specialdestinerade resurser till skolan
Interpellation 2004/05:637 av Nilsson, Ulf (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-05-23
- Anmäld
- 2005-05-24
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-06-03
- Sista svarsdatum
- 2005-06-07
- Besvarad
- 2005-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 maj
Interpellation 2004/05:637
av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Ibrahim Baylan om specialdestinerade resurser till skolanBristen på utbildade lärare är ett stort problem i skolorna. Ca 20 % av lärarkåren saknar lärarutbildning och ännu fler saknar komplett utbildning för de ämnen de undervisar i. Enligt Folkpartiet liberalerna är bristen på utbildade lärare en bidragande orsak till de försämrade resultaten i den svenska skolan. I en forskningsöversikt häromåret av pedagogikforskare i Göteborg hävdades att lärarkompetensen är det viktigaste för elevernas resultat. Att det blir fler vuxna i skolan innebär inte automatiskt att eleverna klarar skolan bättre.
Under ett antal år har riksdagens majoritet beslutat om specialdestinerade resurser om 10,5 miljarder kronor till personalförstärkningar i skolan 2001@2006. Från och med 2005 riktas en större del av bidraget till personal i förskola och fritidshem. Inledningsvis gick detta bidrag under smeknamnet Wärnerssonpengarna, efter tidigare skolministern. Regeringens uttalade mål med bidraget var Fler vuxna i skolan. Folkpartiet liberalerna har redan från början skarpt kritiserat bidragets utformning.
Vi anser att ett bidrag till personalförstärkningar måste styras tydligt, så att utbildad personal premieras vid anställning. Enligt oss borde pengarna kunna användas till att ersätta obehöriga lärare med behöriga. Det är inte fler vuxna som behövs i skolan utan fler utbildade personer, såsom lärare och fritidspedagoger. I olika rapporter från kommunerna har det alltmer framgått att personalbidraget inte utbetalas med hänsyn till utbildningsnivån på de lärare som anställts.
Från många kommuner har det kommit rapporter om att bidraget i stället leder till att fler obehöriga lärare får tillsvidareanställning, eftersom bidraget inte betalas ut för att ersätta obehöriga lärare med behöriga. Från nyutbildade lärare och från lärarfacken kommer också rapporter om att kommunerna i allt större utsträckning anställer obehöriga lärare, medan behöriga går arbetslösa. I en situation där lärarutbildningen redan har svårt att locka studenter är en sådan utveckling i längden förödande. Ett bidrag till personalförstärkningar borde från början ha utformats så att det styr kommunerna att anställa behöriga lärare och övrig specialutbildad personal.
Regeringen har hittills inte lyssnat på de kritiska röster som menat att de så kallade Wärnerssonpengarna används fel. Nu har dock nya fakta kommit fram i en seriös granskning. Riksrevisionen har granskat det statliga bidraget till skolor och fritidshem. I granskningen konstaterar man bland annat att det saknas en direkt koppling mellan syftet med bidraget och grunden för utbetalning. Skolverkets utbetalning av bidrag grundas enbart på kostnader för att anställa personal. Detta gäller även regeringens rapportering till riksdagen. Skolverkets underlag för beslut är inte tillförlitligt enligt Riksrevisionen. Sammanfattningsvis säger man att det inte går att visa att det statliga bidraget lett till bättre resultat i skolan.
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att åstadkomma tydligare styrning av det specialdestinerade bidraget till personalförstärkningar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:637
Webb-tv: specialdestinerade resurser till skolan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:135 Onsdagen den 8 juniProtokoll 2004/05:135 34 § Svar på interpellation 2004/05:637 om specialdestinerade resurser till skolan
Protokoll från debatten
Anf. 240 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Ulf Nilsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att åstadkomma tydligare styrning av det specialdestinerade bidraget till personalförstärkningar i skola och fritidshem.
