Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

stålproduktionen i Degerfors

Interpellation 2002/03:41 av Pedersen, Peter (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-11-15
Anmäld
2002-11-19
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2002-11-29
Besvarad
2002-12-03
Svar fördröjt anmält
2002-12-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 november

Interpellation 2002/03:41

 av Peter Pedersen (v) till näringsminister Leif Pagrotsky om stålproduktionen i Degerfors

Boken Stålbadet i Degerfors @ en lönsamhet till döds med författaren Rolf Jansson gavs ut den 8 november i år. I boken skildras och ifrågasätts alla turer bakom det uppmärksammade och hårt kritiserade beslutet att lägga ned den mycket lönsamma enheten Degerfors Stainless inom företaget Avesta Polarit, där numera Outokumpu är huvudägare. Ett företag som i sin tur har den finska staten som största ägare.

Enheten, som bland annat består av ett stålverk, var nedläggningshotad redan 1993 men räddades genom att de anställda och facket tog fram en ny affärsidé. Den blev en succé och gav ägarna en avkastning på hela 39 %. Trots detta kom styrelsen för Avesta Polarit förra året fram till att enheten skulle läggas ned. Det affärsmässiga i detta beslut ifrågasätts fortfarande.

I ett avtal med Degerfors kommun och Länsstyrelsen i Örebro län har Avesta Polarit utlovat att möjliggöra för annan intressent att ta över enheten för produktion som inte konkurrerar med produktionen inom Avesta Polarit. Dessutom finns löftet att all utrustning ska få finnas kvar i enheten, till exempel att maskiner inte ska nedmonteras och flyttas till andra enheter, men nu finns uppgifter som tyder på motsatsen.

Industrialisten Carl Bennet har enligt egen uppgift lagt fem olika bud för att förvärva den nedläggningshotade enheten för att där tillverka verktygsstål. Alla dessa bud har avslagits. I samband med sammanslagningen av det svenska Telia, med svenska staten som huvudägare, och Sonora, med finska staten som huvudägare, håller de senare på att ingångna avtal ska hållas, till exempel vad gäller vilka som ska kunna ingå i den framtida styrelsen. Om den finska statens företrädare vill vara trovärdiga när de hävdar avtalets giltighet ska de givetvis även för egen del följa avtal och utfästelser.

Det är därför rimligt att den svenska regeringen med kraft hävdar att den finska staten, som största ägare i Outokumpu, ska se till att Avesta Polarit lever upp till ingångna avtal och utfästelser. De som arbetar vid den vinstgivande enheten Degerfors Stainless, ja hela Degerfors, slits mellan hopp och förtvivlan.

Nu måste alla krafter sättas in för att sätta press på de finska ägarna och företagsledningen. De måste nu ge andra intressenter möjligheter att förvärva enheten för fortsatt stålproduktion. Den svenska staten bör överväga att direkt eller indirekt säkerställa det kapital som krävs i ett övergångsskede för att säkerställa fortsatt verksamhet och omställning till ny produktion i syfte att rädda drygt 300 arbetstillfällen.

Det måste också sättas press på de nuvarande ägarna att ta sitt ansvar ekonomiskt och socialt för omställningsarbetet med anledning av nedläggningsbeslutet. Detta är de nuvarande ägarna skyldiga alla de generationer av löntgare, som i århundraden arbetat och arbetar med stålproduktion i Degerfors med en kompetens som skapat en världsledande och vinstgivande stålproduktion.

Regeringen bör också överväga att underlätta för till exempel AP-fonderna att kunna aktiveras när finansiella åtgärder krävs, liksom att möjliggöra uppbyggnaden av lokala och regionala fonder för att säkerställa ett långsiktigt ägande som ligger närmare verksamheten.

Jag vill fråga näringsministern:

1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa fortsatt stålproduktion på den nedläggningshotade enheten i Degerfors?

2. Är näringsministern beredd att söka förmå den finska staten att som största ägare leva upp till ingångna avtal och utfästelser vad gäller möjligheter för annan intressent att förvärva enheten?

3. Är näringsministern beredd att skapa förutsättningar för att genom till exempel AP-fonderna möjliggöra finansiella åtaganden när det gäller att säkerställa vinstgivande produktion i landet?

