speciallärare i skolan

Interpellation 1999/2000:396 av Nilsson, Ulf (fp)

den 28 april

Interpellation 1999/2000:396

av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om speciallärare i skolan

Många uppgifter tyder på att elever med särskilt behov av stöd inte får det stöd de är berättigade till. De många misslyckandena i gymnasieskolan tyder på att grundskolan inte fyller sin uppgift. Orsakerna till att så många elever inte når skolans uppsatta mål kan naturligtvis vara flera, bl.a. de likriktade kraven i gymnasieskolan och bristande uppföljning av skolans resultat.

En alltmer uppmärksammad förändring i grundskolan är att speciallärarna blivit färre och färre. Enligt Statistiska centralbyrån har antalet speciallärare minskat med en tredjedel under 90-talet. Nästan alla barn kan lära sig skriva och räkna; det tar bara olika tid. Speciallärarna behövs i skolan för att hjälpa dem som behöver mer tid och hjälp. För framtiden är det därför oroande att Lärarkommitténs förslag till lärarutbildning inte lämnar förslag till särskild speciallärarutbildning.

Samtidigt som speciallärarna minskar i antal ökar intagningen i särskolan. Intagningen till denna skolform har ökat med 40 % de senaste åtta åren. Det är naturligtvis mycket bra att särskolan uppfattas som en god skolform för de elever som kan få sin bästa skolgång där. Men det är inte bra om särskolan används av elever bara för att grundskolan inte ger det stöd den är skyldig att ge, eftersom grundsärskolan inte ger samma möjlighet att gå vidare till nationella program i gymnasieskolan.

Folkpartiet har i olika sammanhang krävt att speciallärarna ska komma tillbaka till skolan. Genom en medveten anställningspolitik och en kvalificerad speciallärarutbildning kan utvecklingen vändas.

Min fråga till skolministern blir därför:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att öka antalet speciallärare i skolan?