Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Statlig styrning av Vattenfall AB

Interpellation 2007/08:529 av Bolund, Per (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-03-27
Inlämnad
2008-03-27
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-04-10
Sista svarsdatum
2008-04-10
Besvarad
2008-04-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 mars

Interpellation

2007/08:529 Statlig styrning av Vattenfall AB

av Per Bolund (mp)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Vattenfalls affärsverksamhet och statsmakternas styrning av bolaget måste baseras på att verksamheten ska vara i överensstämmelse med de riktlinjer för miljö- och energipolitiken som riksdagen fastställt. Detta är dessvärre inte fallet i dag. Företagets elproduktion bygger i hög utsträckning på fossila bränslen samtidigt som förnybara energislag som vindkraft, biobränsle och avfall står för en försvinnande liten andel. Vattenfall planerar dessutom för utökad brunkolsbrytning och nya kraftverk för elproduktion ur brunkol som är det absolut smutsigaste sättet att producera el och värme. Förutom brunkol planerar Vattenfall dessutom för nya kraftverk för att elda stenkol utanför Hamburg och på flera andra ställen i Tyskland vilket kommer att öka utsläppen radikalt.

Den nästan obefintliga statliga styrningen av Vattenfall har därmed gjort att bolaget nu snabbt raserar Sveriges förtroende i klimatfrågan. I Vattenfalls egen resultatredovisning för perioden januari till september 2007 framgår det att produktionen från fossila bränslen har ökat med 2 terawattimmar under det tredje kvartalet i år jämfört med samma period förra året. Samtidigt som resten av Europa arbetar hårt för att minska sin klimatpåverkan ökar det svenska statliga energibolaget sin fossila produktion med 11 procent på bara ett år!

Även på kärnkraftssidan har Vattenfall misskött sig. Vattenfalls två tyska kärnkraftverk i Brunsbüttel och Krümmel snabbstoppades den 28 juni 2007 på grund av bränder och säkerhetsproblem. Efter detta har det varit en intensiv debatt om kärnkraften i Tyskland där Vattenfall fått mycket hård kritik för sitt säkerhetsarbete. Vattenfall har tidigare även som ägare medverkat till det allvarliga tillbudet i Forsmarks kärnkraftverk, där det blev tydligt att ägaren satte verkets lönsamhet före säkerheten.

Det är också oerhört väsentligt att Vattenfall, som ett helägt statligt bolag, inte driver en egen agenda på den internationella arenan som står i strid med den linje som Sverige företräder. Det är därför oroväckande att företaget genom intensiv politisk lobbyverksamhet försöker påverka beslut inom bland annat EU. Detta agerande riskerar att alvarligt skada Sveriges röst i internationella klimatförhandlingar. När regeringen driver en linje medan det statliga energibolaget försöker genomdriva en annan politik inom EU och internationellt skapas en osäkerhet om vilken linje Sverige egentligen står för. Det finns en stor risk att det uppfattas som att Sverige driver en officiell linje medan man via Vattenfall i skymundan försöker driva igenom en annan agenda. De resurser som Vattenfall spenderar på att försöka påverka politikens utformning bör därför hållas på en låg nivå, och de ska på ett tydligt sätt särredovisas.

Förutom all klimatskadlig verksamhet och försummelse vid kärnkraftverk granskas nu Vattenfall även i en kartellhärva i Tyskland. Enligt det tyska konkurrensverket Bundeskartellamt har de fyra stora elbolagen på den tyska elmarknaden, varav ett är Vattenfall, haft kartelliknande samarbete och den tyska kartellmyndigheten har gjort razzior mot elbolagen. Vattenfalls ledning har enligt myndigheten haft hemliga träffar med direktörer i de övriga stora tyska elbolagen där de har utbytt information om strategier och investeringar. Syftet har varit att behålla makten över marknaden och att hålla priserna uppe. De ska också sinsemellan ha delat upp marknader för att slippa konkurrens.