Statsbidraget till personalförstärkning i skola och fritidshem infördes 2001 och har varit mycket lyckosamt. Sedan bidraget infördes har, om man tar hänsyn till att antalet elever har minskat, personalen i skolan ökat med 12 000 heltidstjänster. Av dessa är nästan 8 000 direkt finansierade med bidraget, och nästan 9 000 är pedagogisk personal. Sammantaget har den pedagogiska personaltätheten ökat med 7 %. Nästan alla kommuner har utnyttjat bidraget, och läsåret 2003/04 var det bara sju kommuner som inte använde hela sitt bidrag.
Samtidigt som bidraget har gett landets kommuner möjlighet att anställa ett stort antal lärare och andra specialister har andelen lärare med pedagogisk utbildning inte förändrats mer än marginellt. Det är därför fel att säga att bidraget har använts till att anställa obehöriga lärare. Men det är väsentligt att andelen behöriga lärare ökar i skolan. Möjligheterna till detta finns också då det i dag finns arbetslösa utbildade lärare. Det finns heller inget i bidragets konstruktion som skulle kunna premiera kommunerna att använda det till personal med sämre kompetens. Tvärtom ger reglerna för bidraget varje kommun möjlighet att själv välja den personal den anser sig bäst behöva.
En utgångspunkt för bidraget är att det ska ses som en del i det gemensamma ansvaret som stat och kommun har för att förbättra skolan. Kommunen är huvudman för skolan och kan bäst avgöra hur skolan ska organiseras för att passa de lokala behoven. Med det perspektivet har det varit självklart för regeringen att inte styra över vilken personal bidraget ska användas till.
Ur Statens skolverks uppföljning kan man se att det finns olikheter mellan kommunernas prioriteringar. Gemensamt för många kommuner är att man valt att satsa på specialpedagogisk kompetens. Många kommuner har också valt att satsa på elevhälsan, ett område som utsattes för besparingar under 1990-talet.
Att personaltätheten ökar i skolan är särskilt viktigt för elever i behov av särskilt stöd. Detta avspeglas också tydligt i kommunernas prioritering av särskolan där personaltätheten ökat med 25 % sedan bidraget infördes och i grundskolan där antalet speciallärare ökat med 17 %.
Skolverket har i sin uppföljning gjort det möjligt för alla berörda, elever, föräldrar och övriga kommuninvånare, att ta del av hur varje kommun använt sitt bidrag. På så sätt finns det goda möjligheter för alla att kunna ta del av kommunens prioriteringar, ställa frågor och påverka användningen av bidraget.
Bidraget till personalförstärkning i skolan är en av de satsningar som stat och kommun gör för att förbättra skolan. Skolverket har i uppdrag att följa upp och utvärdera effekterna av bidraget. Verket lämnar årligen en skriftlig uppföljning, och utvärderingen ska slutredovisas senast den 1 april 2007. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att bidraget är en av flera insatser som görs för att utveckla skolan och att bidraget måste ses som en pusselbit som ska hänga ihop och samverka med andra insatser.
Det är viktigt att andelen behöriga lärare ökar. Regeringen har också prioriterat olika insatser för att förbättra tillgången på behöriga lärare. Tillsammans med lärosätena stärks lärarutbildningen, och genom olika insatser ges obehöriga lärare möjligheter att skaffa sig behörighet. Tillsammans med skolans huvudmän och lärarnas organisationer kommer jag att fortsätta diskutera åtgärder för att stärka lärarnas status.
Med tanke på bidragets goda resultat och genomslag ser jag inget behov av att genomföra några avgörande förändringar av reglerna för bidraget. Det är dock väsentligt att regeringen och Skolverket tar till sig de synpunkter och rekommendationer som Riksrevisionen har lämnat i sin granskningsrapport (RiR 2005:9). Men vi måste komma ihåg att Skolverket har en svår uppgift att balansera kraven på kontroll och uppföljning mot kraven på administrativ enkelhet och flexibilitet. Riksrevisionen har i sin granskning endast hittat ett fåtal felaktigheter i Skolverkets handläggning, vilket är ett gott betyg på Skolverkets arbete. Skolverkets fortsatta uppföljning kommer också att i högre grad ge svar på hur bidraget påverkar skolans måluppfyllelse.
Anf. 241 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Svaret är på ett sätt tydligt, men jag kan inte säga att jag är nöjd med innehållet. Skolministern tycker inte att det är några större problem med pengarna till personalförstärkning i skolan.
