Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

spelberoende

Interpellation 2002/03:203 av Enochson, Annelie (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-02-24
Anmäld
2003-03-03
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-03-07
Sista svarsdatum
2003-03-17
Besvarad
2003-04-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 februari

Interpellation 2002/03:203

 av Annelie Enochson (kd) till statsrådet Morgan Johansson om spelberoende

Alltfler människor blir spelberoende och det är framför allt ungdomar, invandrare och män som drabbas. Det visar sig också att låginkomsttagare spenderar tre gånger så stor andel av sin disponibla inkomst på spel som höginkomsttagare. Sedan 1997 har spelmarknaden expanderat med flera nya spelformer, bland annat har tre nya kasinon tillkommit, utländska spelarrangörer har etablerat sig via Internet och vinsttak och utdelningar har höjts. Allt detta talar för att problemen med spelberoende sannolikt inte har minskat. Marknadsföringen av spel är aggressiv och enligt Lotteriinspektionen satsar spelbranschen mer än 2,3 miljoner kronor per dag på sin marknadsföring.

Det beräknas finnas minst 100 000 personer med spelproblem i Sverige. 25 % av dessa är patologiskt spelberoende och behöver betydande stödinsatser.

Staten får in ca 5 miljarder kronor från de olika spel där staten är delägare. Av dessa miljarder avsätter regeringen endast 4 miljoner kronor till att motverka spelmissbruk. Dessa 4 miljoner fördelas mellan forskning, hjälptelefon för missbrukare och stöd till så kallade kamratföreningar. Kommunernas kostnad för behandling av spelmissbrukare uppgår till ca 10 miljoner kronor. För denna behandling får de inga extra intäkter från staten.

Statens folkhälsoinstitut har lagt fram ett handlingsprogram för att motverka spelberoende. Enligt folkhälsoinstitutet behövs det 40@50 miljoner kronor årligen för att finansiera åtgärder för att minska de negativa effekterna av spelproblemen. Dessa medel bör fördelas mellan förebyggande insatser, vård och behandling samt forskning.

Åtgärder som föreslås i handlingsprogrammet är bland andra:

  • information till ungdomar, föräldrar och allmänheten om riskerna med barns och ungdomars spelande,
  • förbättrade möjligheter till vård och handling för spelberoende,
  • riktade utbildningsinsatser till 6 000 personer som yrkesmässigt kan komma i kontakt med spelberoende,
  • bättre kontroll av åldersgränser på spelautomater för att skydda barn och ungdomar samt
  • minskad tillgänglighet till värdeautomater genom tekniska åtgärder.

I kyrkliga sammanhang har man solidariskt stöttat och hjälpt medmänniskor som inte klarar av alkohol eller narkotika. En spelberoende person har ett likadant mönster som en alkoholist och behöver därför också vår hjälp och stöttning. Många kristna och andra frivilligorganisationer gör ett beundransvärt arbete med att hjälpa människor som hamnat i olika beroenden och är värda all uppskattning och stöttning även från statligt håll.

Det borde vara en självklarhet att staten avsätter en större del, än vad som sker i dag, av sina intäkter från spelverksamhet till att på olika sätt motverka spelberoendet och att de frivilliga organisationerna får del av dessa statliga medel till sin verksamhet mot spelberoende.

Med anledning av det ovan anförda, vill jag ställa följande frågor till ministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att motverka spelberoendet?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska barns och ungdomars tillgänglighet till spelautomater?

Avser ministern att följa det förslag till ökade anslag som folkhälsoinstitutet har lagt, för att kunna finansiera åtgärder som ska leda till ett minskat spelberoende?

