Stängning av polisstationer i Blekinge
Interpellation 2024/25:627 av Heléne Björklund (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-04-23
- Överlämnad
- 2025-04-23
- Anmäld
- 2025-04-24
- Sista svarsdatum
- 2025-05-07
- Svarsdatum
- 2025-05-16
- Besvarad
- 2025-05-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Sverige står inför stora utmaningar när det gäller trygghet och säkerhet. Människor upplever otrygghet – inte bara i våra storstäder, utan också i mindre orter och på landsbygden. Att det finns en polisstation på orten är viktigt ur flera aspekter.
I Blekinge planeras nu för att TVÅ av fem kommuner ska stå utan polisstation: Sölvesborg och Olofström.
Kommunalråden Morgan Bengtsson (S) i Olofström och Birgit Birgersson Brorsson (S) i Sölvesborg har båda uttryckt stark kritik mot beslutet och menar att det försämrar den lokala tryggheten, minskar polisens tillgänglighet och riskerar att skapa ett tomrum i det brottsförebyggande arbetet.
Samtidigt har flera allvarliga incidenter inträffat i dessa kommuner.
Den som ringer polisen för att man haft ett inbrott vill att det kommer en polis till platsen eller att man själv ska kunna ta sig till stationen och berätta. Samma sak gäller om man vill anmäla något som är jobbigt att prata om; avståndet att ta sig till en polisstation kan avgöra om brottet blir anmält eller ej. Dessutom kan polisstationen i sig själv ha en förebyggande verkan.
Företagarnas rapport Brott mot företagare 2023 framhåller att en lokalt närvarande polis är avgörande ur företagarperspektiv. Samtidigt visar deras granskning att endast 22 av 94 lokalpolisområden når upp till målet om minst en områdes- eller kommunpolis per 5 000 invånare.
Många landsbygdsområden har både låg polistäthet och stora geografiska avstånd.
Riksdagens utredningstjänst konstaterar att utvecklingen, trots målsättningen från omorganisationen 2015 om att komma närmare medborgarna, gått åt fel håll. Mängdbrott – som utgör 80 procent av alla anmälda brott – prioriteras lågt, trots att det är de som oftast drabbar invånare och företag i mindre orter. Dessa brott kräver just den typ av lokalt närvarande, förankrad och kontaktskapande polis som nu blir allt mer sällsynt.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
- Hur ser ministern på beslutet att stänga polisstationerna i Olofström och Sölvesborg, och vilken dialog har förts med de berörda kommunerna?
- Avser ministern och regeringen att införa någon form av miniminivå för lokalt förankrad polisiär närvaro?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:627
Webb-tv: Stängning av polisstationer i Blekinge
Dokument från debatten
- Fredag den 16 maj 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:117
- Protokoll 2024/25:117 Fredagen den 16 majProtokoll 2024/25:117 Svar på interpellation 2024/25:627 om stängning av polisstationer i Blekinge
Protokoll från debatten
Anf. 89 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Tack, Heléne Björklund, för möjligheten att diskutera de här frågorna i dag!
Heléne Björklund har frågat mig hur jag ser på beslutet att stänga polisstationerna i Olofström och Sölvesborg och vilken dialog som har förts med de berörda kommunerna. Heléne Björklund har också frågat mig om jag och regeringen avser att införa någon form av miniminivå för lokalt förankrad polisiär närvaro.
Jag hör att också Lars Isacsson har anslutit sig till debatten, så jag föreställer mig att vi vad det lider kommer att bredda geografin till att också omfatta ett antal kommuner i Dalarna.
Låt mig först understryka det uppenbara: För regeringen är det en mycket prioriterad fråga att öka den lokala polisiära närvaron. Ett uttryck för det är det tydliga förändringsuppdrag som regeringen gav till rikspolischefen när hon tillträdde för ett och ett halvt år sedan. Det handlar bland annat om att säkerställa just en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna.
