt och rättssäkert sätt. Detta ska återspeglas även i valet av lokaliseringsort.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2014 uttalat att det är viktigt att överväga om statliga myndigheters lokalisering i ökad utsträckning kan få en spridning över landet. Det handlar om att noga pröva om myndigheterna kan lokaliseras utanför storstäderna, i första hand till länscentrum eller andra större orter. En myndighets lokaliseringsort omprövas inte kontinuerligt, utan fastställs i allmänhet genom beslut i samband med nybildande eller större ombildningar av myndigheter.
Att skapa förutsättningar för att kunna bo och verka på landsbygden för den som vill är en viktig fråga som regeringen arbetar med på många olika sätt. En väl fungerande statlig förvaltning har stor betydelse för Sveriges utveckling och den regionala tillväxten. Det sker dock inte i första hand genom att skapa statliga jobb. Det sker genom att staten ger förutsättningar för den privata sektorn att utvecklas, genom god service och tillgänglighet, genom rättssäker myndighetsutövning och genom stöd när det behövs.
Anf. 78 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag tror inte att det är första gången vi debatterar den här frågan, men den är viktig för Sverige.
Herr talman! Jag får ännu en gång påpeka att staten upphandlar varor och tjänster för mer än 100 miljarder, kanske till och med 120 miljarder, vilket inte är pengar. De här varorna, tjänsterna och upphandlingarna hamnar ofta på de orter där myndigheten finns. Därför är det viktigt att sprida ut statlig verksamhet så mycket som möjligt över landet för att småföretagare ute i landet ska kunna vara med i upphandlingar och kunna leverera de varor och tjänster som behövs för att statlig verksamhet ska fungera.
Det är intressant att statsrådet säger att utgångspunkten är att det ska finnas goda förutsättningar för verksamheten. Vi har byggt ut högskolor och universitet. Vi har byggt ut bredband och järnväg. Vi har de allra flesta förutsättningar som behövs för att vi ska ha god statlig verksamhet i hela landet. Men på åtta år kan jag inte minnas, herr talman, någon annan myndighet än Försäkringskassan som flyttat ut. Försäkringskassan hade sitt kontor mittemot Centralstationen här i Stockholm. De har nu flyttat ut - två tunnelbanestationer bort. I och för sig är det inte långt, men det är fråga om ganska mycket pengar i hyra. Några andra myndigheter minns jag inte.
Det är också så att man ska utreda kostnadseffektiviteten. Jag minns när jag hade en debatt här i kammaren med den förra försvarsministern när man skulle ändra i den statliga verksamhet som bedrivs av Kustbevakningen och införa en ny regionuppdelning. 21 miljoner kronor skulle man spara på att lägga ned regionkontoren i Karlskrona och Härnösand och enbart behålla regionkontoren i Stockholm och Göteborg. Det sista jag hört är att Kustbevakningen inte har råd att åka ut, bland annat för att hyrorna är för höga.
Frågan är: Har man sparat de där 21 miljonerna? Har det blivit lite mer kostnadseffektivt för skattebetalarna? I debatten frågade jag försvarsministern hur mycket man skulle spara på det andra alternativet, att lägga ned regionkontoren i Stockholm och Göteborg och behålla dem i Karlskrona och Härnösand, och hur kostnadseffektivt det skulle bli. Det var en tom blick jag mötte då, herr talman. Jag undrar om statsrådet Attefall någon gång vid någon kostnadseffektivisering av statlig verksamhet har frågat andra statsråd om de har tänkt om och inte bara vill flytta allt till storstäder utan vill försöka behålla någon verksamhet ute i landet. Hur mycket skulle man kunna spara på den åtgärden?
Anf. 78 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag tror inte att det är första gången vi debatterar den här frågan, men den är viktig för Sverige.
