Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

statliga insatser i norra Kalmar län

Interpellation 2003/04:439 av Örnfjäder, Krister (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-04-21
Inlämnad
2004-04-21
Besvarad
2004-05-04
Sista svarsdatum
2004-05-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 april

Interpellation 2003/04:439

 av Krister Örnfjäder (s) till statsrådet Ulrica Messing om statliga insatser i norra Kalmar län

Västerviksregionen är hårt drabbad av minskad sysselsättning och därmed en negativ befolkningsutveckling. Det räcker att nämna den planerade nedläggningen av Electrolux för att inse hur allvarligt läget är. Något definitivt beslut om Electrolux har ännu inte fattats. Strävan måste fortfarande vara att företaget blir kvar i Västervik. Om nedläggningsplanerna förverkligas måste företaget ta sitt ansvar i form av bland annat ersättningsjobb.

Det är också nödvändigt att staten tar sitt ansvar. Inte minst vi i Kalmar län vet att ett läns utveckling inte kan stå och falla med statliga insatser. Vi måste ha ett eget engagemang och ta till vara länets utvecklingsmöjligheter.

Problemen och utmaningarna i Kalmar län har sammanfattats på följande sätt:

  • arbetskraftsbrist inom vissa yrken
  • befolkningsminskning
  • svag infrastruktur
  • lägre utbildningsnivå
  • något ensidigt näringsliv
  • höga sjukskrivningstal.

Detta är de problem och utmaningar som vårt län står inför och som vi måste lösa. Det är en uppgift för alla oss som bor och verkar i länet. Men självfallet måste arbetet kombineras med statliga insatser. Ett antal viktiga områden är:

  • snabbare och modernare kommunikationer
  • fortsatt satsning på utbildning
  • knyt ihop näringslivet med utbildning och forskning
  • satsning på "upplevelseindustrin"
  • turismen.

Det behövs också ökad statlig verksamhet i Kalmar län. Faktum är att på ingen plats i Sverige är andelen sysselsatta inom den statliga sektorn lägre än i Kalmar län. Och den statliga verksamheten fortsätter att minska. Några aktuella exempel är Tullverket i Kalmar, sammanslagning av länets tre tingsrätter, nedläggning av Sjöpolisen i Kalmar län och en omorganisation av försäkringskassan.

Jag vill också påminna statsrådet om följande:

Av 88 nya myndigheter under åren 1992@2002 har 65 lokaliserats till Stockholm @ ingen till Kalmar län. Detta resultat harmoniserar inte med de beslut riksdagen tagit när det gäller principer för lokalisering av myndigheter. I första hand ska möjligheten att välja länscentrum eller vissa andra orter i eller i anslutning till nationella regionalpolitiska stödområden analyseras. Alternativ lokalisering kan vara orter eller regioner där statlig verksamhet läggs ned eller där det finns lite sådan verksamhet. I varje enskilt fall bör en annan lokaliseringsort än Stockholm övervägas. Huvudregeln är att varken Stockholm eller någon annan storstad ska väljas för nya verksamheter.

Västervik är en av de kommuner i länet som är särskilt missgynnad. Ett exempel är satsningarna inom kriminalvården. Kriminalvårdsanstalterna i Västervik och Kalmar tillhör den kategori anstalter som man av olika skäl anser bör läggas ned. En av de två nya anstalter som ska byggas i södra Sverige föreslås lokaliseras till Kalmar. Det är bra att länet får en av de nya anstalterna och jag vill inte ställa en av länets kommuner mot en annan. Men jag konstaterar att ytterligare ett antal arbetstillfällen riskerar att försvinna från Västervik utan att någon kompensation har ställts i utsikt. Det intryck som har skapats är att Västervik aldrig var riktigt med i diskussionerna. Om det stämmer beklagar jag att Kriminalvårdsstyrelsen inte har haft med Västervik i sina överväganden om lokaliseringsort för den nya anstalten.

En annan statlig verksamhet som skulle vara lämplig att lokalisera till Västervik är AMS kundtjänst. Utan att ärendet diskuterats särskilt ingående togs beslut om att kundtjänsten ska placeras i Luleå som en del av regeringens Norrbottenspaket.

Infrastruktursatsningarna är ett annat område där den norra delen av Kalmar län är eftersatt.