4. Är näringsministern beredd att verka för ett regelverk som möjliggör uppbyggnaden av lokala och regionala fonder i syfte att underlätta ett långsiktigt ägande som ligger närmare berörda verksamheter?

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:41, stålproduktionen i Degerfors

Interpellationsdebatt 2002/03:41

Webb-tv: stålproduktionen i Degerfors

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 98 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Peter Pedersen har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa fortsatt stålproduktion på den nedläggningshotade enheten vid stålverket i Degerfors. Peder Pedersen har också ställt frågor kring ägarnas ansvar för ingångna avtal och utfästelser, finansiella åtaganden genom till ex- empel AP-fonderna samt om regelverk som möjliggör uppbyggnaden av lokala och regionala fonder för att underlätta ett långsiktigt ägande som ligger närmare berörda verksamheter. Min grundläggande inställning är att strukturra- tionaliseringar alltid måste ske under socialt accep- tabla former. Beslut om nedläggningar bör grunda sig på marknadsekonomiska skäl. Om till exempel ut- ländska ägare tar andra hänsyn än rent ekonomiska och produktionen i Sverige läggs ned av andra skäl, handlar det både om kapitalförstöring, att den eko- nomiska rationaliteten sätts ur spel och att människor utsätts för onödigt lidande. Avesta Polarit AB:s beslut förra året att lägga ned viktiga delar av stålproduktionen i Degerfors har blivit ifrågasatt, då det gäller en produktion med hög kvalitet och hög konkurrenskraft. Peter Pedersen hänvisar i sin interpellation till ett avtal mellan bolaget, kommunen och länsstyrelsen som skulle möjliggöra för annan intressent att ta över produktionen. Dokumentet är inget juridiskt bindande avtal utan ett måldokument för omställningsarbetet i Degerfors kommun i vilket de berörda parterna ut- trycker en positiv inställning till att finna lösningar. Regeringen har tillsatt Tillväxtdelegationen, som har till uppgift att stärka utvecklingen i delar av Berg- slagen. I Karlskoga-Degerfors-regionen pågår ett omfattande utvecklingsarbete kring högt kvalificerad industriell verksamhet. Karlskogainstitutet bildades i början av 2002 genom ett samarbete mellan forskar- värld, näringsliv och Vinnova. Institutet kommer bland annat att arbeta med inriktning mot ny avance- rad materialtillverkning. I Degerfors pågår också ett aktivt omställningsar- bete. Det är ett samarbete mellan Avesta Polarit, Degerfors kommun, Länsstyrelsen i Örebro län och Nutek/Almi. Uppgiften är att rikta utvecklingsinsatser mot de personer som kan bli övertaliga och medverka till att den kompetens som riskerar att försvinna från orten tillvaratas och utvecklas. Av besked som lämnats av företaget, så sent som i går i massmedierna, har Avesta Polarit beslutat köpa kvartoplåtsverksamhet i Tyskland och flytta produk- tionen till varmvalsplåttillverkningen i Degerfors. Enligt uppgifter lämnade av koncernchefen kommer detta att öka produktionsvolymen i Degerfors med ca 50 % och därmed säkra befintliga arbetstillfällen samtidigt som det skapar nya. När det gäller AP-fondernas möjligheter att göra finansiella åtaganden har riksdagen delegerat detta till fondernas styrelser. Som övergripande princip gäller att pensionsfonderna ska förvalta fondmedlen till största möjliga nytta för pensionssystemet. Sjätte AP- fonden har ett separat uppdrag att investera i små och medelstora företag, fortfarande inom ramen för vad som är till nytta för pensionssystemet. Slutligen när det gäller frågan om regelverk för att möjliggöra uppbyggnaden av lokala och regionala fonder som kan skapa ett långsiktigt ägande på kom- mersiell grund finns det inga begränsningar som hindrar detta.
Peter Pedersen (V)