Debatt

(13 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:203, spelberoende

Interpellationsdebatt 2002/03:203

Webb-tv: spelberoende

Protokoll från debatten

Morgan Johansson (S)
Anf. 1 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Annelie Enochson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka spelberoendet, vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska barns och ungdomars tillgänglighet till spelautomater samt om jag avser att följa det förslag till ökade anslag som Statens folkhälsoinstitut har lagt fram för att finansiera åtgärder som ska leda till ett minskat spelberoende. Mot bakgrund av utvecklingen på spelmarknaden och problemen med ohälsoeffekter till följd av över- drivet spelande fick Statens folkhälsoinstitut i oktober 2001 i uppdrag att ge förslag till ett handlingsprogram mot spelberoende. Institutet har nu presenterat sitt förslag och arbetet med att bereda det pågår för när- varande i Regeringskansliet. Jag avser att återkomma till riksdagen med förslag till utökade resurser för att motverka spelberoendet. En rad förslag till åtgärder som FHI har lagt fram finns med redan i regeringens proposition 2002/03:93, Vissa frågor inom spelområdet m.m., som nyligen presenterats för riksdagen. En viktig del i åtgärdsprogrammet blir att regeringen kommer att ge stöd till att utveckla vårdformer för spelberoende. Regeringen avser att ge stöd till att inrätta kunskap- scentra i Malmö, Göteborg och Stockholm i enlighet med FHI:s förslag. Ytterligare förslag i FHI:s rapport som regeringen ser som angelägna att förverkliga är att skapa förut- sättningar för riktade utbildningsinsatser till personer som yrkesmässigt kan komma i kontakt med spelbe- roende eller problemspelare. Regeringen ser också ett behov av förstärkt stöd till självhjälpsgrupper och föreningar för spelberoende samt riktade insatser för att förbättra stödet till de anhöriga. Ett långsiktigt och brett upplagt forskningsprogram om spel och spelbe- roende ska genomföras. FHI bör därför enligt rege- ringens bedömning ansvara för att en forskningsplan upprättas under 2003. Frågan om hur marknadsföringen av spel påverkar spelets och problemspelandets utveckling bör enligt regeringens bedömning studeras närmare och förslag utarbetas om att begränsa marknadsföringen för att minska problemspelandet. Regeringen har för avsikt att med ATG och Svenska Spel ta upp frågan om bolagen i annonser eller reklaminslag i medier samt på lotter, bongar, spelkvitton och dylikt ska informera om det hjälptelefonnummer som finansieras av FHI och som riktar sig främst till personer med spelbero- ende eller deras anhöriga, i syfte att förändringen ska träda i kraft snarast, dock senast den 1 juli 2004. Avsikten är att pröva systemet under 24 månader för att därefter låta utvärdera effekterna. När det gäller värdeautomater har regeringen i Svenska Spels koncession för spel på värdeautomater för perioden den 1 januari 2003 till den 31 december 2004 beslutat att för tillståndet kräva att bolaget vid sina avtalsförhandlingar med restaurangägare gör en samlad översyn av lämpligt antal värdeautomater per spelställe samt placeringen av automaterna. Rege- ringen har vidare uppdragit till Lotteriinspektionen att vid utfärdande av lotteritillstånd särskilt överväga möjligheten att begränsa antalet spelautomater. Syftet med dessa begränsningar och krav är att minska ris- ken för sociala skadeverkningar, samtidigt som det enligt regeringens bedömning ökar möjligheten till en effektiv kontroll och tillsyn över spelformen. Regeringen har under senare tid fört en diskussion med Svenska Spel om hur ansvaret för och kontrollen av spel på värdeautomater kan utvecklas. Svenska Spel har mot bakgrund av detta under 2003 arbetat fram ett tiopunktsspelansvarsprogram för spel på värdeautomater. Programmet innefattar åtgärder för att säkerställa att 18-årsgränsen efterlevs, nya utbild- ningskrav, särskilda omsättningskrav för spelplatser med fler än tre värdeautomater, förändring av vär- deautomaternas utseende, ny informationsfolder och ett öppethållande kopplat till serveringstillståndet. Bolaget har redan påbörjat tillämpningen av pro- grammet. Regeringen avser att nära följa hur spelan- det på värdeautomater påverkas av de åtgärder som kommer att vidtas i enlighet med spelansvarspro- grammet. Regeringen kommer alltså att så långt möjligt, efter genomförd remissbehandling av FHI:s rapport, förverkliga viktiga delar av de förslag Statens folk- hälsoinstitut redovisar i sin rapport. Regeringen kommer också att nogsamt följa den fortsatta utveck- lingen inom området.