I regleringsbrevet för 2025 har regeringen också gett Polismyndigheten flera återrapporteringskrav på området.
Regeringen arbetar mycket målmedvetet och systematiskt för att nå en ökad polistäthet i Sverige och att den ska motsvara åtminstone genomsnittet i EU. För att möjliggöra en sådan fortsatt polistillväxt och stärka polisaspiranternas villkor har vi bara i årets budget (prop. 2024/25:1) tillfört drygt en miljard kronor. Det handlar inte minst om att höja aspirantlönerna, som har varit oförändrade sedan 2002. Det måste vara norra Europas sämsta reallöneutveckling, men det blev i alla fall en höjning från 15 000 till 23 000 kronor genom reformen.
Regeringen har också aviserat att de som studerar vid polisutbildningen från och med hösten 2024 under vissa förutsättningar och villkor ska få sina studielån avskrivna eller återbetalda. I mars gavs en utredare i uppdrag att ta ställning till på vilket sätt de som studerat vid polisutbildningen ska få sin utbildning betald.
När det gäller lokaliseringen och bemanningen på enskilda orter är det beslut som fattas av Polismyndigheten. Det är naturligtvis myndigheten som har bäst förutsättningar att bedöma var polisstationer ska finnas och hur service och tillgänglighet ska kunna tillhandahållas på bästa sätt. Det hindrar förstås inte att de frågor som väcks är berättigade, men det är trots allt den arbetsdelning vi har.
För mig och regeringen är det centralt att förväntningen i den investering vi gör i polistillväxt är att den verkligen ska synas i fler uniformerade poliser i lokal tjänst. Om vi lägger ihop det med en tydlig styrning mot den lokala nivån och den lokala problembilden väntas Polismyndigheten fortsätta öka sin lokala närvaro i hela landet.
Anf. 90 Heléne Björklund (S)
Herr talman! Tack till Gunnar Strömmer för svaret!
Det bästa jag vet efter en arbetsvecka här i Stockholm är att komma hem till Blekinge. Det är ett län med fem kommuner. De två minsta kommunerna, Sölvesborg, där jag själv bor, och Olofström, riskerar nu att stå utan polisstation.
I de här två kommunerna känner jag inte riktigt alla men väldigt många människor. Det är inte så många invånare, men de är mycket strävsamma. Det finns väldigt många småföretagare som jobbar och sliter och har ett stort engagemang i sitt lokalsamhälle. Inte sällan är de också väldigt aktiva i föreningslivet. Därigenom gör de att våra lokalsamhällen blomstrar. De gör stor nytta för samhället.
Men den kriminalitet som har smugit sig in i våra små orter och våra samhällen har skapat en växande misstro, en större oro för kriminalitet och därmed också en stor känslighet för frågan. Det gör att den här frågan är central just nu. Därför har kommunledningarna oavsett färg tillsammans med näringslivet, föreningslivet och polisen jobbat väldigt hårt för att upprätthålla tryggheten och göra förebyggande insatser.
Jag hör vad ministern säger. Jag delar ambitionen att vi ska ha fler poliser i yttre tjänst. Ett av de uttalade målen med polisreformen var just detta. Men att skapa trygghet är inte bara att ha fler uniformerade personer. Den lokala statliga närvaron, i det här fallet genom en polisstation, betyder också väldigt mycket.
Nu går verkligheten i en annan riktning. Polisstationer läggs ned runt om i hela Sverige: i Hallstavik, Rättvik, Leksand och Vansbro och nu också i Sölvesborg, Olofström och förmodligen fler kommuner. Ministern hänvisar till att det här är myndighetens ansvar. Men det är ändå regeringen som har ansvar för myndigheten. Man kan ju föra en diskussion om hur många stationer man ska ha och vilken lägstanivå det ska vara.