Herr talman! Jag får ännu en gång påpeka att staten upphandlar varor och tjänster för mer än 100 miljarder, kanske till och med 120 miljarder, vilket inte är pengar. De här varorna, tjänsterna och upphandlingarna hamnar ofta på de orter där myndigheten finns. Därför är det viktigt att sprida ut statlig verksamhet så mycket som möjligt över landet för att småföretagare ute i landet ska kunna vara med i upphandlingar och kunna leverera de varor och tjänster som behövs för att statlig verksamhet ska fungera.
Det är intressant att statsrådet säger att utgångspunkten är att det ska finnas goda förutsättningar för verksamheten. Vi har byggt ut högskolor och universitet. Vi har byggt ut bredband och järnväg. Vi har de allra flesta förutsättningar som behövs för att vi ska ha god statlig verksamhet i hela landet. Men på åtta år kan jag inte minnas, herr talman, någon annan myndighet än Försäkringskassan som flyttat ut. Försäkringskassan hade sitt kontor mittemot Centralstationen här i Stockholm. De har nu flyttat ut - två tunnelbanestationer bort. I och för sig är det inte långt, men det är fråga om ganska mycket pengar i hyra. Några andra myndigheter minns jag inte.
Det är också så att man ska utreda kostnadseffektiviteten. Jag minns när jag hade en debatt här i kammaren med den förra försvarsministern när man skulle ändra i den statliga verksamhet som bedrivs av Kustbevakningen och införa en ny regionuppdelning. 21 miljoner kronor skulle man spara på att lägga ned regionkontoren i Karlskrona och Härnösand och enbart behålla regionkontoren i Stockholm och Göteborg. Det sista jag hört är att Kustbevakningen inte har råd att åka ut, bland annat för att hyrorna är för höga.
Frågan är: Har man sparat de där 21 miljonerna? Har det blivit lite mer kostnadseffektivt för skattebetalarna? I debatten frågade jag försvarsministern hur mycket man skulle spara på det andra alternativet, att lägga ned regionkontoren i Stockholm och Göteborg och behålla dem i Karlskrona och Härnösand, och hur kostnadseffektivt det skulle bli. Det var en tom blick jag mötte då, herr talman. Jag undrar om statsrådet Attefall någon gång vid någon kostnadseffektivisering av statlig verksamhet har frågat andra statsråd om de har tänkt om och inte bara vill flytta allt till storstäder utan vill försöka behålla någon verksamhet ute i landet. Hur mycket skulle man kunna spara på den åtgärden?
Anf. 79 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att vi har en god spridning över landet av statliga myndigheter och statlig verksamhet. Men som sagt måste vi även ha klart för oss att fokus måste ligga på att vi har bra service och verksamhet. Vi kanske också ska ha i bakhuvudet att närmare 100 av de i dag 244 förvaltningsmyndigheterna är lokaliserade till annan ort än Stockholm. Sedan har myndigheterna ett omfattande nät av servicekontor på olika sätt.
Jag kan också upplysa om att Statens servicecenter, som bildades 2012, har sitt huvudsäte i Gävle och Östersund och en liten verksamhet i Stockholm. Myndigheten för yrkeshögskolan, som bildades 2009, finns i Västerås. Havs- och vattenmyndigheten, som bildades av det gamla Fiskeriverket i Göteborg, finns också i Göteborg. Dit har man också flyttat över delar av Naturvårdsverket som funnits i Stockholm. Tillväxtanalys hamnade i Östersund 2010, Energimarknadsinspektionen i Eskilstuna 2008 och Patentombudsnämnden i Sundsvall 2010, för att ge några exempel. Det finns även som sagt sedan tidigare många myndigheter runt om i Sverige.
Problemet när man har försökt sig på den här typen av flyttning av myndigheter har varit att det kostat enormt mycket pengar och att det tagit ganska lång tid innan myndigheten varit på banan igen. Därför har den taktiken kanske varit mindre lyckosam. Den har också fått mycket negativ kritik i de utvärderingar som gjorts.