Bakgrunden till min fråga är att jag har en väldigt stark övertygelse om att läraren är den viktigaste personen för barnen i skolan. Många andra kan vara viktiga, men läraren är allra viktigast. Alla som har gått i skolan vet hur viktig läraren var och hur vår bild av skolan hänger ihop med hur vi uppfattade läraren. Alla som har sina barn i skolan vet hur viktigt det är att lärarna är bra och att barnen är trygga med sina lärare. Skolans framtid beror på om vi får bra lärare och bra annan specialiserad personal.
Skolministerns svar är, trots den lärarbrist vi har, att han inte tänker göra några förändringar för att få fler behöriga lärare till skolan. Min specifika fråga i dag handlar om vilken nytta de specialpengar till skolan som från början kallades Wärnerssonpengarna har gjort. Folkpartiet sade från början ja till pengarna men nej till principerna för hur pengarna skulle fördelas. Uppläggningen med hela bidraget från början när det infördes var nämligen fel. Bara uttrycket pengar till fler vuxna i skolan var ett väldigt olyckligt uttryck. Det är ju inte obetydligt vilka vuxna det är. Om det fattas sjuksköterskor skulle nog aldrig skolministern säga att det behövs fler vuxna på sjukhuset.
Det är lärare, specialpedagoger och andra som behövs i skolan.
Skolministern säger också i sitt svar att det finns en massa arbetslösa lärare, och han ser det nästan som ett slags möjlighet till att avhjälpa lärarbristen. Det är det som är så skrämmande. Trots att så många obehöriga lärare har tillsvidareanställning går så många utbildade lärare arbetslösa.
Den statistik som kom i Skolverkets nationella utvärdering är beklämmande. Nästan hälften av lärarna i naturorienterade ämnen har antingen inte lärarutbildning eller också inte ämnesutbildning. I samhällskunskap är 40 % utan fullständig utbildning. En tredjedel av svensklärarna har inte heller fullständig utbildning.
Om man ser till att man ska ha både pedagogisk utbildning och ämnesutbildning är läget ännu värre än de siffror som har nämnts tidigare i dag i debatten.
Bakgrunden till min fråga var den rapport från Riksrevisionen som kom för någon vecka sedan. Min fråga var om ministern tänkte vidta några åtgärder med anledning av den rapporten. Det tänker inte ministern göra. Det vore intressant att i nästa inlägg få höra en motivering till varför revisionens kritik inte behöver leda till några åtgärder.
Ministern sade flera gånger i sitt svar att det här bidraget har varit lyckosamt. Riksrevisionen säger att det inte går att bevisa om bidraget har haft någon avsedd effekt.
Jag tycker att det är väldigt förvånande att skolministern i sitt svar tycker att det är mild kritik som rapporten kommer med. Den är väldigt skarp och tar upp väldigt viktiga frågor. Den säger att regeringens redovisning till riksdagen visar brister i förhållande till budgetlagen.
Ministern har alltså egentligen inte kommenterat kritiken från Riksrevisionen. Det är den som min fråga bygger på. Därför avslutar jag med tre tydliga frågor.
Hur ser ministern på att de säger att utbetalningar sker på lösa grunder, kontrollen är inte tillräcklig och, det viktigaste, det är oklart om målen med bidragen uppnåtts.
Det är tre kritikpunkter.
Anf. 242 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Låt oss börja med det som handlar om obehöriga lärare. Det är viktigt att skolorna anställer behöriga lärare. Det är också tydligt i den skollag som gäller att det är det som gäller för skolan. Endast i undantagsfall kan man anställa personal som inte har lärarutbildning.
Vi vet att det ser väldigt olika ut. Det ser olika ut i olika skolor och i olika skolformer.
Under det senaste året ser vi en ökning av antalet behöriga lärare i den svenska grundskolan. Samtidigt ser vi att vi har en fortsatt minskning av behöriga lärare i fristående gymnasieskolor. Där är i dag ungefär hälften av lärarna behöriga. Detta är ett faktum som borgerliga skolpolitiker av någon anledning sällan tar upp som något bekymmer. Jag ser det dock som ett bekymmer.
Regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder för att se till att de som i dag arbetar som lärare kan få adekvat utbildning. Den särskilda lärarutbildningen har varit en lyckosam satsning. De som i dag är verksamma i skolan men inte har adekvat lärarutbildning har där fått möjlighet att komplettera sin utbildning.
Det är en satsning som har varit framgångsrik. Den fortsätter vi med med ytterligare 1 000 platser under hösten och nästa vår.
Det är viktigt att se till att de som finns i skolan i dag kan få en adekvat utbildning.
Jag får frågan om effekten av den här satsningen. Målet var ju att anställa 15 000 fler lärare och andra specialister i skolan. Den senaste utvärdering som Skolverket har gjort, visar att 12 000 fler lärare och annan personal har anställts.
Jag tror att det är bra att det är lärare och annan personal i skolan. Jag delar inte Folkpartiets uppfattning att det bara ska bindas till en kategori personal i skolan. Jag tror att skolan behöver en bra balans mellan de olika personalkategorierna så att man har ett helhetsgrepp och kan möta eleven som en hel person och inte bara i den pedagogiska situationen.
I interpellationen före denna hade jag en diskussion med Mia Franzén från Folkpartiet om det viktiga i att vi gör satsningar också på skolhälsovården. Därför är det viktigt att det finns frihet för skolorna lokalt att kunna göra prioriteringar utifrån de största behoven. Jag tror inte på någon planmässig hushållning nationellt och att vi bestämmer exakt vilken kategori som ska anställas på vilken skola. Jag tror inte att det vore bra.
När det gäller effekten av detta menar jag att det naturligtvis efter 90-talets besparingar med sänkt lärartäthet och vissa bristande kunskapsresultat i till exempel matematik är positivt för den svenska skolan när vi nu har möjlighet att öka antalet lärare och andra specialister i skolan. Jag menar att det inte är som börsens kvartalskapitalism, och att man varje kvartal kan gå in och se hur resultaten har förändrats. Denna satsning är naturligtvis långsiktig. Vi vet att en kompetent och engagerad lärarkår är väldigt viktig för framgång i skolan. Om vi kan se till att öka lärartätheten, som vi har kunnat göra de senaste åren - och det vill den socialdemokratiska regeringen fortsätta att göra - är det positivt för den svenska skolan.
Om Folkpartiet har någon annan uppfattning får Ulf Nilsson gärna redogöra för den.
Anf. 243 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Avsikten med bidraget, när regeringen presenterar det, är att skolans resultat ska förbättras.
Som vi har sett här i riksdagen och som Riksrevisionen skriver har inte regeringen gjort någon utvärdering av om resultaten i skolan har blivit bättre på grund av de här bidragen. Det finns ingen sådan utvärdering.
Däremot visar andra utvärderingar väldigt tydligt att eleverna lyckas avsevärt sämre i skolan nu än för tio år sedan.
Det är Riksrevisionens rapport som är grunden för min fråga. Riksrevisionen skriver att utbetalningarna har skett på lösa grunder. Kommunerna har på olika sätt redovisat hur många de har anställt. Det finns risk för dubbelberäkning. En del har bara redovisat de nyanställda, medan andra har redovisat både gamla anställda och nya anställda.
Kontrollen är inte tillräcklig, säger revisionen. Det är, som sagt, oklart om målen med bidragen uppnåtts.
Känslan är att bidraget har kommit till som ett hastverk. År 2001 var det en väldigt het debatt i Sverige om lärartäthet och kvalitet. Man märkte att lärarbristen började bli akut. Regeringen kände sig tydligen pressad att snabbt visa handlingskraft. Man kastade fram ett förslag lagom till höstbudgeten om fler vuxna i skolan, de så kallade Wärnerssonpengarna.
Riksdagen beslutade i verkligheten om ett ganska ogenomtänkt bidrag som regeringen kastade fram i all hast. Revisionen nämner också att det inte finns någon som helst dokumentation om någon beredning av bidraget. Det fick man utarbeta i efterhand.
