specialskolor och resurscenter

Interpellation 2001/02:420 av Tolgfors, Sten (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-26
Anmäld: 2002-05-14
Besvarad: 2002-06-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april
Interpellation 2001/02:420
av Sten Tolgfors (m) till utbildningsminister Thomas Östros om specialskolor och resurscenter

Regeringen anförde tre skäl för att driva igenom stängningen av Ekeskolan.

Det första var en princip om att alla barn, med eller mot sin vilja, skulle gå integrerat i hemkommunernas skolor. Den nuvarande skolministern har backat från detta i en tidigare riksdagsdebatt.

Det andra skälet var en hänvisning till lösningen med "visstidsbesök" för behövande barn. Nu ska man, två år efter att stängningsbeslutet fattades, utreda vad man egentligen menade med löftet om "visstidsvistelser". Vi moderater har hela tiden påtalat att "visstidsbesök" som begrepp var oklart och, sett till innehåll, otillräckligt.

Det tredje skälet regeringen angav var att stödet från resurscentret till kommunerna skulle öka. Skolministern har själv medgett att så inte har skett och att det måste bli nästa steg. Därmed uppstår rimligen ett glapp eftersom specialskolor redan stängs.

Men min huvudkritik av detta är att regeringen hävdar att det skulle vara nödvändigt att stänga Ekeskolans specialskola för att kunna öka det specialpedagogiska stödet till kommunerna. Regeringen har aldrig klarat ut varför det skulle vara nödvändigt att stänga specialskolan Ekeskolan för att stärka det kvarvarande resurscentret och stödet till kommunerna.

Det är t.o.m. så att verksamheten på resurscentret förutsätter samverkan med specialskolan Ekeskolan och den specialpedagogiska kunskap som utvecklas där.

Principiellt är det dessutom fel, att ställa barnen på Ekeskolans specialskola mot barnen som går i sina hemkommuner. En välfärdsstat borde klara både att ha specialskolor och att driva resurscenter.

Det finns inga acceptabla motiv att försämra skolsituationen för några av landets mest behövande barn. I ett anständigt samhälle måste det vara så att vi börjar med att tillgodose de mest behövande barnens behov och anpassar de avsatta resurserna efter detta.

Vad avser skolministern göra för att klargöra varför stängningen av specialskolan Ekeskolan anses vara nödvändig för att stärka det kvarvarande reusurscentret och det specialpedagogiska stödet till kommunerna?

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till utbildningsministern:

Vad avser skolministern göra för att stängningen av specialskolan Ekeskolan inte ska innebära en försämring av skolsituationen för något barn med funktionshinder?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:420