Norra Kalmar län är missgynnat när det gäller statliga insatser. Det är helt nödvändigt att ändra på detta mot bakgrund av den besvärliga situation som bland annat Västervik befinner sig i. På samma sätt som jag inte spelar ut kommuner mot varandra vill jag ställa ett län mot ett annat. Men det är uppenbart att också Kalmar län, och då inte minst den norra delen, behöver ett statligt paket.

Jag vill därför fråga statsrådet Ulrica Messing vilka åtgärder hon är beredd att vidta för ökade statliga insatser i norra Kalmar län.

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:439, statliga insatser i norra Kalmar län

Interpellationsdebatt 2003/04:439

Webb-tv: statliga insatser i norra Kalmar län

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)
Anf. 1 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Krister Örnfjäder har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att öka de statliga insatserna i norra Kalmar län. Låt mig först säga att jag är mycket bekymrad över de beslut om nedläggningar och hot om nedläggningar som Kalmar län har drabbats av. Att inte ha ett arbete att gå till på morgonen drabbar både självkänslan och plånboken. Kampen mot arbetslösheten är därför en huvuduppgift för regeringen. Läget i Kalmar län - och inte minst då i Västervik - är just nu bekymmersamt. Som Krister Örnfjäder vet har regeringen därför utsett förra statsrådet och landshövdingen Ulf Lönnquist till särskild kontaktperson för Kalmarregionen. Ulf Lönnquists uppgift är att å regeringens vägnar föra en konstruktiv dialog med alla som behöver vara delaktiga i arbetet med att förbättra situationen för dem som nu drabbas eller riskerar att drabbas av uppsägningar. Ulf Lönnquist kommer att ha täta kontakter med inte minst Regionförbundet i Kalmar län, länsstyrelsen, länsarbetsnämnden, berörda kommuner, fackliga organisationer och inblandade företag. I uppdraget ingår även att kartlägga läget på de drabbade orterna, reda ut vilka aktörer och nivåer som ansvarar för olika frågor och insatser samt att verka för att de inblandade företagen tar sitt ansvar. Uppdraget kommer att redovisas löpande och ska redovisas i sin helhet senast i mars 2005. Krister Örnfjäder tar även upp frågor om statliga lokaliseringar till Kalmar län. Självklart kan statliga lokaliseringar vara viktiga för en ort. När det gäller denna fråga arbetar regeringen utifrån de allmänna principer som riksdagen vid en rad tillfällen har uttalat sig om för såväl om- som nylokaliseringar av statliga verksamheter. Även om flera lokaliseringar under senare år gjorts till orter utanför Stockholmsregionen är jag väl medveten om att Kalmar län är underrepresenterat när det gäller statliga arbetstillfällen. Det jag kan säga här i dag är att regeringen även i fortsättningen kommer att ta till vara alla möjligheter att genom lämpliga lokaliseringar stödja en positiv regional utveckling, så även i Kalmar län. Infrastrukturen är självklart en viktig fråga för en regions möjligheter att utvecklas. Ett glädjande besked, inte minst för norra Kalmar län, är att regeringen nyligen beslutat att arbetet med hastighetshöjande åtgärder på Stångådalsbanan/Tjustbanan, Linköping-Bjärka och Säby-Åtvidaberg, ska tidigareläggas till 2007-2009 från tidigare beräknat 2010-2015. Investeringen beräknas kosta 250 miljoner kronor. Låt mig också nämna att regeringen för 2004 har fördelat medel för regionala utvecklingsåtgärder på sammanlagt 36,8 miljoner kronor till Regionförbundet och länsstyrelsen, vilket är en ökning med 3 miljoner kronor jämfört med 2003. Avslutningsvis vill jag betona att jag kommer att följa utvecklingen i Kalmar län och Ulf Lönnquists arbete mycket noga.
