Stabilitetsprogram för bankerna
Interpellation 2008/09:278 av Östros, Thomas (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-01-26
- Anmäld
- 2009-01-27
- Besvarad
- 2009-02-13
- Sista svarsdatum
- 2009-02-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 26 januari
Interpellation
2008/09:278 Stabilitetsprogram för bankerna
av Thomas Östros (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
I höstas snabbehandlade riksdagen ett svenskt stabilitetsprogram för banksektorn. Det tog tre dagar för riksdagen att få detta program på plats. Men sedan dess har väldigt lite hänt. Väldigt få banker har gått med i garantiprogrammet.
Det är uppenbart att bankgarantin inte fungerar. Jag menar att detta är mycket bekymmersamt. Regeringen har vidgått att det är oroväckande att nästan alla banker står utanför programmet. Detta misslyckande resulterar nu i ökade kostnader för privatpersoner och företag. Särskilt hårt drabbade är småföretagen.
Jag menar att regeringen nu måste genomföra de åtgärder som krävs för att garantin ska fungera så som utlovat.
Det har i pressen rapporterats att finansmarknadsministern avser att resa och besöka oljestater för att få dessa länder att investera i svenska banker. Det framstår som något märkligt att regeringen samtidigt driver en tydlig utförsäljningsagenda där Nordea och SBAB ingår. Den moderatstyrda regeringens inställning är att det är rätt att utländska stater äger svenska banker men det är fel att den svenska staten äger svenska banker. Det är en märklig och synnerligen oansvarig politik.
Det är också uppenbart att banksektorn i flera delar behöver en ökad kapitalbas för att öka bankernas möjlighet att upprätthålla en sund kreditgivning, inte minst till småföretagen som nu pressas hårt. Att sälja ut SBAB och Nordea så som regeringen vill är helt fel väg om man vill förbättra kreditgivningen i Sverige.
Jag vill fråga statsrådet om, och i så fall hur, han avser att agera för att garantin ska börja fungera.
Kommer statsrådet att fortsätta att driva på för en utförsäljning av Nordea och SBAB, trots att detta ytterligare försämrar kreditgivningen i Sverige?
Kommer statsrådet att agera för att stärka bankernas kapitalbas genom till exempel ett statligt kapitaltillskott?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:278
Webb-tv: Stabilitetsprogram för bankerna
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:70 Fredagen den 13 februariProtokoll 2008/09:70 8 § Svar på interpellation 2008/09:278 om stabilitetsprogram för bankerna
Protokoll från debatten
Anf. 32 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Thomas Östros har frågat mig om, och i så fall hur, jag avser att agera för att garantin ska börja fungera, om jag kommer att fortsätta att driva på för en utförsäljning av Nordea och SBAB trots att detta ytterligare försämrar kreditgivningen i Sverige samt slutligen om jag kommer att agera för att stärka bankernas kapitalbas genom till exempel ett statligt kapitaltillskott.
Regeringen har under hösten vidtagit en rad åtgärder för att säkerställa stabiliteten i det svenska finansiella systemet. Nämnas kan bland annat upprättandet av ett institutionellt ramverk för hanterande av systemviktiga institut, höjningen av insättningsgarantin och införandet av ett statligt garantiprogram för institutens upplåning. Den förstnämnda åtgärden utformades till stor del efter våra erfarenheter av vår egen bankkris under 90-talet, medan de två sistnämnda följde av den principöverenskommelse som antogs av Europeiska rådet den 16 oktober 2008 och som var ett samordnat europeiskt svar på den uppkomna krisen.
Regeringens åtgärder har, tillsammans med övriga myndigheters agerande, bidragit till att en finansiell kollaps har kunnat undvikas. Vi ser nu att bankerna i högre grad lånar ut pengar till varandra igen, även om situationen ännu inte kan sägas ha normaliserats. Kreditgivningen till svenska företag har dock försvårats genom att den internationella kapitalmarknaden till stora delar har upphört att fungera. Att steg för steg komma till rätta med dessa problem är avgörande för att förhindra att konjunkturnedgången förstärks.
För att öka bankernas förmåga att förse hushåll och företag med krediter till rimliga villkor har regeringen därför beslutat att möjliggöra för bankerna att stärka sin kapitalbas genom statliga kapitaltillskott. Ett statligt tillskott inom ramen för detta program ska utformas på ett sådant sätt att skattebetalarnas intressen värnas. I första hand ska tillskottet lämnas på marknadsmässiga villkor och således ge avkastning till staten. Dessutom ska de deltagande bankernas ersättningssystem inte ge incitament till ett överdrivet risktagande, vilket varit en bakomliggande orsak till den finansiella krisen.
