Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

statens ansvar för Nationalstadsparken

Interpellation 2003/04:123 av Lundgren, Kerstin (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-11-18
Inlämnad
2003-11-18
Besvarad
2003-11-28
Sista svarsdatum
2003-12-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 november

Interpellation 2003/04:123

 av Kerstin Lundgren (c) till miljöminister Lena Sommestad om statens ansvar för Nationalstadsparken

I januari fyller Nationalstadsparken nio år. Denna, landets första och hittills enda Nationalstadspark, bildades för att värna det stora storstadsnära naturområdet från bebyggelse. Området är unikt för stadsmiljö @ med ekskogar, gran, skärgård och öppna marker. Nationalstadsparken ägs av Stockholms stad, Lidingö och Solna kommun, kronan och Statens fastighetsverk. Många är också de olika intresseföreningar som aktivt har intresse av området. Däremot saknas det en samlad strategi för det 26 kvadratkilometer stora området. Det arbete som inleddes av miljöminister Görel Thurdin har under kommande år inte resulterat i att staten jämställt Nationalstadsparken med nationalparker och naturreservat. Värnandet av sammanhängande naturområden i stadsmiljö verkar alltjämt betraktas som en udda företeelse i den statliga naturvårdspolitiken.

Stockholms länsstyrelse har enligt utsago låtit en tjänsteman lägga några dagar om året på den unika Nationalstadsparken. Detta beskriver tydligt hur det brister i eftervården på ett framsynt beslut.

Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag ställa följande frågor till miljöministern:

1. Vilka skäl har miljöministern bedömt att det finns för att statens naturvårdspolitik ska särbehandla Nationalstadsparken i förhållande till nationalparker och naturreservat?

2. Vad avser miljöministern att göra för att säkerställa att Nationalstadsparken ska få ett tydligt statligt ansvar i likhet med nationalparker och naturreservat?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:123, statens ansvar för Nationalstadsparken

Interpellationsdebatt 2003/04:123

Webb-tv: statens ansvar för Nationalstadsparken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Sommestad (S)
Anf. 38 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Kerstin Lundgren har frågat mig vilka skäl jag har för att statens naturvårdspolitik ska särbehandla nationalstadsparken i förhållande till nationalparker och naturreservat samt vad jag avser göra för att säkerställa att nationalstadsparken ska få ett tydligt statligt ansvar i likhet med nationalparker och naturreservat. Regeringen har i sin skrivelse till riksdagen En samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) berört frågan om nationalstadsparker. Regeringen konstaterar där att en nationalstadspark kan ses som en parallell till en nationalpark i den meningen att den är en tillgång för hela folket som ska bevaras och förvaltas så att värdena kan komma nu levande och framtida medborgare till godo. Det finns dock några viktiga skillnader: I en nationalpark måste marken tillhöra staten vilket inte är fallet i en nationalstadspark. Vidare saknar nationalstadsparken specifika föreskrifter. I stället har riksdagen, direkt genom miljöbalken, preciserat den markanvändning som inte är tillåten i nationalstadsparken. Kombinationen och integreringen av naturvärden, kulturmiljövärden, värden för friluftsliv, rekreation och pedagogik samt inte minst värden för turistnäringen, allt beläget i storstadens omedelbara närhet, gör nationalstadsparker speciella i förhållande till nationalparker eller naturreservat. Jag anser att vår nationalstadspark är lika angelägen som våra nationalparker. Regeringen har lika höga ambitioner när det gäller dessa två bevarandeformer. Det väsentliga är det som förenar. I såväl nationalstadsparker som nationalparker handlar det om nationella värden som ska upprätthållas som en tillgång för nu levande och kommande generationer. Det var också dessa riktlinjer som lades fast i regeringens naturvårdsskrivelse, där vi angav hur vi menar att arbetet med nationalstadsparken skulle fortsätta. Min slutsats är att regeringen inte särbehandlar nationalstadsparken i förhållande till nationalparker eller naturreservat, utöver de skillnader i behandling som de olika aktuella lagrummen ger anledning till. Angående den andra frågan instämmer jag med Kerstin Lundgren om att det har saknats ett helhetsgrepp för vård och förvaltning. Det var mot den bakgrunden som regeringen i förra veckan tog beslut om att ge Länsstyrelsen i Stockholms län i uppdrag att ta fram ett program för samordnad förvaltning, skötsel och utveckling av nationalstadsparken. Jag anser att det behövs en gemensam syn - och till och med en vision - bland nyckelaktörerna, inte minst hos de berörda kommunerna, statliga markförvaltare och Ståthållarämbetet, på hur parken och dess olika delar ska skötas och utvecklas på ett långsiktigt bra sätt. Parkens värde för ekologi, naturvård, kulturhistoria och rekreation måste bevaras och utvecklas så att dess attraktivitet ökas. Därför ska länsstyrelsen tillsammans med kommunerna, markägarna och förvaltarna i ett program ta fram både långsiktiga mål och konkreta riktlinjer för parkens förvaltning, skötsel och utveckling. Detta uppdrag ska utföras efter samråd med berörda kommuner, markägare och förvaltare. Det ska redovisas senast den 31 december 2005. I och med detta uppdrag har regeringen gett Länsstyrelsen i Stockholms län en tydlig roll och ett tydligt ansvar på ett sätt som väl motsvarar andra former av områdesskydd.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 39 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Tack, miljöministern, för svaret på min interpellation. Nationalstadsparken fyller nio år i januari 2004. Den är unik i sitt slag för stadsmiljön. Den är unik i sitt slag också som ett försök eller en ambition att värna, vårda och säkra för framtida generationer ett rejält grönområde i en stadsmiljö. Nio år i januari! I stället för att agera aktivt för att forma en gemensam strategi har regeringen nöjt sig med att beslutet var fattat. Miljöbalken räddade området. Nio år utan skötselplan och utan statliga medel. Nio år, fru talman, och Djurgårdsförvaltningen känner att nu måste någonting ske och presenterar för sin del ett förslag på hur man skulle kunna utveckla området. Jag väckte en interpellation för 14 dagar sedan, och som av en händelse, fru talman, beslutade regeringen förra torsdagen att ge ett uppdrag till Länsstyrelsen i Stockholms län att ta fram ett program för just samordnad förvaltning, skötsel och utveckling av nationalstadsparken. Det var väl bra i och för sig. Nu talar miljöministern och regeringen om att man vill ha en gemensam syn, till och med en vision, på nationalstadsparken. Men vad har hindrat regeringen att under de gångna nio åren göra någonting för att få denna gemensamma syn? Vad har stått i vägen för regeringens handlingskraft under de gångna nio åren? Och varför ska det nu ta två år att få fram ett förslag som Djurgårdsförvaltningen på eget initiativ gjort en del grundarbete med? Varför senast den 31 december 2005? Fru talman! Statens ansvar är likställt, säger miljöministern. Ska jag tolka det som att staten nu också är beredd att avsätta resurser? När man hör miljöministern låter det som att just det faktum att staten inte är markägare i just det här området, utan det är flera aktörer som är med, gör att staten känner sig handlingsförlamad när det gäller att ta ansvar, också ekonomiskt. Vi har alla kunnat ta del av att Länsstyrelsen i Stockholms län knappast haft resurser alls att genomföra någonting under de gångna nio åren. Här skiljer det sig de facto från övriga naturreservat och nationalparker, där ju staten går in och säkrar med skötselplaner men också med statliga medel och tar ansvar för utvecklingen och skötseln av området. I det här fallet finns det inga sådana löften, bara ett löfte om en utredning i två år. Det tycker jag inte, fru talman, är ett tydligt besked från regeringen om att man verkligen vill ta sitt fulla ansvar och likställa nationalstadsparken i Stockholm med nationalparker i andra delar av landet. Jag väntar ivrigt på svar.
Lena Sommestad (S)
Anf. 40 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag instämmer i att det var ett mycket framsynt beslut att inrätta en nationalstadspark i Stockholm. Jag vill också säga att det inte är så att regeringen har präglats av handlingsförlamning. Det beslut som fattades för två veckor sedan är självklart berett under lång tid. Det som kännetecknar förvaltningen av nationalstadsparken är att den måste ske i samverkan mellan många olika aktörer. I en nationalpark där staten äger all mark är det en sak att upprätta en skötselplan. I en park som ägs av många förvaltare är det en annan sak. Vi ser att det är mycket angeläget att samordna arbetet. Det som jag har lagt min kraft på sedan jag blev minister är att se till att vi får en bra samverkan mellan de olika aktörerna. Det uppdrag som vi nu ger har vi förberett mycket noga. Vi vet att länsstyrelsen har resurser att utföra uppdraget. Vi vet också att det finns ett brett intresse från aktörer att medverka i den här processen. Och det är precis så som det måste gå till i en nationalstadspark med många olika intressenter och komplexa förhållanden. När det gäller resurser till nationalstadsparken angav regeringen redan i naturvårdsskrivelsen att det finns anledning att se över om det behövs extra resurser. Dock är det så, det ska vi komma ihåg, att staten redan i dag ger stora medel till nationalstadsparken genom de statliga förvaltarna. Det är inte så att nationalstadsparken är utan pengar. Till skillnad från andra nationalparker, som enbart har statens särskilda skötselanslag, har vi här förvaltare som har resurser. Det hindrar inte att vi kan behöva se över frågan. Men jag ser att rätt ordning att gå är att först låta länsstyrelsen genomföra sitt uppdrag - jag tycker att tiden är väl avvägd och bra - och när uppdraget är redovisat får vi anledning att återkomma till detta. Att resurser har funnits också från statens sida för att hantera skötseln av parken tycker jag är viktigt att komma ihåg.
Lena Sommestad (S)
Anf. 42 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag är lite förvånad över att Kerstin Lundgren är så ointresserad av det arbete som faktiskt pågår och som är väldigt konstruktivt när det gäller att driva frågan framåt. Jag är också förvånad över att Kerstin Lundgren tycker att det är så enkelt och okomplicerat att, som vi nu gör, införa en helt ny skyddsform, nämligen nationalstadsparken, med helt nya regelverk. Från statens sida tas ett ansvar för helheten. Men vi måste också se att det finns skillnader såtillvida att det i nationalparkerna inte finns några andra förvaltare med statliga resurser som just förvaltar, utan där har vi skötselanslagen. Nu går vi alltså in i nationalstadsparken och arbetar då på det sätt som jag menar att vi måste arbeta på - inte uppifrån som om staten ägde hela området utan i samarbete med aktörerna. Vi har gjort bedömningen att rätt sätt att arbeta är att förbättra samarbetet med aktörerna och att ge länsstyrelsen en tydlig roll, och det är det som vi nu gör. Självklart har jag samrått med länsstyrelsen. Jag vet att man kommer att ha resurser att utföra det här arbetet. Givetvis är detta ett krävande och viktigt arbete, och länsstyrelsen har begärt att få det här samordningsuppdraget. Jag anser således att vi arbetar på ett konstruktivt sätt för att driva frågan framåt och tror att detta kommer att ge ett mycket bra resultat.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 43 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Miljöministern är förvånad över mitt ointresse. Men låt mig kvittera denna signal med att säga att jag är förvånad över att miljöministern kan uppfatta det som ett ointresse att jag försöker säkerställa att nationalstadsparken får samma behandling, har samma relation som övriga nationalparker, och att vi verkligen värnar och kan utveckla ett område som är unikt i vår stadsmiljö. Jag är också förvånad över att miljöministern tycker att det är rimligt att först bereda frågan i nio år och att det är ett tecken på regeringens intresse, liksom att det sedan - när man väl kommer fram till beslutet att man ska utreda - tar två år för den utredningen. Om detta är ett tecken på regeringens intresse för frågan må väl andra bedöma hur pass stort det intresset har varit under de gångna nio åren. Vidare har jag, fru talman, ännu inte fått något svar i resursfrågan. Är det så att man i den utredning som nu ska få ta ytterligare två år också ska titta närmare på vilka ytterligare resurser staten har och att regeringen är beredd att jämställa nationalstadsparken med nationalparker genom att bevilja ett statligt ansvar för den ekonomiska utvecklingen av området och för skötseln av området, eller är regeringen bara intresserad av sin del av helheten?
Lena Sommestad (S)
Anf. 44 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig tydliggöra att jag är förvånad. Eftersom vi nu faktiskt går framåt i frågan på ett väldigt konstruktivt sätt tycker jag att vi borde kunna vara eniga om att det är bra att vi tar steg framåt i stället för att diskutera hur många år som gått och vad som tidigare gjorts. När det gäller vad som tidigare gjorts kan jag framhålla att uppdrag tidigare har lagts. Dessutom har det funnits en samordningsgrupp, och det har vidtagits åtgärder och arbetats med detta under många år. Det är en komplex fråga att hantera en nationalstadspark mitt i ett urbant område. Det är ett nytt sätt att arbeta, och processen tar tid. Jag tycker att det är viktigt att vi är eniga om värdet av nationalstadsparken - och det tror jag att vi är. Ja, jag vill verkligen försäkra Kerstin Lundgren om att vi är det. Vi tycker att det var ett mycket bra initiativ att inrätta nationalstadsparken, och vi i regeringen lägger just nu ned mycket arbete på att driva frågan framåt. Jag tror att det är viktigt att vi också ser att vi är på rätt väg, och jag hoppas att Kerstin Lundgren förstår min poäng med samverkan. Det finns en skillnad mellan nationalparker, som vi ägarrättsmässigt och så vidare helt och hållet förfogar över, och nationalstadsparken där samverkan med aktörerna är A och O. Här vill vi arbeta på rätt sätt. Det innebär också att processen tar längre tid. Det ligger inte direkt i uppdraget att se över resursfrågorna, utan det är ett program för förvaltning som länsstyrelsen har fått. Däremot ser jag att vi när vi har ett sammantaget grepp om förvaltningen - jag har sagt att jag tycker att vi har saknat det - på ett bättre sätt kan bedöma resursfrågan. Detta med resurser till nationalstadsparken kan inte heller hanteras på exakt samma sätt som när det gäller nationalparkerna på grund av de särskilda omständigheter som råder, bland annat att det finns en lång rad förvaltare som också har andra resurser att tillgå. Således måste vi även i det här fallet skräddarsy en lösning. Det kan vi titta närmare på när vi kommit ytterligare ett steg på vägen. Jag försäkrar alltså, Kerstin Lundgren, att vi arbetar på ett konstruktivt sätt med att föra frågan om nationalstadsparken framåt och säkerställa förvaltning och finansiering.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.