Det är således uppenbart att Vattenfalls verksamhet strider mot den klimatpolitik som antagits av Sveriges riksdag. Regeringen måste vidta åtgärder för att se till att Vattenfalls verksamhet stämmer överens med både de miljömål som riksdagen fastställt och de svenska internationella åtagandena på miljöområdet. En del i detta är att bolaget bör avveckla användningen av brun- och stenkol i Tyskland och Polen. Regeringen bör därför verka för att Vattenfall tar fram en plan för en fullständig avveckling av denna verksamhet så fort som möjligt. Vidare bör Vattenfall åläggas att redovisa en plan för hur bolaget ska medverka till att målen i EU:s energiplan uppnås. För att ytterligare tydliggöra Vattenfalls ansvar inom miljö- och energipolitiken bör bolaget dessutom få tydliga årliga mål för reducering av koldioxidutsläppen. Detta gäller även Vattenfalls agerande när det gäller ansvarsfull drift av kärnkraftverk.

Vattenfall fick år 2005 ett tillägg i bolagsordningen, att bolaget ska vara det ledande företaget i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig svensk energiförsörjning. Riksrevisionen har i rapport 2007:29, Vattenfall – med vind i ryggen?, konstaterat att uppdraget behöver förtydligas och att regeringen måste kräva en fördjupad återrapportering från Vattenfall om hur uppdraget genomförs. Riksrevisionen anser också att Vattenfall behöver anpassa sina dotterbolags bolagsordningar så att tillägget även omfattar dessa.

Årsstämman för Vattenfall AB kommer år 2008 att hållas den 29 april i Stockholm. Eftersom staten är ensam ägare till Vattenfall kan regeringen på årsstämman utöva sitt ägarinflytande och genom tydliga ägardirektiv styra Vattenfall så att bolaget genast minskar sina utsläpp av växthusgaser och slopar planerna på ytterligare kolbrytning och kolkraftsproduktion.

Jag vill därför fråga näringsministern:

1. Avser ministern att verka för att Vattenfall tar fram en plan för en fullständig avveckling av såväl kolbrytning som kolkraftsproduktion så fort som möjligt?

2. Avser ministern att verka för ett förtydligande av tillägget till Vattenfalls bolagsordning att bolaget ska vara ledande i energiomställningen, i enlighet med Riksrevisionens förslag?

3. Avser ministern att ta initiativ till att Vattenfall på årsstämman ges tydliga mål för en årlig reducering av koldioxidutsläppen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:529, Statlig styrning av Vattenfall AB

