Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Statlig närvaro i hela landet
Interpellation 2013/14:256 av Nordén, Marie (S)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2014-01-30
- Inlämnad:
- 2014-01-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2014-02-06
- Sista svarsdatum:
- 2014-02-20
- Besvarad:
- 2014-02-25
Interpellationen
den 30 januari
Interpellation
2013/14:256 Statlig närvaro i hela landet
av Marie Nordén (S)
till näringsminister Annie Lööf (C)
Jobben minskar på landsbygden och i glesbygdskommunerna. Inom jordbruket har till exempel omkring 15 000 arbetstillfällen försvunnit under de senaste sju åren. Därför är statlig verksamhet genom statlig förvaltning, statliga affärsverk och statligt ägda företag och organisationer viktiga för jobben i glesbygden.
Enligt en utredning av riksdagens utredningstjänst har antalet statligt anställda totalt ökat något mellan åren 2004 och 2011 i hela landet, men i glesbygdskommunerna har de minskat. De senaste exemplen handlar om SJ som har aviserat nedläggning av 400 jobb runt om i landet samtidigt som SVT planerar att koncentrera nyhetsredaktionerna på färre ställen.
Förutom antalet arbetstillfällen handlar statliga jobb om tillgång till statlig service till boende och företagare på landsbygden. Det är en nödvändighet för att det ska vara möjligt att bo och arbeta i hela landet.
Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att det ska finnas statlig närvaro genom service och statliga jobb i hela landet?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:256
Webb-tv: Statlig närvaro i hela landet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 54 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Marie Nordén har frågat näringsministern vilka åtgärder ministern avser att vidta för att det ska finnas statlig närvaro genom service och statliga jobb i hela landet
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Alla beslut om hur förvaltningen ska organiseras vägleds av att förvaltningens organisation ska vara tydlig, ändamålsenlig och kostnadseffektiv. En utgångspunkt ska vara att myndigheterna ges goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet på ett effektivt och rättssäkert sätt. Detta ska återspeglas även i valet av lokaliseringsort.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2014 uttalat att det är viktigt att överväga om statliga myndigheters lokalisering i ökad utsträckning kan få en spridning över landet. Det handlar om att noga pröva om myndigheterna kan lokaliseras utanför storstäderna, i första hand till länscentrum eller andra större orter.
En myndighets lokaliseringsort fastställs i allmänhet genom beslut i samband med nybildande eller större ombildningar av myndigheter. Regeringen beslutar inte hur myndigheterna ska organiseras sin verksamhet i detalj. Inom de ramar som regering och riksdag gett bestämmer varje myndighet hur den egna verksamheten ska organiseras för att på bästa sätt och mest effektivt uppnå de angiva målen. De myndigheter vars verksamhet täcker hela landet bestämmer som huvudregel själva vilka verksamheter som lokaliseras till olika orter.
I den förvaltningspolitiska propositionen
Offentlig förvaltning för demokrati,
delaktighet och tillväxt
(prop. 2009/10:175) har regeringen framhållit att utgångspunkten för myndigheternas service ska vara en likvärdig tillgång till service för alla. Myndigheterna avgör i stor utsträckning själva hur den egna verksamheten ska organiseras för att på bästa sätt tillgodose medborgares och företags behov och uppfylla målen för verksamheten. Den lokala närvaron ska alltid styras av verksamhetens behov och måste vägas mot krav på effektivitet och hushållande med skattemedel.
Flera myndigheter samverkar i dag i gemensamma servicekontor såväl med andra myndigheter som med kommuner. På det sättet kan myndigheterna säkerställa lokal närvaro på orter där man annars inte skulle kunna vara närvarande.
Statskontoret har på regeringens uppdrag tagit fram ett samlat underlag om myndigheternas service i samverkan. Detta underlag bereds för närvarande i Regeringskansliet. I Regeringskansliet bereds också ett förslag om ändringar i den så kallade samtjänstlagen för att ytterligare förtydliga förutsättningarna för samverkan.
Att skapa förutsättningar för att kunna bo och verka på landsbygden för den som vill är en viktig fråga som regeringen arbetar med på många olika sätt. En väl fungerande statlig förvaltning har stor betydelse för Sveriges utveckling och den regionala tillväxten. Det sker dock främst genom att ge förutsättningar för den privata sektorn att utvecklas, genom god service och tillgänglighet, genom rättssäker myndighetsutövning och genom stöd när det behövs.
Anf. 55 Marie Nordén (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Arbetslösheten är oroväckande hög i landet. Det är särskilt kännbart på landsbygden och i glesbygdskommunerna som ofta saknar bredd i sin arbetsmarknad.