Jag skulle vilja uppehålla mig en kort stund vid den känsla jag inledde med att beskriva. Jag vet att Gunnar Strömmer håller med mig om att vi lever i en tid då misstron, utanförskapet, misstänksamheten mot beslutsfattare – inte minst i Stockholm – och känslan av att ingen ser eller lyssnar ökar. Jag skulle säga att detta kan vara extra påtagligt i små samhällen. Man känner sig bortglömd. Jag är personligen rädd för sådana här beslut, som gör att den känslan växer.
I Blekinge fick vi dessutom den oönskade presenten att även ett statligt servicekontor ska läggas ned. Det var en present vi inte önskade oss från regeringen. Nu sprids en känsla av otrygghet, och misstänksamheten växer. Även om antalet poliser växer minskar antalet polisstationer. Nu är det Sölvesborgs och Olofströms tur.
Min fråga till justitieministern kvarstår: Har justitieministern för avsikt att ta några initiativ i den här frågan?
Anf. 91 Lars Isacsson (S)
Herr talman! Jag tackar justitieministern och interpellanten Heléne Björklund för chansen att få debattera lokal polisär närvaro. Jag har haft förmånen att få debattera detta med justitieministern tidigare, och jag gör det gärna igen. Jag blev särskilt angelägen om det i och med en debatt jag hade med civilminister Erik Slottner om statlig närvaro. Där hävdade han att den polisiära närvaron ökat över landet.
Jag bad riksdagens utredningstjänst att titta lite närmare på detta. De senaste månaderna har polisen bara i mitt hemlän Dalarna stängt besöksreceptioner i Leksand, Rättvik och Vansbro, samtidigt som de nationella siffrorna visar att polispersonalen växer över landet. Enligt länsstyrelsens kartläggning fanns det 265 besökskontor i 236 kommuner år 2021, men år 2024 var det 231 kontor i 204 kommuner. På tre år hade det alltså blivit 32 kommuner fler som saknade besökskontor. Det är en tydlig trend av tillbakadragning av statlig närvaro.
Jag känner till justitieministerns och rikspolischefens prioriteringar, och jag delar dem verkligen. Jag tycker att det är bra att öka den lokala polisiära närvaron. Men samtidigt ser man att det inte går åt rätt håll. Brås utvärdering av målet om 10 000 fler poliser visar att det är ute i lokalpolisområdena som man växer minst. I de glesaste delarna av Sverige är tillväxten bara hälften så stor som i andra delar av landet.
Ett annat problem är att det nästan är omöjligt för allmänheten att följa utvecklingen. Polismyndigheten har nämligen ingen vedertagen definition av vad en polisstation är. Det gör det också svårt, förmodar jag, för regeringen att styra eller följa upp utvecklingen. När det gäller övrig blåljusverksamhet, den regionala ambulansverksamheten och den kommunala räddningstjänsten har man tydliga strukturer och ansvarsförhållanden och mått att följa upp. Men när det gäller polisens lokala närvaro famlar man i blindo som medborgare – och även som beslutsfattare, tänker jag mig.
Herr talman! Min fråga till justitieministern är om han ser ett problem med överblicken och styrningen mot de prioriterade målen om ökad lokal polisnärvaro i landet.
Anf. 92 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag tackar både interpellanten från Blekinge och riksdagsledamoten från Dalarna för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag.
Det har skett en polistillväxt den senaste tioårsperioden, men den har i alldeles för liten utsträckning skett i lokalsamhällena. Man kan lite förenklat säga att den har skett på midjan och uppåt i Polismyndigheten. Det är klart att det går rakt emot det som var i alla fall en av avsikterna med polisreformen 2015: att stärka den lokala polisiära närvaron. Man kan säga att vi har ett förlorat decennium när det gäller lokal tillväxt. Därför har vi när vi nu riktat om styrningen av polisen varit väldigt tydliga med att det ska säkerställas att tillväxt sker lokalt.