Interpellationsdebatt 2007/08:529

Webb-tv: Statlig styrning av Vattenfall AB

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maud Olofsson (C)
Anf. 33 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Per Bolund har frågat mig om jag kommer att verka för att Vattenfall tar fram en plan för en fullständig avveckling av såväl kolbrytning som kolkraftsproduktion så fort som möjligt. När det gäller denna fråga måste vi ha klart för oss att energiförsörjningen i många länder, däribland Tyskland, är beroende av kolkraft. Tyska politiker har också i bred enighet beslutat att fortsätta att använda brunkol. Varken Vattenfall eller dess ägare kan ensidigt styra över det tyska beroendet av brunkolet. Däremot kan och bör Vattenfall driva verksamheten i denna del utifrån högsta möjliga standard. Jag kommer alltså inte i dagsläget att verka för en sådan avvecklingsplan som frågan gäller. Per Bolund har vidare frågat mig om jag kommer att verka för ett förtydligande av tillägget till Vattenfalls bolagsordning att bolaget ska vara ledande i energiomställningen, i enlighet med Riksrevisionens förslag. I denna del vill jag påminna om att Sverige är det land inom EU som har högst andel förnybar energi, omkring 40 procent av den totala energianvändningen. Vattenfall bedriver sin verksamhet på affärsmässiga grunder. Som företrädare för ägaren förväntar jag mig att bolaget kan leverera en marknadsmässig avkastning, och jag ser gärna att bolaget investerar i förnybar energi och är ledande i den utvecklingen. Jag förutsätter att även denna verksamhet bedrivs på affärsmässiga grunder och att man ställer om till mer miljövänlig energi i takt med att behoven av ny kraft finns eller mindre miljövänliga energikällor kan bytas ut. Dessutom redovisar Vattenfall från och med i år tydligare i årsredovisningen sina framsteg inom förnybar energi. Jag vill också ta tillfället i akt och påminna om att Vattenfall faktiskt gör en hel del inom det förnybara området i både Sverige, Danmark och Tyskland. Vattenfall investerar i Norden de kommande tio åren 82 miljarder i ny elproduktion. Av dessa kommer den absolut största delen, 41 miljarder, från vindkraft. Vattenfall har nyligen tagit i drift världens tredje största vindkraftspark till havs, Lillgrund utanför Malmö. Även i Tyskland undersöker Vattenfall möjligheterna att bygga större vindkraftsparker till havs. Som ett första projekt planeras, tillsammans med partner, tolv stora vindkraftverk på ca 5 megawatt per verk i Borkum West i Nordsjön. Sammantaget är Vattenfall i dag en av Europas största vindkraftsproducenter. Vattenfall har också ett nittiotal biobränsleeldade värme- och kraftvärmeverk och är därmed en av världens största köpare och användare av biobränsle. Vattenfall gör även många stora nyinvesteringar inom biobränsleområdet. I Hamburg har Vattenfall byggt ett kraftvärmeverk som baseras på returträ och rivningsvirke, och i tyska Sellessen nära Cottbus och i svenska Motala har kraftvärmeverk baserade på biobränsle invigts. I Danmark byggs för närvarande två kraftvärmeverk som ska drivas med halm. Det görs alltså mycket stora ansträngningar för att ställa om till en högre andel förnybar energi - men det tar också tid, inte minst med tanke på tillståndsprocesser. Som vi alla vet tog det tio år att bygga vindkraftsparken Lillgrund - från ansökan till byggnation. Jag kommer alltså inte att verka för ett förtydligande av det tillägg till bolagsordning som frågan gäller. Slutligen har Per Bolund frågat mig om jag på Vattenfalls årsstämma kommer att ta initiativ till att Vattenfall ges tydliga mål för en årlig reducering av koldioxidutsläppen. Här vill jag poängtera vikten av att vi tillsammans agerar på flera fronter för att minska utsläppen av koldioxid. Investeringar i förnybar energi är en viktig del. Energieffektivisering är en annan. Men det går inte att komma ifrån att vi också måste minska utsläppen i befintliga anläggningar, och inte minst gäller detta kolkraft. Under de närmaste tre åren ska utsläppen minska med 3 miljoner ton koldioxid dels i form av energieffektiviseringar i befintliga anläggningar, dels genom nyinvesteringar. Vattenfall tog också inför förra årsstämman fram en målsättning att minska utsläppen av koldioxid med 50 procent fram till 2030 jämfört med 1990 års nivå. Jag tänker därför inte ta några sådana initiativ.
Per Bolund (Mp)