Webb-tv: specialskolor och resurscenter

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 73 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Sten Tolgfors har frågat mig vad jag avser göra för att den förändrade verksamhetsinrikt- ningen vid Ekeskolan inte ska innebära en försämring av skolsituationen för något barn med funktionshin- der. Jag anser att situationen för elever med funktions- hinder kontinuerligt måste förbättras. Det är viktigt att en fast skoldel vid Ekeskolan även i fortsättningen finns kvar. Sten Tolgfors påstår således felaktigt i denna interpellation och Moderaterna i sin kampanj att Ekeskolan ska stängas trots att jag vid flera till- fällen här i riksdagen redovisat att så inte är fallet. Som Sten Tolgfors själv konstaterar i sin inter- pellation förutsätter verksamheten på resurscentret samverkan med skoldelen vid Ekeskolan. Samverkan mellan resurscentret och skolan gör att verksamheter- na berikar varandra och att man lättare kan ta till vara den specialpedagogiska kunskap som resurscentret besitter. Bl.a. därför anser jag det vara viktigt att en fast skoldel även i fortsättningen finns kvar vid Ekes- kolan. Det är dock viktigt att verksamheten hela tiden utvecklas. Detta gäller både skolverksamheten och resurscenterverksamheten. Därför låter regeringen utreda hur visstidsplaceringarna kan vidareutvecklas. Utredningen ska fokusera på den enskilde elevens behov. Om elevens behov och förutsättningar så krä- ver bör en placering vid resurscentret även kunna innebära att elevens hela skolgång förläggs till Ekes- kolans fasta skoldel. Utredaren ska dessutom analysera huruvida initi- ativ till en placering vid Ekeskolan ska kunna tas av såväl elevens vårdnadshavare och kommunen som Ekeskolan. Utredaren ska också lämna förslag till hur garantier kan skapas för att de elever, som behöver insatser i form av en placering vid resurscentret, ock- så får en plats där. Vidare ska utredaren se över möj- ligheterna att överklaga ett fattat beslut. Därutöver har Specialpedagogiska institutet fått i uppdrag att kartlägga kommunernas förutsättningar att ordna bra undervisning för elever med synskada och ytterligare funktionshinder. På detta sätt får vi de bästa förutsättningarna att utveckla resurscentrets verksamhet så att det på bästa sätt kan tillgodose de behov elever med synskada och ytterligare funktionshinder har. Dessutom har medel tillförts Ekeskolan med syfte att initiera och utveckla formerna för en riktad kom- petensutveckling för lärare som arbetar i det offentli- ga skolväsendet med elever med synskada och ytter- ligare funktionshinder. Uppdraget ska gälla såväl elever i skolpliktig ålder som ungdomar i gymnasie- åldern. Ett samarbete mellan eleven, elevens vårdnadsha- vare, Ekeskolan och kommunen ger de bästa förut- sättningarna för att tidigt upptäcka behoven hos ele- ver med synskada och ytterligare funktionshinder samt att snarast kunna vidta de åtgärder som bäst tillgodoser de behov eleverna har.

Sten Tolgfors (M)

Anf. 74 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! För fyra år sedan gick Socialdemo- kraterna till val på mantrat vård, skola och omsorg. Det var systemen man lovade att värna - inte de människor som är beroende av systemen. Man nämn- de aldrig patienter, elever och pensionärer. Nu ser vi effekterna av det. Ekeskolan är såväl vård och skola som omsorg. Och den stänger Östros. Barnen på Ekeskolan är både patienter och elever och, tro det eller ej, snart också pensionärer. Det är den enda gruppen i landet som saknar gymnasiemöjlighet, och därför förtidspensioneras ofta barnen direkt efter grundskolan. Efter grundskolan väntar förtidspensionering. Ef- ter kamratskap och social gemenskap på Ekeskolan väntar ensamhet. Det var det livet i Socialdemokra- ternas Sverige. Det visar hur tunn ytan är på Östros välfärdspolitik. Handlar det inte om miljarder till system är inte Östros intresserad. Stäng och glöm är Östros linje vad gäller Ekeskolan. När han hävdar motsatsen är det luft, och det är lögn. Det är klent bortom all beskrivning att Sverige har en skolminister som inte klarar av stå för regeringens egen politik. Riksdagen har beslutat att avveckla Ekeskolans fasta skoldel. Ordet "avveckla" är det som används både i regeringens proposition och i riksdagens be- slut. Intagningen till Ekeskolans fasta skoldel stängdes den 1 juli 2001. Ekeskolan är av riksdagen avförd från det offentliga utbildningssystemet som grund- skola. Blinda och multihandikappade barn är i lag avförda från specialskolans målgrupp. Inte ens nam- net Ekeskolan finns kvar. Därför är det parodiskt att höra Östros stå och använda det. Det heter Resurs- center syn Örebro. Ekeskolan är stängd och avveck- lad i sin specialskoleform. Socialdemokraterna försöker klara sig undan de- batten genom att hänvisa till att man var tvungen att stänga specialskolan för att sprida resurserna till lan- dets kommuner. Ingen har dock sagt varför det skulle vara på det sättet. Varför ska man för att stärka den kommunala kompetensen vara tvungen att stänga specialskolorna? Det var vad min interpellation handlade om, men Östros ger inget svar. I tidigare debatter har han själv tagit avstånd från de principiella resonemang som regeringen med en annan skolminister förde. Alltså finns det inte längre något skäl till att specialskolan stängs. Man undrar: Är Östros så politiskt bakbunden att han måste driva en politik där den ena måste offras för den andra? Det är fel att ställa barn och elever i specialskolor mot andra barn med liknande behov som finns i hem- kommunerna. Man borde börja med att tillgodose de mest behövande barnen och anpassa de avsatta resur- serna efter det. Tycker verkligen skolministern att barnen har haft det för bra på specialskolorna? Har de kostat för mycket? Har de fått för omfattande stöd eller resur- ser? Varför anser Socialdemokraterna annars sig vara tvungna att minska det stödet och ta bort valfriheten, kamratskapet och möjligheten att utvecklas? I verkligheten förutsätter resurscenterverksamhet en specialskola för att man ska kunna vara livskraftig och utveckla kunskaper. Östros påstår att det ska finnas en fast skoldel kvar på Ekeskolan, men man kan alltså läsa i både proposition och riksdagsbeslut att den avvecklas. Men inte ens om man accepterar hans resonemang innebär detta att det är förutsätt- ningarna för barnen som är fasta. Nej, det innebär att det organisatoriska är fast. För barnen blir verksam- heten verkligen inte fast. De kommer att bussas mel- lan hemkommunerna och ett resurscenter. Återigen sätter Östros system före människor. Det han talar om är en helt annan sak än vad specialskolan innebär i dag. Man får inte klasskamrater på ett resurscenter. Man får inte dagens sociala gemenskap när barn är där olika tidsperioder, någon en dag i månaden, en annan tre månader och någon tredje nio år. Östros har aldrig kunnat förneka att det blir på det här sättet. Ändå hävdar han att det ska bli som i dag. Så frågan till Östros är: Varför stänger man en fungerande skolverksamhet för att försöka ersätta den med en annan som han beskriver på samma sätt som den som redan finns? Vad vinner man då? Sanningen är att Östros vet att det han själv säger är luft. Det blir inte samma sak som i dag. Varför neka barn med funktionshinder att välja skola och att ha kvar sin specialskola?