Sedan uppstår andra avvägningar. Naturligtvis vill vi inte göra detta på bekostnad av verksamheter som inte nödvändigtvis är förankrade i ett lokalt kontor men som är helt betydelsefulla för var och en oavsett var man bor. Jag ska bara ta ett exempel. Det är ett faktum att en stor del av rekryteringen av barn och unga sker digitalt. Det är klart att effektiv bekämpning av det problemet, som i högsta grad hör till den lokala problembilden, inte nödvändigtvis sker i en reception i en enskild kommun. Det kan finnas ett starkt intresse av att kraftsamla, till exempel regionalt, men förvisso mot en väldigt lokal problembild.
Polisen motiverar den här typen av åtgärder med att man fokuserar mindre på byggnader och mer på antal poliser, antal bilar som är ute, utrustning och synlighet. Jag ska snart bekräfta er problembild, men jag vill först göra polisens beskrivning lite rättvisa. Blekinge är ett fantastiskt län. Min mamma kommer från Karlskrona. I Blekinge har man förmånen att ha relativt korta geografiska avstånd. Jag jämför med min landsända. I Västerbottens inland var det länge så att en polisbil patrullerade en yta dubbelt så stor som Danmark. Det är klart att det är en annan sorts problematik. Vi har en viss lyhördhet för hur polisen tänker om hur man ska organisera sig på ett effektivt sätt. När det gäller Dalarna vet jag att man menar att det har varit begränsade öppettider, ganska få besök och så vidare. Detta säger jag alltså för att göra polisen lite rättvisa.
Med det sagt förstår jag ändå de frågor som lyfts fram om den symboliska och praktiska betydelsen av att det faktiskt finns en plats i en kommun där polisen är synlig, om så bara med en skylt på dörren. Jag har tagit upp de här frågorna med Polismyndigheten i det ljuset. Jag känner också många kommunalråd runt om i landet som delar den bilden, oavsett partifärg.
Jag har full respekt för att det är myndigheten som måste fatta de här besluten, och jag har egentligen inga skäl att misstro grunderna för hur man tänker när man ska prioritera sina resurser. Men jag tror att det är oerhört viktigt för den långsiktiga trovärdigheten och legitimiteten i den här tillväxten att medborgarna och polisen har samma uppfattning om vad som krävs för att den lokala närvaron ska vara påtaglig och på riktigt långsiktigt legitim och trygghetsskapande. Detta har jag återkopplat till polisen.
Jag tackar återigen för möjligheten att diskutera de här frågorna i dag, och jag tar med mig allt som sägs till den fortsatta dialogen med Polismyndigheten.
Anf. 93 Heléne Björklund (S)
Herr talman! Det kan hända att vi har lite kortare geografiska avstånd i Blekinge, justitieministern. Men jag vill ändå beskriva känslan av att statlig verksamhet försvinner, att vi känner oss övergivna och vad den känslan resulterar i.
Det var länge sedan tingsrätten lämnade Sölvesborg och Olofström. Det var länge sedan Arbetsförmedlingen försvann, och Försäkringskassan har försvunnit. Nu har regeringen också beslutat att ta bort servicekontor. Polisen är den sista statliga utposten om vi inte räknar in Systembolaget, och vi vet inte om det också kommer att försvinna. Vi får väl se hur det går med den frågan.
Jag vill beskriva att det är något som oroar mig. Det är inte bara en symbolfråga. Det skulle det kunna vara. Det är en skylt som signalerar något slags trygghet. Jag pratade om alla våra företagare som bidrar så mycket till samhället. De känner att de vill få saker tillbaka.
När man anmäler ett brott vill man att polisen ska komma eller att man får komma till en polisstation. Om man anmäler ett brott som är väldigt känsligt vill man kanske inte ta det på telefon eller färdas till andra platser i länet, utan man vill komma till sin lokala polisstation. Jag tror att det till och med kan påverka benägenheten att anmäla brott om man inte känner att man kan göra det lokalt.