Enbart inom jordbruket har närmare 15 000 arbetstillfällen försvunnit under de senaste sju åren. Därför är statlig verksamhet genom statlig förvaltning, statliga affärsverk och statligt ägda företag och organisationer viktiga för jobben i glesbygden.
Enligt en utredning av riksdagens utredningstjänst har det totala antalet jobb i landet ökat 2004-2011 med ca 300 000. Vi är 500 000 fler nu, så vad gäller människor i arbete är arbetslösheten nu högre än 2006. I glesbygdskommunerna ökade jobben fram till år 2007 men har minskat sedan dess och är i dag färre än vad de var 2004.
När det gäller statliga jobb inom statlig förvaltning, statliga affärsverk och statligt ägda förtag och organisationer har jobben varierat under åren men ökat något under denna period om man ser till totalen i hela landet.
Utvecklingen är en helt annan i glesbygdskommunerna. Statliga jobb ökade från 2004-2006 men har sedan kraftigt minskat. Från att ha varit 4 323 jobb år 2004 var det 3 512 jobb år 2011.
Regeringens politik fortsätter att rikta åt samma håll. När nya myndigheter bildas trängs de i Stockholms innerstad. Av de 54 nybildade förvaltningsmyndigheterna som har tillkommit under Alliansen i regeringsställning har 34 hamnat i Stockholm och elva ute i landet.
Av tolv nya myndigheter som bildades år 2008 var det endast tre som hamnade utanför huvudstaden. Året därefter tillkom tio nya myndigheter varav fyra lokaliserades utanför Stockholm. År 2011 var det två av åtta, och sedan 2012 är det en av åtta. Den minskande trenden fortsätter.
Det senaste exemplet handlar nu om SJ som aviserat nedläggning av 400 jobb runt om i landet samtidigt som SVT planerar att koncentrera nyhetsredaktionerna på färre ställen ute i landet.
Statsrådet säger i sitt svar att regeringen i budgetpropositionen för 2014 har uttalat att det är viktigt att överväga om statliga myndigheters lokalisering i ökad utsträckning kan få spridning över landet. Det handlar om att noga pröva om myndigheterna kan lokaliseras utanför storstäderna i första hand till länscentrum eller andra större orter.
Det räcker inte att överväga. Vill man verkligen att fler statliga jobb ska ut från Stockholm måste regeringen vara tydlig. Det är inte upp till myndigheterna att bestämma var de vill vara lokaliserade. Det är regeringen som själv kan bestämma om den tycker att myndigheter ska ligga någon annanstans.
Nyligen ville integrationsministern att Diskrimineringsombudsmannen ska flytta från Stockholms city till Tensta, som ligger en kvarts tunnelbaneresa bort från centrala staden. Det väckte hårde protester från myndigheten som var rädd att minskad kompetens och de långa resorna skulle påverka arbetet negativt. Från Jämtlands horisont skulle man vilja skratta, men skrattet fastnar i halsen och vi börjar nästan gråta.
Det handlar om att ansvaret ligger på regeringen. Det är inte myndigheterna som själva ska avgöra var de ska ligga. Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att sprida de statliga jobben bättre? I stället för att överväga - gör någonting!
Anf. 56 Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Det är ett viktigt ämne som Marie Nordén tar upp i sin interpellation. "Statlig närvaro i hela landet" är lite av ett kitt som håller ihop landet. Särskilt för mindre orter är det oerhört viktigt att man har en bra arbetsmarknadsstruktur, och där är de statliga jobben viktiga.
I statsrådets svar kan vi läsa att utgångspunkten för lokaliseringar ska vara kostnadseffektivitet. Om man tittar på de 34 myndigheter som har placerats i Stockholm, framför allt innanför tullarna, kan man fråga sig: Är det kostnadseffektivitet när de finns i lokaler som har landets högsta hyror och där personalomsättningen är högst i landet, som också skapar kostnader?
Min fråga till statsrådet är: På vilket sätt har man prövat kostnadseffektiviteten när det gäller de 34 myndigheterna?
I statsrådets svar kan vi också läsa att man ska noga pröva om man kan göra en utlokalisering utanför storstäderna. Jag skulle vilja vända på den frågan: Det skulle kanske behöva noga prövas om en myndighet
kan
lokaliseras till en storstad. Jag förstår av svaret att alliansregeringen inte sysslar med sådant.
Verkligheten ser vi, och den är väldigt tydlig: 7 500 statliga jobb har kommit till Stockholm under de senaste tio åren. Det har drabbat Stockholm väldigt hårt, eftersom Stockholm är hårt ansträngd av bostadsproblematik och kommunikationsproblematik. Det här driver regeringen framåt och förvärrar.