Anf. 34 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jag får tacka ministern för svaret, även om jag måste erkänna att jag är besviken på näringsministerns inställning. Av svaret framgår att regeringen inte tänker göra någonting för att skynda på omställningen av Vattenfall till ett bolag med förnybar energiproduktion. Det är en skrämmande passiv hållning som inte på något sätt stämmer överens med regeringens fagra tal i många sammanhang om att arbeta med klimatet främst på internationell nivå. Här finns en praktchans att arbeta med internationell klimatpolitik genom ägandet i Vattenfall - men den tas inte. Det är uppenbart för vem som helst som vill titta efter att Vattenfall i dag inte rör sig i en hållbar riktning. Det allra mest tydliga exemplet är att Vattenfalls utsläpp av koldioxid - den värsta klimatgasen och det största bidraget till klimatförändringarna - har ökat under vart och ett av de senaste fem åren. Mellan 2003 och 2006 ökade Vattenfall sina utsläpp med 20 procent. Det motsvarar 15 miljoner ton. Det är en ökning som är lika stor som de svenska utsläppen från hela bostadssektorn och från hela el- och värmesektorn tillsammans. Bara ökningen av utsläppen från Vattenfall under dessa år står för nästan en fjärdedel av de totala svenska utsläppen. Låt oss se vidare. Året efter, mellan 2006 och 2007, ökade Vattenfalls energiproduktion från fossila bränslen kraftigt - och därmed även utsläppen. För mig är det fullständigt oförståeligt hur ministern kan stå här och säga sig vara nöjd med Vattenfalls verksamhet, samtidigt som utsläppen bara ökar och ökar år för år. Om man tittar på Vattenfalls planer för framtiden framgår det att man planerar att öka sina utsläpp även i framtiden. Om man tittar på de investeringar som har gjorts under de senaste åren ser man att Vattenfall under 2006 och 2007 inte investerade en enda krona i förnybar energi i Tyskland. Det framgår tydligt av den senaste årsredovisningen för 2007. Samtidigt som man inte investerade en enda krona i förnybar energi investerade man nästan 3 miljarder kronor i fossil energi, i fossilkraft, under 2007. Inför framtiden finns det planer från Vattenfall på minst tre nya kolkraftverk i Tyskland, i Boxberg, Hamburg och Berlin. Tillsammans skulle dessa tre verk ge utsläpp på 18 miljoner ton per år. Det är mer än de samlade utsläppen från hela Sveriges bilpark som man planerar för framöver. Jag måste säga att det är ett skarpt skifte i svaret som jag får från ministern jämfört med det som ministern drev innan hon blev minister, alltså före valet. I en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt skrev ministern själv i februari 2005 i en debattartikel: Jag kan inte tolerera att statligt ägda Vattenfall investerar i den smutsigaste energiproduktion vi känner till, även om det sker i andra länder. Sedan fortsatte hon: Regeringen kan inte vänta sig vårt stöd för en energiöverenskommelse som inte omfattar styrning av de statliga företagen för att nå miljömålen. Nu står ministern här bara tre år senare och säger att regeringen inte ska göra någonting för att styra Vattenfall bort från brunkol och klimatpåverkan, trots att man i statistiken tydligt ser att Vattenfalls utsläpp bara ökar och ökar. Jag skulle vilja fråga ministern hur hon tror att en väljare som läste den här artikeln 2005, och kanske med den som grund lade sin röst på Centerpartiet i valet, känner sig nu. Hur tycker ministern själv att hon har uppfyllt det vallöfte som hon gav? Även om man tittar på Riksrevisionens granskning av Vattenfall framgår det där att till och med majoriteten i Riksrevisionens styrelse anser att regeringen bör skärpa och förtydliga kraven på Vattenfall. Man måste förtydliga de direktiv som Vattenfall har fått när det gäller förnybar energiproduktion. Det finns många andra skäl att faktiskt gå in och titta på Vattenfalls direktiv och se om man inte kan styra upp dem på olika sätt. Vi har föreslagit tre olika sätt att göra det på. Men ministern avslår samtliga på ganska oklara grunder. Jag skulle därför vilja höra hur ministerns uppfattning har ändrats sedan den här artikeln kom 2005 där hon faktiskt sade att det var viktigt att styra Vattenfall.
Maud Olofsson (C)