Den tryggheten är fundamental. Det är en rättighet vi ska ha i Sverige. Polisstationen symboliserar det. Jag önskar att regeringen kunde säga: Vi ska självklart ha minst något slags kontor i varje kommun. Det hade varit ett samhällskontrakt som hade uppskattats av såväl opposition som medborgare i hela landet. Det är en rättighet.
Nu hänvisar justitieministern till Polismyndigheten. Låt oss då vara tydliga. Polismyndigheten är en myndighet som lyder under regeringen och Justitiedepartementet som justitieministern har ansvar för. Den kan regeringen styra genom regleringsbrev. Det går att säga hur man vill ha det.
Även om det i dag är myndigheten som formellt fattar beslut är det ministerns ansvar att se till att polisen finns lokaliserad i hela landet och att vi når de mål som vi har satt. Här talar resultaten sitt tydliga språk. Polisstationer försvinner just nu bland annat i Sölvesborg och i Olofström och på många andra platser. Det skapar en otrygghet.
Nu säger ministern att regeringen prioriterar lokal närvaro. Men det syns inte. Det blir under dig, justitieminister Gunnar Strömmer, som det blir färre polisstationer. Det kommer att stå i testamentet för ditt värv, och under ditt skift på posten har det dragits ned.
Jag har flera siffror på detta. Men jag tror att Gunnar Strömmer har både sett och hört det flera gånger. Det är vad som har hänt. Min kollega tog upp siffror från 2021–2024. Det är ganska stora minskningar av både polisreceptioner och besöksstationer för polisen.
Min fråga till Gunnar Strömmer är fortsatt: Vad tänker ministern göra för att se till att polisstationerna blir kvar?
Anf. 94 Lars Isacsson (S)
Herr talman! Tack till justitieministern för svaret! Jag håller med om mycket av det ministern sa.
Både jag och Heléne Björklund var kommunstyrelseordförande 2015. För min del i Dalarna var det första som hände att man slog ihop olika lokalpolisområden. Jag kan lova att jag var rätt kritisk också då mot centraliseringen.
Det som ledamoten Björklund lyfte fram var att tilltron till staten är så mycket mer än en symbolfråga. Polisen är också en symbol för Sverige, och man känner att man blir lämnad utanför.
Om man inte lyckas med målet som justitieministern har, som vi delar och som rikspolischefen har så kommer debatten om kommunala poliser att uppstå. Nästa vecka är det ett seminarium här i riksdagen om kommunala poliser som hålls av ledamotskollegor från justitieutskottet från Moderaterna och KD. De idéerna finns också i vårt parti.
Jag tror inte att det är en bättre lösning. Jag tror att det är bättre med en polismyndighet och inte olika nivåer. Jag förstår att det handlar om legitimitet för systemet och att man tycker att det är bättre om kommunerna får ha hand om det själva, men jag tror att det är fel.
Vi måste lyckas med detta. Det är inte rimligt att det i 60 procent av Sveriges kommuner finns fler anställda på Systembolaget än poliser. Man kan också titta på det uppdrag som staten har gett till alla kommuner att kunna ha en kommunal räddningstjänst i beredskap dygnet runt. Alla 290 kommuner klarar det. De samverkar med andra, men de klarar det. Då borde också staten klara av att ha poliser i alla 290 kommuner synligt och närvarande.
Herr talman! Tack till ministern för debatten. Vi jobbar gärna ihop med ministern för att nå målet om ökad polisnärvaro i hela landet.
Anf. 95 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Tack för det! Jag vill bara bekräfta vikten av den lokala tillväxten. Vi ska väl inte föregripa testamentet, men ärligt talat är inte mitt eget testamente det första jag fokuserar på. Det vore som att det handlar om min egen person.