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 2 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka statsrådet för svaret som hon har lämnat mig på interpellationen om statliga satsningar i norra Kalmar län. Jag vill också passa på att hålla med om att de satsningar som regeringen gör inledningsvis går i positiv riktning. Att Ulf Lönnquist har utsetts till kontaktperson för Kalmarregionen är bra. Vi behöver alla krafter som finns för att komma fram till lösningar på dagens och morgondagens problem. Att regeringen är medveten om att Kalmar län är underrepresenterat när det gäller statliga arbetstillfällen är också bra. Det ger oss en gemensam grund att stå på när statliga verksamheter ska placeras i landet. Att arbetet med de hastighetshöjande åtgärderna tidigarelades på Stångådalsbanan/Tjustbanan är mycket glädjande. Men - och det finns tyvärr många men - det räcker inte. Läget som jag och statsrådet beskriver är mycket allvarligt, vilket gör att vi tillsammans måste hitta lösningar för framtiden. En del måste lösas lokalt, medan annat måste lösas centralt. Jag vill därför påminna om att trots satsningen som ska göras på järnvägen räcker inte pengarna längre än till Åtvidaberg i Östergötlands län. Det innebär att hela sträckan från Åtvidaberg till Västervik, vilket är mer än halva banan, i Kalmar län inte får någon upprustning. Vi får alltså en förbättring, men vi har inte löst problemet. Vårt behov av bättre utbildningsmöjligheter kvarstår. Så gör också risken för fortsatt befolkningsminskning. Min uppfattning är att vi kan lösa en stor del av detta om satsningen på bättre kommunikationer kan utvecklas så att vår arbetsmarknadsregion utökas. Jag vill till statsrådet framföra synpunkter på hur jag i många situationer upplever en verklighet som jag bäst kan beskriva som ett moment 22. Jag kan också ge ett färskt exempel på detta. Norra Kalmar län är en region som har många värden som människor söker i sitt liv. Problemet är bara att vi saknar flera nödvändiga förutsättningar som behövs för att kunna leva där. Mycket handlar om kommunikationer, men även högre utbildningar och ensidigt näringsliv spelar en stor roll. I Västervik har vi i dag ett enligt mitt tycke väl fungerande fängelse. Det tillhör den kategori av fängelser som ska försvinna för att ersättas med ett par nya. Jag och fler med mig har då arbetat för att ett nytt fängelse ska etableras i Västervik. Men det går tydligen inte. Varför, kan man fråga sig. Jag har fått beskedet att Kriminalvårdsstyrelsen har en kravspecifikation för nya fängelser. Det ska ligga i en kommun med runt 100 000 invånare. Det ska finnas bra kommunikationer, utbildningsmöjligheter och ett brett näringsliv som kan ge jobb. Allt som jag sade att Västervik behöver behöver också fängelset. Utöver detta vill man ha närhet till domstolar och häktesverksamhet. I Västervik lägger staten ned domstolen, och häktet som vi har är tillfälligt på grund av att behovet är stort för närvarande. Västervik behöver allt det som fängelset behöver. Då tycker man att det borde gå att kombinera - men icke. Lösningen från Kriminalvårdsstyrelsen är att flytta verksamheten till en annan plats, och det löser Kriminalvårdsstyrelsens problem. Att man sedan förvärrar situationen för Västervik blir någon annans problem. Herr talman! Jag har därför en fråga till statsrådet. Är det inte i ett sådant läge ett problem för staten när olika statliga myndigheter tar beslut som förvärrar situationen för redan utsatta regioner?
Agne Hansson (C)
Anf. 3 Agne Hansson (C)
Herr talman! Jag vill tacka Krister Örnfjäder för att han har ställt den här interpellationen och naturligtvis även Ulrica Messing för att hon kommer hit och svarar på den. Det finns anledning att diskutera och informera om Kalmar län och Kalmar läns framtidsmöjligheter men också problem som kan uppkomma. För en tid sedan hade vi en interpellationsdebatt där jag hade ungefär samma frågeställningar som Krister Örnfjäder nu har. Vissa hopp tändes vid den debatten om resultat från regeringens sida, men hittills har det inte kommit någonting. Och svaret i dag är minst sagt tunt. Det innehåller ingenting av substans som kan hjälpa till med en utveckling i länet och i norra Kalmar län. Sedan vi tidigare hade debatten har läget i regionen dramatiskt förändrats i och med att nedläggningshotet vid Electroluxfabriken i Västervik kom. Även om det har vi tidigare haft en interpellationsdebatt med näringsministern. Efter den debatten har det bekräftats som jag förmodade att nedläggningen berodde på, nämligen att den har ett samband med motköpsavtal med Ungern för köp av krigsflygplanet JAS