Ute i landet minskar den statliga närvaron. Vi har plus 7 500 jobb här i Stockholm, men vi har minus 450 jobb i Norrbotten, minus 940 jobb i Södermanland och minus 1 300 statliga jobb i Värmland.
Herr talman! Det här är konsekvensen av alliansregeringens centraliseringspolitik. Det skapar regionala obalanser och mycket stora inomregionala obalanser. Jag ska ge några exempel på hur mindre orter kan drabbas.
I Övertorneå är det minus 15 statliga jobb. Det kanske inte låter så dramatiskt, men om man omsätter det befolkningsmässigt motsvarar det 3 100 jobb i Stockholm.
I Norsjö är det minus 23 jobb. Det är inte heller så dramatiskt, men om man omsätter det till Stockholmsförhållanden är det 5 500 jobb.
Att dessa statliga jobb finns där har självklart en oerhört stor betydelse för dessa kommuner och för deras arbetsmarknadsstruktur. Det behövs faktiskt statlig närvaro ute i hela landet, och det är egentligen blygsamma krav som de mindre orterna ställer i detta sammanhang. 20-30 statliga jobb betyder väldigt mycket i småorterna.
Herr talman! Här har Alliansen misslyckats, och detta kan inte kallas någonting annat än ett stort misslyckande, med en centraliseringspolitik som inte ser hela landet. Och centraliseringspolitiken fortsätter. I mitt hemlän minskar Arbetsmiljöverket sina resurser. Kustbevakningen ska dra sig tillbaka. Lantmäteriet lägger ned sina kontor i Piteå, Boden, Kramfors, Ånge, Sveg och Ljusdal.
Vi har, herr talman, en regering som inte bryr sig om hela landet.
Anf. 57 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! När statlig verksamhet har rationaliserats eller omorganiserats har det i alltför stor omfattning inneburit att den verksamhet som har funnits på mindre orter har försvunnit. Det får till följd att samhällsservicen, som är så otroligt viktig för den enskilda människan men också för företagaren, blir svårtillgänglig. Skattemyndigheten, Försäkringskassan, tullen och många statliga servicefunktioner har lämnat de mindre orterna och koncentrerat sig till storstäderna.
Statlig verksamhet finns redan i dag till största delen i tillväxtregionerna, vilket också bidrar till en än större regional obalans.
Det jag tycker är omodernt när det handlar om statlig förvaltning är att staten inte tydligare tar vara på den teknik som i dag gör det möjligt att i stället för att koncentrera verksamheten till storstäderna utlokalisera den till orter i glesbygd och till städer runt om i landet.
I dag finns det modernare och mer kostnadseffektiva lösningar för att organisera verksamheten än de gammalmodiga centraliseringslösningar som olika statliga myndigheter och bolag presenterar. De moderna lösningarna möjliggör för inlands- och glesbygdskommuner att behålla dessa viktiga arbetsplatser och därmed få reella förutsättningar för utveckling och tillväxt.
Det är regeringen som behöver vara tydlig och leda den statliga förvaltningen och på det sättet säkerställa att vi har fungerande arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av landet.
Det finns ett tydligt uppdrag från riksdagen att regionalpolitiska hänsyn ska tas vid lokalisering och omorganisation. Men jag kan inte se att det lika tydligt finns med i regleringsbrev och direktiv.
Varför, statsrådet, ser det ut så här? Med den tydlighet som riksdagen under många år har haft i frågan, varför har föregående talare så tydligt kunnat peka på en utveckling som går åt helt fel håll? Och varför är inte regeringen tydligare mot myndigheterna om att vi alla tillsammans ska medverka till att nå de regionalpolitiska målen och att statliga myndigheter och verk har en viktig roll i att säkerställa samhällsfunktioner över hela landet?
Anf. 58 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Den interpellation som Marie Nordén har skrivit handlar om statlig närvaro i hela landet. Det vill jag exemplifiera. Eftersom det sker neddragningar av servicen på olika orter i landet är det en angelägen fråga att få diskutera detta här i kammaren.
I Hofors drar man nu ned posten. Det kommer att drabba företagsamheten, och de är bekymrade över det. Före det flyttade man bort Försäkringskassan från Hofors. Men Hofors är ingen liten ort. Det är en industriort i kanten av Bergslagen. Det bor ganska mycket folk i Hofors som behöver ha service, men hela tiden utarmas den. Polisstationen lades ned, Försäkringskassan försvann, och nu läggs posten ned också.
Statsrådet Attefall skriver i interpellationssvaret: "En utgångspunkt ska vara att myndigheterna ges goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet på ett effektivt och rättssäkert sätt. Detta ska återspeglas även i valet av lokaliseringsort." Hofors är alltså ingen ort där man kan vara effektiv och rättssäker.
Han skriver också att regeringen överväger "om statliga myndigheters lokalisering i ökad utsträckning kan få en spridning över landet". Men det är väl ganska naturligt att försöka se till att få en spridning över landet, för det handlar ju om en service i hela landet.
Längre ned i svaret skriver han: "De myndigheter vars verksamhet täcker hela landet bestämmer som huvudregel själva vilka verksamheter som lokaliseras till olika orter." Det är alltså ingen fråga för statsrådet Attefall, utan det får myndigheterna sköta. Han är inte intresserad av detta.
Då kan man också säga att han inte visar något större intresse för att det ska finnas en bra service på flera orter i Sverige. Det är naturligtvis jätteviktigt att Hofors kan ha en fungerande post. Företagen är bekymrade över att den försvinner.
Varför ska man i Hofors kommun, när man är så generös och tar emot nyanlända på ett solidariskt sätt, behöva åka med dem till Försäkringskassan i Sandviken. Varför kan inte Försäkringskassan se till att man kan få den servicen i Hofors? Eller är det ingen fråga som berör Attefall? Är det en fråga som ligger helt i händerna på Försäkringskassan?
Det kan tyckas vara små frågor och småsaker. Men det är det inte när man finns ute i orterna. Därför är det viktigt att det finns en regering som verkligen vill stötta upp och se till att den här typen av service finns.
Det är väl lätt att göra. Det kan ni väl bestämma i regeringen? Eller trampar ni då in på fel område? Åtminstone viljan måste finnas hos regeringen att se till att de här servicepunkterna kan finnas kvar på de här orterna. Det kan ju inte vara något bekymmer för Attefall.
Varför skulle Attefall välja bort en ort som Hofors? Eller varför skulle han inte ha några synpunkter alls på att Arbetsmiljöverket försvinner på olika orter eller att Lantmäteriverket slår igen i Ljusdal. Varför tycker han ingenting om det? Nej, han skriver i svaret att myndigheterna får avgöra själva.
Tack för intresset!
Anf. 59 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag känner inte riktigt igen socialdemokratin. Förut var det ett parti som förstod spelreglerna, var överens om de spelregler som gällde i Sverige och tog ansvar och även var tvungen att medge en del konsekvenser av de beslut som hade fattats. Men nu låter man som Vänsterpartiet. Det verkar finnas lösningar på allt. Det är allt gott åt alla i alla lägen.
Nu ska till och med den minskade brevmängd som Posten drabbas av genom att folk skickar mejl innebära att vi ändå ska upprätthålla exakt samma organisation för Posten, för det är ju konsekvensen av Raimo Pärssinens senaste inlägg.
Ska vi ta en seriös diskussion måste vi börja med vad som är syftet med statlig myndighetsverksamhet. Jo, det är att ge service till medborgarna när det gäller skatter, Försäkringskassans verksamhet, Arbetsförmedlingens verksamhet och andra verksamheter. Det måste ske så effektivt som möjligt, så att vi hushållar med skattebetalarnas pengar.
För detta har vi till och med ett rationaliseringstryck på alla statliga myndigheter som vi också är överens om mellan Socialdemokraterna och alliansregeringen, att vi varje år genom den pris- och löneomräkning vi har bankar vi lite grann myndigheterna i kanten, så att de tvingas att vara så effektiva som möjligt. Det innebär också att de måste fundera över hur de ska rationalisera verksamheten för att bli effektivare.
Nästa sak vi också är överens om är att vi har en delegerad ordning som innebär att myndigheterna själva bestämmer hur de ska organisera sig. Sedan försöker vi självklart på olika sätt uppmuntra myndigheterna att samverka, att bedriva verksamhet så att man är så täckande som möjligt men där fokus måste vara service. Det innebär att vi har skapat lokala servicekontor där många myndigheter finns ute i landet i samverkan med andra myndigheter. Därigenom har man antingen kunnat öka sin närvaro ute i landet eller kunnat undvika neddragningar och rationaliseringar.
Jag delar helt uppfattningen att det finns ett antal fall där jag själv tycker att det är märkligt hur en del myndigheter agerar. Men jag måste hålla på den ordning som gäller. Antingen bestämmer regeringen i detalj hur varje myndighet ska organisera sig eller också har vi den ordning som socialdemokratin och också alliansregeringen har varit försvarare av, nämligen att vi låter myndigheterna bestämma slutligen.
Sedan blandas det äpplen och päron i diskussionen. Ett exempel är när man påstår att det har försvunnit en massa statliga jobb. Men en del av de siffror som kastas runt omkring handlar om att en del verksamheter som förut var registrerade i statlig sektor numera finns i privat sektor, där samma jobb finns kvar på samma plats men inte längre är registrerade på samma sätt.
Jag har också en rad olika siffror som visar på att antalet statliga jobb har ökat i Värmland under alliansregeringens tid - inte minskat, som det påstås här. Jag har en massa olika exempel där jag ser att försvarsnedläggningar som har åstadkommits av en socialdemokratisk regering är orsaken till att vissa län har fått minskat antal statligt anställda. Men det är man tyst om i dagens diskussion.
Det rationaliseringstryck som vi har, ett svagt rationaliseringstryck varje år på statliga myndigheter, tänker Socialdemokraterna tiodubbla. Det ska nu vara en besparing på 10 miljarder på statliga myndigheter under de närmaste åren, om ni får makten. Vad händer då med statlig verksamhet på de här orterna? Tror ni att det kommer att bli fler jobb i Hofors, Haparanda eller Jämtland? Tror ni verkligen det? Svara på den frågan! Hur många statliga jobb kommer att försvinna i Värmland, Jämtland och Norrbotten om de tiomiljardersbesparingar som socialdemokratin planerar genomförs?
Vi vill i stället hjälpa till, så att vi kan ge myndigheterna goda incitament till att försöka samverka, så att de kan behålla lokal närvaro och utveckla sin service. Vi ser över samtjänstlagen, så att man tar bort hinder och skapar möjligheter. Det är den vägen man måste jobba på - inte riva upp nuvarande ordning.
Anf. 60 Marie Nordén (S)
Herr talman! Tidningen Riksdag & Departement skrev i höstas att Sverige är i otakt. Storstad och landsbygd glider ifrån varandra. Vi vet att lågkonjunkturen har slagit hårt framför allt mot de mindre orterna. Jobben har mycket svårt att komma tillbaka.
Vi borde alla vara lite angelägna om att hindra den omflyttning som sker från land till stad och som går snabbast i hela EU just i Sverige. Jag tycker också att vi borde vara angelägna att se hur vi ska stoppa den dränering på kunskap och kompetens som faktiskt sker på landsbygden i dag.
Vi vet att den situation som skapas i Stockholm, med en överhettning på bostadsmarknaden och en oförmåga att hantera kollektivtrafiksystemet eftersom det växer för fort. Vi har en växtvärk i Stockholm som övriga landet skulle kunna hjälpa till att hindra. Då kommer just de statliga jobben in som skulle kunna stärka situationen i de mindre orterna ute i glesbygden.
Det är bara att konstatera att vi har en utveckling där regeringen, när de nya myndigheterna har bildats, inte har gjort valet att lägga dessa jobb i sådana orter. Det är när en ny myndighet bildas som regeringen bestämmer lokaliseringsort. Men någonstans sker det per automatik. Det är 11 av 45 nya myndigheter som har placerats utanför Stockholm. Det är där regeringen inte har tagit sitt ansvar.
Statsrådet säger i sitt svar att alla beslut om hur förvaltningen ska organiseras vägleds av förvaltningens organisation. Organisationen ska vara tydlig, ändamålsenlig och kostnadseffektiv. Tänk då hur mycket pengar som man skulle kunna spara om man bestämde att dessa myndigheter inte ska lokaliseras till centrala Stockholm. De kan och ska lokaliseras någonstans utanför Storstockholm, till exempel i Östersund där jag vet att kompetensen finns och hyrorna är så mycket lägre.
Vi som bor utanför huvudstaden förväntas kunna ha kontakt med myndigheterna och förväntas kunna bo kvar där och kunna bidra till att den regionen har en tillväxt. Det handlar alltså både om jobben och om den statliga servicen som vi invånare förväntar oss att kunna ta del av. Det gäller Arbetsförmedlingen, Skattemyndigheten, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten.
Det som jag reagerar mest på i hans senaste inlägg är att det skulle vara några spelregler som vi vill gå ifrån när det gäller just hur man ska styra de statliga myndigheterna. Jag menar inte på något sätt att man ska gå in i detalj och styra myndigheternas verksamhet under pågående år. Men vi har ett regleringsbrev där vi borde ställa krav på att myndigheterna ska lokaliseras över hela landet. Där brister regeringen gång på gång.
Men även när vi har en myndighet kan vi faktiskt bestämma oss för att det går att lokalisera om den myndigheten. Det var det som vi gjorde när vi tog
vårt
senaste försvarsbeslut. Då kompenserade vi de orter som vi visste förlorade många statliga arbetstillfällen. Östersund och länet blev kompenserade och mer därtill genom andra statliga jobb. Så gjorde vi på flera ställen.
De försvarsjobb som vi förlorade ute i landet kompenserade vi genom att flytta myndigheter. Det kan den här regeringen också göra. Myndigheterna ska inte bara av naturen vara fast i Stockholm. De går att omlokalisera om man tror på att hela landet ska ta del av dessa jobb och den utveckling som krävs.
Anf. 61 Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Statsrådet säger att han inte känner igen socialdemokratin och att vi måste förstå och ta ansvar. Vi förstår, och vi är beredda att ta ansvar. Problemet, statsrådet, är att det är ni som har haft ansvaret i åtta år, men ni har inte tagit det. Ni har inte tagit ansvar för hela landet. Ni har inte sett hela landet. Ni har fokuserat på centralistisk politik som inte håller ihop landet.
När regeringschefen läste upp regeringsdeklarationen sade han att det är tid för ansvar. Jag tror att han sade det 23 gånger. Men det är alltid någon annan som ska ta ansvar. Alliansregeringen lyder under nånannanismen. Statsrådet, det är tid för ansvar.
10 miljarder handlar det om i Danmark. Magdalena Andersson har aldrig sagt 10 miljarder. Hon har sagt att det finns anledning att se över effektiviteten.
Dessa 34 myndigheter - i stort sett alla ligger innanför tullarna - har de absolut största lokalytorna i landet. Och man har personalomsättning, och det driver på kostnaderna.
Vilket ansvar har den nuvarande regeringen, som
har
ansvaret, tagit för att tillse att det blir kostnadseffektivt?
Det som har hänt är att det är 7 500 nya statliga jobb här i Stockholm. Värmland har däremot tappat 1 400 jobb. Det är tid för ansvar, och det är tid att se hela landet.
Anf. 62 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat att principen om en annan lokaliseringsort än Stockholm regelmässigt bör övervägas.
Debatten är mycket tydlig. Jag har kunnat ta del av att statsrådet delar denna bild och ambitionen att statlig förvaltning ska finnas i hela landet. Men vi är på väg åt helt fel håll. Hela tre av fyra nya myndigheter som har skapats sedan 2006 har förlagts hit till Stockholm enligt granskning från Riksdag & Departement. Jag har hört argumenten förut, men jag tycker inte att de håller. Det mest effektiva kan inte alltid vara att myndigheterna hamnar här.
25 av ledningarna i de 40 större myndigheter som finns ute i landet sitter kvar här. Det visar en granskning som SVT
Pejl
har gjort. Trots att det finns en del myndigheter som är lokaliserade utanför huvudstaden är verkligheten att ledningen är placerad i Stockholm.
Jag tror att politiken behöver vara tydlig när man bildar nya myndigheter och peka på det ansvar man har och säkerställa att vi har myndigheter över hela landet. Det är viktigt för arbetstillfällena, och det är en viktig del av den lokala näringen, men det är också på det sättet man säkerställer en effektivisering.
Jag tycker att det skulle vara intressant att här i kväll få höra vad statsrådet själv har för tankar när det gäller det fördjupade uppdrag som ni har gett till Ekonomistyrningsverket i fråga om att se hur man kan effektivisera genom att flytta myndigheter eller placera nya myndigheter utanför Stockholm.
Anf. 63 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Nu får vi höra här i kammaren att man skickar så mycket mejl i Hofors att man kan lägga ned posten där. Det är fantastiskt.
Det är faktiskt företagen som är mycket bekymrade. De vill skicka paket och gods. De vill ha denna service. Det handlar inte om några mejl, Attefall. Det handlar om en service som företagen är beroende av, och de är bekymrade över detta.
Det handlar faktiskt om att man är beredd att gå in med välvilja och försöka styra lite grann också. Men jag tror att Attefall har tappat greppet. Han gömmer sig bakom att myndigheterna bestämmer detta själva.
Om jag låter som en vänsterpartist, som han säger, vad låter han då själv som? Han låter som en nyliberal marknadskrämare som säger att marknaden får orda det här. Själv är han inte så intresserad av att upprätthålla statlig service ute på landsbygden. Det är bekymmersamt.
Om det åtminstone fanns lite inlevelse och passion i svaret. Om det fanns en vision framåt från Attefall och om han sade att man har en väg framåt för att öka den statliga servicen där ute, i stället för att bara vara passiv och säga: För det första har jag inte så mycket med saken att göra. För det andra beror detta kanske på att man inte skickar så många brev i Hofors.