Däremot delar jag helt uppfattningen att man vid behov av nedskärningar ska titta på om man kan göra på andra sätt och sträva efter att inte i första hand gynna storstäderna. Här vet vi att det finns lite olika kulturer och synsätt. En faktor som påverkar besluten är tillgången till personal. Finns det en högskola med bra utbildningar på orten är det klart att det är en konkurrensfördel för den orten när man funderar på hur man ska koncentrera verksamheten.
Men som sagt har vi en delegerad ordning och en modell som jag tror att vi är överens om brett över partigränserna. Denna ordning innebär att det är myndigheterna själva som ska organisera sin verksamhet. Vi styr inte så mycket i detalj var de lägger sin verksamhet och hur de organiserar sig, utan det är som sagt vid nybildning eller större ombildningar som det blir en fråga för regeringen var man ska placera myndigheterna. Vi har haft ett antal myndigheter som ombildats eller omorganiserats, men det har i regel byggt på att man haft en befintlig verksamhet. Då har man också fått fortsätta på samma ställe, eftersom vi även har ett arbetsgivaransvar som stat.
Det är viktiga frågor. Det finns anledning att hela tiden hålla ögonen på området. Det finns också olika synsätt på detta hos olika personer. En del har ryggmärgsreaktionen att alltid tänka i storstadstermer. Andra har ryggmärgsreaktionen: Hur kan vi hitta alternativa planeringar?
Det är viktigt att hålla debatten levande. Men jag tror också att vi måste vara realistiska och inse att vi inte kan tro att vi med hjälp av statlig myndighetsplacering kan skapa dynamik ute i landet. Det är framför allt genom en bra statlig verksamhet som vi skapar goda förutsättningar för privat näringsliv.
Jag vill upplysa Jasenko Omanovic om att den högsta andelen statsanställda bland befolkningen inte är i Stockholm. Den finns i Uppsala tätt följt av Norrbotten, Västerbotten och Blekinge. Först på femte plats kommer Stockholms län.
Ser man till antalet människor är den största koncentrationen av statsanställda där. Men tittar man på andel statsanställda av befolkningen kommer flera län före Stockholm. Det kan också vara bra att ha med i bakhuvudet i diskussionen.
Anf. 79 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att vi har en god spridning över landet av statliga myndigheter och statlig verksamhet. Men som sagt måste vi även ha klart för oss att fokus måste ligga på att vi har bra service och verksamhet. Vi kanske också ska ha i bakhuvudet att närmare 100 av de i dag 244 förvaltningsmyndigheterna är lokaliserade till annan ort än Stockholm. Sedan har myndigheterna ett omfattande nät av servicekontor på olika sätt.
Jag kan också upplysa om att Statens servicecenter, som bildades 2012, har sitt huvudsäte i Gävle och Östersund och en liten verksamhet i Stockholm. Myndigheten för yrkeshögskolan, som bildades 2009, finns i Västerås. Havs- och vattenmyndigheten, som bildades av det gamla Fiskeriverket i Göteborg, finns också i Göteborg. Dit har man också flyttat över delar av Naturvårdsverket som funnits i Stockholm. Tillväxtanalys hamnade i Östersund 2010, Energimarknadsinspektionen i Eskilstuna 2008 och Patentombudsnämnden i Sundsvall 2010, för att ge några exempel. Det finns även som sagt sedan tidigare många myndigheter runt om i Sverige.
Problemet när man har försökt sig på den här typen av flyttning av myndigheter har varit att det kostat enormt mycket pengar och att det tagit ganska lång tid innan myndigheten varit på banan igen. Därför har den taktiken kanske varit mindre lyckosam. Den har också fått mycket negativ kritik i de utvärderingar som gjorts.