Angående min förestående resa till, som Thomas Östros kallar dem, oljestaterna kan jag meddela frågeställaren att denna resa syftar till att i första hand knyta affärskontakter mellan svenska finansiella företag och beslutsfattare inom den finansiella sektorn i Mellanöstern. Det är således avsett att vara en exportfrämjande resa för den finansiella sektorn i Sverige, och leds därför av mig i min egenskap av finansmarknadsminister.
De åtgärder som regeringen nu vidtar för att garantera stabiliteten i det finansiella systemet kan inte, och bör inte, sättas i samband med svenska statens ägande i två finansiella aktörer.
Allians för Sverige gick till val på att minska det statliga ägandet i företag som verkar på kommersiella marknader med fungerande konkurrens. Regeringen har riksdagens mandat att minska ägandet i sex namngivna företag, varav tre nu är sålda - OMX, Vin & Sprit samt Vasakronan. Dessutom har 8 procent av den svenska statens innehav i Telia Sonera avyttrats.
Budgetlagen och den proposition på vilken regeringens bemyndigande vilar säger tydligt att försäljningar ska genomföras affärsmässigt. Det innebär att varje försäljning kommer att genomföras när det kan förväntas leda till en bra affär avseende pris och andra villkor för det svenska folkhushållet. Jag tror att de försäljningar som regeringen hittills genomfört talar för sig själva i det avseendet.
Ibland medger dock inte yttre omständigheter att en försäljningsprocess kan inledas. Det innebär inte att regeringen omedelbart avbryter alla försäljningsplaner och ber att få återlämna sitt bemyndigande. I stället agerar vi som vi anser att varje ansvarsfull ägare bör göra i ett sådant läge. Vi arbetar nära våra företag, och med stor omsorg om att säkerställa att de värden som finns i dem utvecklas på bästa sätt.
Ett bra exempel på detta, fru talman, är den proposition om ett utvidgat uppdrag till SBAB som nyligen överlämnades till riksdagen. Syftet med detta förslag är att slå vakt om och stärka SBAB:s konkurrenskraft. Om det slår väl ut kan värdet på SBAB väntas öka fram till dess en försäljning är möjlig, samtidigt som ytterligare en aktör kan vara med och bidra till förbättringar inom det finansiella området.
Regeringens ambition att minska det statliga ägandet ligger således fast. Varje försäljning måste dock anpassas till det rådande marknadsläget. Staten är en ansvarsfull ägare och agerar också ansvarsfullt som säljare.
Anf. 33 Thomas Östros (S)
Fru talman! Häromdagen kom ännu ett stycke statistik som visar på att svensk ekonomi är i ett mycket allvarligt läge. Industriproduktionen i slutet av förra året rasade mer än vad den gjorde 1991-1992, den hittills värsta ekonomiska krisen i modern tid i Sverige.
Nu på morgonen kom ny statistik över hur det går i de baltiska staterna, framför allt i Estland. Estlands bnp minskade sista kvartalet förra året med närmare 10 procent.
Jag menar att regeringen konsekvent har underskattat kraften i den ekonomiska krisen globalt och hur den slår mot Sverige och därför har underlåtit att vidta de åtgärder som man måste för att förhindra en kraftigt ökad arbetslöshet. Redan för ett och ett halvt år sedan begärde vi från regeringen både att de skulle förstå hotet från den finansiella krisen i Amerika och att de skulle ge oppositionen information om den kunskap som regeringen hade om hur den utvecklades. Det viftades bort gång på gång.
Så sent som i april förra året, på en begäran från mig till finansministern om information om just hotet från den finansiella krisen mot den svenska ekonomin, sade finansministern: Det är bara Östros och Nuder som tror på att det skulle kunna bli en bankkris i Sverige.
De baltiska ekonomierna i fritt fall drabbar svenska banker mycket hårt. Jag förutser mycket kraftigt ökade kreditförluster. Den attityd som regeringen har haft, att alla banker är väl förberedda, att det inte finns något som helst hot, att Sverige inte är påverkat, har vi gång på gång tvingat regeringen att backa från och att genomföra saker. Men det har inte varit effektivt och inte helhjärtat utan en stegvis backning som inte har kunnat hantera krisen. Man hör Carl Bildts ord från 1991-1992: Vi bedriver ingen veckopolitik. Politiken ligger fast. Samma attityd visar denna regering.