Skolministern sade att det inte finns någon som helst risk att det bidrar till att vi tillsvidareanställer fler obehöriga lärare. Svara då på frågan: Hur löser man problemet med att man inte får de här pengarna om man säger upp obehöriga lärare och i stället anställer behöriga? Det är ett problem som vi hade i Staffanstorp, hemma hos mig i Skåne. Reglerna är ju sådana.
Det är alltså inte så konstigt att det blev ett inte särskilt genomtänkt förslag. Jag tycker inte att det ska gå till så när riksdagen fattar beslut om så mycket som 10 ½ miljarder kronor. Det här bidraget kostar dessutom 28 miljoner om året i rena administrationskostnader.
Har man specialdestinerade bidrag måste de ju användas effektivt och naturligtvis till olika personalgrupper, men till utbildad personal. Vi behöver det i skolan.
Det finns mycket annat att göra om vi ska få bra lärare i skolan. Jag ser till exempel fram emot förslag om att skollagen skärps så att kommunerna inte kan komma undan med att anställa obehöriga lärare när det går behöriga arbetslösa. Det är ju det som sker i dag.
Jag vill också upplysningsvis tala om för skolministern att vi anser att även friskolorna ska ha en laglig skyldighet att i första hand anställa behöriga lärare.
Anf. 244 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Det är nog välbekant för Ulf Nilsson att skolorna i dag har en sådan skyldighet. Det står väldigt tydligt i vår skollag att kommunerna i första hand ska anställa pedagogiskt utbildad personal och endast i undantagsfall, då det inte finns pedagogisk personal att tillgå, kunna anställa någon annan.
Vi har tagit detta problem på stort allvar genom att ge just dem som i dag bevisligen finns i den svenska skolan och inte har lärarutbildning möjligheten att komplettera sin utbildning. Det kan naturligtvis se väldigt olika ut vilka behoven är. Ofta är det personer med högskoleutbildning som endast behöver komplettera med den pedagogiska delen.
Den särskilda lärarutbildningen har handlat om sammanlagt 5 000 platser. Vi ser efter de första åren att den har varit väldigt framgångsrik. Jag tror att det är bra att vi kan fortsätta på den vägen och se till att fler kan få den kompletterande behörigheten.
Sedan får jag ett antal frågor om Riksrevisionen som jag naturligtvis ska försöka svara på. Riksrevisionens granskning är väl genomförd, och i det stora hela är kritiken väldigt mild. Skolverkets egna uppföljningar visar att resurserna har gått till att anställa pedagogisk personal och andra specialister.
Riksrevisionen framför kritik om att det inte finns någon kontroll över hur framför allt friskolorna använder pengarna. Det kan jag naturligtvis också se som ett stort bekymmer. Är Ulf Nilsson beredd att bidra till att de medel som betalas ut av kommuner till friskolor ska kunna följas upp på motsvarande sätt som för de kommunala skolorna ställer jag gärna upp på det. Detta förutsätter dock tyvärr förändringar i lag, och hittills har det inte varit möjligt att uppbåda en majoritet i Sveriges riksdag för en skärpning av reglerna kring de fristående skolorna. Framför allt Folkpartiet och de övriga borgerliga partierna har varit oerhört konsekvent dogmatiska i de här frågorna. Om jag nu hör en omsvängning tar jag gärna den handsken, men jag betvivlar att den är verkligt menad innan jag ser det.
När det gäller effekten av den här personalförstärkningen är ju förändringar i betygsresultat, precis som Ulf Nilsson vet, ingenting som sker över ett halvår. I en utbildning som först består av nio år i grundskolan och sedan också ofta tre år i gymnasieskolan tar det naturligtvis tid innan man kan mäta effekter av insatser, och särskilt att kunna särskilja dessa effekter. Det är naturligtvis en väldigt komplex uppgift att göra.
Dock vänder jag mig mot den beskrivning som Folkpartiet och Ulf Nilsson envisas med att gång efter gång göra när man hävdar att de rapporter om läget i skolan som kommit de senaste månaderna skulle vara endast negativa. Som Ulf Nilsson mycket väl vet, om han har läst rapporterna, finns det också en hel del positiva inslag och en positiv utveckling i den svenska skolan. Vi ser till exempel att antalet elever som känner sig mobbade minskar. Vi ser att andelen lärare och elever som uppger att de trivs med varandra och i skolan ökar. Vi ser att kunskapsresultaten i ett flertal ämnen, till exempel engelska, går framåt.