Däremot delar jag helt uppfattningen att man vid behov av nedskärningar ska titta på om man kan göra på andra sätt och sträva efter att inte i första hand gynna storstäderna. Här vet vi att det finns lite olika kulturer och synsätt. En faktor som påverkar besluten är tillgången till personal. Finns det en högskola med bra utbildningar på orten är det klart att det är en konkurrensfördel för den orten när man funderar på hur man ska koncentrera verksamheten.
Men som sagt har vi en delegerad ordning och en modell som jag tror att vi är överens om brett över partigränserna. Denna ordning innebär att det är myndigheterna själva som ska organisera sin verksamhet. Vi styr inte så mycket i detalj var de lägger sin verksamhet och hur de organiserar sig, utan det är som sagt vid nybildning eller större ombildningar som det blir en fråga för regeringen var man ska placera myndigheterna. Vi har haft ett antal myndigheter som ombildats eller omorganiserats, men det har i regel byggt på att man haft en befintlig verksamhet. Då har man också fått fortsätta på samma ställe, eftersom vi även har ett arbetsgivaransvar som stat.
Det är viktiga frågor. Det finns anledning att hela tiden hålla ögonen på området. Det finns också olika synsätt på detta hos olika personer. En del har ryggmärgsreaktionen att alltid tänka i storstadstermer. Andra har ryggmärgsreaktionen: Hur kan vi hitta alternativa planeringar?
Det är viktigt att hålla debatten levande. Men jag tror också att vi måste vara realistiska och inse att vi inte kan tro att vi med hjälp av statlig myndighetsplacering kan skapa dynamik ute i landet. Det är framför allt genom en bra statlig verksamhet som vi skapar goda förutsättningar för privat näringsliv.
Jag vill upplysa Jasenko Omanovic om att den högsta andelen statsanställda bland befolkningen inte är i Stockholm. Den finns i Uppsala tätt följt av Norrbotten, Västerbotten och Blekinge. Först på femte plats kommer Stockholms län.
Ser man till antalet människor är den största koncentrationen av statsanställda där. Men tittar man på andel statsanställda av befolkningen kommer flera län före Stockholm. Det kan också vara bra att ha med i bakhuvudet i diskussionen.
Anf. 80 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag blev lite besviken på ministern här. Vi håller med om en hel del saker om hur vi ska styra myndigheten. Men sedan kommer vi till den punkten där man säger: Vi måste se om vi har kompetensen någonstans. Det finns kompetens i hela landet. I de flesta myndigheter finns kompetens över hela landet.
Jag tog ett basalt exempel med ett regionkontor. Varför kunde de inte tänka tvärtom och inte bara tänka att allting ska till storstaden? Varför kunde de inte tänka att det kunde vara Karlskrona och Härnösand i stället för Stockholm? Där fanns det redan kompetens. Det fanns redan ett regionkontor. Inte ens när det finns kompetens och de har anställda kan de tänka tanken.
Herr talman! Jag var jättebesviken en gång när jag besökte en statlig myndighet. Jag ska inte berätta mer än så. Där hade de kartan över verksamheten. Man såg Stockholm. Åkte man lite norrut kom Söderhamn, och åkte man ännu längre norrut kom Gävle. Man förstod direkt att det var fel på kartan. Men ingen på huvudkontoret märkte att det var fel ordning på städerna. Det är lite symtomatiskt för hur de jobbar. Inte ens när de hade egen verksamhet kunde de pricka den rätt på kartan, utan de blandade ihop två städer.
Vi är alla stolta över vår huvudstad. Vi kan säga att det är 1,7 miljoner invånare här. Den kan vara konkurrenskraftig med andra huvudstäder i Europa. Det är jätteviktigt. Det innebär inte att man inte kan titta utanför Stockholm på andra städer.
I Stockholm kan man säga att det är 1,7 miljoner fast själva Stockholms stad inte har mer än 750 000 invånare. När man tittar på andra ställen utgår man exakt från antalet kommuninvånare. Då ser man inte regionen. Över hela landet finns det regioner.