Nu står vi inför en mycket allvarlig utveckling på arbetsmarknaden. Arbetslösheten kommer att stiga mycket kraftigt. Sysselsättningen kan minska med upp till 150 000 personer. Vi kommer att se väldigt många människor hamna i mycket svåra ekonomiska situationer.
Den bankgaranti som regeringen införde i höstas, efter fyra dagars behandling i riksdagen, är fortfarande så illa utformad att bara en av fyra banker har anslutit sig, fyra månader senare. Det har nu blivit en sämre ekonomisk utveckling och fler småföretag som har problem med att få krediter. Och regeringen står stilla vid sidan av och låter bankerna fösa dem från position till position.
Nu är Mats Odell i läget att han ska tillföra skattebetalarnas pengar till bankerna. Ja, det är alldeles nödvändigt för att stärka bankernas kapitalbas. Samtidigt håller han fast vid att bankerna ska säljas ut. Det är en ideologisk övertygelse om att bankerna icke ska ägas av staten, att inget företag ska ägas av staten, samtidigt som staten nu ska föra över skattebetalarnas pengar, ett kapitaltillskott, till bankerna.
Det här är allvarligt på flera sätt. Dels hotar det Nordeas ställning att det finns en stor tveksamhet om det långsiktiga ägandet i ett läge där det sannerligen behövs långsiktiga ägare, dels har SBAB:s roll helt förändrats från att vara en prispressare på bolånemarknaden med en stark och långsiktig ägare till att vara ute på utförsäljningsmarknaden och därmed tvingad att agera helt annorlunda än tidigare.
Ge upp utförsäljningsprogrammet! Ingen tror längre på det som var Mats Odells ledord i inledningen av mandatperioden, att staten i princip aldrig kan vara ägare. Nu tvingas ju Mats Odell tillföra ytterligare medel från skattebetalarna.
Anf. 34 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Det var en intressant monolog av Thomas Östros där han beskrev en historik som i sina grundelement naturligtvis var riktig. Men man blev inte riktigt klok på slutsatserna.
Vi fick en europeisk överenskommelse den 16 oktober. Sedan drev regeringen fram ett underlag som vi i stor enighet antog här i Sveriges riksdag redan den 29 oktober. Det var bredd i verktygslådan för att kunna genomföra en mängd saker. Jag vill inte vara långsint, men Thomas Östros och hans regering hade ju en möjlighet att bidra till att det hade kunnat gå ännu fortare, om man inte hade lagt Banklagskommitténs utredning i en byrålåda någonstans. Den kom år 2000. Vi plockade fram den i början av 2007 och fick fram en lagstiftning som hanterar de mycket svåra frågor som handlar om möjligheten att tvångsinlösa banker. Så vi har en mycket bred och stor verktygslåda för detta. Den har också använts.
När det gäller garantiprogrammet var första vågens bekymmer likviditeten efter Lehman Brothers konkurs. Den 16 september, dagen efter, var det omöjligt för företag att få krediter i Sverige. Riksbanken och Riksgälden fungerade med autopilot och fick i gång denna kreditgivning. Ingen skattebetalare har förlorat några pengar på detta. Riksbankens interventioner har gett ett rekordresultat för Riksbankens penningförvaltning under förra året. Riksgälden har gjort mycket lönsamma repor där man har lånat upp pengar för att få ut statsskuldväxlar och samtidigt köpt bostadsobligationer som ingen ville köpa av bankerna. Det har fått i gång verksamheten. Denna hantering har gett stora överskott för skattebetalarna.
Det är sant att en bank har använt garantiprogrammet, men det var faktiskt den bank där spekulationerna om osäkerhet var som störst, där det pågick blankningsaktiviteter. Och det tog bort en stor osäkerhet på marknaden.