Annelie Enochson (Kd)
Anf. 2 Annelie Enochson (Kd)
Herr talman! Tack, herr minister, för svaret. Det är en allvarlig situation vi har i Sverige i dag med ett ökande spelberoende allteftersom staten öpp- nar upp för nya spel och kasinon. Sedan jag skrev min interpellation i februari har Stockholm öppnat ett nytt kasino, och vi har nu fyra kasinon i Sverige. På Stockholms kasino kommer insatserna på enstaka nummer, så kallade high limit, att vara så höga som 40 000 kr. Det krävs en rejäl plånbok för att klara så höga insatser. Tyvärr har det visat sig att det är hus- håll med låga inkomster som spenderar mest. De spenderar tre gånger så stor andel av sin disponibla inkomst på spel som vad höginkomsttagarna gör. Många spelar för att de hoppas på att vinna den stora vinsten som totalt kommer att förändras deras liv; de kommer att bli rika, lyckliga och leva bra resten av livet. Att skapa en förmögenhet genom ett vanligt lönearbete är ju i det närmaste omöjligt i det socialdemokratiskt styrda Sverige, och spelandet blir därför en verklighetsflykt. Spelandet i Sverige är mycket omfattande också sett ur ett internationellt perspektiv. I ministerns svar på min interpellation hänvisas till åtgärder som föreslås i den nyligen framlagda propositionen Vissa frågor inom spelområdet m.m., vars motionstid går ut nu på torsdag. Många av dessa förslag bygger på Folkhälsoinstitutets handlingspro- gram mot spelberoende, och de är bra. Men detta räcker inte. Ingenstans i propositionen talas det om att mer pengar ska anslås för att hjälpa de spelberoende. Folkhälsoinstitutet har i sitt handlingsprogram beräk- nat att det ekonomiska behovet för att motverka spel- beroende och minska de skadliga effekterna av över- drivet spelande är det tiodubbla, det vill säga 40-50 miljoner mot de 4 miljoner som staten ger i dag. Med tanke på att staten får in ca 5 miljarder direkt till statskassan är en promille tillbaka till de spelberoende ynkligt. I dagens Sverige finns det bara ett ställe som be- handlar spelberoende, och det är privatägt och ligger i Kolmården. Där finns det plats för 14 stycken "klienter" i taget. Det kostar ca 150 000 kr att få hjälp på detta behandlingshem - en kostnad som är jämför- bar med behandlingen av andra missbrukare. Enligt spelberoendes förening är behovet av be- handlingsplatser 800-1 000 platser, och bara det skulle innebära en kostnad på 150 miljoner. Jag ställde en fråga till ministern i min interpella- tion om ministern avser att följa de förslag till ökade anslag som Folkhälsoinstitutet har föreslagit. Jag undrar därför om ministern anser att en procent av de pengar som staten får in är rimligt att ge tillbaka till de spelberoende i stället för, som det är nu, bara en promille.
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 3 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Annelie Enochson har aktualiserat ett viktigt samhällsproblem i denna debatt, för spelbe- roendet orsakar stort lidande för de drabbade och deras anhöriga. För 25 år sedan var enarmade banditer ett stort problem för många som inte kunde hantera sitt spel- ande. Banditerna förbjöds därför 1979. I stället har vi nu fått nya spel som, innebär stora risker för spelbe- roende. Jag tänker då exempelvis på Jack Vegas- automater, som finns på många restauranger. Det som förenar de tidigare enarmade banditerna med Jack Vegas är att insatsen är låg, och tiden mellan spel och eventuell vinst är kort. Vi vet att ungdomar vill ha snabba resultat, och därför lockas de av sådana spel. 25 000 svenskar är redan spelberoende. Ytterliga- re 75 000 har problem med spelandet. Det är lätt att tänka sig vilka svåra följder spelberoendet får. Det kan vara raserad ekonomi, havererade äktenskap, konflikter i familjen och sämre närvaro på arbetet eller i skolan. Det kan också bli en inkörsport till drogmissbruk för att man vill dämpa ångesten. Det kan vara oförmåga att hinna med något annat än sitt spelande. För att lösa de här problemen går det inte att, som på 1970-talet, bara förbjuda det man inte vill ha. Ett förbud i dag skulle bara öka det illegala spelandet. Vi vet att Folkhälsoinstitutet har förslag om skärpt ål- derskontroll för automatspel av Jack Vegas-typ och spelstopp fram till klockan 16. Men hur menar mi- nistern att krögarna ska kunna kontrollera att dessa bestämmelser verkligen kommer att efterlevas? Vi vet att den i dag gällande 18-årsgränsen för automatspel enligt tidningsuppgifter har varit väldigt dåligt