När man väl tittar på den eventuella utplaceringen som ska ske får man titta på regionen och inte på den enskilda kommunen. I mitt hemlän har Timrå kommun 19 000 invånare. Men i själva regionen är det mer än 200 000 invånare. Man kan inte bara titta på det som kommunen har som skatteunderlag i kommunen, utan man måste titta regionen.
Det är ungefär som att vi stolt säger: Vår huvudstad har 1,7 miljoner, nästan 2 miljoner invånare. Jag brukar säga att det är nästan 2 miljoner. Det är viktigt att kunna se det när man väl placerar ut statliga myndigheter och gör förändringar.
Det gäller att kunna se att det finns regioner utanför Stockholm och till och med i glesbygden som är ganska stora. En kommun som har 25 000 invånare, som min egen hemkommun, är egentligen en kommun i en region med 240 000-250 000 invånare.
Anf. 80 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag blev lite besviken på ministern här. Vi håller med om en hel del saker om hur vi ska styra myndigheten. Men sedan kommer vi till den punkten där man säger: Vi måste se om vi har kompetensen någonstans. Det finns kompetens i hela landet. I de flesta myndigheter finns kompetens över hela landet.
Jag tog ett basalt exempel med ett regionkontor. Varför kunde de inte tänka tvärtom och inte bara tänka att allting ska till storstaden? Varför kunde de inte tänka att det kunde vara Karlskrona och Härnösand i stället för Stockholm? Där fanns det redan kompetens. Det fanns redan ett regionkontor. Inte ens när det finns kompetens och de har anställda kan de tänka tanken.
Herr talman! Jag var jättebesviken en gång när jag besökte en statlig myndighet. Jag ska inte berätta mer än så. Där hade de kartan över verksamheten. Man såg Stockholm. Åkte man lite norrut kom Söderhamn, och åkte man ännu längre norrut kom Gävle. Man förstod direkt att det var fel på kartan. Men ingen på huvudkontoret märkte att det var fel ordning på städerna. Det är lite symtomatiskt för hur de jobbar. Inte ens när de hade egen verksamhet kunde de pricka den rätt på kartan, utan de blandade ihop två städer.
Vi är alla stolta över vår huvudstad. Vi kan säga att det är 1,7 miljoner invånare här. Den kan vara konkurrenskraftig med andra huvudstäder i Europa. Det är jätteviktigt. Det innebär inte att man inte kan titta utanför Stockholm på andra städer.
I Stockholm kan man säga att det är 1,7 miljoner fast själva Stockholms stad inte har mer än 750 000 invånare. När man tittar på andra ställen utgår man exakt från antalet kommuninvånare. Då ser man inte regionen. Över hela landet finns det regioner.
När man väl tittar på den eventuella utplaceringen som ska ske får man titta på regionen och inte på den enskilda kommunen. I mitt hemlän har Timrå kommun 19 000 invånare. Men i själva regionen är det mer än 200 000 invånare. Man kan inte bara titta på det som kommunen har som skatteunderlag i kommunen, utan man måste titta regionen.
Det är ungefär som att vi stolt säger: Vår huvudstad har 1,7 miljoner, nästan 2 miljoner invånare. Jag brukar säga att det är nästan 2 miljoner. Det är viktigt att kunna se det när man väl placerar ut statliga myndigheter och gör förändringar.
Det gäller att kunna se att det finns regioner utanför Stockholm och till och med i glesbygden som är ganska stora. En kommun som har 25 000 invånare, som min egen hemkommun, är egentligen en kommun i en region med 240 000-250 000 invånare.
Anf. 81 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag delar mycket av Jasenko Omanovic beskrivning. Jag tror att det finns mycket av attityder och synsätt som vi behöver bearbeta för att man ska se kompetensen i hela landet.
Vad jag menade med mitt uttalande var att om man förlägger en verksamhet till en ort måste man titta på om det till exempel finns utbildningsmöjligheter och en arbetsmarknad som gör att man kan rekrytera människor. Den taktiken har vi också.