Dessutom, fru talman, är det så att blotta erbjudandet, att det finns statliga garantier för bankernas medelfristiga upplåning att tillgå direkt när man skriver på ett avtal med Riksgälden, har stabiliserat och lugnat ned den marknaden. Den fungerar nu mycket bättre. De så kallade TED-spreadarna, alltså skillnaden mellan statsobligationer och interbankräntor, är nu nere på de nivåer som var före Lehman Brothers. Det har varit en kollektiv nyttighet. Man kan då säga att de andra har varit
free riders
. Det är därför, fru talman, som vi nu inför en obligatorisk stabilitetsavgift för samtliga banker. De får nu vara med och betala till den stabilitetsfond som ligger helt utanför statsbudgeten. Därmed belastar den inte utgiftstaket, utan bankerna själva får betala in till den. Där kan man nu få kapitaltillskott på marknadsmässiga villkor. Ingen av oss kan förutspå vad som händer, men mycket talar för att om det är sådant som kallas hybridkapital som staten ska skjuta till är det en ränta som i dagsläget ligger på ungefär 10 procent som då staten får, jämfört med upplåningskostnaden som ligger någonstans mellan 2 och 3 procent. Utöver detta finns möjligheten att få del av en värdetillväxt, som väl ändå får antas komma när den här krisen är över, i de banker som man sätter in pengar i från statens sida.
Thomas Östros famlar omkring med en mängd olika anklagelser men utan något fokus. Vi har gjort detta. Vi har tagit fram de här åtgärderna. Om man jämför med länder runt omkring i Europa och vad andra regeringar har gjort är det en allmän uppfattning att den svenska regeringen och den svenska riksdagen, inklusive Thomas Östros egna positiva bidrag till den här processen, har medverkat till att vi är ovanligt väl förberedda att hantera också en fortsättning av den här krisen. Ingen vet nämligen vart den tar vägen. Den är långt ifrån över.
Anf. 35 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag är ledsen, men intrycket blir alltmer att Mats Odell är en iakttagare av en process. När orden kommer ligger dimman tät över vad som är regeringens roll när det gäller att ta Sverige ur krisen. Det regeringen har gjort, som man bevisligen kan följa upp, var att införa garantiprogrammet. Det var väldigt tydligt beskrivet som ett svenskt initiativ som EU hade rättat sig efter. Det var Sveriges regerings framgångsrika argumentation i EU som skapade garantiprogrammet.
Vi hade diskussioner om detta, Mats Odell, med regeringen innan regeringen lade fram sitt förslag. Vi socialdemokrater framförde att det var väsentligt för oss att alla banker deltog i garantiprogrammet. Vi tyckte att regeringen borde överväga att göra detta obligatoriskt. Svaret från regeringen var: Nej, vi har haft kontakt med bankerna. Alla kommer att gå med. Vi i regeringen tycker att det är väsentligt, och de gav oss garantier för att alla banker skulle gå med.
Det har visat sig att bara en av fyra stora banker har gått med. Sedan dess har bankerna föst regeringen framför sig och upptäckt att ju mer man håller emot regeringen, desto mer börjar regeringen säga att man inte vet om det är så viktigt att de går med i bankgarantiprogrammet. Det är väl så man ska uppfatta Mats Odells svar nu? Det är inte längre en prioritering för regeringen att alla banker ska vara med i bankgarantiprogrammet. Alltså har banker kunnat vara
free riders
, det vill säga kunnat få del av förmåner utan att betala för dem. Det har försvårat kreditgivningen till de små och medelstora företagen.
Budskapet från Svenskt Näringsliv har varit tydligt. Budskapet från Företagarna har varit tydligt. Gör bankgarantin obligatorisk!
Regeringen har inte lyckats få med sig bankerna trots att det nu har gått fyra månader. Man kan inte bara vara en iakttagare och stå och kommentera den utveckling som regeringen har haft väldigt ringa inflytande över. Riksbanken har agerat, nu senast med en kraftig räntesänkning. Men Riksbanken är ju tack och lov oberoende från regeringen. Den agerar inte på regeringens uppdrag. Det är riksdagens organ. Den agerar medan regeringen står passiv.
Så är det numera också i finanspolitiken. Mats Odells iakttagande roll på finansmarknaden har blivit finansministerns iakttagande av hur ekonomin går allt sämre. Man kommenterar det genom att säga att nu stiger arbetslösheten, nu blir människor av med sin försörjning, nu ökar socialbidragen och nu förstörs en del av svenskt näringslivs framtidsutsikter genom att företag går i konkurs, men vi kan inte göra någonting åt detta.
Jag menar att regeringen måste förstå sitt ansvar och ta sitt ansvar. Först och främst måste man se till att alla banker går med i bankgarantiprogrammet eller nu tydligt deklarera att det inte är regeringens avsikt längre, efter att man har misslyckats med att hantera bankkriserna, att alla ska gå med i bankgarantiprogrammet. Det är det ena.
