Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

statens ansvar för infrastrukturinvesteringar

Interpellation 2003/04:136 av Hamilton, Björn (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-11-20
Inlämnad
2003-11-20
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-12-04
Sista svarsdatum
2003-12-04
Besvarad
2003-12-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 november

Interpellation 2003/04:136

 av Björn Hamilton (m) till statsrådet Ulrica Messing om statens ansvar för infrastrukturinvesteringar

Lars-Erik Lövdén meddelade i onsdagens särskilda debatt om utvecklingen i Stockholmsregionen att regeringen är beredd att medverka till finansieringen i infrastrukturen i Stockholmsregionen.

Samma dag skrev Lövdén i en debattartikel i Dagens Nyheter att: "Mot bakgrund av att Stockholms läns landstings ekonomiska situation gör det svårt att klara både budgetbalans och att samtidigt finansiera nödvändiga infrastruktursatsningar är regeringen beredd att diskutera finansiellt stöd från staten."

I en artikel i DN den 5 november svarar 19 av de socialdemokratiska ledamöterna från Stockholms stad och län bland annat på frågan "Borde staten/regeringen hjälpa Stockholms läns landsting med den akuta ekonomiska krisen?". Flera av ledamöterna svarar, med vissa varianter på samma tema, att det är rimligt och att staten behöver avlasta landstinget en del av infrastrukturinvesteringarna.

Alla dessa exempel har det gemensamt att de indikerar ett helt nytt förhållningssätt till frågan om det statliga ansvaret för de nationella infrastrukturinvesteringarna. Många socialdemokrater tycks tro att landstinget har ansvar för infrastrukturen, vilket ju inte alls är fallet.

För mig som moderat ställer detta frågan om infrastrukturinvesteringar i ett helt nytt ljus. Mig veterligen har staten i dag huvudansvaret för den infrastruktur som i dag har stora kapacitetsproblem. I Stockholmsområdet har staten eftersatt investeringarna under lång tid. Ingen större väg har invigts sedan Essingeleden invigdes på 70-talet. Tågtrafiken går fortfarande på spår från 1871. De ekonomiska resurser som krävs är enorma, inte minst eftersom inget gjorts på så lång tid.

Järnvägens kapacitetsproblem i Stockholm påverkar i dag 80 % av den nationella trafiken genom dominoeffekter. Citybanan är i allra högsta grad ett nationellt projekt som staten måste ta ansvaret för. Det är inte en fråga om "finansiellt stöd" till infrastrukturen; det är en fråga om att ta sitt ansvar.

För att ta några andra aktuella exempel i kategorin järnvägsinvesteringar: Botniabanan finansieras till ungefär 10 % av berörda kommuner och Citytunneln i Malmö ska finansieras till ca 20 % av Malmö Stad och Region Skåne.

I fråga om Citybanan har det tidigare talats om en medfinansieringsgrad på 25 %.

Även när det gäller trängselavgifterna som majoriteten har för avsikt att införa i Stockholm uppkommer i och med Lars-Erik Lövdéns artikel på DN Debatt ett antal frågor vad gäller intäkterna från försöket. Diskussionen har tidigare främst rört den lagtekniska frågan kring hur intäkterna ska kunna återföras till regionen, aldrig huruvida intäkterna skulle återföras eller inte. När Lövdén nu skriver att regeringen är beredd att medverka till att intäkterna från försöket tillförs Stockholmsregionen framstår hela frågan i ett helt annat ljus än tidigare.

Det enligt min mening helt förkastliga förslaget om trängselavgifter kommer att orsaka såväl kollektivtrafikhuvudmannen som kommunerna stora kostnader för att bland annat bygga ut kapaciteten i kollektivtrafiken och anlägga infartsparkeringar. Frågan om införandet av trängselavgifter i Stockholm aktualiserades i och med regeringens förhandlingar med Miljöpartiet. Enligt min mening är det otänkbart att överlåta det ekonomiska ansvaret på någon annan än den som initierat försöket.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1. Vilken bedömning har statsrådet gjort beträffade vem som bär det huvudsakliga ansvaret för finansieringen av infrastruktur i Stockholmsregionen?

2. Har statsrådet gjort bedömningen att det finns skäl, och i så fall vilka, att i högre utsträckning än i landet i övrigt låta Stockholmsregionen bära det ekonomiska ansvaret för statliga infrastrukturinvesteringar?

3. Avser ministern att kompensera Stockholmsregionen fullt ut för de merkostnader införandet av trängselavgifter innebär?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:136, statens ansvar för infrastrukturinvesteringar

Interpellationsdebatt 2003/04:136

Webb-tv: statens ansvar för infrastrukturinvesteringar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Björn Hamilton (M)
Anf. 40 Björn Hamilton (M)
Herr talman! Jag får tacka statsrådet Messing för ett mycket utförligt svar på min interpellation. Jag känner ändå en viss oro för att Socialdemokraterna håller på att övervältra kostnader på kommuner och landsting för den infrastruktur som vi gemensamt utnyttjar och som vi tidigare också gemensamt har betalat för. Man kan tolka uttalanden från ledande socialdemokrater i regionen att de tycker att det är rätt så naturligt att vi med våra kommunala eller landstingskommunala skattemedel ska vara med och betala för investeringar i det statliga spårsystemet och i det statliga vägnätet. Det framgår också av ministerns svar av hon tycker att det är tingens ordning att det ska vara på det här sättet. Det var synd att ministern inte var här i onsdags när trafikutskottet debatterade budgeten inför nästa år. Då sade Carina Moberg, Socialdemokraternas talesman i trafikutskottet, att Moderaterna syntes för lite i Stockholmsdebatten här i riksdagen. Jag ska nu ta tillfället i akt och ta Stockholm som ett exempel på de felaktigheter som jag tycker finns. Infrastrukturen är i starkt behov av rätt stora investeringar, som statsrådet känner till. Man har inte invigt en ny statlig väg här i Stockholm sedan Essingeleden invigdes på 70-talet. Man kör fortfarande tågen på spår som är från 1871. Det är klart att investeringarna i infrastrukturen behövs. Infrastrukturen är eftersatt, med tanke på det stora trafikarbete som vi har i Stockholmsområdet. Järnvägstrafiken har betydande kapacitetsproblem. Det påverkar i sin tur hela den nationella trafiken med ungefär 80 % genom olika dominoeffekter. Trots detta föreslår Banverket att inte mer än 10 % av investeringsramarna läggs i Stockholm, där 21 % av landets befolkning bor och 70 % av alla tågresor sker. Enligt min bedömning är Citybanan, som är ett av de stora kommande projekten här i Stockholm, i allra högsta grad ett nationellt projekt, som staten måste ta ett hundraprocentigt ansvar för. Man kan inte tala om ett finansiellt stöd här, utan man får tala om att staten måste ta sitt ansvar. Jag kan jämföra med de andra stora projekten där man har en kommunal eller landstingskommunal medfinansiering, till exempel Botniabanan, där den kommunala medfinansieringen är ungefär 10 %, och Citytunneln i Malmö, där den är 20 %. Men här i Stockholm ska vi betala 25 %, om jag har förstått saken rätt. Stockholm betalar redan i dag en betydande andel av sina lokala skattemedel till övriga landet i det kommunala inkomstutjämningssystemet. Det är, som vi tidigare hörde Gunnar Andrén säga, miljardbelopp av de lokala skattepengarna som i dag försvinner från Stockholm. Att i det läget påtvinga stockholmarna ytterligare avgifter för saker som enligt min uppfattning är statens angelägenhet känns inte riktigt bra. Jag vill gärna att statsrådet utvecklar det här ytterligare.
Ulrica Messing (S)
Anf. 42 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Till Björn Hamilton vill jag först säga att det i dag inte finns något beslut om att medfinansieringen från en kommun eller en region ska vara på 25 %, utan det är en förhandling som man går in i. Björn Hamilton nämnde själv några exempel, som Citytunneln i Malmö. Jag kan lägga till det som kommunerna längs Botniabanan går in i när man nu satsar 700 miljoner kronor för det bygget och för att bygga resecentrum. Det är naturligtvis en förhandling. Skälet till att vi för vissa stora objekt har just det här delade ansvaret, ett ansvar som inte alls är delat på 50-50 utan där staten tar det absolut största ansvaret - har gjort det hittills och ska göra det i framtiden - är att en del av investeringarna har dubbla effekter. Om man tittar på investeringarna här i Stockholm ser man att här behövs också utbyggnad av den lokala och regionala kollektivtrafiken. Det är därför vi nu sitter i en förhandling via Banverket med de regionala aktörerna, för att få en del av en motfinansiering. Det är ingen tvekan om att också Citybanan är av nationellt intresse. Därför är det självklart att staten ska ta det absolut största ansvaret för att den byggs och kommer fram ganska snabbt. Nu räknar vi med att Banverket kommer till regeringen i vår med en tillåtlighetsprövning kring investeringarna här. Jag är angelägen om att det kan komma till stånd. Gunnar Andrén nämnde att det är trångt söder om staden. Eftersom jag själv är en av dem som ibland köar norr om staden vill jag säga att det är trångt att komma in i och komma ut ur Stockholm. Att det är trångt på spåren är inte bara en fråga för Stockholms stad eller Stockholms län, utan det är av nationellt intresse. Infrastrukturinvesteringar tar ibland otroligt lång tid när vi ska diskutera dem. Jag var ledamot i riksdagens trafikutskott 1991-1993, när vi gick på guidad tur på Riddarholmen och tittade på var det tredje spåret skulle ligga. Här står vi nu fortfarande och diskuterar hur vi ska lösa trafikproblemen i Stockholm. Vi får väl vara överens om att det är oerhört angeläget. Infrastrukturen är också en viktig del av förutsättningarna för tillväxten.
Björn Hamilton (M)
Anf. 43 Björn Hamilton (M)
Herr talman! Jag understryker att Citybanan inte är en speciell Stockholmsangelägenhet. Det visar också det faktum att hela Mälardalen och hela Sverige ställer upp för det här. Nästan alla anser att det här är en av de mest prioriterade nationella angelägenheterna när det gäller infrastrukturinvesteringar över huvud taget i dag. Jag skulle vilja fråga statsrådet ytterligare en sak angående biltullarna eller trängselavgifterna. Här tar man alltså Stockholmspengar, igen, till saker och ting som statsmakterna mer eller mindre tvingar på Stockholmsregionen. Biltullarna är ju inte ett initiativ som kommer från Stockholmsregionen, utan det är ett initiativ som kommer från regeringen i första hand och som sedan har påförts kommunalpolitiker i Stockholm. Man kan då se hur kalkylen ser ut för biltullarna för närvarande. Man räknar med intäkter på ungefär 1,8 miljarder kronor, men man räknar med kostnader som belöper sig till ungefär samma nivå, 1,75 miljarder kronor. Det handlar om sådant som man behöver investera i enbart för att man inför de här trängselavgifterna. Det går alltså ungefär ihop i en enkel kalkyl om man bara kör det här projektet under de 18 månader som det är tänkt. Men vad händer om man skulle besluta sig för att fortsätta? Det behövs i så fall mycket fler och större infrastrukturinvesteringar än vad som är medtaget för de 18 första månaderna. Det finns över huvud taget inte tillstymmelse till överkapacitet i tunnelbanan i Stockholm. Jag är alldeles övertygad om att man måste bygga ut hela tunnelbanenätet om man ska fortsätta med biltullarna, och då måste man tillföra ytterligare medel. Här tycker jag definitivt att staten borde ta ett betydligt större ansvar än vad statsrådet har antytt i interpellationssvaret, där det sägs att Stockholmsregionen i princip får vara nöjd med de intäkter som kommer av systemet som sådant. Det är ändå statsmakterna som till syvende och sist vill att vi ska ha de här biltullarna i Stockholm. Jag tycker att statsrådet skulle kunna släppa på den statliga penningpungen lite grann även i den här frågan och tillföra stockholmarna lite av de statliga skatter som faktiskt stockholmarna också är med och betalar.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 44 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! 1853/54 års riksdag var väldigt framsynt när det gällde investeringar i tågtrafiken. Det är inte alla som har detta på näthinnan, men så var det. Man beslutade då att ta ordentliga lån för att göra de här investeringarna. Jag tycker att även den nuvarande regeringen borde fundera på hur vi får fart på infrastrukturinvesteringarna. Det är väldigt svårt - det inser jag också - att göra långsiktiga investeringar om man måste räkna av dem på ett enda år. Jag vill gärna rekommendera statsdepartementen att läsa 1853/54 års riksdagsprotokoll flitigare. Jag vill även säga igen till statsrådet: Gör gärna ytterligare utredningar om det här, men först behöver vi ett rejält beslut. Jag anknyter lite till 1958 års socialdemokratiska devis: Gärna medalj men först en rejäl pension. Man kan travestera detta och säga att vi nu behöver någonting i Stockholmsområdet av nationella skäl. Björn Hamilton tog upp trängselavgifter, som ligger lite i kanten av den här debatten. Jag menar: Är det någonstans man behöver ta ut trängselavgifter i dagens läge så är det på tunnelbanan. Där är det ibland jättetrångt, kan jag säga. Där skulle man kunna få in stora intäkter om man hade ett effektivt system, till exempel vid Tekniska högskolan, där olika banlinjer går samman. Jag tror för min del att den här frågan kommer att lösa sig om man först satsar på att bygga ut andra kommunikationer. Då kommer vi att få mycket lättnader på den sidan. Jag vill gärna mana den nuvarande regeringens företrädare i den här kammaren att se till att ta saker i rätt ordning. Då kanske vi slipper den onödiga omvägen, att ha trängselavgifter också på vägarna.
Björn Hamilton (M)
Anf. 46 Björn Hamilton (M)
Herr talman! Det är klart att man blir lite orolig när statsrådet, om jag förstår det rätt, säger att man ska avgiftsfinansiera ytterligare Stockholmsprojekt. Är det så? Vi tycker nog att vi betalar mer än tillräckligt redan i dag vad gäller infrastrukturen i Stockholm. Vi betalar dessutom en hel del andra skatter i Stockholm som man inte gör i det övriga landet. Därför tycker vi att vi borde ha en större del av kakan när det gäller de skatter som vi ändå betalar in för så viktiga saker. Om Sverige ska leva måste ju också Stockholm leva - det instämmer säkert statsrådet i. Det var en debatt här tidigare med en riksdagsledamot från Skåne, förmodar jag, som talade om att Skåne var en utvecklingsregion i Sverige. Tyvärr kan jag inte längre säga det om Stockholm. Jag skulle vilja göra det. Jag är från Stockholm, men jag kan inte säga att Stockholm i dag är den motor som Sverige behöver. Tillväxten är inte som den borde vara i Stockholm, och det beror bland annat på att vi har en dålig infrastruktur. Det beror naturligtvis också på att vi dränerar Stockholm på resurser och på pengar genom kostnads- och inkomstutjämningen. Det beror naturligtvis också på att det har blivit så hiskeligt dyrt att bo i den här regionen på grund av orimliga boendeskatter. Pengarna försvinner härifrån och folk har inte råd att bo kvar. Det är klart att det hämmar tillväxten i Stockholmsregionen, men det hämmar naturligtvis också i slutändan tillväxten i hela landet. Sverige kan nämligen inte leva utan en huvudstad. Jag tycker att det är statsmakternas och en av regeringens huvuduppgifter att se till att Sverige lever. I det ligger att man också ser till att Stockholm lever.
Ulrica Messing (S)
Anf. 47 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Det är självklart att vår huvudstad är och ska vara en tillväxtmotor för hela vårt land. Men tillväxten är inget nollsummespel. När jag som regionalpolitiskt ansvarig minister är ute i utsatta och regionalpolitiskt prioriterade områden är jag noga med att slå fast att det inte går bättre i Östersund, Sundsvall eller Piteå om det går sämre i Stockholm. Jag vill vara lika tydlig med att säga att det också är viktigt för Stockholm att det finns livskraft och utveckling på andra håll, att det går bra i Luleå, Kalmar och Göteborg. Tillväxten är inget nollsummespel, men självklart är vår huvudstad vår största motor för den nationella tillväxten. Här behöver göras investeringar i infrastrukturen vilket vi också ska göra. Men jag vill förtydliga mig eftersom Björn Hamilton blev orolig. Alternativ finansiering är inte alls bara avgifter. Det kan vara PPP, lån i Riksgälden, Europeiska investeringsbanken och väldigt mycket annat. Nej, det är inte bara avgifter.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.