Gripen. Sammantaget gör detta att staten har ett mycket stort ansvar för vad som framöver händer med sysselsättningen i Västervik och för att se till att det här inte får negativa effekter för utvecklingen i hela regionen. Det räcker inte att tillsätta en person som upprätthåller kontakten mellan regeringen, myndigheter och den lokala nivån. Är det något problem som ventileras i den här kammaren så är det väl utvecklingen i Kalmar län, något som borde vara känt för regeringen. Dessutom är det så att två av regeringens värderade ledamöter kommer från Kalmar län och är kalmarlänsbor. Sådana här pseudohändelser, undanmanövrer för att komma runt ett ansvar eller undvika att åtgärder behövs, är något som vi inte behöver. Vi behöver konkreta resultat. För övrigt har vi dessutom ett regionförbund som väldigt intensivt och effektivt arbetar för att klara den här verksamheten. Det är faktiskt en fördel för Kalmar län jämfört med många andra "länsstyrelselän". Krister Örnfjäder frågar i sin interpellation om det är dags för ett Kalmarlänspaket. Jag håller till fullo med om vad han skriver i interpellationen. Vi från länet står eniga bakom synpunkterna. Krister Örnfjäder tar också upp den statliga verksamheten och ansvaret för denna från statens sida. Tyvärr får han inte något konkret svar. Är det inte, Ulrica Messing, nu dags att börja leverera i fråga om de här löftena? När det gäller den statliga lokaliseringen av verksamhet säger Ulrica Messing i svaret att regeringen arbetar "utifrån de allmänna principer som riksdagen vid en rad tillfällen har uttalat sig om för såväl om- som nylokaliseringar av statliga verksamheter". Men det kan väl ändå inte vara möjligt. Då skulle det ju inte se ut som det gör med 65 lokaliseringar under den senaste tolvårsperioden till Stockholm och inte en enda till Kalmar län! Vi hade den debatten också förra gången. Detta till trots och utöver de allmänna principerna pekade ministern då på ytterligare åtgärder och ansvar som hade lagts på de olika myndigheterna för att rätta till avseende förändringar i verksamheten. Hur ska man tolka det här svaret, och när kommer de statliga arbetstillfällena?
Ulrica Messing (S)
Anf. 4 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Det är precis som Krister Örnfjäder säger, nämligen att det trots att vi har gjort en rad satsningar fortfarande finns många men. Ett men som Agne Hansson blundar för är det faktum att jag sedan jag och Agne Hansson i denna kammare hade en liknande diskussion verkligen har levererat. I mitt interpellationssvar nämnde jag att vi tidigarelägger satsningen på sträckningar på Stångådalsbanan flera år jämfört med de planer som Banverket självt hade lagt fram. Det gör vi därför att Regionförbundet har argumenterat väl för varför de satsningarna ska tidigareläggas. Sedan är det även så, som Krister Örnfjäder sade, att inte hela sträckan ryms i den arbetsplan som regeringen nu har tagit beslut om. Det var också en av de frågor som Regionförbundet lyfte fram vid den uppvaktning som jag och Hans Karlsson för några veckor sedan hade. Nu diskuterar vi tillsammans med Banverket vilka möjligheter vi har att göra en arbetsplan som rymmer hela sträckan för att ha en beredskap för att verkligen vidga arbetsmarknadsregionen och öka förutsättningarna för pendling. En annan viktig fråga som också Regionförbundet lyfte fram och som än så länge inte har diskuterats här i kammaren är den om behovet av utbildningsplatser. Kalmar högskola har det fantastiska läget att man har fler studenter än platser. Man skulle kunna ta emot ytterligare studenter om man fick möjlighet att växla en del pengar. Men nu slår man i taket när det gäller kostnaden för studenter. Det är också en sådan fråga som vi bereder inom regeringen och som vi tar på största allvar efter de synpunkter som Regionförbundet har pekat på. Infrastrukturen är viktig därför att den vidgar möjligheterna för pendling, och den vidgar arbetsmarknadsregionerna. Över huvud taget kan man nog säga att fokus för både infrastruktursatsningarna och de regionalpolitiska satsningarna verkligen är att försöka riva murar och barriärer. Jag säger det för att kosta på mig att skoja lite grann. Kriminalvårdsstyrelsen ska ju göra precis tvärtom, nämligen bygga nya murar. Det är Kriminalvårdsstyrelsen som beslutar var i landet häktes- och anstaltsplatser ska vara. Men självklart ska alla våra myndigheter och verk också i ett regionalt perspektiv titta på konsekvenserna av de beslut som man ska fatta. Därför är det en aktiv diskussion mellan ansvarigt statsråd och Kriminalvårdsstyrelsen om just de förslag som Kriminalvårdsstyrelsen själv arbetat fram och vilka konsekvenser de får för den lokala och den regionala nivån. Jag vet att just frågan om Kriminalvårdsstyrelsen också är en sådan sak som Regionförbundet har önskat vid sina uppvaktningar hos oss. Det sker en statlig utlokalisering, men det kunde ske mycket mer. Det är klart att Kiruna, Boden, Sollefteå, Kramfors, Härnösand, Visby, Karlsborg och Hässleholm också är orter som har ett utsatt regionalpolitiskt läge och som vi har utlokaliserat statliga arbetstillfällen till. Som jag sade i mitt interpellationssvar är regeringen medveten om att Kalmar län tillsammans med Hallands län är de två län som är underrepresenterade när det gäller statliga arbetstillfällen. Detta måste vi vid varje beslut om ny utlokalisering ta på allvar. Vi är väl medvetna om det. Sedan tror jag inte att det påverkar - och jag vill inte heller att det ska påverka - en region hur många statsråd den har i regeringen. Jag tror att Kalmar ibland kanske önskar det. Men jag vet att mitt hemlän, Gävleborgs län, önskar det med tanke på att Gävleborgs län just nu, och sedan ett halvår tillbaka, har landets absolut högsta arbetslöshet. Det är klart att en regering ska ta ett nationellt ansvar, men de nationella besluten har också väldigt mycket av ett lokalt och ett regionalt perspektiv i sig. Framför allt får de olika konsekvenser på den regionala nivån. Där ska både regeringen och våra myndigheter vara aktiva så att vi kan hjälpas åt med att stötta utvecklingen i Kalmar.
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 5 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Än en gång tackar jag för svaret. Jag såg några öppningar som jag gärna vill bygga vidare på. Till att börja med avslutade statsrådet med att tala om det nationella ansvaret. Men trots allt har inte heller vi riksdagsledamöter ett ansvar enbart för den region som vi själva verkar inom, utan vad vi i olika sammanhang försöker göra är att helt enkelt vara budbärare vad gäller de situationer och åsikter som vi får med oss. Detta försöker vi göra var i landet vi än är. Dock - jag återkommer till detta - finns det alltid ett men. Den bygd man bor i och som man är uppvuxen i och den situation som man själv lever i står en ändå närmast och är mest påtaglig hela tiden. Vad man har med sig hemifrån och som man många gånger kanske saknar från andra delar av landet är just den känsla man har, det som man bär med sig inombords, och som det kan vara svårt att ta till sig för den som inte är bofast i bygden. Kanske blir man då mer, eller en bättre - hur man nu vill uttrycka sig - företrädare för den plats som man kommer från. Det är då den som man pratar extra mycket om. Det enda som jag för min del begär är helt enkelt det som statsrådet själv tog upp: att man ska ha ett nationellt ansvar. Jag vill att en region som norra Kalmar län - det är nämligen lite skillnad även i Kalmar län - ska bli betraktad som och få ungefär samma förutsättningar som andra delar av Sverige. När vi jämför, för det gör vi naturligtvis, till exempel Västerviks kommun med andra kommuner - kommuner som vi vet har fått saker och ting - märker vi att vi inte får det som andra har. Det må ligga i Kiruna, på Gotland eller någon annanstans i Sverige. Vi har kommit efter på något sätt. När man väl kommer in i den spiralen bara ökar hastigheten. De som man tror ska ha någon form av övergripande ansvar ökar på den takten. Då blir man inte speciellt positiv till situationen, utan då blir man bekymrad. Ibland kan man använda andra uttryck, fast det ska vi inte göra i det här sammanhanget. Man blir berörd - milt sagt. Jag är tacksam för det besked som statsrådet nu har givit om att man ser på möjligheten