Anf. 99 Peter Pedersen (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka närings- minister Pagrotsky för svaret på min interpellation. Men jag måste erkänna att jag inte är speciellt nöjd, snarare lite besviken att svaret är passivt och defen- sivt. Det brukar sägas att debatten i riksdagen ska spegla och vara i framkanten av den aktuella debat- ten. Det är denna debatt. I går hade jag den stora förmånen tillsammans med ett antal vänsterpartister, bland annat Gudrun Schyman, att få en debattartikel införd i Aftonbladet - det är inte var dag man lyckas med det - som handlar om denna fråga. Samma dag, det vill säga i går, hade vd:n för det berörda företaget Avesta Pola- rit, Ossi Virolainen, en debattartikel i Dagens Nyhe- ter. Det var sensationellt av två skäl, dels att han skriver i Dagens Nyheter, dels att han över huvud taget kommenterar affären eftersom han hittills har varit helt tyst i frågan. I dag behandlar Aftonbladet debattartikeln av Vi- rolainen på ledarplats med rubriken "Chefen ömkar sig - folket lider". Det kan jag som Degerforsbo in- stämma i. I dag finns en artikel i Dagens Nyheter med rubri- ken "Ännu finns hopp för Degerfors". Jag vet inte riktigt vad man grundar det på. Sanningen är att de som arbetar i den framgångs- rika och vinstgivande enheten Degerfors Stainless slits mellan hopp och förtvivlan - liksom hela orten Degerfors. Beslutet om nedläggning togs första gång- en redan 1993. Då fördes en hård kamp av löntagarna och facket. En löntagarkonsult tog fram en ny affärsi- dé, som sedan blev Degerfors Stainless. Beslutet upphävdes 1995. Bara det att ta tillbaka ett nedlägg- ningsbeslut är sensationellt. Idén ledde för något år sedan till en lönsamhet om 40 %. Aftonbladet skriver - det är inte bara jag som säger detta - att som tack "stjäl" företaget affärsidén, inte för att den är dålig utan för att den är så bra, och den flyttas till enheten i Sheffield i England. Många med mig misstänker att det har att göra med att när man fusionerade det fö- retag som i dag heter Avesta Polarit fanns en uppgö- relse som inte byggde på affärsmässighet utan som byggde på att säkerställa fortsatt produktion vid det enda kvarvarande rostiga stålverket i England, nämli- gen Sheffield. Det intressanta är att det inte är vanliga obskyra vänstertidningar eller lokala tidningar som kritiserar beslutet, utan även affärstidningar har kritiserat detta och ifrågasatt rationaliteten och affärsmässigheten. Jag blir något förvånad när näringsministern säger att strukturrationaliseringar ska ha en social verkan. Det tycker jag också. Men här är det inte fråga om strukturrationalisering. Rolf Jansson skriver i sin utmärkta bok Stålbadet i Degerfors: en lönsamhet till döds att man har tagit fram en oerhört effektiv orga- nisation, en hög kostnadseffektivitet och en stor lön- samhet. Det är alltså ingen strukturrationalisering. Det är inte så att det skulle vara olönsam, icke- produktiv verksamhet som läggs ned. Det är snarare tvärtom. Det intressanta är också att den kände industria- listen Carl Bennet faktiskt har gått in och försökt köpa verksamheten. Enligt egen uppgift behövdes det ungefär 300 miljoner kronor i ett läge för att kunna ta över och föra över det här till ny produktion. En ganska stor del av summan var framme. En struntsumma fattades i ett läge för att det skulle gå i hamn. Jag kan inte uppfatta att Avesta Polarit, som ministerns svar ger sken av, är speciellt beredda att gå till mötes och leva upp till det här - mycket riktigt - icke juridiskt bindande avtalet. Om man menar allvar med vad man säger till dem som jobbar där och till Degerforsborna borde man rimligtvis vara nöjd med att slippa en jättestor ned- läggningskostnad, omställningskostnad och sane- ringskostnad och i stället få möjlighet till framtida vinst i ett produktivt företag. Tror man inte på det så tror man faktiskt inte på sina egna argument. Man säger att man lägger ned för att det här inte är en lönsam industri. Men man är tydligen livrädd för att någon annan ska gå in och ta över verksamheten och bevisa att det är fel. Jag vill fortfarande fråga: Anser ministern att den svenska regeringen har gjort tillräckligt för att sätta press på de finska ägarna? Det är ju den finska staten som är huvudägare i Outokumpu, som i sin tur är huvudägare i Avesta Polarit.
Helena Zakariasén (S)
Anf. 100 Helena Zakariasén (S)