Anf. 35 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att investeringar i kolkraft i Tyskland inte har skett under min regeringsperiod. Det har däremot skett under den period då Per Bolunds parti stödde Socialdemokraterna. Det var då alla dessa investeringar skedde. Det var då som man expanderade i Tyskland. Sedan försöker jag att i svaret förklara att Vattenfall följer de regelverk som finns i Tyskland. Där är vi noga med att Vattenfall som ett statligt bolag verkligen ska följa de lagar och regler som Tyskland sätter upp, precis som man får göra i andra länder. När vi diskuterar energi på Europanivå kan man se att olika länder har valt olika strategier för energiförsörjningen. Vi har valt vår strategi, Tyskland har valt sin strategi, och Storbritannien har valt en annan strategi. Jag tycker inte att jag har anledning att överpröva den strategi som Tyskland har valt. Däremot tycker jag att det är bra om Vattenfall kan bidra till att förbättra kolkraften i Tyskland om man har den möjligheten när man nu äger dessa tillgångar. Det är också det som Vattenfall gör. När det gäller styrningen av Vattenfall sker den, precis som jag har svarat tidigare i kammaren, genom ägardirektiv och genom att vi tillsätter styrelser. Utöver det har regeringen också sagt att alla statliga bolag ska genomföra hållbarhetsredovisningar. Vad är syftet med en hållbarhetsredovisning? Jo, det är att man inför aktieägarna, i detta fall medborgarna, inför medierna och inför politikerna ska kunna redovisa hur man har jobbat med hållbarhetsfrågorna. Då tar vi inte ställning till enskilda tekniker, utan vi ställer krav på dessa statliga bolag att de faktiskt ska kunna redovisa hur de på ett aktivt sätt bidrar för att förbättra miljön. Genom det strukturerade arbetet får vi också de statliga bolagen, inte bara Vattenfall utan alla våra statliga bolag, att redovisa sina arbetssätt och sina resultat. Då kommer utsläppen av till exempel koldioxid att vara en sådan del. Det är därför som jag är glad över att Vattenfall sätter upp dessa tydliga mål, och vi kommer att följa upp det. Det är alldeles givet. Jag hoppas att Per Bolund också kommer att följa upp det, också i dialog med Vattenfall. Jag tror att det är väldigt viktigt att säga att jag som ägare ska styra med principer och inte gå in i enskilda satsningar som Vattenfall gör, därför att det blir en alldeles omöjlig uppgift för en styrelse och en vd att hantera. Det gjorde inte den förra regeringen, och det tänker inte den nuvarande regeringen göra heller. Vi ska styra med ägardirektiv där vi säger att Vattenfall ska vara ledande i omställningen till det förnybara energisystemet. Vi styr med hållbarhetsredovisningar som Vattenfall har påbörjat tidigare än andra bolag, och vi styr genom att vi har en styrelse som också har kompetens just när det gäller miljöfrågorna eftersom vi vet att Vattenfall kommer att granskas på det sättet. På det sättet har vi skärpt de diskussioner och den dialog som vi har med Vattenfall eftersom vi naturligtvis vill kunna vara stolta över Vattenfall eftersom det är ett statligt ägt bolag och eftersom riksdagen också har sagt att det ska vara kvar i statens ägo. Därför vill vi också kunna känna stolthet över det.
Per Bolund (Mp)
Anf. 36 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jag vill också kunna känna stolthet över Vattenfall. Det är också därför som jag har väckt den här interpellationen. Men tyvärr kan jag inte känna stolthet i dag. Det är väldigt tråkigt. Jag har svårt att förstå hur ministern kan göra det. Det fanns en del felaktigheter i ministerns anförande som jag måste ta upp. Ministern sade att det var Miljöpartiet som tillsammans med Socialdemokraterna såg till att det blev investeringar i tysk kolkraft. Det stämmer inte. Jag tror att ministern kommer ihåg väldigt väl att det var Socialdemokraterna, Vänstern och Centerpartiet som hade ett energisamarbete under den förra mandatperioden. Det var också inom ramen för detta energisamarbete som man från Vattenfalls sida beslutade att investera i tysk kolkraft. Miljöpartiet var inte med om det beslutet, utan det var Centerpartiet som främst var ansvarigt för det. Tvärtom motsatte vi oss dessa planer. Sedan talade ministern väldigt mycket om hållbarhetsredovisningar. Det är bra att man tar fram underlag. Men hållbarhetsredovisningen är bara ett underlag, och det finns ingen mening med att ta fram information om man inte använder sig av informationen. Det är precis det som jag tycker att ministern borde göra på årsstämman nu på tisdag. Om man inte kan dra slutsatser av årsredovisningarna och miljöredovisningarna, till exempel att de årliga koldioxidutsläppen har ökat år från år, för att faktiskt ändra den inriktningen är hållbarhetsredovisningarna inte vatten värda. Det är först när man använder informationen i dem som de blir värdefulla. Men det vägrar ministern att göra, och det är det som är så otroligt sorgligt. Ministern sade i sitt anförande att man kommer att följa upp hållbarhetsredovisningarna. Kan hon beskriva hur hon ska göra det? En logisk slutsats vore att följa upp dem just i form av styrningen av bolaget på bolagsstämman. Men det vill ministern inte göra. I vilken form