I exempelvis Sundsvallsområdet har vi koncentrerat ett antal myndigheter som jobbar mycket med försäkringsfrågor och it-tunga myndigheter. Vi har SPV, Bolagsverket, CSN, länsstyrelsen, Mittuniversitetet och en del skolmyndigheter.
Det gör att vi får ett kluster av myndigheter som tillsammans skapar en bra struktur och ger ett bra underlag. Det finns också möjlighet att rekrytera personal mellan varandra. Man får ett bra flöde av människor och kompetenser. Man samverkar också på ett föredömligt sätt i klustret i Sundsvall.
Vi har liknande kluster i andra områden i Sverige. Jag tror att det är en riktig strategi. Däremot tror jag inte att man ska placera ut myndigheter som isolerade öar lite överallt i Sverige utan försöka koncentrera dem på ett antal orter så att man får starka fästen med bra utbildningsmöjligheter i grunden. Det ska självklart också finnas kommunikationer.
När vi skulle starta Statens servicecenter, som ligger under mitt ansvarsområde, var vi mycket tydliga med att generaldirektören inte skulle sitta i Stockholm utan i Gävle där huvudverksamheten låg, och basen skulle vara i Östersund och Gävle.
Det som fanns i Stockholm var en mindre verksamhet som vi tog över från Kammarkollegiet. Det ska vara en mindre del av konsulttjänster som behöver finnas i närheten, men det ska ha en liten del av verksamheten. De stora tillskotten på arbetskraft skulle ske i Gävle och Östersund, vilket också har skett.
Det är ett exempel på ett riktigt sätt att tänka. Då bidrar man också till att bygga upp kompetenser runt myndigheten och skapar en del tjänster runt omkring. Glöm dock inte bort att om man sysslar med större upphandlingar måste man följa lagen om offentlig upphandling. Då har alla företag en god chans att konkurrera. Men vissa mindre servicetjänster runt omkring blir de som finns i den geografiska närheten. Det är självklart.
Vi måste ha det synsättet, som jag tror att vi är överens om, Jasenko Omanovic och jag. Men vi måste också vara realistiska och inse att man inte gör några radikala kast på området. Däremot måste vi ha många som håller ögonen på dessa frågor. Jag vill också betona att man inte ska dra på sig onödiga lokalkostnader och titta på fler platser för lokaliseringar. När man gör förändringar internt i en myndighet gäller det att man har det breda perspektivet.
Sedan kan jag inte uttala mig om enskilda myndigheter. Jag kan mina myndigheter, men jag kan inte Kustbevakningens interna förhållanden eller andra myndigheter som ligger undra andra statsråd. Det måste varje statsråd själv självklart hålla koll på. Det finns säkerligen goda argument för de val man har gjort. Det gäller bara att se till att det inte sker av gammal vana eller på grund av att man har vissa förutfattade meningar utan på rationella grunder. Görs det på det sättet har man respekt för besluten. Men ibland kan jag dela uppfattningen att det kanske finns annat som kommer in i bedömningen.
Anf. 81 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag delar mycket av Jasenko Omanovic beskrivning. Jag tror att det finns mycket av attityder och synsätt som vi behöver bearbeta för att man ska se kompetensen i hela landet.
Vad jag menade med mitt uttalande var att om man förlägger en verksamhet till en ort måste man titta på om det till exempel finns utbildningsmöjligheter och en arbetsmarknad som gör att man kan rekrytera människor. Den taktiken har vi också.
I exempelvis Sundsvallsområdet har vi koncentrerat ett antal myndigheter som jobbar mycket med försäkringsfrågor och it-tunga myndigheter. Vi har SPV, Bolagsverket, CSN, länsstyrelsen, Mittuniversitetet och en del skolmyndigheter.