till en arbetsplan för hela sträckan utefter järnvägsförbindelsen mellan Västervik och Linköping. Jag tror att det skulle vara bra, inte minst på grund av kommunikationsbehovet men även rent ekonomiskt för samhället, både när det gäller att producera sträckan och också för att kunna tillgodose de regionalpolitiska behoven, att titta på detta i ett sammanhang. Låt nu inte det göra att den första etappen blir försenad utan att man kan se en fortsättning av den i ett snabbare skede än vad man hade tänkt sig från början. Jag ser naturligtvis också gärna mer pengar till högskolan. Jag tycker också att man från regeringens sida ska ta med sig att när pengar ges till en högskola behöver det inte alltid innebära att högskolan byggs ut där högskolan befinner sig. Pengar skickas till högskolan för att bygga ut i områden som har stora behov. Det innebär att rikta pengar på ett helt annat sätt än vad som sker i dag - i det här fallet till norra Kalmar län.
Agne Hansson (C)
Anf. 6 Agne Hansson (C)
Herr talman! Vid sådana här kriser framkommer självklart mycket som är negativt. Det finns naturligtvis en rad positiva saker också att ta fasta på för Kalmar län. För man dessutom en politik som går i linje med de förutsättningar vi har finns naturligtvis goda möjligheter för utveckling i Kalmar län. Låt mig återvända till frågan om utlokaliseringar. På tolv år har det inte skett någon utlokalisering till Kalmar län. Om regeringen hade följt de allmänna principer som regeringen har beslutat om borde det ha sett annorlunda ut. Jag tror att Ulrica Messing följer utvecklingen och kan läsa tydligt. Där står att Kalmar län, Sjuhäradsbygden och delar av Norrland ska prioriteras vid ut- och omlokaliseringar. Då borde det vid det här tillfället vara dags för Kalmar län. Många av de orter som Ulrica Messing har nämnt, som jag också tycker är viktiga lokaliseringar, är en kompensation för försvarsnedläggningar. Är det inte dags att kompensera Västervik för vad som har hänt med motköpsavtalet med Ungern? Det borde kunna ses på samma sätt. Där har verkligen staten ett ansvar. Slutligen var det frågan om murar och barriärer. Så här sade Ulrica Messing i den förra debatten med mig om kommunikationer: "Enskilda personer bryr sig väldigt lite om var kommungränsen eller länsgränsen går, men fortfarande är kommunikationerna inom ett län utstakade utifrån var länsgränsen går. Vi måste försöka bryta upp det tänkandet, och anstränga oss mer för att fundera på hur människor verkligen lever och rör sig. Då kan vi med hjälp av vägar och järnvägar knyta ihop kommuner och vidga arbetsmarknaden. Nu ska vi fördela 364 miljarder kronor i januari. Det är fantastiskt mycket pengar, och det är viktigt att ha just regionförstoring som delfokus i det arbetet." Om regeringen verkligen hade det fokuset för ögonen hade det kommit mer pengar till Kalmar län. När kommer 150 miljoner ytterligare i infrastruktur och 50 miljoner ytterligare till utvecklingsinsatser, som Regionförbundet har krävt med anledning av det vi nu diskuterar?
Ulrica Messing (S)
Anf. 7 Ulrica Messing (S)
Herr talman! 364 miljarder blev 381 miljarder kronor när vi fattade beslut om infrastrukturplanerna i regeringen. Det är ett beslut som jag hoppas att riksdagen ställer sig bakom den 16 juni. Stångådalsbanan är ett tydligt uttryck för att vi ser det extra utsatta läge som Västervik har. Västervik är en unik kommun i vårt land genom att den är sin egen arbetsmarknadsregion. Det är bara genom bättre kommunikationer från Västervik upp mot Linköping som vi kan vidga den arbetsmarknadsregionen. Jag vet att Västerviks kommun i dag gör stora ansträngningar för att stötta kollektivtrafiken och resandet med buss. Detta subventioneras kraftigt för arbetsmarknadspendling. Det kommer man att fortsätta att göra. Med en fungerande järnvägssträckning mellan Västervik och Linköping blir naturligtvis förutsättningarna mycket bättre. Det har vi med oss, och det är också därför vi tittar på om man kan gå vidare med resten av sträckningen för att ha en färdig arbetsplan. Agne Hansson citerade vad jag sade förra gången. Jag skriver under på det igen, nämligen att all politik har