Jag kan bara konstatera att det läge jag tog över var ett läge där polistillväxten inte skedde lokalt. Nu uppvisar vi svarta siffror med stor marginal. Vi vänder nu och ser till att lejonparten av tillförseln av nya poliser sker ute i våra lokalpolisområden. Den utvecklingen ska fortsätta.
Jag ska vara ärlig och säga att jag är mer fokuserad på den frågan än exakt i vilken byggnad poliserna sitter så länge polisen kan trovärdiggöra att de poliserna verkligen kan göra nytta nära medborgarna.
Vad gäller i varje fall en del av de receptioner som har lagts ned kan man titta väldigt konkret på vad det handlar om för lokaler. Det kan vara en lägenhet några trappor upp som inte är tillgänglig för medborgarna. I något annat fall kan det handla om en lucka som kanske är öppen två timmar i veckan där det sker sporadisk kontakt med medborgarna.
Det är svårt för mig att underkänna polisens bedömningar av att det kanske kan vara effektivare också ur medborgarnas synvinkel att organisera verksamheten på ett annat sätt. Därför är jag väldig fokuserad på att se till att det blir en tillväxt i lokalpolisområdena så att vi verkligen kan säkerställa att kurvan med svarta siffror fortsätter.
Sedan är jag fullt medveten om att lokalpolisområden numera inte sammanfaller med kommungränserna. Jag vet att när polisen säger att inriktningen är att ha en ordentlig polisstation per lokalpolisområde kan det förstås i ett fall som i Blekinge – där man har ett lokalpolisområde som omfattar Karlshamn, Olofström och Sölvesborg – innebära att det blir en station i Karlshamn.
Jag har mycket lätt att förstå att inte minst den som är lokal företrädare i relation till medborgarna, som fortfarande tänker i kommunala termer och inte i polisområden, kan uppleva det som en stor brist i relation till polisen.
Om vi har en seriös ambition att medborgarna ska få en ökad trygghet är det nog inte helt målrationellt att bara mäta i antal byggnader.
Det gäller i synnerhet om det kan vara en lägenhet några trappor upp som inte är tillgänglig för medborgarna och som bara har öppet ett par timmar i veckan eller luckor i en dörr där det i praktiken sker väldigt sporadiska kontakter och där det inte kan bedrivas ett rationellt polisarbete.
Det finns också exempel på där man har lagt ned en lokal station där det i praktiken har suttit ett par utredare. Om man ska få kraft i utredningarna mot brottsligheten vet vi numera att man måste poola resurserna, lägga ihop ärendena och jobba på ett systematiskt sätt.
Det är en viktig förklaring till att brottsuppklaringen vid dödsskjutningar har gått från 15 procent till över 70 procent. Vi måste också leverera riktig trygghet till medborgarna.
Jag vill ändå landa i det ni tar upp. Jag är övertygad om att ni har viktiga poänger i det. Både faktisk och upplevd trygghet handlar också om den fysiska närvaron, att det står en skylt på dörren som man naturligtvis vill ska motsvaras av en verklig verksamhet.
Jag tror också att det i detta finns en legitimitetsfråga. Det handlar om huruvida medborgarna framöver kan lita på att det finns polisär närvaro i deras kommun.
Jag vill ändå understryka att jag kommer att fortsätta ta upp den aspekten av frågan med Polismyndigheten utan att för den skull kliva över gränsen för otillbörlig styrning. Jag tycker att man ska tänka igenom varje sådant beslut.
Jag förstår också att när myndighet efter myndighet lämnar en kommun, som det beskrevs här, blir det en större fråga än om den enskilda myndigheten. Då handlar det om den statliga, den offentliga, närvaron i lokalsamhället.
Det finns som sagt mycket i det som har lyfts fram som är värt att ta vidare, också i min relation med och styrning av Polismyndigheten.