Vad säger han om Försäkringskassan? Varför kan inte Försäkringskassan upprätthålla sin service i Hofors? Det är väl en enkel sak att kunna ge ett positivt svar på det i stället för att säga att de bestämmer detta själva och att han inte har med saken att göra. Var finns visionen, Attefall? Var finns den stora drömmen och det kristdemokratiska genomslaget i regeringen som säger att vi ska ha bättre service ute i landet och att hela Sverige ska leva? Vi hör ingenting.
Anf. 64 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Vi ska ha en mycket bra service till medborgarna. Som alla vet kan det ske på olika sätt. Ny teknik ger möjligheter att öka servicen till medborgarna även om man inte alltid fysiskt finns på plats. Men man behöver också finnas fysiskt på plats, särskilt när det gäller vissa typer av ärenden.
Det är därför vi har utvecklat servicekontoren, som i dag finns på över hundra olika orter och där olika myndigheter samverkar. För att ta Jämtland som exempel har Försäkringskassan tidigare inte haft någon service i Strömsund men finns nu på plats fem dagar per vecka tack vare ett servicekontor. Skatteverket har tidigare inte haft någon service på Hisingen eller i Gislaved, Västra Frölunda, Nässjö, Botkyrka, Sundbyberg och Älmhult men har nu etablerat sig där i form av ett gemensamt servicekontor. Detta är exempel på orter där det hade varit svårt att bibehålla statlig service i den utsträckning som i dag erbjuds genom servicekontoren.
I Fagersta, Sala, Katrineholm, Strängnäs har Skatteverket etablerat sig genom servicekontor. Det gäller även Arvidsjaur, Wilhelmina, Gällivare, Ljusdal och Bollnäs - jag kan räkna upp många exempel på ställen där man har fått mer service och mer fysisk närvaro tack vare samverkan och där myndigheter som fanns där har fått hjälp av andra myndigheter. Det pågår alltså en massa positiva saker.
Jag kan dock erkänna att jag inte har grepp om Postens lokalisering i Hofors, för dels är inte Posten mitt ansvarsområde, dels är det ett statligt bolag. Min poäng var bara att man får vara medveten om att det pågår olika typer av rationaliseringar i en verksamhet som krymper i volym. Jag har själv varit riksdagsledamot i många år, och jag har själv diskuterat Postens neddragningar och förändringar av service på grund av förändrade marknadsförutsättningar. Då har det på den andra sidan stått socialdemokrater som har försvarat det hela. Jag tycker alltså att vi får sansa diskussionen lite grann.
Jag håller dock med; visst är det ett problem när staten på olika sätt kanske inte orkar upprätthålla en fysisk närvaro på samma sätt. Men det innebär inte alltid att servicen blir sämre, utan servicen kan ha blivit bättre tack vare kombinationen av fysiska kontor och ny teknik med hemsidor, telefon och den typen av servicefunktioner. Jag vill alltså påstå att servicen totalt har blivit bättre, men jag håller med om att det självklart påverkar att även staten, via sina myndigheter, blir effektivare.
När det gäller lokalkostnader delar jag Fredrik Lundh Sammelis uppfattning att vi behöver hitta mekanismer för att påverka myndigheterna att i högre grad beakta lokalkostnaderna vid placering. Men med respekt för den ordning vi har, där vi låter myndigheterna själva bestämma hur de ska organisera sig, behöver vi styra dem lite tydligare genom just generella instrument. Därför har vi bett ESV titta just på hur man kan hitta mekanismer för detta. Ann-Christin Nykvist, generaldirektör på SPV, har också gått runt och försökt fördjupa sig i analysen för att ge oss ytterligare underlag. Vi diskuterar just nu i Regeringskansliet hur vi kan gå vidare på det området.
Östersund har fått ett ökat antal statliga tjänster via exempelvis den nya myndigheten Statens servicecenter. Detsamma gäller Gävle, för att ta ett sådant exempel.
Sedan vill jag också upplysa om att det absoluta flertalet av de myndigheter ni talar om har bildats faktiskt är ombildningar av befintliga myndigheter - man har gjort förändringar, rationaliseringar och strukturförändringar, men befintlig personal har placerats in under en ny formell hatt. Det innebär inte att man lätt kan flytta de människorna runt om i hela Sverige. Titta på en del av de flyttningar som skedde under socialdemokratins tid! När till exempel Konsumentverket flyttades till Karlstad innebar det ett flerårigt kraftigt tapp i verksamhet och betydligt högre kostnader än vad ni någonsin förutsåg. Det är inte rationellt att hantera skattebetalarnas pengar på det sättet.