kon- trollerad. Kanske är dessa åtgärder inte tillräckliga för att minska spelberoendet. Vi har i dag också spel över Internet som lockar. Över 2 000 webbsidor inbjuder till spel, och 94 % av våra 16-19-åringar har tillgång till Internet. Då vill jag fråga ministern om han avser att ta initiativ till internationella överenskommelser om begränsningar av spelverksamheten. Annelie Enochson tar också upp de kristna och frivilliga organisationernas möjligheter att hjälpa dem som drabbas. Jag instämmer i det hon säger om sitt förtroende för deras verksamhet. Jag tolkar ministerns svar till Annelie som att han är beredd att ge dessa organisationer medel så att de också har möjlighet att stödja de anhöriga till spelberoende. Vart ska jag egentligen som förälder vända mig i dag om jag upptäcker att mitt tonårsbarn håller på att ödelägga familjens ekonomi och går mot en mörk framtid?
Gunilla Wahlén (V)
Anf. 4 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Jag delar föregående talares oro, synpunkter och frågeställningar omkring det här. Det visar sig ju att det här spelberoendet ökar. Självklart ökar det antingen för att samma antal individer gör större insatser eller också för att det är flera individer som spelar - eftersom intäkterna från spel ökar så enormt i Sverige. Det vi också ser är att tillgängligheten ökar. Jag kan ta exemplet med kasino. Men det är inte bara kasino, utan det är alla spelombud. Det är öppettider. Det är reklamen för spel. Det visade ju sig i ett pro- gram på TV att en kvinna som är 17 år kan gå in och spela hos ombud, till och med hos Svenska Spels ombud, utan att man begär legitimation. Är det inte dags att man gör precis som Systembolaget, att man begär legitimation av personer som man tror kan misstänkas vara yngre än 18 år för att kunna spela? Det måste regleras på något sätt. Det var inte bara det att det gick att spela. Det var också enorma summor. Man kan fundera på hur ett spelombud kan ta emot 500 kr från en så ung person som bara spelar. När det gäller informationen och reklamen undrar jag: Varför kan inte reklamen omges av samma re- striktioner som alkohol- och tobaksreklam? Rekla- men som visas i dag i TV-kanaler och i pressen ger ju mig visionen att jag faktiskt kan vinna, att jag är en vinnare om jag spelar och att jag är lite, vad ska vi säga, naiv och lite dum om jag låter blir att spela. Sådan reklam kan vi inte ha, för vi går ju på den re- klamen. Jag tror att det är ett skäl till att spelandet ökar att reklamen att blivit mycket mer aggressiv. Det finns ju ingen anledning att säga att reklamen om spel ska vara mer upplysande. Men ta åtminstone bort den reklam som är så där väldigt utåtriktad, som visar min stora vinstchans - som jag faktiskt inte har. Den största delen av min insats går ju så att säga inte till mig själv. Den går till spelformen. Så min fråga till ministern är: Är det inte dags att kraftigt skärpa reglerna omkring spelandet i Sverige och inte lägga ansvaret i överenskommelse på Svens- ka Spel? Regeringen ska i sina regleringsbrev tala om vad det är som gäller för att förebygga, för att stävja och för att liksom få till det här med spelandet. Re- gelverket måste förbättras enligt min åsikt.
Kent Olsson (M)
Anf. 5 Kent Olsson (M)
Herr talman! Över 100 000 i Sverige är spelbero- ende. Regeringen går till Folkhälsoinstitutet, vilket jag tycker är bra, och ber dem utreda. Man går till Svenska Spel och ATG och pratar med dem och väntar på remissyttrande. Jag måste säga att jag är lite förvånad över att det inte blir hårdare åtgärder. Varför kommer det inga konkreta förslag? I den proposition som vi har fått nu säger man att regeringen ska åter- komma. Vi vet ju, precis som Annelie Enochson sade, att det framför allt är dem med låga inkomster som spe- lar mest. Men vi såg även ett skräckexempel i Ex- pressen för ett par veckor sedan när Jan-Ove Waldner redogjorde för sitt spelberoende och konstaterade att han hade spelat bort flera miljoner. I marknadsföring satsar den svenska spelmarkna- den ca 600 miljoner kronor. Omsättningen på spel är många miljarder, 35 miljarder per år. Man kan också konstatera vissa andra bakgrundsfakta kring detta problem. Det kryper allt längre ned i åldrarna. Unge- fär 10 000 tonåringar har spelproblem. Vad gör man då från regeringens sida åt detta? Man säger att man satsar ca 6 miljoner för att minska spelberoendet. Hur mycket är 6 miljoner? Det är ca 67 öre per svensk. Det är inte speciellt mycket. Låt mig ge ett par exempel på vad man gör i andra länder, exempelvis