Det andra är hela den ideologiskt motiverade utförsäljningen som sattes i gång direkt när Mats Odell fick ansvar för att sälja ut en stor del av svenska folkets ägande i olika viktiga företag. Nu ska det fortsätta enligt interpellationssvaret. Det sägs inte ett ord om att man överväger att avvakta, avsluta och säga att man inte säljer det svenska ägandet i SBAB exempelvis. SBAB har varit väldigt viktigt för att pressa ned bolåneräntorna och skapa konkurrens på bolånemarknaden. Inte ens i ett läge när Mats Odell tvingas att föra in skattebetalarnas pengar i svenska banker genom kapitaltillskott säger han att det var ett misstag att börja med utförsäljningarna. Försök att få lite ordning och reda i argumentationen genom att först och främst säga att man avbryter utförsäljningarna och sedan säga att staten är en långsiktig ägare som tar ansvar för att Nordea ska utvecklas väl och att SBAB ska kunna fortsätta att spela sin roll som prispressare på bolånemarknaden. Avbryt ideologiska utförsäljningar i ett läge när alla undrar vad det är för fel på en långsiktig ägare som staten, Mats Odell!
Anf. 36 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Thomas Östros trovärdighet som rådgivare i de här frågorna känns kanske inte helt solid. Han har haft exakt samma budskap oavsett hur det har sett ut. Avbryt försäljningarna! Vi sålde Vin & Sprit. Om vi räknar samman de valutavinster vi har gjort när vi också har sålt de 10 procent av det amerikanska spritföretaget Beam som också ägdes av Vin & Sprit är vi uppe i över 60 000 miljoner kronor som vi nu har till förfogande. Inklusive försäljningen av Vasakronan och OMX innebär detta att vi har en helt annan situation när det gäller att hantera den här lågkonjunkturen. Vi har muskler för att exempelvis kunna förstärka där det verkligen behövs under den här perioden.
Jag tror att Thomas Östros nästan från vaggan och framåt har sagt att man ska stoppa utförsäljningarna. Det är ett råd som är mer brus än signal. Jag tror att han är ganska ensam om att tycka att det hade varit bra om man hade följt Thomas Östros råd.
Det är lite trist att se den typ av, jag vågar nästan säga, gnällighet som Thomas Östros redovisar varje gång i de här frågorna. Vad är kritiken? Vi har genomfört alla de här sakerna, garantiprogrammet och de åtgärder som har lett till att likviditeten fungerar. Det har gått fyra månader. Titta på hur marknaden har förbättrats på grund av att den försäkring som garantiprogrammet utgör faktiskt finns! Nu blir avgifterna obligatoriska. Stabilitetsavgiften blir obligatorisk från och med i år. Vi har hyvlat ned tröskeln in till garantiprogrammet.
Fru talman! Problemet har hela tiden varit att för vissa bankers upplåning hade det blivit dyrare med den prislista som både ECB och EU-kommissionen har satt för de svenska bankerna. Man måste vara väldigt ideologiskt färgad om man till varje pris vill piska fram en fördyrad upplåningskostnad. Nu sänker vi marginalkostnaden för att använda sig av garantiprogrammet eftersom EU ännu inte har kommit upp ur startgroparna för att åtgärda de brister som uppenbarligen finns i själva prissättningen.
Fru talman! EU:s prislista för garantierna har varit ett stort problem. Vi har försökt att hitta en genväg för att lösa det genom att införa en obligatorisk avgift och göra garantiavgifterna till hälften avdragsgilla mot detta.
Man kan inte bara vara iakttagare, säger Thomas Östros. Nej, och det har vi verkligen inte varit. De åtgärder som vidtas har gett effekt när det gäller hushållens bolånekostnader. Men för företagen är det fortfarande en mycket bekymmersam situation. Det är inte längre likviditeten för bankerna och det är inte deras upplåning som är problemet, utan det är deras kapitalbas. Mot den bakgrunden är jag väldigt glad över att vi nu också kan erbjuda banker möjlighet att få ett statligt kapitaltillskott för att se till att de har kapital nog att låna ut till de svenska företag som numera trängs med storföretagen som tidigare reste till London, New York och Zürich för att låna upp. De utländska långivarna finns inte kvar.