Anf. 96 Heléne Björklund (S)
Herr talman! Justitieministern talade om poliser som var lokaliserade i lägenheter och att det inte är mycket bättre. Nej, det är det absolut inte. Men i de två exemplen jag tog upp är det inte på det sättet, utan det är lokaler som jag själv har varit med och diskuterat fram lösningar för, som har säkerhetsanpassats och så vidare.
Jag tycker att det självklara svaret från ministern skulle vara: Nej, vi ska inte ha poliser som sitter i lägenheter som inte är tillgängliga för medborgare, eftersom vi då inte kan kalla det vare sig reception eller polisstation. Men det är inte det vi pratar om här.
Att ta sig till grannkommunen eller kanske ännu längre, vilket vi får göra i alla andra statliga ärenden, tar också tid. Det leder kanske till att färre gör den resan, vilket skapar en orättvisa i landet. Jag vill också påstå att det inte är alla som klarar av den digitala tekniken. Det finns äldre, funktionsnedsatta och andra människor som inte klarar det och som verkligen behöver träffa en människa i fråga om såväl annan statlig verksamhet som polisverksamheten.
Jag fortsätter att påstå att det också är en trygghetsfrämjande insats att ha ett lokalt poliskontor, oavsett vad man kallar det.
Jag tackar för diskussionen och noterar att ministern inte ger ett tydligt besked om huruvida han kommer att verka för att polisstationerna i Olofström och Sölvesborg kommer att finnas kvar. Han argumenterar tvärtom för att man behöver poola sina resurser. Jag beklagar det.
Anf. 97 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag är också glad för möjligheten att diskutera de här frågorna i dag. Däremot uppskattar jag inte riktigt att få ord lagda i min mun. Jag har inte uttalat mig om exakt hur resurserna ska poolas i Blekinge eller på de aktuella orterna. Min poäng är snarare att det inte är min uppgift att göra det. De bedömningarna måste göras av Polismyndigheten.
Däremot har jag tyckt att det är viktigt att göra ledamöternas argument rättvisa. Det ligger mycket i dem, och jag förstår legitimitetsfrågan, trygghetsfrågan – både den faktiska aspekten och den upplevda aspekten av den – och den bredare dimensionen med statlig närvaro. Allt det där är värt att uttrycka erkänsla för, eftersom det ligger mycket i det. Jag förstår också varifrån diskussionen om till exempel kommunala poliser kommer, och det ligger mycket även i det.
Jag säger om inte varje dag så i varje fall varje vecka både på Justitiedepartementet och i relation till Polismyndigheten att man måste se på den här frågan som ett kommunalråd. Det är kommunalråden som möter medborgarna i vardagen och som i praktiken blir ansvarsutkrävda för det som händer lokalt. Man ska inte distansera sig från det perspektivet på frågan.
Om vi nu ändå ska diskutera frågan sakligt tycker jag att vi har ett gemensamt ansvar för att leverera så mycket trygghet som det bara går till medborgarna i landet, oavsett var de bor någonstans. Då finns det naturligtvis fler dimensioner än receptionsluckan. Det tycker jag också att man måste ta till sig.
Jag föreställer mig att ingen av oss vill ha ett ensidigt fokus på byggnader om det sker på bekostnad av den faktiska tryggheten. Om man exempelvis bedömer att det är viktigt att poola en viss resurs för att kunna klara upp fler brott, för att kunna ha en samlad resurs för ökad tillgänglighet och för att kunna arbeta mer rationellt där brotten finns ska det naturligtvis också vara argument som ska värderas i diskussionen.
Nej, jag har inte uttryckt mig om hur polisverksamheten bör organiseras i Sölvesborg, i Olofström eller någon annanstans i Blekinge eller för den delen i Dalarna. Jag tycker bara att polisens bedömningar också är värda viss respekt. Ska vi gemensamt kunna leverera trygghet till medborgarna ska de argumenten höras och Polismyndighetens bedömningar vägas mot det. Jag är beredd att fortsätta ta upp det i styrningen av Polismyndigheten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.