Det gör att vi får ett kluster av myndigheter som tillsammans skapar en bra struktur och ger ett bra underlag. Det finns också möjlighet att rekrytera personal mellan varandra. Man får ett bra flöde av människor och kompetenser. Man samverkar också på ett föredömligt sätt i klustret i Sundsvall.
Vi har liknande kluster i andra områden i Sverige. Jag tror att det är en riktig strategi. Däremot tror jag inte att man ska placera ut myndigheter som isolerade öar lite överallt i Sverige utan försöka koncentrera dem på ett antal orter så att man får starka fästen med bra utbildningsmöjligheter i grunden. Det ska självklart också finnas kommunikationer.
När vi skulle starta Statens servicecenter, som ligger under mitt ansvarsområde, var vi mycket tydliga med att generaldirektören inte skulle sitta i Stockholm utan i Gävle där huvudverksamheten låg, och basen skulle vara i Östersund och Gävle.
Det som fanns i Stockholm var en mindre verksamhet som vi tog över från Kammarkollegiet. Det ska vara en mindre del av konsulttjänster som behöver finnas i närheten, men det ska ha en liten del av verksamheten. De stora tillskotten på arbetskraft skulle ske i Gävle och Östersund, vilket också har skett.
Det är ett exempel på ett riktigt sätt att tänka. Då bidrar man också till att bygga upp kompetenser runt myndigheten och skapar en del tjänster runt omkring. Glöm dock inte bort att om man sysslar med större upphandlingar måste man följa lagen om offentlig upphandling. Då har alla företag en god chans att konkurrera. Men vissa mindre servicetjänster runt omkring blir de som finns i den geografiska närheten. Det är självklart.
Vi måste ha det synsättet, som jag tror att vi är överens om, Jasenko Omanovic och jag. Men vi måste också vara realistiska och inse att man inte gör några radikala kast på området. Däremot måste vi ha många som håller ögonen på dessa frågor. Jag vill också betona att man inte ska dra på sig onödiga lokalkostnader och titta på fler platser för lokaliseringar. När man gör förändringar internt i en myndighet gäller det att man har det breda perspektivet.
Sedan kan jag inte uttala mig om enskilda myndigheter. Jag kan mina myndigheter, men jag kan inte Kustbevakningens interna förhållanden eller andra myndigheter som ligger undra andra statsråd. Det måste varje statsråd själv självklart hålla koll på. Det finns säkerligen goda argument för de val man har gjort. Det gäller bara att se till att det inte sker av gammal vana eller på grund av att man har vissa förutfattade meningar utan på rationella grunder. Görs det på det sättet har man respekt för besluten. Men ibland kan jag dela uppfattningen att det kanske finns annat som kommer in i bedömningen.
Anf. 82 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Vi är till en del överens. I själva verket händer det inte lika mycket som vi båda två kanske skulle önska. Om man har den utgångspunkt som jag började med, att det är 110-120 miljarder som staten köper varor och tjänster för, och verksamheten är utspridd över landet får den kille eller den tjej som vill starta ett aktiebolag, en nyckelservice, ett lokalvårdsföretag möjligheten att få en kund som de kan bygga en verksamhet på. Sedan kan de kanske även erbjuda tjänster till kommuninvånare i den kommun där statlig verksamhet finns.
Det är ganska viktigt för småföretagare runt om i landet att vi har statlig verksamhet över hela landet. Statsrådet nämnde Sundsvall. Sundsvall är en stad som har 3 000-4 000 hotellnätter som staten bekostar. Det innebär att man kan bygga en hotellbransch i Sundsvall med underlaget från staten, plus förstås allt annat.
Men utgångspunkten är att om man kan sprida ut verksamheten över hela landet vinner hela landet på det. Till och med Stockholm vinner på det alternativet.
Anf. 82 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Vi är till en del överens. I själva verket händer det inte lika mycket som vi båda två kanske skulle önska. Om man har den utgångspunkt som jag började med, att det är 110-120 miljarder som staten köper varor och tjänster för, och verksamheten är utspridd över landet får den kille eller den tjej som vill starta ett aktiebolag, en nyckelservice, ett lokalvårdsföretag möjligheten att få en kund som de kan bygga en verksamhet på. Sedan kan de kanske även erbjuda tjänster till kommuninvånare i den kommun där statlig verksamhet finns.
Det är ganska viktigt för småföretagare runt om i landet att vi har statlig verksamhet över hela landet. Statsrådet nämnde Sundsvall. Sundsvall är en stad som har 3 000-4 000 hotellnätter som staten bekostar. Det innebär att man kan bygga en hotellbransch i Sundsvall med underlaget från staten, plus förstås allt annat.
Men utgångspunkten är att om man kan sprida ut verksamheten över hela landet vinner hela landet på det. Till och med Stockholm vinner på det alternativet.
Anf. 83 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Därför ligger också ungefär 100 av de 244 förvaltningsmyndigheterna utanför Stockholm. Man kan diskutera om det ska vara 102, 150 eller något liknande som ska ligga utanför Stockholm. Vi kan föra en sådan diskussion. Jag tror att man ständigt ska ha denna diskussion levande och från fall till fall pröva de argument som ibland kanske leder till att man centraliseringsmässigt vill landa i Stockholm.
Man måste också se till att det skapas goda förutsättningar för myndigheten på den ort där den placeras och att det finns goda förutsättningar för arbetskraftsförsörjning och liknande saker. Därför måste man göra det här på ett klokt sätt och inte sprida ut det hela alltför mycket. Man ska fokusera på ett antal utbildningsorter och ett antal länscentrum som finns runt om i Sverige.
Kom ihåg att den stora andelen av befolkningen som jobbar i statliga myndigheter alltså inte finns i Stockholm! Den finns mest i Uppsala och därefter i Norrbotten, Västerbotten och Blekinge. Det område i Sverige där vi i så fall behöver fundera på att öka antalet statliga myndighetsanställda är möjligen sydöstra Sverige. Det är den kanske mest underförsörjda delen av Sverige, om vi ska vara ärliga. Det är inte i första hand Norrland, utan det är just sydöstra Sverige.
Bra verksamhet ska komma i första hand; det är det viktiga. När man sedan väljer organisation och lokalisering ska man göra det med beaktande av att hela Sverige ska leva. På den punkten är vi överens.
Anf. 83 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Därför ligger också ungefär 100 av de 244 förvaltningsmyndigheterna utanför Stockholm. Man kan diskutera om det ska vara 102, 150 eller något liknande som ska ligga utanför Stockholm. Vi kan föra en sådan diskussion. Jag tror att man ständigt ska ha denna diskussion levande och från fall till fall pröva de argument som ibland kanske leder till att man centraliseringsmässigt vill landa i Stockholm.
Man måste också se till att det skapas goda förutsättningar för myndigheten på den ort där den placeras och att det finns goda förutsättningar för arbetskraftsförsörjning och liknande saker. Därför måste man göra det här på ett klokt sätt och inte sprida ut det hela alltför mycket. Man ska fokusera på ett antal utbildningsorter och ett antal länscentrum som finns runt om i Sverige.
Kom ihåg att den stora andelen av befolkningen som jobbar i statliga myndigheter alltså inte finns i Stockholm! Den finns mest i Uppsala och därefter i Norrbotten, Västerbotten och Blekinge. Det område i Sverige där vi i så fall behöver fundera på att öka antalet statliga myndighetsanställda är möjligen sydöstra Sverige. Det är den kanske mest underförsörjda delen av Sverige, om vi ska vara ärliga. Det är inte i första hand Norrland, utan det är just sydöstra Sverige.
Bra verksamhet ska komma i första hand; det är det viktiga. När man sedan väljer organisation och lokalisering ska man göra det med beaktande av att hela Sverige ska leva. På den punkten är vi överens.
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.