kommer ministern att följa upp hållbarhetsredovisningarna? Det vore intressant att höra. Ministern säger också att man ska styra genom principer. Det är precis det som vi är ute efter. Det är precis dessa principer som man borde lägga fast. Det är det som vi också har föreslagit. Vi har föreslagit tre olika principer som man skulle kunna lägga fast och som inte alls är att detaljstyra, utan det är helt öppet för bolaget hur man vill uppfylla dessa principer. Vi har exempelvis föreslagit att man ska ha en årlig minskning av koldioxidutsläppen, vilket är fullständigt rimligt i en värld där alla nu kämpar för att minska koldioxidutsläppen och klimatpåverkan. Men Vattenfall har i stället en verksamhet som stadigt ökar koldioxidutsläppen. Vore det inte rimligt att ge Vattenfall i uppdrag att faktiskt ha en årlig minskning av koldioxidutsläppen och på det sättet faktiskt se till att de gör det? Men exakt hur de ska minska koldioxidutsläppen kan vara upp till bolaget självt. Men ministern vill inte ha någon sådan styrning av Vattenfall. Ministern sade också att man styr med hållbarhetsredovisningarna. Men det är inte en styrning att kräva en redovisning. Än så länge har vi inte sett någon som helst styrning från den nuvarande regeringens sida. Däremot lyckades Miljöpartiet genom hårt arbete att få in en passus i bolagsordningen för Vattenfall om att man ska vara ledande i omställningen till ett hållbart energisystem. Nu har Riksrevisionen i sin granskning sagt, och även dess styrelse har sagt det, att man behöver precisera vad som egentligen är innebörden i denna passus eftersom Vattenfall till exempel inte har tolkat det som att deras dotterbolag är berörda av den. Det andra förslaget som vi har är att man faktiskt preciserar detta. I och med att hela Riksrevisionens styrelse säger att det behövs tycker man att det vore rimligt att regeringen också gick in och faktiskt gjorde en sådan ändring. Ministern hänvisar till att Tyskland är beroende av brunkolet. Så är det i dag. Det är precis det som är problemet. Men Tyskland är också en del av EU och har faktiskt tagit på sig det EU-mål som finns på lång sikt att man ska minska koldioxidutsläppen med 60-80 procent till 2050. Då är frågan: Vad ska Vattenfalls roll vara i det? Borde inte Sveriges regering ge Vattenfall i uppdrag att medverka i den utvecklingen och faktiskt ta fram en plan för hur man kan avveckla brunkolsanvändningen och stenkolsanvändningen i Tyskland? Det ligger precis i linje med det EU-mål som Tyskland också har ställt sig bakom. Jag kan därför absolut inte se att det finns någon konflikt här. Det är snarare så att regeringen genom att visa lite mod skulle kunna bidra till Tysklands omställning.
Maud Olofsson (C)
Anf. 37 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig ta sakfrågan först. Investeringarna i Tyskland skedde under den tid Miljöpartiet stödde den socialdemokratiska regeringen. Det här var inte någon fråga för energisamtal - det här var en fråga om statligt ägande. Miljöpartiet var, som Per Bolund själv säger, de som fick in i bolagsordningen att man skulle vara ledande inom det förnybara. Där ligger svaret. Per Bolund är alltså i så fall i stor utsträckning ansvarig för de investeringar som har skett i Tyskland. Jag vill också påpeka att de diskussioner som Vattenfall har med tyska politiker är deras ansvar. Det är faktiskt tyska politiker som är beställare av vad Vattenfall ska utföra. Om Per Bolund vill ha en politisk diskussion med Tyskland måste han vända sig till sina kolleger där och ta diskussionen den vägen. Regeringen har infört hållbarhetsredovisningar som kommer att följas upp i dialog med ägarna. Vi vill ju se om Vattenfall lever upp till det som utlovats och redovisats. Vi som ägare kommer att ha en fortlöpande dialog med Vattenfall, och vi har den också i dag. Ett resultat är att Vattenfall skärper sina målsättningar när det gäller utsläppen av koldioxid. Man säger att man ska minska utsläppen med 50 procent fram till 2030 jämfört med 1990 års nivå. Vi kommer naturligtvis hela tiden att se till att Vattenfall lever upp till detta. Jag tycker också att det är bra att Vattenfall nu investerar i många av de förnybara energikällorna, både här hemma och runt om i världen. Eftersom jag tror på det förnybara skulle jag naturligtvis önska att ännu mer skedde från många kraftbolag, men jag ser också att det sker en ökad investering och att intresset ökar. Tack vare den överenskommelse som vi har nu kring energi och klimat på EU-nivå kommer det förnybara också att hamna i ett helt annat fokus än tidigare. Precis som Per Bolund säger kommer alla länder att tvingas leva upp till 20 procent förnybar energi, 10 procent förnybara bränslen, 20 procent energieffektiviseringar och 20 alternativt 30 procents minskning av koldioxidutsläppen. Detta kommer att vara styrande. Vi hade en diskussion här i Stockholm i går med alla dem i vårt land som måste ställa upp för att vi ska nå målen. Jag tror att det kommer att ske samma sak i varje land, för det är tuffa målsättningar. Även kraftbolagen måste naturligtvis vara med och bidra så att vi når de fina mål som EU nu har kommit överens om. I det stycket är jag otroligt glad att EU är en pådrivande kraft som leder till det förnybara energisystemet.