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 75 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Det blir en lite märklig debattsituation om man låter den demagogiska nerven bära i väg alldeles för långt. Det är ganska sällan vi är med om att någon här beskyller kolleger och ledamöter i riks- dagen eller statsråd för lögn. Tolgfors låter sig dras i väg. Jag hoppas att han tillåter sig själv lite eftertan- ke. För mig är det viktiga barnens och ungdomarnas situation. Det är alldeles klart att vi behöver en väl utvecklad Ekeskola också i framtiden. Jag menar att det är två delar som Ekeskolan ska arbeta med. Det ska naturligtvis vara en fast skoldel för de ganska många elever som finns där i dag men också för framtida elever som kommer till Ekeskolan. Un- dervisningen kommer naturligtvis att ske i olika for- mer, eftersom barnen och ungdomarna har olika be- hov. En visstidsplacering kan för något barn innebära att barnet är på Ekeskolan för att få stöd och hjälp under en kortare tid, liksom det i dag finns barn och ungdomar som är på Ekeskolan under en kortare tid. Barnen är där tillsammans med föräldrar och personal från hemkommunen för att det ska bli möjligt för dem att också få en bra skolgång och en trygg omsorg hemma. Men för en del elever kommer det bästa att vara att de får möjlighet att vara på Ekeskolan under hela sin skoltid. Detta ska inte beslutas här i riksda- gen eller genom regeringsbeslut, utan detta ska be- slutas så nära eleven, barnet och ungdomen som möj- ligt. Det är därför som vi nu arbetar med att se över hur detta system ska fungera, så att föräldrar, elever, skolan och personalen i kommunen får möjlighet att tillsammans arbeta fram en situation som blir så bra som möjligt för barnet. Det är viktigt att det också kommer att finnas ett resurscenter inom Ekeskolan. Vi måste få en stark utveckling också i kommunerna, där de allra flesta barnen med den här typen av handikapp finns. Ekes- kolan har ju kunskaper som är viktiga för kommuner- na att ta till sig för att barnen som bor och går i skola där ska få en ännu bättre skolgång. Då blir resurscent- ret väldigt viktigt när det gäller kompetensutveckling och stödinsatser. De här verksamheterna kommer att befrukta var- andra. För att resurscentret ska vara bra måste det naturligtvis befruktas av den fasta skoldelen på Ekes- kolan. Jag har goda förhoppningar om att vi kommer att få en fin utveckling på Ekeskolan när det gäller bar- nens situation, barnens och ungdomarnas möjlighet att få både en bra omsorg och en bra skolgång. Vi måste jobba mycket aktivt för att se till att alla barn, också i övriga delar av Skol-Sverige, ska få en bra situation. Då spelar Ekeskolan en alldeles central och strategisk roll.