När vi bildar
nya
myndigheter med nya verksamheter, till exempel Statens servicecenter, har vi dock aktivt valt att förlägga dem till i det här fallet Gävle och Östersund. Det tycker jag är oerhört positivt. Där växer antalet arbetstillfällen, men de minskar därmed också något i Stockholm.
Anf. 65 Marie Nordén (S)
Herr talman! Fyra nya myndigheter, elva ute i landet - det är så det har blivit, och det är så det är.
Jag säger inte att det är lätt att flytta befintliga myndigheter, men jag säger att det inte är omöjligt. Jag vet att det var tuffa beslut vi tog i samband med försvarsbeslutet, både när det gällde att lägga ned en hel garnison i Östersund och att se till att omlokalisera en del av myndigheterna. Jag kommer ihåg hur diskussionerna gick om Folkhälsoinstitutet: Det skulle inte finnas någon kompetens, det skulle bli ett stort avbräck när det gäller verksamheten och det skulle misslyckas. Många var väldigt skeptiska. Sedan visade det sig att kompetensen fanns där, att många ville flytta med och att det avbräck och tapp man gjorde under perioden för omlokaliseringen blev så mycket kortare och mindre än vad man trodde.
Det här är för mig en fråga om att fördela de statliga jobben. Det var det jag ville debattera med ministern. Jag vet nämligen att de statliga jobben är fantastiskt viktiga - inte bara i sig, för att de skapar ett arbetstillfälle per person när de förläggs ute i landet, utan också för att de skapar privata arbetstillfällen. Det genererar nya arbetstillfällen även för näringslivet.
Vi konstaterar att ambitionerna från regeringen är alldeles för låga. Jag tycker att ministern borde känna ett större ansvar när han ser till hur man organiserar sig, och jag tycker att regeringen borde vara tydligare gentemot myndigheter när de organiserar sig. Hur ska man bedriva verksamheten? Vi har flera exempel där vi ser hur det görs en stor centraliseringsomvandling - det gäller till exempel Kriminalvårdsstyrelsen och Försäkringskassan - och där de mindre orterna väljs bort till förmån för de större. Där tycker jag att regeringen skulle kunna vara mycket tydligare, och jag hoppas att vi kan uppnå det med den här debatten.
Anf. 66 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag vill bara upplysa om att statliga jobb finns fördelade runt om i Sverige. De ställen som har den största andelen statsanställda i relation till befolkningen är Uppsala, följt av Västerbotten och Norrbotten. Först på fjärde plats kommer Stockholms län. Ska man hitta något problem ska man faktiskt inte vända sig mot norra Norrland utan mot sydöstra Sverige - Kalmar, Kronoberg och den typen av regioner. De har en mycket lägre andel statligt anställda i relation till befolkningen. Västerbotten och Norrbotten kommer väl ut i den jämförelsen.
Tittar man på hur sysselsättningen i form av statsanställda har utvecklats mellan 2006 och 2013 ser man att vi har ökat antalet statsanställda inte bara i Uppsala utan även i Västerbotten. Vi har ökat den också i Värmland och Dalarna, för att nämna några exempel. I Norrbotten har den däremot minskat, särskilt om man jämför med början av 2000-talet, men den har stått ganska stilla sedan alliansregeringen kom till makten.
I Stockholms län har det stått stilla mellan 2006 och 2013. Där är det är ingen ökning av antalet anställda, i alla fall inte enligt vad som finns registrerat hos Arbetsgivarverket - men det är ju möjligt att det finns andra statliga myndigheter. I statistiken finns som sagt också siffror från en del statliga bolag som har lagt ut verksamheten på privat företagsamhet och liknande. Det skapar en del av de siffror som cirkulerar i debatten, men det är siffror från Arbetsgivarverket som visar på detta.
Sedan måste vi också inse att vi måste ha en rättssäker och enhetlig tillämpning. Det gör att man ibland kanske måste organisera sig i lite större enheter, och därmed blir det ibland en del förändringar i verksamheterna. Jag håller även med om att det ibland finns en kultur, inte bara hos statliga myndighetschefer utan också hos privata arbetsgivare, där man tror att en storstad per definition alltid är en bättre lokaliseringsort. Men personalens lojalitet och liknande saker kan ofta väga över mot att bo i en större stad, så det finns alltså mycket kulturförändringar att jobba med. Vi måste dock ta seriöst på frågan och inte bara använda de enkla schablonerna.
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.