regionala effekter. Det är viktigt när vi fattar beslut att se att kommungränser faktiskt inte spelar så stor roll för enskilda kvinnor och män eller för företag. Däremot spelar de en stor roll om infrastrukturen inte hänger ihop. Då blir det de barriärer vi inte vill se framför oss. Vi har haft en första träff med Regionförbundet i Kalmar. Det var jag och Hans Karlsson som hade den tillsammans. Ett resultat av den träffen är att Ulf Lönnquist nu har ett konkret uppdrag att vara vår person på plats, att se vilka möjligheter som finns, att se vilka brister som finns i dag och vad som krävs av den nationella politiken för att skynda på en positiv utveckling i Kalmar. Vi har varit inne på några områden som är aktuella. Det finns fler. Regionförbundet var väldigt konstruktivt i vår första diskussion. Man var också noga med att säga att det mesta av arbetet som ska ske är sådant som man själv förfogar över och själv ska genomföra. En sådan konkret sak som infrastruktursatsningar när det gäller stora vägar och järnvägar kan ske bara på nationell nivå. Här har var och en av oss ett ansvar, men ingen av oss sitter ensam på hela lösningen. Här krävs ytterligare samverkan och samarbete.
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 8 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Det behövs mycket samarbete, och vi ska naturligtvis göra vår del på alla nivåer för att det ska komma fram ett så bra underlag som möjligt. Det är bara lite tråkigt att det ska behöva bli en akut situation innan man kan få tillräckligt mycket gehör för en trend som man är inne i och som egentligen ingen lyssnar till därför att förändringarna sker så gradvis att det inte väcker tillräckligt mycket uppmärksamhet. Nu är det som det är. Vi försöker se till att situationen blir så bra som möjligt. De brister vi har i dag känner vi väl till. Vi kommer naturligtvis att upplysa både Ulf Lönnquist och andra om vad det är som vi tycker att vi behöver. Vi tycker att det är bra att när en person utifrån tittar på den typen av problem vi lever i har han eller hon oftast med sig egna erfarenheter och tittar på saker med andra ögon. Då går det att få andra ingångar och lösningar än vad man hade tänkt sig från början. Det har vi naturligtvis ingenting emot - bara det blir bättre. Med den situation vi har finns alla förutsättningar för att det ska bli bättre - bara det finns några förslag. Jag skulle vilja ta upp en reflexion som jag vill att statsrådet tar med sig i sina funderingar. Jag har pratat mycket om fängelset. Det är inte fängelset som sådant jag är ute efter utan det är mer symtomet - även om jag naturligtvis vill att fängelset ska finnas där det är. Kriminalvårdsstyrelsen har sagt att kravlistan finns därför att fångarna, de som ska avtjäna straffen, har vissa behov. De finns där från ett halvår upp till ett par år. Vi är 37 000 människor som bor där. Vi har också behov. Jag hoppas verkligen att statsrådet tillsammans med resten av regeringen hjälper oss att lösa de behoven.
Ulrica Messing (S)
Anf. 9 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Vi ska vara en aktiv part i de diskussionerna, och vi ska dra vårt strå till stacken för att försöka lösa de behoven. Västervik har ett extra utsatt läge, och vi har varit inne på det. Västervik är isolerat. När det gäller Kalmar som region har regeringen på ett antal områden varit djupt involverad i en rad satsningar. Vi hade långt gångna åtaganden där vi var beredda att stötta den utveckling som Bombardier stod för för mindre än ett år sedan innan detta drastiska beslut kom att inte bara välja att inte expandera utan dessutom välja att dra sig tillbaka helt. Det överraskade många av oss. Vi är också involverade i den satsning som nu görs i Glasriket mellan två län, Kronobergs och Kalmar. Där behöver vi också titta på hur vi kan växla upp den forskning som sker inom till exempel Glafo. Regeringen är en viktig aktör, och vi ska ta vår del av ansvaret i det här samarbetet och i den utvecklingen. Här kommer Ulf Lönnquist att spela en aktiv roll. Även regionen och kommunerna själva spelar en viktig roll.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.