Fru talman! Jag vill också börja med att tacka nä- ringsministern för svaret och för att han ser allvarligt på hur situationen faktiskt ser ut i Degerfors. Det är viktigt att politiska företrädare visar engagemang för utsatta människor i utsatta situationer. Men jag vill också slå fast att det är viktig att po- litiker och politiska partier i en sådan här viktig fråga inte enbart hänger sig åt att försöka plocka politiska mediepoäng. Den enda lösningen, inte minst med hänsyn till stålverksarbetarna i Degerfors och deras familjer, kan därför inte vara att debatten kring den här frågan enbart förs på DN Debatt och i andra lik- nande forum. Det är i stället viktigt att det finns en samhällelig och politisk enighet kring storföretagens samhällsansvar så att problemen i Degerfors och på andra ställen runtom i landet kan lösas. Arbetet med att producera stål och besläktade produkter har långa traditioner i Sverige. I Degerfors har sådan produktion ägt rum i nära 350 år. Det är också en av Sveriges viktigaste basindustrier. Därför kan det tyckas märkligt att Sverige helt och hållet saknar ägande på det här området. Närhet mellan huvudkontor och produktion spelar roll, naturligtvis, både för bygden och för regionen men kanske ännu mer för företagsledningens känsla för människorna som bor och arbetar där. Men även om just den diskussionen också är vik- tig hör den kanske inte hemma just här och nu. Det som är viktigt här, det absolut viktigaste för stål- verksarbetarna i Degerfors, är just nu ingenting annat än att Avesta Polarit tar ett ordentligt samhällsansvar och fullföljer sina åtaganden gentemot sina anställda och resten av bygden.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 101 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag får börja med att tacka Peter Pe- dersen för hans replik. Jag är inte bortskämd med att sitta och lyssna på en fyra minuter lång replik av råskäll på någon annan än på mig. Peter Pedersen använde hela debattiden till att skälla på företaget. Jag har ingen anledning att försvara företaget, även om kanske en och annan åhörare fick intrycket att det var riktat mot mig, att jag skulle ha tagit parti för företagets beslut i det här fallet. Jag kan berätta att det faktiskt är fel. Jag har ingen anledning att försvara det som företaget har gjort. Jag konstaterar att med den ordning vi har i Sveri- ge har regeringen ingen möjlighet att överpröva fö- retagens beslut. De har full rätt att också fatta dåliga beslut, faktiskt till och med idiotiska beslut. Jag kan inte som näringsminister begära att få överpröva allt detta. Det är ett faktum för mig att de har valt det här. Även jag har väldigt svårt att förstå den ekonomiska rationaliteten och den ekonomiska logiken. Men jag konstaterar att det är deras sak. De har med sitt beslut skapat oro, osäkerhet och otrygghet för framtiden för hundratals familjer i De- gerfors. Jag beklagar det. Det är ett tungt ansvar, och jag hoppas att de verkligen har tänkt igenom detta mycket noga och övervägt alla andra alternativ. Det vore ju väldigt illa om det var så som interpellanten tror, och som många andra anför i debatten, att det finns ändra skäl än ekonomiska för det här beslutet. Jag konstaterar dock att jag som näringsminister inte kan stå och säga att jag har en åtgärd i bakfickan, nämligen att förbjuda det beslut som det handlar om här. Däremot kan jag säga min åsikt att företagen måste leva upp till inte bara det normala, rimliga, sociala ansvar som man av anständighetsskäl och andra skäl har rätt att kräva av ett företag i en sådan här situation utan också till det måldokument som de har undertecknat och utarbetat tillsammans med olika myndigheter. Däri ligger en aktiv strävan att medver- ka till andra lösningar, att engagera sig och jobba aktivt för detta. Vi kunde läsa i tidningen i går att ett sådant här förslag har misslyckats. Förhandlingarna har inte gått i lås. Det antyds här och där att det finns andra för- handlingar. Jag kan bara vädja till alla inblandade, och i första hand till företaget, att anstränga sig så långt det någonsin är möjligt för att försöka hitta en lösning som innebär att jobben tryggas för fler i De- gerfors. Ett bidrag kan jag konstatera att företaget presen- terade i sin artikel i går. Det handlade om att köpa ett företag i Tyskland som tillverkar olika saker. Det handlar bland annat om en del kvaliteter vars produk- tion är flyttad till Degerfors. Det skapar en bättre utvecklingsmöjlighet för den återstående delen, som är en stor del av järnverket i Degerfors. Det skapar en bas för en fortsatt utveckling som gör att man står på stabilare grund och dessutom behöver nyanställa några tiotal personer, jag kommer inte ihåg vilken formulering de använde. Det handlade om en viss personalökning i den återstående delen av Degerfors. Det är ett steg i rätt riktning, och det är såvitt jag kan bedöma en betydelsefull sak. Men det är ju inte tillräckligt. Det finns många andra saker som måste övervägas. Det är mitt svar. Det är min åsikt. Det tycker jag att företaget bör göra. Det förväntar jag mig också, och det förväntar alla andra sig, inte minst alla de berörda människorna i Degerfors, att de ska göra.
Peter Pedersen (V)
Anf. 102 Peter Pedersen (V)
Fru talman! Jag tyckte att Leif Pagrotskys andra inlägg var betydligt mer livaktigt. Indirekt fick man fram en del av regeringens ståndpunkter. Det är mycket riktigt så att jag är mer irriterad på företags- ledningen och ägarna till Avesta Polarit än på den svenska regeringen. Jag konstaterar också något an- nat. Den förra interpellationsdebatten i dag handlade ju om att staten äger för mycket och att man ska ta ett stort ansvar. Då skulle man kunna tycka att det kan- ske finns en möjlighet för den svenska regeringen att diskutera med sina finska kolleger. Den vägen skulle man kanske kunna ha en diskussion om huruvida det är ett klokt beslut. De är faktiskt ägare till det här företaget. De borde ha intresse av att tjäna pengar. Sedan undrar man ibland om de inser vad de har fattat för beslut. När vd:n äntligen skriver någonting pratar han mot sig själv. Han skriver att det gäller att finna lösningar för den anställda som efter stålverkets nedläggning blir övertaliga - för att några meningar senare skriva att det är av stor betydelse samtidigt som det är ett kvitto på Avesta Polarits tro såväl på orten Degerfors som på stålverket. Det måste bara vara vd:n Virolainen som tror mer på ett nedlagt stålverk än på ett som är i drift och ger en lönsamhet på 40 %. Det är en mycket märklig skrift. Man undrar om de är medvetna om sitt beslut. Det är ungefär 50 meter mellan stålverket i Deger- fors och enheten för varmvalsad plåt, som är världs- ledande. För mig är det fullständigt ofattbart att det kan vara mer lönsamt att transportera dit stål från Sheffield och Avesta, vilket man gör även i dag, än att köra 50 meter över gården. Det visar att det inte finns något intresse av att leva upp till att bevara det här. Det är något annat som ligger bakom. Jag hoppas att ministern, utan att ägna sig åt ministerstyre, gör vad han kan i kontakterna med sina finska kolleger. Sedan tänkte jag kortfattat beröra det här med AP- fonder. Det är intressant att även Carl Bennet på ett seminarium i Örebro med anledning av den här boken säger att det skulle vara jättebra längre fram om det fanns möjlighet för AP-fonderna att gå in utan en massa begränsningar i hur mycket man får äga i en- skilda företag så att de i ett övergångsskede skulle kunna gå in med kapital och rädda verksamhet. Man skulle kanske också kunna möjliggöra ett löntagarin- flytande över ägandet. När det sedan gäller lokala och regionala fonder är det ju helt rätt att det inte finns några hinder. Man säger att vi vill motverka kvartalskapitalismen. Men i dag sätter vi våra pensionspengar på börsen. Det är AP-fonder med mera. De tittar inte sällan kortsiktigt på hur man ska placera pengarna för största möjliga vinst. I Kanada har man möjligheten att avsätta pengar- na i pensionsfoder där man dels får skatterabatt när man sätter in dem, dels fått betrakta det som ett skat- temässigt gynnat pensionssparande. Det är inte möj- ligt i Sverige. Varför inte? Ministern nickar. Jag fick förra året avslag i finansutskottet på ett sådant förslag, i finansutskottets betänkande nr 27. Man sade att det inte var möjligt att göra den typen av avsättningar och få samma möjligheter som när man placerar sina pengar i en privat pensionsförsäkring eller en privat pensionsfond. Då får man omedelbart göra skatteavdrag. Vilka fonder kan man då på sikt bygga upp som motverkar den typ av nedläggning av lönsamma företag som Degerfors är ett tragiskt ex- empel på? Jag tror att man på Degerfors Stainless skulle ha varit mycket tacksam om det fanns en lokal eller regional fond som var beredd att gå in med pengar. Det finns inget som tyder på att den typen av långsik- tighet i ägandet skulle vara mindre lönsam på lång sikt eller att den skulle vara ett hot mot pensionsspa- rarnas pengar - vilket man ofta kan få intryck av. Ministern skakar lite grann på huvudet. Jag skulle vilja veta vilka möjligheter ministern menar att det finns. Hade finansutskottet fel i sin bedömning av min motion förra året, då man sade nej till den här typen av lösningar? Det skulle inte lösa situationen i dag, men det skulle kanske kunna göra det om fem eller tio år. Avslutningsvis: Om ministern inte har boken av Rolf Jansson ska jag gärna se till att skaffa ett dedice- rat exemplar, så att ministern får läsa den boken. Det är mycket intressant läsning om ett mycket tragiskt exempel. Som Ralf Edström sade: Vi ger oss aldrig. Vi har nu förlorat första halvleken och andra halvle- ken och är inne i förlängningen. Vi hoppas på en fortsättning och att förnuftet kommer att segra någon gång.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 103 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag tycker att interpellantens andra anförande var mer livaktigt än det första. Jag får re- turnera vänligheten där. Peter Pedersen föreslår att man ska utveckla en sorts fonder som svar på den typ av problem som vi i dag har i Degerfors. Även om han nu sade att vi inte kan lösa detta problem i dag, för det tar längre tid, så får man genom interpellationen och den här debatten lätt intrycket att det här skulle finnas ett tillgängligt instrument som vi skulle kunna använda. Men klar- läggandet minskar risken för missförstånd på den punkten. Det är inte ont om riskkapital i Sverige i dag. Vi har en väl utvecklad riskkapitalmarknad. Det är inte nya fonder vi först och främst behöver för att främja nya satsningar på svensk industri. Vad gäller den del av riskkapitalmarknaden som staten har ett finger med i har vi Nutek, Almi, Stiftelsen Innovationscent- rum och Industrifonden med flera som verktyg för att komplettera marknadens utbud av riskkapital i tidiga skeden av projekt, när risken är hög, och även senare under projektets livstid. Dessutom står det i riktlinjer- na för den sjätte AP-fonden att den också ska investe- ra i små och medelstora företag. När det gäller den privata riskkapitalmarknaden är Sverige ett av de länder som enligt EU och OECD - eller vem det nu är som gör den typen av internationella jämförelser - som har mer tillgång till den här typen av kapital än någon annan. Min åsikt är att det inte är nya institutioner och nya instrument vi behöver för att lösa den här typen av problem. Jag är i själva verket orolig över att om man ägnar för mycket kraft åt sådant kan det dra uppmärksamheten från annat som kanske vore bättre. Om det riskkapital som finns i dag inte tycker att detta är tillräckligt bra investeringar har jag svårt att se hur det skulle kunna komma nya bedömningar om man startar ett par nya fonder, och att det skulle göra att just de här investeringarna plötsligt skulle hitta en intresserad investerare. Jag känner inte särskilt väl till det kanadensiska förslaget. Jag måste blygt medge att jag inte har läst Peter Pedersens motion i ämnet. Men det är såvitt jag förstår inget som hindrar att försäkringsbolag som erbjuder pensionsförsäkringar - vilket ger full av- dragsrätt - i sin marknadsföring erbjuder en speciell pensionsförsäkring, en speciell fond, där en viss del av pengarna går till den här typen av placeringar. Nu har vi ju en otrolig flora av placeringsalternativ, inte minst inom ramen för det nya pensionssystemet. Där är det öppet för vem som helst som kan organisera sådana här fonder att hitta på en inriktning som man tror skulle locka spararna att visa sitt förtroende och sitt engagemang. Något hinder för detta finns inte, men det är ingen som hittills har identifierat något sådant intresse, även om det finns andra, till exempel etiska fonder och sådant.
Peter Pedersen (V)
Anf. 104 Peter Pedersen (V)
Fru talman! Det finns mycket riktigt olika fonder med riskkapital, men de räckte inte till i det här fallet. Jag kan inte säga någon siffra, men Carl Bennet har talat om att det här handlade om 250-300 miljoner. I något läge fattades det ungefär 50-60 miljoner för att detta skulle gå i hamn. Det är mycket pengar, men i det här fallet är det en struntsumma om det handlar om att rädda 330 jobb. Det handlar inte om att rädda en verksamhet som är konkursmässig eller inte kan sälja sina produkter. Året innan gav den faktiskt en avkastning på 40 %, något som få stålenheter i hela världen kan matcha. Då frågar jag mig: Om inte fonderna törs eller kan gå in med nödvändigt kapital måste det vara något fel i deras placeringsregler. Det finns ju restriktioner för hur mycket varje enskild fond får gå in med i olika företag. Där finns uppenbarligen begränsningar. Jag tror fortfarande att om löntagare, fackföre- ningar eller andra intressenter tillsammans bygger upp ett kapital i pensionsfonder eller andra fonder och går in med det i ett företag som de tror på kanske de tål en liten nedgång av vinsten. Man kanske avstår från att lägga ned det företag som man själv jobbar i och från att flytta pengarna till ett annat land för att få en högre vinst med någon procentenhet. Det är fak- tiskt sådant som kvartalskapitalismen ägnar sig åt. I stället orkar man hålla ut, hålla kvar verksamheten och utveckla den. Den typen av ägande borde vara ett värdefullt komplement till det vanliga privata ägan- det, de vanliga institutionerna, statligt ägande och så vidare. Det är en ytterligare dimension. Jag tror inte att vi ska gå in med den typen av aktörer på alla om- råden, men det skulle kunna balansera på ett viktigt sätt mot alla andra ägare. Det behövs inte särskilt mycket för att man ska kunna blockera mer eller mindre dåliga beslut som bygger på dålig affärsmäs- sighet. Jag hoppas som sagt att man är mycket väl med- veten om hur det ser ut. I dag kan ägarna bestämma fullt ut och göra vad de vill. De kan ta urusla beslut - dåliga beslut, som Leif Pagrotsky säger. Vi bör fun- dera på om det finns någon möjlighet att hitta vägar för att begränsa ägandets makt över löntagare och hela orters existens i framtiden.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 105 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag tackar Peter Pedersen för det ge- nerösa erbjudandet att ta del av Rolf Janssons bok. Jag träffade faktiskt Rolf Jansson i morse och pratade lite om Degerfors, men det slog mig att han inte er- bjöd mig något exemplar - framför allt inte något dedicerat exemplar - av boken. Jag har stor sympati för tanken att organisationer, människor och grupper sluter sig samman, lägger pengar i fonder och använder det till ändamål som de gillar. Men när det gäller ett element i det hela måste jag anmäla avvikande mening. Jag tycker att man måste varna människor för att lägga pengar ur sina sparmedel på investeringar i det företag där de arbe- tar. Det låter frestande och lockande, men erfarenhe- terna från USA det sista året är avskräckande. Man arbetar på ett företag, och man har en oer- hörd riskexponering gentemot detta företag i och med att man har sitt arbete där - sin existens, sin utkomst, sin vardag och sin sociala trygghet. Att därutöver ta risken att äventyra också sitt sparkapital - så att om det går åt skogen på en front går det åt skogen över hela registret - skulle jag uppfatta som äventyrligt. Jag vill avråda från det. De regelsystem vi har på bland annat pensionssidan gör detta väldigt svårt. Det har Sveriges löntagare haft mycket nytta av genom åren, till skillnad från de pensionärer som nu plötsligt står utan pension genom att Enron och de andra bola- gen i USA just har gått i putten. Till sist vill jag gärna säga att jag anser - och jag hoppas vi kan vara överens om det - att nya verk- samheter i Degerfors måste vila på stabil marknadse- konomisk grund. Tillsammans måste vi se till att alla idéer och intresserade aktörer får en verklig chans att bidra till en nystart för Degerfors. Det är det vi ska inrikta oss på - inte på nya fonder på en redan välut- vecklad riskkapitalmarknad, som Sverige faktiskt är. Låt oss i stället behålla fokus på att hjälpa Degerfors.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.