Kanada, Australien, Nya Zeeland och USA. Där har man forskning, preventionsarbete och behandling av spelberoende. Man satsar faktiskt en hel del mer pengar. I USA satsar man 22 miljoner US-dollar, motsvarande 0,20 US-dollar per person och år. Det är lite drygt två svenska kronor. I Kanada satsar man ca 10 miljoner, eller drygt 4,70 kr per person. I Australien satsar man nästan 9 kr per per- son. Skulle man ha samma satsning i Sverige som i Australien skulle man behöva satsa drygt 84 miljoner kronor per år. I de här länderna tar man alltså ett rejält tag i detta problem. Jag skulle vilja fråga ministern: Är minis- tern beredd att här säga att det blir en ökning av de pengar som man kommer att satsa för att få bukt med spelberoendet? Är ministern beredd att säga ungefär hur stora summorna kommer att bli? Detta är viktigt, tycker jag, för alla oss som är engagerade i den här frågan. Det är ju så att staten drar in oerhört mycket pengar på spelare. Då är det viktigt att vi också försö- ker minimera de sociala problem som det medför. Från vår sida är vi, kan jag direkt säga, beredda att satsa betydligt mer pengar än vad regeringen gör. Jag hoppas att jag under dagens interpellationsdebatt även ska få ministern att inte bara säga: Vänta och se. Vi behöver regeringsmedlemmar som inte bara säger: Vänta och se. Vi behöver även konkreta besked i den här salen, och inte efter långdragna förhandlingar utan kanske direkt. Ministern, visa nu att det sker någonting nu och ge inte svaret: Jag återkommer till riksdagen år 2004.
Morgan Johansson (S)
Anf. 6 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Detta är på sitt sätt en ganska intres- sant bild av diskussionen. När man hör hur ni går på i er argumentation skulle man nästan kunna tro att ni vill förbjuda Jack Vegas-apparater eller förbjuda kasinon och göra sådana inskränkningar. Men så är det ju inte. Ni är egentligen överens med den hållning som vi har från regeringens sida att vi ska ha ett spel- ande i Sverige och att det ska vara av ungefär den omfattning som vi har i dag men att vi måste satsa betydligt mycket mer på informationsinsatser, hjälpa de spelberoende och att också se till att människor inte hamnar i ett spelmissbruk i unga år och att man också skyddar ungdomar. Det är egentligen ungefär samma hållning som vi har. Hittills är det bara det negativa kring spelandet som har lyfts fram. Men jag tycker att man också ska nämna att spelandet i det stora faktiskt är en källa till ett oerhört stort nöje för människor i allmänhet. De allra flesta människor som spelar, vare sig det är på hästar, fotboll eller något annat, har inga problem med spelmissbruk, utan de gör detta för att det är ett allmänt nöje för deras egen skull. Jag tycker inte att man ska glömma bort det heller när vi har denna diskussion, vilket man ibland tenderar att göra. Staten har ett stort ansvar för spelandet, eftersom en stor del av spelet ligger på staten. Då är det själv- klart också så att staten ska ta ett stort ansvar för att skydda unga människor att också hjälpa dem som hamnar i spelmissbruk. Jag har i mitt interpellationssvar försökt dra upp de riktlinjer som vi har. Vi har en strategi tillsammans med Svenska Spel. Svenska Spel tar fram ett tio- punktersprogram när det gäller bland annat att säker- ställa 18-årsgränsen, som ni var inne på, att informera mer om det hjälptelefonnummer som finns och att också i övrigt lyfta fram och diskutera förändringar i öppethållande och förändringar av värdeautomaternas utseende och information. Alla dessa delar som ni har tagit upp i era inlägg finns faktiskt med, antingen i tiopunktsprogrammet eller i förslagen från Folkhäl- soinstitutet. Vad diskussionen egentligen leder fram till är hur mycket pengar som vi är beredda att satsa. Jag kan säga att vi är beredda att satsa betydligt mycket mer pengar än vad vi har gjort hittills. Kent Olsson säger att jag måste tala om vilka summor och tidpunkter det handlar om. Men allt prövas i en sedvanlig budget- process, och vi är mitt uppe i en sådan budgetprocess. Men jag kan lova Kent Olsson att han inte ska behöva vänta till hösten eller till nästa vår innan han får be- sked om detta, utan det kommer att lämnas besked om utökade resurser för satsningar på spelberoende betydligt snabbare än så.
Annelie Enochson (Kd)
Anf. 7 Annelie Enochson (Kd)