Per Bolund (Mp)
Anf. 38 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jag känner en viss besvikelse över att Maud Olofsson fortsätter att blunda för det ansvar som man faktiskt har som ägare. Ministern hänvisar hela tiden till tysk politik, men hon måste ändå se att man som ägare av en stor energikoncern har ett ansvar för koncernens verksamheter även i andra länder. Det kan inte vara så att Sveriges ansvar som ägare av ett energibolag slutar vid Sveriges gränser. Jag tycker att det är ett väldigt konstigt sätt att se på det. Det motsvaras inte heller av de vackra skrivningar som finns i redovisningen av de statliga bolagens verksamhet där Maud Olofsson i förordet skriver just detta, att staten har ett starkt ansvar som ägare av bolagen och att man också har ett ansvar för att bolagen ligger i fronten och är ledande på sina områden. Ett Vattenfall som släpper ut 90 miljoner ton koldioxid varje år och som dessutom år från år har ökat sina utsläpp av koldioxid kan man inte med bästa vilja i världen säga är ledande när det gäller att minska klimatförändringarna. Jag har otroligt svårt att förstå hur ministern kan se det på det sättet. Ministern feltolkar också Vattenfalls målsättningar. Ministern säger att det är ett mål att halvera de totala utsläppen till 2050. Så är det inte. Vattenfall har som mål att minska de specifika utsläppen, det vill säga utsläppen per producerad kilowattimme till 2030. Det är en väldig skillnad. Det innebär att om Vattenfall ökar sin energiproduktion, vilket de också har planer på, kan de totala utsläppen från Vattenfall mycket väl öka fram till 2030. Målet är dessutom satt jämfört med 1990, så man utgår från 18 år gamla siffror. Det gör att man jämfört med dagens utsläpp bara har planerat att minska utsläppen per kilowattimme med 20 procent. Egentligen kan man alltså säga att Vattenfalls mål är sämre än vad George W. Bushs är för USA. Han har åtminstone sagt att man ska minska de totala utsläppen till 2025. Vattenfall har inte gjort några sådana åtaganden. Och det är regeringens ansvar att de faktiskt gör det. Det är regeringen som borde säga till Vattenfall att nu ska ni ha ett mål för de totala utsläppen från er verksamhet och också se till att de utsläppen minskar årligen.
Maud Olofsson (C)
Anf. 39 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig först tacka Per Bolund för att han tar upp denna viktiga fråga. Diskussionerna kommer att fortsätta, och Per Bolund är också välkommen att ha en direkt dialog med Vattenfall, eftersom han ju är en av aktieägarna i Vattenfall. Jag tror att de välkomnar den diskussionen med Miljöpartiet. Per Bolund säger att ansvaret inte slutar vid Sveriges gränser. Nej - men det är lite underligt att ni inte var upprörda över detta medan ni stödde Socialdemokraterna. Varför använde ni inte ert inflytande för att stoppa detta när ni hade möjligheten att påverka? Jag har nu att hantera detta som ansvarig ägare, och hur styr jag? Jag styr med hjälp av en kompetent styrelse. Jag styr med ägardirektiv. Jag styr med hållbarhetsredovisningar och genom dialogen med Vattenfall. Genom att på det sättet konsekvent och steg för steg finnas med som aktiv ägare får vi också Vattenfall att bli det stolta företag som vi vill att det ska vara. Jag ser stora utmaningar framför oss när det gäller just förnybara bränslen och energieffektivisering. Tack vare EU:s energi- och klimatöverenskommelse har vi också ett bra ramverk att hålla oss till. Var så säker, Per Bolund - du kan känna dig lugn med att Vattenfall ska vara ledande i detta! Vi vill också se till att svenska medborgare som är ägare till Vattenfall ska kunna känna stolthet över bolaget. Detta är som sagt var en bra diskussion, och jag tror att den är nödvändig att föra också utifrån perspektivet att Sverige ska ta en ledande roll i omställningen till det hållbara energisystemet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.