Vi har så kallade herrelösa krediter på kanske 500 miljarder, säger en del. Andra tror att det är dubbelt så mycket. Dessa ska nu hanteras av det svenska bankväsendet. Det handlar om åtgärder som har genomförts snabbt och kraftfullt av den svenska regeringen. Jag ser fram emot att få ta del av att fler banker ökar sin utlåning. Flera har kommit med sina rapporter och sagt att de aldrig har lånat ut så mycket pengar som de gör nu, men det räcker inte. Det krävs mer.
Anf. 37 Thomas Östros (S)
Fru talman! Det finns en term för detta, pratminister och pratministerium. Jag tror att bakom Odells oskickliga hanterande ligger detta att bankerna har lyckats pressa regeringen framför sig. Man inför en bankgaranti, men bankerna går inte med. Det är helt avgörande att de går med, enligt regeringen, men de går inte med. Då tar man till de stora orden och bröstar upp sig, men bankerna går inte med. Till slut får bankerna regeringen att sänka avgifterna. Regeringen hoppas att bankerna går med genom att de får dra av dem mot andra avgifter.
Det är det här oskickliga hanterandet som har gjort att vi har fått en djupare kris än vad vi skulle ha fått. Vi har fått en sämre kredittillförsel till småföretagen. Svenskt Näringsliv och Företagarna har sagt att detta inte är acceptabelt och att alla måste delta. Men regeringen låter bankerna fösa regeringen framför sig.
Nu är Odell stolt över sina utförsäljningar. År 2006 lämnade vi över en ekonomi med offentliga överskott på 70 miljarder kronor och ett starkt ägande i flera viktiga svenska företag. Nu är Odell stolt över att han har sålt de svenska företagen. Nästa år förutspår Konjunkturinstitutet ett underskott i den offentliga ekonomin på 80 miljarder. Det är lika mycket som Mats Odell har ägnat sig åt att sänka skatterna med, och han har gjort sig av med ett antal statliga tillgångar. Jag vet inte om jag skulle vara stolt över det resultatet.
I år får Mats Odell en skattesänkning på 13 000 kronor på inkomstskatten - på lånade pengar. Det är sannerligen ingen bra förvaltning av det arv vi lämnade efter oss med överskott och stabilitet i ekonomin.
Avbryt ideologiskt motiverade utförsäljningar! Du har ju tvingats in i pragmatismen genom att du nu också ska erbjuda skattebetalarnas pengar som kapitaltillskott till bankerna. Så häng då av dig den här ideologiska kostymen och säg att du inser att det är ett misstag!
Beträffande Nordea och SBAB - SBAB som kan pressa bolåneräntorna: Låt inte detta bli en utförsäljning under den största bankkrisen vi har upplevt globalt.
Anf. 38 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag vet inte vad bakgrunden är till att Thomas Östros säger detta, trots att han hör att skattebetalarna hittills har vunnit även rent ekonomiskt på den likviditetsfacilitet som har ställts till marknadens förfogande både via Riksbanken och Riksgälden. Inga skattepengar har använts och gått förlorade i den processen så här långt, framför allt inte om man ser det i ett nationalekonomiskt perspektiv. Det här har hållit i gång likviditeten så att det har kunnat fungera på ett sådant sätt att vi inte har fått ett jättestort problem om det här inte hade funnits på plats.
En annan sak är att Thomas Östros upprepar att det är så att säga skattemedel som på något sätt skänks till banksektorn. Det är precis tvärtom, Thomas Östros! Det här är en princip som Thomas Östros partikamrater någon gång i världen försökte införa i det här landet, för att dra det lite långt.
Det är nämligen så att här får bankerna först betala in. Det ska bli 154 miljarder kronor när den här fonden har nått sitt mål, nämligen 2 ½ procent av bnp år 2023. Sedan får de låna tillbaka de pengarna mot ungefär 10 procent ränta i dagsläget om det är fråga om hybridkapital. Vill man ha ett kapitaltillskott, ja, då får vi ett ägande i den banken och ska vara med på samma marknadsmässiga villkor som de ägare som nu går in med eget kapital.
Det här är en situation som är till stort gagn för svenska företag som i dag står inför att de inte får krediter från bankväsendet på grund av att bankerna har för liten kapitalbas. Men det är också en möjlighet för skattebetalarna att vara med på uppsidan den dagen det vänder. Detta, Thomas Östros, är en klok och framsynt politik.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.