Herr talman! Det positiva med spelandet är bland annat att 64 olika ungdomsorganisationer får pengar från detta. Samtidigt visar det sig att de flesta som fastnar i spelberoende är ungdomar. Det visades inte minst i TV-programmet Uppdrag Granskning för ett tag sedan. Inkörsporten till detta spelberoende är värdeautomaterna av typen Jack Vegas och Miss Vegas. Det som skiljer dessa värdeautomater från andra spel är att det är kort tid mellan insats och re- sultat. Det är även möjligt att snabbt återinsätta vins- ten till skillnad från i andra spel. Det finns tydligen ca 7 500 sådana värdeautomater runtom i Sverige. Vad som är lurigt med detta spel är att även ovana spelare snabbt kan utvecklas till beroende spelare. Och åldersgränsen på 18 år har visat sig vara svår att efterleva även för Svenska Spel som bland annat i sin egen spelbutik i Sundbyberg har haft minderåriga spelare vid ett antal tillfällen. Lotteriinspektionen, som har övervakningsansva- ret för den svenska spelmarknaden, har ingen upp- fattning om hur utbrett spelandet är bland minderåri- ga hos Svenska Spels ombud. Enligt generaldirektö- ren inriktas deras insatser i första hand på olagliga spel. Marknadsföringen av spel är också mycket ag- gressiv. Och enligt Lotteriinspektionen satsar spel- branschen mer än 2,3 miljoner kronor per dag på sin marknadsföring. Det är starka marknadskrafter som bidrar till att sätta fart på de inre frestelserna hos enskilda människor, och många klarar inte av denna situation. Svenska Spel som är helt statsägt satsar tillsam- mans med ATG och folkrörelsen svensk idrott 800 miljoner kronor på marknadsföring i syfte att vi ska spela ännu mer. Och den grupp som har svårast att värja sig mot denna marknadsföring är just ungdo- mar. Sedan 1997 har spelmarknaden fortsatt att expan- dera med flera nya spelformer och utländska spelar- rangörer, och ny teknik ökar risken för spelberoende. Det är bara en tidsfråga innan vi ser spel via mobilte- lefoner och digital-TV. Och ju mer lättillgängligt det är, desto större är risken för beroende. Folkhälsoinstitutet föreslår i sin handlingsplan att spelbolagen ska ta ett större ansvar, och eftersom staten är spelmarknadens största aktör undrar jag: Vad tänker ansvarig minister göra för att informera om riskerna med att spela och inte bara annonsera?
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 8 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Jag kan hålla med ministern om att det är ett nöje att spela. Jag tillhör dem som några lördagar per år satsar en hundralapp på Harry Boy, och det går ungefär jämnt upp. Men det finns också en annan sida som jag fick kontakt med i förmiddags. Det var en god vän som ringde och talade om att hennes grannes man nu hade spelat bort både hus och bil. Då är frågan vilken hjälp sådana drabbade familjer får. Den svenska spelmarknaden omsatte 20 miljarder år 1991. Summan år 2002 hade ökat till drygt 35 miljarder. Det är stora summor, men vi kan spåra stora tragedier bakom dessa siffror. Därför är det väldigt viktigt att de spelberoende och också deras anhöriga får stöd. Jag undrar om ministern har några internationella kontakter för att diskutera begräns- ningar av spelverksamheten mot bakgrund av det hot som dessa webbplatser innebär.
Gunilla Wahlén (V)
Anf. 9 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Ja, statsrådet, jag tillhör dem som sällar mig till skaran som tycker att det är ett nöje att spela. När jag tänker på spela handlar det om att spela kula och att spela Fia med knuff. Fia med knuff tyckte jag inte var så kul, men jag gjorde i alla fall det. Men det spel som vi talar om här handlar om spel med pengar, och det finns oerhört många människor som faktiskt avsätter hela helgerna för att gå på travet och tycker att det är kul. Det är självklart att man spelar bingo och på travet. Men det är de stora insat- serna, de stora pengarna, som det handlar om och som får de stora och sociala konsekvenserna. Det är det som vi diskuterar här. Man jämför spelmissbruk med tobaksmissbruk och alkoholmissbruk. Skillnaden är att detta går så mycket snabbare. Det kan få enorma sociala konsek- venser på bara några veckor om man har spelat bort sina pengar, och man kanske fortsätter att spela fast man inte har dessa pengar. Ungdomar spelar om pengar, och det är det som är problemet, och konsek- venserna kommer. Det betyder också att åtgärder måste vidtas ganska snabbt för att man ska komma till rätta med detta. Jag menar att regelverket måste förbättras snabbt. Ett förslag som jag funderar på är att höja gränsen för spelande till 20 år. 18-åringar går ju i skolan och lever på studiebid- rag och är inte helt självförsörjande, så det är kanske inte så lämpligt att 18-åringar börjar spela bort sina pengar. Jag tycker att vuxensidan ska ta ett ansvar där. Sedan finns det också ett förslag som jag har läm- nat vid ett annat tillfälle. Nuvarande regelverk tillåter inte att medel från ej uthämtade vinster får användas på så sätt att de lämnas tillbaka till spelberoende, utan de pengarna får användas till nya insatser i nya spel. Mitt förslag är - och detta är inte budgetpåver- kande - att en del av den vinsten i stället för att gå till spelares nya insatser får användas till behandling av spelberoende. Det är fråga om samma pengar. Det är bara avsikten med hur pengarna fördelas som föränd- ras - det handlar alltså om ett annat regelverk.