Jag skulle alltså vilja att vi nyanserar bilden när vi beskriver så att det blir en saklig och riktig beskrivning. Någon svartmålning är den svenska skolan inte betjänt av. Jag tror också att den allmänna debatten skulle må bättre av saklighet i stället för dogmatisk svartmålning.
Anf. 245 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! De internationella undersökningarna från i höstas och Skolverkets stora rapport visar entydigt att resultaten har blivit sämre. Det innebär inte att alla elever har det dåligt i skolan. De flesta har det bra i skolan. Men för de elever som inte har stöd och hjälp hemifrån i tillräcklig omfattning erbjuder inte alltid skolan tillräckligt mycket hjälp. Det gör mig och Folkpartiet väldigt bekymrade.
Skolministern säger att kommunerna har skyldighet att anställa behöriga personer. Ändå har Sverige ett exceptionellt stort antal människor med tillsvidareanställning som inte har fullständig lärarutbildning, till exempel jämfört med vårt grannland Danmark. Kommunerna har nämligen möjlighet att utnyttja den här svaga paragrafen - om det inte finns någon behörig lärare att anställa kan man anställa, även fast anställa, en obehörig - och detta utnyttjas uppenbarligen på olika sätt. Tycker inte skolministern att det är märkligt att så många utbildade lärare går arbetslösa och att arbetslösheten stiger bland lärare samtidigt som vi har brist på behöriga lärare i skolan? Det måste vara något fel i förhållandet när det är så.
Nej, jag tycker att ministern borde ägna mer engagemang åt att få fler utbildade lärare till skolorna. Och sluta säga, en gång för alla, att det behövs fler vuxna i skolan! Det behövs fler lärare, fler speciallärare, fler yrkesrådgivare, fler fritidspedagoger och så vidare. Det behövs människor som har rätt utbildning. Har man öronmärkta pengar ska de också utformas på så vis att de hjälper till så att skolorna anställer människor med rätt utbildning. Den här inställningen att vem som helst kan jobba som lärare är förödande för läraryrkets status.
När tänker alltså Socialdemokraterna visa att de tar ansvar för att kommunerna faktiskt börjar anställa behöriga lärare och känner sig tvingade att göra det - även friskolorna?
Anf. 246 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Behovet av välutbildade specialister i skolan kan inte nog understrykas. Det handlar naturligtvis om lärare och specialpedagoger men också om personalen i elevhälsan och fritidspedagoger. Det kan vi nog vara överens om.
Vi har vidtagit och kommer att vidta ett flertal åtgärder för att se till både att det finns tillgång på välutbildad personal och att dessa kan anställas genom att vi tillför kommuner och landsting avsevärda tillskott. Jag nämnde det redan i min föregående interpellationsdebatt, men det tål att nämnas igen: I år stärks stödet till den kommunala och landstingskommunala sektorn med sammanlagt 12 miljarder, 8 miljarder till primärkommunerna och 4 miljarder till landstingen. Det är en bra grundförutsättning för att också kunna stärka den svenska skolan. Som vi vet utgör ju den en stor andel av den kommunala verksamheten.
Jag menar att vi inte bara ska ställa högre krav, för det ska vi, utan också se till att ta itu med det bekymmer som det innebär att vi i dag har ett antal obehöriga anställda i den svenska skolan. Det gör regeringen. Satsningen på den särskilda lärarutbildningen är ett sådant exempel. Vi tar också ansvar för personalförsörjningen i framtiden genom att öka den svenska lärarutbildningen. Glädjande nog ser vi också ett ökat intresse för denna lärarutbildning. På några få år har antalet förstahandssökande ökat med över 2 000. Det är bra. Jag tror säkert att det kan behövas ytterligare åtgärder, men vi både tar denna brist på allvar och åstadkommer förslag och åtgärder för att se till att bryta denna utveckling.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.