Sten Tolgfors (M)

Anf. 76 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Jag ber läsarna av protokollet att no- tera att skolministern inte på någon punkt kan invän- da mot de fakta jag har redovisat. Ekeskolan avvecklas både i regeringens proposi- tion och i riksdagens beslut. Likväl hävdar Östros motsatsen. Den fasta skoldelen har riksdagen beslutat att stänga, och intagningen är redan stängd, men Östros står och pratar om helt andra saker. Namnet Ekeskolan är avskaffat. Likväl använder han det. Varför bytte ni då namn på verksamheten? Ja, man kan verkligen fundera över det. Östros står inte för regeringens egen politik. Man redovisade tre skäl för att stänga Ekeskolan. Det handlade om integration, om kommunalisering av skolan och om att omfördela resurser. Alla dessa tre skäl har Östros backat från. Fast han förmår inte och vågar inte dra slutsatsen, acceptera och erkänna att det de gjorde var fel, att det var fel mot barnen och att beslutet därför ska rivas upp. Vi moderater avsätter 300 miljoner extra i nya re- surser för att finansiera full valfrihet för barn med funktionshinder. Då blir det inte längre en fråga för Östros och andra politiker i riksdag och regering att besluta vilka skolor som ska finnas - det blir upp till barn och föräldrar. Jag har hört Östros säga många gånger att det bara är resurserna som är skolans pro- blem. Då undrar jag om Östros hänger med på försla- get om att avsätta 300 miljoner direkt till skolan för barn med funktionshinder - det ska kombineras med en lagstiftad frihet för barn med funktionshinder att fullt ut välja skola. Det behövs mer resurser till just den här gruppen, för verksamheten är underfinansierad, men det be- hövs fler saker. Man behöver öka personalens infly- tande och ansvar över verksamheten och ge barnen rätt att välja skola. Vi måste också se över hur skolan fungerar i kommunerna. Det finns i dag ingen samlad bild över huvud taget, men vårt allmänna intryck är att ju svårare ett barns funktionshinder är - eller kombinationen av funktionshinder - desto sämre klarar kommunerna att möta barnets behov. Östros medger numera att det finns stora brister i kommunerna. Han har sagt så här i riksdagen: Efter- hand får vi jobba med att hemkommunerna blir bra på att ta hand om sina barn. Han säger "efterhand". Hur kan då regeringen framhärda i att man först ska av- veckla specialskolan och sedan undersöka om det finns alternativ? Det blir ett glapp, och det är barnen som halkar ned i det glappet och tar skada. Man stop- pade intagningen till specialskolorna för snart ett år sedan, och kommunerna ska man tydligen stärka någon gång i framtiden. Den kommunala skolans kvalitet måste granskas både när det gäller undervisningen och när det gäller den sociala situationen. Det krävs också, Östros, en konsekvensanalys av beslutet i ekonomiskt hänseende att stänga specialskolorna, vilket aldrig gjordes i FUNKIS-utredningen och inte heller i regeringens proposition. I flera år har vi begärt en sådan här ut- redningen, och Socialdemokraterna har sagt nej från både riksdag och regering. När så Östros inte kan hålla emot längre, för att hans politik inte heller här är hållbar, kommer som en bisak i kommittédirektiven om visstidsplaceringar följande: Regeringen avser därför inom kort att ge ett särskilt uppdrag till Speci- alpedagogiska institutet att kartlägga och analysera kommunernas ekonomiska och kompetensmässiga förutsättningar. Men det är ju inte tillräckligt. För det första måste frågan ses över inom ramen för en parlamentarisk utredning, eftersom vi har för- lorat allt förtroende för Östros och regeringens sätt att hantera skolan för barn med funktionshinder - det har många föräldragrupper också gjort. För det andra måste direktiven klargöra att för- hållandena i den