Kent Olsson (M)
Anf. 10 Kent Olsson (M)
Herr talman! Nej, ministern, jag är inte heller det minsta negativ till spel, utan jag är positiv till spel. Likaså kan det, tycker jag, vara trevligt att dricka ett glas vin eller något med alkohol. Men det är inte det som vi talar om. Vi talar alltså inte om den trevliga aspekten på spelandet, utan vi talar om den negativa aspekten. Det finns väldigt många människor som tycker att spel är fantastiskt och som kan hantera sitt spelande. Spel kan vara till glädje för människor, framför allt för alla dem som spelar Bingolotto. Kan- ske är veckans höjdpunkt just att spela Bingolotto. Detta är dock inte problemet, utan problemet är att det finns människor som har problem med både alko- hol och spel. Där saknar jag klara besked från minis- tern om när det kommer något förslag. Nyss sade ministern att det inte är fråga om år 2004. Nu har vi år 2003. Kan vi alltså hoppas att det kommer något redan om ett par dagar? Man kan fråga sig varför det inte kom något för ett par dagar sedan då motionen presenterades då - trots den korta tiden mellan. Op- timist som jag är får jag väl ta ministerns antydan om att det ska komma något den 15 april. Problemet är också att det är staten som tjänar enorma pengar på spel. Därför menar jag att en större del av de pengar som staten tjänar på spel ska gå tillbaka till de människor som har problem - till dem som spelar bort alltför mycket pengar. Det behövs forskning kring varför man spelar bort pengar. De här människorna behöver hjälp. Frivilligorganisationer borde därför få mera pengar så att de kan hjälpa till med detta. Frågan är oerhört viktig. Jag hoppas verkligen att ministern, som tidigare sagts, snabbt återkommer i frågan. För vår del är det alldeles självklart att en betydligt större del än som nu är fallet behöver satsas på området. Det vore skönt att få med ministern på samma uppfattning.
Morgan Johansson (S)
Anf. 11 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag kan avslöja att jag själv inte är spelare. Jag spelar över huvud taget inte. Däremot förstår jag dem som tycker att det är roligt att spela. Jag förstår också att de möjligheterna måste finnas. Hela tiden förlorade jag bara mina satsade pengar så jag har slutat med sådant. Men det är inte det egentli- ga skälet. I stället handlar det om att väga de olika sakerna mot varandra. Vi har spel - också spel om pengar. Det handlar alltså inte bara om fia med knuff utan också om spel som Jägersro. Numera har vi också kasinon. Vi har även Bingolotto och en lång rad andra spelformer. Såvitt jag hittills kunnat notera vill ingen av er förbjuda någon spelform. Ni vill ju inte förbjuda Jack Vegas eller lägga ned Jägersro, och ni vill inte för- bjuda Bingolotto. Ni har, såvitt jag förstår, ungefär samma ingång här som jag haft, nämligen att det gäller att se till att en större del av de resurser som via spel tas in till statsbudgeten ska gå tillbaka till dem som har fastnat i spelmissbruk. Såtillvida är vi nog överens. Jag har i dag sagt att i botten på det här arbetet finns Folkhälsoinstitutets förslag. Jag har också redo- visat ett tiopunktsprogram som Svenska Spel till- sammans med regeringen har arbetat fram. Vidare har jag sagt att detta är en budgetfråga, och budgetfrågor löses i särskild ordning: genom vanlig budgetpröv- ning och den vanliga diskussionen inför de komman- de årens budgetar. Jag har sagt att jag inte kan lämna något besked innan vi har en budget framlagd. Men besked kommer bra mycket snabbare än många nog föreställt sig. Dock kan jag inte säga något i dag ef- tersom alla pusselbitar inte är på plats ännu. Tydliga- re än så kan jag rimligen inte vara. Sedan ska jag göra ett par kommentarer. Gunilla Wahlén föreslår en höjning av åldersgrän- sen till 20 år. Men jag tycker att det är bättre att vi i första hand koncentrerar oss på att 18-årsgränsen respekteras innan vi ger oss in på en höjning av ål- dersgränsen till 20 år. Dock har också vi sett de pro- blem som Gunilla Wahlén nämner. Inte minst har de framgått i medierna. Lars-Ivar Ericson lyfter fram frågan om de inter- nationella kontakterna och möjligheterna att reglera det här med webbsidor. Det är klart att man kan göra sådana försök. Men samtidigt är detta en oerhört svår materia att gå fram med. Ska man gå fram här måste det nämligen finnas en total uppslutning egentligen bland världens alla länder eftersom Internet är inter- nationellt. Så länge vi inte har en sådan uppslutning och så länge man kan lägga ut en hemsida från någon liten önation i Karibien är egentligen alla sådana här regleringar meningslösa. Man skulle då bara flytta mellan de olika möjligheterna. Tyvärr kan jag alltså inte säga att jag ser några stora möjligheter att gå fram regleringsvägen vad gäller Internetspel, vilket man kanske gärna skulle ha sett. Med detta har jag berört de flesta av de frågor som tagits upp. En sak till vill jag dock beröra. Lars- Ivar Ericson radar upp problem som kan följa med spel - exempelvis hur man spelar bort hela sin fram- tid. Ja, glöm inte att vi nu också börjar få signaler om att människor som är hemlösa har blivit av med hus och hem, med sin försörjning, just till följd av spel! När vi diskuterar de här sakerna brukar jag lyfta fram också den kopplingen. Återigen: Vi har en stor uppgift i att försöka lyfta fram detta område. Pengarna hanteras i sedvanlig ordning, via budgetprövningen.
Annelie Enochson (Kd)
Anf. 12 Annelie Enochson (Kd)
Herr talman! Jag ville ha denna interpellationsde- batt med folkhälsoministern därför att jag vet att han för en bra kamp mot andra sorters missbruk. Det gäller då både alkohol och narkotika. Jag skulle önska att spelberoendet, som också är ett missbruk, får samma prioritet som de andra frågorna. Det här är nämligen ett ökande problem i det svenska samhället. Vidare vill jag tacka också övriga deltagare i in- terpellationsdebatten som vidgat perspektivet i den här interpellationsdebatten. Det känns bra. Jag tror att du, Morgan Johansson, känner att en samlad riksdag står bakom vad som här framförts och att vi är oroa- de. Spelberoendet drabbar alla sorters människor - pingisstjärnor, låginkomsttagare, invandrare och ungdomar. Vad vi här inte talat så mycket om är kasinona. För ett tag sedan gjordes en undersökning där man studerade området runt kasinot i Malmö. Det kom då fram att både prostitutionen och svartklub- barna hade ökat. Från min hemstad Göteborg, där vi har ett kasino sedan i augusti, får jag då och då tips från välinitierade källor om hur man tvättar pengar på kasinot i Göteborg. Sådan information kan väl vara intressant i en sådan här interpellationsdebatt. Det är tråkigt att sådant här förekommer på ett statligt ägt kasino. Två frågor återstår att ställa till ministern. Den ena frågan är om han kan tänka sig att minska antalet värdeautomater i Sverige redan i år eftersom det här är en inkörsport för ungdomar. Den andra frågan är vad ministern tänker göra för att stävja alla oegentligheter kring våra statliga kasi- non. Slutligen: Jag fick inget svar på min fråga om in- formation, hur man ska göra för att kunna informera om riskerna - inte bara annonsera på stora pelare.
Morgan Johansson (S)
Anf. 13 Morgan Johansson (S)
Herr talman! När det gäller frågan om antalet vär- deautomater får vi avvakta den diskussion som nu förs hos Svenska Spel och det tiopunktsprogram som man där arbetar med. Brottslighet knuten till spelverksamhet är en fråga för de lokala polis- och åklagarmyndigheterna, som måste bli bättre på att bevaka sådant här. Det är svårt för oss att så att säga från Svenska Spels perspektiv komma åt denna brottslighet mer än vad vi redan gör. Vi har en väldigt stark bevakning av vad som sker på själva kasinon, men vad som sker utanför är det ganska svårt för oss att bevaka. Det är upp till åklagare och polismyndighet att se till att reglerna efterlevs. Den tredje frågan... (ANNELIE ENOCHSON (kd): Den sista frågan om information om riskerna.) Ja, just det, information om riskerna. Där vill jag peka på det svar som jag gav, nämligen att vi till- sammans med ATG och Svenska Spel har tagit upp frågan om att på annonser, i reklaminslag, i medierna, på lotter, spelkvitton och så vidare bättre informerar om det hjälptelefonnummer som finns. Det gäller att använda också de vägarna förutom de stora annonser som man använt sig av. Det kanske är en liten pussel- bit.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.