kommunala skolan ska betraktas i ett barn- och föräldraperspektiv och att den sociala situ- ationen för barn med funktionshinder utförligt ska belysas. Det gjordes inte i FUNKIS-utredningen. Ni stängde specialskolorna i blindo. Nu får vi höra Östros i inlägg efter inlägg blåneka till det som står att läsa i propositioner, i utbildningsutskottets betän- kande och i riksdagsprotokoll, att ni avvecklar den fasta skoldelen på Ekeskolan. Man förstår hur lite stolt Östros kan vara över sin politik när den går ut på att förneka det alla kan läsa innantill. Han pratar om en fast skoldel, som möjligen i hans tankar är fast, men då får han lov att återkom- ma till riksdagen med en proposition som tillförsäkrar att det blir kvar en fast skoldel. Något sådant har vi inte sett ens tillstymmelsen till.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 78 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag tackar för det viktiga påpekandet. Låt inte demagogin bära i väg för långt! Jag läste en intervju med Sten Tolgfors i Nerikes Allehanda. Det var en intervju som var föranledd av att han tyd- ligen har skrivit ett brev till moderata gruppledare i landets alla kommuner och landsting för att peppa inför valet. Där lyfter han fram Ekeskolan som den viktiga valfrågan. Vi har sett att Moderaterna gör det på valaffischer. Han säger så här: Det är t.o.m. så att många män- niskor som sympatiserar med andra partier stöder oss. Han säger vidare: Det är just detta som gör frågan så viktig för oss. Är det inte barnen? Är det inte ungdomarna eller föräldrarna? Det är just detta att Moderaterna kan vinna ökad sympati inför valet. Är det en valtaktisk fråga? Sten Tolgfors låter demagogin bära i väg med honom också här. Låt oss diskutera barnens situation och hur vi kan göra så att skolan utvecklas både i hemkommuner och i Ekeskolan på ett sådant sätt att vi kan stötta barnens och ungdomarnas utveckling. Ekeskolan kan ha en mycket fin framtid i att vara både skola och resurs- centrum. Skolan ska jobba på ett flexibelt sätt såsom också Ekeskolans ledning och personal är intresserad av att göra. De ska arbeta med kortare visstidsplaceringar för att föräldrar och elever vill vara i hemkommunen och har en hemkommun som kan erbjuda en bra skolgång. De ska också jobba med barn och ungdo- mar som finns på Ekeskolan under hela sin skoltid för att det ger den bästa lösningen för dessa barn och ungdomar. Det ska skapas ett system som alla kan känna trygghet i. Man ska utarbeta former för över- klagande och för beslutsprocessen. Det tycker jag är viktigt. Det leder till en bra ut- veckling av skolan. Men man får inte glömma att skolan har kompetens och kunskap som måste spridas också till andra delar av vårt skolväsen så att vi kan bidra till en bra utveckling för alla barn med denna typ av handikapp. Vi ska i denna diskussion inte välja ändpunkterna: antingen alla i morgon i kommunens skolor eller alla i morgon i specialskola eller någon annan typ av centralskola. Vi måste hitta förnuftiga lösningar som passar barn och ungdomar. Jag vill också erinra om att handikapporganisatio- nerna har reagerat mot Moderaternas politik och varnat för att man tippar över åt det andra hållet med bara specialskolor utan möjlighet att vara med andra barn och utan någon som helst integration. Förnuft och balans är viktigt. På Ekeskolans område har vi nu möjlighet att få en fin utveckling med de två viktiga benen, som framför allt syftar till att skapa en bra situation för barnen. Det är det viktiga för mig. Vad är egentligen det viktigaste för Sten Tolg- fors? Var det som han formulerade det i brevet, som Nerikes Allehanda tydligen hade läst, att det är just detta med att vinna partisympatier som gör frågan så viktig? En sådan inställning vore alldeles främmande för mig.

Sten Tolgfors (M)

Anf. 79 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Vi lägger makten och valmöjligheten hos barn och föräldrar. Vi vill inte radiostyra barns skolgång från riksdag och regering, som skolminis- tern vill. Vi vill ha kvar både specialskolmöjligheter och starka resurscentrum. Vi avsätter dessutom 300 miljoner för att generellt stärka skolan för barn med funktionshinder, det må vara i kommunala skolor, specialskolor, friskolor eller profilskolor. Det är inte på något sätt sant att vi bara vill ha specialskolor, som Östros säger. Han kan inte finna stöd för det i något dokument. Jag utmanar honom att redovisa för riksdagen vilket det skulle vara. Det är alldeles korrekt att vi gör detta till en val- fråga. Det är alldeles korrekt att vi försöker bygga en majoritet för att riva upp beslutet. Det var ju så förra gången, skolministern, att det blev moderater, folk- partister, kristdemokrater, centerpartister, några vänsterpartister och några miljöpartister som sade nej till stängningen. Vi saknade åtta röster för att stoppa detta vanvettiga nedläggningsbeslut, och vi söker vinna dem till efter valet. Det är alldeles riktigt. Det är för barnens skull. Jag har varit där många gånger och träffat och lyssnat på barnen. Det har inte skolministern. Han åt lunch utan ens föräldraföreningens närvaro på Ekes- kolan. Det är föräldraföreningen som jag och vi mo- derater har lyssnat på. Det är alldeles riktigt att vi gör detta till en valfrå- ga. Ni stänger och avvecklar. Vi bygger upp och ger valfrihet. Vi lovar, i kontrast till den nedläggningspo- litik ni driver, att riva upp nedläggningsbeslutet - avvecklingsbeslutet som riksdagen kallar det. Ekeskolan ska finnas kvar så länge barn och för- äldrar vill och väljer att den ska finnas kvar. Vi ga- ranterar alla barn med funktionshinder full rätt att välja skola med en individuellt anpassad skolpeng. Vi avsätter 300 miljoner, mer än vad Östros gör, för att finansiera detta. Vi garanterar i lag barn med funktionshinder rät- ten att välja skola. Alla barn som vill och kan ska kunna gå på Ekeskolan. Beslutsmakten ska ligga direkt hos föräldrarna. Därför vill vi öppna kön till specialskolan så snart som möjligt. Jag vill fråga Östros om han är beredd att ge bar- nen valfrihet och särskilda resurser för sin skolgång?

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 80 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! När man lyssnar på Sten Tolgfors skulle man tro - och det klandrar jag ingen för - att skolan inte finns längre, att den är borta, nedlagd, att där varken finns barn, personal eller engagerade för- äldrar. Så är det inte. Skolan finns där. Den har fler elever än den haft på mycket länge. Det gjordes en stor intagning förra hösten. Skolan arbetar nu tillsammans med den pågående utredningen med att utforma det framtida arbetssättet. På vilket sätt ska man anta nya elever de kommande åren? Hur ska visstidsplaceringarna utformas? Man arbetar också med att bygga upp sin resurscenterverk- samhet som blir väldigt viktig för att stödja övriga kommuner och övriga skolor att få en bra skolut- veckling. Det demagogiska i Sten Tolgfors sätt att resonera är att han väljer att inte beskriva verkligheten. Han väljer att inte föra fram en balanserad verklighetssyn utan väljer att försöka få människor att tro att skolan inte finns, att verksamheten inte finns, att barnen inte finns där. Bakom detta ligger naturligtvis det som han har skrivit i sitt brev till moderata partikamrater. Det är just möjligheterna att vinna partisympatier som gör frågan så viktig för Moderaterna, inte barnens situa- tion i första hand. Det tycker jag är en tråkig utveck- ling av en väldigt viktig fråga som jag känner ett stort engagemang i. Jag ser att vi kommer att få möjlighet till en mycket fin utveckling av Ekeskolan med de två benen som är så viktiga och med fokus på barnens bästa. Det är det som är det centrala.

Intressenter

Frågeställare

Tolgfors, Sten (m) Moderaterna

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna